8 Sällsynta växter Den här delen av vandringsleden går igenom ett område med arter som trivs i lite mera öppna och ljusa miljöer än den förra växtlokalen som vi tittade på. På bilderna ser du exempel på några av de arter som finns här . Vårärt Trots att plantorna sällan blir högre än 4 dm lägger man lätt märke till blommande vårärt. Som namnet antyder blommar den tidigt, innan övrig växtlighet hunnit överskugga den här arten. Redan i mitten av maj brukar de mörkt violetta blommorna vara utslagna. Arten föredrar halvöppna, lundartade miljöer med frisk mulljord. Grönyxne Här i Dalarna kallas den här arten för Grönkulla. Blomningen sker i högsommartid, då den ganska lågvuxna arten kan vara svår att finna i de örtrika, halvöppna skogar som den föredrar att växa i. Här är den inte sällsynt och den växer på många platser utefter vandringsleden. De övre kalkbladen (”blombladen”) är slutna till en hjälmlik huva över den gula, treflikade läppen. Låsbräken Arten hör till våra minsta ormbunkar. Låsbräken tillhör inte fröväxterna, utan gruppen kärlkryptogamer. De sprids med hjälp av sporer som bildas på de plantor som vi i dagligt tal kallar ormbunken. Det är egentligen sporgenerationen hos kärlkryptogamen. När sporerna gror utvecklas de till en könlig generation som är mycket småvuxen och svår att se. Efter sammansmältning av könsceller på en sådan liten bål växer en ny sporbärande planta upp. I Sverige finns sju arter av låsbräknar. På gruvbackarna och i låg örtvegetation på andra ljusa platser med mager och ganska torr mark har man i Tuna-Hästberg goda möjligheter att finna åtminstone tre av de sju arterna, men kanske ytterligare en eller två. Att leta låsbräknar är spännande! Nattviol Under vindstilla kvällar i midsommartid kan luften i glesa örtrika skogar fyllas av berusande väldoft från nattviolens blommor. Förr var nattviolen den orkidé som plockades mest, doften utgjorde för många en oemotståndlig lockelse. Nu är alla orkidéarter fridlysta och det är ett brott att plocka eller förstöra en orkidéplanta. Bilden visar den vanliga nattviolen. Det finns även en underart med större blommor som heter skogsnattviol, särskilt läppen och sporren är längre. Sannolikt kan också den hittas här omkring. Ingen av underarterna är särskilt gynnad av kalk i marken. Blåsippa Ett av de käraste vårtecknen i byn var när gruvkarlarna kom hem med de första utslagna blåsipporna för året. Här vid ”gamla gruvan” startade blomningen tidigt i de sydvända varma sluttningarna. Några veckor senare lyste stora ytor i gruvans omgivning ljust blå av den imponerande massblomning som kan uppträda på de här kalkrika markerna.