Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 1 av 37
2014-11-13
Magnus Stenmark
Inventering av gaddsteklar
på Ängsö, Ridön och Aggarö
Sammanfattning
Under säsongen 2014 inventerades gaddsteklar i Ängsö naturreservat, på Ridön och
Aggarö. I fyra områden användes insektsfällor av typen färgskålar som placerades i träd eller
på marken. I 17 ytterligare områden på Ängsö, Ridön och Aggarö bedömdes
förutsättningarna för gaddsteklar utifrån enskilda besök.
Under inventeringen påträffades 102 arter av gaddsteklar. De mest spännande
observationerna var franscitronbi som påträffades vid lokal Lugnet och stampansarbi som
påträffades vid lokal Roligheten. Franscitronbi bor troligen i vass och rapporteras sällsynt i
varma, sjönära miljöer. Stampansarbi är inte rapporterat från Västmanland tidigare, men från
flera närliggande län i Mälardalen. Stampansarbi parasiterar på den sällsynta arten
fibblemurarbi som finns sparsamt på Ängsö. Under inventeringen påträffades även den
rödlistade fjärilsarten silversmygare och tre rödlistade skalbaggsarter: stekelbock, orange
rödrock och matt blombagge. En rad naturvårdsarter bland gaddsteklar påträffades.
En jämförelse av artsammansättningen gjordes med Erik Sjödins inventering av gaddsteklar
på Ängsö under 2010. Den inventeringen registrerade, likt 2014, ca 100 arter av gaddsteklar.
Sjödins (2011) metoder omfattade transekter, trap-nests av bambu och getingfällor betade
med öl. Dessa metoder gav en hög exponering mot blombesökande bin och hållevande
arter. I en jämförande analys var endast 51 arter gemensamma 2010 och 2014. Sjödin
(2011) rapporterade fler arter av familjerna långtungade bin och myror medan inventeringen
2014 hade fler arter av rovsteklar, getingar och sidenbin.
För de 17 områdena utöver lokalerna med fällor noterades gaddsteklar under en transekt.
Förutsättningarna för gaddsteklar diskuteras lokal för lokal.
Sammantaget är det positivt att en bred verktygslåda har använts för att restaurera gräs- och
buskmarker inom Life-projektet MIA. Under fältarbetet har bedömningen av
gaddstekelfaunan kunnat ske med bakgrund av olika naturtypsklassningar och olika
restaureringsåtgärder. Förhoppningen är att resultaten i denna rapport och jämförelserna
med Sjödins (2011) resultat blir en pusselbit i arbetet med att förbättra och utveckla
restaureringsåtgärder för naturtypsklasserna trädklädda betesmarker (6270), slåtteräng
(6510) och kanske andra närliggande naturtypsklasser som berörs.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
ww.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 2 av 37
Innehållsförteckning
Sammanfattning .................................................................................................................... 1
Inledning ............................................................................................................................... 4
Om gaddsteklar (Hymenoptera: Aculeata) ............................................................................ 4
Korttungebin (Colletidae) ................................................................................................... 4
Sommarbin (Melittidae) ..................................................................................................... 4
Grävbin (Andrenidae) ........................................................................................................ 5
Vägbin (Halictidae) ............................................................................................................ 5
Buksamlarbin (Megachilidae) ............................................................................................ 5
Långtungebin (Apidae) ...................................................................................................... 7
Kackerlackesteklar (Ampulicidae) ...................................................................................... 7
Sandsteklar (Sphecidae) ................................................................................................... 7
Rovsteklar (Crabronidae)................................................................................................... 7
Guldsteklar (Chrysididae) .................................................................................................. 7
Dvärggaddsteklar (Bethylidae)........................................................................................... 8
Stritsäcksteklar (Dryinidae) ................................................................................................ 8
Vedstritsteklar (Embolemidae) ........................................................................................... 8
Myror (Formicidae) ............................................................................................................ 8
Sammetssteklar (Mutillidae) .............................................................................................. 9
Fuskmyror (Myrmosidae) ................................................................................................... 9
Vägsteklar (Pompilidae)..................................................................................................... 9
Planksteklar (Sapygidae) ................................................................................................... 9
Dolksteklar (Scoliidae) ....................................................................................................... 9
Pansarsteklar (Tiphiidae) ................................................................................................... 9
Jägarsteklar (Methochidae) ............................................................................................... 9
Getingar (Vespidae) .........................................................................................................10
Metod ...................................................................................................................................11
Fältbesök och personal ....................................................................................................11
Zoologisk inventering ........................................................................................................11
Färgskålsinventering ........................................................................................................11
Undersökta artgrupper ......................................................................................................11
Rödlistade arter ................................................................................................................11
Arter inom Natura 2000 ....................................................................................................12
Fridlysta och fredade arter ................................................................................................12
Åtgärdsprogram för hotade arter.......................................................................................12
Hantering av artobservationer ..........................................................................................12
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
ww.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 3 av 37
Resultat och diskussion ........................................................................................................13
Rödlistade arter ................................................................................................................13
Jämförelse med år 2010 ...................................................................................................15
Arter inom Natura 2000 ....................................................................................................15
Fridlysta arter ...................................................................................................................15
Åtgärdsprogram för hotade arter.......................................................................................15
Specialiserade gaddsteklar...............................................................................................17
Parasitiska arter ...............................................................................................................17
Faunan på Ängsö .................................................................................................................18
En karakteristisk artsammansättning ................................................................................18
Roligheten ........................................................................................................................19
Lötenbacken (Tjärn SO) ...................................................................................................20
Högsholm .........................................................................................................................20
Lugnet (Lilla Utöns) ..........................................................................................................21
Faunan på Ridön ..................................................................................................................22
Faunan på Aggarö................................................................................................................22
Värdväxttransekterna ...........................................................................................................23
Spånsundet S (6510-01)...................................................................................................23
Tjärn Ö (6510-6) ...............................................................................................................24
Ängstäppan (6510-4) ........................................................................................................24
Blånusberget (6270-6) ......................................................................................................24
Ektorpshagen (6270-9) .....................................................................................................25
Klockartorpet (6270-10) ....................................................................................................25
Hagalund (6510-11)..........................................................................................................25
Lilla Näs södra (6270-11) .................................................................................................25
Lilla Näs norra (6270-13) ..................................................................................................26
Eskilstorp (6510-12) .........................................................................................................26
Stora Näs (6510-5) ...........................................................................................................27
Enekullabacken västra (6510-15) .....................................................................................27
Enekullabacken östra (6510-16) .......................................................................................27
Enbacken (Ridön 6270-1) .................................................................................................27
Lövängen (Ridön 6530-1) .................................................................................................28
Västeräng (Ridön 9070-3) ................................................................................................28
Storängsbacken (Aggarö 9070-2) .....................................................................................28
Referenser ...........................................................................................................................29
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
ww.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Inledning
Inom Life+ projektet MIA har flera ängsoch betesmarker restaurerats med
avseende på Natura 2000 habitaten 6270
– kalkgräsmarker, 6510 – slåtterängar i
låglandet, 6530 - lövängar och 9070 –
trädklädda betesmarker. Projektet startade
2010 då habitaten inventerades på
gaddsteklar med hjälp av så kallade
ekotransekter och insektsfällor av typen
bibatteri. Projektet sträcker sig till 31
december 2014 och därmed har en
uppföljning av gaddstekelinventeringen
genomförts under sommaren 2014. Syftet
är bland annat att undersöka hur
populationer av arter förändras i samband
med att naturmiljöer restaureras.
Om gaddsteklar
(Hymenoptera: Aculeata)
I Sverige finns 830 arter av gaddsteklar.
Av dessa är 167 arter rödlistade
(Gärdenfors 2010) och 98 av de rödlistade
arterna är kopplade till urbana miljöer eller
jordbrukslandskapet. I Sverige finns
gaddsteklar som hör till 20 olika familjer.
Bland gaddsteklarna är de flesta arter
rovdjur (62 %) och jagar byten som
spindlar, flugor, skalbaggar eller bin som
mat till sina larver. De övriga arterna
(vildbin) samlar pollen och nektar till sina
larver. Vildbina är tack vare att de
regelbundet besöker blommor viktiga
pollinatörer. Många arter är dessutom
kopplade till en viss växtart som de måste
ha i sin närhet för att kunna föda upp sina
larver. Gaddsteklar bildar stora samhällen
med arbetare eller lever solitärt som andra
insektsarter. Bona anläggs som regel i
sand, i jord eller i håligheter i träd och
buskstammar. Merparten av
gaddsteklarna (ca 70 %) är
markbobyggare och behöver öppna sandeller jordblottor för att bygga bo. Här
presenteras de familjer som är aktuella i
inventeringen.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Sida 4 av 37
Korttungebin (Colletidae)
Korttungebin anses påminna om de allra
första bina som dök upp under evolutionen
eftersom mundelarna morfologiskt liknar
mundelarna på rovsteklar. Ungefär 40 %
av arterna är specialiserade på att samla
pollen från vissa kärlväxter. Eftersom
korttungebin har en enkel munapparat
med kort tunga måste arterna nöja sig
med att besöka grunda blommor.
Renfana, harklöver, sälg och viden hör till
favoritväxterna. Korttungebisläktena
sidenbin Colletes och citronbin Hylaeus
skiljer sig mycket. Medan sidenbin är
kraftiga arter som är rikligt behårade i
gråbrunt så är citronbin små (3-8 mm),
sparsamt behårade, helt svarta och som
regel med gula streck lite här och var.
Citronbin doftar gott som citron om du
håller ett framför näsan.
Figur 1. Praktbyxbi Dasypoda hirtipes ♀ är
knutet till korgblommiga växter och ses ofta
besöka höstfibbla, rotfibbla och cikoria.
Sommarbin (Melittidae)
Sommarbin har också en morfologi som
påminner om hur vi tror de allra första bina
såg ut. Bland sommarbin finns byxbina
Dasypoda, oljebin Macropis och
blomsterbin Melitta. I Sverige är alla arter
pollensamlande och alla är specialiserade
på kärlväxtpollen från väddväxter,
blåklockor, lusern, fibblor och
fackelblomster. Sommarbin är
markbyggare i torr gärna sandig mark.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 5 av 37
Sommarbin är bin med rundade kanter,
tydliga kontraster och ofta med randad
bakkropp.
