NATURVÅRDSENHETEN Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön i Västmanlands län Mångfalden i hagmarker före restaurering och i byggnader med vasstak Författare: N. Erik Sjödin 2011:22 2011:22 Titel: Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön i Västmanlands län. Mångfalden i hagmarker före restaurering och i byggnader med vasstak. Författare: N. Erik Sjödin, Knus Natur Naturskötsel Naturvårdsenheten Länsstyrelsen i Västmanlands Län 512-3678-12 Kartmaterial: © Bakgrundskartor Lantmäteriet dnr 106-2004/188 Omslagsbild: Rosentapetserarbi Megachile centuncularis på vildstekelholk, N. Erik Sjödin, Knus Natur. Foto: N. Erik Sjödin, Knus Natur Tryckning: Länsstyrelsen i Västmanlands län INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Förord Varje länsstyrelse ansvarar, inom ramen för arbetet med skötsel och förvaltning av skyddade naturområden, för att regelbundet följa upp naturtillståndet i länets Natura 2000-områden, statlig bildade naturreservat och nationalparker (Naturvårdsverket 2010). I uppdraget ingår också att följa upp hur större skötselåtgärder som bekostas av anslaget för biologisk mångfald påverkar naturen i områdena. Därigenom kvalitetssäkras skötseln och bevarandet av de arter och naturtyper som finns i de skyddade områdena. År 2009-2014 genomförs flera stora restaureringsinsatser i Mälarregionen, som en del av Life+ Nature-projektet MIA (Lake Mälaren Inner Archipelago – restoration and management). Projektet drivs av Länsstyrelsen i Västmanlands län tillsammans med Länsstyrelserna i Södermanlands och Uppsala län, Sveaskog och Upplandsstiftelsen. I MIA-projektet ingår 42 Natura 2000-områden som alla ligger i anslutning till Mälaren. I projektet återskapas många naturmiljöer där naturvärden successivt har minskat under de senaste decennierna. Dessutom görs områdena mer besöksvänliga genom förbättrade stigsystem samt byggande av vindskydd och fågelplattformar m.m. Den här inventeringen är finansierad och beställd av projekt MIA och Länsstyrelsen i Västmanlands län. Inventeringen syftar till att ge ökad kunskap om gaddstekelfaunans utbredning samt att utgöra underlag för utvärdering av skötselåtgärdernas påverkan på gaddstekelfaunan. De ytor som restaureras inom projekt MIA kommer att återinventeras vid åtminstone ett tillfälle (år 2013-2014). Liselott Sjödin Skarp T.f. enhetschef Niclas Bergius Projektledare MIA 1 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 2 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Innehåll Sammanfattning .................................................................................................... 7 1 Bakgrund ....................................................................................................... 9 1.1 Uppdraget ............................................................................................... 9 1.2 Bin och andra gaddsteklar inom svensk naturvård .............................. 10 3.1.4 Fjärilar ................................................................................................................. 21 3.2 Generella drag vad gäller vegetation ................................................... 21 3.2.1 3.2.2 3.2.3 3.2.4 3.2.5 3.2.6 4.1.3 4.1.4 4.2.2 4.2.3 4.2.4 4.3.2 4.3.3 4.3.4 4.4 Ängsö, Stora Näs ................................................................................. 31 4.4.1 4.4.2 4.4.3 4.4.4 4.5.2 4.5.3 4.5.4 4.6 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 37 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 38 Hotbild................................................................................................................. 39 Skötselråd ........................................................................................................... 39 Ängsö, Ängstäppan, Storslåttern V 700 m ........................................... 39 4.8.1 4.8.2 4.8.3 4.8.4 4.9 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 36 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 36 Hotbild................................................................................................................. 37 Skötselråd ........................................................................................................... 37 Ängsö, Enekullabacken V .................................................................... 37 4.7.1 4.7.2 4.7.3 4.7.4 4.8 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 31 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 31 Hotbild................................................................................................................. 32 Skötselråd ........................................................................................................... 32 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 33 Hotbild................................................................................................................. 34 Skötselråd ........................................................................................................... 35 Ängsö, Enekullabacken Ö .................................................................... 36 4.6.1 4.6.2 4.6.3 4.6.4 4.7 Ohävdsarter på Ängsö ........................................................................................ 21 Dynamik och torrbacksarter på holmar på Ängsö ............................................... 22 Näringsutnyttjande växter ................................................................................... 22 Vårblomning och lundkaraktär på Ridön och Aggarön ........................................ 22 Hävd – ett sätt att sätta konkurrensen ur spel..................................................... 22 Dynamik i restaurerbara gräsmarker .................................................................. 23 Hotbild................................................................................................................. 25 Skötselråd ........................................................................................................... 25 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 27 Hotbild................................................................................................................. 28 Skötselråd ........................................................................................................... 28 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 29 Hotbild................................................................................................................. 30 Skötselråd ........................................................................................................... 31 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 39 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 40 Hotbild................................................................................................................. 40 Skötselråd ........................................................................................................... 40 Ängsö, Kocktorpshagen ....................................................................... 41 4.9.1 4.9.2 4.9.3 4.9.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 41 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 41 Hotbild................................................................................................................. 43 Skötselråd ........................................................................................................... 43 4.10 Ängsö, Blånusberget ............................................................................ 43 4.10.1 4.10.2 4.10.3 4.10.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 43 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 44 Hotbild................................................................................................................. 45 Skötselråd ........................................................................................................... 45 4.11 Ängsö, Ektorpshagen Ö ....................................................................... 45 4.11.1 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 45 4.11.2 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 46 3 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.11.3 Hotbild................................................................................................................. 46 4.11.4 Skötselråd ........................................................................................................... 46 4.12 Ängsö, Lilla Näs-hagen V ..................................................................... 47 4.12.1 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 47 4.12.2 Hotbild................................................................................................................. 47 4.12.3 Skötselråd ........................................................................................................... 48 4.13 Ängsö, Lilla Näs-hagen N ..................................................................... 48 4.13.1 4.13.2 4.13.3 4.13.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 48 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 48 Hotbild................................................................................................................. 49 Skötselråd ........................................................................................................... 49 4.14 Ängsö, Klockartorpsbacken .................................................................. 49 4.14.1 4.14.2 4.14.3 4.14.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 49 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 49 Hotbild................................................................................................................. 49 Skötselråd ........................................................................................................... 49 4.15 Ängsö, Eskilshage ................................................................................ 50 4.15.1 4.15.2 4.15.3 4.15.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 50 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 50 Hotbild................................................................................................................. 52 Skötselråd ........................................................................................................... 52 4.16 Ängsö, Eskilstorp.................................................................................. 53 4.16.1 4.16.2 4.16.3 4.16.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 53 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 54 Hotbild................................................................................................................. 55 Skötselråd ........................................................................................................... 55 4.17 Ridön, Västeräng.................................................................................. 55 4.17.1 4.17.2 4.17.3 4.17.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 55 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 56 Hotbild................................................................................................................. 57 Skötselråd ........................................................................................................... 57 4.18 Ridön, Flaggbacken ............................................................................. 57 4.18.1 4.18.2 4.18.3 4.18.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 57 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 57 Hotbild................................................................................................................. 57 Skötselråd ........................................................................................................... 58 4.19 Ridön, väster om Enbacken ................................................................. 58 4.19.1 4.19.2 4.19.3 4.19.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 58 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 59 Hotbild................................................................................................................. 60 Skötselråd ........................................................................................................... 60 4.20 Ridön, Djurhagen ................................................................................. 60 4.20.1 4.20.2 4.20.3 4.20.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 60 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 61 Hotbild................................................................................................................. 61 Skötselråd ........................................................................................................... 61 4.21 Ridön, Kurövägshagen ......................................................................... 61 4.21.1 4.21.2 4.21.3 4.21.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 61 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 63 Hotbild................................................................................................................. 63 Skötselråd ........................................................................................................... 63 4.22 Ridön, Lövhällen ................................................................................... 63 4.22.1 4.22.2 4.22.3 4.22.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 63 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 63 Hotbild................................................................................................................. 63 Skötselråd ........................................................................................................... 64 4.23 Ridön, Ridö gård Ö ............................................................................... 64 4.23.1 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 64 4.23.2 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 64 4 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.23.3 Hotbild................................................................................................................. 65 4.23.4 Skötselråd ........................................................................................................... 65 4.23.5 Skötselråd ........................................................................................................... 65 4.24 Ridön, Enbacken .................................................................................. 65 4.24.1 4.24.2 4.24.3 4.24.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 65 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 66 Hotbild................................................................................................................. 67 Skötselråd ........................................................................................................... 67 4.25 Ridön, Lövängen .................................................................................. 68 4.25.1 4.25.2 4.25.3 4.25.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 68 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 68 Hotbild................................................................................................................. 70 Skötselråd ........................................................................................................... 70 4.26 Aggarön, Storängsbacken N ................................................................ 70 4.26.1 4.26.2 4.26.3 4.26.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 70 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 71 Hotbild................................................................................................................. 72 Skötselråd ........................................................................................................... 72 4.27 Aggarön, Storängsbackens västra brynmiljö ........................................ 72 4.27.1 4.27.2 4.27.3 4.27.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 72 Ekologisk särprägel ......................................................................................... 72 Hotbild................................................................................................................. 73 Skötselråd ........................................................................................................... 73 4.28 Aggarön, Storängsbackens glänta ....................................................... 74 4.28.1 4.28.2 4.28.3 4.28.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 74 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 74 Hotbild................................................................................................................. 75 Skötselråd ........................................................................................................... 75 4.29 Aggarön, Storängsbacken S ................................................................ 75 4.29.1 4.29.2 4.29.3 4.29.4 Områdesbeskrivning ........................................................................................... 75 Ekologisk särprägel ............................................................................................ 75 Hotbild................................................................................................................. 76 Skötselråd ........................................................................................................... 76 5 Referenser ................................................................................................... 78 6 Slutord .......................................................................................................... 81 Appendix Kartbilagor 5 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 6 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Sammanfattning N. Erik Sjödin har, genom Knus Natur, inventerat gaddsteklar i naturreservaten Engsö och Ridö-Sundbyholmsarkipelagen i Västmanlands län. Inventeringen beställdes av Länsstyrelsen, som löpande följer upp naturtillståndet och skötseln i skyddade naturområden, och det delvis EU-finansierade projektet Life+ Natureprojektet Lake Mälaren Inner Archipelago – restoration and management (MIA). Projekt MIA pågår år 2009-2014 och försöker genom skötselåtgärder återskapa många av de naturmiljöer där naturvärdena successivt minskat de senaste decennierna. Med gaddsteklar avses i den här inventeringen bin, getingar, myror och grävsteklar. Även vissa fjärilar har noterats. Inventeringen omfattar 5 byggnader med vasstak och 29 gräsmarker, varav 25 restaureras genom projekt MIA. Syftet med inventeringen var att ge ökad kunskap om gaddstekelfaunans utbredning samt att utgöra underlag för utvärdering av skötselåtgärdernas påverkan på gaddstekelfaunan. De ytor som restaureras inom projekt MIA kommer att återinventeras vid åtminstone ett tillfälle (år 2013-2014). Inventeringen har baserats på tre olika metoder; 1) utlägg av ekologiska transekter (50-meterstransekter vars antal bestäms av områdets storlek), 2) utplacering av stekelholkar (trap-nests), invid byggnader med vasstak och i områden med grova träd, vilka vittjades och kläcktes fram efter vintern, 3) utplacering av ölfällor i trädklädda marker för att uppskatta förekomsten av sociala getingar. I samband med in- och utsättning av stekelholkarna observerades förekomst av myror på träden. Samtliga fynduppgifter är inrapporterade i Artportalen. Kategori i rödlistan följer Gärdenfors (2010). Mångfalden i restaureringsmarkerna var relativt låg. Merparten av de fynd som rapporterades från Ridön på 1990-talet (se ex. Nilsson 1991) återfanns dock på Ängsö, Ridön eller Aggarön. Åtta rödlistade arter påträffades, samt en art ny för Västmanlands län. De två enskilt mest spännande fynden var observationen av klöverhumla (Bombus distinguendus) vid Lövängen, Ridön och väggcitronbi (Hylaeus pictipes) som kläcktes från ett hus med vasstak vid Labbarn, Ängsö. Många av de områden som inventerats på Ängsö är gräsmarker som visserligen oftast är öppna, men som antingen är relativt kvävepåverkade från omgivande åkrar eller som under många år stått utan hävd. Detta har satt sin prägel på faunan och bland annat kan vissa humle- och fjärilsarter ha gynnats av den obefintliga hävden. På Ängsö var avstånden mellan gräsmarker generellt korta vilket avspeglar sig i en mångfald av arter, särskilt humlor, som har möjlighet att flyga mellan boplatsmiljöer i hög gräsvegetation och örtrika närliggande områden. På Ridön och Aggarön var områdena ofta mycket slutna, mer eller mindre lundartade och lövskogsrika. Sådana miljöer är generellt inte gynnsamma för bin då den solexponerade säsongen är kort och markförhållandena dåliga för markbyggande bin. Däremot var populationerna av bålgeting och mellangeting mycket stora, och flera solitära getingar som inte setts i länet på 20 år påträffades. 7 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 8 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 1 Bakgrund 1.1 Uppdraget Uppdraget var att undersöka gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön, dels i anslutning till fem byggnader med vasstak, dels i 29 gräsmarker varav flera saknade hävd och hyste hög krontäckning. Beställningen gjordes av Länsstyrelsen i Västmanlands län och det delvis EU-finansierade Life+ Nature-projekt Lake Mälaren Inner Archipelago – restoration and management (MIA). Syftet med inventeringen var att öka kunskapen om Ängsö- och Ridöarkipelagens stekelfauna samt att ge en bild av hur gaddstekelfaunan såg ut i 25 gräsmarker som år 20092014 restaureras inom projekt MIA. Genom att vid åtminstone ett tillfälle, år 2013 eller 2014, upprepa inventeringen efter det att planerade skötselåtgärder genomförts kan man undersöka om och hur åtgärderna påverkar gaddstekelfaunan. Projekt MIA drivs av Länsstyrelsen i Västmanlands län tillsammans med länsstyrelserna i Södermanlands och Uppsala län, Sveaskog och Upplandsstiftelsen. MIA-projektet omfattar 42 Natura 2000-områden som alla ligger i anslutning till Mälaren. I projektet återskapas många naturmiljöer där naturvärden successivt har minskat under de senaste decennierna. Dessutom görs områdena mer besöksvänliga, bland annat genom förbättrade stigsystem samt byggande av vindskydd och fågelplattformar. Mer information om projektet finns på MIA:s webbplats (projektwebbar.lansstyrelsen.se/life-mia). Samtliga inventerade områden ingår i Natura 2000, EU:s nätverk av skyddade områden, och skyddas som naturreservat (Engsö resp. Ridö-Sundbyholmsarkipelagen). De omfattas därmed av Länsstyrelsens löpande uppföljning i naturskyddade områden, där naturtillståndet och större skötselåtgärder som finansieras av Naturvårdsverkets anslag för biologisk mångfald följs upp i syfte att kvalitetssäkra skötseln och bevarandet av de arter och naturtyper som finns i de skyddade områdena (Naturvårdsverket 2010). Merparten av de inventerade områdena är klassade som, eller har som mål att på sikt och/eller efter lämpliga skötselåtgärder kunna klassas som, Natura 2000naturtyperna trädklädda betesmarker (9070), lövängar (6530), slåtterängar (6510) eller silikatgräsmarker (6270). Naturtypskartor för länets Natura 2000-områden, visande på var de idag naturtypsklassade markerna är belägna, finns på Länsstyrelsens webbplats (www.lansstyrelsen.se/vastmanland). För mer information om Natura 2000, definition av naturtyperna och uppföljningen i skyddade områden, se Naturvårdsverkets webbplats (www.naturvardsverket.se). Bifogade kartor visar på var de inventerade områdena är belägna, vilka som omfattas av projekt MIA och målnaturtypen inom MIA (kallas här målhabitat, öppen betesmark avser 6270). Vissa av MIA-ytorna är dock redan idag naturtypsklassade, liksom de tre av de fyra områden som inte omfattas av MIA (se tabell 1). 9 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 1.2 Bin och andra gaddsteklar inom svensk naturvård Gaddsteklar (Aculeata) en väl avgränsad grupp bland midjesteklarna, som karaktäriseras av att de utvecklat gadd. Gaddsteklarna rymmer bland annat familjerna guldsteklar, myror, getingar, sammetssteklar, pansarsteklar, dolksteklar, planksteklar, vägsteklar och Apoidea (bilika stekar inkl. bin, Anthophila). I den här inventeringen hanteras myror, getingar, kackerlackssteklar, sandsteklar, grävsteklar och bin (se figur 1). Bin (Anthophila) är en systematiskt välavgränsad grupp bland gaddsteklarna (Aculeata), som till skillnad från släktingarna samlar pollen från blomväxter till sina larver. Till bin räknas familjerna korttungebin (Colletidae), vägbin (Halicitdae), grävbin (Andrenidae), sommarbin (Melittidae), byxbin (Dasypodaidae), buksamlarbin (Megachilidae) och långtungebin (Apidae). Sistnämnda inkluderar bland annat underfamiljen Apinae, till vilken våra 40 humlor (släktet Bombus) räknas samt vårt enda sociala bi, honungsbiet (Apis mellifera). Det är i stort sett bara honungsbiet som odlas (jfr begreppet tambi), varför de övriga brukar kallas vildbin. Gruppen vildbin är viktiga pollinerare av vilda växter och odlad gröda (Kearns & Inouye, 1997; Klein et al., 2007). SPHECIDAE sandsteklar 3 arter (2 släkten) CRABRONIDAE grävsteklar 154 arter (32 släkten) SCOLIIDAE dolksteklar 1 art (1 släkte) FORMICIDAE myror 77 arter (20 släkten) POMPILIDAE vägsteklar 62 arter (15 släkten) AMPULICIDAE kackerlackssteklar 1 art (1 släkte) VESPIDAE getingar 51 arter (14 släkten) APOIDEA bilika steklar VESPOIDEA getinglika steklar CHRYSIDIDOIDEA guldsteklar 57 arter (12 släkten) TIPHIIDAE pansarsteklar 6 arter (3 släkten) ACULEATA gaddsteklar ICHNEUMONIDEA parasitsteklar APOCRITA midjesteklar MUTILLIDAE sammetssteklar 2 arter (2 släkten) SAPYGIDAE planksteklar 4 arter (1 släkte) SYMPHYTA växtsteklar bl.a. TENTHREDINIDAE bladsteklar HYMENOPTERA stekar Figur 1. Gaddsteklar (Aculeata) är midjeförsedda steklar med gadd. Figuren visar på antalet arter per familj i Sverige, samt vilka familjer som omfattas av inventeringen (blå punkt). 