Miljöövervakning av gaddsteklar med färgskålar och pollinatörsslingor 2010 Rapport 2011:03 Rapportnr: 2011:03 ISSN: 1403‐168X Rapportansvarig: Anna Stenström Författare: Magnus Stenmark, Faunistica Foto: Sofia Larsson, Magnus Stenmark och Charlotte Jonsson om inget annat anges. GSD ortofoto © Lantmäteriet Utgivare: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Naturvårdsenheten Rapporten finns som pdf på www.lansstyrelsen.se/vastragotaland under Publikationer/Rapporter
Förord Den regionala miljöövervakningen följer delar av den biologiska mångfalden och utgör ett underlag för bedömningarna av hur det går med miljömålen. Gaddsteklar utgör en för människan viktig del av den biologiska mångfalden, eftersom de utför ekonomiskt viktiga uppgifter som pollinering. Denna rapport är den första som har tagits fram inom delprogrammet Insekter i jordbrukslandskapets övervakning av gaddsteklar. Författaren ansvarar för rapportens innehåll och tackas för sin insats. Anna Stenström Sammanfattning Under sommaren 2010 genomfördes miljöövervakning av gaddsteklar och pollinatörer på tio lokaler i Västra Götalands län. Lokalerna var placerade i varsitt ekonomiskt kartblad spridda över länet. Kartbladen var slumpade av dem som hade sand eller grus i jordartskarteringen samt minst ett hävdat objekt från ängs‐ och hagmarksinventeringen. För varje kartblad gjordes en bedömning på skärm för att hitta lämpliga undersökningsplatser: småskaligt odlingslandskap, naturliga fodermarker, sand‐ och grusförekomst, närhet till vattendrag och kuperat landskap var kriterier som i möjligaste mån kombinerades. För gaddstekelövervakningen användes på varje lokal 3 färgskålar med plexiglasväggar under två perioder på sommaren. Det insamlade materialet sorterades och artbestämdes till 135 arter av gaddsteklar. I genomsnitt registrerades 27±15 (±SD) arter av gaddsteklar på varje lokal. Jämfört med inventeringar i andra län pekade resultatet på en låg frekvens av arter med parasitiskt leverne (21 %). Bland vildbina (74 arter) visade sig 25 % av den totala pollensamlande artstocken vara specialiserade att samla pollen från närbesläktade kärlväxter (oligolektiska) – en normal eller låg siffra jämfört med andra studier. Höga parasitfrekvenser i detta sammanhang tyder på hög ekologisk resiliens. Därtill artbestämdes även bifångst av skalbaggar (244 arter), tvåvingar (14 arter), fjärilar (6 arter) och halvvingar (54 arter). På varje lokal med omnejd genomfördes en pollinatörsslinga. Denna metod går ut på att registrera kvantitet och kvalitet av blombesökare på viktiga substratväxter. En pollinatörsslinga är en 500‐1 000 m lång vandring i likartad miljö där blombesökare och deras beteende på ett exakt antal (500 st) blomställningar registreras. I denna studie utfördes pollinatörsslingorna på åkervädd Knautia arvensis och fibblor (Hieracium spp., Pilosella spp. samt Leontodon spp.). Pollinatörsslingorna visade att färre blombesök utförs på de undersökta lokalerna jämfört med liknande biotoper på Öland. De blombesökande ekologiska grupperna visade sig också skilja sig från andra delar av Sverige. I Västra Götaland besöktes åkervädd Knautia arvensis av färre humlor jämfört med andra delar av landet, men detta kompenserades av att en högre andel tvåvingar med päls (Volucella spp., Eristalis spp., Merodon spp.). Humlor och tvåvingar med päls är de viktigaste pollinatörerna av åkervädd Knautia arvensis i Sverige. Med färgskålsinventeringen och pollinatörsslingorna kunde 11 sällsynta arter (varav 6 rödlistade) identifieras och dessa beskrivs ingående. Det sammanvägda resultatet från de två metoderna pekar på ett generellt mediokert utfall av hotade arter och att det finns stora ekologiska skillnader mellan de 10 undersökningsområdena. Det svaga utfallet vad gäller hotade arter beror sannolikt till största delen på lägre utnyttjandegrad och minskad variation i skötsel av odlingslandskapet.
1
Summary in English During the summer of 2010 an environmental monitoring of aculeate wasps and pollinators was conducted in ten spots in the county of Västra Götaland, Sweden. The ten sites were located in separate 1x1 km economic map sheets spread across the county. All areas had significant presence of sand or gravel in the soil and at least one present site from the recent meadow and pasture inventory. Each area was assessed on the screen to find suitable study sites: small‐scale farmland, natural grasslands, natural sand and gravel deposits, proximity to rivers and a hilly countryside were criteria combined, where possible. For the aculeate wasp monitoring we used three coloured pan‐traps during two periods in summer on each site. The collected material was sorted and determined to 135 different species of aculeate wasps. On average we recorded 27±15 (± SD) species of aculeate wasps on each site. Compared with surveys in other counties the results tended to be contain low frequency of species with parasitic lifestyle (21%). Among wild bees (74 species) 25% of the total pollen collecting wild bee fauna was specialized to gather pollen from closely related vascular plants (oligolectic) ‐ a normal or low proportion compared with other studies. High parasite frequencies in this context indicate a high ecological resilience. In addition, we determined the by‐catch of beetles (244 species), dipterans (14 species), butterflies (6 species) and hemipterans (54 species). We also performed a pollinator survey walk on each site. This method records the quantity and quality of flower visitors in a set of key substrate plants. A pollinator survey walk reaches 500‐1000 m in a similar environment in which flower visitors and their behavior on a precise number (500) of inflorescences are recorded. This study was conducted on field scabious Knautia arvensis and beard flowers (Hieracium spp, Hieracium spp. and Leontodon spp.). The pollinator survey walks showed that less flower visits were carried out in the studied areas in Västra Götaland compared with similar habitats on the island of Öland, eastern Sweden. The flower‐visiting ecological groups were also different from other parts of Sweden. In Västra Götaland fewer bumblebees visited field scabious Knautia arvensis compared to other parts of the country, but this was compensated for by a higher proportion of dipterans with fur (Volucella spp, Eristalis spp., Merodon spp.). Bumblebees and dipterans with fur are the most important pollinators of field scabious Knautia arvensis in Sweden. By using the methods of both the coloured pan‐trap inventory and the pollinator survey walks we identified 11 rare species (six of these were red‐listed) and these are described in detail. The combined results from the two methods revealed a generally mediocre outcome of threatened species and that there are major ecological differences between the 10 study sites. This poor outcome in terms of threatened species is likely due largely to lower utilization and reduced variability in the management of farmland. 2
Innehållsförteckning Sammanfattning
.. 1
Summary in English
.. 2
Innehållsförteckning
.. 5
Inledning
.. 7
Dagfjärilar bäst bevakade............................................................................................. 7
Gaddsteklar illa ute....................................................................................................... 7
Övervakning ger svar ................................................................................................... 8
Var finns gaddsteklar?.................................................................................................. 8
Hur övervakar man gaddsteklar?.................................................................................. 8
Slinginventering delvis etablerad ................................................................................. 8
Syfte med detta arbete .................................................................................................. 9
Metod
.. 9
Färgskålsinventering ....................................................................................................... 10
Pollinatörsslingor ............................................................................................................ 11
Inventeringsprotokoll ................................................................................................. 13
Inrapportering av data ..................................................................................................... 13
Inventeringens fokusgrupper .......................................................................................... 13
Gaddsteklar (Hymenoptera: Aculeata)....................................................................... 13
Dagfjärilar (Lepidoptera) ........................................................................................... 17
Skalbaggar (Coleoptera)............................................................................................. 17
Stritar (Hemiptera: Auchenorrhyncha)....................................................................... 17
Resultat
18
Färgskålsinventeringen ................................................................................................... 18
Ensamfynd ............................................................................................................... 18
Mest förekommande arterna....................................................................................... 19
Parasitiska arter .......................................................................................................... 19
Oligolektiska arter ...................................................................................................... 19
Pollinatörsslingorna ........................................................................................................ 19
Hotade, nära hotade och sällsynta arter .......................................................................... 22
Fibblesandbi Andrena fulvago ................................................................................... 23
Väddsandbi Andrena hattorfiana ............................................................................... 23
En spetsvivel Apion aethiops ..................................................................................... 24
Finmovägstekel Arachnospila abnormis.................................................................... 25
Flygsandvägstekel Arachnospila wesmaeli................................................................ 25
Klöverhumla Bombus distinguendus.......................................................................... 26
Nordgökstekel Evagetes alamannicus ....................................................................... 26
Hallongeting Gymnomerus laevipes........................................................................... 27
En halvknäppare Microrhagus lepidus ...................................................................... 27
En dvärgstrit Rhytistylus proceps............................................................................... 27
Prickpansarbi Stelis ornatula ..................................................................................... 28
Lokalbeskrivning ............................................................................................................ 28
Botorp (i ekoruta: 8D 6e) ........................................................................................... 28
Fredriksborg (i ekoruta: 6C 4i)................................................................................... 29
Garpängen (i ekoruta: 8D 6g)..................................................................................... 30
Gasarp (i ekoruta: 7D 7i)............................................................................................ 31
Halleberg (i ekoruta: 8C 5a)....................................................................................... 32
Hållaregården (i ekoruta: 8D 7i) ................................................................................ 33
Skådene (i ekoruta: 8A 7j) ......................................................................................... 33
5
Storegården (i ekoruta: 7B 7j) .................................................................................... 34
Säbyn (i ekoruta: 9C 7c)............................................................................................. 35
Växtorp (i ekoruta: 6D 8d) ......................................................................................... 36
Sand ökar mångfalden..................................................................................................... 37
Arter med parasitiskt leverne .......................................................................................... 37
Pollinatörsslingorna ........................................................................................................ 38
Ekosystemtjänster lätta att underhålla - svåra att restaurera ........................................... 38
Gaddsteklar och förändringar.......................................................................................... 38
Vilken skala gäller resultaten för? .................................................................................. 39
Standardiserade metoder behövs..................................................................................... 39
Indikatorer
................................................................................................................. 39
Referenser
40
Ordlista Kleptoparasit: En organism som lever av att lägga ägg i celler i bon som tillhör ett värddjur. Den nykläckta parasitlarven dödar värdlarven och äter därefter upp hela den matprovision som var ämnat åt värddjurets avkomma. Oligolekti: En oligolektisk vildbiart är en pollenspecialist vilket betyder att insamling av pollen sker från ett mindre urval av växtarter som är nära släkt med varandra och tillhör samma släkte, underfamilj eller familj. Extrem pollenspecialisering, monolekti, är ovanligt och innebär att en vildbiart använder pollen från enbart en växtart. Polylekti: En polylektisk vildbiart är en pollengeneralist vilket betyder att insamling av pollen sker från en rad olika växtarter som tillhör olika familjer. 6
hagar som under lång tid brukats med småskaliga metoder. Inledning Att stoppa förlusten av biologisk mångfald är en viktig internationell prioritet. Konventionen om biologisk mångfald, EU:s art‐ och habitatdirektiv och Sveriges miljömål Ett rikt växt‐ och djurliv och Ett rikt odlingslandskap är målbilder. Majoriteten av biologisk mångfald består av insekter och andra ryggradslösa taxa. Men kunskapen är mager om dessa arters förekomst, och ännu mindre är känt om deras dynamik och de hot de möter. Denna okunskap om status och trender för majoriteten av Europas arter är oroande. Det är av de ryggradslösa djuren som de för människan viktigaste ekosystemtjänsterna beror av. Till exempel pollinering är en viktig ekosystemtjänst, avgörande för att bevara och utveckla både vilda växtsamhällen och jordbrukets produktivitet. Dessa pollineringstjänster beror på både tama och vilda insekter, och båda kan påverkas av en rad pågående och antågande förändringar i miljön, med okända konsekvenser. Dagfjärilar bäst bevakade Den dramatiska reduceringen av naturliga fodermarker i Sverige beror på ökad användning av konstgödsel, pesticider och fossila bränslen. Som ett resultat av de storskaliga förändringar som pågår i Sverige och Europa minskar många arter som är kopplade till det öppna landskapet. I en färsk analys från Butterfly Conservation Europe 1 visades att många av Europas mest karaktäristiska fjärilsarter försvinner. Populationerna av 17 kritiska arter har minskat med 70 procent på 20 år. Orsakerna till många dagfärilsarters tillbakagång är att deras livsmiljöer försvinner ängsmarker och betade 1
