Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Slagfältets härskare: 1769–1804
Vid Toulon fick Napoleon
chansen att visa sin enastående militära begåvning.
Polfoto/Corbis
Som son till en landsortsjurist hade
Napoleon en lång väg till makten.
Tack vare tydliga ambitioner, näsa för
politik, militär talang – och slumpen –
lyckades han ändå steg för steg nå den
allra högsta positionen i Frankrike.
Lantpojke
blev fransk kejsare
Polfoto/Corbis
Napoleon behöll uniformen på
Av Else Christensen
På grund av de ständiga fälttågen gick Napoleon nästan alltid
klädd i uniform – inklusive den karakteristiska officershatten.
Flera av Napoleons hattar finns i dag på olika museer.
E
och tvingade på 1700-talet bort Genuas
guvernör från ön för att tillsätta sin egen
ledare. Oturligt nog för korsikanerna sålde Genua ön till fransmännen som
bryskt satte stopp för självständighets­
rörelsen.
Carlo, som hade läst juridik vid universitetet i Pisa, samarbetade med den
korsikanske upprorsledaren och tvingades fly med sin familj. När fransmännen
erbjöd amnesti åt alla som erkände det
franska herraväldet slog Carlo och Letizia till. Men med sonen Joseph på ett år
och ett andra barn, Napoleon, på väg var
ett liv på flykt skrämmande. Familjen
återvände till sitt hem och bestämde sig
för att göra det bästa av situationen.
Napoleon lärde sig av sin far att vara
både realist och idealist när det gällde
politik. Även om fadern var stolt över
sin tid i den korsikanska frihetsrörelsen lärde han sig
snabbt att samarbeta med fransmännen.
För att tjäna till uppehället tog Carlo
tjänst vid den lokala domstolen.
Genom arbetet kom han snart i kontakt med de mest inflytelserika fransmännen på ön. Vikten av att skapa kontakter blev senare nyckeln till Napo­leons
karriär. Den förste som fick en avgörande betydelse för honom var greve Marbeuf, öns inflytelserike guvernör. Bekantskapen gynnades av att greven var
förtjust i den vackra Letizia, och han blev
synnerligen gynnsam för familjen Buonaparte. Vid sina besök i familjens hem och
under långa promenader tillsammans
med Letizia fick Marbeuf veta att familjen ville klättra på den korsikanska
Polfoto/Corbis
tt sus av förväntan går genom
församlingen i katedralen
Notre-­Dame. Många timmar
har gått sedan de första gästerna anlände för att inta sina platser i det
kalla kyrkorummet denna snöiga och
mörka decembermorgon. Detta är det
ögonblick som alla har väntat på. Napo­
leon, klädd i en svepande purpurfärgad
kappa prydd med guld och hermelin,
skrider värdigt upp mot altaret. Det mjuka ljuset från de väldiga blå glasmosaikerna ger rummet ett nästan gudom­ligt
sken. Allas blickar följer Napo­leon när
han lyfter den stora, tunga guldkronan
som står på altaret. Ett kort triumferande ögonblick håller han kronan högt upp
i luften, upp mot katedralens spetsbågar
som sträcker sig mot himlen. Sedan sätter han kronan på sin hjässa. Tusentals
ögon stirrar på kronan som gnistrar och
glimmar, och på mannen som nu är den
mäktigaste i Europa – kejsar Napoleon I
av Frankrike.
Född i ett politiskt getingbo
Enligt sägnen skulle Napoleon efter kröningen, som ägde rum den 2 december
1804, ha vänt sig till sin bror Joseph och
viskat: ”Tänk om far kunde se oss nu.”
Historikerna vet inte om orden föll exakt­
så, men Napoleon hade all anledning att
tänka på sin familj denna stora dag. Om
det inte vore för hans äregiriga och politiskt medvetna föräldrar och de
­erfarenheter som de gav honom, hade
han knappast kunnat genomföra sin
­lysande karriär.
Napoleon kom till världen den 15 augusti 1769 som andra barnet till Carlo
och Letizia Buonaparte. Napoleon behöll den italienska stavningen av efternamnet tills han var 26 år gammal. Som
nyutnämnd general ändrade han namnet till det mer franskklingande
­Bonaparte. Han och hans sju syskon växte upp i staden Ajaccio på Korsika, en liten ö utanför Italiens kust. Öns vackra
stränder och idylliska bergslandskap
stod i skarp kontrast mot dess dramatiska­
historia. Korsika hade tillhört Italien sedan ett par hundra år f.Kr. Från år 1284
hade ön hört till Genua, en av de självständiga stadsstater som Italien utgjordes av på den tiden. Men korsikanerna
tröttnade på att regeras från fastlandet
Offentliga avrättningar på Paris gator var en vanlig syn under 1700-­
talets sista årtionde. År 1793 miste även kungen huvudet i giljotinen.
