Bibliografiska uppgifter för
Släktskap och resistensmönster hos
rödsjukebakterier från fjäderfä och gris
Tidskrift/serie SLF Rapport
Utgivare
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU); Stiftelsen
Lantbruksforskning; Jordbruksverket (SJV)
Utgivningsår 2004
Nr/avsnitt
68
Författare
Eriksson H., Jansson D.S., Båverud V., Chirico J., Aspán
A.
Ingår i...
Jordbrukskonferensen 2004
Huvudspråk
Svenska
Målgrupp
Rådgivare
Nummer
(ISBN, ISSN) ISSN 1104-6082
Släktskap och resistensmönster hos rödsjukebakterier från fjäderfä och gris
Helena Eriksson (a), Désirée S. Jansson (a),Viveca Båverud (b), Jan Chirico (c), Anna Aspán (b)
(a) Fjäderfäavdelningen, SVA, 751 89 Uppsala, tel. 018-67 41 08, e-post [email protected]
(b) Avdelningen för Bakteriologi, SVA, (c) Avdelningen för Parasitologi, SVA
Bakgrund
Sjukdomen rödsjuka, som orsakas av bakterien Erysipelothrix rhusiopathiae, är mest känd som ett problem hos tamsvin
men den förekommer även hos andra däggdjur, inklusive människa, och fåglar. Bland fjäderfä är sjukdomen ett
välkänt problem hos kalkoner. Rödsjuka förekommer endast sporadiskt bland andra fågelarter. Under de senaste åren
har dock drygt 20 utbrott inträffat i kommersiella värphöns- och avelshönsflockar i Sverige (1). Dessa utbrott har i
många fall medfört hög dödlighet, ibland över 50 %, samt nedsatt äggproduktion. Samtliga utbrott har inträffat i
frigående hönsflockar inomhus eller i ekologiska värphönsflockar. Kunskapen om rödsjuka hos tamhöns är begränsad. Det är t.ex. inte känt hur bakterien kommer in i en flock och hur den sedan sprids mellan hönsen. Flera av de
svenska utbrotten har föregåtts av indirekt kontakt med svin. Andra möjliga smittvägar skulle kunna vara smitta från
jord, gödsel, vatten, tamdjur av andra arter, vilda djur eller blodsugande kvalster (Dermanyssus gallinae).Vår forskargrupp har påvisat E. rhusiopathiae såväl utanpå som inuti denna vanliga hönsparasit (2).
Släktskapsstudie av rödsjukebakterier från gris och fjäderfä
För att undersöka smittkällor och smittvägar mellan och inom hönsflockar krävs att bakterierna från olika utbrott
kan jämföras med varandra så att slutsatser kan dras om hur nära släkt de är.Vi använde tre olika metoder; serotypning (undersökning av ytstrukturer på bakterien), pulsfältsgelelektrofores (PFGE) som är en molekylärbiologisk
metod där bakteriens DNA undersöks och antibiotikaresistensbestämning (undersökning av känslighet mot olika
antibiotika). I studien ingick 25 fjäderfäisolat (tamhöns, kalkon, emu), tre isolat från blodsugande kvalster från
hönsflockar med rödsjuka och sjutton isolat från rödsjukefall hos svin. Serotypning gjordes av fjäderfä- och kvalsterisolat. Majoriteten av dessa isolat var av serotyp 1a (14 st) eller 1ab (6 st). Utöver detta var två isolat serotyp 1b, två
serotyp 4, två serotyp 5 och två isolat var serotyp 6. PFGE-metoden visade stor variation mellan de undersökta
bakterierna. I flera fall påvisades dock nära släktskap. Detta gällde bl.a. tre värphönsflockar där rödsjukebakterier
insamlats från höns och blodsugande kvalster under samma utbrott. I ett annat fall kom matchande isolat från två
emuer från samma gård (tre veckor mellan provtagningen) och en kalkon från en annan besättning. I två fall uppvisade isolat från svin från olika besättningar matchning. Däremot var bakterierna olika i två hönsbesättningar där det
inträffat upprepade utbrott av rödsjuka. I fyra besättningar kom hönsen från samma uppfödare och misstanke fanns
om att unghönsen utgjorde smittkällan. Bakterierna från två av dessa flockar var lika medan bakterier från två andra
flockar skilde sig avsevärt från dessa och från varandra. Samtliga isolat resistensbestämdes varvid likartade resistensmönster kunde ses. Alla var känsliga för penicillin som används mot rödsjuka hos svin i Sverige idag. Majoriteten av
stammarna var däremot intermediära eller resistenta mot oxytetracyklin som används vid eventuell behandling av höns.
Diskussion
Serotypning, som är den traditionella undersökningsmetoden för E. rhusiopathiae, gav liten variation och resultaten
överensstämde inte med PFGE-metoden. Sannolikt har serotypning begränsat värde för släktskapsstudier av rödsjukebakterier. PFGE-metoden verkar däremot vara en mycket användbar metod. Resultaten gav bland annat
ytterligare stöd för att blodsugande kvalster kan vara en betydelsefull smittspridare av rödsjuka i och mellan hönsbesättningar. Ett annan intressant resultat är att rödsjukebakterier från fjäderfä och svin inte tycks skilja sig mycket
från varandra. Det kan inte uteslutas att svin och fjäderfä kan smitta varandra. Det kan även vara så att källan för
bakterierna finns i djurens närmiljö för både svin och fjäderfä. Det faktum att upprepade utbrott i hönsbesättningar
tycks orsakas av olika rödsjukebakterier kan tala för att källan finns i miljön, men det kan även förklaras genom att
bakterierna ändras med tiden. Resistensbestämning visade sig i denna studie ej vara ett lämpligt verktyg för att
studera släktskapet hos E. rhusiopathiae. Det kunde dock konstateras att bakteriernas känslighet för antibiotika
överensstämmer väl med situationen i andra länder.
Referenser
1. Eriksson et al. (2003) Program and Abstracts XIII Congress of the World Veterinary Poultry Association, Denver, USA
2003 p. 130
2. Chirico et al. (2003) Medical and Veterinary Entomology 17 (2), 232-234
196
