FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV www.frammandearter.se Hypophthalmichthys nobilis Marmorkarp Juvenil av storhuvad karp med den karakteristiska munnen som formar en uppåtvänd båge, och ögon som är placerade lägre än munnens högsta punkt. © Noel Burkhead Svenskt vardagsnamn Marmorkarp, storhuvad karp … och på andra språk Danska: marmorkarpe; Engelska: bighead carp; Tyska: Marmorkarpfen; Franska: carpe à grosse tête Vetenskapliga namn Hypophthalmichthys nobilis (Richardson, 1845); fam. Cyprinidae Synonym(er): Aristichthys nobilis (Richardson, 1845) Leuciscus nobilis Richardson, 1845 Organismgrupp(er) Karpartade fiskar (ordning Cypriniformes), strålfeniga fiskar (underklass Actinopterygii), fiskar (superklass Pisces), ryggsträngsdjur (fylum Chordata) Storlek och utseende Marmorkarp är lateralt plattad med rund buk framför ventralfenan. Ventralfenans spets når förbi anus. Kroppslängd vanligen 3,1-3,5 gånger kroppshöjden. Huvud och mun är mycket stora i förhållande till resten av kroppen; huvudets längd är större än kroppshöjd. Gälräfständer är inte sammansmälta utan har ett kamliknande utseende Munnen bildar en uppåtgående båge, underkäken sticker ut något framför överkäken. Ögonen är små och placerade lägre än munnens högsta punkt. Fjällen är rundade och mycket små. Laterallinjen har 96110 fjäll. Rygg och övre delen av sidorna är svarta, buken silvergrå och fenor gråaktiga. Sidorna har oregelbundna fläckar. Arten kan ofta nå en vikt på 20 kg, och man har funnit individer som vägt upp till 40 kg. (Jennings, 1988; FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), 2004) Kan förväxlas med Marmorkarp kan knappast förväxlas med någon annan inhemsk fiskart i Europa. Den är dock snarlik silverkarpen H. molitrix, som också introducerats till akvakulturodlingar. Geografiskt ursprung Marmorkarp kommer ursprungligen från östra Kina. Första observation i svenska vatten Arten har inte observerats i svenska hav men är enligt länsstyrelsen i Skåne funnen i skånska sötvatten. 1 FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV www.frammandearter.se Förekomst i svenska havs- och kustområden Arten har inte observerats i svenska vatten. Övrig förekomst utanför ursprungligt utbredningsområde Marmorkarp har odlas framför allt som föda, men även för att förbättra vattenkvaliten i ett stort antal länder runt om i världen bl.a. England, Tyskland, Tjeckien, Ungern, Polen, Rumänien, Ryssland, Nordamerika, Centralamerika, Israel, Sydamerika, Indien och Sydostasien. Utsättning av arten för vattenreningssyften sker både i artificiella och naturliga vattensamlingar. Självbärande bestånd av marmorkarp i naturliga vatten (d.v.s. bestånd som kan reproducera sig) finns bl.a. i Donau, i floder i södra Ryssland och i Japan. Dessa vilda bestånd kommer antingen från individer som placerats ut av människan eller från rymligar från fiskodlingar. Referenser till observationer i områden nära svenska farvatten Polen, 1965 (Grabowska et al., 2010); Rigabukten, 2002 (ICES, 2006); England, 2006, sannolikt avsiktligt utsatta (Britten & Davies, 2007) Troligt införselsätt Förmodligen är det individer som importeras till akvakulturer som sedan spridits vidare till naturliga europeiska vatten. Miljö där arten förekommer Marmorkarp finns framför allt i sjöar och vattenreservoarer och lever ofta i övre delen av vattenpelaren. Vuxna individer tål salthalter på ca 15-20 ‰, medan nykläckta yngel inte tål mer än ca 1,5 - 4 ‰. Den tål stora temperaturvariationer, 0,5 – 38 °C, och hög turbiditet (grumlighet) i vattnet. Födoaktiviteten är högst mellan 20 och 30 °C Reproduktion sker en gång per år, och bara i områden med strömmande vatten och variationer i vattennivån. Reproduktion har visat sig äga rum vid temperaturer runt 14°C, men sannolikt krävs att vattnet är >20°C för att det ska ske i naturliga vatten. I naturligt tillstånd livnär sig arten företrädesvis på djurplankton, men