Napoleon tog makten
i revolutionens kaos
Folket tog en gruvlig hämnd på Frankrikes adliga elit. Det kostade
många officerare livet och gav Napoleon en chans att avancera.
F
ranska revolutionen blev språngbrädan till en politisk och militär
karriär för Napoleon Bonaparte.
Åren efter revolutionens utbrott år
1789 höll Frankrike på att falla isär.
I ett försök att göra nationen till en
europeisk stormakt hade kung Ludvig
XVI dragit på landet stora skulder.
Kungen och hans drottning hade levt
över sina tillgångar på de över­dådiga
slotten, och adeln vägrade att betala
skatt. Folket svalt och hatet mot hovet och adeln var enormt.
Revolutionens uppgörelse med
överklassen tunnade ut den adliga
officerskåren och det gav utrymme
för unga, ambitiösa och dugliga män.
En av dessa var Napoleon.
Världens Historia 5 • 2010
35
Slagfältets härskare: 1769–1804
samhällsstegen. Och Marbeuf lyssnade
gärna. Om Marbeufs lyhördhet bottnade
i ett erotiskt förhållande med Letizia är
oklart, men tack vare Marbeuf kunde
­familjen få en gammal och bortglömd
adelstitel. Med den i hamn och ett gott
ord från Marbeuf kunde Napoleon­tack
vare ett kungligt stipendium komma in
på militärakademin.
Napoleon kunde ingen franska
Familjen Buonaparte var inte fattig men
inte heller rik, och tiden bland över­
klassbarnen på militärakademin blev
hård för Napoleon. Bara 9 år gammal,
klen och omogen för sin ålder, reste han
år 1779 till Frankrike där han först
skulle­lära sig franska och därefter börja
vid militärakademin i Brienne i norra
Frankrike. Det var inte så svårt att lära
sig språket, men han talade fortfarande
med en tydlig korsikansk brytning när
han kom till militärakademin.
I det regniga nordfranska landskapet
längtade han till medelhavssolen hemma­
på Korsika. Han kände sig utanför. Alla
gick i likadana uniformer och hade lika­
dana eländiga rum på akademin – en li­
ten cell som bara rymde en säng och ett
tvättställ. Napoleon märkte snart att han
inte hade samma status som sina kamra­
ter ur landets förnämsta adelsfamiljer.
Han bad ofta sin familj om mer peng­
ar. ”Jag är trött på att skylta med mitt ar­
mod och se flinen på oförskämda stu­
denter som är mig överlägsna endast i
kraft av sina pengar”, skrev han med så­
rad stolthet till sin far, som till Napoleons­
stora bedrövelse inte hade möjlighet att
ge sin son något ekonomiskt stöd.
Men vad Napoleon saknade i slantar,
hade han i ambitioner. Medan studie­
kamraterna slösade bort pengar på nöj­
en ägnade sig Napoleon åt sina böcker.
Han var främst intresserad av matema­
tik, ­geografi och historia och var mycket
­fascinerad av erövrare som Caesar och
Alexander den store. Studietiden var be­
räknad till två år men Napoleon avlade
sin examen efter bara ett. Blott 16 år
gammal kunde han år 1785 kalla sig
­sekundlöjtnant i artilleriet.
Tre egenskaper gjorde
Napoleon oövervinnlig
Anfallslusta
Armén valde
själv slagfältet
Napoleon var kanske historiens störste fältherre. Under honom var franska armén Europas starkaste. Gång på gång krossade han sina fiender.
N
apoleons militära taktik var varken
ny eller invecklad utan bestod av
enkla grundregler som han använde
skickligt: Beröm dina soldater, överraska
fienden, välj själv slagfält, hinn ikapp
fienden innan han samlat sina trupper
Fältherrens uppmuntran
gjorde soldaterna lojala
och bryt igenom mitt i hans linjer. Napo­
leon vann många överlägsna segrar tack
vare dessa enkla regler. I synnerhet i
­slagen vid Ulm och Austerlitz visade han
prov på varför han betraktas som en av
historiens mest lysande fältherrar.
K ampvilja
Napoleon instiftade även flera ordnar och
hedersbetygelser varav den viktigaste
–”Légion d'Honneur” – Hederslegionen, var
och är Frankrikes förnämsta.
”Tingeltangel”, fnös kritikerna men det
rörde inte Napoleon i ryggen. Han svarade
bara: ”Det är med sådant tingeltangel man
leder män.”
