Håkan Möller
"Kampen mot perukerna"
Lyx och mode i stormaktstidens Sverige
När man nu rör sig i Stockholm står det en peruk i varje hörn, konstaterade biskop Jesper
Swedberg i sin levnadsteckning. Allongeperuken blev under slutet av 1600-talet i ordets
dubbla mening högsta mode. Peruken var ett prestigegivande mode för somliga, för andra
kunde det väcka negativt uppseende och inbjuda till löje.
Men hur kom det sig att Swedberg och många med honom vid denna tid var så
upptagna av frågor om klädmode, överflöd, samhälle och moral? Vad fick riksdagsdebatten
att fyllas av franska modedetaljer och vad fick kungamakten att med lagstiftning försöka
reglera individernas val av klädedräkt? I avsaknad av överblick och analys kunde kanske
klädedräkten, från hår- till stövelmode, ge en aning om en oåterkallelig process?
Under ett halvsekel på 1600-talet genomgick Stockholm en explosionsartad
utveckling från provinsiell småstad till brusande metropol. Här stod mot slutet av århundradet
verkligen en peruk i snart sagt varje hörn. Den svenska stormaktstidens storstad är
modernitetens laboratorium.
”En kvinna i främmande dräkt hon går/ Vad än det månde kosta” – heter det i en
tidstypisk formulering. Kvinnan ansågs ha särskilt svårt att motstå världslig fåfänga. Den
utifrån kommande lyxen, kvinnan och staden var ett väl inarbetat tankemönster som
aktualiserades med stor kraft i tidens lyx- och modekritik.
Överflödsförordningar och modeplanscher, statlig kontroll och mimetiskt begär
– det handlade knappast om en strid om storstadens själar. Sammantaget bidrog sannolikt
dessa motstridiga krafter till att stimulera framväxten av ett individualiserat subjekt i ett
urbant rum. Det är moderniteten som likt ett drag från framtiden blåser den kläd- och
perukfixerade Swedberg i ansiktet.
