Buddhismen

Buddhismen
En filosofi och religion
Buddhismen tillhör en av världsreligionerna men är i grunden en
religion utan någon gud. I centrum för kulten står istället Buddha,
den upplyste, som är en läromästare och förebild som visar hur
buddhisten ska leva.
Bön, offer och tro på gudar är meningslöst enligt Buddha. Det är
människan själv som har makten över sina handlingar och sitt liv.
Buddha levde för omkring 2500 år sedan i Indien. Att försöka likna
honom och tillämpa hans lära är det väsentliga inom buddhismen.
Buddhas lära handlar om hur vi människor ska leva
för att slippa återfödas till ett nytt liv fyllt av begär
som enligt buddhismen ses som ett lidande (se nedan).
Enligt Buddha kan människan befria sig från kretsloppet av återfödelse genom att
avsäga sig alla begär.
Buddhismen har växt fram ur hinduismen
Buddhismen har sina rötter i hinduismen. Buddha själv var hindu, liksom kristendomens grundare
Jesus var jude. Buddhismen har därför mycket gemensamt med hinduismen, däribland tron på karma
och återfödelse. Buddha förkastade dock de hinduiska ritualerna och kastväsendet.
Det var först efter Buddhas död som buddhismen blev en självständig religion. Därefter spreds den
snabbt över hela Indien, till Sri Lanka och slutligen till länderna i Sydostasien samt trakterna kring
Himalaya.
Buddhismen är fortfarande en ganska stor religion i Indien, men de flesta av dess anhängare finns
idag i Sydostasien i till exempel Thailand, Burma, Sri Lanka, Kina,Japan och Sydkorea.
Buddhas liv
Enligt traditionen grundades buddhismen av Siddharta Gautama, en fursteson som levde i norra
Indien på 500-talet f.Kr. Beteckningen ”Buddha” (den upplyste) fick han först så småningom.
Siddharta växte upp i ekonomiskt överflöd i en trygg
tillvaro innanför palatsets murar där han senare gifte sig
och fick en son.
Siddharta insåg efter ett tag att lyxen inte gav honom
någon tillfredsställelse. Han hade tröttnat på nöjen och
andra gagnlösa förlustelser och ville istället söka
kunskapen om livet. Enligt traditionen lämnade han
därefter trygghet, familj och rikedom för att istället söka
sanningen.
Han studerade hinduiska skrifter under berömda guruer (vishetslärare) och lärde sig yoga för att
därigenom kunna finna sanningen. Av andra guruer fick han veta att askes är själens seger över
kroppen som leder till högre insikt.
Men varken intensiva filosofiska studier eller asketisk levnad gav honom kunskap om tillvarons
innersta mening. Siddharta övergav därför dessa vägar för att försöka nå upplysning på andra sätt.
Efter åratal av strävan och meditation lyckades han till slut nå målet. I ett meditativt tillstånd under ett
fikusträd blev han till slut en buddha - en upplyst - och nådde fram till nirvana, d.v.s. utslocknandet av
begären och återfödelsens slut.
Efter att ha nått upplysning förstod Siddharta, som hädanefter kallades Buddha, att han måste berätta
vad han visste. Han begav sig därefter ut och predikade och nådde på så sätt sin berömmelse.
Buddhismens lära
Buddha lärde ut att människans liv är ett enda lidande eftersom livet är så växlande och osäkert
samtidigt som vi som människor aldrig blir nöjda utan hela tiden strävar efter mer (ett slags konstant
tillstånd av disharmoni).
Människan känner frid först när alla begär och önskningar försvunnit. Det gäller därför att befria sig
från alla begär och önskningar. Det är begären, inklusive livsbegäret, som håller oss kvar i
återfödelsens kretslopp (samsara). Bakom detta ligger tron på karma - summan av människans goda
och dåliga gärningar - som avgör hur man återföds. Många begär ger dålig karma.