Napoleon försökte lära sig
soldaternas namn och besökte
ofta de sårade på sjukhuset.
Polfoto/Corbis
Napoleon var mycket noga med att
berömma sina män och under fälttågen
gick han ofta runt i lägret och småpratade
med vanliga soldater. Han försökte lägga
deras namn och vilka slag de deltagit i på
minnet. Ibland bjöd han någon soldat på
snus ur sin egen dosa – något som
männen betraktade som en stor ära.
Kort därefter ansökte han om permis­
sion. Hans far hade dött ett halvår tidi­
gare och Napoleon reste hem till sin sör­
jande mor. Verksamheten på familje­
gården gick dåligt och eftersom greve
Marbeuf avlidit något år tidigare fick
­familjen nu klara sig på egen hand. Un­
der de följande sju åren reste Napoleon
hem till Korsika flera gånger mellan sina
olika utstationeringar runtom i Frankri­
ke. Det gav honom inte bara en chans
att hjälpa modern utan också tid för av­
koppling och en möjlighet att vårda sina
kontakter.
Samtidigt skedde stora förändringar i
Frankrike. Hovet och adeln – överdådigt
utstyrda i krinoliner och peruker – dan­
sade menuett i slottet i Versailles medan
folket dog av svält på gatorna. Samhället
pyrde av missnöje och till sist bröt upp­
roret ut med full kraft vid stormningen
av Bastiljen den 14 juli 1789.
Revolutionen rullade som en flodvåg
över landet och följdes av splittring mel­
lan dem som stödde rebellerna och dem
som stödde kungen. När striden nådde
I oktober 1805 hotades Napoleon av
Ryssland och Österrike. Med politiskt och
ekonomiskt stöd från England hade de
båda länderna bildat en koalition mot
Frankrike. Koalitionens skräckinjagande
armé på 200.000 man förflyttade sig ge­
nom Europa med Napoleons besittningar
i Italien som sitt slutmål.
Napoleon hade 210.000 man men de
stod alla vid franska kusten mot Engel­
ska kanalen. I stället för att vänta på att
fienden skulle nå fram till Italien valde
Napoleon att konfrontera fienden på den
plats och den tidpunkt som passade
honom bäst. Det drog ihop sig till
slaget vid Ulm.
Enligt principen söndra och härska be­
slöt han att angripa den styrka på 50.000
man som hade intagit staden Ulm i Tysk­
land. Här arbetade den österrikiske gene­
ralen Mack med att förstärka stadens
försvarsverk medan han väntade på för­
stärkningar. Men Napoleon kom först.
Obemärkt hade han fört sin armé från
franska kusten och djupt in i Tyskland.
Han lyckades omringa Ulm och över­
mannade på så vis österrikarna. Med
orden: ”Här har ni den olycksalige gene­
ral Mack”, överlämnade sig österrikarnas
general den 20 oktober 1805.
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
I unga år uppvisade Napoleon stort mod och han red alltid i
främsta ledet på slagfälten. Dessa pistoler tillverkades åt honom i
Ryssland när han blivit kejsare och ledde slagen på tryggt avstånd.
Korsika år 1791 insåg Napoleon att han
måste lämna sitt korsikanska liv och resa­
till Frankrike.
Toulon förde Napoleon till toppen
När han kom till Frankrike i maj 1792
var revolutionen på väg in i sin mest blodiga fas. Österrikes kejsare Frans II
skramlade med sabeln av rädsla för att
revolutionen skulle sprida sig och kosta
honom tronen – och kanske huvudet.
Motsättningarna mellan revolutions­
ledarna och de kungatrogna i landet ökade och bara åtta månader efter att Napoleon kommit till Frankrike avrättades
kung Ludvig XVI.
Som medlem av lågadeln visste Napoleon allt om orättvisorna i klassamhället
och han stödde revolutionen från första
stund. Detta formulerade han bland annat år
1793 i ”Supén i
­Beaucaire”, en
På hösten år 1793
sändes han emellertid ut
på konvojtjänst i Medelhavet – ett uppdrag som den
ambitiöse Napoleon, som numera var
befordrad till kapten, inte alls tyckte om.
Han tog vägen förbi Le Beausset vid
Frankrikes sydligaste medelhavskust.
Här visste han att han kunde finna
­Robespierres bror Augustine och andra
revolutionära­centralgestalter. De hade
samlats här för att följa utvecklingen­ i
staden Toulon, en strategiskt viktig plats
knappt 20 kilometer längre bort.
glödande försvarsskrift av ”revolu­
tionens och republikens anda”. Napoleons skrift väckte stor uppmärksamhet i
de högsta kretsarna, bland annat hos den
rabiate revolutions­ledaren Maximilien
de Robespierre.
