SBU-RAPPORTEN: Psykologisk behandling effektiv vid depression Psykoterapi får ett starkt stöd som behandlingsform vid depressioner i SBU-rapporten ”Behandling av depressionssjukdomar”. Det är främst effektstudier av medicinsk och psykoterapeutisk behandling som tas upp i rapporten. Psykologtidningen återger här några av de viktigaste slutsatserna. E n av de viktigaste orsakerna i världen till ohälsa är depressioner. I en internationell kartläggning som Världshälsoorganisationen, WHO, publicerade 1997 var det bara luftvägsinfektioner, diarrésjukdomar och spädbarnssjukdomar som förorsakade större ohälsa. De personer som söker vård för depression behandlas enbart eller huvudsakligen i primärvården. Den vanligaste behandlingen i Sverige är antidepressiva läkemedel. Samhällets kostnader för försäljning av antidepressiva har ökat år från år och var 2002 uppe i cirka 1,6 miljarder kronor. Minst två tredjedelar av dessa kostnader gällde uppskattningsvis depressionsbehandling (Läkartidningen nr 7/2004). De direkta kostnaderna för läkarbesök och sjukhusvård beräknades 1996 till minst en miljard kronor. Det läkemedel som i dag ligger högst på Apotekets 20-i-topplista är Zoloft, ett antidepressivt läkemedel. PÅ UPPDRAG AV SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering) har en projektgrupp under ledning av professor Marie Åsberg vid Karolinska universitetssjukhuset gått igenom ett stort antal utländska effektstudier av behandling vid depression. I studierna som rapporten bygger på har flera olika versioner av olika diagnostiska system använts. De slutsatser som gäller psykologisk behandling bygger på en genomgång av över 200 primärstudier och flera delanalyser av dessa. I dessa studier har företrädesvis självskattningsska- Psykologtidningen 4/04 lan Beck Depression Inventory (BDI) använts. Psykoterapiformer som förekommer i studierna är beteendeterapi, kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi och interpersonell psykoterapi samt psykodynamiska korttidsterapier. Ett urval slutsatser i rapporten: – Det finns ett stort antal antidepressiva läkemedel och flera slags psykoterapier som har väl dokumenterad effekt i behandlingen av depressioner hos vuxna (Evidensstyrka 1). – Det finns ett starkt stöd för att beteendeterapi, kognitiv terapi, kognitiv beteendeterapi och interpersonell psykoterapi är effektiva för att behandla lindriga och måttliga egentliga depressioner (Evidensstyrka 1). – Det saknas stöd för att någon av dessa psykoterapier är effektivare än andra. – Det finns ett måttligt stöd för att psykodynamiska korttidsterapier är effektiva för att behandla lindriga och måttliga depressioner, men att de kan vara mindre effektiva än ovan uppräknade terapiformer (Evidensstyrka 2). – Vid lindriga och måttliga egentliga depressioner är kognitiv beteendeterapi och interpersonell psykoterapi minst lika effektiva som tricykliska antidepressiva (Evidensstyrka 1) samt sannolikt lika effektiva som SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagshämmare). (Evidensstyrka 2). – Effekten av framgångsrik kognitiv te- rapi är mer långvarig än av framgångsrik läkemedelsbehandling under ett år efter avslutad behandling (Evidensstyrka 1). – Vid behandling av barn och ungdomar finns ett måttligt stöd för effekt av kognitiv beteendeterapi och för interpersonell psykoterapi, men dokumentation av långtidseffekt saknas (Evidensstyrka 2). – Vid depressioner hos barn och ungdomar har ett antidepressivt läkemedel (Fluoxetin) visat sig ha effekt på kort sikt (Evidensstyrka 2). Inget antidepressivt medel är godkänt för depressionsbehandling i denna åldersgrupp i Sverige. – Vid behandling av lindriga och måttliga depressioner är den observerade effekten av såväl läkemedel som psykoterapi mer hänförbar till sjukdomens naturalförlopp, det kliniska stödet och omhändertagandet, inklusive kvaliteten på den terapeutiska relationen, än till specifika egenskaper i behandlingarna. Det saknas väsentligen empiriskt stöd för de teorier om depressionsmekanismer som ligger till grund för olika psykoterapier, vilket inte i sig har betydelse för bedömningen av behandlingseffekten, men som kan ha betydelse för hur företrädare för en viss terapiform tolkar sina resultat. – Vid svåra depressioner, som till exempel melankoli och vid psykotiska depressioner är läkemedel och elektrokonvulsiv behandling (ECT) de bäst dokumenterade behandlingarna (Evidensstyrka 2). Sannolikheten att återinsjukna efter ECT-behandling är dock stor. – Efter uppnådd symtomfrihet under läkemedelsbehandling är risken för återfall hög om inte behandlingen fortsätter med samma dos av läkemedlet i minst sex månader (Evidensstyrka 1). Förlängning av behandlingen till ett år minskar ytterligare återfallsrisken. – Johannesört har dokumenterad effekt mot kortvariga och lindriga depressioner (Evidensstyrka 2). Preparatet påskyndar dock nedbrytningen av många vanliga läkemedel. – Vid årstidsrelaterade depressionstillstånd har ljusterapi inte en säkerställd större effekt än placebo. Läs hela rapporten på SBUs hemsida: www.sbu.se Se även Ledaren i detta nummer av Psykologtidningen! 13