Efter att ha nått nirvana insåg Buddha att vägen till upplysning och utslocknande av alla begär stod att
finna mellan överflödets och asketismens ytterligheter. Genom att inte leva i lyx och överflöd, men inte
heller alltför enkelt och fattigt, kan människan nå den kunskap och insikt som behövs för befrielse
(nirvana). Den rätta vägen till upplysning var enligt Buddha en gyllene medelväg som byggde på en
enkel balanserad livsstil fylld av självdisciplin och meditation.
Buddhas lära om ”den gyllene medelvägen” grundar sig i kunskapen om de fyra ädla sanningarna om
lidandet.
1. Den första ädla sanningen betonar att allt är lidande. Födelse, åldrande, sjukdom, bekymmer, olycka,
smärta, oro, förtvivlan, död är lidande, att inte få vad man önskar är lidande. Alla mänskliga
upplevelser är lidande därför att de är förgängliga.
2. Den andra ädla sanningen beskriver lidandet som en följd av vår livstörst. Buddha menade att det är
livstörsten som är orsaken till det onda. Det är vår lust och längtan efter omväxling, njutning och glädje
som driver oss.
3. Den tredje ädla sanningen talar om hur lidandet kan upphöra. Det gäller att bekämpa begären och
släcka livstörsten. Detta är svårt eftersom man måste kunna kontrollera alla sina sinnen.
4. Den fjärde ädla sanningen skildrar vägen till
lidandets upphörande. Buddha berättar här
om den åttafaldiga vägen som leder till frigörelse
från återfödelse. I den åttafaldiga vägen
framställs åtta plikter som beskriver hur
människan ska leva för att komma ur
återfödelsens kretslopp. Dessa etiska plikter
ligger delvis som grund för vilken karma individen
samlar under livet.
Viktiga begrepp
Reinkarnation: Själavandring. Själen dör inte utan återföds istället i nya gestalter.
Karma: Gärningarnas lag (sådd och skörd - handling och konsekvens). Goda gärningar ger positiv
karma och vise versa.
Nirvana: En slags tillstånd av mental upplysning. Nirvana uppnås efter att man släckt (lärt sig avstå)
alla begär och lockelser i livet. Begärens utslocknande innebär återfödelsens slut (frälsning).
Buddha: En person som nått nirvana (upplysning). För buddhister är Siddharta Gautama den främste
bland alla buddhor. Han är den ende som kallas för Buddha. Andra som nått/når upplysning - andra
buddhor inom mahayanabuddhismen och vajrayanabuddhismen (se nedan) - blir istället en
bodhisattva.
Förutom de fyra ädla sanningarna om
lidandet bör fyra grundläggande dygder
känneteckna en buddhists liv, nämligen:
begärsfri kärlek till allt levande,
medlidande, medglädje och sinneslugn.
Kärnan i Buddhismen
Plikterna i den åttafaldiga vägen och de fyra dygderna (se ovan) kan liknas vid den kristna
Bibelns budord. Det är framförallt genom sina etiska handlingar, inte sin tro (som t.ex. inom de
monoteistiska religionerna), som buddhisten kan nå upplysning.
De fyra ädla sanningarna inklusive den åttafaldiga vägen utgör tillsammans med de fyra dygderna
huvudpunkterna för hela den buddhistiska läran.
En ännu bredare sammanfattning av buddhismen finns i buddhismens trosbekännelse de tre
juvelerna som förenar alla buddhister. De tre juvelerna utgörs av de viktigaste delarna av buddhismen:
Buddha (läraren), dharma (läran) och sangha (gemenskapen eller församlingen som inkluderar alla
aktiva buddhister).
Olika riktningar inom buddhismen
Liksom i de flesta religioner finns det inom buddhismen många olika slags varianter av läran. Vissa ser
Buddha enbart som en läromästare, medan andra upplever honom som en gud.
Buddhismen kan delas in i tre huvudriktningar: mahayana, hinayana och vajrayana - som var och en i
sin tur har utvecklat olika skolor.