Grävbin (Andrenidae)
Denna familj omfattar släktena sandbin
Andrena, fibblebin Panurgus och bergsbin
Panurginus och lejonparten av arterna är
knutna till torrmarker och gynnas av öppen
sand. Alla arter är markbyggare. Alla arter
samlar pollen och är ofta specialiserade till
särskilda kärlväxter. Grävbin är slanka bin
med påfallande stort huvud och samlar
pollen på bakbenen men ofta också i
särskilda fickor på höftlederna. Honorna
hos sandbina har också två streck i
ansiktet (fovea) som gör att man med
säkerhet vet att det är ett sandbi. Till
favortinäringsväxterna hör ärtväxter, sälgoch viden, korsblommiga växter och
korsblommiga växter.
Figur 3. Fibblesandbi Andrena fulvago NT är
begränsat till fibblor för pollensamling. Foto:
Bernhard Jacobi.
Figur 4. Lansettkägelbi är en av de parasitiska
arterna inom familjen buksamlarbin.
Buksamlarbin (Megachilidae)
Figur 2. Guldsandbi Andrena marginata samlar
pollen enbart från väddväxter, här på åkervädd.
Bona anläggs i sandmark.
Vägbin (Halictidae)
Vägbin omfattar smalbin Lasioglossum,
bandbin Halictus, solbin Dufourea och det
parasitiska släktet blodbin Sphecodes. Av
de pollensamlande arterna är de flesta
generalister, bara 10 % är specialiserade
till särskilda kärlväxter. Vägbin samlar
pollen på bakbenen precis som grävbin,
men skiljs lättast i fält på den hos honan
rundare ofta glansiga bakkroppen som
alltid har ett tvärsnitt på den sista
bakkroppsplattan.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Buksamlarbin är långtungade bin och de
har en typisk satt kroppsform med en
bullig bakkropp som ofta är rikligt och
spretigt behårad. Buksamlarbin samlar sitt
pollen under bakkroppen som därför kan
lysa vit eller gul. Flera av arterna är
parasitiska och finns bland släktena
pansarbin Stelis, kilbin Aglaoapis och
kägelbin Coelioxys. De övriga arterna
samlar pollen där vissa är
pollenspecialiserade. De stora släktena är
tapetserarbin Megachile, murarbin Osmia
och blomsovarbin Chelostoma. Bland
favoritväxterna finns väddklint, luktvicker,
käringtand, blåklockor och smörblommor.
Buksamlarbin är som regel hålbyggare
och kan förutom i död ved, stenmurar och
växtstjälkar även bo i tomma snäckskal.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 6 av 37
Parasitiska arter av gaddsteklar
En lång rad insektsarter från olika ordningar har valt att slå sig in på parasitism istället för att tjäna sitt
eget levebröd. I Sverige är hela 227 insektsarter kända som parasiter på gaddsteklar. Parasiteringen kan
ske genom kleptoparasitism eller genom parasitoidism. Ett kleptoparasitiskt leverne innebär att det
värddjurets ägg & larver systematiskt angrips och förgörs. Som regel upptäcker förövaren sitt värddjurs
bo genom aktivt sökbeteende och bevakar det tills värdhonan lämnar boet för att samla mat. Då tar sig
parasiten ner/in i boet och placerar ett ägg i yngelkammaren som värddjuret iordningställer för sin egen
avkommas fortlevnad. Parasitoidism innebär att värddjuret angrips och slutligen dödas. Den senare
metoden praktiseras av till exempel vridvingar.
Tabell. De 227 parasitiska arterna i Sverige som parasiterar på gaddsteklar. Majoriteten av parasiterna,
160 arter, är gaddsteklar.
Ordning och släkte
Hymenoptera – steklar
Anthphoridae
Biastes – pärlbin
Bombus – snylthumlor
Epeolus – filtbin
Melecta – sorgbin
Nomada – gökbin
Chrysididae1
Chrysis – guldsteklar
Chrysura – guldsteklar
Cleptes – guldsteklar
Elampus – guldsteklar
Hedychridium – guldsteklar
Hedychrum – guldsteklar
Holopyga – guldsteklar
Omalus – guldsteklar
Philoctetes – guldsteklar
Pseudomalus – guldsteklar
Pseudospinolia – guldsteklar
Spinolia – guldsteklar
Antal
arter
Ordning och släkte
Antal
arter
Trichrysis – guldsteklar
1
Crabronidae
1
Nysson – snyltrovstekel
9
10
Gasteruptidae
4
Gasteruption – bisteklar
3
1
Halictidae
35
Sphecodes – blodbin
15
Megachilidae
27
Aglaoapis – kilbin
1
4
Coelioxys – kägelbin
8
3
Stelis – pansarbin
4
3
Pompilidae
6
Ceropales – gökvägsteklar
2
2
Evagetes – snyltvägsteklar
8
1
Vespidae
3
Dolichovespula - snyltgetingar
2
1
Vespula – snyltgetingar
1
3 Strepsiptera – vridvingar
1
1 Coleoptera – skalbaggar
7
1 Diptera – tvåvingar
59
Antal arter
227
1Vissa släkten inom guldsteklar (Chrysididae) är specialiserade på att parasitera på växtsteklar
(Symphyta).
Specialiseringsgrad hos pollensamlande gaddsteklar
För de pollensamlande arterna av gaddsteklar talar man om födospecialiseringsgrad och menar då i
vilken grad pollensamlingen sker från närbesläktade växtarter. Vissa arter saknar helt pollenpreferens
och kan till synes samla pollen från den resurs som just då är vanlig och blommor rikligt. Dessa
generalistarter kallas polylektiska (polylectic). Därutöver finns specialiserade arter som mer eller mindre
samlar pollen från en begränsad skara av besläktade växtarter. De arter med familjepreferens (familypreference) samlar pollen från växtarter inom samma familj, de bredoligolektiska (wide-oligolectic)
samlar pollen från ett flertal närstående släkten av växtarter, de mellanoligolektiska (mediumoligolectic) samlar från växtarter inom samma släkte, de snävoligolektska (narrow-oligolectic) samlar
pollen från ett fåtal arter som ofta finns inom samma släkte. Slutligen finns monolektiska (monolectic)
arter som uteslutande nyttjar pollenresursen från en enda växtart.
9
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Långtungebin (Apidae)
Långtungebin innehåller stora och håriga
vildbiarter som pälsbin Anthophora,
långhornsbin Eucera och humlor Bombus.
De parasitiska släkten gökbin Nomada och
filtbin Epeolus hör även de till långtunebin.
Även Sveriges enda tama biart,
honungsbiet Apis mellifera, är ett
långtungebi. Långtungebin består av både
sociala (humlor och honungsbiet) och
solitärlevande arter. De pollensamlande
långtungebina lever i håligheter i ved,
växtstänglar, murar eller liknande. Ett antal
arter är markbyggare i jord eller
sandslänter. Av alla långtungebin lever
majoriteten parasitiskt på andra vildbin. De
resterande är pollensamlare där bara
enstaka är pollenspecialiserade.
Favoritväxter är som regel växtarter med
djupa blommor såsom kransblommiga
växter och ärtväxter.
Sida 7 av 37
rovlevande och majoriteten är
specialiserade och föredrar byte av
nattflyn (3 arter) eller bladsteklar (1 art).
Rovsteklar (Crabronidae)
Rovsteklar är den mest artrika
gaddstekelfamiljen i Sverige. Arterna inom
denna grupp skiljer sig mycket i storlek,
utseende och habitat. Inom familjen har 6
% av arterna gått över till ett parasitiskt liv.
Bland de rovlevande arterna har ca 20 %
utvecklat en födospecialisering.
Spottstritar, dvärgstritar, sköldstritar,
markgräshoppor och torngräshoppor
verkar höra till de mest eftertraktade
bytesfamiljerna att specialisera sig på. I
Sverige finns ca 35 släkten inom familjen. I
rovstekelfaunan är 73 % markbyggare och
är således kopplade till öppna marker med
varma partier av blottad sand och jord.
Figur 6. Rovstekeln Mimesa bruxellensis. Foto:
Naturalis Historia, Tyskland.
Guldsteklar (Chrysididae)
Figur 5. Väddgökbi Nomada armata EN är en av
Sveriges 160 parasitiska gaddstekelarter.
Kackerlackesteklar (Ampulicidae)
I Sverige finns en familj som representeras
endast av arten Dolichurus corniculus och
som specialiserat sig på att fånga larver av
skogskackerlacka Ectobius lapponicus.
Sandsteklar (Sphecidae)
Sandsteklar är stora (12-30 mm) med
långa ben och en lång skaftad rödsvart
bakkropp. Hannarna har tät ljus behåring i
ansiktet. Alla sju svenska arter är
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Alla svenska arter lever parasitiskt och
lägger ägg i bon av rovsteklar, getingar,
buksamlarbin, bladsteklar eller andra
insekter. De flesta guldsteklar är
specialiserade att parasitera på en eller
något fåtal arter. De svenska
guldsteklarna är metalliskt glänsande och
har utvecklat ett tjockt exoskelett för att
skydda sig mot sina offer som den
parasiterar. En egenhet hos guldsteklar är
bakkroppen som är konkav undertill. Detta
gör att guldstekeln kan rulla ihop sig till en
boll och därmed undgå att bli stungen eller
på annat sätt attackerad.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Dvärggaddsteklar (Bethylidae)
Dvärggaddsteklar är små (2-5 mm) steklar
som vanligen är helt svarta, har avlångt
huvud och med en långsträckt kroppsform.
Honorna saknar vingar hos en del arter.
Dvärggaddsteklarna lever på
skalbaggslarver och fjärilslarver. De larver
som parasiteras är ofta stora och är
troligen upp emot 100 gånger volymen av
dvärggaddstekelhonans.
Dvärggaddsteklar är ett mellanting mellan
parasiter och rovlevande djur. Efter att
honan i släktet Scleroderma paralyserat
en larv kan hon dra den till ett närbeläget
gömställe, men bygger inget eget bo. När
dvärggaddstekelhonan hittat ett byte
kryper hon runt på larven och paralyserar
larvens muskler genom att sticka med
gadden. Detta arbete kan pågå i fyra dygn.
När larven till slut är orörlig biter honan
igenom huden och äter av larvsaften,
vilket är nödvändigt för att hon ska
utveckla ägg. Därefter lägger honan upp
till 150 ägg på värdlarven. Dessa ägg
kläcks snart till dvärggaddstekellarver och
honan ser då till att alla larver är rena
genom att slicka på dem. Larverna biter
sig snart genom huden och börjar äta av
det paralyserade bytet. Efter en månad
kläcks nya honor och hanar från kokonger
som dvärggaddstekellarverna spunnit.
