Acceleratorfysik – inledning Inom elementarpartikelfysiken jobbar man med mycket små objekt. Då man undersöker dessa partiklar är det omöjligt att använda vanliga mikroskop som fungerar optiskt. Ljusvåglängden är på tok för stor för att kunna avbilda mikrovärldens objekt. Inte heller kan man använda de kortare de Broglie-våglängder för elektroner i elektronmikroskop. Det som återstår är betydligt radikalare metoder. I praktiken låter man laddade partiklar som elektroner eller protoner accelereras till hastigheter ytterst nära ljushatigheten. När den kinetiska energin är tillräckligt stor, får partiklarna kollidera med strålmål. Delar av den kinetiska energin kan då bilda nya elementarpartiklar. Dessa undersöks sedan i olika detektorer. Systemet accelerator/detektorer är med andra ord en sorts mikroskop som används då ytterst små objekt- elementarpartiklarna – undersöks. Då partiklar accelereras utnyttjar man deras laddning. I ett elektriskt fält E påverkas en partikel med laddningen q av kraften F = qE Eftersom arbete har definitionen W = F ⋅ x , där x är en förskjutning, kan vi konstatera (skalärt): U W = Fx = qEx = q ⋅ ⋅ x = qU x Där U är en potentialskillnad mellan en laddnings startpunkt och den punkt den förskjuts till. I klarspråk betyder W = qU att potentialskillnaden eller spänningen U utför ett arbete på partikeln och detta arbete ger en förändring av partikelns kinetiska energi. Bilden visar principen. Här har vi två metallplattor med hål i mitten för att partiklarna skall kunna passera genom systemet. Potentialskillnaden U mellan plattorna kan ge partikeln (som på bilden har q<0) en större kinetisk energi. Inom partikelfysiken används ofta energienheten elektronvolt (eV), vilket direkt sammanhänger med idén ovan. En partikel som har enhetsladdningen q = ±1,602 ⋅ 10 −19 C , får 1 om man accelererar den över spänningen 1 V en förändring i den kinetiska energin motsvarande 1 eV. Om partikeln har dubbel enhetsladdning får den motsvarande en förändring på 2 eV i sin kinetiska energi o.s.v. Förutom elektriska fält kan man i en accelerator använda magnetiska fält, som påverkar laddade partiklar med kraften F = qv × B . Det vanliga fallet är att elektriska fält accelererar partiklar, medan magnetfält används för att styra och fokusera partikelskurar. Mera om detta följer senare. 2