den kan även äta växtplankton. I odling får de även föda baserad på säd. Marmorkarp växer snabbt och kan väga upp till 40 kg. Trots artens stora användning i olika typer av akvakultur har spridningen till naturliga vatten varit förhållandevis liten. Ekologiska effekter Experimentella studier har visa att marmorkarp föredrar hinnkräftor (Daphnia sp.) framför hoppkräftorna som föda. Man har också funnit stora mängder cyanobakterier av släktet Microsystis i fiskmagarna. Det finns dock inga data som visar på ekologiska effekter ute i fält. I en litteraturbaserad undersökning av riskerna att marmorkarp ska etablera sig i nederländska vatten, bedöms dessa vara små eftersom vattentemperatur och syrekoncentrationer var för låga, salthalten för hög och födotillfången för låg. (Cooke et al., 2009; ICES, 2006; Soes et al., 2011) Övrigt Marmorkarp odlas över hela världen som matfisk. Den har också planterats ut i både artificiella och naturliga vattendrag med mycket växtplankton för att förbättra vattenkvalitén. Sedan 1970-talet har odling av marmorkarp ökat och idag odlas den i ett tjugotal länder. Produktionen i Europa har dock minskat något sedan toppen i början på 90-talet. Läs mer • FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Fisheries and Aquaculture Department. 2004. Cultured Aquatic Species Information Programme Hypophthalmichthys nobilis (Richardson, 1845) (uppdaterad 2004). http://www.fao.org/fishery/culturedspecies/Aristichthys_nobilis/en (2013-02-14) 2 FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV www.frammandearter.se • Jennings D.P. 1988. Bighead carp (Hypophthalmichthys nobilis): a biological synopsis. Biological Report 88 (29), Fish and Wildlife Service; US Department of the Interior. 47 sid. • Kipp R., Cudmore B. & Mandrak N.E. 2011. Updated (2006-early 2011) biological synopsis of Bighead Carp (Hypophthalmichthys nobilis) and Silver Carp (H. molitrix). Can. Manuscr. Rep. Fish. Aquat. Sci. 2962: v + 51 p. • Soes D.M., Leuven R.S.E., Matthews J., Broeckx P.-B., Haenen O.L.M. & Engelsma M.Y. 2011. A risk analysis of bigheaded carp (Hypophthalmichthys sp.) in the Netherlands,på uppdrag av Food and Consumer Product Safety Authority, 118 sid. Mer om bilden • © Noel Burkhead, U.S. Geological Survey Referenser till artbeskrivning • FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Fisheries and Aquaculture Department. 2004. Cultured Aquatic Species Information Programme Hypophthalmichthys nobilis (Richardson, 1845) (uppdaterad 2004).(2013-02-14) • Jennings D.P. 1988. Bighead carp (Hypophthalmichthys nobilis): a biological synopsis. Biological Report 88 (29), Fish and Wildlife Service; US Department of the Interior. 47 sid. Referenser till fyndplatser • ICES. 2006. Working Group on Introductions and Transfers of Marine Organisms (WGITMO), 16–17 March 2006, Oostende, Belgium. ICES CM 2006/ACME:05. 334 sid. • Britten J.R. & Davies G.D. 2007. First U.K. recording in the wild of the bighead carp Hypophthalmichthys nobilis. J. Fish Biology 70(4):1280-1282. • Grabowska J., Kotusz J. & Witkowski A. 2010, Alien invasive fish species in Polish waters: an overwiew. Folia Zoologica 59(1):73-85. Referenser till ekologiska och andra effekter • • ICES. 2006. Working Group on Introductions and Transfers of Marine Organisms (WGITMO), 16–17 March 2006, Oostende, Belgium. ICES CM 2006/ACME:05. 334 sid. • Cooke S.L., Hill W.R. & Meyer K.P. 2009. Feeding at different plankton densities alters invasive bighead carp (Hypophthalmichthys nobilis) growth and zooplankton species composition. Hydrobiologia 625:185-193. • Soes D.M., Leuven R.S.E., Matthews J., Broeckx P.-B., Haenen O.L.M. & Engelsma M.Y. 2011. A risk analysis of bigheaded carp (Hypophthalmichthys sp.) in the Netherlands, på uppdrag av Food and Consumer Product Safety Authority. 118 sidor. Detta faktablad om Hypophthalmichthys nobilis skapades den 7 januari 2013 av IVL Svenska Miljöinstitutet. 3