Stritsäcksteklar (Dryinidae)
Stritsäckssteklar är inte en väl undersökt
grupp i Sverige. Stritsäckssteklar är små
(2-6 mm) långsmala steklar som påminner
om myror. De parasiterar på dvärgstritar,
sköldstritar och på en rad andra
närstående familjer av halvvingar. Honor
av stritsäckssteklar utmärker sig genom att
de har en stor klo på framtarserna. Denna
klo använder de sig av för att hålla fast
stritlarverna under äggläggningen.
Stritsäcksstekelhonan lägger ägg inuti
stritlarven genom att penetrera
äggläggningsröret genom nymfskalet.
Strisäcksstekellarven lever sedan inuti
stritlarven för att sedan ta sig till utsidan
och bildar på stritens bakkropp en liten
säck. Eftersom stritar ibland uppträder
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Sida 8 av 37
som skadegörare på vete och potatis är
stritsäckssteklar en metod inom biologisk
bekämpning. I Sverige används dock inte
denna metod systematiskt.
Vedstritsteklar (Embolemidae)
Vedstritsteklar är en familj som står nära
stritsäckssteklarna. Deras ekologi är i stort
okänd. Ungefär 20 arter finns beskrivna,
men i Sverige har endast en art påträffats.
Hannar har i Sverige påträffats på hösten,
vilket kan betyda att parningen sker då
och att adulta honor övervintrar.
Vedstritstekelarten Ampulicomorpha
confusa har identifierats som parasit på
värddjuret Epiptera floridae som tillhör
familjen vedstitar (Bridwell 1958, Wharton
1989). Det är därför rimligt att anta att
Embolemus rudii som är den enda
påträffade svenska vedstritstekelarten är
associerad med vedstritar, men det finns
inga uppgifter om detta vare sig från
Sverige eller utomlands ifrån. I Sverige
finns två arter vedstritar, ljus vedstrit
Cixidia lapponica och mörk vedstrit Cixidia
confinis, och de är båda spridda i
mellersta och norra Sverige i
barrskogsområden. Vedstritar lever på
svamp och inte växtsaft som andra stritar.
Det är också känt att vedstritsteklar
förpuppar sig under barken på träd.
Myror (Formicidae)
Myror har en speciell kroppsform och skiljs
från övriga gaddsteklar genom petiolus, en
nod som bildas av den bakre delen av
mellankroppen och bakkroppens första
och ibland andra segment och blir en
tydlig tunn led mellan mellankroppen och
bakkroppen. Myrornas antenner har en
tydlig böj och detta skiljer dem från andra
myrlika gaddsteklar. Myror bildar ofta stora
samhällen med en vinglös arbetarklass
och hanar och drottningar med vingar.
Några arter är parasiter och tar över andra
arters kolonier, lägger ägg i andra arters
bon eller på annat sätt interagerar utan att
själv samla mat till sina larver.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sammetssteklar (Mutillidae)
Sammetssteklarna ser ut som stora
mycket håriga myror men saknar de
krokade antennerna och har inte heller
myrornas skaftade bakkropp (petiolus).
Honorna är vinglösa. Hanarna har vingar
och påminner mer om rovsteklar eftersom
de är mindre håriga. Sammetssteklar är
parasitoider på humlor och solitärbin, men
verkar inte vara specialiserade till
särskilda arter.
Sida 9 av 37
marker. Många arter är knutna till torra
förhållanden med hög värme och påträffas
därför i sandområden.
Planksteklar (Sapygidae)
Planksteklar är slanka och spröda djur
som ofta är svarta och kan ha rött och gult
på bakkroppen. Planksteklar kan man se
vid ladugårdsväggar eller uppvärmda bryn
där det finns gott om bon av buksamlarbin.
Planksteklar är parasiter på buksamlarbin,
i synnerhet blomsovarbin Chelostoma,
väggbin Heriades och murarbin Osmia.
Dolksteklar (Scoliidae)
Figur 7. Röd sammetsstekel är en vacker art
som öever som parasit på andra steklar. Foto:
Hectonichus.
Fuskmyror (Myrmosidae)
Honorna av fuskmyror påminner mycket
myror, men avsaknaden av skaftad
petiolus och raka antenner avslöjar dem
snabbt. Fuskmyror är inte lika håriga som
sammetssteklar. Fuskmyror parasiterar på
vildbin, men verkar inte ha några specifika
värdarter.
Vägsteklar (Pompilidae)
Vägsteklar är slanka med långa spensliga
ben. Vingarna är som regel mörka eller
åtminstone med mörka fläckar. Kroppen är
ofta svart och kan ha vita, röda eller gula
färgmönster. Vägsteklar jagar spindlar och
paralyserar sitt byte med ett sting.
Vägstekelhonan för sedan sitt byte till sitt
bo där hon lägger ett ägg på sitt byte. Hos
vissa arter finns inget bo utan
vägstekelhonan letar upp spindlar i
spindelbon och lägger ägg där efter att
hon paralyserat sitt byte. Vägsteklar är
ofta knutna till torra och öppna insektsrika
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
I Sverige finns det bara en art, den håriga
dolkstekeln Scolia hirta. Denna art, likt
andra representanter från familjen, är
stora (15-25 mm) robust byggda och
påfallande håriga steklar. Dolksteklar
besöker ofta blommor och gärna
nektarrika sådana som stånds, gullris och
väddklint. Dolksteklar är parasiter på
skalbaggar. Den håriga dolkstekeln
uppges utomlands leta upp larver av
bladhorningar, i synnerhet Cetonia aurata,
och lägger ägg direkt på den paralyserade
larven. Andra dolksteklar föredrar istället
ollonborrar Melolontha. Det är oklart vilken
värdpreferens som den svenska
populationen av hårig dolkstekel har.
Pansarsteklar (Tiphiidae)
Pansarsteklar är små eller medelstora
gaddsteklar med tjockt exoskelett som
skydd mot sina värddjur. De svenska
arterna är helt svarta med röda eller svarta
ben och ger intryck med sin glänsande
kropp och spensliga ben. Pansarsteklar
besöker ofta blommor för att suga nektar.
Pansarsteklar är parasitoider på larver av
bladhorningar.
Jägarsteklar (Methochidae)
I Sverige finns endast en representant för
familjen jägarsteklar, sandjägarstekeln
Methocha articulata. Sandjägarstekeln
parasiterar på sandjägarlarver Cicendela.
Sandjägarstekeln har förfinat sin metod att
komma nära sin värd så till den grad att
den antagit utseendet av sandjägarlarvens
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 10 av 37
eget byte som är myror. Sandjägarstekeln
har en långsmal glänsande kropp som är
endast sparsamt behårad och rör sig ofta
tillsammans med myror.
Figur 8. Symmorphus anugustatus är en
solitärgeting med något oklar ekologi och
utbredning i Sverige.
Getingar (Vespidae)
Både sociala (Vespinae) och solitära
(Eumeninae) getingar ryms inom denna
stora familj. Getingarnas vingar kan vikas
ihop längsgående i vila, vilket är unikt
bland gaddsteklarna. Getingarnas
fasettögon har som regel en tydlig
inbuktning på ansiktets insida. De sociala
arterna är som regel generalister i sitt val
av rov. Det är bland de sociala arterna
man kan hitta stora bon av cellulosa i träd,
i marken eller i byggnader. Bålgetingen
Vespa crabro är den största arten och kan,
likt de andra sociala arterna, bygga ett
samhälle med 100-tals arbetare. De
solitära arterna är ofta specialiserade i sitt
bytesval och har ofta långtgående krav på
bomiljö. De solitära arterna bygger sitt bo i
sandig eller lerig mark, eller i en hålighet i
växtstjälkar eller död ved. Bladbaggar,
vivlar och larver av fjärilar som stävmalar,
säckspinnare, mätare och vecklare hör till
de byten som de solitära arterna är
specialiserade att samla till sina bon.
Ungefär 30 % av alla getingarter har en
sådan födospecialisering.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 11 av 37
Metod
Fältbesök och personal
Inventeringen utfördes under tre fältbesök
under säsongen 2014. Fältarbetet utfördes
av Magnus Stenmark och Daniel
Segerlind. Magnus Stenmark artbestämde
steklar, Sven Hellqvist artbestämde
gaddsteklar och flugor. Sofia Larsson
artbestämde vägsteklarna. Bengt
Andersson artbestämde skalbaggarna.
Tabell 1. Fältbesök under 2014.
Datum
2014-05-20
2014-07-25
2014-08-28
2014-08-30
Fältbesök
Platserna med insektsfällor
Transekter
Transekter
Platserna med insektsfällor
Figur 9. Fältarbetet genomfördes genom riktade
sök efter arter och med insektsfälllor.
Zoologisk inventering
Undersökta artgrupper
I fält har arter aktivt eftersökts genom
observationer där artbestämning kunde
ske direkt i fält och med insamling med
håvning för senare artbestämning.
Födosökande insekter söktes genom att
söka på blommor och på blottade ytor på
marken. Insekter söktes också längs
kantstrukturer, ovanför stenar och på
andra platser där insekter ibland samlas
för att para sig. Transekterna som har
gåtts har följt metoden som användes år
2010 (Sjödin, 2011).
Fokus låg på att undersöka
gaddstekelfaunan och då inriktades sök
särskilt på torrbackar, sandiga miljöer och
kantzoner med riklig blom. Bland växterna
inventerades fanerogamer och
kärlkryptogamer som är indikatorer eller
värdväxter till gaddsteklar. Eftersom
insektsfällor användes registrerades även
skalbaggar och flugor från
insektsmaterialet. Enstaka arter från andra
artgrupper noterades.
Rödlistade arter
Färgskålsinventering
Rödlistan är en sammanställning på kring
4 000 arter från den svenska floran och
faunan. Alla arter som minskar eller på
andra sätt riskerar att försvinna finns med
här. Här finns bland annat ängssolbi,
lunglav, ål och varg. Följande kategorier
finns i rödlistan:
Kunskapsbrist (DD)
Nära hotad (NT)
Sårbar (VU)
Starkt hotad (EN)
Akut hotad (CR)
Regionalt utdöd (RE)
Den zoologiska inventeringen utfördes
med insektsfälllor. Insektsfälllor av typen
färgskålar med plexiglas som skyddande
tak och som uppfångare av förbiflygande
insekter. Insektsfällorna hade färgerna gul,
blå och vit. På tre platser placerades tre
färgskålar i vardera färgen. Själva
plastbehållaren med vätska mätte 15x15
cm och 10 cm kant. Färgskålar är den
erkänt bästa metoden för att undersöka
artsammansättningen av steklar eftersom
olika stekelarter attraheras av olika färger.
