Aglaothamnion halliae - Främmande arter i svenska hav

FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV
www.frammandearter.se
Aglaothamnion halliae Hamndun
Till vänster i den vänstra bilden ligger ett fullständigt exemplar av Aglaothamnion halliae och till
höger ligger delar av den mycket vanliga Callithamnion corymbosum, som är en av många
förväxlingsarter.
I den högra bilden avbildas Aglaothamnion halliae genom mikroskop.
Foto: © Inger Wallentinus
Svenskt vardagsnamn
Hamndun.
… och på andra språk
Saknas.
Vetenskapliga namn
Aglaothamnion halliae (F.S. Collins) N.E. Aponte, D.L. Ballantine & J.N.
Norris, 1997; fam. Callithamniaceae.
Synonymer: Callithamnion halliae F.S. Collins, 1900; Aglaothamnion
westbrookiae Rueness & L´Hardy-Halos, 1991.
Organismgrupp (er):
Rödalger, (fylum Rhodophyta).
Storlek och utseende
En småväxt rödalg som blir högst 5-10 cm. Trots att den redan
bestämdes i början av 1900-talet i Nordamerika är den fortfarande
tämligen okänd, kanske p.g.a. vissa felbestämningar (Aponte et al.,
1997). Celler i alger tillhörande släktet Aglaothamnion har en kärna och
förgreningen på primäraxeln på A. halliae är alternerande fjäderformad
och utan bark (Aponte et al., 1997).
Kan förväxlas med
Algen har i Europa troligtvis bestämts felaktigt under namnet
Aglaothamnion westbrookia (Rueness & L´Hardy-Halos, 1991; Aponte et
al., 1997). Den kan också ha bestämts felaktigt till Callithamnion
byssoides på Helgoland (Kornmann & Sahling, 1983; ICES, 2006).
Geografiskt ursprung
Den tidigaste beskrivningen av arten kommer från Key West i Florida i
USA. Arten är också observerad i North Carolina i USA och beskriven
från flera områden i Karibien, bland annat från: Kuba, Guadeloupe,
Bermuda, Bahamas, Belize och Venezuela (Aponte et al., 1997).
Första observation
i svenska vatten
2003 på svenska västkusten (ICES, 2004).
Förekomst i svenska
havs- och kustområden
År 2003 rapporterades algen från Strömstad hamn, Rönnäng och Tanum
som ligger 100-150 km norr om Göteborg . År 2005 hittades den i Bua
på Väröhalvön ca 100 km söder om Göteborg (Wallentinus, 2006).
Övrig förekomst
Finns i Norge och troligtvis också på Helgoland.
1
FRÄMMANDE ARTER I SVENSKA HAV
www.frammandearter.se
utanför ursprungligt
utbredningsområde
Referenser till
observationer i
områden nära svenska
farvatten
I en rapport från ICES anges att den har observerats i Norge sedan
1980-telet men då under namnet Aglaothamnion westbrookiae (ICES,
2006). Detta påpekas även i artikeln av Aponte med flera (Aponte et al.,
1997). Enligt hänvisning till en personlig kommunikation med Rueness i
en ICES rapport framförs också att algen kan ha funnits på Helgoland
sedan 1960-talet eftersom Callithamnion byssoides som rapporterats
från Helgoland är oskiljbar från Aglaothamnion halliae (Kornmann &
Sahling, 1983; ICES, 2006).
Troligt införselsätt
Algen har troligen transporterats till Norge från nordvästatlanten som
påväxt på fartygsskrov.
Miljö där arten
förekommer
Arten är marin.
Ekologiska effekter
Okända.
Andra effekter
Okända.
Övrigt
Läs mer

Algaebase har information om andra arter i samma släkte.
http://www.algaebase.org/search/species/detail/?species_id=27083&sk=20&from=results
Mer om bilden

© Inger Wallentinus, institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet.
Referenser till artbeskrivning

Aponte N.E., Ballantine D.L. & Norris J. 1997. Aglaothamnion halliae comb. nov. and
A. collinsii sp. nov. (Ceramiales, rhodophyta): Resolution of nomenclatural and taxonomic
confusion. Journal of Phycology 33: 81-87.

Kornmann P. & Sahling P.-H. 1983. Meeresalgen von Helgoland: Ergänzung. Helgoländer
Meeresuntersuchungen 36: 1-65.

Rueness J. & L´Hardy-Halos M.-T. 1991. Aglaothamnion westbrookiae sp. nov.
(Rhodophyta), a species previously confused under the name Callithamnion byssoides.
Journal of Phycology 27: 649-652.
Referenser till fyndplatser

ICES 2004. Report of the Working Group on Introductions and Transfers of Marine
Organisms (WGITMO), 25-26 March, Cesenatico, Italy.

ICES 2006. Report of the Working Group on Introductions and Transfers of Marine
Organisms (WGITMO), March, Oostende, Belgium.

Wallentinus I. 2006. Sprider sig de främmande algerna och äts de av några? I: Lindblom,
R. Lindegarth, M., Pettersson, K. (eds.). Havsmiljön 2006. Kontaktgrupp Hav, Göteborg.
Detta faktablad om Aglaothamnion halliae skapades den 30 november 2009 av N-research.
Senaste uppdatering den 9 december 2011 av N-research.
2