www.butterfly-conservation.org
7
Ekosystemtjänster Ekosystemtjänster är funktioner i ekosystemet som människan är direkt beroende av för sin överlevnad eller som ökar dess välmående. Exempel på ekosystemtjänster är luft‐ och vattenrening, naturliga skadedjurs‐
bekämpare, insekters pollinering samt möjligheten till friluftsliv. Under de senaste årtiondena har dessa naturliga fodermarker övergivits eller övergått till att brukas intensivt. Butterfly Conservation Europe driver frågan att dagfjärilar är den bäst övervakade artgruppen och lobbar nu för att få med dagfjärilar som en indikator i den kommande jordbruksreformen som ska sjösättas 2014. Om dagfjärilar blir en miljöindikator inom landsbygdsprogrammet ökar möjligheten att förändra brukningsmetoderna mot ett hållbart nyttjande. Gaddsteklar illa ute Gaddsteklar är avgörande för pollination av både vilda och odlade kärlväxter. Gaddsteklar, och då i synnerhet vildbin, har drabbats dramatiskt av landskapsförändringarna i västra Europa (Potts et al. 2010). En minskad diversitet och mängd gaddsteklar i lanskapet påverkar alla bipollinerade kärlväxter. Följden kan bli en minskad artdiversitet i landskapet (Allen‐Wardell et al. 1998) och stora ekonomiska problem för lantbruksföretag som specialiserat sig på att odla insektspollinerade örter, buskar och träd (Losey & Vaughan 2006). Övervakning ger svar många gaddstekelarters substrat, och i dessa marker kan bestånden vara både ymniga och kontinuerliga. Tramp från kreatur skapar som regel bra bomöjligheter. Miljöövervakningen inom biologisk mångfald är ett redskap för att ta pulsen på mångfalden i landskapet. I de miljöpolitiska propositionerna (Prop. 1990/91:90 & 1997/98:145) beskrivs kraven på miljöövervakningen till att denna ska beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder och lämna underlag för och följa upp åtgärder för att nå upp till miljömålen. I Västra Götalands län finns drygt hälften av de ca 750 hotade arter i odlingslandskapet och de flesta av dessa är insekter. Denna insektsfauna faller in under miljöövervakningens delprogrammet Insekter i jordbrukslandskapet (program‐
området jordbruksmark), vilket är kopplad till miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Kunskapsläget i länet om insekter är bristfällig och övervakningen syftar även till kunskapsuppbyggnad (Envall 2009). Insektsfaunan i odlingslandskapet berörs även av det 16:e miljömålet Ett rikare växt och djurliv som antogs 2005. I arbetet med miljökvalitetmålen, och i synnerhet med det 16:e miljömålet startade arbetet med att ta fram åtgärdsprogram. Dessa administreras av Naturvårdsverket och omfattar arter som anses vara så hotade att endast specifika åtgärdsprogram kan vända den negativa trenden för dessa arter. Hur övervakar man gaddsteklar? För att övervaka gaddstekelfaunan finns flertalet metoder att välja mellan. För att uppskatta populationsstorlek för en art används ofta fångst‐återfångst (t.ex. Peakall & Schiestl 2004). Detta är dock en kostsam metod som kräver många fältbesök, expertkunskap och specialutrustning. Istället arbetar många naturvårdare med mindre pålitliga metoder för att uppskatta storleken på en population. En sådan metod är slinginventering. En slinginventering för att uppskatta populationsstorlek kan fungera utmärkt då ekologin är känd och sambandet mellan slingor och verklig populationsstorlek har mätts i fält sedan tidigare. Ett sådant fall är arten väddsandbi Andrena hattorfiana. Eftersom en studie utförts under svenska förhållanden (Larsson & Franzén 2008) vet vi att en upprepad slinga är en utmärkt metod för att uppskatta populationsstorleken av väddsandbiet. Denna slinga måste dock genomföras upprepade gånger under säsongen och endast utföras då vissa miljökriterier uppnås. Var finns gaddsteklar? Slinginventering delvis etablerad Ängs‐ och betesmarker spelar en central roll i bevarandearbetet för insekter generellt (Götmark et al. 1998, Lennartsson 2001) men för gaddsteklar i synnerhet (Sörensson 2002). Ängs‐ och betesmarker, och då i synnerhet torra utmagrade sådana på sandigt underlag, är artrika gaddstekelhabitat. Ängs‐ och betesmarker ger tack vare pollenproducerande flora ofta mycket goda förutsättningar för gaddsteklar. En rik och varierad örtflora är Metoden med slinginventering är en etablerad miljöövervakningsmetod för dagfjärilar sedan 1976 i England och finns numera även i Nederländerna, Finland och Sverige. Gemensamt för dessa slinginventeringar är att de fokuserar på att mäta kvantitet (antal individer) och artsammansättning (antal olika arter). Ingen av dessa slinginventeringar registrerar blombesökare, pollinatörs‐
frekvenser, frösättning eller andra parametrar 8
Metod för att mäta resiliens inom pollinatörsfaunan. Slinginventering har också använts för andra insektsgrupper än dagfjärilar. Inom miljöövervakningsprogrammet NILS och inom den regionala miljöövervakningen mäts artsammansättning och kvantitet av humlor. Syftet för med denna övervakning är i första hand se till vilka arter som faller ifrån eller kommer till. De flesta arter av humlor är viktiga pollinatörer för både vilda och odlade grödor. Vi vet i dag att tillgången på vissa humlearter väsentligt förbättrar skörden av t.ex. frövallar av rödklöver Trifolium pratense (Åkerberg 1942, Fridén 1976). Därför kan en övervakning av statusen på artantal och populationsstorlek av humlor skapa bra verktyg för att tidigt sätta in restaureringsåtgärder för att gynna och utveckla humlepopulationer. Metoderna färgskålsinventering och pollinatörsslingor beskrivs var för sig. Dessa två metoder utfördes på samma lokaler och därför presenteras urvalsprincipen av mätpunkter gemensamt för dessa två metoder: Tio ekorutor valdes ut för att inventerades med insektsfällor, var och en inom ett ekonomiskt kartblad (5 X 5 km). Ekorutorna valdes slumpvist ut bland de ekorutor inom länet som uppvisar någon del grusmark och minst ett hävdat objekt från ängs‐ och betesinventeringen. Varje ekoruta studeras med ortofoto för att välja ut de delar av ekotutan som var lämpliga att inventera gaddsteklar inom. På ortofotot eftersöktes en öppna, blomrika platser och i den mån det fanns inom kartbladet, öppen sand, för att placera insektsfällor. Dessa utvalda delar besöktes och bedömdes i fält och platsen för att placera fällorna gjordes slutgiltigt efter att ha besökt de utvalda platserna inom ekorutan. Förekomst av sand varierade mellan lokalerna. Merparten av gaddsteklarna (70 %) är markbobyggare och behöver öppna sand‐ eller jordblottor för att bygga bo. Syfte med detta arbete Uppdraget har varit att övervaka gaddstekelfaunan med en standardiserad och uppföljningsbar metod på 10 lokaler, alla kopplade till odlingslandskapet, i Västra Götaland. Arbetet ingår i Länsstyrelsens strävan att följa den regionala statusen av gaddsteklar. Eftersom det inte finns någon nationellt rekommenderad metod för övervakning av gaddsteklar har arbetet även belyst behovet av riktlinjer för framtida övervakning av gaddsteklar. På samma 10 lokaler har därtill pollinatörsslingor utförts. Syftet med dessa har varit att beskriva status av pollinatörsfaunan för i första hand åkervädd Knautia arvensis. Metoden med pollinatörsslingor visar också att det är praktiskt möjligt att utföra en robust övervakning av pollinationstjänst. Figur 1. Färgskålstyp med plexiskivor och
tak. På varje lokal användes 3 färgskålar: en
vit, en blå och en gul. 9
Tabell 1. Koordinater och fältbesöksinformation för de undersökta lokalerna i Västra Götalands län 2010.
Koordinaterna är angivna i RT 90.
Id. 1040 1050 1070 1270 1350 1360 1470 1700 1780 2440 X 1311775 1248251 1304487 1298567 1340503 1366682 1390531 1372681 1392421 1384686 Y 6538748 6486828 6479530 6389067 6372514 6391359 6437596 6482797 6489058 6483300 Ekoruta 9C 7c 8A 7j 8C 5a 6B 7j 6C 4i 6D 4i 7D 7i 8D 6e 8D 7i 8D 6g Lokalnamn Säbyn Skådene Halleberg Storegården Fredriksborg Växtorp Gasarp Botorp Hållaregården Garpängen Kommun Åmål Sotenäs Vänersborg
Mark Svenljunga Tranemo Tidaholm Falköping Skövde Skövde Datum ut 2010‐06‐03 2010‐06‐03 2010‐06‐04 2010‐06‐04 2010‐06‐04 2010‐06‐04 2010‐06‐06 2010‐06‐06 2010‐06‐06 2010‐06‐06 Fälltyp 3 färgskålar 3 färgskålar 3 färgskålar 3 färgskålar 3 färgskålar 3 färgskålar 3 färgskålar 3 färgskålar 3 färgskålar 3 färgskålar Färgskålsinventering Den zoologiska inventeringen utfördes med insektsfällor (Figur 1) och fokuserade på gaddsteklar. Många av arterna i denna grupp är bofasta i odlingslandskapet och många gaddstekelarter har pekats ut som bra indikatorarter (Andersson & Askling 2005). I ekorutorna användes insektsfällor av typen färgskålar med plexiglas som skyddande tak och som uppfångare av förbiflygande insekter. Insektsfällorna hade färgerna gul, blå och vit. På varje lokal placerades tre färgskålar i vardera färgen. Själva plastbehållaren med
Figur 2. Lokalernas
placering
i
Västra
Götalands län.
10
Figur 3. Ängskägelbiet Coelioxys mandibularis
är ovanligt och parasiterar på tapetserarbin. förmåga att donera och föra bort pollen från blommorna. Tidigare pollinatörsslingor har utförts huvudsakligen på åkervädd Knautia arvensis och därför valdes åkervädd till substratväxt även i detta sammanhang. Pollination av åkervädd Knautia arvensis är välstuderad. Åkervädd har sina blommor paketerade i blomställningar om 60‐100 småblommor. Blomställningarna, som är antingen av enbart honblommor eller enbart av hermafroditiska blommor, bildar en öppen plattform med riklig tillgång på nektar‐ och pollen. vätska mätte 15x15 cm och 10 cm kant. Färgskålar är den erkänt bästa metoden för att undersöka artsammansättningen av steklar eftersom olika stekelarter attraheras av olika färger (Westphal et al. 2008). Skålarna preparerades med giftfri propylenglykol och placerades ut vecka 22 år 2010. Den första tömningen skedde efter två veckor. Fällorna stod även ute i fyra veckor mellan vecka 27 och vecka 31, varefter de tömdes och samlades in. Pollinatörsslingor För att mäta och kunna jämföra mångfalden av pollinatörer har en särskild inventeringsmetodik utvecklats och den benämns pollinatörsslingor (Larsson 2005, 2008, 2010). Pollinatörsslingor är en typ av slinginventering och fokus ligger på att observera pollinatörer för en i förväg utvald substratväxt. En pollinatörsslinga kan utföras på en avancerad nivå där alla blombesökande individer art‐, köns‐ och beteendebestäms. Det vanliga är dock att den grundläggande pollinatörsslingan genomförs. Den innebär att varje blombesökare i förväg är klassad till en funktionell (ekologisk) grupp. Individer inom en funktionell grupp uppträder på liknande sätt under blombesöket och har ungefär samma Figur 4. Åkervädd Knautia arvensis är antingen
honor (överst) eller hermafroditer (nederst).
Vildbin är bara intresserade av hermafroditerna.
Med denna öppna pollen‐ och nektarpresentation lockas en bred blombesökarfauna att besöka åkerväddens 11
med päls tillsammans står för nästan all pollination av åkerväddsblommor. Väddsandbiet, specialiserad att samla åkerväddspollen och därför enbart besöker dessa blommor, var en usel pollinatör som gjorde mer skada än nytta eftersom de stal stora mängder pollen till sina larver. Eftersom dessa funktionella grupper finns beskrivna och testade användes de även vid pollinatörsslingorna i Västra Götalands län. blomställningar. Här finns specialiserade vildbin som skördar pollen, dagfjärilar som suger nektar, skalbaggar som äter pollen, slamflugor som också äter pollen. På blomställningarna hittar man också blombesökare som använder plattformen i andra syften – för att para sig, vila, äggläggning eller som jaktområde. Som ett led i en standardisering för att kunna jämföra resultat från olika pollinatörsslingor har alla tidigare slingor mätt blombesökare på 500 blomställningar av åkervädd. Dessa blomställningar ska vara i blom (minst 10 % av blommorna utslagna och högst 90 % vissna) och registreringen sker genom att man rör sig till fots över hela habitatet. Man ska gå i en slinga så att man täcker hela habitatet och får gå förbi (vid stora populationer) blomställningar eller gå slingan 1,5 eller 2 gånger (i fallet av små populationer). Under studerandet av blomställningen som sker när man är gående, och då som regel under två sekunder, registrerar man vilken art som just då besöker blomställningen. Om artbestämningen inte kan ske fångas individen in för senare bestämning eller så bestäms individen i fält till närmast taxa som man med säkerhet känner igen (ett krav är att blombesökarens funktionella grupp ska registreras). Vanligtvis ger en pollinatörsslinga ett 50‐tal blombesöksregistreringar. I samband med genomförandet av en pollinatörsslinga registreras också åkerväddpopulationens storlek, hävdhistorik och en rad väderfaktorer. Se inventeringsprotokollet för en fullständig lista (Bilaga I). Figur 5. Väddsandbiet Andrena hattorfiana är
specialiserad på att samla pollen från åkervädd –
men är en usel pollinatör.
I en studie (Larsson 2005) om åkerväddens pollinationssystem kunde följande funktionella grupper utkristalliseras: humlor, tvåvingar med päls (Eristalis spp., Volucella sp., Merodon spp.), tvåvingar med kal behåring, honan av väddsandbiet Andrena hattorfiana, hanen av väddsandbiet Andrena hattorfiana, solitärbin, skalbaggar, dagfjärilar och övriga besökare. Det visade sig att inom respektive funktionell grupp var betydelsen liknande för åkerväddens pollination. I samma studie visades att de funktionella grupperna humlor och tvåvingar Pollinatörsslingan bör genomföras tre gånger på varje lokal per säsong. Pollinatörsslingan rekommenderas att anpassas till 12
substratsartens fenologi. För åkervädd Knautia arvensis som var fokus i detta arbete är inventeringstidpunkterna lämpligen ca 20 juni (åkervädd har börjat blomma), ca 10 juli (åkervädd är i full blom) samt ca 30 juli (åkervädd slutar blomma). Vid genomförandet av pollinatörsslingorna i Västra Götalands län 2010 genomfördes bara en slinga per lokal och den förlades till den fenologiska tidpunkten för full blom. Tabell 2. Krav för at utföra en pollinatörsslinga.
Parameter Temperatur Väder Vindstyrka Molnighet Solstyrka Tidpunkt Krav Över 17*C Uppehållsväder, >1 h efter nederbörd Ej mer än frisk (8,0 m/s) Ingen begränsning Ingen begränsning Mellan 9:00 och 16:30 Figur 6. Åkervädd Knautia arvensis har omtyckta
blomställningar.
Inventeringens fokusgrupper Gaddsteklar (Hymenoptera: Aculeata) I Sverige finns 830 arter av gaddsteklar (Faunistica 2010). Av dessa är 167 arter rödlistade (Gärdenfors 2010) och 98 av de rödlistade arterna är kopplade till urbana miljöer eller jordbrukslandskapet. I Sverige finns gaddsteklar som hör till 20 olika familjer. Bland gaddsteklarna är de flesta arter rovdjur (62 %) och jagar byten som spindlar, flugor, skalbaggar eller bin som mat till sina larver. De övriga arterna (vildbin) samlar pollen och nektar till sina larver. Vildbina är tack vare att de regelbundet besöker blommor viktiga pollinatörer. Många arter är dessutom kopplade till en viss växtart som de måste ha i sin närhet för att kunna föda upp sina larver. Gaddsteklar bildar stora samhällen med arbetare eller lever solitärt som andra insektsarter. Bona anläggs som regel i sand, i jord eller i håligheter i träd och buskstammar. Här presenteras de familjer som är aktuella i inventeringen. Under varma och soliga dagar kan blombesökaraktiviten dock vara hög även senare på dagen. I sådana fall kan inventeringen pågå till dessa att aktiviteten avtar, dock längst till kl. 18:00. Inventeringsprotokoll Inventeringsprotokoll finns bifogat som bilaga 1 till denna rapport. Inrapportering av data Samtliga fynd i samband med inventeringen har rapporterats till artportalen www.artportalen.se. På artportalen finns alla fynd registrerade med koordinater, fynddatum, antal och övriga noteringar. 13
Tabell 3. De svenska gaddsteklarna. Taxonomi är hämtad från Dynamisk taxa.