Skålarna preparerades med giftfri
propylenglykol och tömdes 2 gånger och
togs in under det sista besöket.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 12 av 37
Figur 10. Arbetare av ljus jordhumla hör till öppna gräsmarker med gott om nektarrik blom.
Ljusjordhumlor var de vanligaste humlorna under inventeringen på Ängsö.
Arter inom Natura 2000
Åtgärdsprogram för hotade arter
Arter eller förutsättningar för arter som
finns med i någon av bilagorna i art- och
habitatdirektiven (rådets direktiv
92/43/EEG) eftersöktes.
Arter som är med i något av
Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för
hotade arter eftersöktes särskilt under
fältbesöken.
Fridlysta och fredade arter
Hantering av artobservationer
Fridlysta och fredade arter eftersöktes och
tas upp i resultaten i händelse av sådan
förekomst. För kärlväxter, mossor, lavar,
svampar, grod- och kräldjur samt
ryggradslösa djur gäller att de finns med i
bilaga 1 eller 2 i artskyddsförordningen
(2007: 845).
Alla observationer inrapporteras till
artportalen.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 13 av 37
Resultat och diskussion
Under inventeringen registrerades 102
arter av gaddsteklar, 35 arter skalbaggar,
12 arter flugor och 16 fjärilsarter. Här följer
en presentation av de rödlistade arterna
och därefter en lokalvis diskussion om
artsammansättning och naturvärde.
Inventeringen kastar ytterligare ljus över
gaddstekelfaunans sammansättning på
Ängsö, Ridön och Aggarö.
Rödlistade arter
Två rödlistade vildbiarter, en rödlistad
fjärilsart och tre rödlistade skalbaggsarter
påträffades under inventeringen. Här
presenteras dessa arters ekologi.
Figur 11. Franscitronbi Hylaeus difformis NT.
Arten skiljer sig från andra citronbi genom bland
annat i ränder behårade bakkroppsplåtar. Foto:
Ivo Rea.
Stampansarbi Stelis phaeoptera NT
Franscitronbi Hylaeus difformis NT
Påträffades vid Lugnet. Franscitronbi är
polylektiskt och bor i växtstjälkar eller i
håligheter i marken. Arten är under 1960talet observerad rätt ofta i mellersta
Sverige, men har bara sparsamma
rapporter numera. Arten är vanlig i
Mellaneuropa, men ovanlig i Norden och
har i Sverige bara rapporterats från
Mälardalen och sydöstra delen av landet
under 2000-talet. Artens habitat är okänt
men det finns spekulationer om att
franscitronbiet är knutet till gammal
bebyggelse där det finns vasstak och
sydexponerade timmerväggar. En annan
teori är att honorna kan bygga bon i torra
vassrör i vikar. I Västmanlands län
rapporterades arten 1976 och har vid
några tillfällen rapporteras senare, bland
anat av Erik Sjödin från Labbarn på Ängsö
2010.
Påträffades vid Roligheten. Stampansarbi
lever som boparasit. Fibblemurarbi Osmia
leaiana är värdarten för stampansarbi.
Fibblemurarbi påträffades inte under
inventeringen 2014 men indikeras genom
observationen av dess parasit.
Fibblemurarbi samlar endast pollen från
korgblommiga växter Asteraceae, och då
främst fibblor. Boet anläggs i död solbelyst
ved i skogsmark och bryn. Arten
förekommer främst i småskaliga
Jordbruksbygder. Flygtiden är i juni-juli.
Figur 12. Stampansarbi Stelis phaeoptera NT
parasiterar på den sällsynta arten fibblemurarbi.
Arten är sällsynt, liksom sin värd. Foto:
Discover Life.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 14 av 37
Silversmygare Hesperia comma NT
Påträffades vid Lugnet. Silversmygaren är
en i Sverige kustbunden art som
förekommare talrikt på hävdade torrängar
längs väst- och östkusten i södra Sverige.
Silversmygarens larver äter fårsvingel. På
Ängsö är silversmygaren en sällsynt men
troligen spridd art som lever i flera av
områdena med välhävdade torra
gräsmarkerna.
Figur 14. Stekelbock Necydalis major är en
spektakulär art knuten till varma lövmiljöer.
Orange rödrock Ampedus nigroflavus NT
Figur 13. Silversmygare är en kustbunden art
som trivs på blomrika torrmarker.
Stekelbock Necydalis major NT
Påträffades vid Roligheten. Stekelbock är
knuten till varma miljöer med ädellöv och
befinner sig på sin nordgräns i mellersta
Sverige.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Påträffades vid Roligheten. Arten är
utbredd från Skåne till Medelpad, och
även funnen i Norrbotten och
Lule lappmark. Orange rödrock lever i
högstubbar och lågor av asp och björk i
öppet läge, men också i hästkastanj, ask,
lönn och alm. Larverna påträffas i vitrötad
ved, helst i solexponerat läge, ibland högt
uppe i träden. Larven lever åtminstone
delvis som rovdjur på andra larver av
vedlevande insekter. Ett viktigt bytesdjur
för larverna är larven av stubbnoshornsbagge Sinodendron
cylindricum. Efter en flerårig larvutveckling
sker förpuppningen på hösten och den
fullbildade skalbaggen övervintrar i
puppkammaren och visar sig ute i maj.
Hot. Arten är beroende av gamla grova,
döda högstubbar av lövträd. Främsta
orsaken till dess tillbakagång torde vara att
äldre asp och vårtbjörk blivit sällsyntare i
skogen. Ett allvarligt problem på sikt är det
pågående generationsskiftet i landets
alléer.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Figur 15. Orange rödrock påträffades vid
Roligheten. Foto: Tados.
Matt blombagge
Ischnomera cinerascens NT
Påträffades vid Roligheten. Arten är
utbredd från Skåne till Uppland och
Västmanland. Larvutvecklingen sker i
vitrötad ved i stamhåligheter och kvistsår
på levande ädellövträd, främst av alm,
lönn, lind och ek. Den fullbildade
skalbaggen övervintrar i
puppkammaren och söker sig under
senvåren till blommande hagtorn, hundkäx
och slån. Arten är sparsamt rapporterad
men finns spridd på Ängsö och andra
varma lokaler med gott om ädellöv i
Mälardalen.
Jämförelse med år 2010
Under 2010 utförde N Erik Sjödin en
gaddstekelinventering på Ängsö, Ridön
och Aggarö (Sjödin 2011). Sjödin (2010)
använde sig av transekter, trap-nests av
bambu och så kallade öl-fällor – burkar
laddade med öl för att locka främst
getingar. Vid båda inventeringarna
påträffades ungefär samma antal arter –
nära 100 arter. Men metoderna som
använts var olika och det har avspeglat sig
i den dokumenterade
artsammansättningen. De stora
skillnaderna var att inventeringen under
2014 dokumenterade fler vedlevande
arter. Både bland rovsteklar, guldsteklar,
vägsteklar och getingar påträffades fler
arter jämfört med Sjödins inventering
(2010). Endast 51 arter var gemensamma,
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Sida 15 av 37
vilket gör att inventeringarna 2010 (Sjödin
2011) och denna inventering tillsammans
visar på 150 arter av gaddsteklar.
Ytterligare 16 arter av gaddsteklar är
kända (Artportalen 2014-10-31) vilket ger
oss en känd gaddstekelfauna på Ängsö
om 166 arter. För Ridön och Aggarö görs
ingen jämförelse, även om 2014 års
inventeringsresultat finns med i
sammanställningen (Tabell 5).
Anledningen är att Sjödin (2011) använde
trap-nests medan 2014 års inventering
endast utgjordes av frisök av gaddsteklar.
Följaktligen påvisade Sjödin (2011) långt
fler arter jämfört med 2014. Enstaka arter
under 2014 var däremot tidigare inte
observerade på antingen Ridön eller
Aggarö.
Tabell 2. Jämförelse med antal arter av
gaddsteklar som påträffades 2010 vs. 2014 på
Ängsö.
Artgrupp
Kackerlackesteklar
Bisteklar
Guldsteklar
Myror
Sociala getingar
Solitära getingar
Sandsteklar
Rovsteklar
Vägsteklar
Planksteklar
Sidenbin
Sandbin
Smalbin
Sommarbin
Buksamlarbin
Långtungebin
År 2010
År 2014
1
1
1
11
4
3
1
6
4
10
13
11
27
7
1
7
3
2
17
11
1
6
7
8
1
10
15
Arter inom Natura 2000
Inga arter som tas upp i bilagorna till inom
Natura 2000 påträffades.
Fridlysta arter
Inga arter som tas upp i
Artskyddsförordningen påträffades.
Åtgärdsprogram för hotade arter
Inga åtgärdsprogramarter påträffades.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 16 av 37
Tabell 3. Syntes över antal registrerade arter för de olika artgrupperna under inventeringen vid
Ängsö 2014. På Ridön och Aggarö noterades 7 respektive 8 arter av gaddsteklar.
Artgrupp
Fjärilar
Gaddsteklar
Tvåvingar
Skalbaggar
Alla arter
Roligheten Lugnet
0
3
53
35
6
2
27
7
86
43
ängshumla
Totalt
Högsholm Lötenbacken
3
1
22
17
2
2
2
1
26
19
6
102
11
35
142
14
metallsmalbi
15
Trypoxylon clavicerum
19
laduvedgeting
19
zonsmalbi
20
Chrysis angustula
24
bronssmalbi
26
smörblommebi
37
jordhumlor
40
Chrysis ignita (coll.)
53
0
10
20
30
40
50
60
Figur 16. De vanligaste gaddstekelarterna som påträffades vid Ängsö. Antalet är de antalet individer som
påträffades totalt under inventeringen av respektive art.
Ampedus nigroflavus
1
Glischrochilus hortensis
2
Athous haemorrhoidalis
2
gråvivel
2
Cryptarcha strigata
3
Soronia grisea
3
fjortonprickig nyckelpiga
3
brokig svampsvartbagge
6
gräsgrön guldbagge
7
Melanotus castanipes
7
0
1
2
3
4
5
6
7
8
Figur 17. De vanligaste skalbaggsarterna som påträffades under inventeringen vid Ängsö. Antalet är de
antalet individer som påträffades totalt under inventeringen av respektive art.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Specialiserade gaddsteklar
Sida 17 av 37
ärtväxtkopplade arter som är spridda på
Ängsö.