10 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Från Sverige finns 290 biarter angivna, men ett stort antal av dessa har de senaste decennierna minskat i individtäthet och utbredning (35 % finns representerade på rödlistan, Gärdenfors et al. 2010), i Sverige såväl som i Europa (Kearns & Inouye, 1997; Allen-Wardell et al., 1998; Kearns et al., 1998; Cane & Tepedino, 2001; Kevan & Phillips, 2001; Packer & Owen, 2001; Roubik, 2001; Thomson, 2001; Carvell, 2002; Goulson et al., 2005; Biesmeijer et al., 2006). Gruppen är generellt beroende av öppna miljöer, där en viktig traditionell miljö tros vara svämmade vattendrag (Linkowski et al., 2004b). Anledningen till att bifaunan gått tillbaka är i många fall att markanvändningen förändrats och att traditionella metoder bytts ut mot mer rationella. En förändring som inte diskuterats i samma utsträckning är hur landskapet förändrats. Det är otvivelaktigt så att skogen tätnat och brett ut sig i landskap med skogs- och mellanbygd, medan öppna landskap mer påverkats av rationella brukningsmetoder, eutrofiering och minskad blom- och växtrikedom (Appelqvist et al., 2001; Linkowski et al., 2004b). MEGACHILIDAE buksamlarbin 51 arter (11 släkten) MELITTIDAE sommarbin 6 arter (2 släkten) ANDRENIDAE grävbin 63 arter (3 släkten) ANTHOPHORINAE specialistbin 50 arter (8 släkten) APIDAE långtungebin COLLETIDAE korttungebin 23 arter (2 släkten) DASYPODAIDAE byxbin 3 arter (1 släkte) HALICTIDAE vägbin 59 arter (5 släkten) APINAE sociala bin 42 arter (2 släkten) Figur 2. Livets träd efter (Grimaldi m.fl. 2005). Bin (Anthophila) är håriga gaddsteklar vars larver huvudsakligen föds upp på pollen. Bin delas in i åtta familjer där de äldsta grupperna har kort tunga medan de senast uppkomna grupperna utvecklat speciella pollensamlingsorgan, boparasitisk (göklik) livsstil eller socialt leverne (Brady et al. 2011). Figuren visar antalet arter i Sverige som ryms i familjerna (inom parentes antalet arter i Västmanland), samt vilka familjer som omfattas av inventeringen (blå punkt). Såsom ettåriga och beroende av höga blomtätheter kan bin förmodas reagera snabbt på nämnda typer av förändringar. Förekomst av blomspecialiserade vildbin kan därför ses som en kvittens för kontinuitet av livskraftiga populationer för en viss växt. Det finns dock flera förklaringar till att en blomspecialiserad biart inte finns, trots att dess värdväxt finns. Exempelvis kan en växtpopulation sakna specialistblomsökaren på grund av att värdväxtpopulationen minskat så att dess bidrag i form av pollen sjunkit under kritiska resursnivåer för värdbiet (Larsson, 2006; Larsson & Franzén, 2006). En annan orsak kan vara att växtpopulationen 11 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN historiskt passerat en s.k. ”flaskhals” och nu är stadd under utbredning. En annan liknande funktionell grupp av biarter som kan ses som indikatorer är specialiserade boparasiter. Förekomsten av sådana boparasiter indikerar lång kontinuitet hos värdbiartens population och att dess population är livskraftig (Nilsson, 2007). Detta är särskilt tydligt i grustäkter, där boplatser i sand sällan är begränsande. Avgörande är populationens storlek, närhet till liknande miljöer (konnektivitet) och blomresurstillgång (Sjödin, 2009). Till skillnad från bin är de flesta andra gaddsteklarna rovdjur som jagar byten till sina larver. Myrornas specialitet är deras markbundna karaktär liksom det sociala levnadssättet i stackar med minst en drottning och ofta hundratals arbetare (ofta systrar). Träd utgör en mycket viktig resurs för väldigt många myrarter (Lenoir et al. 1999). Förutom att många arter utnyttjar träd och stubbar som boplatser, utgör träden viktiga jaktplatser eftersom så många andra insekter lever där. Dessutom kan myror ofta få tag i näringsrika och lättsmälta sockerhaltiga vätskor i träden, bland annat från blommor men även genom att mjölka bladlöss. En annan gaddstekelfamilj som utvecklat ett halvsocialt beteende är getingarna, vars drottning, likt humlorna, varje vår startar ett samhälle som utvecklas och dör framåt hösten. Även bland getingarna finns det många solitärt levande arter, vilka lägger ägg och samlar byten (ofta i form av fjärils- eller skalbaggslarver) till sina larver. Dessa läggs tillsammans med äggen i enskilda celler, ofta i insektsgnaggångar i död ved. 12 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 2 Material och metod 2.1 Val av objekt De inventerade områdena var utvalda av Länsstyrelsen såsom särskilt intressanta ur ett restaureringsperspektiv och/eller i syfte att få ökad kunskap. Efter ett första besök till valda områden exkluderades vissa i samråd med uppdragsgivaren, såsom varande mindre intressanta för den inventerade insektsgruppen. Plats (* omfattas ej av MIA) Storlek (ha) Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ängsö Ridön Ridön Ridön Ridön Ridön Ridön Ridön Ridön Ridön Aggarön Aggarön Aggarön Aggarön Tjärn Ö 400m Lötenbacken, Tjärn SÖ 400m (i kartan två ytor) Hagalund Ö 100m Stora Näs Spånsundet S 300m Enekullabacken Ö Enekullabacken V Ängstäppan, Storslåttern V 700m Kocktorpshagen* Blånusberget Ektorpshagen Ö Lilla Näs-hagen V Lilla Näs-hagen N Klockartorpshagen Eskilshage* Eskilstorp Västeräng Flaggbacken Väster om Enbacken Djurhagen Kurövägshagen Lövhällen Ridö gård Ö Enbacken Lövängen Storängsbacken N Storängsbackens västra brynmiljö* Storängsbackens glänta* Storängsbacken S 0,2 1,7 0,6 0,9 0,6 1,1 0,9 0,6 8,5 2,0 2,5 1,7 1,7 2,1 4,1 0,8 6,1 4,6 7,6 6,2 1,8 3,1 1,4 1,2 0,5 8,4 1,5 1,5 7,1 13 2*50m 4*50m 3*50m x x x x x 2*50m 3*50m 3*50m 3*50m 9*50m 6*50m 4*50m 8*50m 3*50m 7*50m 9*50m 4*50m 2*50m 8*50m 4*50m 4*50m 8*50m x x x x x x x x x x x x x x x Getingfälla Område 6510 6510 6510 6510 6510 6510 6510 6510 6510 6270 6270 6270 6270 6270 6270 6510 9070 9070 9070 9070 9070 9070 9070 6270 6530 9070 9070 9070 Holkträd Målhabitat 1 2 5 8 14 18 19 23 24 3 4 6 7 15 17 16 9 10 11 13 25 20/26 21/27 20 12 22/28 29* 30 23/31 Transekt Lokal Tabell 1. Tabellen visar på de 29 områden, och ungefärlig areal, som 2010 inventerades på Ängsö, Ridön och Aggarön genom ekologiska transekter, stekelholkar och/eller getingfällor. Merparten av områdena är eller har som mål att klassas som någon av Natura 2000-naturtyperna 9070 (trädklädd betesmark), 6530 (löväng), 6510 (slåtteräng) eller silikatgräsmark (6270, i kartorna kallad öppen betesmark). Vissa MIA-ytor är dock redan idag naturtypsklassade, liksom de tre av de fyra platser som ej omfattas av MIA. x x x x x x x x x x x x x x INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 2.2 Metodik Sommaren 2010 inventerades totalt 29 områden på Ängsö, Ridön och Aggarön. Inventeringen skedde genom ekologiska transekter (sex öppna områden utan grova träd) eller med hjälp av stekelholkar (nio slutna områden med grova träd). För några områden användes båda metoderna (14 öppna områden med grova träd). Stekelholkarna placerades ut 9 maj – 20 juni och samlades in 20 – 22 augusti och varje transektobjekt besöktes vid tre tillfällen under sommaren. Samtliga fynduppgifter är inrapporterade i Artportalen. Kategori i rödlistan följer Gärdenfors (2010). 2.2.1 Ekologiska transekter Inventering av öppna och trädbärande gräsmarker på Ängsö (12 områden) samt Ridön och Aggarön (8 områden) skedde genom utlägg av ekologiska transekter. Metoden innebär i det här fallet utlägg av ett antal transekter (om 50 m) i följd så att en slinga bildas. Antalet 50 meterstransekter baseras på områdets storlek. Antalet transekter per hage ska vara minst två, och sedan i normalfallet en tillagd transekt per hektar. Transekterna ska så långt som möjligt täcka samtliga naturtyper i området och läggs huvudsakligen i partier där trädens krontäcke understiger 70 % (kronprojiceringen på marken efter lövsprickningen). I områden med högre krontäckning bedöms markens värde för blombesökare och markbyggande steklar vara lågt, och i sådana områden har bara stekelholkar placerats ut. Inventeringen utförs enbart i solsken, under varma dagar (>18 °C) med svag-måttlig vind (Beaufort 0-4). Transekterna inventeras i långsam promenadtakt, genom att vildbin och andra steklar som observeras inom två meter åt vardera sidan noteras vad gäller art och koordinater (Rikets nät RT-90 2.5 gon V). Insektshåv har används för insamling av beläggexemplar. För varje transekt anges även klockslag och blomrikedomen för varje noterad blomväxtart (1=enstaka, 2=med tydlig förekomst, 3=dominant och närmast helt transekttäckande). Om tiden medgivits har även uppgifter om fjärilar, blomflugor och skalbaggar noterats längs transekterna. Då har fjärilar noterats inom 5 meter åt vardera sidan om transekten, blomflugor och skalbaggar har noterats inom 2 meter. I anslutning till den första påbörjade transektgången i ett område noteras datum, molnighet (% täckning av himlen), vindstyrka enligt Beaufortskalan samt (vindstilla 0-4 måttlig vind) och temperatur. 2.2.2 Stekelholkar i träd och på byggnader med vasstak Stekelholkar (trap-nests) sattes upp både på Ängsö (18 områden, varav 13 gräsmarker och 5 byggnader) samt Ridön och Aggarön (10 områden). Metoden som användes, framtagen av Knus Natur, innebär att ett antal stekelholkar (trap-nests) placeras på träd eller byggnader enligt nedan. Holkarna består av 13 vassrör (ca 20 cm långa), inneslutna i ett plasthöjde, som kapats så att en nod bildar bakvägg i varje vassrör. I anslutning till varje holk noteras GPS14 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN koordinater (rikets nät RT90, 2.5 gon V) samt placering med avseende på höjd, sida om trädet/byggnaden och holkmynningens riktning. I anslutning till trädet/byggnadens hörn (5 m radie och 90° vinkelradie, se figur 3-4) anges täckningsgraden bar jord (%), sten eller berg i dagen (%) samt dominanta växtarter (%, per art). Stekelholkarna bör sättas ut omkring 1 juni (här 9 maj – 20 juni) och tas in i slutet av augusti (här 20–22 augusti), för att undvika fågelangrepp. Vid insamlandet noteras eventuell åverkan på holkar. Holkar förvaras under vintern utomhus, i det här fallet under tak riktade åt söder. I månadsskiftet januari/februari tas holkarna in i rumstemperatur för utkläckning i burkar som fastsatts på varje holk (här 31 januari, rumstemperatur ca 20°C). Burkarna vittjas dagligen tills alla insekter kläckts fram, kläckningsdatum noteras och kopplas efter artbestämning till respektive fynd. Vid inventering av trädbärande ängs- och betesmarker bör det finnas minst fyra grova träd (helst över 150 cm). En enhet om fyra stekelholkar placeras ut i området, var och en på en höjd av minst 170 cm för att skydda mot betesdjur och vandalisering (se figur 3). Träden i vilka holkarna placeras måste stå 25 till 75 m från varandra (generellt används de grövsta träden), men den maximala totala sträckan mellan två holkar inom en enhet får inte överstiga 200 m. Minimiavståndet mellan holkarna är tänkt att förhindra att två holkar påverkas av samma närmiljö och att samma stekelindivider koloniserar två holkar inom samma enhet. Det begränsade maxavståndet är främst till för att holkuppsättningar i stora och små områden ska bilda jämförbara (relativt likstora) enheter. För varje träd där holkar satts upp noteras de generella parametrarna, trädart samt trädets omkrets och status (levande, döende eller dött). I samband med utsättning och insamling registreras även förekomsten av myror på trädstammarna. 170 cm Figur 3. Stekelholkuppställning i trädbärande marker. Avståndet mellan ingående träd enheten får inte överstiga 200 m, men två holkträd får inte heller ligga närmare varandra än 25 m. Holkar består av buntar om 13 vassrör som placeras > 150 cm upp i träden. Markens beskaffenhet undersöks i en 90° sfär inom 5 m från trädet. 15 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Vid inventering i anslutning till byggnader med halmtak placeras två stekelholkar i byggnadens hörn, på en höjd av minst 1,5 m (se figur 4). Den ena holkens mynning riktas åt söder medan den andra placeras på byggnadens sydsida vänd mot hörnet. Hörnen på byggnaderna måste ligga minst 25 m från varandra. Utöver de generella parametrarna dokumenteras husets utseende med avseende på byggmaterial intressanta för gaddsteklar. VAS S V TAK N Ö S 1,5 liter TIMRAT HUS Figur 4. Vid hörn på byggnader med vasstak utplacerads två vildstekelholkar (inom en meter från hörnet). En riktads åt söder och den andra placeras på sydsidan riktad mot hörnet. Mellanöl 0,33 liter I trädbärande marker på Ridön och Aggarön placerades även ölfällor i träden (se bild till höger). PET-flaskor med mellanöl hängdes upp (1,7 meter högt) i träd en månad i juli för att sedan vittjas med avseende på sociala getingar och större skalbaggar. 2.2.3 Getingfällor På Ridön och Aggarön (11 gräsmarker) inventerades getingar och större skalbaggar med hjälp av getingfällor. Metoden innebär att fällor placeras ut i början av juli och tas in ca en månad senare. I den här inventeringen sattes fällor ut 7-8 juli och hämtades in 18 augusti. En getingfälla består av en 150 cl PET-flaska innehållande 33 cl mellanöl. De hängs upp i träd, en per område. När de hämtats in silas de av och innehållet skattas på getingar och större skalbaggar (Budrys m.fl. 2009). 16 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 3 Resultat – generell del 3.1 Naturvårdsintressanta arter Vid inventeringen hittades ett antal intressanta arter (se tabell 2), men få spektakulära var steklar. De naturvårdsintressanta arterna fanns främst i de redan idag öppna och hävdade områden som klassas som Natura 2000-naturtypen silikatgräsmark (6270). En av anledningarna till detta ligger i inventeringens syfte, att undersöka ett före-tillstånd inför kommande restaureringsåtgärder. Samtliga områden ligger i ett kulturlandskap med många högvärdiga naturobjekt, sprungna ur traditionella skötselsystem. En annan anledning till den enbart måttliga digniteten på fynden från inventeringen är att många områden faktiskt saknar en för bin och andra steklar lättgrävd jordmån, t.ex. blottad sand. Ett stort antal marker är dock torra och har hällmarkskaraktär, vilket ofta har god potential för att områdena ska hysa intressanta arter. Tabell 2. Intressanta artfynd från Ängsö, Ridön (Ri) och Aggarön (Ag). L=lokal enligt tabell 1. Under kolumnen Röd/värde framgår om en art är rödlistad enligt Gärdenfors 2010 (NT= nära hotad, VU=sårbar), v=art som betraktas som intressant, markeringen ”!” betyder ny för landskapet. Samtliga fynduppgifter är inrapporterade i Artportalen. Artgrupp Art Röd/ Plats Plats L värde Ängsö Ri/Ag. # BIN NT 12 1 Bombus distinguendus ! 2 1 Lasioglossum punctatissimum v 14 1 Andrena labiata v 19,24 2 Nomada flavopicta VU Hylaeus pictipes v 29, 30 2 Megachile ligniseca GETINGAR v 16, 24 2 Eumenes pedunculatus v 24 1 Symmorphus connexus v 27 1 Symmorphus debilitatus MYROR v 1 9,10,11 4 Lasius brunneus FJÄRILAR NT 2,5,18,19,24 5 Hesperia comma NT 3,23 2 Cupido minimus NT 14,17,24 20 4 Zygaena filipendulae NT 30 1 Zygaena lonicerae NT 17 1 Argynnis niobe v 6,9,24 3 Hipparchia semele NT 29 1 Lycaena hippothoe 3.1.1 Vildbin Vad gäller vildbin från restaureringsmarkerna var det mest spännande – och för mig oväntade – fyndet en klöverhumledrottning (Bombus distinguendus), som påträffades på Lövängen (Ridön). I Västmanland har arten tidigare endast påträffats i riktigt sandiga miljöer (oftast blomrika, ibland på skogsklöver och 17 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN andra gånger på blåeld). Jag har tills nu haft en bild av att arten skulle kunna vara knuten till öppna torrmarksområden. Lövängen är varken direkt torr eller öppen, och när detta fynd läggs till de övriga fynd för klöverhumla öppnas åtminstone för mig ett nytt fönster till att förstå artens livsstil. Figur 5. Haghumla (Bombus sylvarum) utnyttjar gärna djupa ärtväxter som t.ex. gulvial, i igenväxande marker. T.h. Allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae), en annan art som gärna besöker ärtväxter. Inventeringen visade också på utbredda förekomster av långtungade humlor med liten flygradie, vilket i sig är intressant. Till gruppen räknar jag de tre vid inventeringen relativt vanliga arterna haghumla (Bombus sylvarum), gräshumla (Bombus ruderarius) och backhumla (Bombus humilis). Mosshumlan (Bombus muscorum), som också ingår i gruppen, påträffades dock inte. Gruppen bygger bon i soliga miljöer med hög vegetation, i landskap med god tillgång på halvdjupa ärtväxter såsom vicker och vial. Troligen är det sammanlagda värdet av miljöer i landskapet viktigare än den enskilda lokalens kvalitéer (Sjödin 2007). Dessa arter har uppvisat kraftigt reducerade populationer i övriga Europa (Carwell 2002, Goulson 2005). Detsamma gäller den vid inventeringen påträffade vallhumlan (Bombus subterraneus), som dock har en bättre flygkapacitet och verkar vara mer knuten till åkerlandskap med blomrika kantzoner. Bland solitära vildbin som anlägger sina bon i marken var populationen av zonsmalbi (Lasioglossum zonulum) förvånansvärt stor. Arten observerades med detta för andra gången i Västmanlands län, det första fyndet för länet rapporterades för fem år sedan (Artportalen, Stenmark M.). På Ängsö utnyttjade arten den rika förekomsten av blodrot och ängsvädd, som pollen- respektive nektarkälla. Det är möjligt att arten är mer typisk för betesmarker med hällmarksvegetation än andra arter. Punktsmalbi (Lasioglossum punctatissimum), som hittades på Ängsö, är ny för Västmanland men finns i intilliggande landskap. Ytterligare en lite halvspännande art, som senare år verkar vanligtvis samlar pollen från teveronika till larverna och verkar gynnas av ökad näringsbelastning, är blodsandbi (Andrena labiata). Det är möjligt att arten även gynnats av att hävden upphört (Sjödin, 2009b). Av detta skäl tycker jag för egen del att arten platsar på rödlistan. Ytterligare en trevlig art 18 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN är prickgökbi (Nomada flavopicta), som utnyttjar det pollen som värdbiet, något ”blomsterbi” (släktet Melitta), samlat till sina larver. Den troligaste värden i dessa områden är blåklocksbi (Melitta haemorrhoidalis), som dock aldrig påträffades vid inventeringen. Bland de vedlevande steklarna (holkinventeringen) var det roligaste fyndet väggcitronbi (Hylaeus pictipes) som kläcktes fram i form av en hane och två honor från en stekelholk vid en husknut på en byggnad med vasstak vid Labbarn på Ängsö. Arten är förhållandevis stor och skulle mycket väl kunna ha gynnats av den goda tillgången på drivvass runt Mälaren, men även av traditionella halm- och vasstak. På getingfronten syntes en tydlig skillnad mellan stekelholkar som placerats på byggnader och sådana som satts träd i gräsmarker. Detta ligger i linje med andra studier (Budrys m.fl. 2009). Flest arter påträffades i träd, men varje art uppträdde där i låga tätheter. På byggnader påträffades färre arter, men fler individer av varje art. I holkar på byggnader dominerade rödmurarbiet (Osmia bicornis, i medeltal 25 ± 4,98 individer per holk). Med tanke på att varje holk enbart hade 13 vasstrån måste detta medeltal anses som mycket högt. Figur 6. Några arter som fördelade sig olika mellan stekelholkar placerade i byggnader med vasstak och sådana som placerats i grova träd. Till vänster de mest trädinriktade arterna och till höger ett par arter som nästan enbart påträffades i stekelholkar placerade på byggnader med vasstak. 3.1.2 Getingar Vid tidigare inventeringar av Ridöarkipelagen har några då rödlistade solitära getingar noterats (Nilsson 1984, 1985, 1986, 1989, 1991). De flesta av dessa återfanns vid denna inventering, på Ridön, Aggarön eller på Ängsön. Exempel på nu observerade arter som tidigare ansågs vara mindre vanliga är laduvedgeting (Symmorphus allobrogus), aspvedgeting (S. connexus), takvedgeting (S. 19 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN debilitiatus), flenörtsgeting (S. gracilis) och blank murargeting (Ancistrocerus antilope). De flesta av dessa arter har dock omvärderats en aning och betraktas idag som relativt allmänna, även om de inte påträffats i länet de senaste åren. Figur 7. T.v. Rödmurarbi (Osmia bicornis) dominerade fullständigt i holkar på byggnader. T.h. Den ovanliga arten väggcitronbi (Hylaeus pictipes) kläckt från stekelholk från byggnadsknut vid Labbarn på Ängsö. Figur 8. Mångfalden av arter var störst i de stekelholkar som placerats i träd i betesmarker, men individtätheten och antalet koloniserade vassrör var lägre i dessa holkar i jämförelse med de som placerats på byggnader med vasstak. De tre vanligaste trädanknutna arterna var solitära getingar som främst lever som jägare där bytet utgörs av fjärilslarver (ibland bladbaggslarver). 20 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 3.1.3 Myror Bland myrorna påträffades inga direkt spännande arter, men på två lokaler förekom brun trämyra (Lasius brunneus). Denna art bygger bo i grova träd, och det gör även den svarta trämyran (Lasius fuliginosus) som påträffades i flera träd vid inventeringen. Dessutom var det intressant att notera att både ängsmyra (Formica pratensis) och hårig hedmyra (Formica exsecta) var så frekventa i de öppna områdena. Båda dessa arter anlägger bon i öppen, torr, gräsvegetation. Bland de sociala getingarna kan påpekas att bålgeting (Vespa crabro) var synnerligen vanlig på Ridön liksom på Ängsö. På Ridön var även buskgeting (Dolichovespula media) mycket vanlig. Den förra arten utnyttjar den goda tillgången på hålträd, medan den senare anlägger bon hängande från någon gren, gärna i en buske. Annars påträffades två lite speciella solitära getingar nordlig krukmakargeting (Eumenes pedunculatus) och ljus lergeting (Odynerus melanocephalus) som båda jagar fjärilslarver, och som båda anlägger speciella bon invid marken. 3.1.4 Fjärilar Bland dagfjärilar noterades flera spännande arter, bland annat silversmygare (Hesperia comma) som var direkt vanlig på hela Ängsö. Artens larv är knuten till gräs, men det sparsamma antalet fynd vid olika inventeringar av arten visar att den nog är mer sparsmakad än vad som verkar vara fallet när man läser om dess födoekologiska nisch. En annan relativt ovanlig art som påträffades var mindre blåvinge (Cupido minimus), som flög runt den i norra Ängsö relativt spridda getväpplingen som utnyttjas som värdväxt av larven. Även bastardsvärmare är beroende av ärtväxter. På Ängsö påträffades allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae), men på Ridön förekom även bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae). Vid inventeringen förekom också flera arter som är knutna riktigt torra sand- och, i det här fallet, hällmarker. Sandgräsfjäril (Hipparchia semele) förekom allmänt och i Eskilshage, Ängsö, påträffades den ovanliga hedpärlemofjärilen (Argynnis niobe). På Aggarön flög även den minskande arten violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) i en relativt friskt, välbetat område. Förekomsten kan förmodligen kopplas till den rikliga förekomsten av ängs- och bergssyra. 3.2 Generella drag vad gäller vegetation 3.2.1 Ohävdsarter på Ängsö Förekomsten av bin förutsätter, till skillnad från de närmsta släktingarna bland gaddsteklarna, att det finns tillräckliga blomresurser. Larverna lever av pollen som samlas av de vuxna bihonorna. Avståndet mellan bo och blomresurs är helt avgörande för den reproduktiva framgången. Det är värt att notera hur vissa arter dominerar i områden som en tid stått för fäfot, och hur andra, generellt vanliga gräsmarksarter saknas. Det var t.ex. förvånande att finna hur skogsklöver i stort sett på hela Ängsö ersatt rödklöver. Arten är tydligt djupare än rödklövern, vilket gynnar flera långtungade bin. Dessutom var 21 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN äkta johannesört betydligt vanligare än fyrkantig johannesört, medan det i många andra landskap brukar vara tvärtom. 3.2.2 Dynamik och torrbacksarter på holmar på Ängsö Åkerholmar är speciella i det avseendet att de är begränsade i storlek, vilket gör att de rent fysiskt påverkas mycket av sin omedelbara omgivning. Ett annat säreget drag är deras ofta lilla inre kärna av ”egen” miljö, medan kantzonerna mer liknar grannmarkerna. På Ängsö utgörs dessa holmar ofta av hällmarker som reser sig som öar i de omgivande åkrarna, som ju en gång utgjort sjöbotten. Skillnaderna mellan de näringsrika, åkerbelastade kantzonerna blir än mer tydliga när det inre är näringsfattig hällmark. På hela Ängsö är hällmarker generellt vanliga. Däremot finns det ganska få sandrika miljöer i vilka bin kan anlägga markbon. 3.2.3 Näringsutnyttjande växter I många gräsmarker på Ängsö är näringshalterna ganska höga, vilket gynnat de växtarter i konkurrensen som har störst förmåga att omvandla denna näring till platsövertagande och solutnyttjande. Några bredbladiga gräs har mycket god förmåga att ta över när näringshalten blir hög, bl.a. hundäxing, knylhavre och ängskavle. I områden där dessa dominerar utesluts ofta både blom och bobyggnadskvalitéer i gräsmarkerna. Det är lite annorlunda med dominanta örter, som lyckats dominera växtsamhället i vissa områden. Några sådana dominanta arter som påträffades vid inventeringen är brännässla, hundloka och åkertistel. En viktig skillnad för steklar är att många dominanta örter, till skillnad från gräsen, bidrar med blommor som av kan utnyttjas som en resurs av pollen och nektar. 3.2.4 Vårblomning och lundkaraktär på Ridön och Aggarön I flera av de mer skogliga områdena på Ridön och Aggarön uppträder en karaktäristisk vårlig blomning av många örter innan krontaket slutit sig. Blomningen är ofta mycket tät och variationsrik med arter såsom blåsippa, krusbär, lungört, majsmörblomma, ormbär, svalört, tandrot, trolldruva, vitsippa och vårärt. Trots den kraftiga blomningen påträffades väldigt få bin som utnyttjade denna. Detta beror nog främst på att vårflygande bin mestadels lever i marken, som i sådana områden är relativt fuktig och täckt av förna, och att jorden är mullrik. 3.2.5 Hävd – ett sätt att sätta konkurrensen ur spel För att bevara en flora med traditionellt hävdvunna växt- och insektsarter krävs att mellanartskonkurrensen sätts ur spel. Det traditionella sättet genom vilket detta åstadkoms var genom lieslåtter, som även har förmågan att hindra träd och busketablering. Kontinuerligt bete är det alternativ som mest frekvent använts för att ersätta traditionell slåtter. För mångfalden av insekter är detta alternativ relativt dåligt, eftersom blomväxters blommor, och därmed deras pollen och nektarresurser betas bort. Insektsherbivorer som t.ex. de oskyddade fjärilslarverna blir kontinuerligt av med sin växtresurs och riskerar att blir uppätna. Ett svagt betestryck kan vara ett alternativ, men detta skapar blottor i vegetationen där träd 22 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN och buskar kan få chansen att etablera sig på bekostnad av örtvegetationen och med tiden konkurrera ut denna (Milchunas m.fl. 1988). En annan traditionell, men mindre prövad metod i vissa områden, är årlig vårlig bränning. Detta kan vara ett intressant alternativ som redan verkar tillämpas i flera hagar på Ängsö (Larsson 2007). Vårlig bränning ändrar konkurrensläget och hjälper till att hindra trädetablering. 