Överfamilj Familj Svenska namn Arter i Sverige Apoidea Ampulicidae Kackerlackesteklar 2 Apoidea Andrenidae Grävbin 69 Apoidea Apidae Långtungebin 93 Apoidea Colletidae Korttungebin 27 Apoidea Crabronidae Rovsteklar 175 Apoidea Halictidae Vägbin 61 Apoidea Megachilidae Buksamlarbin 53 Apoidea Melittidae Sommarbin 9 Apoidea Sphecidae Sandsteklar 7 Chrysididoidea Bethylidae Dvärggaddsteklar 24 Chrysididoidea Chrysididae Guldsteklar 53 Chrysididoidea Dryinidae Stritsäcksteklar 34 Chrysididoidea Embolemidae Vedstritsteklar 1 Vespoidea Formicidae Myror 88 Vespoidea Mutillidae Spindelsteklar 3 Vespoidea Pompilidae Vägsteklar 72 Vespoidea Sapygidae Planksteklar 3 Vespoidea Scoliidae Dolksteklar 1 Vespoidea Tiphiidae Myrsteklar 4 Vespoidea Vespidae Getingar 51 Summa 830 Parasitiska ÅGP‐
arter arter 51 11 6 9 15 12 2 3 4 2 2 56 1 11 1 3 157 32 Rödlistade arter (2010) 24 24 6 20 29 12 6 3 8 7 1 17 1 2 7 167 respektive en art. Vid en minskning av blomrikedomen påverkas vildbin negativt. Denna känslighet gör dem till viktiga indikatorer på tillståndet i den miljö de lever i (Hallin 2006). Denna grupp gräver sina bon i sandiga marker. Kackerlackesteklar (Ampulicidae) Kackerlackssteklar är en liten grupp (ca 200 arter) huvudsakligen tropisk grupp av steklar som alla använder kackerlackor som föda till sina larver. Under inventeringen påträffades en kackerlacksstekel, Dolichurus corniculus i en av ekorutorna (Storegården 6B:7j). Långtungebin (Apidae) Långtungebin är en variabel grupp som inkluderar släkten med både solitära och sociala arter. Några av släktena som ingår i familjen är kleptoparasiter på andra vildbin (gökbin Nomada parasiterar bon av Andrena, Panurgus, Melitta och Eucera, filtbin Epeolus parasiterar bon av Colletes, pärlbin Biastes parasiterar bon av Dufourea och sorgbin Melecta parasiterar Andrenidae (grävbin) I Sverige förekommer tre av familjen Andrenidae’s fyra släkten: sandbin Andrena, fibblebin Panurgus och bergsbin Panurginus. Grävbin anlägger sina bon i sandig mark och samlar pollen till sina larver. Sandbin är ett stort släkte med 60 arter i Sverige, medan fibblebin och bergsbin endast innehåller två 14
insekter. Alla korttungebin samlar pollen till bon av Anthophora samt delar av Bombus vilka föda för sina larver. parasiterar andra arter inom släktet). De övriga släktena föder upp sina larver på pollen från Vägbin (Halictidae) kärlväxter, men bygger bon för sin avkomma på en rad olika sätt. Tre av släktena (märgbin Vägbin är en grupp med fem förekommande Ceratina, långhornsbin Eucera och pälsbin släkten i Sverige, varav smalbin Lasioglossum är Anthophora) och bygger solitära bon, medan det största (28 arter). Alla släkten utom ett två släkten (humlor Bombus (vissa arter är samlar pollen till sina larver och bygger sina parasiter) och honungsbin Apis) består av bon i sandig mark. Blodbin Sphecodes (15 sociala arter. Materialet som använd för arter) är ett släkte bobyggandet varierar som parasiterar andra stort mellan släkten, de Vad är ett vildbi? arter av släktena solitära arterna bygger Lasioglossum, ihåliga växtstjälkar eller Inom insektsordningen steklar finns Halictus, Andrena och egengnagda hålrum i gruppen Apiformes som inkluderar sju Colletes. märgiga växtstammar familjer med bin. Det finns några få arter (märgbin Ceratina), egna av tambin, till exempel honungsbiet, men Buksamlarbin gångar och hålrum i den stora majoriteten är vildbin. Vildbin är (Megachilidae) väldränerad mark den ekonomiskt och ekologiskt mest (långhornsbin Eucera) viktiga grupp av insekter och det finns mer I Sverige förekommer samt egna gångar och än 16 000 arter i världen. Vildbin är en 11 släkten av hålrum i sandmark, grupp steklar som övergått från att vara buksamlarbin. Tre branter, murar och rovdjur till att livnära sig på pollen och släkten (pansarbin murken ved (pälsbin nektar från blommor. Vildbin spelar en Stelis, kilbin Aglaoapis Anthophora). De sociala helt avgörande roll för pollinering av vilda och kägelbin arterna bygger bon i växter i alla ekosystem på land, dessutom Coelioxys) är håligheter i marken pollineras en rad viktiga grödor tack vare kleptoparasiter på såsom sorkbon, gräs‐
den ekosystemtjänst som vildbin utför. framförallt andra tuvor, mossa ihåliga träd arter i familjen Äpple, melon, tomat, gurka, jordgubbar, och fågelholkar (humlor buksamlarbin, men bönor samt grödorna röd‐ och vitklöver, Bombus) och i kupor och även arter i andra kål och lusern är beroende av en varierad ihåliga träd (honungsbin familjer av vildbin och rik förekomst av vildbin. Och vad vore Apis). parasiteras. I Sverige väl livet utan kaffe? finns 13 arter av Korttungebin buksamlarbin som är (Colletidae) kleptoparasiter. Fler släkten i familjen bygger sina bon i gångar efter vedlevande insekter: I Sverige förekommer två släkten av blomsovarbin Chelostoma, väggbin Heriades korttungebin: sidenbin Colletes och citronbin och murarbin Hoplitis. Släktet tapetserarbin Hylaeus såsom sammanlagt innehåller 24 arter. Megachile lever delvis i håligheter efter Medan sidenbin är markbobyggande arter vedlevande insekter, men även i murken ved, i bygger citronbin sina bon i ihåliga växtstjälkar, väggar och under stenar. Ett av släktena bygger gallbildningar och gångar efter vedlevande sina bon i sandmark och grusslänter (hartsbin 15
Guldsteklar (Chrysididae) Trachusa), medan två släkten bygger sina bon i tomma snäckskal (murarbin Hoplosmia och Osmia). Murarbin (Osmia) kan även bygga sina bon i växter, murar, under stenar och andra håligheter. Med undantag av de tre kleptoparasitiska släktena samlar buksamlarbin pollen från kärlväxter till sina larver. Dessa vildbin, till skillnad från andra familjer av vildbin, samlar sitt pollen under buken istället för på bakbenen. I Sverige förekommer ungefär 55 arter. Guldsteklar är vackra metallglänsande steklar som lever som parasitoider eller kleptoparasiter på solitära getingar, grävsteklar och bin. Släktet Cleptes livnär sig till skillnad från de övriga släktena på växtsteklar. Myror (Formicidae) I Sverige förekommer ca 60 arter av myror. Myror är sociala arter och lever i samhällen. Individerna delas upp i subfertila eller sterila honor som utgör arbetare samt fertila hanar som utgör drönare och fertila honor som kallas drottningar. Myror av olika arter finns över hela världen och men har sin största artdiversitet i tropikerna. Många myror är rovdjur medan andra livnär sig på växter. De flesta arter bygger bon, men byggmaterial, boplast och byggnadssätt varierar mellan arterna. Myrors samhällen är fleråriga och honor av vissa arter kan bli långlivade. Sommarbin (Melittidae) Sommarbin är en familj med tre släkten förekommande i Sverige: Dasypoda, Macropis och Melitta. Dessa släkten består i Sverige av 8 arter, alla markbobyggande i sandiga marker. Rovsteklar (Crabronidae) Rovsteklar är en stor och mångformig familj (36 släkten) med framförallt rovdjur som samlar bland annat flugor, skalbaggar, spindlar, stritar, skinnbaggar och bladlöss till boet där de lägger ett ägg på varje byte. Alla arter i familjen är solitära men det förekommer att flera honor kan ha samma ingånghål till sina bon. Bland rovsteklarna är det vanligt att bygga boet både i sandig mark och i ved. Flera arter bygger sina bon aggregerat, d.v.s. varje hona bygger sitt eget bo, men många individer av samma art bygger mycket nära varandra. Spindelsteklar (Mutillidae) I Sverige förekommer tre arter i familjen. Spindelsteklar lever parasitiskt på humlor eller rov‐ och vägsteklar. Spindelsteklar har ett markbundet levnadssätt med vinglösa honor. Honorna gräver sig ner i sanden till värdartens bo och lägger sina ägg. Arterna i släktet Mutilla angriper humlebon medan de mindre släktena Smicromyrme och Myrmosa angriper marklevande gaddsteklar. Sandsteklar (Sphecidae) Sandsteklar är en systerfamilj till rovsteklarna och omfattar i Sverige två släkten Ammophila och Podalonia. Båda dessa släkten representeras av långsträckta sandlevande steklar som fångar nymfer eller fjärilslarver som föda åt sina larver. Alla arter inom familjen ha ren förkärlek för öppen sand i varma miljöer som sanddyner, stränder, sandiga hyggen och sandtäkter. Vägsteklar (Pompilidae) I Sverige förekommer 61 arter av vägsteklar av varierande storlek men med ett tämligen homogent utseende. De flesta svenska vägsteklar bygger sina bon i sandig mark (med undantag för släktet Dipogon, som helt eller 16
fjärilarna är inte kopplade till någon särskild växt utan kan suga nektar från olika arter. delvis är beroende av död ved för sitt bobyggande) och provianterar sina boceller med spindlar. Inom familjen finns två släkten (Evagetes och Ceropales) som har utvecklat ett kleptoparasitiskt levnadssätt, riktat mot andra vägsteklar. Boparasiter är helt beroende av värdartens utbredning. Skalbaggar (Coleoptera) I Sverige finns 4400 arter av skalbaggar (Gärdenfors 2010). Av dessa är 862 arter rödlistade (Gärdenfors 2010) och 330 av de rödlistade arterna är kopplade till urbana miljöer eller jordbrukslandskapet. I Sverige förekommer 99 familjer av skalbaggar. Bland skalbaggarna finns en rad olika födostrategier. Bladbaggar, långhorningar och vivlar är ofta specialiserade och äter bara växtdelar från en särskild växtart. Vissa av dessa är kopplade till det odlade landskapet medan en stor del hör till skogslandskapet. Andra skalbaggsgrupper föder sina larver med infångade insekter eller en blandning av växtdelar och insekter. Hos skalbaggarna finns också spillningslevande och asätande arter. Getingar (Vespidae) I Sverige förekommer 51 arter av getingar, varav några är sociala (Vespinae) medan andra är solitära (Eumeninae) till sitt levnadssätt. De solitära getingarna provianterar sina bon med paralyserade eller döda fjärilslarver. Boet kan byggas i växtstjälkar, i ved eller byggas av lera. De sociala getingarna bygger sina bon av papper som arbetarna tillverkar av tuggat trä. En drottning bildar ett ettårigt samhälle med sterila arbetare. Inom de sociala getingarna finns även parasitiska arter, där en hona dödar värdartens drottning och tar över samhället och dess arbetare. Stritar (Hemiptera: Auchenorrhyncha) I Sverige finns 448 arter av stritar (SLU 2010). Av dessa är 20 arter rödlistade (Gärdenfors 2010) och 14 av dessa är kopplade till urbana miljöer eller jordbrukslandskapet. Stritar suger växtsaft från växter och är påfallande ofta specialiserade till en särskild värdväxt. Den starka värdväxtkopplingen gör stritar till en bra studiegrupp då man vill påvisa naturvärden eftersom sammansättningen av stritarter kan berätta vilka örter som finns i området. Stritar är också ett viktigt substrat för rovlevande gaddstekelarter 2 som har specialiserat sig på att samla stritar som larvföda.
Dagfjärilar (Lepidoptera) I Sverige finns 2792 arter av fjärilar (Lepidoptera 2010). Av dessa är 487 arter rödlistade (Gärdenfors 2010) och 298 av de rödlistade arterna är kopplade till urbana miljöer eller jordbrukslandskapet. I Sverige finns fjärilar som hör till 77 olika familjer. Benämningen fjäril betyder för det flesta en dagflygande dagfjäril som exempelvis citronfjäril eller en blåvinge. Men de dagflygande arterna utgör mindre än 5 % av artantalet. Den stora variationen av arter finns bland de nattaktiva grupperna av fjärilar såsom nattflyn, mott, vecklare och mätare. Fjärilarnas larver livnär sig som regel på att äta växtblad eller lever i stammen på örter eller vedväxter. Många fjärilsarter är helt beroende av en eller ett fåtal växtarter under larvstadiet. De vuxna 2
En eller flera arter från följande släkten av
gaddsteklar lever på att samla nymfer av stritar:
Elampus, Anteon, Gonatopus, Dryinus, Aphelopus,
Lonchodryinus, Alysson, Argogorytes, Astata,
Crossocerus, Didienis, Dinetus, Diodontus, Gorytes,
Harpactus, Lestiphorus, Mimesa, Mimumesa,
Passaloecus, Pemphredon, Psen, Psenulus, Stigmus.
17
Resultat tvåvingar artbestämdes (32 individer), 55 arter stritar (730 individer) samt 244 arter av skalbaggar (3 127 individer) (Bilaga II – fullständigt inventeringsresultat). Färgskålsinventeringen I materialet från insektsfällorna påträffades 135 arter av gaddsteklar. I genomsnitt registrerades 27±15 (±SD) arter av gaddsteklar på varje lokal (N=10). I fällmaterialet registrerades 972 individer av gaddsteklar från 14 familjer (Tabell 4). Även övrig fällfångst togs om hand och 7 arter av dagfjärilar registrerades (16 individer), 15 arter av Ensamfynd För gaddsteklarna var frekvensen singletons 36 % och 52 % av arterna är dubbeltons, det vill säga påträffades i ett eller två exemplar. 55 % av gaddstekelarterna påträffades bara på en lokal. Tabell 4. Inventeringsresultat för gaddsteklarna.