Blåklocksspecialister
Blåklockor Campanula är en viktig
blomresurs och i Sverige finns en handfull
arter av vildbin som helt är specialiserade
på att samla pollen på blåklockor. På
Ängsö, Ridön och Aggarö är liten
blåklocka en spridd resurs som finns på
nästan alla lokaler. Därför är också flera
av blåklocksspecialisterna vanliga på
Ängsö. Småsovarbiet Chelostoma
campanularum och storsovarbiet
Chelostoma rapunculi är båda knutna till
blåklockor Campanula spp. och är spridda
på Ängsö. Blåklockshumla Bombus
soroeensis ses ofta besöka liten blåklocka
och är den vanligaste
blåklocksspecialisten i Mälardalen. Även
ängssandbi Andrena bicolor och
blåklocksbi Melitta haemorrhiodalis är
spritt på torr ängsmark på Ängsö och i
hela Mälardalen. Prickgökbi Nomada
flavopicta och ängsgökbi Nomada
fabriciana – parasiter på bin kopplade till
blåklockor finns också noterade sedan
tidigare på Ängsö och Ridön.
Ärtväxtspecialister
Bland ärtväxtspecialisterna finns på Ängsö
ärtsandbi Andrena wilkella som ofta ses
födosöka på rödklöver Trifolium pratense,
vitklöver Trifolium repens, gulvial Lathyrus
pratensis och käringtand Lotus
corniculatus. Lusernbi Melitta leporina är
däremot inte känd alls från södra
Västmanlands län. Hartsbi Trachusa
byssina är knutet till sandiga marker eller
marker med tunna jordlager och är mycket
spritt på Ängsö. Långhornsbi Eucera
longicornis besöker ofta vickrar Vicia spp.
och påträffas sällsynt i ogödslade
betesmarker. Långhornsbi är spritt på
Ängsö som en av områdets karaktärsarter.
Även på Ridön är den rapporterad men
påträffades inte under 2014. Småullbi
Anthidium punctatum och märggnagbi
Hoplitis claviventris, som ofta bygger sina
bon i grenar av Rubus¸ är andra
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Ljungspecialister
Ljungsandbi Andrena fuscipes är nästan
uteslutande knutet till ljung Calluna
vulgaris. Arten finns på hedar, magra
betesmarker och på åsar. Arten behöver
öppna sandytor som bosubstrat. Arten är
inte påträffad på Ängsö, Ridön och Aggarö
utan den hör till områden med
isälvsavlagringar.
Andra specialister
Morotssandbi Andrena minutuloides har
en förkärlek för flockblomstriga växter och
besöker ofta hundkäx Anthriscus
sylvestris, strätta Angelica sylvestris och
kirskål Aegopodium podagraria.
Morotssandbiet finns sannolikt på Ängsö,
men har inte kunnat dokumenteras.
Lysingbi Macropis europaea är knutet till
lysingväxter Lysimachia spp. och finns
frekvent inom Ängsö och är rapporterad
på Ridön.
Parasitiska arter
Ett antal arter bland steklarna har valt att
parasitera närstående arter genom att
söka upp bon och erövra det insamlade
bytet som är antingen pollen (vildbin) eller
döda och paralyserade insekter (andra
grupper av steklar). Parasitismen kan vara
av kleptoparasitisk eller parasitoidisk. De
parasitiska arterna är ofta specialiserade
att nyttja bon av en eller ett fåtal värdarter
och blir därför obligata följeslagare som
kräver en stabil närvaro av åtminstone en
av värdarterna. Vid fynd av en parasitisk
art som är artspecialiserad ger direkt
information om att värdarten också finns i
området. Under inventering på Ängsö
påträffades en rad parasitiska arter, bland
andra stampansarbi, väggpansarbi,
ängsgökbi, smågökbi, småblodbi och gul
plankstekel. På Ridön och Aggarö
påträffades inga parasitiska arter under
inventeringen 2014.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Faunan på Ängsö
Här beskrivs de fyra områdena som
undersöktes med insektsfällor. Ängsö är
ett stort, 3 000 ha, naturreservat vid
Mälaren. Här möts ett småskaligt
odlingslandskap med hällmarker,
stäppartad torräng, ädellövskogar och
värdefulla ekmiljöer. Området saknar
isälvsavlagringar av finsorterad sand – en
struktur som ofta är viktig för
markbyggande gaddsteklar. Istället är det
de hålbyggande arterna som är
utmärkande för gaddstekelfaunan. De
varma brynen med ek, ask, rönn, slån och
nyponros är viktiga miljöer för en hel fauna
av solitärgetingar, vägsteklar, rovsteklar
och i viss mån även vildbin.
Sida 18 av 37
I Sverige är 27 % av gaddstekelfaunan
parasitisk, det vill säga att de bygger inga
egna bon utan snyltar genom att lägga
ägg i andra steklars bon. En hög andel
parasiter anses vara ett tecken på
resiliens. En låg andel kan betyda dålig
resiliens, men oftast betyder det att
gaddstekelfaunan är otillräckligt undersökt.
Andelen parasitiska arter på Ängsö är
ovanligt låg - 18 % vilket nog får förklaras
av att faunan ännu inte är undersökt i sin
helhet.
En karakteristisk artsammansättning
Från Ängsö finns registrerade
artobservationer av gaddsteklar från en
rad entomologer från 2000-talet och
framåt. Totalt har ca 140 arter av
gaddsteklar registrerats, framför allt tack
vare de större inventeringarna: 2010
(Sjödin 2011) och 2014 (denna rapport).
Bland de rödlistade arterna kan nämnas
franscitronbi som rapporterats vid ett par
tillfällen, klöverhumla och guldstekeln
Chrysis iris som rapporterats vid ett tillfälle
Kocktorp (Sjödin 2011). Den
värmekrävande sandmarksfaunan som
präglar många av åsarna i mellersta
Sverige saknas nästan helt här på grund
av avsaknaden av större isälvsavlagringar.
Däremot finns flera sandmarksarter med
mindre krav på bosubstratet – dessa bor i
vägslänter eller i lösa jordar på markblottor
i betesmarker. Faunan domineras istället
av arter bland solitärgetingar, rovsteklar,
vildbin och andra grupper som är
hålbyggande arter – 62 % av faunan hör
hit. Den svenska gaddstekelfaunan
(N=731) har i en andel av 58 % en
koppling till hålbyggande vs
markbyggande. I sandiga eller vedfattiga
områden ökar andelen markbyggande
arter, på Öland t ex är andelen hålbyggare
endast 52 %. En annan aspekt är andelen
detekterade arter med parasitiskt leverne.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Figur 18. Översikt över de fyra områdena med
insektsfällor under 214.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 19 av 37
potentiell värdart på Ängsö under 2010
(Sjödin 2011).
Roligheten
Området består av ett litet
fritidshusområde med tre fritidshus, två
äldre lador med vasstak, en mindre
tidigare hävdad gräsmark samt en båtplats
med redskapsbodar. Färgskålarna sattes
upp på tre äldre askar i skogsbrynet intill
den ena ladan med vasstak. Det finns en
artrik flora dels genom gräsmarken men
också i trädgårdarna med till exempel
ligusterhäckar, sälgar, äppelträd och
trädgårdsväxter. Roligheten var den mest
artrika lokalen under inventeringen. Här
påträffades en hög andel vedlevande
arter. I synnerhet påträffades en rik fauna
av guldsteklar, vägsteklar och rovsteklar
här. Här fanns bland andra ekvägstekel
och aspvägstekel – typiska indikatorarter
för varma soliga ädellövmiljöer vid
Mälaren. Här påträffades den sällsynta
arten stampansarbi som troligen
parasiterar på fäbodbi. Fäbodbi är inte
känt från Ängsö med omnejd men däremot
påträffades fibblemurarbi, en annan
Figur 19. Lokalen Roligheten på Ängsö.
Tabell 4. Värdarter för arter av guldsteklar som påträffades vid Roligheten 2014. Värdarter från Soon (2015).
Art av guldstekel
Troliga huvudsakliga värdarter
Chrysis angustula
Husvedgeting Symmorphus bifasciatus
Chrysis angustula
Chrysis equestris
Laduvedgeting Symmorphus allobrogus
Sydlig tapetserargeting Discoelius zonalis
Chrysis fulgida
Chrysis fulgida
Husvedgeting Symmorphus bifasciatus
Ekvedgeting Symmorphus crassicornis
Flera värdarter, e.g. Blank murargeting
Ancistrocerus antilope
Trebandad murargeting Ancistrocerus
trifasciatus
Många värdarter, bland andra Pemphredon
Många värdarter, bland andra Dipogon och
Trypoxylon
Chrysis ignita (coll.)
Chrysis impressa
Pseudomalus violaceus
Trichrysis cyanea
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Förekomst i området
Allmän på Ängsö, Ridön och
Aggarön.
Förekommer på Ängsö, Ridön
och Aggarön.
Sällsynt i närområdet
Allmän på Ängsö, Ridön och
Aggarön.
Sällsynt i andra delar av länet
Allmän på Ängsö, Ridön och
Aggarön.
Mycket allmän på Ängsö,
Ridön och Aggarön.
Flera arter allmänna i området
Flera arter allmänna i området
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 20 av 37
Lötenbacken (Tjärn SO)
Lötenbacken är en långsträckt åkerholme
med fin och artrik torrängsflora. Här växer
tjärblomster, gullvivor, mandelblomma,
gulmåra, brudbröd, getväppling,
styvmorsviol och backlök. Mitt på
åkerholmen står några äldre döda almar
och några enstaka levande träd. Längst
åkermarken i väster finns ett stort
slånbuskage. Den sparsamt trädklädda
åkerholmen bidrar till att det blåser ganska
mycket men också till mycket
solinstrålning som skapar varma
mikroklimat. Värmen gynnar många
insekter och skapar även en torr och varm
miljö för växterna. Lokalen hyser många
insekter. Färgskålarna placerades på
marken mitt på lokalen. Faunan på
Lötenbacken präglades av markbyggande
arter och dominerades av arter i familjerna
vägbin och sandbin. Bland arterna kan
nämnas zonsmalbi som är en sparsamt
noterad art som regel är kopplad till varma
marker med torrängsflora. I länet är
zonsmalbi sparsamt rapporterad men
verkar förekomma spritt på Ängsö och i
andra blomrika områden i Mälardalen.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Figur 20. Lokalen Lötenbacken på Ängsö.
Högsholm
I skogbrynet av en gles ekskog i
Högsholm sattes två färgskålar upp på
ekstammarna och en placerades på
marken. Området har en fin kärlväxtflora
med mycket lundkovall, liten blåklocka och
jungfrulin. Skogsbrynet vetter mot väster
och angränsar till en odlingsmark. Vid
Högsholm finns en blandning av både
marklevande och vedlevande arter.