3.2.6 Dynamik i restaurerbara gräsmarker Många av de gräsmarker som finns med i inventeringen verkar under en längre tid ha fått stå orörda för hävd. Denna situation leder generellt till en speciell växtkonkurrensdynamik som gynnar vissa växtslag på bekostnad av andra. Buskar och träd vinner mark på gräsvegetationens bekostnad, främst genom utvidgning från brynen snarare än bildandet av nya enheter. En annan del i konkurrensen är den som äger rum mellan örter/gräs inom gräsmarken. Denna styrs främst av mellanartskonkurrens avseende plats, och i viss mån om ljus. I en enhetligt frodig, och inte alltför torr betesmark kommer gräs såsom knylhavre, ängshavre, ängskavle, kvickrot och hundäxing att vara mycket starka. De örter som håller gräset borta bildar antingen enhetliga monokulturenheter inom vilka just denna ört dominerar med en kraftig blomning. Örter inom undersökningsobjekten med sådan kapacitet är gulvial, hundloka, skogsklöver och äkta johannesört. En annan strategi som utnyttjas av många örter är att hålla sig kvar genom att göra sig tillräckligt oberoende av näring och solljus. Denna typ av örter har ofta svårt att utvidga territoriet utan markstörning. Några örter som verkar tillämpa denna strategi är arter som växer på höjden, t.ex. stor blåklocka och ängshaverrot. Andra grupper som gjort sig mindre beroende är av näring och solljus är kvävefixerare (t.ex. ärtväxter som gulvial, häckvicker, kråkvicker och vissa klöverarter) och arter som snyltar på gräsens tillgångar (bl.a. kovallerna, som via sina rötter snyltar på gräsens näringsupptag). Sistnämnda var dock inte vanliga vid inventeringen, det kan antas att arterna har svårt att nyetablera sig. Eftersom inga arter har förmåga att vara bäst på allt (jfr Darwinistiska demoner), gynnas genom selektion olika arter med olika attribut i olika miljöer. På riktigt torra platser kan vegetationen ibland vara relativt sparsam eller ensartad. Vegetationen påminner här mest om slåtterängens variation. Några arter som samsas på de Mälarnära torrbackarna är backnejlika, blodrot, bockrot, darrgräs, grässtjärnblomma, gullviva, häckvicker, kvastfibbla, kärringtand, liten blåklocka, prästkrage, rödklöver, stor blåklocka och vitklöver. 23 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4 Resultat – specifik del 4.1 Ängsö, Tjärn Ö 400m 4.1.1 Områdesbeskrivning Denna lilla (0,2 ha) ekbeklädda holme ligger i direkt söder om en större holme (Spånsundet S 300 m). Området söder och väster om holmen utgörs av åker, vilka i år brukas som vall med tillförd stallgödsel. I öster gränsar holmen mot Ängsövägen, som på östra sidan hyser en minde gräsmark. Trädskiktet är tätt och domineras av grova ekar och holmen avgränsas åt söder av en slånbuskridå. Holmens mångfald påverkas av närliggande åkrar, som medfört en indirekt gödsling av marken. En annan orsak till hög näringsbelastning är trädförna och gödsling från bladlusspillning. Allt detta har medfört en kraftig näringsbelastning, vilket kan skönjas i de stora uppslagen av näringsgynnade växtarter såsom brännässla, hundloka och flenört, men även av skuggtåliga växter såsom flenört, stormåra, stor blåklocka och tulkört. Av samma skäl domineras de västra öppnare partierna av bredladiga gräs såsom ängskavle, ängshavre och hundäxing. Längst i väster är området lite öppnare, vilket gett utrymme för konkurrenskraftiga örter att stå kvar, bl.a. grässtjärnblomma, häckvicker, rölleka och skogsklöver. I några torra mikrohabitat, t.ex. anslutning till stenupplag, växer även små uppslag av bockrot, kärleksört och liten blåklocka. Innevarande år verkar marken ha skötts med hjälp av vårlig bränning. Figur 9. Ängsö, Tjärn Ö 400 m, trädklädd åkerholme. T.v. Undervegetation med mycket tulkört. T.h. Riddarskinnbagge (Lygaeus equesris), som nästan alltid påträffas där tulkörten växer. 4.1.2 Ekologisk särprägel De grova träden verkar vara gynnsam för myrmångfalden, bl.a. för brun trädmyra (Lasius brunneus), trädgårdsrödmyra (Myrmica rubra) och ängsmyra (Formica pratensis). I många liknande områden dominerar annars kal skogsmyra (Formica polyctena), vilken ofta inkräktar då på trädens myr- och insektspopulation. Det är troligt att den täta högörtsvegetationen kan utgöra ett hinder för den kala skogsmyran, eller att holmen är för liten för att arten ska rivas. Skuggning är en 24 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN del i en dynamisk tradition på holmen, vars kvalitéer främst är förknippade med beskuggning, fuktbevarande och förnanedfall. De blomväxter som hanterar skugga och stort bladregn får tillgång till en trivsam miljö med hög luftfuktighet och det näringstillskott som nedbrutna blad ger. Den höga tätheten av hundloka är gynnsam för cylinderbocken vars karaktäristiska gnag påträffades på flera håll på Ängsö. Arten gnager ett snitt under blomställningen för anrikning av näring. Just i brottet läggs ägg, och larverna utnyttjar det fördelaktiga näringstillskottet. Liksom på holmen norr om denna medger de rika förekomsterna av tulkört goda förutsättningar för riddarskinnbagge (Lygaeus equestris). Även om de torra ytorna i väster är små, förekommer vissa arter som gynnats av torkan, bl.a. hårig hedmyra (Formica exsecta) och småsovarbi (Chelostoma campanularum), som utnyttjar förekomsterna av liten blåklocka. Denna vildbiart utnyttjar de små hål som bildas efter insektsgnag, vilket inte var ovanligt i de svampangripna, grova ekarna (på ekarna växte bl.a. ekticka). Utöver bin påträffades även smalkilblomflugan som utnyttjar bladlöss som vårdas av myror. Tabell 3. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Grova träd, hålträd BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum) MYROR: burn trämyra (Lasius brunneus) Torr tuvig gräsmark, med MYROR: ängsmyra (Formica pratense), hårig hedmyra stenrösen och myrtuvor (Formica exsecta) BLOMFLUGOR: smalkilblomfluga (Xanthogramma cintrofasciatum) ÖVRIGT: huggorm (Vipera berus) F Näringsrik Hundloka SKALBAGGAR: cylinderbock (Phytoecia cylindrica) Blåklocka BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum) högörtsvegetation 4.1.3 Hotbild Holmens högsta kvalitéer är förknippade med de grova ekarna, mot vilka inga större hot föreligger. Det är bra om ekarna även i framtiden kan få stå fritt solexponerade. Grova exponerade ekar utgör värdefulla potentiella boplatser för bin, vilka utnyttjar gnag från andra insekter att bygga bo i. Getingar och vissa humlor utnyttjar även hålekar, som plats för boet. Holmen är annars för liten och skuggig föra att ensam hålla med tillräckliga pollen- och nektarresurser för bin. 4.1.4 Skötselråd Det är viktigt att se till att skötseln av holmen anpassas efter det omgivande landskapets skötsel. Eftersom holmens största kvalitéer är förknippade med de grova ekarna kan det vara bra att se över hur man kan förbättra tillgången till blåklockor och andra lämpliga växtarter, både på holmen och i det omgivande landskapet. Gynnsamma åtgärder kan vara att lämna sprutfria kantzoner, sköta vägkanter med anpassad slåtter och fundera på vilken fauna man kan gynna. Mer traditionella metoder såsom slåtter och bränning kan utnyttjas om man vill minska näringsbelastningen. Man ska då vara medveten om att bränning kan döda arter 25 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN som övervintrar som larv eller puppa, och att slåtter skapar ett brott i kontinuitet av tillgång till vissa blomväxter mitt i sommaren. Generellt finns det goda möjligheter att gynna liknande natur mellan närliggande åkerholmar så att holmarna hjälper varandra att tillsammans upprätthålla livskraftiga populationer av långflygare (jfr metapopulationsdynamik, se ex. Hanski & Ovaskainen 2000, 2004). Alternativt låter man holmar komplettera varandra, t.ex. genom att optimera boplatsresurser på en holme och blomväxtresurser på en annan. 4.2 Ängsö, Lötenbacken, Tjärn SÖ 400 m 4.2.1 Områdesbeskrivning Denna torra holme är relativt stor och öppen, och ligger relativt isolerad i de omgivande åkrarna strax väster om Ängsövägen. Holmen är gräsklädd med inslag av flera grova träd, varav flera döda almar. Den södra kanten kantas av slån. Holmen verkar ha röjts från buskar och kvarstående gräs har åtminstone i år bränts på våren. Bränningen har dödat en stor del av slånbuskarna. Ört- och gräsmångfalden är hög och variationsrik. Växtsammansättningen vittnar om att området en tid fått stå orörd, där växter fritt fått konkurrera med varandra, utan störning av varken fä eller fot. Ofta är konkurrenskraftiga örter kvarstående i små grupper, undanträngda av den annars dominanta gräsvegetationen. Exempel på sådana örter är häckvicker, gulvial, stormåra, gulmåra, skogsklöver, stor bockrot, äkta johannesört, och kråkvicker. En annan viktig faktor är gräsmarkens relativt höga näringsbelastning, vilket syns i stora uppslag av hundloka och hundäxing, men även på arter såsom alsikeklöver, färgkulla, åkermolke och åkertistel. I andra delar är vegetationen mer blomrik och variationsrik på varje kvadratmeter, vilket påminner om traditionell slåttermark med växter såsom brudbröd, häckvicker, prästkrage, rödklint, stor och liten blåklocka. En annan miljö som framträder på ett par platser är några små hällar, vilka har en mer utpräglad torrmarksflora med bl.a. backnejlika, bockrot, femfingerört, färgkulla, gråfibbla, gul fetknopp, kvastfibbla, kärleksört, smultron brudbröd och vitmåra. Gräsmarksfloran har annars under längre tid hållits undan av slånbuskar, vilket gynnat skuggtåligare arter som midsommarblomster, stor blåklocka och tulkört. Figur 10. Ängsö, Lötenbacken, Tjärn SÖ 400 m. T.v. Gräsmarkens vegetation. T.h. Några av de döda almarna. 26 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.2.2 Ekologisk särprägel Denna holme har höga kvalitéer i de döda, barklösa almarna. Det var dock intressant och förvånande att de döda stammarna nästan helt saknade myror. Det är naturligtvis så att trädens avsaknad av löv inte bjuder myrorna på den sedvanliga bladlusdieten. Däremot utgör de solexponerade stammarna ett ypperligt bosubstrat för vedlevande skalbaggar och steklar som utnyttjar skalbaggarnas gamla gångar. På marken påträffades flera myrarter, både tuvbildande arter och myror som bildar små stackar kring stubbar. Här hittades även blomflugesläkten som lever hos myror, bl.a. flera arter inom släktet getingblomflugor. Dessa lever av bladlöss som odlas under marken av t.ex. gul tuvmyra. Slavmyreblomfluga, tillhör ett annat släkte, verkar snarast leva som parasit hos sina myrvärdar På holmen fanns även ett par solexponerade sandblottor. Här boade bland annat hartsbi (Trachusa byssina), men även det i Västmanland mindre allmänna zonsmalbiet (Lasioglossum zonulum) och den för länet nya arten punktsmalbi (Lasioglossum punctatissimum). Även ett tredje bosubstrat var väl representerat på denna holme, nämligen hög vegetation. Det är troligt att blomrikedomen på holmen, eller åtminstone i omgivningen, är tillräcklig för de två observerade arterna brynhumla och haghumla. Arterna är relativt krävande vad gäller tillräckliga resurser nära boet, eftersom de anses flyga relativt korta sträckor från boet. Särskilt gynnsamt för dessa arter är halvdjupa, nektarrika blomväxter såsom de på holmen vanliga, getväppling, vicker och vial. Holmens rika tillgång på blomväxter medger goda näringsresurser i from av pollen och nektar för vildbin generellt. Bland annat utnyttjar de båda blomsovarbina holmens blåklockor. Figur 11. Ängsö, Lötenbacken, Tjärn SÖ 400 m, gräsmark med goda förutsättningar för bin och fjärilar. T.v. Silversmygare (Hesperia comma) i rödklint. T.h. Mindre blåvinge (Cupido minimus) i värdväxten getväppling. För fjärilar är blomtillgången visserligen värdefull, men för deras del är gräs och örter snarast en värdefull resurs för larvernas utveckling. I den relativt friska 27 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN obrända gräsvegetationen i den östra delen av holmen, närmast Ängsövägen, flög de två krävande arterna mindre blåvinge (Cupido minimus) NT och den på Ängsö allmänt förekommande arten silversmygare (Hesperia comma) NT. Den förra utnyttjar getväppling, den senare gräs. Den torra gräsvegetationen har även gett slåttergräshoppan goda parningsbetingelser. Dessutom påträffades hårig hedmyra (Formica exsecta) och ängsmyra (F. pratensis), vilka båda använder gräs för bobygge. Tabell 4. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd BIN: stocktapetserarbi (Megachile willughbiella), småsovarbi (Chelostoma campanularum), storsovarbi (Chelostoma fuliginosum) GETINGAR: kal murargeting (Ancistrocerus antilope) BLOMFLUGOR: Microdon mutabilis BIN: punktsmalbi (Lasioglossum punctatissimum N), zonsmalbi Sand (Lasioglossum zonulum), harstbi (Trachusa byssina) Torr gräsmarks- BIN: brynhumla (Bombus humilis), haghumla (Bombus sylvarum) vegetation FJÄRILAR: silversmygare (Hesperia comma), mindre blåvinge (Cupido minimus) MYROR: hårig hedmyra (Formica exsecta), ängsmura (Formica pratensis) HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus) Grästuvor MYROR: gul tuvmyra (Lasius flavus) BLOMFLUGOR: getingflugor (Chrysotoxum bicinctum, Ch. cautum, Ch. festivum. Blåklockor BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum), storsovarbi (Chelostoma fuliginosum), blåklockshumla (Bombus soroëensis) Getväppling 4.2.3 FJÄRILAR: mindre blåvinge (Cupido minimus) Hotbild Hagen utsätts för två potenta hot, förbuskningen från söder och den starka konkurrensen från gräs och andra konkurrenskraftiga ohävdsarter. Inget av dessa hot innerbär några överhängande problem på kort sikt. Slånridån i söder innebär ett hot mot mångfalden i stort, dess utsträckning norrut (inåt hagen) riskerar utan åtgärder att utökas med åren. Hävdvunna örter kan då komma att konkurreras ut från växter som är bättre på att utnyttja den näringsrikare miljön som skapats i och med den diffusa näringsbelastning som åkerholmar ofta utsätts för. 4.2.4 Skötselråd Det är värdefullt att behålla slånridån i söder som ett en barriär mot vind och diffus gödsling från åkern. Man bör samtidigt vara beredd att hantera snårets återkommande utvidgning norrut. För att minska mellanartskonkurrensen från ohävdsväxter är det är värdefullt att inrätta någon slags störningsregim. Jag är generellt positiv till de vårliga bränningsåtgärder som prövats innevarande år. Dessa skulle för att snabbare minska näringsbelastningen kunna kompletteras med slåtter ,eller bete under en kort betesperiod.. Eftersom blomresurserna redan idag är små för att upprätthålla en bipopulation på holmen är bete dock ett sämre 28 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN alternativ. Naturvårdsgrävning, i syfte att skapa fler sandblottor, skulle vara mycket positivt för bifaunan i anslutning till de sandiga partierna i holmens östra del. Här skulle även sand kunna läggas ut. Grävning bör dock undvikas i de delar där sanden redan idag är blottad. Det är också värdefullt att så långt som möjligt låta de döda stammarna stå kvar eller bli liggande som lågor. 4.3 Ängsö, Hagalund Ö 100 m 4.3.1 Områdesbeskrivning Denna lilla (0,6 ha) åkerholme är belägen sydöst om Hagalund. Åkerholmen omges av spannmålsodlade åkrar. Cirka 50 m norr om grusvägen ligger dock en fårbetad trädbärande betesmark. Holmens västra del är helt öppen och övergår i norr till mycket torr gräsmark med inslag av hällmark. Det enda större trädet i denna del är en ek som står i hagens västligaste spets. Hagens östra sida utgörs av en relativt tät träddunge med mest asp och ek, varav ett par riktigt grova exemplar. Dungen håller även med täta busksnår, och i nordost ligger en välavgränsad häll. En viktig faktor som påverkar holmens mångfald är intilliggande åkrar, vilka verkar har medfört viss indirekt gödsling av marken. Detta kan skönjas i de stora förekomsterna av t.ex. hundloka och vanlig smörblomma. Den södra öppna gräsmarkens vegetation är typisk för sedan länge ohävdade gräsmarker, där dominanta växtslag bildar små sammanhållande blomrika grupper som i dagsläget nästan helt konkurrerats ut. De platser som fortfarande håller gräset stången präglas av berg i dagen, stenar och tuvmyrbon. Blomrikedomen i denna mark är mycket sparsam, men punktvis förekommer örter som av svunnen traditionell skötsel fortfarande håller undan den konkurrenskraftiga gräsvegetationen. Några sådana kvarstående växtarter är smultron, teveronika, häckvicker, backsmörblomma, vitmåra, gulmåra, revsmörblomma, kråkvicker, gulvial, skogsklöver, stor blåklocka, äkta johannesört, rödklint, bockrot, liten blåklocka och kvastfibbla. Invid ett par hällar i områdets nordligaste del står backnejlika kvar. Innevarande år har marken bränts, vilket möjligen gynnat sent blommande växter, och i viss mån satt konkurrensen lite ur spel. Under den skogshöljda holmens norra del växer i de mer låglänta partierna en undervegetation av flenört, hundäxing, liljekonvalj och toppdån. I skogsavsnittets norra parti ligger en stor häll som kläs av hallon, kärleksört, klibbkorsört och stinknäva. 4.3.2 Ekologisk särprägel Tuvmyrorna spelar en väsentlig roll som skapare av mikrohabitat för både markbyggande vildbin och som refuger för växter som en gång anpassats till traditionell hävd, men som utsätts för hård konkurrens sedan hävden i området upphört och näringsbelastningen ökat. Örter som t.ex. liten blåklocka och smultron står ofta kvar i anslutning till myrtuvorna. Förekomsten av smultron i gräsmarken är en förutsättning för smultronvisslaren. 29 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Den höga gräsvegetationen utnyttjas som boplats av en grupp små, långtungade humlor med liten flygradie. Dessa är beroende av både hög vegetation att anlägga boet i och höga pollen- och nektarmängder i anslutning till boet för föda åt larver och arbetare. Det är troligt att arterna behöver mer än detta område att födosöka i, men på Ängsö finns många blomrika miljöer. Flera fjärilar som påträffades på holmen utnyttjar gräs för sin larvutveckling. Den mest spännande var kanske silversmygaren. Dessutom påträffades vitfläckig guldvinge, vilken utnyttjade den blomrika kanten mot åkern i nordost för födosök. Larverna lever på ängs- eller bergssyra. Skogsdungens höjdpunkt var det svagt solblottade hällpartiet i norr. I anslutning till detta flög både zonsmalbi, hallongökbi och en boparasit på hallonsandbi, som dock inte påträffades just här. Figur 12. Ängsö, Hagalund Ö 100 m. En orörd gräsmark. T.v. Vanlig johannesört. T.v. Den öppna delens enda träd, gården i bakgrunden. Tabell 5. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Torr-frisk gräsmark BIN: haghumla (Bombus sylvarum), gräshumla (B.ruderarius), backhumla (B. humilis) FJÄRILAR: silversmygare (Hesperia comma), vitfläckig guldvinge (Lycaena virgaureae) HOPPRÄTVINGAR: Slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus), cikadavårtbitare (Metrioptera roeseli) Refugier i torr-frisk MYROR: gul tuvmyra (Lasius flavus), svart tuvmyra (Lasius niger), hårig gräsmark hedmyra (Formica exsecta) FJÄRILAR: smultronvisslare (Pyrgus malvae) Blomrik hällmark i skog BIN: hallongökbi (Nomada fusca), zonsmalbi (Lasioglossum zonulum) FJÄRILAR: skogsvitvinge (Leptidea sinapis) Smultron 4.3.3 FJÄRILAR: smultronvisslare (Pyrgus malvae) Hotbild Det största hotet mot stekelfaunan i de öppna gräsmarksytorna i väster är den tuffa konkurrensen växter emellan. I denna strid förlorar ofta blombärande örter 30 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN kampen mot dominanta gräs, vilka ju är helt oanvändbara som föda för steklar. Den östra sidans träddunge är väldigt tät efter lövsprickningen, vilket skuggar bort många skuggkänsliga örter. Det största hotet ligger i att dungens spillra av solberoende växter skuggas bort från det upphöjda hällpartiet. 4.3.4 Skötselråd För att bevara en flora med traditionellt hävdvunna växt- och insektsarter krävs att mellanartskonkurrensen mellan växter sätts ur spel. Årlig slåtter är det bästa sättet att åstadkomma detta. För Kontinuerligt bete är sämre ur stekelperspektiv eftersom det medför att binas blomresurser och fjärilslarver betas bort. Ett svagt betestryck kan vara ett alternativ, men detta skapar blottor i vegetationen, i vilka träd och buskar ofta får chansen att etablera sig på bekostnad av örtvegetation (Milchuna m.fl. 1988). En annan traditionell metod som inte prövats i stor skala är bränning, om våren. Detta kan vara ett intressant alternativ som redan verkar tillämpas på denna holme. Bränning minskar näringsbelastningen, ändrar konkurrensläget och hjälper till att hindra trädetablering. Trädskiktet kan med fördel glesas ut i gräsmarkens östra del, framförallt runt hällmarken där många bin besökte den kvarvarande floran. 4.4 Ängsö, Stora Näs 4.4.1 Områdesbeskrivning Området utgör den sydliga delen av ett större sammanhängande parti skog. Söder om området ligger flera lövrika holmar i ett öppet gräsmarkslandskap. Västerut begränsas det av en körväg, bortanför vilken åkrar breder ut sig. Krontaket är mycket tätt och består bland annat av tall, björk, lönn och rönn. I buskskiktet växer bl.a. måbär, rosa, rönn, slån och trubbhagtorn. Området verkar ha en tradition av bete, och hyser många intressanta geologiska formationer och grova träd som vittnar om ett förflutet som en öppen hagmark. Bland annat påträffas en, rosenbuskar samt flera grova ekar, björkar och fruktträd. Dessutom är marken kuperad, med små höjder och sänkor. I fältskiktet påträffades bland annat bergsslok, måbär, fårsvingel, hundäxing, hundloka, kvastfibbla och liljekonvalj. Inga spektakulära arter kläcktes från holkarna vid inventeringen. 4.4.2 Ekologisk särprägel Det variabla och artrika trädskiktet, samt de grova och solitärskapade träden, antyder att värdena kommer av svunnen hävd. Eftersom inga transekter gåtts saknas information om steklar och andra insekter som ger stöd för detta. Området hyser idag dock enbart få blomresurser för bin, men utgör en god boendemiljö för bin och andra steklar. Sammansättningen av arter i vildstekelholkarna visar att gaddsteklarna huvudsakligen utgörs av rovlevande arter snarare än av bin. Man kan anta att bristen på blommor i omgivningarna är en begränsning som gynnar rovlevande arter såsom vägsteklar, som fångar spindlar och solitära getingar som tar skalbaggslarver och/eller fjärilslarver. Området börjar också få en del skogliga 31 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN värden, som eventuellt kan väga tyngre än de som ger stöd för traditionell skötsel. Detta kan dock inte bedömas från resultaten i denna inventering utan måste värderas med hjälp av inventeringar av andra organismgrupper såsom svampar, mossor och mollusker. Tabell 6. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd BIN: Inga bin kläcktes fram GETINGAR: Inga ovanliga, husvedgeting (Symmorphus bifasciatus), trebandad murargeting (Ancistrocerus trifasciatus), väggmurargeting (Ancistrocerus parietinus) VÄGSTELAR: vägstekeln (Dipogon subintermedius) MYROR: svart slavmyra Formica fusca 4.4.3 Hotbild I dagsläget är objektet närmast att betrakta som en variationsrik blandskog, med betesmarkskvalitéer från en svunnen tid som trädbärande betesmark. Jag bedömer områdets skogskvalitéer ännu som relativt ringa, men de grova träden kan säkert hysa en mer eller mindre värdefull kryptogamflora. De kvarvarande stekelvärdena som baseras på traditionella betesmarkers skötselregimer är kraftigt tillbakatryckta genom omvandlingen från betesmark till skog. 4.4.4 Skötselråd Jag tror att det finns potential att restaurera området till en fungerande betesmark. Då bör de grövsta träden behållas, samt ytterligare några på höjderna. Dessutom kan det vara värdefullt att åtminstone i delar och initialt behålla en fuktkvarhållande och vindskyddande bård av buskar mot åkern. För bin och gaddsteklar är det värdefullt om träden blir mer solexponerade och att blomrikedomen förbättras i omgivande marker. Det är möjligt att skötseln av den intilliggande vägkantens flora kan optimeras för att gynna ört- och blomrikedom. 4.5 Ängsö, Spånsundet S 300 m 4.5.1 Områdesbeskrivning Denna lilla (0,6 ha) åkerholme ligger i norra delen av Engsö naturreservat. I sydväst breder ett åkerlandskap ut sig, med flera liknande åkerholmsmiljöer. I norr och öster ligger betesmarker med många grova ekar, liknande dem som växer på denna holme. Vegetationen präglas i öster av den dominanta träd- och buskvegetationen. I trädskiktet dominerar de grova ekarna, men där växer även apel och hassel. Buskskiktet utgörs huvudsakligen av slån, även inne bland träden. I den västra delen av holmen ligger ett öppet parti, där gräsvegetation dominerar. Här förekommer små partier av hällmarkskaraktär. Invidliggande åkrar kan medföra en viss indirekt gödsling av marken. Detta kan skönjas i de stora förekomsterna av t.ex. hundloka och vanlig smörblomma. Hela södra delen av holmen är kraftigt igenvuxen av slån och har en tät träd- och buskvegetation som i norr vinner mark på den lilla öppna gräsmark som finns 32 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN kvar. Den skuggning som träd och buskar innebär har skapat förutsättningar för en skuggtålig högörtsvegetation med bl.a. blåhallon, hundtunga (munkalus), humleblomster, getrams, nejlikrot, stor blåklocka, stinksyska och tulkört. Den nordliga öppna gräsmarkens vegetation är typisk för ohävdade gräsmarker. Här har konkurrenskraftiga örter bildat stora sammanhållande och blomrika enheter bland den annars dominerande gräsvegetationen. Exempel på sådana arter är gullviva, gulvial, grässtjärnblomma, gulmåra, johannesört, knölsmörblomma, prästkrage, skogsklöver och teveronika. Etablerad gräs- och örtvegetation är så konkurrenskraftig att även träd- och busketableringen går mycket långsamt. Områdets torra karaktär skapar en viss dynamik, som gör att torktåliga växter, år som dessa, vinner mark på torkkänsligare arter. Några torktåliga örter som särskilt växer runt de torra hällpartierna är backnejlika, backsmörblomma, gul fetknopp, kärleksört, mandelblomma, smultron, styvmorsviol och tjärblomster. Torkan bör i viss mån hindra snabb busketablering. Några relativt torktåliga buskar som sakta vinner mark på öppenheten är dock rosor och slån. Jag är osäker på vilka naturliga processer som skulle kunna decimera slånets dominans. Det är möjligt att brand är en sådan faktor. Figur 13. De inre delarna av åkerholmen, belägen 300 m söder om Spånsundet, har en lundkaraktär. T.h. Stinksyska, som växer i området. 