Hymenoptera steklar Ampulicidae kackerlackesteklar Andrenidae grävbin Apidae långtungebin Chrysididae guldsteklar Colletidae korttungebin Crabronidae rovsteklar Formicidae myror Halictidae vägbin Megachilidae buksamlarbin Melittidae sommarbin Mutillidae spindelsteklar Pompilidae vägsteklar Sphecidae sandsteklar Vespidae getingar 6 280
35
1
5 29
24
2
135
8
10
4
1 44
17
6
4
14
2
1
18
61
62 112
33
5
51
8
60
46
15
1
5
2
2
4
3
2
11
1
1
3
3
2
4
10
10
2
16
4
2
9
6
8
7
3
2
145
2
4
20
1
1
68
3
28
2
10
6
Växtorp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Halleberg Gasarp Garpängen ∑ Fredriksborg och Svenskt namn Botorp Ordning familj 56 169 972 2 4 2 28 37 114 378 3 29 3 1 14 1 10 223 3 7 46 3 6 63 1 33 1 1 2 2 3 12 93 5 28 7 32 Figur 7. Artantal och kvantitet går hand i hand, så även i
denna inventering.
Mest förekommande arterna specialiserade (oligolekter). Dessa oligolekter är: hagtornsandbi Andrena carantonica, haghumla Bombus sylvarum, metallsmalbi, Lasioglossum morio, stenhumla Bombus lapidarius, småullbi Anthidium punctatum, fibblesandbi Andrena fulvago, ärtsandbi Andrena wilkella, smörblommebi Chelostoma florisomne, vårsidenbi Colletes cunicularius, lysingbi Macropis europaea, blåbärssandbi Andrena lapponica, småcitronbi Hylaeus brevicornis. Observera att de fem första arterna endast har en svag koppling till någon särskild pollenkälla, och kanske därför inte är sanna oligolekter. De huvudsakliga pollenresurserna för dessa oligolekter är ärtväxter, rallarros, lysing, fibblor och smörblomma. Endast en taxa förekom på alla 10 lokaler och det var jordhumlor Bombus lucorum coll.. Ytterligare 10 arter av gaddsteklar förekom på 5 eller fler lokaler. Dessa var honungsbi Apis mellifera, ögonvägstekel Arachnospila anceps, jordsnylthumla Bombus bohemicus, skogsgökbi Nomada panzeri, jordgeting Vespula vulgaris, krokvägstekel Arachnospila spissa, mörk jordhumla Bombus terrestris, svart slavmyra Formica fusca, ängshumla Bombus pratorum och åkerhumla Bombus pascuorum. Parasitiska arter Bland de 135 gaddstekelarterna fanns 29 med ett parasitiskt levnadssätt (21 %). Det fanns inga skillnader mellan lokaler. Pollinatörsslingorna Oligolektiska arter Resultatet för de 10 pollinatörsslingor som genomfördes i Västra Götalands län blev färre registrerade blombesök per slinga jämfört med andra pollinatörsslingor genomförda i hela syd‐ och mellansverige under 2004‐2010. I medeltal I materialet med gaddsteklar fanns 74 arter av vildbin. Bland de arter som samlar pollen fanns 33 arter utan någon beskriven pollenpreferens (polylekter). De övriga 11 arterna är 19
registrerades 18 blombesök i Västra Götalands län under 2010 (N=10) medan tidigare pollinatörsslingor i genomsnitt levererat 44 blombesök (N=348) (opublicerad data). Kanske beror detta på att biotoper i Västra Götalands län har mindre populationer av blombesökande insektsarter jämfört med Kalmar län där merparten av de övriga pollinatörsslingorna genomförts. Pollinatörs‐
slingor med samma metodik har genomförts i på 12 platser i Dalarna och där var det genomsnittliga antalet blombesökare 22 stycken (Larsson 2008) och i Uppsala län 29 blombesökare per slinga (Larsson 2010). Figur 8. Sammantagen besökarpool för de 10
pollinatörsslingorna i Västra Götalands län.
Figur 9. Skalbaggar och flugor trivs i Västra Götalands län. De 10
pollinatörsslingorna i Västra Götalands län i jämförelse med 12 pollinatörsslingor
från Dalarnas län (Larsson 2008), 5 från Uppsala län (Larsson 2010) och 81
stycken
från
Öland
i
Kalmar
län
(opublicerade
data)
20
Miljöövervakning av gaddsteklar med färgskålar och pollinatörsslingor
2010
Tabell 5. Pollinatörsslingornas längd, dominerande besökarkrets, kvantitet av substratväxtpopulationen och datum. NON-FUR DIP = hårlösa tvåvingar,
LEPIDOPTERA = fjärilar, FUR-DIP = tvåvingar med päls, BEETLES = skalbaggar, BOMBUS = humlor.
Lokalnamn
Kommun
Slinglängd Dominant
Antal blommande
Substratart Datum
Starttid
Sluttid
(m)
insektsgrupp
blomställningar / korgar
av substratväxten
Falköping
540
NON-FUR-DIP
800
Åkervädd
2010-07-06
14:05
14:45
Botorp
Skövde
1 229
NON-FUR-DIP
215
Åkervädd
2010-08-11
12:30
13:10
Garpängen
Tidaholm
1 305
LEPIDOPTERA
380
Åkervädd
2010-07-03
15:24
16:00
Gasarp
Sotenäs
728
NON-FUR-DIP
200
Fibblor
2010-07-05
16:30
17:00
Skådene
Mark
1 590
FUR-DIP
800
Åkervädd
2010-07-03
10:00
11:00
Storegården
Svenljunga
822
FUR-DIP
350
Åkervädd
2010-07-03
12:03
12:30
Fredriksborg
Tranemo
603
BEETLES
240
Åkervädd
2010-07-03
13:30
14:00
Växtorp
Vänersborg
690
BOMBUS
700
Åkervädd
2010-07-06
17:10
17:50
Halleberg
Skövde
476
BEETLES
327
Åkervädd
2010-08-11
09:55
10:30
Hällaregården
Åmål
817
BEETLES
600
Fibblor
2010-07-06
12:30
13:00
Säbyn
Tabell 6. Pollinatörsslingorna gav olika utslag för de funktionella grupperna bland de 10 lokalerna i Västra Götalands län.
Lokalnamn
Kommun
Totalt
Humlor
Håriga
Antal
kala
Andra
Fjärilar
antal
diptera
honor av
diptera
vildbin
blombesök
Andrena
hattorfiana
Falköping
19
12
Botorp
Skövde
12
1
3
3
Garpängen
Tidaholm
14
2
4
Gasarp
Sotenäs
11
1
2
6
Skådene
Mark
34
12
2
7
2
Storegården
Svenljunga
19
3
6
2
2
Fredriksborg
Tranemo
23
1
Växtorp
Vänersborg
8
4
1
Halleberg
Skövde
25
1
Hällaregården
Åmål
16
5
Säbyn
21
Skalbaggar
2
5
1
3
5
3
3
Övriga
7
1
3
1
7
13
3
21
8
Honungsbin
Apis
mellifera
2
1
1
6
1
2
Miljöövervakning av gaddsteklar med färgskålar och pollinatörsslingor
2010
Hotade, nära hotade och sällsynta arter Här presenteras information om de 11 sällsynta arterna som påträffades inom ramen för inventeringen. Tabell 7. Rödlistade (7 arter) och andra sällsynta arter (5 arter) vid inventeringen i Västra Götalands län 2010. Nu gällande (och föregående) rödlistekategori anges
(Gärdenfors 2005, 2010). Koordinaterna är angivna i Rikets nät.
Lokal Säbyn (i ekoruta: 9C 7c) Storegården (i ekoruta: 6B 7j) Skådene (i ekoruta: 8A 7j) Växtorp (i ekoruta: 6D 4i) Fredriksborg (i ekoruta: 6C 4i) Säbyn (i ekoruta: 9C 7c) Skådene (i ekoruta: 8A 7j) Hållaregården (i ekoruta: 8D 7i)
Halleberg (i ekoruta: 8C 5a) Storegården (i ekoruta: 6B 7j) Hållaregården (i ekoruta: 8D 7i)
Fredriksborg (i ekoruta: 6C 4i) Hållaregården (i ekoruta: 8D 7i)
Kommun Åmål Mark Sotenäs Tranemo Svenljunga Åmål Sotenäs Skövde Vänersborg Mark Skövde Svenljunga Skövde x 1311775 1298567 1248251 1366682 1340503 1311775 1248251 1392421 1304487 1298567 1392421 1340503 1392421 y 6538748 6389067 6486828 6391359 6372514 6538748 6486828 6489058 6479530 6389067 6489058 6372514 6489058 Metod Fråndatum Gulskål 2010‐07‐10 Observation 2010‐07‐03 Gulskål 2010‐07‐10 Färgskålar 2010‐07‐10 Färgskålar 2010‐07‐10 Blåskål 2010‐06‐16 Vitskål 2010‐06‐03 Gulskål 2010‐06‐19 Blåskål 2010‐06‐17 Färgskålar 2010‐07‐10 Vitskål 2010‐07‐10 Vitskål 2010‐07‐10 Gulskål 2010‐06‐19 22
Art Andrena fulvago Andrena hattorfiana Apion aethiops Arachnospila abnormis Arachnospila wesmaeli Bombus distinguendus Evagetes alamannicus Gymnomerus laevipes Microrhagus lepidus Rhytistylus proceps Rhytistylus proceps Rhytistylus proceps Stelis ornatula Art‐svenska fibblesandbi väddsandbi en spetsvivel finmovägstekel flygsandvägstekel klöverhumla nordgökstekel hallongeting en halvknäppare en dvärgstrit en dvärgstrit en dvärgstrit prickpansarbi Ordning Hymenoptera
Hymenoptera
Coleoptera Hymenoptera
Hymenoptera
Hymenoptera
Hymenoptera
Hymenoptera
Coleoptera Hemiptera Hemiptera Hemiptera Hymenoptera
Rödlista NT (NT) NT (VU) NT (NT) ‐ (NT) NT (NT) NT (NT) NT (NT) Fibblesandbi Andrena fulvago Fibblesandbiet är rödlistat i kategorin nära hota (Gärdenfors 2010). Arten är utbredd från Skåne till Uppland, men är mer spridd endast på Öland och Gotland. Fibblesandbiet har inte kunnat beläggas från Västsverige sedan 1950‐
talet, men påträffades åter på två lokaler 2008 och en lokal 2009 i Västergötland. Under inventeringen återfanns arten även i Dalsland. Fibblesandbiet samlar pollen på fibblor och behöver kombinationen fibblerika marker med öppna sandpartier där den kan bygga sina bon. Oftast finns dessa förutsättningar endast i naturliga fodermarker, vilket också sannolikt har varit fibblesandbiets huvudsakliga habitat under lång tid i Sverige. I dag förekommer arten på blomrika torrängar, på åkerholmar och i skogsbryn i sandiga och/eller välhävdade landskap. Figur 11. Hona av väddsandbiet Andrena
hattorfiana under pollensamling.
Väddsandbi Andrena hattorfiana Figur 12. Utbredningskarta för väddsandbiet
Andrena hattorfiana. I södra Sverige förekommer väddsandbiet Andrena hattorfiana på torrmarker med rik ängsflora. Väddsandbiet Andrena hattorfiana är ett av de största svenska solitärbina (13‐16 mm) och är spektakulär med sina av pollen violettfärgade bakben. Hannen är däremot Figur 10. Utbredningskarta för fibblesandbiet
Andrena fulvago. 23
En spetsvivel Apion aethiops mörk, ger att slankt intryck och har en vitfärgad munsköld (clypeus). Detta gör både honorna och hanarna lätta att artbestämma i fält. I dag påträffas väddsandbiet oftast på störd mark, exempelvis vägrenar, järnvägsvallar, kraftledningsgator och betesmarker. Väddsandbiet är ett bra exempel på en indikatorart som bara finns tillsammans med andra naturvärden (Gärdenfors m fl 2002) och är därför en skyddsvärd art. Som indikatorart är väddsandbiet kopplat till en rik ängsflora som ofta hyser andra hotade arter, däribland bastardsvärmare, antennmalar och andra vildbiarter. Enkla naturvårdsåtgärder kan göras för att gynna väddsandbiet och dess följearter: sen slåtter, sörja för öppna ytor med barmark för bobyggande samt för sydslänter och blomrika kantzoner. Åkervädd är väddsandbiets huvudsakliga pollenresurs och därför ska naturvårdsåtgärder fokusera på att gynna denna växt. Under inventeringen påträffades väddsandbiet i samband med genomförandet av pollinatörsslingan i en kraftledningsgata vid Storegården i Storåns dalgång i Marks kommun. Väddsandbiet är vanligt i Storåns dalgång. Figur 13. Utbredningskarta för spetsviveln Apion
aethiops. Spetsviveln Apion aethiops är 2‐2,7 mm lång med svart kropp och metalliskt blå täckvingar. Arten har minskat kraftig under efterkrigstiden och är idag rödlistad i kategorin nära hotad. Idag finns arten påträffad endast i de södra delarna av Sverige. Larven lever på vickrar Vicia. Arten hittas i en rad miljöer: vägkanter, skogsbryn, buskmark, sanddyner, åkerkanter och gamla grustag (Ljungberg 2005). 24
Finmovägstekel Arachnospila abnormis Flygsandvägstekel Arachnospila wesmaeli Figur 14. Utbredningskarta för finmovägstekeln
Arachnospila abnormis. Figur
15.
Utbredningskarta
flygsandvägstekeln Arachnospila wesmaeli. Arten finns sällsynt i nästan hela landet, men har minskat under 1900‐talet som en följd av att livsmiljön försvinner. Denna art är ej rödlistad i den gällande rödlistan (Gärdenfors 2010) men är sällsynt ‐ i Mellansverige finns bara enstaka tidigare äldre fynd av arten. Den finns oftast på lätta sorterade jordar, särskilt älvsediment i boreal region, men även andra områden, som stationsområden, fungerar som habitat. Den gräver sitt bo i jordmån som består av de finaste sandfraktionerna, och jagar flera arter av marklevande spindlar som föda till larven. Sandjordar växter snabbt igen om det inte förekommer upprepade störningar som blottar jorden och minskar vegetationstätheten. I dag är igenväxning av sandjordar det största hotet mot arten (Abenius 2008). Flygsandvägstekeln har en splittrad utbredning i Sverige med tyngdpunkt på kustområdena dels i delar av Halland, Skåne och Blekinge men också på Öland och Gotland. Arten förekommer också sparsamt på inlandslokaler upp till Mellansverige. Arten är kopplad till mycket sandiga miljöer såsom dyner, hedar och sandtäkter med finkornig sandstruktur. Denna typ av miljöer har idogt inventerats på flera hål i landet under de senaste fem åren, men flygsandvägstekeln har påvisats på bara ett fåtal platser. Boet förses med spindlar tillhörande många olika familjer. Flygtiden sträcker sig från början av juni till september och arten uppträder i två generationer. Flygsandvägstekeln hotas av igenväxning och igenplantering av större vegetationsfria sandytor i områden med flygsand, inklusive sandtag och hedar (Berglind 1991). 25
för
Nordgökstekel Evagetes alamannicus Klöverhumla Bombus distinguendus Figur 17. Utbredningskarta för nordgökstekeln
Evagetes alamannicus.