I skriften argumenterade Napoleon
för att det var militären som skulle an­
svara för att upprätthålla lugn och ordning i landet, och det var uppenbart att
han betraktade sig själv som
en ledare när det gällde att
bygga upp det nya
Frankrikes försvar.
Striderna vid Austerlitz var
extremt hårda och kostade
tusentals soldater livet.
Bridgeman
oräddhet
Napoleon gick till frontalangrepp
Den slutgiltiga segern över den rysk-österri­
kiska koalitionen kom en och en halv må­
nad efter segern vid Ulm i slaget vid Austerlitz (se HISTORIA nr 10/2008). Taktiken
som ledde till Napoleons seger var densam­
ma: genom att föra fram förstärkningar utan
att fienden upptäckte det stod Napoleon i
gryningen den 2 december 1805 redo att
överraska koalitionsstyrkan som omfattade
så förnäma personer som den ryske tsaren
Alexander I och den tysk-romerske kejsaren
Frans II.
På morgonen låg dimman tät och dolde
mitten av Napoleons linje för fienden som
samlats på Pratzenplatån. När en rysk
­styrka stormade ned mot Napoleons högra
flank fick de en hemsk överraskning. Obe­
märkt hade fransmännen förstärkt flanken
och koalitionens officerare beordrade in för­
stärkningar från centrum. Det utnyttjade
­Napoleon. Klockan nio på morgonen angrep
han först koalitionens försvagade centrum
och därefter båda flankerna som snart slogs
Science and society
Kejsarens pistoler var bara prydnad
ned. Fienden flydde i panik. Tusentals ryska
soldater som försökte ta sig över den frusna
sjön Satschan drunknade när fransmännen
sköt hål i isen. Experter betraktar slaget
som Napoleons största seger och
en av historiens främsta
militära bedrifter.
Z urlanhöjden
Napoleons styrka
Koalitionsstyrkan
1 Koalitionsstyrkan följer den
gängse militärteorin och angriper
Napoleons högra flank vid byn Telnitz.
Krzenowitz
3 Napoleons huvudstyrka dundrar
rakt in i koalitionshären som split­
tras och flyr från slagfältet.
floden
G oldbach
Pratzen
P ratzen platån
2 Den franska flanken får förstärkningar och hål­
ler stånd mot de framryckande koalitionstrupperna.
Austerlitz anses
vara Napoleons
mest geniala seger.
Sokolnitz
S atschan
Telnitz
Claus Lunau
Slagfältets härskare: 1769–1804
Staden dominerades av de kunga­
trogna som hade reagerat starkt på av­
rättningen av kung Ludvig XVI. I augusti­
1793 förklarade sig staden självständig
och på hösten inledde stadens ledare ett
samarbete med den brittiska flottan som
mer än gärna stödde en kamp mot ärke­
rivalen Frankrike. Den 1 oktober lät
Toulons ­ledare britterna inta staden och
hissade kungens flagga i topp.
Engelska trupper på fransk mark var
fullständigt oacceptabelt. Revolutions­
armén belägrade staden men situationen
var kritisk. En av ­revolutionsledarna,
som också var korsikan, erbjöd Napo­
leon att bli förflyttad från konvojtjänsten
i Medelhavet till Toulon, och Napoleon
accepterade mer än gärna. Napoleon
lyckades snart övertyga befälhavaren,
general Jacques François Dugommier,
om att Toulon inte kunde vinnas genom
en belägring. Det var bättre att inta ett
antal kullar kring hamnen och därifrån
bombardera de brittiska skeppen.
Bedömningen visade sig vara helt
­korrekt. Engelsmännen drog sig snart
tillbaka och Toulon var åter i franska
händer. Erövringen av staden slog effek­
tivt ned revolutionens fiender i den söd­
ra delen av Frankrike och äran gick till
Napoleon som befordrades till brigad­
general.
”Jag har inte ord att beskriva Bonapar­
tes skicklighet: ansenliga tekniska fär­
digheter, en lika hög grad av intelligens
och väldigt mycket mod”, sade general
­Dugommier. Den unge Napoleon, nu
Bonaparte, som under slaget skadats
svårt i benet av en bajonett, sög i sig allt
beröm. Från och med nu var han hjälten
från Toulon i folkets ögon.