Mahayana, den stora vagnen, är den absolut största riktningen inom buddhismen. Mahayana är en
frälsningsväg för många människor. Namnet syftar på att alla som vill kan få plats i den stora vagnen
som leder till nirvana. Detta betyder att alla människor kan bli en buddha i det här livet.
Mahayana räknar Siddharta Gautama som den främste av alla buddhor, men det kan förekomma
många andra mindre betydelsefulla buddhor. En sådan buddhagestalt kallas för bodhisattva och är en
person som nått insikt och upplysning men som avstått från nirvana för att istället kunna hjälpa andra
människor till upplysning. Mahayanabuddhister tror nämligen att det är svårt för en människa att nå
upplysning på egen hand. Bodhisattvor vördas därför som om de vore helgon eller ett slags gudar.
Mahayana dominerar bland annat i Kina, Sydkorea och Japan.
Hinayana, den lilla vagnen eller theravada (de äldstes skola) som anhängarna själva vill kalla sig,
håller fast vid att det bara finns en Buddha och inga gudar. Buddha uppfattas enbart som en
läromästare som visar människor den åttafaldiga vägen till upplysning. Vägen går över många
återfödslar innan man som munk eller nunna till slut når nirvana.
Möjligheten att nå upplysning i detta livet är därför ytterst begränsad för vanliga människor. Därav
namnet ”den lilla vagnen”. Hinayana finns i Sri Lanka, Thailand,Burma, Laos och till viss del
i Kambodja och Vietnam.
Vajrayana, diamantvagnen, härstammar från mahayanabuddhismen och är känd sedan 600-talet
e.Kr. Vajrayanabuddhismen förekommer främst i länderna i Himalaya och är en blandning mellan
mahayanabuddhism och lokala folkliga traditioner.
Inom vajrayana läggs stor vikt vid magiska ritualer, yoga och tantrism (mystiska diagram, religiösa
formler, mantran m.m.). I Tibet har en egen form av vajrayanabuddhism utvecklats som kallas
tibetansk buddhism eller lamaism. Inom den tibetanska buddhismen tillbeds Buddha som en gud. Den
tibetanska buddhismens ledare kallas för Dalai lama, en bodhisattva som uppfattas som en levande
gud.
I Japan finns dessutom en buddhistisk tradition som kallas zen som härstammar från
mahayanabuddhismen. ”Zen” betyder meditation. Inom zenbuddhismen utgör därför meditation vägen
till befrielse. Zen går i likhet med Buddhas ursprungliga lära ut på att koppla bort alla kroppsliga begär
och därigenom nå andlig frihet.
Buddhismens klosterväsen
Siddharta Gautama fick många anhängare
som vandrade med honom och ville följa
hans lära. För dem skapade han en
munkorden och en nunneorden.
Det buddhistiska klosterväsendet med dess
munkar och nunnor spelar en viktig roll inom
buddhismen. Munkidealet hålls högt
eftersom munkar och nunnor anses ha nått
långt i vägen till upplysning.
Munkar och nunnor lever i frivillig fattigdom
och celibat. Det är andra människors uppgift
att försörja munkarna och nunnorna med mat. Systemet fungerar eftersom det anses vara hedersamt
och samtidigt en religiös plikt att skänka av sin mat till en munk eller nunna.
I klostren ägnas mycket tid åt studier undervisning och meditation.
I det buddhistiska samhället är det i regel munkarnas
uppgift att leda rituella handlingar av olika slag såsom
bröllop och begravningar.
Munkar och nunnor utgör därtill viktiga förebilder i det
buddhistiska samhället då de med sin livsstil förblir en
ständig påminnelse om de buddhistiska livsidealen och
vägen till upplysning.
Kvinnan inom buddhismen
Inom buddhistiska samhällen betraktas ofta den
självständiga ogifta kvinnans position som respektabel.
Både kvinnor och män undervisas i den buddhistiska
läran på lika villkor. Buddha grundade även en
nunneorden. Det finns därmed en väl etablerad
buddhistisk tradition av nunnor, varav många är
välkända. Inom mahayana och vajrayana förekommer
dessutom många kvinnliga bodhisattvor.