Figur 16. Utbredningskarta för klöverhumlan
Bombus distinguendus. Alla gökvägsteklar (släktet Evagetes) är kleptoparasiter på andra vägsteklar. Nordgökstekeln flyger under sensommaren (mitten av juli till augusti) och lägger sina ägg i andra vägsteklars bon (Day 1988). Honan lokaliserar ett bo av sin värdart och passar på att ta sig ner i boet, in i en cell, och förstör värdartens ägg för att istället lägga sitt eget på spindeln som värdarten samlat in. Efter att ha lyckats med detta försluter Evagetes‐ honan cellen och ägget kan lugnt utvecklas till färdig vägstekel. Klöverhumlan är en storväxt och lätt igenkänd humleart med guldgul grundfärg med ett svart‐
mörkbrunt tvärband över ryggen mellan vingbaserna. Klöverhumlan är spridd över stora delar av Sverige och främst knuten till odlingslandskapet med god tillgång på klöver. Arten är långtungad och utnyttjas främst långpipiga ärtväxter som nektar‐ och pollenresurser såsom getväppling Anthyllis vulneraria, vickrar Vicia, skogsklöver Trifolium pratensis och rödklöver Trifolium medium. Klöverhumlan har drabbats av brist på boplatsmöjligheter när odlingslandskapet förändras, samtidigt som ärtväxterna minskat med ökat bruk av herbicider och växtnäring samt förändrad höskörd (ensilage) (Cederberg 2003). Arten är rödlistad i kategorin nära hotad (Gärdenfors 2010). 26
Hallongeting Gymnomerus laevipes utvecklas i vitrötad ved i stubbar och lågor av bok, björk, al, asp och sälg. Arten påträffas idag i lövdominerad blandskog och är rödlistad i kategorin nära hotad (Baranowski 1994). Denna art är inte rödlistad i den gällande rödlistan (Gärdenfors 2010) men är ovanlig. Hallongetingen bygger troligen sina bon i växtstjälkar och samlar vivlar som larvföda. Hallongetingen har sin utbredning i södra och mellersta Sverige och flyger under juni och juli på solvarma platser med örtrik vegetation. Lever i kulturbygder, hedar och ruderatmarker. Kända parasiter på hallongetingen är guldstekeln Chrysis fasciata.
Figur 20. Utbredningskarta för halvknäpparen
Microrhagus lepidus. En dvärgstrit Rhytistylus proceps Arten är liten (3,5‐5 mm) och känns igen på sin v‐formade tecknen på täckvingarna. Den påträffas i glest och lågvuxet gräs i solexponerade torra plaster, ofta sandiga gräsmarker, hedar och öppna bryn mot tallskog. Arten lever på fårsvingel Festuca ovina. Arten hittas framförallt i öppna, sandiga marker. Arten är spridd i Tyskland och finns i södra delen av Sverige (Nickel 2003).
Figur 18. Utbredningskarta för hallongeting
Gymnomerus laevipes. Figur 19. Utbredningskarta för glansbaggen
Meligethes serripes. En halvknäppare Microrhagus lepidus Denna lilla (ca 6 mm) halvknäppare är påträffad från Skåne till Dalarna. Larverna 27
hudskelett (kutikula), vilket återspeglas i det svenska namnet (Scheuchl 1997).
Figur 21. Utbredningskarta för dvärgstriten
Rhytistylus proceps. Figur 23. Utbredningskarta för prickpansarbiet
Stelis ornatula.
Lokalbeskrivning Botorp (i ekoruta: 8D 6e) I ekorutan dominerar odlingslandskapet och flera mindre områden finns noterade i ängs‐ och hagmarksinventeringen. Insektsfällorna placerades nära en av dessa hagmarker. I ekorutan fanns en hög andel nektar‐ och pollenproducerande kärlväxter längs vägkanter, åkerkanter och skogsbryn. Figur 22. Prickpansarbiet Stelis ornatula är
sällsynt men inte rödlistat. Foto: Bernhard
Jacobi.
Prickpansarbi Stelis ornatula Prickpansarbiet är en boparasit som lägger sina ägg i sin värdarts bo, som värdarter använder prickpansarbiet flera murararter: Osmia claviventris, O. leucomelana, O. tridentata, O. maritima. I Sverige har fyra arter av pansarbin påträffats. Alla arter i släktet har kraftigt 28
Figur 25. Botorp. Färgskålsinventering. Figur 24. Botorp. Rutt för pollinatörsslinga.
Figur 26. Botorp.
Figur 27. Fredriksborg.
Fredriksborg (i ekoruta: 6C 4i) Genom ekorutan slingrar sig ån Assman genom sandiga jordlager. I området är jordmånen sandhaltig. Insektsfällorna var under inventeringen placerade vid en nedlagd, efterbehandlad sandtäkt som fortfarande hade stora öppna sandblottor. 29
Garpängen (i ekoruta: 8D 6g) Ekorutan har en hög andel öppet landskap med flertalet nötbetade hagmarker, och i södra delen av ekorutan sträcker Rånna ryds naturreservat ut sig. Insektsfällorna i denna ekoruta placerades i ett nedlagt stenbrott, nära en av de nötbetade hagarna. Tillgången på nektar‐ och pollenproducerande arter är god i vägkanter, åkerkanter och i hagar med måttligt bete. Tillgången på sand är låg i ekorutan. Figur 28. Fredriksborg. Fällplacering och rutt för
pollinatörsslinga.
Figur 29. Garpängen. Fällplacering och rutt för
pollinatörsslinga.
30
Figur 30. Garpängen.
Gasarp (i ekoruta: 7D 7i) Ekorutan dominerad av skogmark, men med inslag av hagmarker, åker och vall. Insektsfällorna placerades i anslutning till en nötbetad hage vid en stenmur i skogsbrynet. Figur 32. Gasarp. Fällplacering.
Figur 31. Gasarp. Längs pollinatörsslingan fanns
en nötbetad sandig betesmark.
31
Figur 33. Gasarp. Rutt för pollinatörsslinga.
Halleberg (i ekoruta: 8C 5a) Figur 34. Halleberg.
Området har en hög andel skog, som till stor del utgörs av barrskog. I södra delen av ekorutan finns ett odlingslandskap med mindre mängd kärlväxter. I ekorutan placerades insektsfällorna nära ett område som finns upptaget i ängs‐ och hagmarksinventeringen. Hagen domineras av ek och har ett högt antal träd. I insektsfällorna påträffades bland andra den rödlistade halvknäpparen Microrhagus lepidus. Figur 35. Halleberg. Fällplacering.
32
Figur 36. Halleberg. Rutt för pollinatörsslinga.
Hållaregården (i ekoruta: 8D 7i) Figur 38. Hällaregården. Fällplacering.
Området är dominerat av ett varierat odlingslandskap med åker, hagar och vall. Insektsfällorna placerades nära den öppna järnvägsmiljön som har en gles torrmarksflora. Figur 39. Hällaregården. Rutt för
pollinatörsslinga.
Skådene (i ekoruta: 8A 7j) I ekorutan är landskapet kuperat med öppet berg och odlingslandskap i dalsänkorna. I ekorutan går en vik vars stränder bitvis betas. Vid insektsfällorna skär järnvägen genom Figur 37. Hällaregården.
33
landskapet. Banvallen består av sand, vilket annars är en bristvara i området. Figur 40. Skådene, Fällplacering.
Figur 42. Skådene.
Storegården (i ekoruta: 7B 7j) Storån sträcker sig genom ekorutan från norr till söder och i anslutning till ån består jordmånen till stor del sand. I anslutning till ån finns även ett rikt odlingslandskap med flera områden som är noterade i ängs‐ och betesmarksinventeringen. Insektsfällorna placerades i ett sandtag i närheten av storån. Sandtäkten låg mitt i odlingslandskapet och mängden nektar‐ och pollenproducerande kärlväxter i omgivningen var hög. Figur 41. Skådene. Rutt för pollinatörsslinga.
34
Säbyn (i ekoruta: 9C 7c) Denna ekoruta är den nordligaste i inventeringen och består till största delen av skogsmark, men det finns en hög andel åkrar, vall och hagmarker i ekorutans östra del. Insektsfällorna placerades i anslutning till en hagmark som noterats i ängs‐ och hagmarksinventeringen och närmast fällorna hade floran torrängskaraktär. Figur 43. Storegården. Fällplacering och rutt för
pollinatörsslinga.
Figur 45. Säbyn. Fällplacering och rutt för
pollinatörsslinga.
Figur 44. Storegården.
35
Växtorp (i ekoruta: 6D 8d) I området finns en hög andel sand i jordmånen, och insektsfällorna placerades i det aktiva sand‐ och grustäkten i ekorutan. Landskapet är varierat med odlingslandskap som finns insprängt i skogensmarken. Jälmån rinner genom ekorutan, men omges till stor del av skog. Figur 48. Växtorp. . Rutt för pollinatörsslinga.
Figur 49. Säbyn.
Figur 46. Växtorp. Fällplacering.
Figur 47. Växtorp.
36
Diskussion sand eller mineraljord. Vegetationsfattiga sandmarker är ofta blomsterrika, och torra, solexponerade och varma platser gynnar många av odlingslandskapets gaddsteklar. (Linkowski m fl 2004). I relation till andra region‐ eller länsomfattande gaddstekelundersökningar (Karlsson 2008: Johansson 2009; Stenmark 2010a) måste Arter med parasitiskt leverne resultatet ses som magert. På gaddstekelfronten gav den totala artlistan Jämfört med inventeringar i andra län pekade endast 135 arter och genomsnittet per lokal resultatet på en låg frekvens av arter med var 27. Bland vildbina (74 arter) visade sig 26 % parasitiskt leverne (21 %). Hög andel av den totala pollensamlande artstocken vara parasitiska arter betyder ofta att platsen har specialiserade att samla pollen från hög mångfald. En stor andel parasitiska arter närbesläktade kärlväxter (oligolektiska) – en på landskapsnivå betyder att det finns en stor normal eller låg siffra jämfört med andra ekologisk resiliens. De parasitiska studier. I denna studie har urvalet av lokaler gaddstekelarterna nyttjar som regel andra baserat sig på ett slumpvist urval av ekorutor gaddstekelarter som värdar, och är ofta inom länet för att studera vardagslandskap, till skillnad från andra Tabell 8. De 29 arter av gaddsteklar med parasitiskt
gaddstekelundersökningar (Abenius levnadssätt som påträffades.
Art Svenskt namn
Lokaler 2006, Karlsson 2008, Stenmark Ceropales maculata
större snyltvägstekel 1 2010a) som baserat sitt urval på för Coelioxys mandibularis
ängskägelbi
1 gaddsteklar särskilt gynnsamma Coelioxys rufescens
rostkägelbi
1 biotoper och strukturer. Detta Elampus panzeri
inget namn
1 återspeglar sig i den normala till låga Evagetes alamannicus
nordgökstekel
1 artantalet i denna studie. Denna Evagetes sahlbergi
dyngökstekel
1 Hedychridium cupreum
inget namn
1 studie ska i första hand inte ses som Hedychrum niemelaei
inget namn
1 en fullständig inventering av 10 Nomada alboguttata
mogökbi
1 ekorutor eller 10 avgränsade Nomada goodeniana
gyllengökbi
1 lokaler. Om det varit uppgiften Nomada lathburiana
sälggökbi
1 skulle frihåvning och mer Nomada marshamella
majgökbi
1 intensivfångande fällor använts. Nomada ruficornis
trädgårdsgökbi
1 Nomada striata
strimgökbi
1 Istället är denna studie ett bra Sphecodes ephippius
mellanblodbi
1 exempel på en enkel och Sphecodes pellucidus
sandblodbi
1 upprepningsbar metod för Stelis ornatula
prickpansarbi
1 miljöövervakning av gaddsteklar. Bombus campestris
åkersnylthumla
2 Bombus norvegicus
hussnylthumla
2 Sand ökar mångfalden Bombus rupestris
stensnylthumla
2 Bombus sylvestris
ängssnylthumla
2 Många arter i odlingslandskapet är Hedychrum nobile
inget namn
2 knutna till vegetationsfattiga Sphecodes geoffrellus
småblodbi
2 sandmarker. Dessa biotoper hyser Hedychridium ardens
inget namn
3 ofta en rik insektsfauna (Karlsson Sphecodes crassus
släntblodbi
3 2008, Stenmark 2010a, Abenius Evagetes crassicornis
sandgökstekel
4 2006, Abenius & Larsson 2004). En
Nysson distinguendus
inget namn
4 hög andel av alla gaddsteklar (50%) Bombus bohemicus
jordsnylthumla
5 bygger sina bon i marken, och Nomada panzeri
skogsgökbi
5 behöver solexponerad, väldränerad 37
marginalmarker de högsta skördarna (Klein et al. 2003). Stokstad (2006) sammanfattar flera större europeiska studier som visar att mångfalden av pollinatörer har minskat även i Europa. Detta förmodas ha en stark påverkan på växtsamhällena som nu övergår till att alltmer domineras av vindpollinerade arter. I en analys av historiska samlingar (fynd före 1980) och moderna fynd (efter 1980) kunde slutsatsen dras att 67 % av de undersökta rutorna (1x1 km) i Nederländerna hade färre arter av vildbin i dag jämfört med tidigare och att situationen i Storbritannien också var alarmerande med 54 % färre förekomstrutor (Biesmeijer et al. 2006). specialiserade till en eller ett fåtal värdarter. De parasitiska arterna är ofta sällsynta. Bland dessa påträffades prickpansarbiet Stelis ornatula och nordgökstekeln Evagetes alamannicus som båda finns särskilt presenterade. Pollinatörsslingorna I Västra Götland visade sig att humlor var underrepresenterade i besökarpoolen för åkervädd. Detta är oroväckande eftersom humlor tillsammans med tvåvingar de viktigaste pollinatörerna (Larsson 2005). Det fanns även andra skillnader bland blombesökarna jämfört med pollinatörsslingor gjorda tidigare år i andra delar av landet. Naturvårdsintressanta lokaler i södra Sverige har ofta en hög proportion av solitärbin, dagfjärilar och blombesökande skalbaggar (Stenmark 2010b). Frekvensen av honungsbiet varierar kraftigt beroende på närhet till bikupor. I Västra Götaland var frekvensen honungsbin genomgående låg. Det kvantitativa måttet (antal blombesök per slinga) var betydligt lägre i Västra Götaland jämfört med östra Sverige. Det är vanskligt att dra slutsatser från endast 10 pollinatörsslingor. Men om trenden avspeglar verkligheten är förutsättningarna för pollination av åkervädd avsevärt sämre i undersökningsområdet jämfört med till exempel Kalmar län där pollinatörsslingor visat helt andra besöksfrekvenser (Stenmark 2010b). Sämre pollination ger direkt färre fröer vilket på sikt utarmar växtartens population. Gaddsteklar och förändringar Ekologisk timing påverkar alla organismer. Ornitologer har uppmärksammat att flera fågelarter har svårt att följa sin ekologiska klocka med att häcka under den tid på säsongen då födotillgången är som störst (Blomqvist 2008). Om aktivitetstoppen för exempelvis fjärilslarver, huvudföda för svartvit flugsnappare, infaller flera veckor tidigare på säsongen kan flugsnapparna ha svårt att hinna vara i full gång med häckningen då. Missar man tillfället påverkas häckningsframgången. Fitter & Fitter (2002) studerade kärlväxters fenologi och drog slutsatsen att brittiska växter blommar allt tidigare om vårarna. Många insekter är specialiserade och därför beroende av att just deras kärlväxtarter är i blom vid kläckningen på våren eller sommaren. Inga studier finns som har studerat de specialiserade insektsarternas behov av stabil blomning under säsongen. Sannolikt kan just de specialiserade pollensamlande insektsarterna drabbas särskilt av snabba ekologiska förändringar såsom klimatförändringen beskrivs. Det är viktigt att konsekvenserna av klimatförändringar inte överdrivs. Snabba ekologiska förändringar på Ekosystemtjänster lätta att underhålla ­ svåra att restaurera Pollinatörsfaunan gynnas av ett småbrutet landskap med en mosaik av olika naturtyper. Ofta levererar gårdar i landskap som har en hög andel brynmiljöer, åkerholmar och andra 38
av leddjur som inkluderade insektsfällor (färgskålar, fönsterfällor eller flaskfällor) under två perioder under sommaren (totalt 5 veckors fällexponeringstid). Denna snabbmätning är minimerad för att spara resurser. Den täcker endast 52 % av gaddstekelarterna jämfört med artantalet som en helsäsongsinventering levererar (Duelli 1997), men har ändå bedömts som en tillförlitlig metod. I svenska moderna gaddstekelinventeringar används metoderna observation med håvning oftast i kombination med färgskålar. Färgskålarna står ute tillfälliga perioder under sommaren (Abenius 2004, Johansson 2006, 2009, Hallin 2006, Karlsson 2008) eller under helsäsong (Larsson & Knöppel 2009, Stenmark 2010a). liten skala är vardag för de flesta organismer och därför finns en plasticitet inom arten. Vid en förändring gynnas vissa individer och snabbt förskjuts hela populationen i den riktningen. Vilken skala gäller resultaten för? Odlingslandskapet är en naturtyp som i hög grad interagerar med omgivande naturtyper och får genom interaktionen högre artrikedom. Mosaikstruktur i ett odlingslandskap skapar nischer för fler arter, och därför är en inventering på en plats i ett odlingslandskap en indikation på hur landskapet ser ut flera kilometer från platsen. Duelli et al. (1999) drar slutsatsen att den variation av biologisk mångfald som stora studier med fokus på insekter i odlingslandskapet påvisar ofta beror på omgivningens miljötillstånd snarare än hävdtyp på den plats som man studerar. Indikatorer Med indikatorer kan övervakning och utvärdering av den biologiska mångfalden förenklas och kostnadseffektiviseras. Det är dock känt att ingen indikator eller kombination av indikatorer är linjärt korrelerad med biologisk mångfald (Duelli & Obrist 2003), men systemet används idag i flera stora inventeringar såsom skogstaxeringen och NILS‐ projektet (Hedblom & Gyllin 2009). Blombesökare på åkervädd kan ses som en indikator vid inventeringen i Västra Götaland 2010. Tillståndet för blombesökarfaunan i ett område ger oss anledning att tro att statusen för andra växters pollinatörsfauna har utvecklats på liknande sätt. Standardiserade metoder behövs Konventionen om biologisk mångfald, som startade med förhandlingar i Rio 1992, blev startskottet på ett tydligt arbete för att hejda förlusten av biologisk mångfald. Tidigt började standardiserade metoder att diskuteras och ta form. I dag är behovet stort för en snabb, enkel och billig metod som mäter biologisk mångfald. En sådan metod behövs för att anpassa exploatering och löpande skötsel av landskapet. Tyvärr finns fortfarande ingen sådan övergripande metod, men en rad metoder för enskilda artgrupper och habitat finns. Till exempel föreslog schweizaren Peter Duelli (1997) en snabbmätning av mångfalden .