4.5.2 Ekologisk särprägel Den fuktkvarhållande trädvegetationen är gynnsam för flera myrarter, bl.a. för den i hela området vanliga arten blanksvart trädmyra (Lasius fuliginosus) samt ängsrödmyra (Myrmica scabrinodis). Det är troligt att den täta högörtsvegetationen på denna holme kan utgöra ett hinder för kal skogsmyra 33 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN (Formica polyctena). Det är vanligt att denna art dominerar i bryn och inkräktar på trädens övriga myr- och insektspopulation. På denna holme påträffades istället röd skogsmyra (Formica rufa sensu str.), i en ek, men förekomsten var relativt begränsad till trädet ifråga. Skuggning är en del i en dynamisk tradition som under lång tid gett stöd för den högörtsvegetation som idag frodas under holmens krontak. Dess kvalitéer är främst förknippade med beskuggning, fuktkvarhållande och förnanedfall. De blomväxter som hanterar skugga och stort bladregn får tillgång till en trivsam miljö med hög luftfuktighet och det näringstillskott som nedbrutna blad ger. En mindre vanlig biart som utnyttjar denna resurs är dånpälbiet (Anthophora furcata), som sågs besöka stinksyska på holmen. Även tulkörten frodas i skuggan. Denna art är förutsättningen för riddarskinnbaggen (Lygaeus equestris), som är en av Sveriges mest välstuderade kryp (jfr Solbreck 1992, Sillén-Tullberg 1985). Den torra gräsmarken i väster är en värdefull miljö för bin som söker föda för sig själva och sina larver. De dominanta blomväxterna håller med nektar och/eller pollen i väl samlade enheter där dessa blomväxter fortfarande håller sig kvar i konkurrensen mot gräs- och buskvegetationen. Hällpartier, sydsluttningar och holmars rumsliga begränsning skapar ofta blottor i vegetationen som utgör boplatsförutsättningar för marklevande vildbin och steklar. Så är fallet för blodsandbiet (Andrena labiata) som gärna använder veronikapollen till larverna. Även den angränsande vägen kan utnyttjas för markbyggande vildbin. En art som var förhållandevis vanlig på hela Ängsö var zonsmalbiet (Lasioglossum zonulum), som på holmen samlade pollen från teveronika. Torrmarken utnyttjades även av flera fjärilar, bl.a. den vanliga men torrmarksgynnade mindre guldvinge (Lycaena phlaeas) och allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae) NT. Den förras larv lever på bergssyra, den senare på ärtväxter. Hög vegetation antas vara viktigt för små och långtungade humlor (gräshumla och haghumla), vilka stadigt anses ha minskat i övriga Europa. De är beroende av att en viss typ – och mängd – växter finns tillräckligt nära boet för sitt födosök. Även om holmen inte är stor nog för att täcka näringsbehovet är det omgivande landskapet gynnsamt för dessa humlearter. Särskilt gynnsamt för arterna är halvdjupa, nektarrika blomväxter såsom humleblomster, getväppling, vicker och vial. Större humlor som vallhumla (Bombus subterraneus) är mindre beroende av närmiljön, men även bland dessa stora arter verkar långtungade arter minska i övriga Europa. 4.5.3 Hotbild Åkerholmens mångfald hotas på sikt av igenväxning av slån, som dominerar och skuggar bort undervegetationen. Holmens torra miljö håller sig dock kvar trots slånets konkurrenskraft i väster och skuggan från ekarnas kronor hindrar slånet i holmens östliga partier. På sikt hotar dock slånets beskuggning och dominans att konkurrera ut även den skuggtåliga vegetationen. Den västliga, torra gräsmarkens mångfald hotas fysiskt av igenväxning från rosbuskar, men kanske mer från utvidgningen av de trädklädda brynen västerifrån. 34 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Dessutom gör gödslingseffekten att hundkex och bredbladiga gräs vinner i konkurrenskraft mot växter som kommer från traditionella hävdmetoder som slåtter och bete. Dessa metoder gynnade snarast växter med tålighet mot låga näringshalter. Några av områdets högsta värden kan tillskrivas de grova ekarna. Eken är ett brynträd, vars ålder kraftigt inskränks i närkonkurrensen med omgivande träd. Ekarnas värde som boplats för bin och andra steklar är delvis beroende av att stammarna är tillräckligt solbelysta. Däremot är det tveksamt om de myrarter som utnyttjar de grova träden gynnas av alltför stor solexponering. Tabell 7. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Grova träd, död ved BIN: rödmurarbi (Osmia bicornis) MYROR: blanksvart trämyra (Lasius fuliginosus), ängsrödmyra (Myrmica scabrinodis) Sandmarks- och BIN: blodsandbi (Andrena labiata), zonsmalbi (Lasioglossum zonulum), hällmarkspartier FJÄRILAR: Mindre guldvinge (Lycaena phlaeas), allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae) NT HOPPRÄTVINGAR: mindre klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus) Torr gräsmark BIN: hagumla (Bombus sylvarum), gräshumla (B. ruderarius), vallhumla (B. subterraneus) HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus) BLOMFLUGOR: slavmyreblomfluga (Microdon mutabilis) Högörtsvegetation i skuggan från lövträden 4.5.4 Stinksyska BIN: dånpälsbi (Anthophora furcata) SKINNBAGGAR: riddarskinnbagge (Lygeus equestris) Skötselråd En försiktig avverkning av slån från områdets inre partier skulle medföra att dess skyddande, fuktkvarhållande effekter kan behållas. Vid en sådan avverkning är det värdefullt att hålla uppsikt över kal skogsmyra, så att den inte etablerar sig och tar över på bekostnad av andra insektsarter. Slån och andra buskar som vetter mot åkern (i själva brynet) bör sparas, i syfte att behålla fuktgradienten och förhoppningsvis även den fina högörtsvegetationen. De öppna partierna gynnas av att konkurrensen sätts ur spel. Detta kan åstadkommas med hjälp av årlig slåtter, vårbränning eller genom ett mycket kort betessläpp. Vid korta betessläpp är det värdefullt att upprätta en regim som blir återkommande varje år. Holmen som sådan är för liten för att själv upprätthålla blomresurser för en population av bin eller getingar, vilket poängterar värdet av att planera skötseln i ett landskapsperspektiv. Däremot kan flera områden med liknande miljöer tillsammans utgöra en tillräcklig bas. Flera områden med liknande miljöer, eller som i det här fallet blomväxter, som på detta sätt hjälper varandra sägs vara supplement till varandra (supplementära). 35 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.6 Ängsö, Enekullabacken Ö 4.6.1 Områdesbeskrivning På ett relativt stort åkerfält öster om Engsö slott ligger två åkerholmar som tillsammans kallas Enekullabacken, varav detta objekt utgör den östra holmen. Stora delar, främst vettandes mot söder, utgörs av hällmark. Delar av hagen är också igenvuxna av slån eller enbuskar. Innevarande år har marken bränts. I området påträffades många torrmarksarter såsom backnejlika, brudbröd, femfingerört, gråfibbla, gulvial, grässtjärnblomma, gullklöver, gulmåra, harklöver, häckvicker, höstfibbla, klibbkorsört, kärleksört, kärringtand, liten blåklocka, mandelblomma, revsmörblomma, rödklint, rölleka, smultron, stor blåklocka, teveronika, tjärblomster, vitklöver, vitmåra och äkta johannesört. Figur 14. Ängsö, Enekullabacken Ö. T.v. Karaktären hos holmens sydsida. T.h. Backhumla (Bombus humilis). 4.6.2 Ekologisk särprägel Detta område är relativt torrt, särskilt den del i vilken transekterna lades. Till den torra vegetationen kan knytas flera smalbin, bl.a. det i odlingslandskapet aggregerande metallsmalbiet (Lasioglossum morio). I torrbackar och hällmarker påträffas även ofta många solälskande gräshoppor, bland annat de här observerade arterna backgräshoppa och liten klubbgräshoppa. Miljön tjänar även som boplats för många av de funna sandbina. På tjärblomster hittades 24-prickig nyckelpiga, en växtätare som ofta förknippas med stäppartade torrängar. Hela holmen hyser en hög gräsvegetation, med inslag av örter. Denna är i sig värdefull som boplatsmiljö för flera humlor som är på fallrepet i Europa. Det kan synas lite tjatigt att påpeka deras värde vid varje lokal, men det ska påpekas att det lätt förbises att deras fortlevnad kräver ett landskapsperspektiv, där gräsmarker med hög vegetation ligger invid lokaler med tillräckligt stor blomning för att täcka behovet för hela samhället. Detta landskap finns på Ängsö, och värdet att finna arten på en lokal kan tyckas litet, men eftersom delarna gör helheten bör landskapsperspektivet inte underskattas. Till den höga gräsvegetationen i området kan även kopplas den på Ängsö relativt vanliga, men annars minskande fjärilsarten silversmygare (Hesperia comma). 36 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Några särskilt värdefulla födosöksväxter för bin på holmen är blåklockor för violsandbiet, blåbär och lingon för blåbärssandbiet och ärtväxter för de ovan omtalade humlorna. Tabell 8. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Torr hällmark inklusive BIN: metallsmalbi (Lasioglossum morio) sandig jord HOPPRÄTVINGAR: liten klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus) SKALBAGGAR: 24-prickig nyckelpiga (Subcoccinella vigintiquatuorpunctata) Hög gräsvegetation BIN: haghumla (Bombus sylvarum), gräshumla (Bombus ruderarius), backhumla (Bombus humilis) FJÄRILAR: silversmygare (Hesperia comma) Blomväxter 4.6.3 Campanula BIN: violsandbi (Andrena bicolor) Vaccinium BIN: blåbärssandbi (Andrena lapponica) Hotbild Stora delar av holmens gräsmark är igenvuxen med slån. Slånet utgör det klart största hotet mot mångfalden av bin och andra blombesökare i detta område. Slånets utvidgning hotar även genom skuggning steklars möjligheter att bygger bo i marken. 4.6.4 Skötselråd Det är viktigt att slånets utvidgande territorium begränsas. Det är dock värdefullt att först analysera slånets kvalitéer, för att påtala vikten av varsam avverkning. Slån utgör en värdefull pollenresurs för många blomflugor, men även för vissa bin (bl.a. äppelsandbi). Slån är en strukturellt värdefull beståndsdel i området, som bland annat ger vindskydd. Rådet är därför att ändå spara slån. 4.7 Ängsö, Enekullabacken V 4.7.1 Områdesbeskrivning På ett relativt stort åkerfält öster om Engsö slott ligger två åkerholmar som kallas Enekullabacken, varav detta objekt utgör den västra holmen. Delar, främst vända åt söder, utgörs av hällmark. Stora delar av området är annars igenvuxet med slån, som tydligt decimerats genom årets bränning. Enbuskar är vanliga, men holmen saknar grova träd. Såsom varandes en åkerholme har den i delar belastats med näring från den omgivande åkern. Detta har medfört en ökad framgång för växtarter såsom t.ex. hundloka, revfingerört, stormåra, vanlig smörblomma, vägtistel och åkertistel. I stora delar breder en torr till frisk gräsmark ut sig inom vilken en tydlig konkurrens om utrymme, sol och näring främjat växter med förmåga att omvandla dessa begivenheter till vegetativa delar. Exempel på sådana arter är gulvial, mandelblomma, kärringtand, rödklint, skogsklöver, stor blåklocka, teveronika och äkta johannesört. I delar av åkerholmen åsidosätts den direkta konkurrensen 37 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN mellan växter med hjälp av torr ogästvänlig miljö, som vissa arter lärt sig hantera. Växtarter som gynnas av torkan i på holmes sydvända slänter och i hällpartier är bl.a. backsmultron, blodrot, brudbröd, femfingerört, gulmåra, gul fetknopp, färgkulla, kärleksört, liten blåklocka, smultron, tjärblomster och vitmåra. Några arter (t.ex. klibbglim, vitplister och toppdån) kan även ha dragit nytta av den vårbränning som verkar ha utförts innevarande år. Figur 15. Ängsö, Enekullabacken V, den sydvästra slänten. T.v. Slån efter årets vårbränning. T.h. En rik, stenig, torrbacke som norrut leder ner till friskare och mer näringsrik gräsmark. 4.7.2 Ekologisk särprägel Holmens högsta kvalitéer för gaddsteklar är dess torra hällmarkspartier och sydslänterna, vilka neråt övergår i en allt friskare vegetation. Dessutom är vissa värden förknippade med buskskiktet och den höga gräs- och örtvegetationen. Den torra sydslänten fungerar som boplats för flera markbyggande bin. Bland andra påträffades hartsbi, småullbi, lundsandbi, metallsmalbi och prickgökbi. Även en mindre vanlig boparasit på arter i släktet blomsterbin hittades, men inte värden ifråga. Värden är blåklocksbi (Melitta haemorrhoidalis) eller lucernbi (Melitta leporina). Den relativt höga tillgången på blåklockor talar dock för att värden är arten blåklocksbi. Flera av de noterade fjärilarna utnyttjar växter i den torra vegetationen. Exempel på utpräglade torrmarksarter är den i området mycket vanliga sandgräsfjärilen (Hipparchia semele) och den för torrmarker så karaktäristiska mindre guldvingen (Lycaena phlaeas). Ett annat spännande fjärilsfynd, där larven lever av gräs i torra marker, var silversmygare (Hesperia comma). Den höga vegetationen i kombination med en relativt hög blomrikedom gynnar även de båda små och långtungade humlorna (jfr även 4.18). Slutligen får man inte bortse från att buskar faktiskt utgör värdefulla element i alla gräsmarker. Dels utgör de refugier för växter som är känsliga för bete, dels fungerar de som vindskydd och dels är de ofta bärare av stora blomresurser. Men för många steklar 38 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN utgör de även potentiella boplatser. Både cyanmärgbi och småcitronbi kan förväntas använda t.ex. rosbuskars ihåliga mitt att bygga bo i. Tabell 9. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Hällmark med sandinslag BIN: prickgökbi (Nomada flavopicta), hartsbi (Trachusa byssina), småullbi (Anthidium punctatum), lundsandbi (Andrena subopaca), metallsmalbi (Lasioglossum morio) FJÄRILAR: sandgräsfjäril (Hipparchia semele), mindre guldvinge (Lycaena phlaeas) Hög gräsvegetation BIN: backhumla (Bombus humilis), haghumla (B. sylvarum) FJÄRILAR: Silversmygare (Hesperia comma) HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus) Buskvegetation BIN: cyanmärgbi (Ceratina cyanea), småcitronbi (Hylaeus brevicornis) BLOMFLUGOR: elegant brynblomfluga (Epistrophe eligans) 4.7.3 Hotbild Holmens gräsmarker har under lång tid utsatts för direkt konkurrens mellan växter, vilket främjat de i konkurrenssituationen starkaste örterna och gräsen på bekostnad av svagare och ofta hävdvunna blomväxter. Ett annat hot är skuggning och konkurrens från en allt mer utbredd buskvegetation, främst slån. 4.7.4 Skötselråd Det är naturligt att införa något slags hävd av området för att minska den direkta konkurrensen mellan växter. Detta gynnar mångfalden och särskilt den hävdgynnade floran, som så många bin utnyttjar som föda åt larverna. De för området bästa hävdformerna är vårbränning (april månad) och slåtter. Ett något sämre alternativ är bete, eftersom bete i små fållor tenderar att bli väldigt intensivt, varvid alla blomresurser försvinner. Dessutom håller området med relativt låga näringsvärden för betesdjur. Det isolerade läge som denna och intilliggande holme tillsammans har, gör värdet av kontinuerlig och adekvat årlig skötsel särskilt värdefull. Det är viktigt att se till att dessa båda områden fungerar som en ekologisk enhet, utan alltför stort beroende av omgivningarna. För bin blir det därför viktigt att tillhandahålla både tillräckliga blomresurser och boplatser på holmarna. 4.8 Ängsö, Ängstäppan, Storslåttern V 700 m 4.8.1 Områdesbeskrivning Området utgörs av en torr åkerholme, mestadels bevuxen med gräs. Holmen är relativt stenig och delvis av hällkaraktär. I nordost ligger en träddunge och i väster Ängsövägen. Vegetationen består främst av torrmarksväxter, men längs den västra sluttningen är vegetationen ganska frisk och frodig. Holmen kläs av relativt många och väl avgränsade buskar. 39 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Holmens västligaste del sluttar markant mot vägen, och ansluter till vägkantens flora. Här är blomrikedomen mycket hög, med arter som brudbröd, getväppling, gulvial, kvastfibbla, kärringtand, skogsklöver, stormåra och äkta johannesört. I områdes torra, steniga och mer höglänta del växer blodnäva, gråfibbla, liten blåklocka, teveronika, färgkulla, femfingerört, gulmåra och kärleksört. Här breder en del buskvegetation ut sig i form av slån och stenrosdungar. I områdets östra del, nedanför branten är marken mycket näringsrik med arter såsom hundloka, vanlig smörblomma, åkertistel och klibbkorsört. Dessutom är holmen klädd av en ung skogsvegetation i det sydöstra hörnet, inom vilket bl. a. fyrkantig johannesört blommar. Figur 16. Ängsö, Ängstäppan, Storslåttern V 700 m. T.v. Områdets hedartade karaktär. T.h. Västsluttningen ner mot vägen, med en stor rikedom av ärtväxter såsom getväppling och kråkvicker. 4.8.2 Ekologisk särprägel Tabell 10. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Torra hällmarker BIN: hartsbi (Trachusa byssina) FJÄRILAR: mindre guldvinge (Lycaena phlaeas) HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus) Värdefulla näringsväxter 4.8.3 Getväppling FJÄRILAR: Mindre blåvinge (Cupido minimus) NT Hotbild Det föreligger ingen tydlig hotbild mot mångfalden i området. Delar av området har en utbredande buskvegetation som bör hållas efter och i friskare partier dominerar vissa örter på andras bekostnad. I de västra, friska partierna har konkurrensen gynnat gräs i visa avsnitt och blomväxter i andra, vilka bildar sammanhållande enheter med stor blomrikedom. Den ostörda konkurrensen mellan dessa enheter kommer att favorisera någon art på de andras bekostnad. 4.8.4 Skötselråd Områdets torra karaktär och de av höjdläget skapade skillnaderna i fuktighet gör att det har en hög motståndskraft och resiliens (återhämtningsförmåga). Det finns 40 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN därför goda möjligheter att bevara de kvalitéer i form av blomrikedom och variation som gynnar mångfalden. Med risk för att splittra upp de stora blomrika (och för bin gynnsamma) enheterna skulle dock artrikedomen i de friskare partierna gynnas genom något slags hävd. 4.9 Ängsö, Kocktorpshagen 4.9.1 Områdesbeskrivning Kocktorp är en stor (8,5 ha) trädbärande betesmark med grova träd, hällmarker, fuktstråk och högörtsvegetation. Trädskiktet är varierat, med främst grov ek. Området betas svagt med hjälp av får under sensommar/höst. Det är idag klassat som Natura 2000- naturtyp (silikatgräsmark, 6270) och omfattas inte av projekt MIA. Området är mycket örtrikt och kan sägas uppvisa ett slags älsklig fas med en idyllisk blomning av alla de arter som genom hävd funnit sig tillrätta inom hagens gränser. Egenskaper som gynnat en etablering av många arter i hagen är att den är så stor, samt förekomsten av många mikromiljöer. Dels förekommer en fuktgradient från ren våtmark till torr hällmark, dels medger den spridda träd- och buskvegetation skuggning i delar av området och slutligen varierar näringstillgången påtagligt inom hagen. I de torraste lägena växer bergssyra, blodnäva, fårsvingel, gullviva, gråfibbla, gul fetknopp, gullklöver, femfingerört, kantig fetknopp, kattfot, kruståtel, kärleksört, ljung, rödven, solvända, styvmorsviol och tjärblomster. På skalan torr men något friskare återfinns blodrot, bockrot, brudbröd, grässtjärnblomma, gulmåra, gökärt, jungfrulin, kvastfibbla, kärringtand, liten blåklocka, mandelblomma, prästkrage, rölleka, smultron, spåtistel, teveronika, vitmåra, vitsippa, äkta johannesört, ängsfibbla och ängssyra. I lite skuggigare lägen, ofta under en ek, påträffas liljekonvalj, midsommarblomster, skogsklöver och stor blåklocka. Den friska och ofta lite näringsrikare marken hyser bl.a. fyrkantig johannesört, hundloka, hundäxing och vanlig smörblomma. I anslutning till fuktstråken växer kärrtistel, nattviol, älgört och ängsvädd. I träd och buskskiktet märks de många riktigt grova ekarna och ett antal enbuskar. Dessutom breder en ung björkvegetation ut sig. Annars påträffas bl.a. berberis, krusbär och stenros. 4.9.2 Ekologisk särprägel Områdets högsta kvalitéer för stekar ligger i torrmarksfloran och tillgången till lättgrävda jordar. Till dessa kan knytas de många observationerna av sandbyggande bin och andra steklar. Bland annat påträffades prickgökbi, som boparasiterar hos pälsbin. I detta område är den troligaste värdarten blåklocksbi (Anthophora haemorrhoidalis), som enligt vad namnet antyder samlar pollen från blåklockor. Att detta är en trolig värd bygger på den rika förekomsten av blåklockor, vilket även bekräftas av förekomsten av två andra bin som utnyttjar blåklockspollen, violsandbi och blåklockshumla. Den alternativa värden lusernbi 41 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN (Melitta leporina), som nyligen upptagits på rödlistan som NT, lever av vial- och lucernpollen. Två andra markbyggare värda att notera är metallsmabi och zonsmalbi. Den senare hade en mycket stor population inom området, och kan vara anledningen till förekomsten av biknutstekeln. Arten jagar smalbin, vilka paralyserade serveras som levandefärsk föda för larven. Det var även trevligt att se hur småullbiet frekvent samlade kattfotens ulliga fröpenslar som tätning i boet. Området hyser även höga värden för fjärilar. Bland hällmarksarterna märks bland annat sandgräsfjäril, vitgräsfjäril och mindre guldvinge. Dessutom påträffades några lite ovanligare gräsmarksarter, t.ex. silversmygare och allmän bastardsvärmare. Den senare utnyttjar den goda tillgången på ärtväxter. Ett för mig trevligt fynd var ljus krukmarkargeting, som anlägger bon som urnor som fästs i t.ex. ljung, som var vanlig i hagen. Figur 17. Ängsö, Kocktorpshagen, med hedartade partier. T.h. gräsmark invid ett hällparti med bl.a. kantig fetknopp. T.h. en annan häll med kalkinslag som pryds av blodnäva. Tabell 11. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Torr mark Kantig BIN: prickgökbi (Nomada flavopicta), videgökbi (Nomada leucophthalma), såsom fetknopp, metallsmalbi (Lasioglossum morio), zonsmalbi (Lasioglossum zonulum), hällmarker och kattfot långhornsbi (Eucera longicornis), småullbi (Anthidium punctatum) sandig mark ochbergsyra GETINGAR: nordlig krukmakargeting (Eumenes pedunculatus) ÖVR. ROVSTEKLAR: biknutstekel (Cerceris rybyensis), Ammophila sabulosa FJÄRILAR: sandgräsfjäril (Hipparchia semele), silversmygare (Hesperia comma), vitgräsfjäril (Lasiommata maera), mindre guldvinge (Lycaena phlaeas) HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus) SKALBAGGAR: grön sandjägare (Cicindela campestris) Storgrova träd Ek (ofta hålträd) MYROR: hästmyra (Camponotus herculeanus), blanksvart trämyra (Lasius fuliginosus) Vespidae: aspvedgeting (Symmorphus connexus), vårmurargeting (Ancistrocerus nigricornis) Fuktstråk BLOMFLUGOR: (Eristalis picea), (Cheilosia sootryeni) HOPPRÄTVINGAR: kärrgräshoppa (Mecostethus grossus) Smultron FJÄRILAR: smultronvisslare (Pyrgus malvae) Campanula BIN: blåklocksbi (Bombus soroëensis), violsandbi (Andrena bicolor) 42 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Ytterligare en resurs som ökar bi- och gaddstekelmångfald i hagen är de många grova träden. I dessa påträffades bland annat både hästmyra och blanksvart trämyra, som båda skapar död ved i träden. Vårmurargeting Ancistrocerus nigricornis, en getingart som övervintrar som vuxen, påträffandes när den bosökte runt en ek. Det mest spännande fyndet från stekelholkarna var den mindre vanliga aspvedgetingen Symmorphus connexus som tidigare noterats som en raritet i Ridöarkipelagen (Nilsson, 1991). Arten betraktas idag inte som hotad, men den är inte heller direkt allmän. Ytterligare en viktig miljö är det fuktstråk som finns i området. Bin ges här möjlighet att dricka, men de är även viktiga nektargivor torra år som detta. Även om fuktstråk inte är omistliga för steklar, är de det för många filtrerande blomflugor, ex. slamflugorna (Eristalis). 4.9.3 Hotbild Det svaga betestrycket är på kort sikt en blomskapare, men på längre sikt ett hot, dels för att betet inte tillräckligt åsidosätter mellanartskonkurrens i fuktiga till friska delar av området, dels för att det gynnar busketablering. Det är två olika mekanismer som gör att svagt bete gynnar träd och buskskiktet. Dels betas inte etablerade småträd och buskskott ner tillräckligt av betesdjuren, vilket gör att redan etablerade småbuskar ges utrymme att växa. Den andra, och kanske viktigare effekten som ett svagt betestryck medför är den hjälp det ger för träd och buskar till nyetablering, dvs. trampskador och bete av vegetationen ger utrymme för träd och buskar att gro på nya platser (Milchuna m.fl. 1988). Detta fortgår alltjämt i betesmarken i Kocktorp, och buskvegetationen, ofta björk, är i delar ganska tät. 4.9.4 Skötselråd Det optimala vore att sköta området genom slåtter med reservation för att det inte kanske är rimligt med tanke på dess storlek. Om man ska kunna hålla ett så svagt betestryck som i dagsläget behöver buskar bekämpas kontinuerligt. Mångfalden av bin gynnas hur som helst, åtminstone kortsiktigt, av detta svaga betestryck. Långsiktigt riskerar konkurrensstarka gräs och vedartad vegetation att konkurrera ut den för steklar blomrika floran. Tidig bränning (april) är förmodligen att föredra, eventuellt i kombination med ett sent betessläpp, framför ett högt betestryck. 4.10 Ängsö, Blånusberget 4.10.1 Områdesbeskrivning Området är till stora delar trädklätt. Den södra delen är den mest öppna, med stora hällpartier med ek och tall och med ett fältskikt med fårsvingel, kruståtel och ljung. Norr om dessa sydvända hällar ligger en kuperad skog med häll- och fuktinslag, innehållande en mer utpräglad skogsflora med bl.a. liljekonvalj. Inventeringen har riktats främst till områdets södra öppna del. 43 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Sydvända lägen och kraftig solexponering i kombination med näringsfattig hällmarksmiljö skapar speciella förutsättningar som utesluter många, torkkänsliga och näringsbehövande växter. Noterade arter som är bra på att hantera sol och extrem torka är de båda gräsen fårsvingel och kruståtel, men även örter såsom backsippa, harklöver, gråfibbla, gul fetknopp, gullklöver, femfingerört, liten blåklocka, ljung, solvända, timjan, tjärblomster och ärenpris. På något frodigare gräsmark återfanns blodrot, brunört, brudbröd, getrams, jungfrulin, kvastfibbla, majsmörblomma, revfibbla, rölleka, rödklint, smultron, stor blåklocka och äkta johannesört. Dessa skyddar sig genom tillgången på någon av de många enbuskarna, eller från fukten i sänkan mellan två hällar. Området hyser relativt höga trädvärden för bin i form av grova ekar och tallar, samt en och rosenbuskar. Figur 18. Ängsö, Blånusberget. Hedliknande torräng inramat av träd och buskar. T.v. Områdets karaktär på höjderna. T.v. En liknande miljö invid vägen som omger området. 4.10.2 Ekologisk särprägel Områdets hedartade karaktär gynnar många torktåliga arter. Stenhumlan är en opportunist som dock ofta ses i gräsrika slänter med mycket sten, ibland besökande backsippa. Artens boparasit, stensnylthumla, ses ofta söka på värdbon i sådana steniga gräsmarker. I soliga lägen uppträder ofta rövarmyran, som i området typiskt sågs bygga sitt bo under någon flat sten. Arten rövar bon av svart slavmyra, vars avkomma blir billig arbetskraft i det egna samhället. I soliga lägen i hällmiljön påträffades även den gröna sandjägaren och mindre klubbgräshoppa. Exempel på arter som utnyttjade de sandiga partierna närmast vägen är långhornsbi, svartsmalbi, zonsmalbi och några boparasiter till dessa, bl.a. släntblodbi. Dessa arter föredrar växter såsom tjärblomster och ljung. På ljung påträffades även de märgbyggande arterna märggnagbi och småcitronbi. Det är möjligt att dessa boade i områdets stenrosbestånd. Dessutom jagade bålgetingen, som bygger bon i hålträd, flugor tätt över ljungen. 44 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Tabell 12. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Hällmark BIN: stenhumla (Bombus lapidarius), stensnylthumla (Psithyrus rupestris) MYROR: rövarmyra (Formica sanguinea), ängsmyra (Formica pratensis) FJÄRILAR: mindre guldvinge (Lycaena phlaeas), mindre blåvinge (Cupido minimus) SKALBAGGAR: grön sandjägare (Cicindela campestris) Hopprätvingar: mindre klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus) Grova träd, död BIN: märggnagbi (Hoplitis claviventris), småcitronbi (Hylaeus brevicolrnis) (m.fl. ved och buskar arter), bålgeting (Vespa crabro) med märg Bryn MYROR: kal skogsmyra (Formica polyctena) Sandig mark BIN: långhornsbi (Eucera longicornis), svartsmalbi (Lasioglossum fratellum), zonsmalbi (Lasioglossum zonulum), släntblodbi (Sphecodes crassus) (m.fl. boparasiter) 4.10.3 Hotbild Slänternas torka håller tillbaks den igenväxningsvegetation som ändå sakta börjar skugga bort hällmarkernas speciella flora och därtill kopplade insektsfauna. Det är snarast bryn och befintliga träd som sanktionerar att marken alltmer kläs av träd (jfr facilitering). 4.10.4 Skötselråd Det är värdefullt att avverka enstaka träd och buskar i slänterna, för att hindra igenväxningen, som dock går väldigt långsamt. Det är troligen positivt att glesa ut de mest trädtäta delarna i norr i syfte att gynna en mer spännande öppenmarksfora och fauna. Man bör i så fall se till att kal skogsmyra inte tillåts dominera i området (jfr Klockartorpsbacken). Märk väl att träd också skapar varma och vindskyddade mikroklimat. 4.11 Ängsö, Ektorpshagen Ö 4.11.1 Områdesbeskrivning Detta område utgörs av en gles (2,5 ha) tallskog, med relativt många frötallar. Insprängt växer även träd och buskar såsom björk, ek, gran och hassel. Det ligger mitt emot den blomrika, svagt fårbetade området vid Kocktorp. Österut avgränsas området av ett hygge. Markskiktet består av en typisk tallskogsflora med bl.a. kruståtel och husmossa. På sina håll framträder dock enstaka kvarstående betesmarksväxter såsom brudbröd, kruståtel, skogskovall, vitmåra, vitsippa och vårfryle. I väster ligger ett dike med slån som bildar bryn mot åkern intill. Detta dikes östsida är relativt torrt bl.a. med gråfibbla. Längs vägen, östkanten och längst åt nordost står några grova ekar, och närmast vägen är vegetationen torr med blanda annat majsmörblomma, 45 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN ljung, kärleksört gullviva, smultron och stenros. Längst i nordost ligger en liten vät, med hallon och gråvide. Figur 19. Ängsö, Ektorpshagen Ö. T.v. Områdets tallrika karaktär. T.h. Blanksvart trämyra (Lasius fuliginosus) på ek. 4.11.2 Ekologisk särprägel I en av ekarna invid vägen bodde blanksvart trämyra, vilken ofta ses vandra på led upp i något träd för att mjölka bladlöss på honungsdagg. I andra delar av området dominerade kal skogsmyra, en art som gynnas och lätt kommer att dominera i öppna skogsmiljöer. Från en av vildbiholkarna, uppsatt på ek, kläcktes den mindre vanliga arten blank murargeting. Till skillnad från många andra trädklädda marker vid denna inventering domineras området av tall. Detta gör att skuggningen från träden inte ökar tydligt vid lövsprickningen, vilket gör att skuggkänsliga arter får en chans att stå kvar. Detta har inte hindrat att områdets undervegetation blir alltmer like den man finner i en vanlig tallskog. Tabell 13. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd MYROR: blanksvart trämyra (Lasius fuliginosus) VESPIDAE: blank murargeting (Ancistrocerus antilope) MYROR: kal skogsmyra (Formica polyctena) 4.11.3 Hotbild Området utvecklas alltmer till en skog, vilket sker på bekostnad på de värden som en gång förknippades med dess betesmarkskvalitéer. 4.11.4 Skötselråd Om man vill sköta området för att gynna bin måste det gallras kraftigt, helst så lövträden får stå fritt och så att marken blir tydligt solexponerad. Det kommer ändå att ta lång tid innan markvegetationen återtar något slags öppenmarkskaraktär, eftersom tallbarren hindrar snabb etablering av gräsmarksväxter. De solexponerade lövträden gynnar vedlevande bin, medan en 46 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN ökad solinstrålning på sikt gynnar blomresurser som bin drar nytta av. Vid en avverkning i sådana bryn är det viktigt att hålla koll på den kala skogsmyran (Formica polyctena), vilken lätt lägger beslag på de kvarstående träden och där begränsar mångfalden. I detta område är det dock på gränsen till att tallskogsundervegetationens värden börjar bli mer värdefulla än de traditionella gräsmarksvärdena. Om skog är den skötsel som väljs för områdets framtid, är det för binas räkning ändå värdefullt om marken förblir relativt öppen, vilket gynnar blomrikedom och boplatsmiljöer. 4.12 Ängsö, Lilla Näs-hagen V 4.12.1 Områdesbeskrivning Området är en mestadels torr gräsmark som i stora delar kläs av en variationsrik träd- och buskvegetation. I trädskiktet växer omväxlande björk, en, gran, rönn och tall. Området sluttar från skogen i norr och väster ner mot vägen genom Lilla Näs i söder. Höglänta partier präglas av en torr hedmarksflora, dominerad av kruståtel och rödven. Exempel på örter som växer här är jungfrulin, kattfot, femfingerört, stenros, gul fetknopp, brudbröd, backglim, gråfibbla, solvända, liten blåklocka, bockrot och kärleksört. Längre ner längs sluttningen har i delar en utvecklad grässvål med inslag av bl.a. mandelblomma, smultron, blodrot, gulmåra, kärringtand, rölleka, vitmåra och grässtjärnblomma. Längst ner mot gården i söder infinner sig frisk till fuktig gräsmark, med hög näringsrik gräsvegetation, med hundloka, skogsklöver och äkta johannesört. I hela området går berghällar i dagen. Närmast vägen i sydöst är marken dessutom relativt sandig. Marken var innevarande år mycket torr, vilket sannolikt begränsade antalet påträffade stekelarter. Trots detta fanns det dock gott om refugier i form av skuggande träd och fuktiga angränsande områden. Inga ovanliga bin påträffades. En av de arter som hittades var väggsidenbi, som ofta bor i håliga gamla väggar och som här gärna använder renfana som pollen- och nektarkälla. I området påträffades också liten klubbgräshoppa, som är en av våra tidigast spelande gräshoppsarter. Typisk var även förekomsten av sandgräsfjäril och smultronvisslare. 4.12.2 Hotbild Igenväxningen är det största hotet mot mångfalden i hagen. Tabell 14. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd BIN: GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro) Sandig mark BIN: brunsmalbi (Lasioglossum fulvicorne), gyllengökbi (Nomada goodeniana), väggsidenbi (Colletes daviesanus) Torr gräsmark, FJÄRILAR: Sandgräsfjäril (Hipparchia semele), smultronvisslare (Pyrgus malavae) hällmark HOPPRÄTVINGAR: liten klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus) 47 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Figur 20. Ängsö, Lilla Näs-hagen V är en torr gräsmark med många träd. Mikroklimatet mellan trädridåerna är mycket spännande ur ett stekelperspektiv eftersom trädridåerna bidrar till ett vindstilla mikroklimat. Innevarande år var dock marken något för torr. Figur 21. Området utgörs av en f.d. betesmark som idag är helst skuggad av det täta trädskiktet. 4.12.3 Skötselråd Genom avverkning av lite träd skulle hotet lätt avhjälpas. Det är ytterst liten risk att andra värden förloras genom en måttlig avverkning i detta område. 4.13 Ängsö, Lilla Näs-hagen N 4.13.1 Områdesbeskrivning Området är till största delen skogsbeklätt som närmast är att beteckna som blandskog. I dess norra del står dock ett antal grova ekar och några enar, som eventuellt skulle kunna bli kärnor i en blivande öppen trädbärande betesmark. Dessutom finns det strukturer, såsom hälmarksinslag, kullar och våtmark som skulle kunna utgöra lämpliga strukturer i en fungerande betesmark. Markvegetationen hyser dock väldigt få hagmarksinslag. Trädskiktet är variationsrikt med bland annat ek, en, gran, måbär, lönn och stenros. I fältskiktet påträffades vid vårbesöket humleblomster, liljekonvalj, löktrav, knölsmörblomma, kruståtel, majsmörblomma, maskros, hundloka och vitsippa. 4.13.2 Ekologisk särprägel Inga intressanta biarter påträffades i vildstekelholkarna. Detta är inte så konstigt eftersom blomresurserna ligger så avlägset från området. Men boplatser råder det ingen brist på i denna ändå relativt öppna skog. 48 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Tabell 15. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Död ved BIN: Inga kläcktes ur holkarna GETINGAR: Ett par vanliga arter 4.13.3 Hotbild Det största hotet mot stekelfaunan är igenväxning. Om området övergår i skog blir dels stammarna beskuggade, och dels uteblir markens blomning. När skogen blir av mer traditionellt slag kan skogsmarksväxter dock börja ta över, såsom blåbär, smultron och skogsfibblor. 4.13.4 Skötselråd Öppna gärna upp i området, åtminstone runt de grova träden och i brynen så att stammar och grenar på grövre träd blir solexponerade. Än så länge är de naturskogsmässiga värdena relativt låga. 4.14 Ängsö, Klockartorpsbacken 4.14.1 Områdesbeskrivning Området är skogsbeklätt och sluttar ner mot Mälaren, närmast vilket en aldominerad sumpskog är belägen. I sluttningen dominerar tall, men i delar av området finns även halvgrova ekar som vittnar om en tid när trädskiktet varit betydligt glesare. I trädskiktet påträffas annars hassel, rönn, björk, en, hägg och rosbuskar. Krontakets höga täckningsgrad och årlig förnabildning av barr och löv har inneburit att vegetationen är mycket gles. Fältskiktet var typiskt för blandskogar med bl.a. blåbär, kruståtel, liljekonvalj, träjon och örnbräken. 4.14.2 Ekologisk särprägel Hela området präglas av en hög täthet av skogsmyran Formica polyctena, som gärna tar över i igenväxningsmarker med närhet till skog. Tabell 16. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd BIN: Inga arter kläcktes ur holkarna MYROR: kal skogsmyra (Formica polyctena) 4.14.3 Hotbild Det största hotet mot stekelmångfalden kopplar vid inventeringstillfället till den höga trädtätheten. Dessutom kal skogsmyra dominant och inkräktar på mångfalden i området. I angränsande områden växer mycket blåbär och lingon, vilka i sig är attraktiva för många bin. 4.14.4 Skötselråd Hugg bort en del tall och unga träd för att låta stammar av särskilt gamla och grova lövträd bli solexponerade. Bekämpa några myrstackar närmast de grova 49 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN lövträden. Alternativt låter man området utvecklas till en öppen ristallskog eller blandskog. Målet bör då vara att låta tiden skapa mer död ved . Den döda veden skulle, liksom blåbärs- och lingonriset, gynna bimångfalden. 4.15 Ängsö, Eskilshage 4.15.1 Områdesbeskrivning Eskilshage ligger öster om Långholms brygga. Området utgörs av ett nordsydriktat, gigantiskt, träd- och buskbärande hällmarkskomplex, med sänkor, skrevor, hällar och med mellanliggande friska till torrare betade partier. I trädskiktet dominerar tall, men där växer även bl.a. al, björk och ek. Buskskiktet domineras av en, men där finns även uppslag av berberis, krusbär, rosbuskar, rönn och slån. Området betas med nötkreatur. Det är klassat som Natura 2000naturtypen silikatgräsmark (6270) och omfattas inte av projekt MIA. I väster är området ganska friskt, och i skuggan från träden är floran typisk med vårblommande arter såsom blåsippa, smånunneört och vitsippa. Dessa ger senare vika för skuggtåliga, näringsälskande växter såsom getrams, gullviva, hundloka, vanlig smörblomma och ärenpris. Åt nordost uppträder öppnare partier med inslag av fuktstråk bevuxna med starrarter samt kråkklöver och kärrtistel. Längs stigen, och i de välbetade, svålbärande partierna är vegetationen ofta frisk och blomrik med arter såsom backnejlika, backsmörblomma, blodrot, brudbröd, brunört, gråfibbla, gulmåra, gulvial, humleblomster, jungfrulin, knölsmörblomma, kummin, kärringtand, liten blåklocka, mandelblomma, prästkrage, rödklint, rödklöver, smultron, solvända, stor blåklocka, vitklöver, vitmåra, ängskovall och ängsskallra. I mer beskuggade lägen dominerar blåbär och skogsklöver. I de torrare partierna växer fårsvingel, kruståtel, gullklöver, gul fetknopp, harklöver, kattfot, kärleksört och ljung. Området är mycket variationsrikt i och med de många hällpartierna, buskarna och fuktstråken. Detta gör att det är mindre känsligt (hög resiliens) för förändrad skötsel, eftersom det alltid kommer att finnas refugier för flora och fauna. Hällpartierna dräneras och bidrar med en varm, torr och näringsfattig miljö, medan fuktstråken behåller fukt och näring. Busk- och trädvegetation ger skydd, skugga, näring och fukt. Det är långt till att detta område skulle växa igen, men det finns vissa tendenser på att områden med lite mer sammanhållande frisk mark kan förlora värden på grund av uppkommande slyvegetation. Tallarna är värdefulla i sig, men de står i vissa delar lite för tätt, vilket ger en sur förna med gles undervegetation. Grova tallstammar i solexponerade lägen är särskilt värdefulla. Både reliktbocksgnag och hästmyra påträffades i området. 4.15.2 Ekologisk särprägel Området hyser höga naturvärden och många fina miljöer för bin. Både blomrikedom och potentiella boplatser är frekventa. En trevlig brynart är långhornsbi (Eucera longicornis) vars hane påträffades patrullera tjärblomster, men som annars gärna besöker lingon och kärringtand. 50 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Förekomsten av hartsbi tyder på tillräcklig tillgång på lättgrävd sand i kombination av kåda, t.ex. från tall. Två mindre vanliga bin i Västmanland är zonsmalbi och metallsmalbi. Arterna trivs i torra gärna betade marker, där de gärna besöker t.ex. blodrot. Förekomsten av dessa båda arter är en tillgång för biknutstekeln (Cerceris rybyensis) som fångar smalbin som byte till sina larver. En mindre vanligt geting som påträffades är ljus lergeting, vilken bygger små maskformade bon av lera. Figur 22. Ängsö, Eskilshage. Ett betat hällmarkskomplex. T.v. Områdets typiska hällmarkskaraktär. T.h. Bo av ljus lergeting (Odynerus melanocephalus). Området hyser även höga fjärilskvalitéer. Bland annat påträffades den i mellersta Sverige mycket ovanliga hedpärlemorfjärilen (Argynnis niobe). Andra intressanta fynd var bastardsvärmare (Zygaena filipendulae), som är knuten till ärtväxter (t.ex. kärringtand), och smultronvisslare (Pyrgus malvae). Även om området inte har så hög gräs- och örtvegetation påträffades två humlearter som gärna utnyttjar just högt gräs att bygga bo i, nämligen back- och gräshumla. Ofta när man diskuterar dessa båda arter tas frågan om blombrist upp. I den här hagen kan dock tillgången på blomväxter inte vara begränsande, däremot kan det förmodligen vara svårt för dessa båda arter att hitta lämpliga platser att lägga boet på. Värdena i trädskiktet är inte jättehöga, men de grova tallarna och eken i södra hagen håller hög klass. I en av tallarna påträffades t.ex. reliktbocksgnag (Nothorina muricata), i en annan påträffades hästmyror (Camponotus herculeanus). Förekomsten av den förra är spännande i sig, men båda arterna är värdefulla komponenter i ett fungerade ekosystem, där deras gamla gångar kan utnyttjas av andra organismer, bl.a. vildbin. Insektsgnag i död ved utgör ypperliga bomiljöer för många steklar. I hagen påträffades t.ex. både väggbi, fibblemurarbi och parasiten guldstekeln Chrysis fulgida – vilka alla utnyttjar just gamla insektsgnaggångar. Förvånansvärt få bin kläcktes dock fram ur stekelholkarna. Träd och buskar utgör en värdefull resurs, inte bara som bosubstrat, utan även som miljö att hämta föda från. En påträffad art som använder buskars ihåliga stammar att bygga bo i är cyanmärgbiet (Ceratina cyanea). Arten använder gärna 51 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN märgen i stammen av rosenbuskar i soliga lägen som bostad. Buskar och träd är, om de bär blommor, också mycket värdefulla pollen- och nektarkällor, bland annat eftersom varje träd och buske ofta bär många samtidigt. På berberis påträffades flera bin, bl.a. gråsandbi (Andrena cineraria). För myror utgör buskar, men ännu hellre träd, en mycket viktig näringskälla i form av nektar. Ännu viktigare är kanske samspelet med bladlöss. Bladlössens vassa snabel leder (genom turgor) ut vätska från växternas cellvävnad. För att inte bli uppätna stöter bladlössen ut vätska för myrorna att sörpla i sig. En mindre angenäm myra som påträffades i stora mängder i hagens sydvästligaste hörn är kal skogsmyra (Formica polyctena), som lever just på detta sätt. Så länge myrarten håller sig till dessa skuggigare partier av hagen utgör den dock inget större hot mot mångfalden i övrigt. Tabell 16. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Hällmarker, med torra även BIN: långhornsbi (Eucera longicornis), metallsmalbi (Lasioglossum sandiga partier morio), zonsmalbi (L. zonulum), hartsbi (Trachusa byssina) GRÄVSTEKLAR: biknutstekel (Cerceris rybyensis), Lindenius albilabris GETINGAR: ljus lergeting (Odynerus melanocephalus) FJÄRILAR: hedpärlemorfjäril (Argynnis niobe) HOPPRÄTVINGAR: slåttergräshoppa (Corthippus biguttulus) Gräsvegetation med och BIN: backhumla (Bombus humilis), gräshumla (Bombus ruderarius) hög blomrikedom FJÄRILAR: smultornvisslare (Pyrgus malvae), allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae) Storgrova solexponerade BIN: väggbi (Heriades truncorum), fibblemurarbi (Osmia leaiana tallar truncatula) MYROR: hästmyra (Camponotus herculeanus) GUDSTEKLAR: Chrysis fulgida SKALBAGGAR: reliktbock (Nothorina muricata) Avvägd buskvegetation BIN: syanbi (Ceratina cyanea) BIN: blåklockshumla (Bombus soroëensis) 4.15.3 Hotbild Området är relativt okänsligt (hög resiliens) för förändrad skötsel eftersom det alltid kommer att finnas refuger för flora och fauna. Buskar tränger sig in i friskare ytor, vilket på sikt hotar örtrikedomen. 4.15.4 Skötselråd Det är värdefullt att hävden upprätthålls. Viss buskvegetation bör avverkas kontinuerligt när den tränger sig alltför långt in i friskare gräsytor. 52 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.16 Ängsö, Eskilstorp 4.16.1 Områdesbeskrivning Detta område utgörs av två gamla, nu i delar trädklädda, åkerholmar med hällar som knyts samman med en näringsrik gräsmark, som dock övergår från frisk till torr vid insprängda hällpartier. I delar förekommer kulturlämningar och vegetation som vittnar om att området kan ha utnyttjats för gamla bosättningar. Det avgränsas i väster av en torr och sandig vägkant. Innevarande år har marken skötts genom bränning. Det är tydligt på vegetationen att delar av detta område angränsar mot åker, vars avgränsning under historisk tid ofta inkräktat på partiet som ligger mellan de båda holmarna. Det är därför inte underligt att dessa frodiga partier domineras av hundloka, vanlig smörblomma, ängskavle, med islag av ängshavrerot. Till mångfaldens fromma går berget i dagen även mitt i detta frodiga område, men mer naturligt även i anslutning till de båda åkerholmarna, som egentligen är ett par av landisen välslipade bergknallar. Från dessa förändras vegetationen åt sydväst längs en gradient från ren hällmarksvegetation med bergssyra, fårsvingel, getrams, kärleksört och vitmåra till i de skuggiga partierna en näringsfattig skuggvegetation av fyrkantig johannesört och skogsklöver. De torrare avsnitten hyser en torrbacksflora med backsmultron, blodrot, brudbröd, gråfibbla, gulmåra, liten blåklocka, smultron, teveronika, tjärblomster och äkta johannesört. Denna vegetation knyter an till torrmarksflora i vägdiket. Ännu längre ut mot den näringsrika delen framträder en blomrik undervegetation av grässtjärnblomma, gulvial, häckvicker, jordreva, kråkvicker, stormåra och stor blåklocka. Den norra holmens norra del och den södra holmens västspets är trädklädda, med relativt grova tallar. I området finns spridd buskvegetation bestående av stenros och enbuskar. Figur 23. Ängsö, Eskilstorp. T.v. Vägbankens sandiga, hällrika område med bl.a. gråfibbla. T.h. Frodig gräsmark med insprängda hällpartier. Området bär spår av tidigare bosättningar. Kring husgrunden på den södra holmen växter bl.a. hallon, klibbkorsört och kungsljus och på norra holmen en stor syren. 53 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.16.2 Ekologisk särprägel Områdets naturvärden för solitära bin och andra gaddsteklar ligger dels i förekomsten av torra och sandiga miljöer, dels i den höga mångfalden av olika habitat med hög blomrikedom. Den enskilt kanske mest värdefulla faktorn är områdets tillgång på lättgrävd sand i solexponerade lägen, mest i anslutning till vägen. Detta är en förutsättning för markbundna bin såsom hartsbi, långhornsbi, småullbi och zonsmalbi. Det öppna och solexponerade läget är även gynnsamt för rövarmyran, vars bo ofta anläggs under någon flat solexponerad sten. Mindre guldvinge är för sina larver beroende av bergssyra, som växer på hällmark. I torra miljöer, t.ex. sand, grus och bergsmiljö, påträffas också vår kanske tidigast flygande hopprätvinge, mindre klubbgräshoppa. En värdefull resurs på denna dubbelholme är gräs- och örtvegetationen i sig. Det är troligt att blomrikedomen på holmen, i varje fall tillsammans med omgivningen, är tillräckligt för de två påträffade back- och haghumla. Dessa arter är relativt krävande vad gäller tillräckliga resurser nära boet, eftersom arterna anses flyga relativt korta sträckor från boet. Särskilt gynnsamt för dessa arter är halvdjupa, nektarrika blomväxter såsom de på holmen vanliga, vicker och vial. Holmens rika tillgång på blomväxter medger även goda näringsresurser i form av pollen och nektar för vildbin generellt. Ett för mig spännande fynd var den nordliga krukmakargetingen, som jag aldrig förut skådat. Arten bygger bo genom att fästa små uppochnervända lerkrukor i vegetationen (gärna vedartade örter) några centimeter ovanför marken. Till boet släpas vecklarlarver som mat till larven. Tabell 17. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Sandiga och BIN: småullbi (Anthidium punctatum), långhornsbi (Eucera longicornis), andra torra, zonsmalbi (Lasioglossum zonulum), hartsbi (Trachusa byssina) hällmiljöer MYROR: rövarmyra (Formica sanguinea) FJÄRILAR: Lycaena phlaeas HOPPRÄTVINGAR: mindre klubbgräshoppa (Myrmeliotettix maculatus) Torr till frisk BIN: backhumla (Bombus humilis), haghumla (Bombus sylvarum) gräsmark GETINGAR: nordlig krukmakargeting (Eumenes pedunculatus) MYROR: ängsmyra (Formica pratensis) HOPPRÄTVINGAR: kortvingad ängsgräshoppa (Chorthippus parallelus) Grova tallar GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro) MYROR: hästmyra (Camponotus herculeanus) De grova tallarna hyser vissa värden för steklar, särskilt kanske för hästmyrorna som bor i dessa tallar. Tallar som angripits av hästmyror kan senare komma att användas av andra stekelarter, som utnyttjar hästmyrans gamla gnag. En art som behöver relativt stora hålrum är bålgetingen. Jag är dock osäker på om tall kan användas som bomiljö. Jag brukar mest tänka mig lövträd som bosubstrat för 54 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN denna art, eftersom tallens kemiska försvar (tanniner) kan tyckas verka stickiga. Den bålgeting som påträffades i området sökte bytesdjur runt syren. 4.16.3 Hotbild Det föreligger inga närmare hot mot områdets mångfald. Däremot är det viktigt att inte buskar och träd får ta mer plats. Den kraftiga konkurrensen från bredbladiga gräs utgör ett hot mot etablerade örter i de frodigaste delarna av marken. 4.16.4 Skötselråd Avverka kontinuerligt uppkommande buskvegetation. Det är värdefullt för alla blombesökare att störa direktkonkurrensen mellan blomväxter i markens frodigaste delar. Detta kan åstadkommas genom fortsatt bränning om våren, eller genom slåtter. 4.17 Ridön, Västeräng 4.17.1 Områdesbeskrivning Det inventerade området är trädbevuxet och hägnat. Vegetationen påminner i sina mer slutna delar mest om lundartad lövskog. Det hyser ett stort antal grova lövträd, främst ek, med inslag av alm, ask och björk. Stora ytor är också bevuxna med hassel. Området vetter i norr mot åkern och gården Västeräng, söderut mot vattnet. Typiskt för lundartade områden är den stora skillnaden i öppenhet mellan vår, försommar och högsommar. Öppenheten innan lövtäckets inträde skapar potential för en rik blomning, i det här fallet med växter som blåsippa, brännässla, gullviva, humleblomster, häckvicker, jordreva, löktrav, majsmörblomma, midsommarblomster, ormbär, skogssallat, smånunneört, tandrot, svalört, vitsippa, vitplister och vårärt. Dessa miljöer blir efter lövtäckets inträde i det närmaste blomfria på grund av den ringa tillgången på ljus. Figur 24. Ridön, Västeräng. T.v. Områdets ljusa, lundlika, blomrika karaktär i maj. T. h. Områdets skuggiga karaktär i juli. 55 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Miljöer som denna hyser ofta mycket höga naturvärden vad gäller mossor, lavar och svampar. Lövtäcket inte bara skuggar, utan håller kvar fukt. Trädens höga ålder och den döda veden medför även mycket höga potentiella värden för insekter som t.ex. skalbaggar och flugoror. Även om betydelsen är ganska ringa för bin och andra gaddsteklar, kan träd i särskilt solexponerade lägen ofta utnyttjas som boplats, antingen i hålträd eller i gångarna som bildats efter andra insekters gnag. I områdets östligaste delar löper ett nord-sydriktat stråk med relativt öppen gräsmarksterräng. Där blommade bl.a. prästkrage, stor blåklocka, bergmynta och äkta johannesört. 4.17.2 Ekologisk särprägel De flesta arter som påträffades vid inventeringen kan kopplas till det variationsrika trädskiktet. Bland annat påträffades några skalbaggar som gnager i död ved och som skapar förutsättningar för många vildbin och solitära getingar som utnyttjar deras gnag i efterhand att bygga bo i. Exempel på påträffade sådana biarter är smörblomsbi och småsovarbi som utnyttjar blåklockspollen för sina larver. En annan spännande art var den bruna trämyran, som ju också skapar hålrum i gamla träd. Även bålgetingen var vanlig i området. Den utnyttjar hålträd att bygga bo i. Typisk för lövrika skogsområden är även kvickgräsfjäril, som lever på gräs. Även eldsnabbvinge kunde observeras, vars larver lever bland annat av slån. Figur 25. Ridön, Västeräng. Det hägnade områdets östligaste del, ett begränsat öppet parti. T.v. Områdets karaktär. T.h. Bergmynta. Tabell 18. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Skogsmiljö med BIN: smörblomsbi (Chelostoma florisomne), småsovarbi (Chelostoma gamla träd och campanularum), hushumla (Bombus hypnorum) död ved GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro), MYROR: brun trämyra (Lasius brunneus) FJÄRILAR: kvickgräsfjäril (Pararge aegeria), eldsnabbvinge (Thecla betulae) SKALBAGGAR: nötvivel (Curculio nucum), randig skulderbock (Oxymirus cursor), askbastborre (Hylesinus fraxini) 56 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.17.3 Hotbild Målbilden måste styra hotbilden i området. Marken är för skuggig för att vara värdefull för bin och andra gaddsteklar. 4.17.4 Skötselråd För att gynna en artrik bi- och gaddstekelfauna ska man friställa grova och döda träd i solbelysta lägen och låta död ved i solbelysta lägen förbli solbelyst. Dessa utgör potentiella boplatser för vedlevande vildbin och blombesökande solitära getingar. Området hyser en hög blomtäthet tidigt på säsongen, De flesta trädanknutna bina flyger dock relativt sent på sommaren, vilket å andra sidan antyder att det bästa vore att låta bli bete i juli. Eftersom området inte är en typiskt för bin är det bättre att anpassa skötsel efter mollusker, kryptogamer, vedlevande skalbaggar och andra för miljön mer typiska organismgrupper. 