Ekvägstekel påträffades här – en bra
indikator för varma ädellövmiljöer i
Mälardalen. Här påträffades även
rovstekeln Passaloecus gracilis som inte
tidigare noterats i länet. Även rovstekeln
Stigmus solskyi påträffades och den hade
inte rapporterats tidigare på Ängsö.
Stigmus solskyi hör till varma platser i
odlingslandskapet eller i
infrastrukturbiotoper.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 21 av 37
på en spännande artsammansättning. Här
fanns specialiserade arter som
smörblommebi, småsovarbi, fibblesmalbi
och långhornsbi. På lokalen påträffades
även smalkägelbi, parasitisk på
ängstapetserarbi – en bra indikator för
blomrika marker i odlingslandskapet. Den
mest intressanta observationen under
inventeringen – franscitronbi – gjordes vid
Lilla Utön. Franscitronbi är troligen knutet
till själva gården Lilla Utön ett stenkast fån
undersökningsområdet. Troligen bor
franscitronbi i vasstak i gårdsmiljöer på
Ängsö.
Figur 21. Lötenbacken.
Figur 22. Lokalen Högsholm på Ängsö.
Figur 23. Lokalen Lugnet på Ängsö.
Lugnet (Lilla Utöns)
Vid Lugnet har fällorna placerats på
marken på en berghäll en bit in i skogen
sydväst om ekonomibyggnaden.
Växtligheten är sparsam och består till
stora delar av fönsterlav och renlav.
Denna lokal saknade vid en första
fältkontroll en rik och varierad flora.
Inventeringen av steklar visade däremot
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Faunan på Ridön
På Ridön är 97 arter av gaddsteklar
påträffade under tidigare inventeringar
tillsammans med 2014 års inventering.
Ridön är besökt av entomologer sedan
1980-talet och till och från har arter
rapporterats från olika platser och olika
miljöer på ön. De mest uppmärksammade
observationerna är den rödlistade arten
släntsmalbi som noterades under 1980talet. Även smultronsandbi är en art som
är ovanlig i mellersta Sverige men har
påträffats på Ridön både på 1980-talet och
återfanns 2010 (Sjödin 2011). Arten kunde
dock inte noteras under 2014 års
inventering. Vidare vittnar
gaddstekelfaunan om en artrikedom både
bland markbyggarna, dit släntsmalbi och
smultronsandbi hör, och de hålbyggande
arterna. Ridön präglas av hävdade
ädellövmiljöer som ofta har blomrik
undervegetation och gott om varma bryn.
Dessa miljöer är bra habitat för en rad
speciella arter bland vägsteklar,
solitärgetingar och vildbin. Dessa miljöer
är delvis gemensamma för Ridön, Aggarö
och några exklusiva miljöer på södra
Ängsö. Denna mälardalstypiska
ädellövmiljö präglas av några speciella
gaddstekelarter. Några av dessa arter är
blank murargeting Ancistrocerus antilope
och dennas förmodade parasiter:
guldstekelarten Chrysis pseudobrevitarsis
och artkomplexet Chrysis ignita. Även
husvedgeting Symmorphus bifasciatus
med sin parasit Chrysis angustula och
trebandad murargeting Ancistrocerus
trifasciatus med Chrysis impressa är
typiska för denna miljö. Vidare är
kopplingen till liten blåklocka stark.
Gaddstekelarterna ängssandbi,
småsovarbi, pärlgökbi, blåklockshumla,
blåklocksbi – alla beroende av pollen från
blåklockor, är påträffade på Ridön och
Aggarö. Bland de hållevande vildbina finns
en artrik fauna av buksamlarbin på Ridön.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Sida 22 av 37
Här finns till exempel de enda
observationerna i länet av fäbodbi. Även
fibblemurarbi och smultrontapetserarbi är
ovanliga arter som alla noterats på Ridön,
dock under tidigare inventeringar. Precis
som Sjödin (2011) såg under sina
fältbesök präglas Ridön och Aggarö även
av en talrik population av mellangeting och
trätapetserarbi.
Figur 24. Smalgnagbi Hoplitis leucomelana är en
ovanlig art i mellersta Sverige. Smalgnagbi
påträffades på Aggarö 2014.
Faunan på Aggarö
På Aggarö är 35 arter av gaddsteklar
påträffade under tidigare inventeringar
tillsammans med 2014 års inventering.
Aggarö är i mycket sämre grad undersökt
av tidigare fältundersökningar jämfört med
Ridön och Ängsö. Ändå är det här som det
finns mycket goda förutsättningar att
identifiera höga naturvärden. Här finns en
gårdsmiljö med gott om blomrika
närmiljöer, gott om död ved och flera
betesmarker med imponerande hög klass
på torrängsvegetationen. Under
inventeringen 2014 påvisades smalgnagbi
på Aggarö. Smalgnagbi är en
värmekrävande art som är sällsynt
rapporterad i ädellövmiljöer ibland annat
Mälardalen.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 23 av 37
Värdväxttransekterna
Här nämns viktiga värdväxter och viktiga
substrat för gaddsteklar på de 17 lokaler
som besöktes på Ängsö, Ridön och
Aggarö.
Figur 27. Transektlokalen (N=1) som besöktes
på Aggarön under 2014.
Figur 25. Transektlokalerna (N=13) som
besöktes på Ängsö under 2014.
Figur 26. Transektlokalerna (N=3) som besöktes
på Ridön 2014.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Spånsundet S (6510-01)
Undervegetationen består av högre örter
som midsommarblomster, hundkex, stor
blåklocka, ängskavle, vitsippor och
liljekonvalj. Längre österut finns en höjd
med berghällar och torrmarksflora där
rikligt med mandelblomma, styvmorsviol,
gullviva och tjärblomster blommar på
våren. Även getväppling, backklöver,
brudbröd, tulkört, färgkulla och ängssyra
växer här. Hela lokalen omringas av åker
samt en bård av slånbärsbuskar.
Spånsundet är en typisk blomrik
torrängslokal som fyller en viktig roll i
Ängsös varierade blomrika biotop. Här
dominerar långhornsbi, ängssandbi och
ängstapetserarbi. Här finns också
zonsmalbi.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 24 av 37
Ängstäppan (6510-4)
Lokalen består av en liten åkerholme med
en träddunge i norr. Här växer rockentrav,
styvmorsviol, mandelblomma, luddlosta,
tjärblomster, ängskavle ihop med
getväppling och rödklöver. Här finns god
blomrikedom och flera arter som kräver
mycket pollen som långhornsbi och
hartsbi.
Figur 28. Spånsundet.
Tjärn Ö (6510-6)
Här växer smånunneört, mandelblomma,
gullviva, liten blåklocka, gul fetknopp,
kärleksört, harklöver, färgkulla,
styvmorsviol och gulmåra. Uppe på
åkerholmen växer högre gräs som
ängskavle och timotej ihop med vanlig
johannesört, stor blåklocka, morot, backlök
och backnejlika. Här står även ett antal
stora ekar. Här finns småsovarbi.
Figur 30. Ängstäppan.
Blånusberget (6270-6)
En långsmal lokal som ligger mellan
grusvägen i söder och trädridån mot åkern
i norr. Här och var finns berghällar med
mycket ängssyra, kärleksört och gul
fetknopp. Hela lokalen är väldigt sparsam
på nektarväxter, det finns några stora
blåklockor samt rödklöver närmast
grusvägen. Bland nektarväxterna fanns
bland andra mjukdån, stinksyska och
backtimjan. Här fanns gott om åkerhumla
och stenhumla. Blåklocksbi och
märggnagbi fanns också vid Blånusberget.
Figur 29. Tjärn Ö.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 25 av 37
palsternacka, liljekonvalj, stor blåklocka
och klasefibbla. I öster finns hassel och
slån tillsammans med ekar och stora
aspar. Här fanns åkerhumla.
Figur 31. Blånusberget.
Ektorpshagen (6270-9)
En stor yta som betades intensivt av får
under 2014. Lokalen har en sparsam
växtlighet som främst består av
slånbuskar. Längs vägen och på andra
sidan vägen fanns gott om blomrika
marker där vildbin och fjärilar födosökte.
Inom ytan fanns inga specialiserade arter
av gaddsteklar. Stenhumla var den
dominerande arten.
Figur 32. Hagalund.
Klockartorpet (6270-10)
Gott om backtimjan, bockrot, ullört,
harklöver, gulvial, kärringtand, brudbröd,
backnejlika och backsmultron. Längre
österut är markerna igenvuxna med träd,
enbuskar och sly. Det finns en fin öppen
hällmark i den nordöstra delen med
kärleksört, tulkört och getrams men den
växer sakta igen. Vårbrodd, tjärblomster,
humlelusern, kärleksört och fibblemattor
på branterna närmast vattnet har potential
om de restaureras genom avverkning och
slyröjning. Här finns blåklocksbi,
ängssandbi, ljusjordhumla, stenhumla och
gräshumla.
Hagalund (6510-11)
Här växer ängssyra, röd- och vitklöver,
rödklint, gulvial, gulmåra och gul fetknopp.
Det finns högvuxen vegetation med gräs,
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Figur 33. Vitfläckig guldvinge förekommer
allmänt på Ängsö. Arten är kopplad till
torrmarker och indikerar ofta artrika miljöer för
vildbin och andra gaddsteklar.
Lilla Näs södra (6270-11)
Här finns en artrik torrbacke med gott om
brudbröd, svartkämpar, gullviva, ängssyra,
färgkulla och gulvial. I södra delen finns ett
stort buskage av nyponros och slån. För
gaddsteklar finns gott om värdväxter och
bosubstrat, både för mark- och
hålbyggare. Nyponros och slån växer upp
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 26 av 37
igen efter röjningen och måste hållas efter.
Till denna lokal hör flera specialiserade
vildbiarter: ängssandbi, blåklocksbi,
blåklockshumla och smultrontapetserarbi.
De värdefulla brynen på lokalen är viktiga
för flera solitära getingar: blank
murargeting och ekvedgeting.
Lilla Näs norra (6270-13)
Lokalen är en trädklädd beteshage som
inte betades under sommaren. I den östra
delen är det mer öppet och inte så mycket
träd. Här växer jungfrulin, bockrot,
tjärblomster, brudbröd, backnejlika,
gulmåra, småborre och gulvial. Lilla Näs
norra representerar värdefull trädklädd
betesmark som ofta är utmärkande för
Ängsö, Ridön och Aggarö. Hit hör flera av
de typiska arterna som även hör till
Lötenbacken, Högsholm och Roligheten –
mer om denna fauna finns beskriven
under områdesbeskrivningarna. Lilla Näs
norra är en viktig lokal inte bara för
gaddstekelarter. Här noterades flera
dagfjärilsarter med höga indikatorvärden:
mindre guldvinge, violettkantad guldvinge,
sexfläckig bastardsvärmare, silversmygare
och eksnabbvinge.