39
Referenser Abenius, J. 2006. Gaddsteklar på sandmarker i Jönköpings län. Länsstyrelsen meddelande nr 2006:39. Abenius, J. & Larsson, K. 2004: Gaddsteklar och andra insekter i halländska sanddynreservat. Informationfrån länsstyrelsen i Halland, Meddelande 2004:19. Abenius, J. 2004. Vedlevande gaddsteklar i Halland. Länsstyrelsen Halland. Meddelande 2004:8. Abenius, J. 2008. Artfaktablad – Arachnospila abnormis. Artdatabanken, SLU. Allen‐Wardell, G., Bernhardt, P., Bitner, R., Burquez, A., Buchmann, S., Cane, J., Allen Cox, P., Dalton, V., Feinsinger, P., Ingram, M., Inouye, D., Jones, C.E., Kennedy, K., Kevan, P., Koopowitz, H., Medellin, R., Medellin‐Morales, S., Nabhan, G.P., Pavlik, B., Tepedino, V., Torchio, P., & Walker, S. 1998. The potential consequenses of pollinator declines on the conservation of biodiversity and stability of food crop yields. Conservation Biology 12: 8‐17 Andersson, H. & Askling J. 2005. Seminarium om biologisk mångfald i artrika torrmarker i järnvägsmiljöer 2004‐02‐05. Calluna AB. Miljösektionen, Banverket. Rapport 2005:6. Baranowski, R. 1994. Artfaktablad ‐ Microrhagus lepidus. Artdatabanken, SLU. Berglind 1991. Artfaktablad – Arachnospila wesmaeli. Artdatabanken, SLU. Envall, K. 2009. Program för regional miljöövervakning i Västra Götalands län 2009 – 2014. Rapportnummer 2009:72 Götmark, F., Gunnarsson, B. & Andrén, C. 1998. Biologisk mångfald i kulturlandskapet ‐ Kunskapsöversikt om effekter av skötsel på biotoper, främst ängs‐ och hagmarker. Naturvårdsverket, Stockholm Biesmeijer, J. C., S. P. M. Roberts, M. Reemer, et al. 2006. Parallel declines in pollinators and insect‐
pollinated plants in Britain and the Netherlands. Science 313:351*354. Blomqvist, L. 2008. Klimatförändringen och fåglarna. Vår fågelvärld 1:34‐35. Cederberg, B. 2003. Artfaktablad – Bombus distinguendus. Artdatbanken, SLU. Day, M. 1988. Spider wasp – Hymenoptera:Pompilidae. Royal entomological society of London.Eliasson, C. U. 1995. Artfaktablad – Cupido minimus. Artdatabanken, SLU. Duelli, P. 1997: Biodiversity evaluation in agricultural landscapes: an approach at two different scales. Agriculture, Ecosystems and Environment 62: 81‐91. Duelli, P., Obrist, M.K. and Schmatz, D.R. 1999. Biodiversity evaluation in agricultural landscapes: Above‐ground insects. Agric. Ecosys. Environm. 74: 33‐64. Duelli, P. and Obrist, M.K. 2003. Biodiversity indicators: The choice of values and measures. Agric. Ecosys. Environm., in press. Fitter AH, Fitter RS. 2002. Rapid changes in flowering time in British plants. Science 2002, 296:1689‐
1691. Gärdenfors, U. (red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. [The 2010 Redlist of Swedish species.] ArtDatabanken, SLU Uppsala. Gärdenfors, U., Aagaard, K., Biström, O. (red.) & Holmer, M. (ill.). 2002. Hundraelva nordiska evertebrater. Handledning för övervakning av rödlistade småkryp. – Nord 2002:3. Nordiska Ministerrådet och ArtDatabanken. Hedblom, M., Gyllin, M. 2009. Övervakning av biologisk mångfald och friluftsliv i tätorter – en metodstudie. Naturvårdsverket, rapport 5974. Johansson, N. 2006. Solitära bin i Jönköpings län. * Länsstyrelsen i Jönköpings län. Rapport 2006: 40. Johansson, N. 2009. Skyddsvärda insekter i östra Smålands skogsbygder ‐ Jönköpings län. Länsstyrelsen Jönköpings län. Meddelande 2009:04. Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland ‐ Inventeringar i sand‐ och grusmiljöer 2002‐2007 samt övriga fynd i Östergötlands län. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2008:9. Klein, A‐M., Steffan‐Dewenter, I. & Tschantke, T. 2003. Friut set of highland coffe increases with the diversity of pollinating bees. Proceeding of the Royal Society of London Series B, 270, 955‐961. 40
Larsson, M. & Knöppel, A. 2009. Biologisk mångfald på spåren. Zoologisk och bota‐nisk inventering av järnvägsmiljöer med fokus på hotade arter, skötsel och framtids‐perspektiv. Banverket, Expert och utveckling, Borlänge. Larsson, M. 2005. Higher pollinator effectiveness by specialist than generalist flower‐visitors of Knautia arvensis (Dipsacaceae). Oecologia 146:394‐403 Larsson, M. 2008. Vildbin i Dalarnas odlingslandskap. 56 sidor. Meddelande 2008:18. Länsstyrelsen i Dalarnas län, Falun. Larsson, M. 2010. Inventeirng av vildbin i Uppsala län 2007. Länsstyrelsens meddelandeserie 2010:7. Larsson, M. & Franzén, M. 2006. Critical resource levels of pollen for the declining bee Andrena hattorfiana (Hymenoptera, Andrenidae). Biological Conservation 134:405 414. Lennartsson, T. 2001. Skötsel av naturliga fodermarker ‐ viktiga kunskapsluckor och forskningsuppgifter. Centrum för Biologisk Mångfalds Skriftserie 4: 22‐31. Losey, J.E. & Vaughan, M. 2006. The economic value of ecological services provided by insects. Bioscience 56: 311‐ 323. Nickel H. 2003. The Leafhoppers and Planthoppers of Germany (Hemiptera, Auchenorrhyncha): Patterns and Strategies in a Highly Divers Group of Phytophagous Insects. Pensoft, Sofia/Moscow Scheuchl, E. 1996. Illustrierte Bestimmungstabellen der Wildbienen Deutschlands und Österreichs. Band 2: Megachilidae und Melittidae. Veldon. Stokstad, E. 2006. Pollinator Diversity Declining in Europe. Science, 313 (5785): 286. Fridén F. 1967. Jämförande undersökningar av insektspopulationer i frövallar. Meddelande från Sveriges Fröodlareförbund 8: 83‐95 Larsson, M. & Franzén, M. 2008, Estimating the population size of specialised solitary bees. Ecological Entomology 33 (2): 232‐238 Linkowski, W. I., Cederberg, B., Nilsson, L. A. 2004a.Vildbin och fragmentering ‐ kunskapssammanställningom situationen för de viktigaste pollinatörerna i det svenska jordbrukslandskapet Svenska Vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU, & Avdelningen för Växtekologi, Uppsala Universitet Ljungberg, H. 2005. Artfaktablad ‐ Apion aethiops. Artdatabanken, SLU. Peakall R., Schiestl F.P. 2004 A mark‐recapture study of male Colletes cunicularius bees: implications for pollination by sexual deception, Behav. Ecol. Sociobiol. 56, 579‐584. Potts, S. G., Biesmeijer, J. C., Kremen, C., Neumann, P., Schweiger, O. and Kunin, W. E. 2010. Global pollinator declines: trends, impacts and drivers. ‐ TREE 25: 345‐353 Stenmark, M. 2010a. Gaddsteklar i Örebro län. Länsomfattande inventering 2008 på sandiga marker i samtliga 12 kommuner. Fokus på hotade arter, naturvårdsåtgärder och utvecklingsområden. Länsstyrelsen i Örebro län, publ. nr. 2010: 28. Stenmark, M. 2010b. Opublicerad sammanställning över 250 pollinatörsslingor (i Kalmar, Dalarna, Uppsala, Skåne och Kronobergs län) på åkervädd och andra substratväxter under åren 2004‐
2010. Sörensson, M. 2002. Hävd av ängs‐ och betesmark. Förslag till strategi med utgångspunkt i ekologi och miljökrav hos solitära bin på två lokaler i Höörs kommun. Höörs kommun. Wanntorp, H‐E. 2005. Artfaktablad ‐ Meligethes serripes. Artdatabanken, SLU. Westphal, C., Bommarco, R., Carré, G., Lamborn, E., Morison, N. Petanidou, T., Potts, S., Stuart, S, Roberts, P.M., Szentgyo, S., Tscheulin, T., Vassie, B., Woyiechowsky, D., Biesmeijer, J., Kunin, W., Settele, J. & Steffan‐Dewenter, I. 2008. Bee diversity in different European habitats and biogeographical regions. Ecological Monographs 78:653–671. Åkerberg E. 1942. Rödklöverns befruktningsförhållanden. Svensk frötidning 11: 95‐100. 41
Bilaga 1 Inventeringsprotokoll för pollinatörsslingor Alla fält är obligatoriska att fylla i
KOORDINATER
LOCAL
……………………………………………………………..
DATUM
………………………………………………………………………………………………….
BIOTOP
SLUTTID
STARTTID
……………………………………………………………..
……………………………
…………………………
……………………………………
VEGETATIONSHÖJD
VINDSTYRKA
HÄVDREGIM
……………………………
…………………………
……………………………………
TEMPERATUR
MOLNIGHET
…………………………… ………………………………
LOKALENS STORLEK (I KVADRATMETER)
……………………………………………………………..……………………………………………………………..………………………………………
ANTAL BLOMMANDE BLOMSTÄLLNINGAR AV ÅKERVÄDD PÅ LOKALEN (ANGE OM DU RÄKNAT ELLER UPPSKATTAT)
……………………………………………………………..……………………………………………………………..………………………………………
ANTAL STÄNGLAR AV ÅKERVÄDD PÅ LOKALEN (UPPSKATTAS)
……………………………………………………………..……………………………………………………………..………………………………………
KONTINUITET AV VÄDD (ANGE BEDÖMNINGSGRUND)
……………………………………………………………..……………………………………………………………..………………………………………
ANMÄRKNINGAR
……………………………………………………………..……………………………………………………………..………………………………………
……………………………………………………………..……………………………………………………………..………………………………………
……………………………………………………………..……………………………………………………………..………………………………………
……………………………………………………………..……………………………………………………………..………………………………………
Förtydliganden till fältprotokollet: i Fakultativ kategori – ofta svårt att identifiera kön i fält (behövs endast för avancerad metod) ii Fakultativ kategori – tidsödande att registrera i fält (behövs endast för avancerad metod). Vid registrering används följande aktivitetsgrupper: 1‐pollenätande, 2‐pollensamlande, 3‐nektarsug, 4‐
banflygande, 5‐övrigt, 6‐kopulerande. iii De vanligaste arterna inom respektive ekologisk grupp baserat på 348 inventeringsbesök 2004‐2010 finns förvalda. Ytterligare arter skrivs till. Observera att artspecificering endast krävs för den avancerade metoden (för den grundläggande metoden räcker det med att specificera ekologisk grupp). En rad arter som besöker blommor går inte att identifiera till art i fält och därför kräver dessa belägg och identifiering i lab. Till exempel är de förvalda skalbaggsarterna inom släktena Dasytes, Oedemera och Malachius svåra att identifiera till art i fält. Vid utförandet av den avancerade metoden krävs därför insamling av dessa besökare. 1
Bilaga 1 Fylls i omedelbart vid observation
Ekologisk grupp
Art
Köni Aktivetetii Antal individeriii
BOMBUS
(HUMLOR)
Bombus lucorum
Bombus pratorum
Bombus pascorum
Bombus ruderarius
Bombus terrestris
Bombus hypnorum
Bombus lapidarius
Bombus sylvarum
Bombus..………………….