Napoleons nyvunna berömmelse
förde­honom i oktober 1795 ytterligare
ett snäpp högre upp i rang. Den 4 okto­
ber samlades en upprörd folkmassa på
Paris gator och hotade att störta revolu­
tionsregeringen. Den åldrande general
som sändes ut för att bemöta revolten
drog godtroget tillbaka sina trupper när
rebellerna lovade att göra detsamma –
men rebellerna blev kvar där de stod.
Generalen avskedades och en av reger­
ingsmedlemmarna kom plötsligt att
tänka­på hjälten från Toulon.
Kommandot lämnades snabbt över
till Napoleon som agerade resolut. När
folkmassan närmade sig regeringens
Två fel gav fienden en liten chans
Napoleons styrkor till trots var Frankrikes armé inte alltid oövervinnlig. Flera
gånger klarade han sig på ren tur, och väntjänster gjorde armén mindre effektiv.
Ä
ven ett militärt geni som Napopeon
gjorde misstag och några av dem fick
ödesdigra konsekvenser. Politiska utnäm­
ningar inom militären gjorde armén in­
effektiv och flera gånger underlät Napo­
leon, som annars var mycket noga med
Dålig rekognoscering
ledde till blodbad
Napoleons goda vänner
fick viktiga platser i toppen
Slarv
inför 30.000 österrikare som snart fick över­
taget. När österrikarna drog sig tillbaka för
att ­omorganisera dök Napoleons utsända
soldater av en ren slump upp på slagfältet
och vände ett säkert nederlag till seger.
På väg hem från Moskva år 1812 hade
fransmännen inte samma tur (se HISTORIA
nr 6/2007). För att undgå ryska trupper led­
de Napoleon sina män i en marsch som kos­
tade 500.000 soldater livet. Spanare kunde
ha avslöjat att ryssarna inte syntes till.
Slaget vid Marengo var nära att sluta i
ett svidande franskt nederlag.
Bridgeman
En av Napoleons nyheter inom armén
var att återinföra titeln marskalk. 26
personer utnämndes till Marskalk i
Imperiet – en titel som ofta medförde
kommandot över en stor militär enhet
och ansenliga förmåner i form av
adelstitlar och rikedomar. Före
revolutionen var det endast män i fina
familjer som hade titlar men titeln
marskalk gavs ofta för militära merier.
Napoleon utförde emellertid även
­politiska utnämningar och gjorde sina
vänner en tjänst genom att göra dem till
marskalk. Systemet gynnade kejsaren
som kunde använda det som lockbete
på slagfälten och inom politi­
ken men rent militärt var det
inte särskilt lyckat. Många av
marskalkarna var alltför ego­
centriska, saknade ledar­
egenskaper och ägnade sig
mest åt att gräla med var­
andra. Under fälttåget i
Portugal och Spanien
1808–09 ledde två mar­
skalkars rivalitet t.ex. till
att engelska trupper un­
der general Wellesley
kunde tvinga frans­
männen till reträtt.
Marskalk Soult
påstods vara girig.
Bridgeman
År 1800 förde Napoleon sin armé över
Alperna­för att tvinga ut österrikarna ur Ita­
lien. I slaget vid Marengo i Norditalien
mötte han de österrikiska styrkorna. Napo­
leon trodde att fienden tänkte fly och det
bekräftades av en spanare. Därför sände
han ut en del av sin styrka för att
skära av flyktvägen. Men uppgif­
terna var felaktiga. Plötsligt stod
Napo­leons 22.000 man
K amaraderi
detaljerna, att skicka ut spanare för att ta
reda på fiendens position, styrkor och an­
tal. I synnerhet under fälttåget mot Moskva
fick detta fel svåra konsekvenser. Tiotusen­
tals liv kunde kanske ha skonats om Napo­
leon placerat en man på närmaste kulle.
Polfoto/Corbis
Pompös sadel för speciell ceremoni
Som offensiv fältherre tillbringade Napoleon dagar i sträck till häst i
en hård sadel. Inför sin kröning till kejsare av Frankrike lät han
tillverka en särskilt utsmyckad sadel, som finns bevarad.
kansli i Tuilerierna fyllde Napoleon sina
kanoner med kartescher – projektiler
fyllda med mindre kulor – och sköt rakt
mot rebellerna som bokstavligt talat
blåstes bort från Paris gator.
Erotiska förvecklingar gav drömjobb
av – en stor andel av Frankrikes främsta
officerare. Arméledningen stod handfallen och rådvill. Försörjningslinjerna
fungerade dåligt och deserteringar och
myteri var hotande nära.