Figur 35. Lilla Näs norra.
Eskilstorp (6510-12)
Här finns mest frisk gräsmark och spridda
bestånd av rönn, slån, hagtorn och
nyponros. Floran domineras av högre gräs
men på de torrare markerna växer mycket
vårbrodd ihop med gul fetknopp,
harklöver, rockentrav, gulvial, stor
blåklocka, brudbröd, rödsyra, tjärblomster
och getrams. Det finns sand i vägslänten
som används som boområde av
markbyggande gaddstekelarter. På
lokalen finns följande karakteristiska arter:
haghumla, vallhumla, ängshumla,
långhornsbi, zonsmalbi och hartsbi.
Figur 34. Lilla Näs södra.
Figur 36. Eskilstorp.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 27 av 37
Stora Näs (6510-5)
Enekullabacken östra (6510-16)
Vid Stora Näs finns gott om ängsblommor
som korskovall, gulmåra, backnejlika,
rödklöver, gulvial, harklöver, stor och liten
blåklocka, bockrot, småborre och
brudbröd. Längre i väster finns några
berghällar med bland annat rödklöver,
vitklöver, ängssyra och kärleksört. Här blir
grässvålen tät och bredbladiga gräs
dominanta. Nektar- och pollentillgången är
god, också god tillgång på död ved och
brynmiljö. Här finns de typiska arterna
trebandad murargeting och husvedgeting.
Här växer vårbrodd, harmynta, bockrot,
gulmåra, gulvial, liten blåklocka, stor
blåklocka och harklöver. Längst i norr
växer ett stort buskage av slån och längs
bilvägen i väster är det branta berghällar
som sluttar svagt åt öster där tät grässvål
successivt tar över. Både östra och västra
delarna av Enekullabacken är artrika
torrbackar med goda förutsättningar för
torrmarkslevande markbyggande arter av
gaddsteklar. Värdefulla miljöer för
brynarter och arter kopplade till
ädellövskog saknas vid Enekullabacken.
Enekullabacken västra (6510-15)
Området är en mindre åkerholme. Här
domineras marken av berghäll här växer
gul fetknopp, kärleksört, rödsyra,
backtimjan och tulkört. På de lägre
partierna finns brudbröd, gulmåra, gulvial,
stor och liten blåklocka ihop med äkta
johannesört, harklöver och rödklöver.
Lokalen är liten men här fanns ändå
vallhumla, stenhumla och stensnylthumla.
Lokalen är viktig för de arter som har
större födosöksområde där
Enekullabacken ingår som en del i
habitatet.
Enbacken (Ridön 6270-1)
Figur 37. Enkullabacken östra.
Figur 38. Enbacken på Ridön.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Enbacken är en betad hage med en och
hassel. Kärlväxtfloran är sparsam men
mest artrik i söder och i öster. Här växer
backnejlika, åkervädd, gulvial, kråkvicker,
rödklöver, vitklöver, liten blåklocka, stor
blåklocka, bockrot och brunört. Det finns
partier med både hällmark och gräsmarker
på sandigt underlag. Gaddstekelfaunan
representeras av typiska torrmarksarter
som ängstapetserarbi, småsovarbi,
trebandad murargeting. Under 2010
påträffades smultronsandbi just på denna
yta (Sjödin 2011).
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Figur 39. Lövängen på Ridön.
Lövängen (Ridön 6530-1)
Sida 28 av 37
öppen gles lövskog. Den varierade miljön
ger mycket goda förutsättningar för en
artrik gaddstekelfauna. I denna miljö var
ännu örtfloran svagt utvecklad efter de
omfattande restaureringarna som gjorts.
De växter som dominerade var hundtunga,
nejlikrot, stor blåklocka, vit- och rödklöver,
svartkämpar, brudbröd och vanlig
smörblomma. Gaddstekelfaunan
dominerades av långtungade humlor:
åkerhumla och trädgårdshumla. Även
stenhumla, ängshumla, och ljusjordhumlor
är spridda här. På denna yta påträffades
den sällsynta arten smalgnagbi. Bland
gaddsteklarna trivs även blank
murargeting och trebandad murargeting i
denna miljö.
Denna relativt lilla lokal är en trädklädd
betesmark, som tidigare slåttrats.
Vegetationen var bitvis, på grund av
utebliven hävd, hög och tät med
ohävdsarter som älggräs, brännässla och
hundäxing. Här och var fanns finare partier
med rödklöver, prästkrage, stinksyska och
storrams. Trädgårdshumla, hushumla och
åkerhumla var de dominerande arterna.
Västeräng (Ridön 9070-3)
På Ridöns västra sida ligger denna lokal
som delvis består av betad blandskog med
stora träd av ek och ask och dels
ängsmark med fin ängsflora. Här växer
småborre, stor och liten blåklocka,
brudbröd, gott om harklöver, bockrot,
gulvial och gulmåra. De vanligaste arterna
var åkerhumla och stenhumla. Andra
intressanta naturvårdsarter som
påträffades var blåklockshumla och
småsovarbi. Blåklockshumla födosökte här
på liten blåklocka i brynet mot stranden.
Figur 40. Västeräng på Ridön.
Storängsbacken (Aggarö 9070-2)
Denna yta på Aggarö är stor och därmed
väldigt variabel i sin struktur. Till största
delen domineras lokalen av betad skog
med inslag av täta hassellundar, öppna
ängspartier, tät och fuktig lövskog samt
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Figur 41. Storängsbacken på Aggarö.
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 29 av 37
Referenser
Bernes, C. 2011. Biologisk mångfald i Sverige Monitor 22. Naturvårdsverket,
Stockholm.
Gärdenfors, U. 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. Artdatabanken, SLU,
Uppsala.
Bergsten, J. 2010. Inventering av typiska arter humlor och fjärilar i naturreservaten Engsö
och Ridö-Sundbyholms-arkipelagen, Västmanlands län.
Haglund, A. & Wik, P. 2010. Manual för uppföljning av betesmarker och slåtterängar i
skyddade områden, version 5. Naturvårdsverket.
Naturvårdsverket 2010. Uppföljning i skyddade områden i Sverige. Riktlinjer för uppföljning
av friluftsliv, naturtyper och arter på områdesnivå. Rapport 6379.
Naturvårdsverket 2012. Vägledning för Svenska naturtyper i habitatsdirektivets bilaga 1,
Trädklädd betesmark. NV-04493-11.
Nilsson G.E. 1984. Notiser: För Västmanlands län nya gaddsteklar. Entomologisk Tidskrift
105, 104.
Nilsson G.E. 1985. Notiser: För Västmanlands län och Uppland nya gaddsteklar.
Entomologisk tidskrift. Entomologisk Tidskrift 106, 42-43.
Nilsson G.E. 1986. Nya landskapsfynd av gaddsteklar, med en översikt av de
fennoskandiska arterna i familjen Dryinidae. Entomologisk Tidskrift 107, 85-90.
Nilsson G.E. 1989. Nya landskapsfynd av gaddsteklar från mellersta och norra Sverige.
Entomologisk Tidskrift 110, 47-49.
Nilsson G.E. 1991. The wasp and bee fauna of the Ridö archipelago in Lake Mälaren,
Sweden (Hymenoptera, Aculeata). Entomologisk Tidskrift 112, 79-92.
Sjödin, N E. 2011. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön i Västmanlands
län. Länsstyrelsen i Västmanlands län. Rapport 2011:22.
Sjödin N.E. 2009. Bin (Apoidea) i grustäkter längs tre åsar i Västmanlands län.
Länsstyrelsens rapportserie. Rapport 1:27. Länsstyrelsen i Västmanlands län, Västerås.
pp 1-94.
Soon, V., Vallisoo, T., Hovi, K. & Luig, J. 2015. Host specificity of the tribe Chrysidini
(Hymenoptera: Chrysididae) in Estonia ascertained with trap-nesting. Eur. J. Entomol. 112
(1): 000–000, 2015.
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Sida 30 av 37
Tabell 5. Alla observationer under inventeringen av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarö under 2014. Totalt registrerades 102 arter av gaddsteklar, 35
arter skalbaggar, 12 arter flugor och 16 fjärilsarter.
Taxon
Svenskt namn
Hymenoptera
Ampulicidae
Dolichurus corniculus
Andrenidae
Andrena bicolor
Andrena fucata
Andrena helvola
Andrena minutula
Andrena semilaevis
Andrena subopaca
Andrena wilkella
Apidae
Apis mellifera
Bombus bohemicus
Bombus hortorum
Bombus hypnorum
Bombus lapidarius
Bombus lucorum
Bombus lucorum coll.
Bombus pascuorum
Bombus pratorum
Bombus rupestris
Bombus soroeensis
Bombus subterraneus
Bombus sylvestris
Bombus terrestris
Eucera longicornis
steklar
kackerlackesteklar
kackerlackestekel
grävbin
ängssandbi
hallonsandbi
äppelsandbi
småsandbi
veronikasandbi
lundsandbi
ärtsandbi
långtungebin
honungsbi
jordsnylthumla
trädgårdshumla
hushumla
stenhumla
ljus jordhumla
jordhumlor
åkerhumla
ängshumla
stensnylthumla
Blåklockshumla
vallhumla
ängssnylthumla
mörk jordhumla
långhornsbi
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Rödlista
Ängsö 1:
Roligheten
316
Ängsö 2:
Lilla Utön
141
2
2
4
1
1
2
Ängsö 3:
Högsholm
40
4
Ängsö 4:
Tjärn SO
61
Ängsö:
Övriga
192
2
Aggarö
9
Ridön
10
2
1
1
1
1
65
2
1
3
35
10
14
15
1
2
2
1
4
6
1
1
2
1
4
2
1
1
1
2
1
192
2
8
8
23
1
76
44
19
2
6
2
2
5
1
3
5
1
2
2
2
1
5
1
1
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Taxon
Nomada fabriciana
Nomada flavoguttata
Chrysididae
Chrysis angustula
Chrysis equestris
Chrysis fulgida
Chrysis ignita (coll.)