……………………………...
FUR-DIP
Eristalis ………………….
(HÅRIGA
Volucella bombylans
FLUGOR)
Merodon equestris
……………………………...
HATT-FEM (VÄDDSANDBI HONA)
HATT-MALE ( VÄDDSANDBI HANE)
NON-FUR-DIP
Phaonia basalis
(KALA
Empis tessellata
FLUGOR)
Sicus ferrugineus
Helophilus pendulus
Epistrophe grossulariae
Volucella pellucens
Anthomyiidae …………….
Muscidae …………………
Rhingia campestris
Asilidae ……………………
Episyrphus balteatus
……………………………...
OTHER BEES
……………………………...
(ANDRA
……………………………...
SOLITÄRBIN)
……………………………...
LEPIDOPTERA Aphantopus hyperantus
(FJÄRILAR)
Boloria selene
Thymelicus lineola
Zygaena viciae
Aglais urticae
Adscita statices
Melitaea athalia
Ochlodes faunus
Maniola jurtina
Lycaena virgaureaea
Brenthis ino
……………………………...
BEETLES
Leptura melanura
(SKALBAGGAR) Anoplodera maculicornis
Oedemera femorata
Anoplodera sanguinolenta
Oedemera lurida
Oedemera virescens
Dasytes niger
Malachius viridus
……………………………...
NON-CAT
Misumena vatia
(ÖVRIGA
Lasius niger
BESÖKARE)
……………………………...
Aktivitet: 1-pollenätande, 2-pollensamlande, 3-nektarsug, 4-banflygande, 5-övrigt, 6-kopulerande
2
Bilaga 2 NT 280 1
1 5
35
1 29 1 4 2 2 14
1 1
61 62
112
5
1 4 33 51
3 2 8 5 3 60
1
2 46
145
56
169 2 2 4
4
2 1 1 1 1 1 1 1 1 1
1 15
20
37
114 1
2 2
2 2 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Botorp 6
Halleberg steklar kackerlackesteklar kackerlackestekel grävbin mosandbi ängssandbi hagtornsandbi fibblesandbi trädgårdssandbi äppelsandbi blåbärssandbi småsandbi sommarsandbi gyllensandbi lundsandbi ärtsandbi långtungebin honungsbi jordsnylthumla åkersnylthumla Gasarp Hymenoptera Ampulicidae Dolichurus corniculus Andrenidae Andrena barbilabris Andrena bicolor Andrena carantonica Andrena fulvago Andrena haemorrhoa Andrena helvola Andrena lapponica Andrena minutula Andrena nigriceps Andrena nigroaenea Andrena subopaca Andrena wilkella Apidae Apis mellifera Bombus bohemicus Bombus campestris Garpängen Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Fredriksborg Bilaga II. Total artlista för färgskålsinventeringen under 2010. Under inventeringen registrerades 4 877 individer av gaddsteklar, skalbaggar, fjärilar, tvåvingar och
halvvingar. De 10 lokalerna i Västra Götalands län var följande: Botorp (Falköpings kn ekoruta 8D 6e), Fredriksborg (Svenljunga kn ekoruta 6C 4i), Garpängen (Skövde kn
ekoruta 8D 6g), Gasarp (Tidaholms kn ekoruta 7D 7i), Halleberg (Vänersborgs kn ekoruta 8C 5a), Hällaregården (Skövde kn ekoruta 8D 7i), Skådene (Sotenäs kn ekoruta 8A
7j), Storegården (Mark kn ekoruta 6B 7j), Säbyn (Åmål kn ekoruta 9C 7c) och Växtorp (Tranemo kn ekoruta 6D 4i).
972 2 2 28 1 2 1 1 1 4 5 6 3 1 1 2 378 6 10 4 Bombus distinguendus Bombus hortorum Bombus hypnorum Bombus lapidarius Bombus lucorum coll. Bombus norvegicus Bombus pascuorum Bombus pratorum Bombus ruderarius Bombus rupestris Bombus subterraneus Bombus sylvarum Bombus sylvestris Bombus terrestris Ceratina cyanea Nomada alboguttata Nomada goodeniana Nomada lathburiana Nomada marshamella Nomada panzeri Nomada ruficornis Nomada striata Chrysididae klöverhumla trädgårdshumla hushumla stenhumla jordhumlor hussnylthumla åkerhumla ängshumla gräshumla stensnylthumla vallhumla haghumla ängssnylthumla mörk jordhumla cyanmärgbi mogökbi gyllengökbi sälggökbi majgökbi skogsgökbi trädgårdsgökbi strimgökbi guldsteklar NT 1
2
2 1
1
1 19 2 7
1
7 2 1
24 2 14 2 10 9
5
33 1 3 4
32
3
1
4
3
1
1 1 1 1 4 1 1 4
5
3
1 1
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 1 3 9
2 14
2
8
3
1
3
1 1 1 1 1 73 12 4 16 1 2 1 1 1 1 1 3 1 5 7 7 182 14 31 76 1 5 3 1 2 11 1 1 1 1 1 5 1 1 29 3
3 17 1 1 2 2 2 135 2 1 61 8 11 2 2 1
2 1 5
2
1
1
1
2 1 4
1 1
1 68
3 1 28 5 1 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Botorp Halleberg korttungebin vårsidenbi smalcitronbi pärlcitronbi småcitronbi ängscitronbi hedcitronbi kölcitronbi backcitronbi rovsteklar Gasarp Elampus panzeri Hedychridium ardens Hedychridium cupreum Hedychrum niemelaei Hedychrum nobile Colletidae Colletes cunicularius Hylaeus angustatus Hylaeus annularis Hylaeus brevicornis Hylaeus confusus Hylaeus gibbus Hylaeus hyalinatus Hylaeus rinki Crabronidae Alysson ratzeburgi Cerceris rybyensis Crabro cribrarius Crabro scutellatus Crossocerus ovalis Crossocerus wesmaeli Diodontus medius Dryudella pinguis Garpängen Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Fredriksborg Bilaga 2 3 3
3 1
1 1 1 10 1 3 21 1 1 3 14 1 2 2 1 3 1 3 1 223 1 5 1 2 1 89 13 12 Ectemnius lapidarius Harpactus lunatus Harpactus tumidus Lindenius albilabris Mellinus arvensis Mimesa lutaria Nysson distinguendus Oxybelus uniglumis Passaloecus singularis Pemphredon lugubris Tachysphex nitidus Tachysphex obscuripennis Tachysphex pompiliformis Trypoxylon minus Formicidae Formica fusca Formica lemani Formica rufa Formica sanguinea Lasius niger Lasius platythorax Myrmica ruginodis Myrmica rugulosa myror svart slavmyra nordslavmyra röd skogsmyra blodröd rövarmyra trädgårdsmyra skogsjordmyra skogsrödmyra sandrödmyra 4
9 1 3 1 2 4 25 2 5 8 2 3 3 1 1 11 9 1 1 1 1 2
1
1 1 3
3
10
4
4
10
2
1
10
2
1
5
1 1
3
1 2 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 3 2 1 2 1 7 2 3
1 3 3
1 1 13 1 3 5 1 10 16 3 1 26 2 15 2 46 20 1 1 3 3 11 1 6 Halictidae Halictus rubicundus Halictus tumulorum Lasioglossum calceatum Lasioglossum fulvicorne Lasioglossum leucopus Lasioglossum morio Lasioglossum rufitarse Lasioglossum semilucens Lasioglossum sexstrigatum Sphecodes crassus Sphecodes ephippius Sphecodes geoffrellus Sphecodes pellucidus Megachilidae Anthidium punctatum Chelostoma florisomne Coelioxys conica Coelioxys mandibularis Coelioxys rufescens Hoplitis claviventris Megachile circumcincta Osmia parietina vägbin skogsbandbi ängsbandbi mysksmalbi brunsmalbi bronssmalbi metallsmalbi skogssmalbi blanksmalbi franssmalbi släntblodbi mellanblodbi småblodbi sandblodbi buksamlarbin småullbi smörblommebi konkägelbi ängskägelbi rostkägelbi märggnagbi ärttapetserarbi backmurarbi 5
10 4
7 2 1 4 1 1 1 1 1 2 1 3
2 1 1 1 1 1 2
9
2 8 1
1 1 6
5 1 3
2 1 4 8 3 5 3 2 2
1 1 Totalt Väx‐torp Säbyn 28
16
13
Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 6 1 3 5 1 1 63 1 3 3 1 7 10 1 5 15 6 5 4 2 33 20 2 1 1 1 2 3 2 Stelis ornatula Melittidae Macropis europaea Mutillidae Myrmosa atra Pompilidae Agenioideus cinctellus Anoplius concinnus Anoplius viaticus Arachnospila abnormis Arachnospila anceps Arachnospila hedickei Arachnospila spissa Arachnospila trivialis Arachnospila wesmaeli Ceropales maculata Dipogon variegatus Episyron albonotatum Evagetes alamannicus Evagetes crassicornis Evagetes sahlbergi Pompilus cinereus Priocnemis exaltata prickpansarbi sommarbin lysingbi spindelsteklar vägsteklar klippvägstekel strandvägstekel vargvägstekel finmovägstekel ögonvägstekel svedjevägstekel krokvägstekel krabbvägstekel flygsandvägstekel större snyltvägstekel aspvägstekel korsriddarstekel nordgökstekel sandgökstekel dyngökstekel blyvägstekel höstvägstekel NT 1
44 2 6 1 1 1 6
11 3 3 8 1 2 3 3
2 1
3 2
3 1 1 1 8
1
1 4
1 7
1 1
3
1 1
1 1 10
2 2 12 3
7 2 1 1 2 2
1 1 1
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 1 1
2 1 1 1 2 2 93 2 4 7 2 14 2 10 15 3 3 1 1 1 11 1 2 7 NT 718
7
2 1 17 17 6 5 4
10 1 4 1 3
2 1 2 1 2
5 132 62
335 286
321
1 11
1 9
2 1 1 426
2
1 1 2 1 6 5 6 5 7 1 3 2 1 192
399
256 2 1 2 1 2
1 1 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Botorp Halleberg ljungvägstekel större stigstekel backvägstekel kragvägstekel sandsteklar getingar mellangeting takgeting rödbandad geting jordgeting skalbaggar ögonbaggar spetsvivlar Gasarp Priocnemis parvula Priocnemis perturbator Priocnemis pusilla Priocnemis schioedtei Sphecidae Ammophila sabulosa Vespidae Ancistrocerus oviventris Ancistrocerus trifasciatus Dolichovespula media Dolichovespula saxonica Gymnomerus laevipes Odynerus spinipes Vespula rufa Vespula vulgaris Coleoptera Aderidae Anidorus nigrinus Apionidae Apion aethiops Apion apricans Apion cerdo Apion curtirostre Garpängen Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Fredriksborg Bilaga 2 2 2 1 2 28 28 32 1 1 4 10 1 2 3 10 3 127 3 3 17 1 1 10 1 Apion loti Apion rubiginosum Apion seniculus Buprestidae Anthaxia quadripunctata Byturidae Byturus ochraceus Cantharidae Absidia rufotestacea Cantharis figurata Cantharis fusca Cantharis nigricans Cantharis obscura Rhagonycha fulva Carabidae Amara aulica Amara consularis Amara lucida Amara praetermissa Bembidion guttula Calathus erratus Carabus violaceus Cicindela campestris praktbaggar fyrprickig praktbagge hallonängrar flugbaggar stor flugbagge jordlöpare klumpig kornlöpare bredhövdad kornlöpare kustkornlöpare åslöpare starrstrandlöpare ängsmarklöpare purpurlöpare grön sandjägare 6
4
1
8
1
1
1 4 4 1
1
1
1
2 1 1 1 1 1
15
2
1
5
12
1
1
3
1 1 1 1 1 1 2 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 1 1 1 1 7 1 2 1 2 1 5 5 1 1 24 1 16 2 1 1 3 22 1 1 1 1 1 1 1 2 Cicindela hybrida Cychrus caraboides Harpalus affinis Harpalus rufipes Philorhizus notatus Poecilus versicolor Pterostichus niger Cerambycidae Alosterna tabacicolor Anastrangalia sanguinolenta Grammoptera ruficornis Judolia sexmaculata Leptura quadrifasciata Rutpela maculata Stenurella melanura Stictoleptura maculicornis Stictoleptura rubra Cerylonidae Cerylon histeroides Chrysomelidae Aphthona lutescens Aphthona nonstriata Bromius obscurus brun sandjägare snäcklöpare kameleontlöpare åkerfrölöpare mörk gräslöpare vårsollöpare stor svartlöpare långhorningar smalblombock tegelbock dvärggrenbock trebandad blombock fyrbandad blombock fläckig blombock ängsblombock fläckhornad blombock gulröd blombock gångbaggar bladbaggar 2 8 1 1 6 11
9 9
1 1 2 1
2
2
11 1 1 8 2 4 1 8
4 4
1 1 4
3
1
2
16
9
1 3 5
19
1 1 1 4
18
1
1 1 13
2
2
2 9
10
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 1 2 1 53 1 38 14 3 1 2 3 1 1 1 3 2 116 6 2 1 1 1 1 70 30 4 1 1 78 9 1 1 Cassida flaveola Cassida viridis Chaetocnema concinna Chaetocnema hortensis Chaetocnema picipes Chrysolina fastuosa Chrysolina varians Crepidodera aurata Crepidodera fulvicornis Cryptocephalus labiatus Galeruca tanaceti Lochmaea caprea Lochmaea suturalis Longitarsus luridus Longitarsus succineus Neocrepidodera ferruginea Phyllotreta nemorum Phyllotreta striolata Phyllotreta undulata Psylliodes napi Coccinellidae Coccinella hieroglyphica Coccinella septempunctata grön sköldbagge betjordloppa renfanebagge randig jordloppa nyckelpigor sjuprickig nyckelpiga 10
1 1 1 1 1
1 1 1 1 1 1 1 1 1 6
1
3 1 1 1 1
1
1
1 4
2 1 1 5 1 2 1 1 1 1 1 3 1
9 5
2 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 2 10 1