När Napoleon kom fram på våren
1796 var armén fastlåst i ett hopplöst
läge­längs Alperna, utan mat eller andra
förnödenheter. Fast besluten att förändra situationen höll Napoleon ett brandtal till sina trupper. Därefter ledde han
dem ut på slagfältet. Genom grundliga
studier av sin stora samling kartor och
ingående kunskaper om fientliga truppförflyttningar lyckades han hitta och angripa en del av den österrikiska armén
som han raskt besegrade i slaget vid
Montenotte den 12 april 1796. Dödläget hade brutits och
Bryan Forsten
Konfrontationen varade i två timmar,
kostade 400 rebeller livet och satte
stopp för det våld och den självtäkt som
präglat revolutionsåren. Napoleon blev
en viktig maktfaktor efter episoden.
Överallt hyllades han – inte bara som
duglig soldat utan även som revolutionens räddare.
Paul Barras, ledande personlighet i
­revolutionsregeringen, kände Napoleon
sedan dagarna i Toulon och blev genast
intresserad av att knyta den unge generalen till sig. I ett tal sex dagar efter slaget rosade han Napoleon för hans insats
och gav honom befälet över två av revolutionsstyrkornas fältarméer. Bara några
veckor senare blev bandet mellan Napoleon och Barras ännu starkare när Napoleon besökte en av Paris fashionabla salonger där han var en självskriven gäst.
Här mötte han Barras älskarinna, den
vackra änkan Joséphine de Beauharnais.
Joséphine var dotter till en rik plantageägare i kolonin Martinique i Västindien.
Hon var även en självständig affärs­
kvinna som bland annat handlade med
förnödenheter till den franska armén.
Hon var sex år äldre än Napoleon och
känd för att ha haft många älskare.
Napoleon blev betagen. ”Jag vaknar
helt uppfylld av dig. Din bild och minnet
av den berusande aftonen i går har inte
låtit mina sinnen få någon ro. Du reser
vid middag men om tre timmar får jag se
dig igen. Tusen kyssar så länge, men ge
mig inga, de tänder en eld i mitt blod”,
skrev han till henne efter en älskogsnatt.
Joséphine å sin sida var mer sval gentemot Napoleon, men Barras som dels ville stå på god fot med Napoleon, dels ville bli av med sin besvärliga älskarinna,
fick henne snart på andra tankar.
Vissa historiker hävdar att Barras till
och med lovade Joséphine att Napoleon
skulle få kommandot över den italienska
armén, ett drömjobb för en ambitiös general, om hon tackade ja till hans frieri.
På kvällen den 9 mars 1796 fick Napoleon sin Joséphine­vid en enkel ceremo-
ni på ett borgmästarkontor i Paris. I bröllopsgåva skänkte Napoleon sin brud en
medaljong med inskriptionen ”Au Destin” – i ödets händer. Två dagar senare
skildes de åt eftersom Napoleon reste
till Italien.
Revolutionen i Frankrike hade satt
skräck i Europas kungar och furstar.
Ingen­var så orolig som den österrikiske
kejsaren Frans II – en impopulär monark­
som hade all anledning att vara på sin
vakt gentemot sina undersåtar. Frankrike­
måste kuvas och kampen mellan de båda länderna kom att stå i Italien. Här hade båda länderna intressen, och Frans
ingick en allians med traktens kungar
som liksom han var intresserade av att
hindra revolutionen från att sprida sig.
Fransmännen var i stort behov av
unga, dugliga generaler som Napoleon.
År 1793 hade Frankrike satt in armén i
hopp om att få ett snabbt slut på eländet
men revolutionens utrensningar inom
adeln hade drivit bort – eller tagit livet
Frankrikes soldater
var Europas bästa
En vanlig soldat i Napo­
leons Grande Armée var
oftast en reslig karl från
landsbygden, härdad av
16,8-mm
svält och krig – och lojal
musköt,
modell 1777
mot Napoleon Bonaparte.
De flesta soldater var
värnpliktiga. Tjänstgörings­
tiden var fem år men sol­
daterna sändes oftast inte
hem förrän de blev sårade eller
svårt sjuka. Livet i armén var
hårt med dagsmarscher på upp
till fem mil. Männen gick i fyra
timmar, vilade och gick i fyra
timmar till. Deras packning
kunde väga uppemot 27 kg men
matransonerna var små.
Disciplinen i Napoleons här var
inte så hård som i andra arméer.
Fysisk bestraffning var förbjuden
och Napoleon var känd för att stå
på god fot med sina soldater.
Lätt kalvskinns­
ryggsäck
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Mjuka läderstövlar för
långa dagsmarscher
De krigstränade franska soldaterna
var fruktade av motståndarna.
Världens Historia 5 • 2010
39
Slagfältets härskare: 1769–1804
männen jublade – nu kunde de äntligen
få fram förnödenheterna. De var vin­
nare.­Napoleon gjorde succé.