Chrysis ignita (form A)
Chrysis impressa
Pseudomalus violaceus
Trichrysis cyanea
Colletidae
Colletes daviesanus
Hylaeus brevicornis
Hylaeus communis
Hylaeus confusus
Hylaeus difformis
Hylaeus hyalinatus
Crabronidae
Crossocerus cetratus
Crossocerus megacephalus
Crossocerus podagricus
Ectemnius continuus
Lestica clypeata
Passaloecus corniger
Passaloecus eremita
Passaloecus gracilis
Passaloecus monilicornis
Pemphredon inornata
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Svenskt namn
ängsgökbi
smågökbi
guldsteklar
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
korttungebin
väggsidenbi
småcitronbi
gårdscitronbi
ängscitronbi
franscitronbi
kölcitronbi
rovsteklar
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
Rödlista
Sida 31 av 37
Ängsö 1:
Roligheten
88
24
1
1
53
3
4
1
1
3
3
NT
40
3
2
1
Ängsö 2:
Lilla Utön
20
2
1
9
6
1
1
22
Ängsö 3:
Högsholm
1
2
Ängsö 4:
Tjärn SO
Ängsö:
Övriga
Aggarö
Ridön
4
4
1
3
1
3
7
1
1
2
1
4
1
1
1
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Taxon
Pemphredon lugubris
Psenulus fuscipennis
Stigmus solskyi
Trypoxylon attenuatum
Trypoxylon clavicerum
Trypoxylon figulus
Trypoxylon minus
Formicidae
Camponotus herculeanus
Myrmica rugulosa
Halictidae
Halictus tumulorum
Lasioglossum albipes
Lasioglossum fulvicorne
Lasioglossum leucopus
Lasioglossum leucozonium
Lasioglossum morio
Lasioglossum zonulum
Sphecodes geoffrellus
Megachilidae
Chelostoma campanularum
Chelostoma florisomne
Coelioxys inermis
Heriades truncorum
Hoplitis leucomelana
Megachile centuncularis
Megachile ligniseca
Osmia bicornis
Stelis breviuscula
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Svenskt namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
myror
hushästmyra
sandrödmyra
vägbin
ängsbandbi
ängssmalbi
brunsmalbi
bronssmalbi
fibblesmalbi
metallsmalbi
zonsmalbi
småblodbi
buksamlarbin
småsovarbi
smörblommebi
smalkägelbi
väggbi
smalgnagbi
rosentapetserarbi
trätapetserarbi
rödmurarbi
väggpansarbi
Rödlista
Sida 32 av 37
Ängsö 1:
Roligheten
4
1
Ängsö 2:
Lilla Utön
Ängsö 4:
Tjärn SO
Ängsö:
Övriga
Aggarö
Ridön
12
1
1
1
19
1
1
Ängsö 3:
Högsholm
2
8
1
1
1
3
1
1
4
23
1
2
1
1
1
47
1
5
1
1
25
1
3
19
36
30
1
26
4
7
1
12
12
1
3
1
1
1
1
2
1
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Taxon
Stelis phaeoptera
Trachusa byssina
Melittidae
Macropis europaea
Pompilidae
Anoplius nigerrimus
Anoplius viaticus
Arachnospila anceps
Arachnospila spissa
Auplopus carbonarius
Dipogon bifasciatus
Dipogon subintermedius
Dipogon variegatus
Episyron rufipes
Priocnemis exaltata
Priocnemis perturbator
Sapygidae
Sapyga clavicornis
Sphecidae
Ammophila sabulosa
Podalonia affinis
Vespidae
Ancistrocerus nigricornis
Dolichovespula media
Dolichovespula norwegica
Dolichovespula saxonica
Euodynerus quadrifasciatus
Symmorphus allobrogus
Symmorphus debilitatus
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Svenskt namn
stampansarbi
hartsbi
sommarbin
lysingbi
vägsteklar
skogsvägstekel
vargvägstekel
ögonvägstekel
krokvägstekel
svart murarvägstekel
björkvägstekel
ekvägstekel
aspvägstekel
strandriddarstekel
höstvägstekel
större stigstekel
planksteklar
gul plankstekel
sandsteklar
inget namn
inget namn
getingar
vårmurargeting
buskgeting
nordgeting
takgeting
långhårig kamgeting
laduvedgeting
takvedgeting
Rödlista
NT
Sida 33 av 37
Ängsö 1:
Roligheten
1
1
1
1
12
Ängsö 2:
Lilla Utön
31
1
Ängsö 3:
Högsholm
15
Ängsö 4:
Tjärn SO
Ängsö:
Övriga
Aggarö
5
1
9
1
1
5
17
8
7
1
5
1
3
1
1
1
12
12
50
9
2
2
5
1
2
1
1
3
2
2
1
19
1
1
www.faunistica.se
[email protected]
Ridön
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Taxon
Svenskt namn
Vespa crabro
Vespula germanica
Vespula rufa
Vespula vulgaris
Lepidoptera
Hesperiidae
Hesperia comma
Lycaenidae
Lycaena phlaeas
Polyommatus icarus
Polyommatus semiargus
Nymphalidae
Aphantopus hyperantus
coenonympha arcania
Coenonympha pamphilus
Cynthia cardui
Inachis io
Issoria lathonia
Pararge aegeria
Polygonia c-album
Pieridae
Gonepteryx rhamni
Leptidea sinapis
Pieris napi
Zygaenidae
Zygaena lonicerae
Coleoptera
Anobiidae
Anobium punctatum
bålgeting
tyskgeting
rödbandad geting
vanlig geting
fjärilar
tjockhuvuden
silversmygare
juvelvingar
mindre guldvinge
puktörneblåvinge
ängsblåvinge
praktfjärilar
luktgräsfjäril
pärlgräsfjäril
kamgräsfjäril
tistelfjäril
påfågelöga
storfläckig pärlemorfjäril
kvickgräsfjäril
vinbärsfuks
vitfjärilar
citronfjäril
skogsvitvinge
rapsfjäril
bastardsvärmare
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Rödlista
Sida 34 av 37
Ängsö 1:
Roligheten
2
3
1
6
Ängsö 2:
Lilla Utön
Ängsö 4:
Tjärn SO
Ängsö:
Övriga
Aggarö
1
4
1
1
1
1
2
1
3
2
1
1
1
19
13
5
1
4
5
1
3
1
6
12
1
1
5
3
1
2
3
1
1
1
1
2
1
1
1
1
bredbrämad bastardsvärmare, NT
skalbaggar
trägnagare
strimmig trägnagare
Ridön
1
3
1
1
NT
Ängsö 3:
Högsholm
48
1
1
10
2
1
www.faunistica.se
[email protected]
1
1
1
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Taxon
Anthribidae
Platystomos albinus
Buprestidae
Anthaxia quadripunctata
Cerambycidae
Necydalis major
Phytoecia cylindrica
Stictoleptura maculicornis
Chrysomelidae
Gonioctena quinquepunctata
Coccinellidae
Adalia decempunctata
Propylea quatuordecimpunctata
Psyllobora vigintiduopunctata
Curculionidae
Brachyderes incanus
Scolytus laevis
Scolytus triarmatus
Strophosoma capitatum
Dermestidae
Megatoma undata
Elateridae
Ampedus balteatus
Ampedus nigroflavus
Ampedus pomorum
Athous haemorrhoidalis
Cidnopus poneli
Melanotus castanipes
Melanotus villosus
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Svenskt namn
Rödlista
plattnosbaggar
vanlig plattnosbagge
praktbaggar
fyrprickig praktbagge
långhorningar
Stekelbock
NT
hundkäxbock
fläckhornad blombock
bladbaggar
inget namn
nyckelpigor
tioprickig nyckelpiga
fjortonprickig nyckelpiga
tjugotvåprickig nyckelpiga
vivlar
gråvivel
mindre almsplintborre
större almsplintborre
inget namn
ängrar
inget namn
knäppare
inget namn
orange rödrock
NT
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
Sida 35 av 37
Ängsö 1:
Roligheten
1
1
1
1
Ängsö 2:
Lilla Utön
1
1
1
Ängsö 3:
Högsholm
Ängsö 4:
Tjärn SO
Ängsö:
Övriga
Aggarö
1
1
1
1
1
3
1
2
2
2
1
1
2
2
1
1
1
1
1
1
14
1
1
1
2
1
7
1
www.faunistica.se
[email protected]
Ridön
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Taxon
Svenskt namn
Erotylidae
Triplax russica
Lucanidae
Sinodendron cylindricum
Melyridae
Dasytes niger
Dasytes obscurus
Nitidulidae
Cryptarcha strigata
Glischrochilus hortensis
Soronia grisea
Oedemeridae
Ischnomera cinerascens
Scarabaeidae
Cetonia aurata
Trichius fasciatus
Silphidae
Dendroxena quadrimaculata
Staphylinidae
Quedius mesomelinus
Tenebrionidae
Diaperis boleti
Diptera
Asilidae
Didysmachus picipes
Dioctria hyalipennis
Neoitamus socius
Tolmerus atricapillus
Empididae
trädsvampbaggar
inget namn
ekoxbaggar
noshornsoxe
borstbaggar
inget namn
inget namn
glansbaggar
inget namn
inget namn
inget namn
blombaggar
matt blombagge
NT
bladhorningar
gräsgrön guldbagge
humlebagge
asbaggar
fyrprickig asbagge
kortvingar
inget namn
svartbaggar
brokig svampsvartbagge
tvåvingar
rovflugor
inget namn
inget namn
inget namn
inget namn
dansflugor
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Rödlista
Sida 36 av 37
Ängsö 1:
Roligheten
1
1
1
1
1
1
8
3
2
3
1
1
4
4
Ängsö 2:
Lilla Utön
Ängsö 3:
Högsholm
Ängsö 4:
Tjärn SO
Ängsö:
Övriga
Aggarö
Ridön
1
1
3
3
1
1
1
1
1
1
6
6
7
1
2
1
3
3
2
1
1
1
2
1
1
1
2
www.faunistica.se
[email protected]
Gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön
Taxon
Empis livida
Hybotidae
Oedalea tibialis
Sarcophagidae
Sarcophaga sexpunctata
Stratiomyidae
Microchrysa polita
Syrphidae
Chrysotoxum bicinctum
Platycheirus albimanus
Sericomyia silentis
Xylophagidae
Xylophagus ater
Faunistica AB
Kungsbäcksvägen 56
802 67 Gävle
Svenskt namn
Rödlista
inget namn
puckeldansflugor
liten lundpuckeldansfluga
köttflugor
inget namn
vapenflugor
inget namn
blomflugor
tvåbandad getingfluga
silverfotblomfluga
ljungtorvblomfluga
vedflugor
urskogsvedfluga
Sida 37 av 37
Ängsö 1:
Roligheten
2
1
1
1
1
Ängsö 2:
Lilla Utön
Ängsö 3:
Högsholm
Ängsö 4:
Tjärn SO
Ängsö:
Övriga
Aggarö
Ridön
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
www.faunistica.se
[email protected]