22 3 2 1 1 7 6 4 1 1 1 2 2 2 1 3 13 11 1 1 3 5 1 36 3 6 Coccinula quatuordecimpustulata Propylea quatuordecimpunctata Psyllobora vigintiduopunctata Scymnus frontalis Corylophidae Sericoderus lateralis Cryptophagidae Cryptophagus pilosus Micrambe abietis Curculionidae Anthonomus rubi Ceutorhynchus erysimi Ceutorhynchus typhae Cleopomiarus graminis Grypus equiseti Hylobius abietis Hylobius pinastri Hypera arator Hypera meles Magdalis duplicata Miarus campanulae Otiorhynchus ovatus Phyllobius argentatus fjortonprickig nyckelpiga tjugotvåprickig nyckelpiga punktbaggar fuktbaggar vivlar hallonvivel vanlig snytbagge liten snytbagge 1 1 8
1 1 1 28 1 1 2 23 1 5 11
1 5
17 1 1 2 1 1 1 6
1
1 19
1 2 2 1
6
1 1 3
1 1
1 1 9 1 2 1 1
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 17 2 2 22 3 1 1 1 1 2 1 1 100 3 1 5 1 1 1 1 1 2 4 27 2 5 Phyllobius pyri Polydrusus undatus Rhinoncus castor Sitona lineatus Sitona lineellus Sitona suturalis Strophosoma capitatum Tachyerges stigma Tapeinotus sellatus Tychius picirostris Zacladus geranii Dermestidae Anthrenus museorum Dytiscidae Agabus bipustulatus Hydroporus planus Hydroporus striola Elateridae Adrastus pallens Agriotes obscurus Ampedus balteatus Athous haemorrhoidalis Athous subfuscus randig ärtvivel ängrar museiänger dykare knäppare mörk sädesknäppare 1 1 1 1 1 1 1 4 1 1 1
1 1 11 2 1 1 31 4 2
7
5
6 1
1 20
1
2 6 2
1
1
12
6 6 4
1 4 1 1
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp 31
2 1 12 12
Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 1 1 4
2 28 11 2 1 1 5 2 7 6 19 2 1 1 1 1 1 6 3 1 2 135 23 9 1 1 22 Dalopius marginatus Denticollis linearis Limonius aeneoniger Prosternon tessellatum Sericus brunneus Erotylidae Triplax russica Eucnemidae Microrhagus lepidus Microrhagus pygmaeus Geotrupidae Geotrupes stercorosus Histeridae Margarinotus striola Hydraenidae Limnebius truncatellus Hydrophilidae Anacaena lutescens Cercyon impressus Cercyon lateralis Cryptopleurum minutum Helophorus aequalis Helophorus brevipalpis trädsvampbaggar halvknäppare tordyvlar skogstordyvel stumpbaggar vattenbrynsbaggar palpbaggar NT 7
9 35
1 1
21
13
3 1 9 1 1 2 22 1 2 4
2 2
8 8 1 1 18 1 15 12 1 2 2 5 1 4 20 20 2
1
1
2
1
4
4
271
87
5
74
35 233
1
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 3 10 1 2 1 1 1
1
228
5
4
9
214
49 10 14 2 4 2 2 5 1 4 29 29 1 1 5 5 659 1 1 2 1 51 566 Helophorus flavipes Laccobius sinuatus Megasternum concinnum Latridiidae Corticarina fuscula Corticarina similata Cortinicara gibbosa Enicmus rugosus Enicmus testaceus Enicmus transversus Leiodidae Agathidium marginatum Agathidium seminulum Anisotoma axillaris Anisotoma glabra Anisotoma humeralis Anisotoma orbicularis Catops nigrita Leiodes obesa Leiodes polita Sciodrepoides watsoni Lycidae Lygistopterus sanguineus mögelbaggar mycelbaggar rödvingebaggar 11
1 1 1 265
3 262
1 1 14
5 3 1 1 1 2 1
3 1 2 42 1 2 2 1 1 35 8
1
2
2
1 30
2 8 20 1 1 1
2 10
3 2 4
1 1
1
1
4
4
5 8 2 2 3 1 6
1 1 4
13 13 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 34 2 1 26 6 6 11 1 1 1 364 1 2 4 3 1 3 9 1 1 339 1 1 Melandryidae Orchesia undulata Melyridae Dasytes niger Dasytes obscurus Dasytes plumbeus Dolichosoma lineare Malachius bipustulatus Mordellidae Mordella aculeata Mordellistena parvula Mordellistena pumila Mordellistenula perrisi Nemonychidae Cimberis attelaboides Nitidulidae Carpophilus marginellus Cychramus variegatus Epuraea aestiva Epuraea unicolor Glischrochilus hortensis Meligethes aeneus Meligethes brunnicornis brunbaggar vågbandad brunbagge borstbaggar tornbaggar svart tornbagge barrblomvivlar glansbaggar rapsbagge 1
1 13
2
3
8
15
1 1 1 1 1 11
11
1 3
1
1
1
89 25 4
3
1
1
16 1 1 1 10 22
17
15 23
2
12 9 5
1 4 8
8
5
3
1
2
2
2
1 1 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene 16
1
1
3 3 64 Hållaregården Halleberg Gasarp Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Garpängen Bilaga 2 21
15
1 5 8 4 1 78
17
11
13
29
1 31
3 7 1 1 8
5
3 4 1 1 1 1 1 153 60 2 70 20 1 137 44 42 44 7 1 1 72 2 1 1 3 7 40 2 Meligethes carinulatus Meligethes caudatus Meligethes denticulatus Meligethes pedicularius Meligethes subaeneus Soronia grisea Oedemeridae Chrysanthia geniculata Chrysanthia viridissima Oedemera femorata Oedemera lurida Oedemera subrobusta Oedemera virescens Pyrochroidae Schizotus pectinicornis Scarabaeidae Aphodius ater Aphodius fossor Phyllopertha horticola Protaetia cuprea Serica brunnea Trichius fasciatus Scirtidae blombaggar gulgrön blombagge grön blombagge kardinalbaggar bladhorningar mattsvart dyngbagge stor dyngbagge trädgårdsborre olivgrön guldbagge brunborre humlebagge mjukbaggar 2
3 2 1 1 5
1 1 3
144 16
22
3 47 3 42 2 1 1 6 1 15 2
2
1 11 11 18 11 7 1 2 1
100
1
2 43 36 19
1
1
4
1 7 3
3
4 44
41
1 2
3 14
4
3 7
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Halleberg Bilaga 2 1 2 18
3
1
11 1 2 9
1
2 6
16 10 6 56 31 21 4 1 8 1 3 2 1 180 27 13 51 48 1 40 1 1 196 1 1 80 82 10 22 148 Cyphon coarctatus Cyphon laevipennis Cyphon variabilis Scraptiidae Anaspis bohemica Anaspis brunnipes Anaspis frontalis Anaspis rufilabris Anaspis thoracica Silphidae Nicrophorus vespilloides Phosphuga atrata Sphindidae Aspidiphorus orbiculatus Staphylinidae Acidota crenata Aleochara curtula Aleochara moerens Aleochara villosa Aloconota gregaria Amischa bifoveolata Anotylus rugosus Atheta cinnamoptera ristbaggar asbaggar slemsvampbaggar kortvingar 111
1
32
10
9
1
17
17
10
10
73
9
1 1 17
8 1 2 2 3 3 1 1 49 9
55
3 45
7 6
4 2
1 1 90
1 1 1 3 1
1
1
1
10
1 1 1 2 1 9
9 1 1 3
1 1
1
1 1
1
1
36
44
2 2 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp 15 Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 23 1 1 114 1 33 79 3 1 67 1 7 29 25 4 12 12 352 1 3 23 1 1 2 3 1 Atheta crassicornis Atheta eremita Atheta fungi Atheta gagatina Atheta intermedia Atheta nigricornis Atheta nigritula Atheta scapularis Atheta subterranea Bisnius fimetarius Bisnius puella Bolitochara pulchra Cadaverota cadaverina Encephalus complicans Gyrophaena affinis Lesteva longoelytrata Lordithon exoletus Lordithon lunulatus Lordithon thoracicus Megarthrus denticollis Mycetoporus lepidus Oxypoda longipes Oxytelus laqueatus 19
1 3 2 1 22 1 1 4 1 2 1 18
1 2
1 7 2
48
3 1 1 1 1
1
2
18
1 2 1 1 2 15
1
1 18
2
12 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Fredriksborg Bilaga 2 9 6 3 1 1 1 1 1 1 121 1 12 15 1 5 1 1 1 27 1 1 1 1 1 1 2 23 2 3 2 1 3 Philonthus addendus Philonthus carbonarius Philonthus marginatus Philonthus succicola Quedius cinctus Scaphisoma agaricinum Scaphisoma boleti Staphylinus erythropterus Stenus carbonarius Stenus circularis Stenus impressus Stenus lustrator Tachinus signatus Tachyporus chrysomelinus Tachyporus dispar Tachyporus hypnorum Tachyporus obtusus Tachyporus pulchellus Tenebrionidae Lagria hirta Throscidae Trixagus carinifrons Trixagus dermestoides svartbaggar ullbagge småknäppare 1
1
1 1 13
13
69
69
19
1 1 1 1 2 4
7 9 2 1 7 1 1 1 2 1 1 2 2 7
2 3 2 2
2
2
2
2 1 1 1
2
1 1 1 7
3
4
1 6
3
2 2
2
1 1
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 1 1 5 1 5
5
1 11 11 8 5 3 2 9 9 24 1 17 2 3 1 1 2 1 2 7 3 3 2 1 28 28 95 9 86 7 5 2 1
20
1 2 2 2 34
2 2 29 1 7
4
2 2
3 1 2 11
6 5 2 3 1 1 31 1 56
3
151
3
1
72
9 4
1 1 2 1 1 1 1 4
1
1
1
79
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Botorp 5
3
2
Halleberg tvåvingar rovflugor gråstjärtad skogsrovfluga svävflugor stekelflugor dansflugor blomflugor lillslamfluga fältslamfluga mörk slamfluga sommarslamfluga ljungtorvblomfluga mindre solblomfluga halvvingar spottstritar Gasarp Diptera Asilidae Lasiopogon cinctus Neoitamus cothurnatus Neoitamus socius Rhadiurgus variabilis Tolmerus atricapillus Bombyliidae Hemipenthes maurus Conopidae Sicus ferrugineus Empididae Empis tessellata Syrphidae Eristalis arbustorum Eristalis interrupta Eristalis intricaria Eristalis pseudorupium Sericomyia silentis Syrphus vitripennis Hemiptera Aphrophoridae Aphrophora alni Garpängen Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Fredriksborg Bilaga 2 1
215
18
5
52 1 1 32 18 6 2 3 2 5 1 1 3 3 1 1 9 1 3 1 1 2 1 730 36 6 Neophilaenus exclamationis Philaenus spumarius Cicadellidae Agallia brachyptera Allygidius commutatus Anaceratagallia ribauti Anaceratagallia venosa Anoscopus albifrons Anoscopus flavostriatus Aphrodes makarovi Arocephalus punctum Arthaldeus pascuellus Athysanus argentarius Balclutha punctata Balclutha rhenana Cicadella viridis Diplocolenus bohemani Doliotettix lunulatus Doratura stylata Ebarrius cognatus Elymana sulphurella Errastunus ocellaris Eupelix cuspidata allmän spottstrit dvärgstritar 33
21
1 28 11
5 2
10 1 3 1 30 51
2
1 1 4
4
1 1 2 3
145
6
1 5 11
2 3
16 20 1 1 2 7 59
1 6
2 34 6 7 79
196
2 4 11
11 2
10
3
4
7 20 13
16 11
4
5 7
12 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Halleberg Gasarp Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Garpängen Bilaga 2 48 6 1 2 1 2 1 1 12 18 680 9 8 4 25 38 4 28 26 7 16 1 2 36 1 1 49 17 6 1 20 Eupteryx vittata Euscelis incisus Evacanthus acuminatus Evacanthus interruptus Hesium domino Jassargus flori Macropsis fuscula Macustus grisescens Megophthalmus scanicus Oncopsis flavicollis Pithyotettix abietinus Planaphrodes bifasciatus Planaphrodes nigritus Populicerus confusus Psammotettix confinis Psammotettix nodosus Rhopalopyx preyssleri Rhytistylus proceps Speudotettix subfusculus Streptanus marginatus Streptanus sordidus Stroggylocephalus livens Thamnotettix confinis 1 6 8 5 2 10
1 22
3 2 1 5 1 2 1 1
2 20 1 2 1 30
1
7 4
1 2
11 1 15
2
1 1 9
45
6 1 2 1 3 4 14 1 38
1
1 1 Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Halleberg Gasarp Garpängen Botorp Fredriksborg Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Hållaregården Bilaga 2 2
5 5 1
3 1
9 2 3 1 1 7 1 1 4 1 5 3 69 8 20 7 6 2 3 1 1 6 6 15 16 1 125 8 1 10 3 1 1 763
448 23
3 8
4
4
3
3
1
1
123
43
2 1 1 3
433 3 3 4
4 4 3 2 1 407
588
1 4 1 3 1 1 1 545
417
2
1
Totalt Väx‐torp Säbyn Storegården Skådene Hållaregården Botorp Halleberg sporrstritar bärfisar fjärilar tjockhuvuden mindre tåtelsmygare juvelvingar puktörneblåvinge ängsblåvinge praktfjärilar nässelfjäril slåttergräsfjäril vitfjärilar rapsfjäril Gasarp Verdanus abdominalis Delphacidae Acanthodelphax denticauda Conomelus anceps Criomorphus albomarginatus Hyledelphax elegantulus Stiroma affinis Stiroma bicarinata Pentatomidae Aelia acuminata Lepidoptera Hesperiidae Thymelicus lineola Lycaenidae Polyommatus icarus Polyommatus semiargus Nymphalidae Aglais urticae Maniola jurtina Pieridae Pieris napi Totalt individantal Garpängen Svenskt namn Rödlista Latinskt namn för ordningar, familjer och arter Fredriksborg Bilaga 2 10 3 1 1 1 1 674
479 62 11 2 1 3 2 2 1 3 3 16 8 8 3 2 1 4 1 3 1 1 4 877