Fick segergåvor av Frans II
Napoleons trupper rullade i segerrus ge­
nom Italien och upp till Österrike tills de
en dag i april 1797, bara ett år efter att
Napoleon övertagit befälet över armén,
stod utanför Wien. Kejsar Frans tvinga­
des ge upp och i fredsavtalet avstod han
både Belgien och Rhens västra strand.
Men en militär seger var inte tillräckligt
för Napoleon. Han utnyttjade sin ställ­
ning som segerherre och krävde ersätt­
ning av stadsstaten Venedig som tvinga­
des betala­ett högt pris i form av konst
och historiska föremål. Samtidigt tog
han tillfället i akt och slog ihop ett par av
de tidigare österrikiska områdena i Ita­
lien till en republik. Han skrev även en
författning och bestämde hur regeringen
skulle utformas – ett tämligen fräckt drag
av en härförare. Cisalpinska republiken,
som Napoleon kallade sin nya politiska
uppfinning, blev senare det moderna Ita­
lien och många italienare betraktar
Napoleon­som landets befriare.
Napoleon hämtade
Egypten till Europa
Fälttåget i Egypten skulle stärka Frankrikes position i Medelhavsområdet men var samtidigt en stor vetenskaplig expedition.
V
aga föreställningar om pyrami­
der, ökensand och mäktiga farao­
ner klädda i guld – det var fransmän­
nens bild av Egypten år 1798 när
­Napoleon drog ut i fälttåg mot landet.
Napoleons resa var inte bara
­strategisk. Den skulle även öka för­
ståelsen för den urgamla egyptiska
civilisationen och dess enorma skat­
ter. Hela 167 personer ur Frankrikes
kulturelit – kartografer, tecknare,
lantmätare, lingvister och naturvetare
– ingick i Napoleons följe. Därtill
kom hundratals andra specialister,
tryckpressar, mätinstrument, varm­
luftsballonger och flera hundra
böcker.
Det vetenskapliga resultatet av
fälttåget utmynnade i verket
Description de l'Egypt i tio band och
en mängd fynd som fördes hem till
Paris – mest känd är Rosettestenen
som gav nyckeln till lösningen av
hieroglyfernas gåta.
Napoleons vetenskapsmän var de
första som dokumenterade Egyptens
skatter och deras arbete ledde till en
veritabel egyptomani i Europa.
Den blott 28-årige generalens talang
som fältherre och statsman väckte stor
uppmärksamhet i såväl Frankrike som i
Italien, Tyskland och Österrike. Österrikes besegrade kejsare visade sin respekt
genom att förära Napoleon ett par lipizzanerhästar.
Tack vare de rikedomar som Napoleon­
sände hem från sina erövringar var den
franska statskassan nu proppfull. Världens mest enastående konstverk och
historiska rariteter fanns nu i Paris.
Kompositörer och poeter skrev verk till
Napoleons ära, och han blev medlem i
den franska vetenskapsakademin – en
sammanslutning av nationens konstoch vetenskapselit.
Det var bara revolutionsregeringen
som hade sina förbehåll. Napoleons bedrifter gav republiken både pengar och
prestige men generalens uppenbara ambitioner och ledaregenskaper var ett hot
mot regeringen. För att få Napoleon lite
på avstånd, men samtidigt utnyttja hans
militära talang, sändes han till Egypten.
Det mytomspunna landet var ett perfekt mål för det revolutionära Frankrike.
Fransk närvaro i Egypten skulle förutom
tillgången till råvaror ge nationen en
­dominerande position vid Medelhavet
med alla handelsförbindelser detta medförde. Samtidigt kunde Frankrike stänga
av handelsvägarna för England som villigt hade stöttat Österrikes militära kampanjer mot det revolutionära Frankrike.
Ytterligare en fördel var att en kolonisering av Egypten skulle ge prestige.
Egypten styrdes av mamluker – ett folk
som ursprungligen kommit till landet
som slavar men som nu tagit makten.
För folk i väst representerade Egypten en
förlorad civilisation som nu styrdes av
barbarer. Genom att vinna Egypten kunde fransmännen alltså slå två flugor i en
smäll: beröva britterna en viktig inkomstkälla och sprida den franska revolutionens ideal – frihet, jämlikhet och broderskap – till ett ädelt men kuvat folk.
Egypten plågades av svält och pest
Bridgeman
Under vistelsen i Egypten fann fransmännen enorma skatter från faraonernas
tid och tog med sig många av dem till det nya museet Louvren i Paris.