4.18 Ridön, Flaggbacken 4.18.1 Områdesbeskrivning Denna betesmark ligger norr om vägen mellan Västeräng och Ridö gård. Norr om området ligger en liten åker, och söderut angränsar gräsmarken via vägen mot en annan hagmark. Det verkar vara traditionellt betat, men i år sågs inga djur i hagen. Marken täcks av en ganska näringsrik gräsvegetation och i trädskiktet står en del grova träd, främst ek och björk. Åt öster sluttar marken något uppåt. På kullarna blir vegetationen lite näringsfattigare, med en mer varierad flora. Buskskiktet är relativt glest men där finns uppslag av berberis, måbär, rönn och slån. Under träden växer brännässla, getrams, gulviva, hallon, humleblomster, hundloka, häckvicker, midsommarblomster, vanlig smörblomma, stormåra, teveronika, smånunneört och vitsippa. Tabell 19. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Grova ekar MYROR: brun trämyra (Lasius brunneus), kal skogsmyra (Formica polyctena) SKALBAGGAR: myskbock (Aromia moschata) GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro) Torrbacksflora 4.18.2 Kärringtand FJÄRILAR: bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae) Ekologisk särprägel Området är i delar mycket näringsrikt. I dessa delar utgör de grova träden nästan de enda värdena, där fanns bland annat den mindre vanliga bruna trämyran (Lasius brunneus). I andra delar, längre åt öster, är marken torrare och bevuxen med en spännande torrmarksflora. Denna sammanflyter med vägkantens flora. Där påträffades bland annat bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicerae), som lever på kärringtand. 4.18.3 Hotbild Det täta trädskiktet utgör inget hot i de västra delarna, men i öster riskerar den hävdgynnade floran att skuggas bort 57 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Figur 26. Ridön, Flaggbacken. T.v. en under året framhuggen björkhögstubbe, här försedd med vildstekelholk. T.h. bredbrämad bastardsvärmare (Zygaena lonicererae) 4.18.4 Skötselråd Träd och buskar kan med fördel huggas bort i den östra delen av hagen i syfte att gynna den redan etablerade torrbacksvegetationen. 4.19 Ridön, väster om Enbacken 4.19.1 Områdesbeskrivning Området hyser måttliga till höga lövskogsvärden. Trädskiktet har dock nyligen glesats ut, vilket gör bedömningen svårare. Det är svårt att avgöra om de arter som påträffas är nyetableringar eller stammande från den gamla skogen. Undervegetationen har i delar karaktären av lund, med ek som dominerande i trädskiktet och ett buskskikt bestående av berberis, krusbär, hassel och hägg. Även fältskiktet är lundartat, d.v.s. domineras av arter som blommar innan det täta lövtaket hindrar fältskiktets örter från att växa. Bland annat växte där humleblomster, liljekonvalj, löktrav, majsmörblomma, midsommarblomster, nejlikrot, nästrot, ormbär, storrams, svalört, tandrot, vitsippa och vårärt. I nyligen huggna områden frigörs näring och vatten som annars binds i träden. Denna 58 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN röjgödslingseffekt gynnar arter som kan dra fördel av den ökade näringsbelastningen. Det är dock troligt att hundloka och smörblomma var vanliga redan före huggningen. I områdets högre partier växer tätt med stinknäva. Senare på säsongen uppträder i delar av området en högörtsflora. Denna består till stora delar av stinksyska och älgört, men i delar förekommer även stor blåklocka, flenört, knölklocka och nässelklocka. I de mer tydligt huggna delarna breder blåhallon, brunskära, hampdån, skogssallat och toppdån ut sig. Värdena i trädskiktet är främst knutna till lövträden, företrädelsevis ek, men även till alm och hassel. Det är troligt att huggningarna åtminstone förbättrar situationen för gaddsteklar, eftersom de flesta arterna gynnas av att stammar blir solbelysta. Det är dock osäkert hur huggningarna påverkar förhållandena för andra organismgrupper . Figur 27. Ridön, väster om Enbacken. Nyhuggen skogsmark med stor bomrikedom i fältskiktet. Uppe t.v. Områdets skogliga karaktär. Nere t.v. Ormbär i frukt. T.h. Nästrot. 4.19.2 Ekologisk särprägel I detta stora område påträffades flera funktioner som upprätthåller en hög gaddstekelfauna. En värdefull resurs är de grova träden med insektsgnag. I några av dessa påträffades brun trämyra (Lasius brunneus) och bålgeting (Vespa crabro), som båda utnyttjar trädens håligheter för bobygge. I området noterades även stocktapetserarbi (Megachile willughbiella), besökande blåklockor. Arten bygger bon i murken ved, i gamla högstubbar. 59 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Förutom ett rent allmänt spännande fältskikt var blomresurserna från många arter tillräckliga för att upprätthålla en bipopulation. Bland annat var den stora mängden blåklockor en god tillgång för violsandbi och blåklockshumla. Dånpälsbi utnyttjade istället den rika förekomsten av hampdån, stinksyska och toppdån. Den höga vegetationen gynnar även flenörtgeting, här framkläckt ur en stekelholk, som specialiserat sig på att samla flenörtsvivel (Miarus sp.) som proviant till sina larver. Ytterligare en resurs för blombesökare i området är den fuktiga marken, vilken utnyttjas främst av en grupp slamfiltrerande blomflugor. Tabell 20. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Grova träd och död BIN: stocktapetserarbi (Megachile willughbiella) ved GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro), GETINGAR: buskgeting (Dolichovespula media), flenörtsgeting (Symmorphus gracilis). MYROR: brun trämyra (Lasius brunneus) Hygges och BIN: violsandbi (Andrena bicolor), blåklockshumla (Bombus soroëensis), högörtsvegetation dånpälsbi (Anthophora furcata), flenörtsgeting (Symmorphus gracilis). Fuktig mark 4.19.3 BLOMFLUGOR: Eristalis, Helophilus Blåklockor BIN: violsandbi (Andrena bicolor), blåklockshumla (Bombus soroëensis), Dån BIN: dånpälsbi (Anthophora furcata) Hotbild Det är svårt att specificera hotbilden utan att vara helt klar över syftet med de åtgärder som gjorts i området. Klart är att trädskiktet snabbt kommer att sluta sig om ingen hävd sätts in, t.ex. att betesdjur släpps på, eller om man kontinuerligt hugger bort uppkommande slyuppslag. Det kan säkert finnas behov att hugga bort sly även om betesdjur släpps på. 4.19.4 Skötselråd Det känns naturligt att släppa på betesdjur efter de åtgärder som utförts då lövslyuppslagen i stora delar av marken hindrar blomväxter från att etablera sig. Områdets fuktiga karaktär gör dock marken känslig för tramp, vilket försvårar möjligheterna att låta beta marken effektivt. 4.20 Ridön, Djurhagen 4.20.1 Områdesbeskrivning Området ligger i ett skogsområde som sträcker sig från Ridö Gård och nästan ända ner till vadet till Kasholmen. Området utgörs av en mer eller mindre tät lövskog. Lövskogen är mycket variationsrik med bl.a. stora hasselbestånd, med grov lind, alm, lönn och ek. I fältskiktet påträffas blåsippa, gullviva, lungört, majsmörblomma, myskmadra, ormbär, svalört, tandrot, vitsippa och vårärt. Blomningen är rik om våren, men efter lövtäckets inträde blir marken nästan blomfri. 60 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Tabell 21. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd GETINGAR: trebandad murargeting (Ancistrocerus trifasciatus) ÖVR. ROVSTEKLAR: Rhopalum coarctatum Figur 28. Ridön, Djurhagen. Två vanliga örter i det vårblommande fältskiktet T.v. Vårärt. T.h. Tandrot. 4.20.2 Ekologisk särprägel Området hyser ett spännande fält- och trädskikt, men relativt små värden för bin. Eventuellt kan blomresurserna vara tillräckliga för vissa bin som flyger på våren. Området inventerades enbart med hjälp av stekelholkar. Det är uppenbart att blomningen är för knapp på marken, och att avståndet till blomrika områden är för stort, för att bin ska utnyttja områdets grova träd som boplatser. Från holkarna kläcktes inga ovanliga arter, mest arter som lever av bladlöss, fjärils- eller skalbaggslarver. 4.20.3 Hotbild Det är troligt att stekelfaunan skulle drabbas ytterligare om igenväxningen fortsätter, men faunan på platsen är redan kraftigt reducerad. 4.20.4 Skötselråd Det är troligt att bifaunan skulle gynnas av friställande av grova träd. Skötselråd för att gynna gaddstekelfaunan bör åtföljas enbart om de inte motverkar kvalitéer för organismgrupper som är mer typiska för området värdens, t.ex. vedlevande skalbaggar, mollusker och kryptogamer. 4.21 Ridön, Kurövägshagen 4.21.1 Områdesbeskrivning Denna trädbärande betesmark hyser en relativt näringsrik flora med stora uppslag av bl.a. brännässla, hallon, hundloka, humleblomster, midsommarblomster, stinksyska och vitplister. Där finns även inslag av gulmåra, nässelklocka, rölleka, 61 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN teveronika, vanlig smörblomma och vitsippa. I området finns ett stort antal grova träd, som ofta är solexponerade. Mot åkern växer även en hel del buskar såsom hassel, apel, stenros, krusbär och trubbhagtorn. I områdets västligaste del omges de grova träden dock av en tydlig slån, trubbhagtorn och rosvegetation som skymmer trädens stammar. Hagen har en väl etablerad betesmarksflora, men floran antyder också att området under en längre tid inte betats. Tabell 22. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd Storgrova träd, BIN: haghumla (Bombus sylvarum) Ek BIN: med många VESPIDAE: bålgeting (Vespa crabro), blank murargeting (Ancistrocerus hålträd antilope) MYROR: hästmyra (Camponotus herculeanus) SKALBAGGAR: (Stenocorus meridianus) Figur 29. Ridön, Kurövägshagen, Frodig betesmark med grova och döda träd, här försedda med stekelholkar. T.v. Områdets östligaste spets, med död alm omgiven av igenväxningsvegetation. T.h. Ett av områdets många grova träd. 62 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.21.2 Ekologisk särprägel Vid ett av fältbesöken påträffades haghumla, en art som gynnas av blomrikedom och hög vegetation i kombination med att omgivningarna runt boet är blomrika. En vanligt förekommande art var bålgeting, som förmodligen lever i något av de många grova trädens håliga innandömen. Även blank murargeting vittnar om värdet i de storgrova trädens håligheter. 4.21.3 Hotbild Den västra delen av hagen växer igen och slånbuskage skuggar och konkurrerar ut fältskiktets flora och hindrar hävd. Utan hävd riskerar den hävdgynnade floran att försvinna till förmån för den kraftfulla näringsutnyttjande vegetationen som beskrivs ovan. 4.21.4 Skötselråd Området bör betas och buskvegetationen vid kontinuerligt hålls efter. Detta är för stekelpopulationen särskilt viktigt kring befintliga grova träd som kan tjäna som boplatser. 4.22 Ridön, Lövhällen 4.22.1 Områdesbeskrivning Lövhällen är ett vidsträckt relativt fuktigt lövskogsområde med inslag av grova ekar, hassel och alm. I fältskiktet påträffades många skuggtåliga och näringsutnyttjande arter såsom blåsippa, brännässla, hundloka, humleblomster, lungört, snärjmåra, vitsippa. I trädskiktet återfinns även hägg, rosbuskar, trubbhagtorn, lönn och ask. 4.22.2 Ekologisk särprägel Innevarande år utfördes stora huggningar i skogen, vilket gjorde bedömningen svår, särskilt som jag inte gick transekter i området. Vid uppsättning av fällor påträffads dock ett antal naturvärdesintressanta arter. Flera arter, bl.a. blanksvart trämyra, bålgeting och hushumla, utnyttjar här håligheterna i de grova trädens innandömen. De påträffade hästmyrorna, stekelbocken och lundbocken får representera den funktion som gynnar vedanknutna steklar, bland annat bin. Bin utnyttjar bland andra dessa arters gnag i efterskott för att anlägga sina bon. Tabell 23. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Hålträd och död BIN: hushumla (Bombus hypnorum) ved med VESPIDAE: bålgeting (Vespa crabro) insektsgnag MYROR: svart trämyra (Lasius fuliginosus), hästmyra (Camponotus herculeanus) SKALBAGGAR: stekelbock (Necydalis major), lundbock (Stenocorus meridianus) 4.22.3 Hotbild Ingen bedömning gjord. Kal skogsmyra (Formica polyctena) uppträdde i höga tätheter, vilket är ett potentiellt hot efter avverkning i området. 63 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.22.4 Skötselråd Det är troligt att de utförda huggningarna är gynnsamma för bifaunan. 4.23 Ridön, Ridö gård Ö 4.23.1 Områdesbeskrivning Denna trädbärande näringsrika hage ligger i anslutning till Ridö gård. Under träden växter näringsgynnade arter såsom brännässla, hundloka och vanlig smörblomma, men även humleblomster, gullviva, midsommarblomster, skogsklöver och teveronika. Den norra delen av området är tydligt igenväxande. Träd- och buskskiktet utgörs av ek, hägg, lönn, måbär, rönn, trubbhagtorn, slån och stenros. Området verkar vara betat. 4.23.2 Ekologisk särprägel Trädskiktet hyser höga naturvården. Exempel på arter här som är knuta till dess är bålgeting och blanksvart trämyra. I området noterades även en stor population av buskgeting, vars bon hänger i någon av de många buskarna eller träden. Området är i delar relativt intensivt betat, medan andra delar inte verkar betade alls på grund av den kraftiga buskvegetationen. Det intensiva betet innebär att området håller med relativt får blommor, vilket missgynnar bimångfalden. Dessutom skuggas lämpliga boplatser ut av buskar och träd. Figur 30. Ridön, Ridö gård Ö. Betesmark med frodig undervegetation. T.v. En av många döda almar på Ridön, här med uppsatt stekelholk. T.h. Lönn med uppsatt getingfälla. 64 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN I gengäld bidrar buskvegetationen i det här fallet med en god och variabel blomresurs. Dels är både slån och hagtorn goda pollengivor för t.ex. det i vägkanten påträffade äppelsandbiet. Rosbuskar kan dessutom också fungera som boplats för märgbyggande bin. Slutligen lever ofta många bladätande insekter såsom bladlöss, fjärils- och stekellarver på buskar. Bladlöss utnyttjas av många grävsteklar och blomflugor, medan larver utnyttjas som proviant åt ungarna av många solitära getingar (jfr. takvedgeting). Buskar är alltså inte alltid av ondo, det är viktigt att värdera buskarnas kvalitéer i förhållande till omgivningarnas resurser. 4.23.3 Hotbild Den västra delen av området betas för intensivt för att floran ska överleva. Den östra delen växer igen. 4.23.4 Skötselråd Det är värdefullt att hugga bort en del av buskvegetationen, främst den som omger grövre träd, men även sådan som hindrar betesdjur från att ströva fritt. Blomrikedomen skulle gynnas av ett svagare betestyck i de östra delarna av hagen. Tabell 24. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Grova träd med hål BIN: GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro) MYROR: blanksvart trämyra (Lasius fuliginosus) Buskvegetation BIN: GETINGAR: buskgeting (Dolichovespula media) , takvedgeting (Symmorphus debilitatus) BLOMFLUGOR: (Epistrophe obscuripennis) 4.23.5 Skötselråd Det är värdefullt att hugga bort en del av buskvegetationen, främst den som omger grövre träd, men även sådan som hindrar betesdjur från att ströva fritt. Blomrikedomen skulle gynnas av ett svagare betestyck i de östra delarna av hagen. 4.24 Ridön, Enbacken 4.24.1 Områdesbeskrivning Denna enbuskbacke ligger strax väster om Kurö gård, i anslutning till den bakomliggande mer eller mindre öppna skogen. Marken mellan de täta enbuskbestånden är torr och håller med både klippiga hällmiljöer och sandiga gräsmarker. Dynamiken i området styrs av två huvudsakliga faktorer: variation i näringstillgång och i ljus som når marken. Störningen från det nyligen avverkade 65 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN områden i väster har bidragit till en näringsbelastning som påverkar av områdets fältskikt (genom röjgödsling). I den östra delen av gräsmarken skapar gläntorna en variationsrik mosaik av skuggiga och soliga miljöer med stor skillnad i fuktbalans. Figur 31. Ridön, Enbacken. T.v. Områdets ovanligt torra torräng i sydöst. T.h. De frodigare och mer skuggiga området längst i väster, här med blommande stor blåklocka. Området är i väster relativt nyröjt, vilket medfört uppslag av näringsutnyttjande växter såsom baldersbrå, brunört, fyrkantig johannesört, hundäxing, hundloka, nässelklocka, skogskovall, smultron, stor blåklocka, teveronika, vanlig smörblomma, älgört och ängskovall (kovallerna lever på gräs). Eftersom inga arter har förmåga att vara bäst på allt (jfr Darwinistiska demoner, Law, 1979), gynnas genom selektion olika arter med olika attribut i olika miljöer. I detta område märks skillnaderna extra tydligt. Vilka arter som favoriseras varierar från glänta till glänta. I några gläntor favoriseras arter som är bra konkurrenter om livsutrymme, t.ex. hundäxing, skogsklöver, teveronika, äkta johannesört och ögontröst. I andra gläntor gynnas tåliga arter, som vunnit mark genom att ha förmågan att hålla sig kvar när torkan var som värst. På riktigt torra platser kan vegetationen ibland vara relativt sparsam eller ensartad, där någon art tagit för sig bildas ofta hela bestånd (t.ex. gråfibbla och tjärblomster). I andra delar av de torrare gräsmarksytorna står växtarterna istället mycket tätt. Vegetationen påminner här mest om variationen i en slåtteräng. Exempel på påträffade arter som samsas här är backnejlika, blodrot, bockrot, darrgräs, grässtjärnblomma, gullviva, häckvicker, kvastfibbla, kärringtand, liten blåklocka, prästkrage, rödklöver, stor blåklocka och vitklöver. 4.24.2 Ekologisk särprägel Ett relativt öppet och blomrikt område som detta, beläget vid ett bryn, kan på förhand förväntas hysa blomresursvärden för vedanknutna insekter. Boplatsen för dessa bin kan utgöras av någon av buskarnas märg, men troligtvis ligger de flesta vedlevande binas bon i brynet till den intilliggande skogen. Ur ett vedlevande bis perspektiv kan området därför sägas komplettera skogens avsaknad på blomväxter, medan skogen kompletterar gräsmarkens brist på död ved. Sådana 66 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN områden sägs vara komplementära. Detta framhäver vikten av att ha landskapsperspektiv på skötseln av gräsmarker respektive skog. Den goda tillgången på olika örter är en mycket åtråvärd resurs. Många bin är specialiserade på vissa blomväxter, från vilka pollenet tas till larverna. I denna gräsmark (+omgivning) verkar blåklockorna utgöra en tillräckligt stor resurs för många arter, bl.a. småsovarbi, violsandbi och blåklockshumla. En anledning till att denna resurs är tillräcklig är förekomsten av åtminstone tre blåklocksarter, med olika krav på fukt- och skuggregim. För fjärilslarver är vanligtvis värdväxtens blad och stam en viktigare resurs än blomman. Så utnyttjas smultronbladen av den här observerade smultronvisslares larv. En annan värdefull resurs som området håller med är ett vindskyddat läge, vilket skapar goda mikromiljöer, särskilt för fjärilar men även för bin. God tillgång på värdväxter, såsom ärtväxter, är naturligtvis en förutsättning för larven. Det vindskyddade läget tros dock göra att de vuxna fjärilarnas livslängd förlängs, vilket möjliggör en längre äggläggningsperiod. Ytterligare en kvalitet som detta område besitter är tillgången till lättgrävd sand. Resursen är en stor tillgång för bin, men ligger alltför isolerad här. Det är förvånande att inte fler arter påträffades som utnyttjar denna resurs. En orsak kan vara områdets relativt isolerade plats, och det därför stora avståndet till likartade miljöer. 4.24.3 Hotbild Områdets många enbuskar står mycket tätt, vilket medför mindre utrymme för den örtrika torrmarksfloran. Tabell 25. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Hålbyggande bin BIN: Ceratina cyanea, Chelostoma campanularum, Ancistrocerus beroende av död ved eller trifasciatus, Hylaeus communis, ihåliga buskmärgpipor FJÄRILAR: Sandig miljö och BIN: smultronsandbi (Andrena falsifica), mellanblodbi (Sphecodes hällmarkspartier ephippius) MYROR: rövarmyra (Formica sanguinea) Vindskyddad örtrik miljö FJÄRILAR: allmän bastardsvärmare (Zygaena filipendulae), smultronvisslare (Pyrgus malvae) BLOMFLUGOR: åkermånblomfluga (Eumerus strigatus) Särskilda örter Campanula BIN: blåklockshumla (Bombus soroëensis), småsovarbi (Chelostoma campanularum), violsandbi (Andrena bicolor) Smultron BIN: smultronsandbi (Andrena falsifica) FJÄRILAR: smultronvisslare (Pyrgus malvae) 4.24.4 Skötselråd Plockhuggning av enbuskar och uppkommande sly skulle skapa mer utrymme för torktåliga blomväxter och därmed förmodligen gynna mångfalden generellt, så 67 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN även för bin. Det är dock värdefullt att behålla många enar som vindskydd, och andra buskar (t.ex. rosbuskar) för sina ihåliga stjälkars skull. Det skulle också vara lämpligt att göra naturvårdsgrävningar för att se om det är möjligt att skapa sandblottor i vegetationstäcket. Sandblottor är gynnsamt för markbyggande bin och andra gaddsteklar. 4.25 Ridön, Lövängen 4.25.1 Områdesbeskrivning Området är klart öppnare än den omgivande skogen och karaktäriseras av den täta ört- och gräsvegetationen. Det relativt täta trädskiktet består bl.a. av fyra grova ekar, några gamla fruktträd, lite björk och lönn. Bland buskarna märks bl.a. stenros, måbär och hägg. Området omgärdas i öst, norr och väster om en nyligen utglesad lövskog. Hela ängen omgärdas av ett gammalt stängsel, som förmodligen en gång skyddat denna äng mot tramp från betesdjuren som betat den omgivande skogen. I söder vetter området mot en blomrik åker. Förutom en stor variation i träd- och buskskiktet med avseende på såväl artinnehåll som täckningsgrad, är spannet stort vad gäller näringsrikedom och fuktgradient. Området är i stora delar relativt fuktigt, med tydliga fuktstråk inklusive ett litet kärr. I andra lite upphöjda delar är marken ganska torr, och ofta något sandig. De lite fuktiga till friska partierna domineras kraftigt av några högvuxna näringsutnyttjande och skuggtåliga växtarter såsom brännässla, fyrkantig johannesört, hallon, hundloka, midsommarblomster, stinksyska, svalört, vanlig smörblomma och älgört. På små höjder intill denna dominanta vegetation återfinns en mer karaktäristisk lundvegetation med gullviva, flenört, humleblomster, jätterams, nässelklocka, löktrav, nejlikrot, ormbär, skogsklöver och vitsippa. Här finns, om än trängda, en kvarstående arter som t.ex. murreva, smultron, teveronika och vitklöver. I områdets nordvästligaste del uppträder torrängsavsnitt med stundom rika förekomster av gulvial, kråkvicker, skogsklöver, stormåra och åkertistel. Det känns som om ängen under en lång tid varit ohävdad, vilket hjälpt arter som kan utnyttja den höga näringshalten att dominera på andar arters bekostnad. En annan grupp som gynnats är skuggtåliga dominanta arter. Slutligen har buskvegetation brett ut sig, och skuggar marken betydligt, vilket både ökar näringsrikedomen (med lövförna och bladlusspillning) och tar utrymme för skuggkänsliga arter. 4.25.2 Ekologisk särprägel Området är för litet för att blomrikedomen ensamt ska vara tillräckligt för att långsiktigt upprätthålla någon större population av bin. Med det sagt ska blomrikedomen i området mest ses som potential för de biarter som redan finns i närheten av denna löväng. Dessa kan utnyttja lövängens blomrika miljö för att äta sig mätt, producera fler ägg, samla mer pollen till larverna etc. Eftersom området är relativt fuktigt, finns det ganska få platser som lämpar sig för sandboande arter att bygga bo på. Det var därför nästan förvånande att arter som Andrena helvola 68 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN och Nomada flavoguttata ändå påträffades här. Möjligen kan områdets små torra kullar ha utnyttjats, eller är den närliggande Gullvivebackens (se 4.20) torrare miljö förklaringen till förekomsten av dessa arter. Det kanske mest spännande fyndet var klöverhumla (Bombus distinguendus) NT, som utnyttjade blomriekedomen av ärtväxter i Lövängens nordvästra hörn. Humlor är kända för att kunna flyga långt vid födosök, men vissa arter kan säkert även utnyttja lokalens vegetation för bobyggnad. Exempel på sådana arter är haghumla (Bombus sylvarum) trädgårdshumla (B. hortorum), som för övrigt tillsammans med klöverhumlan räknas till våra mest långtungade humlearter. Blåklockshumla (B. soroëensis) och småsovarbi (Chelostoma campanularum) födosökte på nässelklocka. På ängen är blåklockstätheten relativ låg, men tillsammans med angränsande områden är blåklockor en mycket viktig resurs. Dels är blåklockor generellt vanliga, dels är de spridda och dels förekommer flera arter, vilket gör att riskspridningen ökar. Mest typiskt för lövängar är stor blåklocka och nässelklocka. Figur 32. Ridön, Lövängen. T.v. I stora delar i juli dominerade älgört. T.h. Klöverhumledrottning (Bombus distinguendus) fångad i håv. Områdets, och omgivningarnas, största värden är knutna till de grova och solbelysta träden. En stor grupp bin återanvänder hål som andra insekter gnagt som bostad och matförråd åt sina larver. I området påträffades två mindre vanliga skalbaggar som båda gnager hål i lövträd - myskbock (gnager hål i vide) och lundbock (gnager hål i ek, helst i döda rötter). Exempel på bin som nyttjar sådana hål, och som sågs besöka blommor i området, är smörblomsbi och småsovarbi. Dessutom kläcktes den sparsmakade takvedgetingen ur stekelholkarna. En annan grupp utnyttjar gamla hålträd som boplatser, varav bl.a. de i området påträffade arterna honungsbi och bålgeting. Ytterligare en resurs i trädskiktet är den uttalade buskvegetationen, som visserligen skuggar marken, men som också utnyttjas för bobygge. I det här området påträffades en stor population av buskgeting (Dolichovespula media). För att göra områdets kvalitéer för pollinerare komplett får man inte glömma de värdefulla fuktstråken. Dessa är visserligen inte till så stor nytta för bin, men en förutsättning för en stor grupp bland blomflugorna. Blomflugornas larver är 69 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN vanligtvis rovdjur, som gärna äter bladlöss på ört eller blad. En annan stor grupp bland blomflugorna är dock filtrerare av fuktig jord eller näringsrik sumpmark. Båda dessa grupper var mycket välrepresenterade i blommor på Lövängen. Tabell 26. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Solbelysta grova BIN: smörblomsbi (Chelosotoma florisomne), småsovarbi (C. stammar, död ved campanularum) och hasselrunnor GETINGAR: buskgeting (Dolichovespula media), takvedgeting (Symmorphus debiliatus) SKALBAGGAR: Myskbock (Aromia moschata), lundbock (Stenochorus meridianus), Storgrova träd och BIN: honungsbi (Apis mellifera) hålträd GETINGAR: bålgeting (Vespa crabro), Högörtsvegetation BIN: Humlor: lundhumla (Bombus lucorum), trädgårdshumla (Bombus hortorum), haghumla (B. sylvarum), klöverhumla (B. distinguendus) NT BLOMFLUGOR: Eristalis, Myathropa, Helophilus, Chrysotoxum bicinctum, C. cautum. Fuktstråk, sumpmark BLOMFLUGOR: Eristalis, Myathropa, Helophilus och fuktig jord Campanula BIN: blåklockshumla (Bombus soroëensis), småsovarbi (C. campanularum) Majsmörblomma BIN: smörblomsbi (Chelosotoma florisomne) 4.25.3 Hotbild Området uppvisar stor variation med avseende på både träd- och buskskikt, fuktighetsförhållanden, näringsrikedom och blomrikedom. Konkurrens i en ohävdad regim innebär långsiktigt ett hot mot den hävdvunna floran, som fått en alltmer undanskymd plats. Ett annat hot är den alltmer påtagliga buskvegetationen, som i delar skymmer bort hävdgynnade arter. 