40
Världens Historia 5 • 2010
Napoleon kastade sig över uppgiften
med brinnande intresse. Hur skulle man
rena vattnet från Nilen? Var det mest
lönsamt att bygga väderkvarnar eller
vatten­kvarnar? Hur var skolorna i Egypten, och kunde man brygga öl trots att
det inte växte humle i landet? Dessa frågor tog Napoleon personligen upp på de
förberedande mötena och han var tidigt
Louvre
Kejsarkronans juveler plockades bort
När Napoleon kröntes till kejsare 1804 lät han tillverka en ny krona.
I dag kan man beundra den på Louvren i Paris men de ursprungliga
ädelstenarna såldes separat år 1885 och ersattes med glasbitar.
involverad i alla delar av projektet, som
även omfattade vetenskapliga­och kulturella undersökningar.
Fälttåget mot Egypten började i maj
1798 och fick en flygande start. Fransmännen intog Kairo och besegrade en
24.000 man stor styrka av mamluker i
slaget vid pyramiderna i juni samma år.
”Kom ihåg att 40 århundraden betraktar
er”, lär Napoleon ha sagt med hänvisning till pyramiderna i Giza som skymtade i fjärran när striden inleddes. Att
­erövra Egypten visade sig dock vara betydligt svårare än förväntat.
Den brittiska flottan under Horatio
Nelson försvarade djärvt Storbritanniens
intressen, och ställda inför britternas
avancerade fartyg och erfarna besättningar tvingades fransmännen kapitulera och acceptera ett nederlag i slaget vid
Nilen i augusti 1798. Egyptierna var inte så tacksamma för den franska befrielseaktionen som fransmännen förväntat
sig. Trots att Napoleon sände ut meddelanden på arabiska där han lovade att
respektera egyptiernas religion och seder utbröt ett folkuppror i Kairo.
Därtill kom en pestepidemi som krävde tusentals människoliv. När en turkisk
armé satte kurs mot Egypten marschera­
de Napoleon med sin här genom Sinaiöknen för att möta hotet. I öknen fanns
varken mat eller vatten och solda-
terna tvingades äta kameler och hundar
för att överleva. Napoleon lyckades besegra turkarna men hans armé var kraftigt försvagad. Den unge generalen överlät befälet till sin närmast underlydande
och reste hem till Frankrike.
Napoleon tog makten
I oktober 1799 kom Napoleon till Paris
med onda aningar. Han hade utan tillstånd lämnat sina trupper och riskerade
nu ett strängt straff, men regeringen hade annat att tänka på. Mäktiga stater
som England, Österrike och Ryssland
hade gjort gemensam sak för att besegra
Frankrike och den franska armén kunde
med nöd och näppe hålla dem stången.
Frankrike var nära en kollaps. Inflationen var skyhög, vägar och broar förföll
och handeln var nära att avstanna helt. I
vissa regioner i landet började folk prata
om att frigöra sig från Frank­rike.
Och vad värre var: revolutionsregeringen hade
glömt alla sina höga ideal – korruption, makmissbruk och vårdslöshet var utbrett. Frankrike behövde verkligen en stark ledare. Napoleon såg sin chans.
Ännu en gång var han på
rätt plats vid rätt tillfälle. Efter
revolutionen hade armén
blivit en viktig makt­
faktor för den revolutionära rörelsen och
varje försök till statskupp måste därför
omfatta en respekterad officer. Så tänkte
Napoleons yngste bror, Lucien, som var
en framstående politiker. Han kontaktade Napoleon och berättade om planer på
att avsätta den korrupta regeringen och
sätta in ett ”konsulat” på tre man som
skulle föra landet tillbaka på rätt spår. Napoleon gick med på att delta och den 9
november sattes planen i verket.
Napoleon dök upp i salen hos den lagstiftande församlingen där brodern satt
och framförde sina synpunkter. När
Napo­leon möttes med förbannelser och
fysiska hot klev han fram och talade till
de soldater som kallats in för att gripa
honom. När de hörde att deras general
blivit förolämpad blev de rasande. Till
ljudet av trummor och med bajonetterna först marscherade de in i rådssalen
för att visa sitt stöd för Napoleon.
Systemskiftet var ett faktum. Kuppmakarna installerade sina tre konsuler:
två politiker och Napoleon. Alla visste
dock vem som var den egentligen ledaren, även om Napoleon rent formellt
fick sin upphöjda position först fem år
senare, en decemberdag i katedralen
Notre-Dame i Paris.
År 1804 krönte Napoleon
först sig själv till kejsare
och sedan Joséphine till
kejsarinna av Frankrike.
Polfoto/Corbis
Världens Historia 5 • 2010
41