4.25.4 Skötselråd Hävd genom slåtter är gynnsamt för mångfalden eftersom den sätter den naturliga konkurrensen ur spel, och för en variation av blomresurser. Omgivningarna bör även fortsättningsvis hållas halvslutna så att det fuktiga mikroklimatet och den hävdgynnade floran behålls. Delar av buskvegetationen kan dock med fördel avlägsnas för ökat solinsläpp. Märk dock de värden som kan kopplas till buskskiktet ovan. Försiktig utglesning är att föredra. 4.26 Aggarön, Storängsbacken N 4.26.1 Områdesbeskrivning Storängsbacken utgörs i den norra delen av en trädklädd och relativt mörk lövskog, med lite solinstrålning. I enstaka bryn förekommer en någorlunda utvecklad gräsmarksflora. Området betades svagt innevarande år. 70 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Området är i norr halvöppet. Fältskiktet inkluderar arter som grässtjärnblomma, majsmörblomma, rölleka, smultron, teveronika, vitklöver och vitsippa. I nordöstra hörnet ligger en hällmark med inslag av smultron, skogsviol, kärleksört, stinknäva, äkta johannesört och ärenpris. Längs områdets västsida står ett antal vidkroniga ekar (se figur 33), med en relativt näringsrik undervegetation bestående av hallon, hudloka, majsmörblomma, bergmynta, vanlig smörblomma, häckvicker och stor blåklocka. Största delen av området är relativt skuggigt, men i ett sydvänt hak längs det västra brynet påminner om gammal hävd. Här växer bland annat brudbröd, brunört, gråfibbla, kummin, kärringtand, liten blåklocka, prästkrage, rödklöver, smultron, stenros och vitklöver. Öster om detta torra hak ligger istället en våtmark kantad av en mörk lövskog med bl.a. ask och hassel. Här växer bl.a. humleblomster, nejlikrot, skogssallat, tandrot och trolldruva. Söder om våtmarken är trädskiktet tätare och mer skogsbetonad, dock med inslag av höjder och glesare skog. Figur 33. Aggarön, Storängsbacken N. T.v. Ek i hagens nordvästra del, i bakgrunden det öppna hällpartiet. I just den här eken placerades en av stekelholkarna. T. h. Ett av områdets hasselbestånd, med rik blomning om våren men så gott som blomfri miljö efter lövsprickningen, med låga naturvärden för bin. Tabell 27. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd BIN: GETINGAR: Bålgeting (Vespa crabro), blank murargeting (Ancistrocerus antilope) Sand, öppen miljö med ärtväxter 4.26.2 Kärringtand, rödklöver BIN: ärtsandbi (Andrena wilkella) Ekologisk särprägel I området påträffades förvånande nog inga naturvårdsintressanta arter. Området är väldigt varierande i sin karaktär, men samtidigt väldigt skuggig efter lövsprickningen. Värd att notera är förekomsten av ärtsandbi (Andrena wilkella), som gärna besöker ärtväxter. Arten bygger bo i sandig mark, vilket påträffades i diket mot åkern i ovan nämnda öppna sydvända hak. Från stekelholkarna kläcktes inga intressanta arter, men väl blank murargeting, som inte är allmänt 71 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN förekommande och som behöver solexponerad ved med insektsgnag i kombination med buskmark där bytesdjur kan fångas. 4.26.3 Hotbild Förutsättningarna i området är generellt dåliga för bin och andra gaddsteklar. Området har visserligen riklig tillgång till miljöer för steklar som vill bygga bo i död ved men blomrikedomen är alltför låg. Sistnämnda beror dels på att områdets skuggighet, vilket gör att tillgången på blomresurser är låga, och dels på att kringliggande områden främst utgörs av blomfattiga åkrar. I dessa kan blomresurserna där förväntas vara ganska låga. 4.26.4 Skötselråd Det är möjligt att man genom att glesa ut i krontaket runt områdets upphöjda hällpartier, och genom att helt öppna upp runt partier med hävdgynnad flora, skulle kunna öka blomresurserna. För att blomrikedomen ska bli tillräcklig krävs dock sannolikt att åkrarna brukas med breda marginaler med sprutfria zoner. Det är även fördelaktigt för gaddstekelfaunan att glesa ut trädskiktet i områdets mer låglänta partier glesas ut, men sådana åtgärder måste först övervägas nog eftersom de kan antas motverka kvalitéer för organismgrupper som är mer typiska för sådana områdens värden, ex. vedlevande skalbaggar, mollusker och kryptogamer. 4.27 Aggarön, Storängsbackens västra brynmiljö 4.27.1 Områdesbeskrivning Storängsbackens västra brynmiljö är trädbevuxen, men belägen på ytor som i delar tidigare varit åker. Området betas idag, och den vedartade vegetationen består i stora delar av rosenbuskar med inslag av grova träd. Där finns en hel del sten, men också myrbon. Landskapet norr och väster om denna glänta området utgörs av åker. I kanten mot skogen österut ligger ett antal grova ekar. Hagen är välbetad, och runt rosbusksnåren är floran rik på blommande växter varav bl.a. bockrot, brudbröd, grässtjärnblomma, liten blåklocka, prästkrage, skogsklöver, stor blåklocka och ängssyra. I de välbetade sektionerna blommar antingen lågvuxna blommor såsom blodrot, brunört, höstfibbla, kärringtand, rödklint, rödklöver, vitklöver, eller oaptitliga blommor såsom vanlig smörblomma och vägtistel. I de allra torraste partierna närmast skogen förekommer även uppslag av gråfibbla, här med partier med sandig jordmån. Innevarande år betades området kontinuerligt under sommaren, och då relativt intensivt. 4.27.2 Ekologisk särprägel Den observerade insektsfaunan i betesmarken indikerar närhet till det intilliggande brynet från skogen. I blommor påträffas nämligen arter som utnyttjar insektsgnag i död ved, hålträd och den skyddade brynmiljön i sig. Som exempel kan nämnas det mindre allmänna trätapetserarbiet (Megachile ligniseca) som utnyttjar gnag från skalbaggar eller fjärilslarver i död ved av lite större dimensioner, vanligtvis > 9 mm i diameter. Dessutom hittades många blombockar, vilka skulle kunna utgöra potentiella hålvärdar för trätapetserarbiet. 72 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Områdets många strukturer ger generellt goda framtida förutsättningar för en varierad flora och. I anslutning till buskarna påträffades blåklocksspecialister såsom violsandbi och blåklockshumla. Violsandbi bygger sitt bo just i sandig mark, vilket på sina håll uppträdde i området, och i diket i åkerkanten. Buskvegetationen i området fungerar som spelplats för många hopprätvingar, bland annat för buskvårtbitaren. Figur 34. Aggarön, Storängsbackens västra brynmiljö. T.v. Områdets intensivt betade, men ändå buskrika, karaktär. T. h. Blåcklockshumla (Bombus soroëensis) som här besöker sin favoritblomma, liten blåklocka. Tabell 28. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Öppen blomrik mark i BIN: trätapetserabi (Megachile ligniseca) närheten av grova träd och SKALBAGGAR: tegelbock (Leptura sanguinolenta), död ved ängsblombock (Stenurella melanura) Torra marker i Blåklockor omgivningarna soroëensis) Buskrikedom HOPPRÄTVINGAR: Buskvårtbitare (Pholidoptera griseoaptera) Ängssyra 4.27.3 BIN: violsandbi (Andrena bicolor), blåklockshumla (Bombus FJÄRILAR: violettkantad guldvinge (Lycaena hippothoe) NT Hotbild Där en ogästvänlig buskvegetation breder ut sig är det naturligt att vara extra uppmärksam på att denna inte tar över så mycket att betet upphör, eller att marken skuggas så mycket att hävdgynnade floran försvinner. Buskvegetationen är dock i sig mycket värdefull och som skapare av dynamik i hagen. 4.27.4 Skötselråd Håll efter buskvegetationen där det behövs, men ta inte bort allt. Lämna död ved, gärna i bryn så att den så långt som möjligt blir solbelyst utan att ta plats från blommande och hävdgynnade arter. Låt grova trädstammar och död ved i brynen i möjligaste mån vara solbelyst, och lågor bli liggande. Detta gynnar bin som bygger bon i död ved och utnyttjar områdes goda tillgång på floraresurser. 73 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 4.28 Aggarön, Storängsbackens glänta 4.28.1 Områdesbeskrivning Storängsbackens glänta är öppen och har tidigare brukats som åker. Området hyser i stora delar höga näringshalter, särskilt åt öster där marken blir allt friskare i sin karaktär. Vanligt förekommande växter är brunört, vitklöver, rödklöver, höstfibbla, kärringtand, rölleka, vanlig smörblomma, vägtistel och åkertistel. Längst in mot skogen i nordväst är marken relativt fattig, med en mer utpräglad torrbacksflora. Här växer bland annat bockrot, brudbröd, brunört, gråfibbla, grässtjärnblomma, gulvial, höstfibbla, kärringtand, liten blåklocka, prästkrage och rödklint. Området saknar, i egenskap av kultiverad betesmark, många av de strukturer som uppträder i traditionellt hävdade marker. Varken myrbon, buskar eller myrtuvor påträffades i området. I gengäld håller marken med en tydlig fuktighetsgradient, från det fuktiga i öster till det torrare västra brynet. Området både skyddas, och hotas av de kringliggande brynen. Goda blomresurser finns för de bin som bygger bo i håligheter i ved i kringliggande områden. På samma sätt kan man uttrycka det ur dessa växters perspektiv, att pollinering erhålls genom närheten till god boendemiljö för vedlevande bin. Figur 35. T.v. Området i juli sedd från öster. T. h. Trätapetserarbi (Megachile ligniseca) i rödklint. 4.28.2 Ekologisk särprägel Området är, såsom tidigare plöjt, väldigt enhetligt vad gäller mikrosturkturer såsom tuvor, myrbon och vegetation. Dessutom är marken relativt fuktig, utan potential för markbyggande bin. Även om området saknar träd, omges det på alla håll av potentiella boplatser. Den omgivande trädvegetationen ger även vindskydd och uppväger något av den i området stora bristen av mikrostrukturer. Blomrikedomen är trots kontinuerligt bete relativt hög, vilket kommer att fållan är så stor. Blomrikedomen, fuktighetsgradienten och omgivningen utgör detta områdes samlade värde. För bin och andra steklar utgör blomrikedomen i juni och juli områdets absolut värdefullaste bidrag, eftersom de trädklädda markerna runtomkring är så blomfattiga, särskilt efter lövsprickningen. Man kan säga att 74 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN dessa områden är komplementära, dvs. de bidrar med olika resurser, vilka tillsammans ger en högre mångfald i båda. Tabell 29. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Döda träd BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum), trätapetserarbi (Megachile ligniseca) BLOMFLUGOR: HOPPRÄTVINGAR: kärrgräshoppa (Mecostetus grossus) 4.28.3 Hotbild Så länge området betas föreligger inga hot mot dess inneboende värden. De största naturvärdena för bin utgörs av den näringsfattigare delen närmast skogen, vilken mest hotas av brynets utvidgande. 4.28.4 Skötselråd Fortsätt låta beta området och avverka några skuggande träd och buskar i de öppna och näringsfattigaste delarna. Behåll grova, och döda träd, särskilt i solbelysta bryn. Dessa utgör potentiella boplatser för vedlevande bin som besöker blommor i området. Om det är logistiskt möjligt kunde man pröva att undanta området från bete under en tid mellan mitten av juni och slutet av juli, när områdets blomresurser är som viktigast för trädlevande bin i de omgivande markerna. 4.29 Aggarön, Storängsbacken S 4.29.1 Områdesbeskrivning Storängsbackens södra del utgörs av en stor lövskog med en del höjder i form av insprängda bergknallar. Krontäckning i sänkorna är efter lövsprickningen total. I sänkorna växter bl.a. hassel medan trädskiktet på höjderna främst utgörs av grov ek Höjdernas flora domineras av mossa och knylhavre, annars påträffas här även blommor som stor blåklocka, skogssallat, bergmynta, stinknäva, hundloka, smultron, jordreva, gullviva, liljekonvalj, lundgröe och bergsslok. I sänkorna utgörs undervegetation av brunört, ask, humleblomster, nejlikrot, vitsippa, skogsviol och löktrav. Tabell 30. Karaktäristiska arter som representerar miljöer inom området. Kvalité Arter Insektsarter Grova träd och död ved i anslutning BIN: småsovarbi (Chelostoma campanularum). med blåklockor i fältskiktet GRÄVSTEKLAR: Psenulus pallipes och P. schencki. 4.29.2 Ekologisk särprägel Mycket få biarter påträffades i området. Resultatet var väntat, då området inte utgör en naturlig livsmiljö för bin. Området hyser dock ett antal grova träd som, där de står lite öppnare, kan tjäna som boplats åt vedlevande bin. Däremot är marken generellt väldigt blomfatting, särskilt från det att lövtäcket utbildats. En 75 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN av de få påträffade blombesökarna var småsovarbi (Chelostoma campanularum), som samlade pollen i stor blåklocka. 4.29.3 Hotbild Området är förhållandevis öppet för att vara skog, men mestadels runt höjderna. Sett ur ett stekelperspektiv finns risk att även dessa på sikt växer igen. De mer låglänta, eller plana, partierna är ofta tätt bevuxna med en ung lövträdsvegetation, ibland av hassel. I områden likt detta bör skötselåtgärderna inte motiveras ur ett stekelperspektiv, utan snarare för att gynna vedlevande skalbaggar, kryptogamer, mollusker och andra organismgrupper som är knutna till den här typen av miljö. Figur 36. Storängsbacken södra del var liksom flera andra områden på Ridön och Aggarön relativt skuggig och blomrik enbart innan krontaket slutit sig mitten av maj. T.v. en ek med stekelholk, t.h. blommade rikligt innan krontäckets slöts, vitsippa (Anemone nermorosa). 4.29.4 Skötselråd Det är möjligt att området skulle kunna fungera som betesmark, om delar av den skuggiga skogen får förbli ogallrad. Områdets största värde för bin är som boplats i de grova träden, främst de som växer på hällmarkslika höjdpartierna eller de som ligger i brynen. Förutom de grova trädens skalbaggsgnag och hålrum (i hålträd) är det solinstrålning som begränsar bobyggnadsmöjligheterna. Detta gäller även för myrfaunan och för både sociala och solitära getingar. Även om just detta område inte kan hålla med blomresurser i tillräcklig omfattning kan man optimera 76 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN boendemiljön för trälevande bin. Dessa kan utnyttja de relativt goda blomresurser i omgivande och mer öppna områden (jfr 4.30). Skötselråd för att gynna gaddstekelfaunan bör åtföljas enbart om de inte motverkar kvalitéer för organismgrupper som är mer typiska för sådana områdens värden, t.ex. vedlevande skalbaggar, mollusker och kryptogamer. 77 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 5 Referenser Allen-Wardell G., Bernhart P., Bitner R., Burquez A., Buchman S., Cane J., Cox P.A., Dalton V., Feinsinger P., Ingram M., Inouye D., Jones C.E., Kennedy K., Kevan P., Koopowitz H., Medellin R., Medellin-Morales S. & Nabhan G.P. (1998) The potential consequences of pollinator declines on the conservation of biodiversity and stability of crop yields. Conservation Biology 12, 8-17. Appelqvist, T., Gimdal, R. & Bengtson, O. 2001. Insekter och mosaiklandskap. Entomologisk Tidskrift 122, 81-97. Biesmeijer J.C., Roberts S.P.M., Reemer M., Ohlemüller R., Edwards M., Peeters T., Schaffers A.P., Potts S.G., Kleukers R., Thomas C.D., Settele J. & Kunin W.E. (2006) Parallel declines in pollinators and insect-pollinated plants in Britain and the Netherlands. Science 21, 351-354. Brady S.G., Litman J.R. & Danforth B.N. (2011) Rooting phylogenies using a gene duplication: An empirical example from the bees (Apoidea). Molecular Phylogenetics and Evolution 60, 295-304. Budrys E., Andreu Ureta J., Briliūtė A., Cetkovic A., Heinrich S., Kroel-Dulay G., Moora M., Potts S.G., Rortais A., Sjödin N E., Szentgyörgyi H., Torres I., Vighi M., Westphal C., Budrienė A. 2009. Cavity-nesting Hymenoptera across Europe: a study in ALARM project field site network sites using small trap-nests on trees and buildings. In: J. Settele et al. (eds) Atlas of Biodiversity Risk. Sofia & Moscow: Pensoft (ISBN 978-954-642-446-4; e-book: ISBN 978-954-642-447-1). Cane J.H. & Tepedino V.J. (2001) Causes and extent of declines among native North American invertebrate pollinators: detection, evidence, and consequences. Conservation Ecology 5, 1-7. Carvell C. (2002) Habitat use and conservation of bumblebees (Bombus spp.) under different grassland management regimes. Biological Conservation 103, 3349. Goulson D., Hanley M.E., Darvill B., Ellis J.S. and Knight M.E. (2005) Causes of rarity in bumblebees. Biological Conservation 122, 1-8. Grimaldi, D. & Engel, M.S. (2005). Evolution of the Insects. Cambridge University Press. Gärdenfors U. (2010) Rödlistade arter i Sverige 2010 - The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Hanski, I. & Ovaskainen, O. (2000). The metapopulation capacity of a fragmented landscape. Nature 404, 755-758. Hanski, I. & Ovaskainen, O. (2004). Metapopulation theory for fragmented landscapes. Theoretical Population Biology 64, 119-127. 78 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Kearns C.A. & Inouye D.W. (1997) Pollinators, flowering plants, and conservation biology. Bioscience 47, 297-307. Kearns C.A., Inouye D.W. & Waser N.M. (1998) Endangered mutualisms: The conservation of plant-pollinator interactions. Annual Review of Ecology and Systematics 29, 83-112. Kevan P.G. & Phillips T.P. (2001) The economic impacts of pollinator declines: an approach to asssessing the consequences. Conservation Ecology 5, [online] URL: ht. Klein A.-M., Vaissière B.E., Cane J.H., Steffan-Dewenter I., Cunningham S.A., Kremen C. & Tscharntke T. (2007) Importance of pollinators in changing landscapes for world crops. Proceedings of the Royal Society of London Series B: Biological Sciences 274, 303-313. Larsson, K. 2007. Bränning och markstörning gynnar hotade arter i Halland. Svensk Botanisk Tidskrift 101 häfte 2. Larsson M. (2006) Critical resource levels of pollen for the declining bee Andrena marginata (Hymenoptera, Andrenidae). Man 1-9. Larsson M. & Franzén M. (2006) Critical resource levels of pollen for the declining bee Andrena hattorfiana (Hymenoptera, Andrenidae). Biological Conservation 134, 405-414. Law, R. 1979 Optimal Life Histories under age-specific Predation. American Naturalist 114: 399-417. Lenoir, L., Bengtsson, J., Persson, T. 1999. Effects of coniferous resin on fungal biomass and mineralisation processes in wood ant nest materials. Biology and Fertilisation of Soils 30: 251-257. Linkowski M.W., Cederberg B. & Nilsson L.A. (2004) Vildbin och fragmentering. Svenska Vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU, & Avdelningen för Växtekologi. Uppsala Universitet, Uppsla. pp 1 Linkowski W., Pettersson M.W., Cederberg B. and Nilsson L.A. (2004) Nyskapande av livsmiljöer och aktiv spridning av vildbin. Svenska Vildbiprojektet vid ArtDatabanken, SLU, & Avdelningen för Växtekologi. Uppsala Universitet, Uppsla. pp 1 MacArthur, R H. & Wilson, E O. 1967. The Theory of Island Biogeography. Princeton, N J.: Princeton University Press. Milchunas D.G., Sala O.E. & Lauenroth W.K. (1988) A generalized model of the effects of grazing by large herbivores on grassland community structure. American Naturalist 132, 87-106. Naturvårdsverket. 2010. Uppföljning i skyddade områden i Sverige. Riktlinjer för uppföljning av friluftsliv, naturtyper och arter på områdesnivå. Rapport 6379. 79 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN Nilsson G.E. (1984) Notiser: För Västmanlands län nya gaddsteklar. Entomologisk Tidskrift 105, 104. Nilsson G.E. (1985) Notiser: För Västmanlands län och Uppland nya gaddsteklar. Entomologisk tidsskrift. Entomologisk Tidskrift 106, 42-43. Nilsson G.E. (1986) Nya landskapsfynd av gaddsteklar, med en översikt av de fennoskandiska arterna i familjen Dryinidae. Entomologisk Tidskrift 107, 85-90. Nilsson G.E. (1989) Nya landskapsfynd av gaddsteklar från mellersta och norra Sverige. Entomologisk Tidskrift 110, 47-49. Nilsson G.E. (1991) The wasp and bee fauna of the Ridö archipelago in Lake Mälaren, Sweden (Hymenoptera, Aculeata). Entomologisk Tidskrift 112, 79-92. Nilsson L.A. (2007) Stora bin på stora blomster. En bevarandeplan av stortapetserarbi, Megachile lagopoda, och dess parasitiska kägelbin storkägelbi, Coelioxys conoidea, och thomsonkägelbi, Coelioxys obtusispina, i Sverige 2006. Länsstyreslen i Södermanlands län. Rapport 2007:9. Landstinget i Södermanland, Nyköping. Packer L. & Owen R. (2001) Population genetic aspects of pollinator decline. Conservation Ecology 5, [online] URL: ht. Roubik D.W. (2001) Ups and downs in pollinator populations: when is there a decline? Conservation Ecology 5, 2online. Sillén-Tullberg, B. (1982) Behavioural ecology and population dynamics of an aposematic seed bug, Lygaeus equestris L., Stockholm. Sjödin, N E. 2007. Pollinating insect responses to grazing intensity, grassland characteristics and landscape complexity: behavior, species diversity and composition. Acta universitatis agriculturae sueciae. Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala. Sjödin N.E. (2009a) Bin (Apoidea) i grustäkter längs tre åsar i Västmanlands län. Länsstyrelsens rapportserie. Rapport 1:27. Länsstyrelsen i Västmanlands län, Västerås. pp 1-94. Sjödin N.E. (2009b) Inventering av bin vid Upplandskusten, Östhammar. Upplandsstiftelsens rapportserie: 2009/3. Upplandstiftelsen, Uppsala. pp 108 Solbreck C. (1995) Long-term population dynamics of a seed-feeding insect in a landscape perspective. In: Population dynamics: new approaches and synthesis. Edited by Cappuccino N. & Price P.W. Academic press, London. pp 279-301. 80 INVENTERING AV GADDSTEKLAR PÅ ÄNGSÖ, RIDÖN OCH AGGARÖN I VÄSTMANLANDS LÄN 6 Slutord Tack för all hjälp, med kartor inför fältsäsongen samt för dito för slutrapporten Mårten Gustafsson, Liselott Sjödin Skarp och Alf Ericsson. Tack även Jan Bergsten för intressanta diskussioner om lokaler och ekologiska processer och L. Anders Nilsson för expertutlåtande över några för mig svårbestämda bin. 81 Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22. Ordning Familj Art Hymenoptera Gasteruptiidae Gasteruption assectator Chrysididae Chrysis ignita-gr Chrysis iris Formicidae Camponotus herculeanus Formica exsecta Formica fusca Formica polyctena Formica pratensis Formica rufa Formica rufibarbis Formica sanguinea Lasius brunneus Lasius flavus Lasius fuliginosus Lasius niger Vespinae Dolichovespula saxonica Vespa crabro Vespula rufa Vespula vulgaris Eumeninae Ancistrocerus trifasciatus Eumenes pedunculatus Odynerus spinipes Sphecidae Ammophila sabulosa Cerceris rybyensis Crossocerus ovalis Lestica clypeata Lindenius albilabris Nysson Trypoxylon figulus Colletidae Colletes daviesanus Hylaeus brevicornis Hylaeus communis Hylaeus confusus Andrenidae Andrena bicolor Andrena cineraria Andrena falsifica Andrena haemorrhoa Andrena helvola Andrena labiata Andrena lapponica Andrena nigroaenea Andrena subopaca Andrena wilkella Lasioglossum zonulum Halictidae Halictus tumulorum Lasioglossum albipes Lasioglossum calceatum Lasioglossum fratellum Lasioglossum fulvicorne Lasioglossum leucopus Lasioglossum morio Lasioglossum punctatissimum Lasioglossum zonulum Sphecodes crassus Sphecodes ephippius Sphecodes geoffrellus Ängsö 1 2 3 5 6 14 16 17 18 19 20 23 24 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 2 1 1 1 1 3 1 1 3 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 6 4 1 5 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 4 3 2 5 2 1 4 3 2 1 (5) 1 1 2 1 2 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 4 1 1 3 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 3 4 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 2 3 Aggarön 28 29 30 31 Totalt 1 1 1 Ridön 9 11 12 25 27 1 1 6 2 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 3 8 5 4 3 2 5 1 8 1 2 4 5 7 2 1 2 1 2 6 1 1 1 1 1 1 2 4 5 4 2 1 6 5 1 1 2 2 3 6 16 6 9 3 1 20 6 1 14 2 12 3 Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22. Ordning Familj Art forts. Hymenoptera Megachilidae Anthidium punctatum Chelostoma campanularum Chelostoma florisomne Chelostoma rapunculi Hoplitis claviventris Hoplitis leucomelana Megachile centuncularis Megachile ligniseca Megachile versicolor Megachile willughbiella Osmia bicornis Osmia leaiana Trachusa byssina Apidae Anthophora furcata Ceratina cyanea Eucera longicornis Nomada flavoguttata Nomada flavopicta Nomada fusca Nomada goodeniana Nomada lathburiana Nomada leucophthalma Nomada striata Apis mellifera Bombus barbutellus Bombus bohemicus Bombus distinguendus Bombus hortorum Bombus humilis Bombus hypnorum Bombus lapidarius Bombus lucorum Bombus norvegicus Bombus pascuorum Bombus pratorum Bombus ruderarius Bombus rupestris Bombus soroeensis Bombus subterraneus Bombus sylvarum Bombus terrestris Orthoptera Tetrigidae Tetrix bipunctata Tettigoniidae Decticus verrucivorus Metrioptera brachyptera Metrioptera roeselii Pholidoptera griseoaptera Catantopidae Chorthippus albomarginatus Chorthippus biguttulus Chorthippus brunneus Chorthippus parallelus Gomphocerus rufus Mecostethus grossus Myrmeleotettix maculatus Omocestus viridulus Ängsö 1 2 1 1 1 3 5 6 14 16 17 18 19 20 23 24 1 2 1 1 1 1 2 2 1 1 1 2 2 2 1 1 1 1 3 1 5 2 2 1 3 4 1 1 2 5 1 1 4 1 1 2 3 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 2 1 2 4 1 2 10 1 2 1 1 1 1 4 4 1 3 2 2 1 4 4 1 2 1 1 2 1 1 1 1 2 7 4 2 1 1 1 1 1 1 1 7 1 1 2 1 1 2 1 1 1 2 1 3 2 2 3 1 2 1 1 1 1 3 1 1 1 3 6 1 1 Aggarön 28 29 30 31 Totalt 1 1 1 1 5 1 1 1 3 1 Ridön 9 11 12 25 27 1 3 1 6 2 2 1 1 1 1 2 1 1 2 2 2 9 1 1 2 1 4 5 3 4 2 1 3 4 4 2 (5) 5 4 4 1 6 2 1 4 1 6 3 2 3 1 7 2 1 3 2 1 1 5 1 2 3 1 2 2 5 9 7 2 1 4 4 5 1 1 2 1 1 1 1 1 2 1 1 2 1 1 3 1 1 1 1 3 1 1 2 1 2 2 2 6 2 4 3 1 1 1 2 2 2 2 1 1 1 4 1 4 2 1 2 3 2 9 9 2 1 2 1 1 5 1 2 1 2 18 3 3 8 4 2 1 3 1 1 1 24 2 3 1 6 12 5 17 14 2 19 6 9 3 18 1 30 10 1 19 10 16 10 18 20 75 5 18 6 15 44 Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22. Ordning Familj Art Diptera Bombyliidae Bombylius major Syrphidae Brachypalpus laphriformis Cheilosia fraterna Cheilosia sootryeni Cheilosia velutina Cheilosia vicina Chrysotoxum arcuatum Chrysotoxum bicinctum Chrysotoxum cautum Chrysotoxum festivum Dasysyrphus tricinctus Didea fasciata Epistrophe eligans Epistrophe obscuripes Episyrphus balteatus Eristalis intricaria Eristalis picea Eristalis tenax Eumerus strigatus Eupeodes corollae Ferdinandea cuprea Helophilus affinis Helophilus hybridus Helophilus pendulus Melanogaster? Melanostoma mellinum Microdon mutabilis Myathropa florea Orthonevra intermedia Parasyrphus lineolus Parhelophilus consimilis Parhelophilus frutetorum Pipiza noctiluca Pipiza quadrimaculata Pipizella viduata Pipizella virens Platycheirus nielseni Platycheirus peltatus Rhingia campestris Sericomyia lappona Sericomyia silentis Sphaerophoria scripta Syritta pipiens Syrphus ribesii Syrphus torvus Syrphus vitripennis Volucella pellucens Xanthogramma citrofasciatum Heteroptera Lygaeidae Lygaeus equestris Pentatomidae Graphosoma lineatum Ängsö 1 2 3 5 1 6 14 16 17 18 19 20 23 24 1 1 1 3 1 1 1 1 1 1 1 1 3 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 2 1 1 1 4 2 1 2 2 1 1 1 5 1 1 1 2 1 2 1 2 1 7 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 4 1 1 1 1 1 1 1 Aggarön 28 29 30 31 Totalt 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 2 2 1 1 1 2 1 Ridön 9 11 12 25 27 1 1 1 1 1 1 1 1 1 3 (5) 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 11 2 1 2 1 1 3 6 2 1 2 1 1 1 13 4 2 1 1 2 1 1 6 30 1 3 2 3 2 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 4 2 6 5 5 6 3 3 9 5 Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22. Ordning Familj Art Ängsö 1 2 Coleoptera Carabidae Cicindela campestris Cerambycidae Anastrangalia sanguinolenta Leptura quadrifasciata Oxymirus cursor Phytoecia cylindrica 2 3 Stenocorus meridianus Stenurella melanura Stictoleptura maculicornis Coccinellidae Coccinella septempunctata 1 Subcoccinella vigintiquatuorpunctata Curculionidae Cionus scrophulariae Cleopomiarus graminis Curculio nucum Elateridae Cidnopus pilosus Ctenicera pectinicornis Limonius aeneoniger Rutelidae Cetonia aurata Staphylinidae Staphylinus caesareus Scarabaeidae Aphodius brevis Trichius fasciatus 3 5 1 1 1 1 2 1 2 1 1 1 2 1 1 3 1 4 1 1 2 1 1 1 5 2 3 1 2 1 1 1 3 1 1 4 1 2 2 2 4 1 2 2 2 5 2 1 1 2 1 3 7 4 2 4 (5) 2 2 4 1 3 2 1 2 7 1 2 8 2 2 1 1 1 4 3 1 3 2 6 1 1 1 3 1 1 2 1 22 1 5 1 2 1 2 1 5 1 1 3 1 1 3 4 6 2 2 1 1 3 2 2 2 1 1 1 16 1 12 5 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 2 4 1 1 1 1 1 1 2 2 1 1 1 1 4 1 1 1 1 1 2 Aggarön 28 29 30 31 Totalt 1 1 1 Ridön 9 11 12 25 27 1 Lepidoptera Pieridae Anthocharis cardamines Aglais urticae Gonepteryx rhamni Leptidea sinapis Leptidea reali Pieris brassicae Pieris napi Pieris rapae Nymphalidae Argynnis Argynnis adippe Argynnis aglaja Argynnis niobe Argynnis paphia Boloria euphrosyne Boloria selene Brenthis ino Aphantopus hyperantus Melitaea athalia Cynthia cardui Vanessa atalanta Pararge aegeria Inachis io Issoria lathonia Lasiommata maera Hipparchia semele Coenonympha arcania Coenonympha pamphilus Hesperiidae Hesperia comma Pyrgus malvae Thymelicus lineola Ochlodes sylvanus Thecla betulae 6 14 16 17 18 19 20 23 24 4 1 1 2 4 1 1 1 1 1 1 2 1 2 9 6 2 2 1 6 1 2 1 1 1 1 1 1 1 2 1 5 2 1 1 1 7 1 10 1 2 5 36 11 2 16 9 3 9 2 2 7 60 12 2 1 1 7 1 1 5 54 4 11 10 19 7 1 Appendix 1. Insektsobservationer från ekologiska transekter. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22. Ordning Familj Art forts. Lepidoptera Lycaeidae Lycaena hippothoe Lycaena phlaeas Lycaena virgaureae Polyommatus amandus Polyommatus icarus Polyommatus semiargus Cupido minimus Callophrys rubi Zygaenidae Zygaena Zygaena filipendulae Zygaena lonicerae TOTALT Ängsö 1 2 3 1 3 2 5 1 6 14 16 17 18 19 20 23 24 1 1 1 3 5 1 1 1 1 3 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 2 6 1 2 2 1 3 Aggarön 28 29 30 31 Totalt 1 14 1 2 24 3 3 4 3 8 1 1 1 1 3 3 28 92 90 62 49 60 86 # 39 76 88 51 # 5 (5) Ridön 9 11 12 25 27 56 72 55 4 6 22 45 36 4 1350 Lokalnr Från datum 2 3 4 5 6 Subspec Omkrets Tjärn Ö 400 m 1.HT1 05.09 -08.20 Querob 340 1.HT2 05.09 -08.20 Querob 228 1.HT3 05.09 -08.20 Querob 250 1.HT4 05.09 -08.20 Querob ? Lötenbacken, Tjärn SÖ 400 m 2.HT1 05.09 -08.20 Ulmgla 299 2.HT2 05.09 -08.20 Ulmgla 149 2.HT3 05.09 -08.20 Ulmgla 180 2.HT4 05.09 -08.20 Fraexc 223 Blånusberget 3.HT1 05.09 -08.20 Querob ? 3.HT2 05.09 -08.20 Querob 188 3.HT3 05.09 -08.20 Querob 147 3.HT4 05.09 -08.20 Querob 206 Ektorpshagen Ö 4.HT1 05.09 -08.20 Querob 212 4.HT2 05.09 -08.20 Querob 158 4.HT3 05.09 -08.20 Pinsyl 129 4.HT4 05.09 -08.20 Querob 227 Hagalund Ö 100 m 5.HT1 05.09 -08.21 Ulmgla 153 5.HT2 05.09 -08.21 Poptre 97 5.HT3 05.09 -08.21 Querob 201 5.HT4 05.09 -08.21 Querob 180 Lilla Näs-hagen V 6.HT1 05.09 -08.22 Sorauc 97 6.HT2 05.09 -08.22 Pinsyl 162 6.HT3 05.09 -08.22 Betpen 105 6.HT4 05.09 -08.22 Picabi 203 Till datum 258 280 259 245 s o v o v v v o o v o v v s o s o s s s s s s s s s s s s v s o Sida om träd/byggnad Mynningriktning lev lev lev lev lev lev lev lev lev död död lev lev lev lev lev 252 234 v s 198 o s 225 o s 217 250 224 234 lev lev lev lev o v o v lev lev lev lev 211 245 194 225 s s s s 230 209 238 194 265 268 222 290 Höjd Status 1 Melittobia acasta 1 2 2 6 2 2 Chrysis ignita-Gr 1 Leptothorax gredleri Chrysis pseudobrevitarsis Trichrysis cyanea 4 Ancistrocerus antilope 3 8 17 25 Ancistrocerus parietinus 15 4 7 6 1 4 9 14 1 5 4 Symmorphus allobrogus 1 (5) 5 Symmorphus bifasciatus 5 Symmorphus connexus 1 6 2 1 Dipogon subintermedius 1 Dipogon variegatus 1 Passaloecus 2 Passaloecus insignis Psenulus pallipes Psenulus schencki Rhopalum clavipes Rhopalum coarctatum 2 11 Trypoxylon figulus 4 Hylaeus difformis 1 Coelioxys inermis 13 1 Megachile centuncularis Osmia bicornis Phratora vulgatissima Totalt 21 9 7 14 4 17 3 29 2 7 14 19 1 4 0 48 0 2 9 1 0 2 18 46 Rap Chrysomelidae 1 2 1 1 1 1 2 Raphidia Colletidae Megachilidae 2 1 7 9 9 3 5 Hylaeus communis Pompilidae Sphecidae/Crabronidae 4 2 3 Dipogon bifasciatus Poemen Chr Formicidae Eumenidae 2 2 2 1 2 13 Poemenia 1 Ancistrocerus trifasciatus Symmorphus debilitatus Symmorphus gracilis Osmia caerulescens Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 Lokal Stekelholkar i grova träd Ängsö 1 Plats Lokalnr Från datum Lilla Näs-hagen N 7.HT1 05.10 7.HT2 05.10 7.HT3 05.10 7.HT4 05.10 Stora Näs 8.HT1 05.10 8.HT2 05.10 8.HT3 05.10 8.HT4 05.10 Spånsundet S 300 m 14.HT1 05.16 14.HT2 05.16 14.HT3 05.16 14.HT4 05.16 Klockartorpshagen 15.HT1 05.16 15.HT2 05.16 15.HT3 05.16 15.HT4 05.16 Eskilstorp 16.HT1 05.16 16.HT2 05.16 16.HT3 05.16 16.HT4 05.16 Eskilshage 17.HT1 05.16 17.HT2 05.16 17.HT3 05.16 17.HT4 05.16 Lokal -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 -08.22 -08.22 -08.22 -08.22 -08.21 -08.21 -08.21 -08.21 Querob Pinsyl Pinsyl Pinsyl Pinsyl Pinsyl Pinsyl Pinsyl Pinsyl Pinsyl Querob Pinsyl Pinsyl Betpen x Sorauc Querob Querob Sorauc Pinsyl 150 199 148 219 199 176 163 184 Querob ? Querob 218 Querob 309 Querob 188 Subspec 190 169 312 188 222 194 180 166 198 216 118 182 Till datum 210 254 211 206 o v v o v o v v v o o v s s s s s s s s s s s s s s s s död död lev lev död lev lev lev lev lev lev lev lev lev 192 219 215 213 210 190 213 188 215 250 256 219 240 236 217 263 236 236 225 237 o v o v Sida om träd/byggnad Mynningriktning o o v o s s s s lev lev lev lev v s lev onosso lev v s lev v s lev Höjd Status Omkrets Melittobia acasta 2 1 2 1 3 3 3 Leptothorax gredleri Chrysis pseudobrevitarsis Trichrysis cyanea Ancistrocerus antilope 1 5 1 8 8 19 40 6 22 Ancistrocerus trifasciatus 1 2 21 6 33 Symmorphus bifasciatus 1 2 1 4 1 1 2 3 1 2 Dipogon subintermedius Dipogon variegatus Passaloecus Passaloecus insignis Psenulus pallipes Psenulus schencki 5 5 3 Rhopalum clavipes Rhopalum coarctatum Hylaeus difformis Coelioxys inermis Megachile centuncularis Osmia bicornis Phratora vulgatissima Totalt 1 0 12 0 7 6 11 8 0 0 0 0 16 25 0 12 11 1 26 3 50 34 27 8 Rap Chrysomelidae 1 1 1 1 2 Raphidia Colletidae Megachilidae 4 4 7 Hylaeus communis Pompilidae Sphecidae/Crabronidae Dipogon bifasciatus Poemen Chr Formicidae Eumenidae 4 1 6 Poemenia 3 Chrysis ignita-Gr 4 Ancistrocerus parietinus 2 (5) Symmorphus allobrogus Symmorphus connexus Symmorphus debilitatus Symmorphus gracilis Trypoxylon figulus Osmia caerulescens Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 17 16 15 14 8 7 Plats Lokalnr Från datum Ridön 9 10 11 12 13 Västeräng 9.HT1 05.15 -08.23 9.HT2 05.15 -08.23 9.HT3 05.15 -08.23 9.HT4 05.15 -08.23 Flaggbacken 10.HT1 05.15 -08.23 10.HT2 05.15 -08.23 10.HT3 05.15 -08.23 10.HT4 05.15 -08.23 Väster om Enbacken 11.HT1 05.15 -08.23 11.HT2 05.15 -08.23 11.HT3 05.15 -08.23 11.HT4 05.15 -08.23 Lövängen 12.HT1 05.15 -08.23 12.HT2 05.15 -08.23 12.HT3 05.15 -08.23 12.HT4 05.15 -08.23 Djurhagen 13.HT1 05.15 -08.23 13.HT2 05.15 -08.23 13.HT3 05.15 -08.23 13.HT4 05.15 -08.23 -08.20 -08.20 -08.20 -08.20 Till datum Querob Ulmgla Ulmgla Querob Querob Querob Querob Querob 352 376 360 306 334 292 302 207 Omkrets Querob Querob Querob Querob 330 318 185 225 388 206 201 373 Querob 441 Acepla 406 Acepla 180 Acepla ? Querob Querob Maldom Querob Querob 209 Querob 208 Betpen ? Querob ? Subspec 150 179 185 169 o v o v v v o v s s s s s s s s lev död död lev lev lev död lev lev lev död lev 180 171 198 197 203 177 192 190 lev lev lev s s s s 180 v s 168 o s 185 187 v s lev lev lev död v v o o 176 o s 190 v s 159 160 lev lev död vasstak Status 168 o s 178 v s 172 o s v s Sida om träd/byggnad Mynningriktning ? Höjd Melittobia acasta 1 2 1 2 1 3 3 5 3 1 Leptothorax gredleri 1 Chrysis pseudobrevitarsis 2 Trichrysis cyanea 1 1 3 2 34 Ancistrocerus parietinus 20 38 9 8 11 6 5 20 13 9 1 2 Symmorphus allobrogus 3 (5) 1 5 Symmorphus connexus 25 5 5 Symmorphus bifasciatus Symmorphus gracilis 3 3 2 12 3 4 2 1 Dipogon subintermedius 4 3 3 Dipogon variegatus Passaloecus Passaloecus insignis Psenulus pallipes Psenulus schencki 1 Rhopalum clavipes 2 3 2 Rhopalum coarctatum 1 1 17 6 Hylaeus difformis Coelioxys inermis Megachile centuncularis Osmia bicornis 1 2 Phratora vulgatissima Totalt 2 2 5 1 21 5 20 19 23 22 0 8 43 14 14 14 30 38 9 21 3 14 65 35 Rap Chrysomelidae 1 1 1 1 1 Raphidia Colletidae Megachilidae 17 Hylaeus communis 2 36 Trypoxylon figulus Pompilidae Sphecidae/Crabronidae 9 4 2 Dipogon bifasciatus Poemen Chr Formicidae Eumenidae 2 1 6 3 Poemenia 4 Chrysis ignita-Gr 1 Ancistrocerus antilope 11 Ancistrocerus trifasciatus Symmorphus debilitatus Osmia caerulescens Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 Lokal forts. Ängsö 24 Kocktorpshagen 24.HT1 05.30 24.HT2 05.30 24.HT3 05.30 24.HT4 05.30 Plats Lokalnr Från datum 157 183 285 370 185 186 181 168 v o v o lev lev lev lev död ? lev lev s s s s Ulmgla Ulmgla Querob Querob 280 63 v s 278 150 o s 216 155 o s 220 170 v s -08.23 -08.23 -08.23 -08.23 Querob Acepla Querob Querob ? lev död lev -08.23 -08.23 -08.23 -08.23 154 o s ? v s 186 v s 169 o s Querob 205 Salcap ? Ulmgla ? Querob 147 lev död lev lev -08.23 -08.23 -08.23 -08.23 s s s s ? ? ? ? v v o v ? ? ? ? lev lev lev lev Querob Querob Querob Querob s s s s -08.23 -08.23 -08.23 -08.23 v o o o Sida om träd/byggnad Mynningriktning ? ? ? ? Höjd ? ? ? ? Omkrets Querob Querob Tilcor Acepla Subspec -08.23 -08.23 -08.23 -08.23 Till datum Status 2 1 Chrysis ignita-Gr 1 60 Melittobia acasta 1 Leptothorax gredleri 1 Chrysis pseudobrevitarsis 3 5 Ancistrocerus antilope 15 7 Ancistrocerus parietinus 1 2 12 33 6 11 10 8 Symmorphus bifasciatus 4 110 Symmorphus allobrogus 4 (5) 2 24 143 373 Trichrysis cyanea 1 Symmorphus debilitatus 1 6 Symmorphus connexus Symmorphus gracilis 1 Dipogon variegatus 2 Passaloecus insignis 1 Psenulus pallipes 1 1 Passaloecus 2 Rhopalum clavipes 4 Rhopalum coarctatum Trypoxylon figulus 0 Hylaeus difformis Megachile centuncularis 1 14 Coelioxys inermis 0 Osmia bicornis Osmia caerulescens 3 Phratora vulgatissima Totalt 37 1 5 12 1141 13 7 22 0 6 1 7 1 0 12 0 41 5 0 3 5 Rap Chrysomelidae 0 21 1 Raphidia Colletidae Megachilidae Hylaeus communis 5 2 5 1 2 1 2 4 5 22 17 53 100 Psenulus schencki Pompilidae Sphecidae/Crabronidae 1 8 1 7 Dipogon subintermedius 1 6 3 26 77 12 2 Dipogon bifasciatus Poemen Chr Formicidae Eumenidae 1 2 1 Poemenia 57 Ancistrocerus trifasciatus Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 Lokal 25 Kurövägshagen 25.HT1 05.30 25.HT2 05.30 25.HT3 05.30 25.HT4 05.30 26 Lövhällen 26.HT1 06.01 26.HT2 06.01 26.HT3 06.01 26.HT4 06.01 27 Ridö Gård Ö 27.HT1 06.01 27.HT2 06.01 27.HT3 06.01 27.HT4 06.01 Aggarön 28 Storängsbacken N 28.HT1 06.20 28.HT2 06.20 28.HT3 06.20 28.HT4 06.20 31 Storängsbacken S 31.HT1 06.20 31.HT2 06.20 31.HT3 06.20 31.HT4 06.20 Plats Lokalnr Från datum Till datum Subspec Omkrets Höjd Sida om träd/byggnad Mynningriktning Ängsö 101 102 103 104 105 106 107 108 Totalt Roligheten 01A 02A 02A 02B 03A 03B 04A 04B Dyvik 05A 05B 06A 06B Ryssbo 07A 07B 08A 08B Lilla Lugnet 09A 09B 10A 10B Labbarn 11A 11B 12A 12B 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 05.16 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 -09.01 hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn hörn s o v s O S o s s v s v v s s o v s s o o s v s o s s v S O s o v s v s s v o s s v o s s o s v vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak vasstak Status 15 8 6 Melittobia acasta 2 2 Chrysis ignita-Gr 0 Chrysis pseudobrevitarsis 0 Trichrysis cyanea 2 Ancistrocerus antilope 2 0 Leptothorax gredleri 0 Ancistrocerus parietinus 2 1 5 1 10 2 19 2 Symmorphus allobrogus 5 (5) 0 Symmorphus bifasciatus 0 Symmorphus connexus Symmorphus debilitatus 3 3 7 1 Symmorphus gracilis 0 14 2 2 Dipogon variegatus 0 Passaloecus insignis 0 Psenulus pallipes 0 Psenulus schencki 0 Rhopalum clavipes 0 Rhopalum coarctatum 6 Trypoxylon figulus 6 0 Passaloecus 0 Coelioxys inermis 48 20 3 22 35 22 4 17 27 28 69 49 31 5 Osmia bicornis 0 380 Megachile centuncularis 3 Osmia caerulescens 3 Totalt 48 24 3 0 470 22 36 25 6 27 43 21 19 69 49 31 5 10 1 0 1 18 5 4 3 Rap Chrysomelidae 1 Phratora vulgatissima 1 0 Raphidia Colletidae Megachilidae 4 Hylaeus difformis 4 0 Hylaeus communis Pompilidae Sphecidae/Crabronidae 2 Dipogon subintermedius 2 0 Dipogon bifasciatus Poemen Chr Formicidae Eumenidae 3 1 Poemenia 4 29 Ancistrocerus trifasciatus Appendix 2. Steklar från stekelholkar i grova träd eller på gamla byggnader. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 Lokal Stekelholkar på gamla byggnader (med vasstak) Plats Formicidae Vespinae TOTALT Coleoptera Cerambycidae TOTALT Bombus hypnorum Bombus lucorum Camponotus herculeanus Ancistrocerus trifasciatus Dolichovespula media Dolichovespula saxonica Dolichovespula sylvestris Vespa crabro Vespula germanica Vespula vulgaris 11 Aromia moschata Leptura quadrifasciata Necydalis major Stenocorus meridianus 4 1 2 31 2 1 52 1 23 1 6 2 63 6 28 3 3 7 87 1 1 1 4 19 18 1 2 18 0 1 0 8 1 6 5 9 39 33 18 1 1 1 8 1 4 1 1 1 3 1 2 1 1 3 1 1 Totalt Aggarön, Storängsbacken N AGGARÖN Ridön, Västeräng Ridön, Ridö Gård O, hage Ridön, Lövängen Ridön, Lövhällen Ridön, Kurövägshagen Ridön, hage V om Enbacken Ridön, Flaggbacken N Species Ridön, Enbacken ORDNING Insect family Hymenoptera Apidae RIDÖN Appendix 3. Fångster av steklar (mest getingar) i ölfällor. Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 1 1 1 1 128 7 1 1 94 4 21 1 259 0 2 4 1 2 9 3.HT4 3.HT2 3.HT3 3.HT1 2.HT2 2.HT3 2.HT4 1.HT3 1.HT4 2.HT1 1.HT2 Naturtyp Holk Nr 1.HT1 Quercus robur Quercus robur Quercus robur Quercus robur Quercus robur Quercus robur Quercus robur ? Ulmus glabra 149 268 v Ulmus glabra 180 222 o Fraxinus excelsior 223 290 v Quercus robur Quercus robur Ulmus glabra 188 209 v 147 238 v 228 280 s cm cm 340 258 v s gräsmark tallskog 230 v 206 194 o 212 217 s 158 250 o 129 224 v 227 234 o 153 252 97 234 v s o s s s s s s s Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Familj Formica pratensis Formica fusca Formica pratensis Myrmica rubra Myrmica rubra Myrmica rubra Lasius brunneus Formica polyctena Myrart 6604437 1559882 Observation Formicidae 6604472 1559905 Observation Formicidae 6604472 1559905 Observation Formicidae 6603031 1559891 Observation Formicidae Observation Formicidae 6602953 1560035 Observation Formicidae 6602989 1560028 Observation Formicidae 6602989 1560028 Observation Formicidae 6602970 1559944 Observation Formicidae Observation Formicidae 6602596 1560859 Observation Formicidae 6602596 1560859 Observation Formicidae Observation Formicidae 6602957 1560784 Observation Formicidae 6602982 1560802 Observation Formicidae 6602982 1560802 Observation Formicidae Datum RN1 RN2 Method RT90 RT90 lev 2010.05.09 6604877 1560006 Observation Observation Observation Observation Observation Observation Observation Observation 2010.08.20 6604877 1560006 lev 2010.05.09 6604879 1559983 2010.08.20 6604879 1559983 lev 2010.08.20 6604877 1559974 lev 2010.05.09 6604902 1559977 lev 2010.05.09 6604400 1559927 död död 2010.05.09 lev 2010.05.09 2010.08.20 lev 2010.08.20 lev 2010.05.09 2010.08.20 lev 2010.08.20 lev 2010.05.09 2010.08.20 lev 2010.08.20 o s s s Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Myrmica rubra Formica rufa Formica polyctena Formica polyctena 6602887 1561610 Observation Formicidae Formica fusca Observation lev 2010.05.09 6602859 1561669 Observation 2010.08.21 6602859 1561669 Observation lev 2010.08.21 6602839 1561695 Observation lev lev 2010.08.20 lev 2010.05.09 2010.08.20 lev lev 2010.08.21 s s s s 1 (5) Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica fusca Formica pratensis Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica fusca Lasius fuliginosus Lasius fuliginosus Formica fusca Formica polyctena Formica rufa Formica polyctena Status Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 Ängsö, Blånusberget Ängsö, Ektorpshagen Ö Trädslag 4.HT1 Quercus robur Pinus sylvestris gräsmark 4.HT2 4.HT3 Quercus robur Ulmus glabra Ängsö, Hagalund Ö 100 m gräsmark Sida om trädet 201 198 o 180 225 o v 4.HT4 5.HT1 Populus tremula Höjd 250 259 o ? 245 s 299 265 o 5.HT2 Quercus robur Quercus robur Mynningriktning Ängsö, Lötenbacken, Tjärn gräsmark SÖ 400 m Plats Lokal Nr Namn 1 Ängsö, Tjärn Ö 400 m 2 3 4 5 5.HT3 5.HT4 Omkrets Trädslag 2 (5) RN1 RT90 RN2 RT90 Method Familj Myrart 2010.05.09 6601940 1562334 Observation Formicidae Formica rufa 2010.08.20 6604995 1559966 Observation Formicidae Observation Formicidae lev 2010.05.16 6604933 1559929 Observation Formicidae Observation Formicidae 2010.08.20 6604933 1559929 Observation Formicidae Observation Formicidae Observation Formicidae Observation Formicidae lev 2010.05.16 6604985 1559937 Observation Formicidae 2010.08.20 6604985 1559937 Observation Formicidae Observation Formicidae lev 2010.05.16 6604973 1559972 Observation Formicidae 2010.08.20 6604973 1559972 Observation Formicidae Observation Formicidae Lasius fuliginosus Lasius fuliginosus Lasius fuliginosus Myrmica scabrinodis Lasius fuliginosus Formica fusca Lasius fuliginosus Formica fusca Formica rufa Formica rufa Formica rufa Lasius fuliginosus Lasius fuliginosus Lasius fuliginosus lev död 2010.05.16 6604995 1559966 Observation Formicidae Lasius fuliginosus lev 2010.08.22 6601432 1562800 Observation Formicidae Formica polyctena lev 2010.08.22 6601435 1562784 Observation Formicidae Formica fusca lev lev Datum lev s s s lev s v o v v cm cm 97 211 o Sorbus aucuparia 245 194 225 210 lev 2010.05.09 6602126 1562126 Observation Formicidae Formica rufa 162 105 203 198 s s s s Pinus sylvestris Betula pendula Picea abies Quercus robur 218 236 v 309 217 v 188 263 o s s s s s s s s Status o o v v o v v o Sida om trädet 254 211 206 236 236 225 237 240 Mynningriktning 216 118 182 222 194 180 166 ? Höjd Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 Ängsö, Stora Näs Quercus robur Sorbus aucuparia Pinus sylvestris Pinus sylvestris Betula pendula ? Sorbus aucuparia Quercus robur 14.HT4 Quercus robur 14.HT3 Quercus robur 14.HT2 Quercus robur 7.HT2 7.HT3 7.HT4 blandskog 8.HT1 8.HT2 8.HT3 8.HT4 14.HT1 gräsmark Naturtyp Holk Plats Lokal Nr Namn Nr 6 Ängsö, Lilla Näs-hagen V trädklädd 6.HT1 betesmark 6.HT2 6.HT3 6.HT4 Ängsö, Lilla Näs-hagen N blandskog 7.HT1 8 Ängsö, Spånsundet S 300 m 7 14 Omkrets 16.HT1 Pinus sylvestris 15.HT4 Pinus sylvestris 15.HT3 Quercus robur 15.HT2 Pinus sylvestris Naturtyp Holk Trädslag Nr 15.HT1 Pinus sylvestris tallskog gräsmark 16.HT2 Pinus sylvestris 16.HT3 Pinus sylvestris Pinus sylvestris 16.HT4 Pinus sylvestris naturbetsm 17. ark s Datum RN1 RN2 Method Familj Myrart RT90 RT90 död 2010.08.21 6603785 1559000 Observation Formicidae Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Camponotus herculeanus Camponotus herculeanus Camponotus herculeanus Formica fusca Camponotus herculeanus Formica pratensis Formica pratensis Formica polyctena s s s s Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae 190 192 o 169 219 o 312 215 v 188 213 o 3 (5) Observation 176 250 v s död 2010.05.16 6603783 1558962 Observation 2010.08.21 6603783 1558962 Observation Observation 163 256 o s lev 2010.05.16 6603800 1558952 Observation 2010.08.21 6603800 1558952 Observation Observation 184 219 v s lev 2010.05.16 6603825 1559019 Observation 2010.08.21 6603825 1559019 Observation Observation 150 210 v s lev 2010.05.16 6599744 1560573 Observation 2010.08.21 6599744 1560573 Observation 199 190 ono sso lev 2010.08.21 6599755 1560563 Observation 148 213 v s lev 2010.08.21 6599787 1560541 Observation Observation 219 188 v s lev 2010.05.16 6599826 1560551 Observation 2010.08.21 6599826 1560551 Observation 2010.05.16 6599630 1561030 Observation cm cm 199 215 o Status Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica polyctena Formica fusca Camponotus herculeanus Camponotus herculeanus Mynningriktning Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Sida om trädet lev 2010.08.21 6599563 1561059 Observation lev 2010.05.16 6599560 1561023 Observation Observation 2010.08.21 6599560 1561023 Observation Observation lev 2010.08.21 6599632 1561030 Observation lev 2010.08.21 6599675 1560977 Observation Höjd Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 Ängsö, Eskilshage Ängsö, Eskilstorp Plats Lokal Nr Namn 15 Ängsö, Klockartorpsbacken 16 17 17.HT1 Quercus robur 17.HT2 Pinus sylvestris 17.HT3 Pinus sylvestris 17.HT4 Pinus sylvestris Omkrets Naturtyp Holk Trädslag Nr 24.HT1 Quercus robur cm cm 334 150 v s naturbetsmark 178 172 ? 203 v o o v o v o v v s s lev 2010.05.15 6599330 1546250 Observation Formicidae Lasius brunneus död vasst 2010.05.15 6599375 1546332 Observation Formicidae Formica rufa lev lev död död 2010.05.15 6598955 1545609 Observation Observation Observation lev lev 2010.05.15 6599347 1546189 Observation Observation Observation 2010.08.20 6602911 1560999 Observation Observation Observation Observation Observation Observation lev 2010.05.30 6602864 1561088 Observation Observation 2010.08.20 6602864 1561088 Observation Observation Formicidae Lasius brunneus Curculionida Hylesinus fraxini Curculionida Hylesinus fraxini Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae Formicidae s s s s s s s Formicidae Formica rufa s s s s s 4 (5) lev död lev 2010.05.15 6599451 1547471 Observation Formicidae Lasius brunneus lev lev lev 2010.05.15 6599624 1547283 Observation Formicidae Formica rufa Observation Formicidae Myrmica gallienii Formica fusca Lasius fuliginosus Camponotus herculeanus Camponotus herculeanus Formica fusca Formica fusca Lasius fuliginosus Lasius fuliginosus Camponotus herculeanus Formica fusca Camponotus herculeanus Camponotus herculeanus Datum RN1 RN2 Method Familj Myrart RT90 RT90 lev 2010.05.30 6602911 1560999 Observation Formicidae Camponotus herculeanus Status Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 Plats Lokal Nr Namn 24 Ängsö, Kocktorpshagen 208 ? ? 388 177 192 190 180 168 185 306 197 v 209 168 o Quercus robur Betula pendula Quercus robur Quercus robur 206 201 373 330 318 185 s 292 179 v Sida om trädet Quercus robur Quercus robur Quercus robur Quercus robur Quercus robur Malus domestica Quercus robur Höjd 352 180 o 376 171 v 360 198 o 24.HT2 Quercus robur Ridön, Flaggbacken 9.HT4 trädklädd 10.HT1 betesmark 10.HT2 10.HT3 10.HT4 trädklädd 11.HT1 betesmark lövskog 10 Ridön, väster om Enbacken löväng Ridön, Västeräng 11 Ridön, Lövängen 9 12 11.HT2 11.HT3 11.HT4 12.HT1 12.HT2 12.HT3 Ulmus glabra Mynningriktning 9.HT1 9.HT2 9.HT3 Omkrets 13 Ridön, Kurövägshagen Ridön, Djurhagen o v v RN1 RT90 RN2 RT90 Method Familj Myrart lev lev lev död död lev död Datum s s s ? lev lev lev lev lev lev ? s s s s s s s s s s lev död 2010.06.01 6599118 1546689 Observation Formicidae Lasius niger lev 2010.06.01 6599109 1546660 Observation Formicidae Formica rufa lev 2010.06.01 6598781 1547472 Observation Formicidae Formica polyctena 2010.06.01 6598714 1547793 Observation Formicidae Lasius fuliginosus 2010.06.01 6599178 1546708 Observation Formicidae Lasius fuliginosus 2010.06.01 6599196 1546876 Observation Formicidae Camponotus herculeanus 2010.06.01 6599264 1546886 Observation Formicidae Camponotus herculeanus 2010.06.01 6598786 1547411 Observation Formicidae Formica polyctena s s s s s 176 190 159 160 185 169 185 o v o v o o v o o v 186 181 168 63 150 155 170 154 v v o v 441 406 180 ? 302 207 157 ? 186 169 ? Quercus robur Acer platanoides Acer platanoides Acer platanoides Quercus robur Quercus robur Ulmus glabra ? ? 147 ? 183 285 370 280 278 216 220 205 Salix caprea Ulmus glabra Quercus robur Quercus robur död lev lev lev 5 (5) s s s s cm cm 225 187 v Appendix 4. Myror på träd inventerade med stekelholkar (Trap-Nests). Rapport av N. Erik Sjödin. Inventering av gaddsteklar på Ängsö, Ridön och Aggarön. Länsstyrelsen i Västmanlands län, rapport 2011:22 25 Ridön, Lövhällen Plats Lokal Nr Namn 26 Ridön, Ridö Gård Ö 27.HT2 27.HT3 27.HT4 28.HT1 Ulmus glabra Quercus robur Quercus robur Quercus robur Acer platanoides Quercus robur Quercus robur Quercus robur Naturtyp Holk Trädslag Nr 12.HT4 Quercus robur 27 Aggarön, Storängsbacken N o o o v o v v ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? Sida om trädet Quercus robur Quercus robur Quercus robur Quercus robur Höjd 28.HT2 28.HT3 28.HT4 31.HT1 13.HT1 13.HT2 13.HT3 13.HT4 24.HT3 24.HT4 trädklädd 25.HT1 betesmark 25.HT2 25.HT3 25.HT4 lövskog 26.HT1 26.HT2 26.HT3 26.HT4 trädklädd 27.HT1 betesmark 28 Aggarön, Storängsbacken S lövskog lövskog 31 31.HT2 Quercus robur 31.HT3 Tilia cordata 31.HT4 Acer platanoides Status lev lev lev Mynningriktning s s s Omkrets Översiktskarta ± Västerås Ängsö Ridön Aggarön Eskilstuna 0 5 10 20 kilometer Skala: 1:150 000 © Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 Ängsö huvudön ± Spånsundet S 300 m Tjärn Ö 400m Lötenbacken Ängstäppan Klockartorpsbacken Ektorpshagen ' = Hagalund Ö Blånusberget Labbarn Kocktorpshagen Lilla Lugnet Ö V Enekullabacken ' = Manlingen Lilla Näshagen V Stora Näs Dyvik ' = Ryssbo ' = ' = ( Eskilstorp Roligheten Eskilshage Skala: 1:30 000 Målhabitat i MIA-projektet Öppen betesmark Slåtteräng ! ! ! ! ! ! ! ! ' Stekelholk på byggnad = 0 250 500 1 000 Meter Löväng Inget målhabitat i MIA-projektet © Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 Ridö- Sundbyholmsarkipelagen Ridön ± Väster om Enbacken ! ! Flaggbacken Lövängen Ridö gård Västeräng ! ! Enbacken Kurövägshagen Lövhällen Djurhagen ( Skala: 1:30 000 Målhabitat i MIA-projektet ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Öppen betesmark Slåtteräng Löväng Trädklädd betesmark Inget målhabitat i MIA-projektet 0 250 500 1 000 Meter © Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 Ridö- Sundbyholmsarkipelagen Aggarön ± Storängsbacken N Srtorängsbackens västra brynmiljö Storängsbackens glänta Storängsbacken S ( Skala: 1:10 000 Målhabitat i MIA-projektet ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! Öppen betesmark Slåtteräng Löväng Trädklädd betesmark Inget målhabitat i MIA-projektet 0 250 500 1 000 Meter © Bakgrundskartor Lantmäteriet, dnr 106-2004/188 2