Handbok KStars - KDE Documentation

Handbok KStars
Jason Harris
Huvudutvecklare: Jasem Mutlaq
Huvudutvecklare: Akarsh Simha
Huvudutvecklare: James Bowlin
Huvudutvecklare: Heiko Evermann
Huvudutvecklare: Thomas Kabelmann
Huvudutvecklare: Pablo de Vicente
Huvudutvecklare: Carsten Niehaus
Huvudutvecklare: Mark Holloman
Översättning: Stefan Asserhäll
Handbok KStars
2
Innehåll
1
Inledning
2
En snabbtur genom KStars
11
2.1
Inställningsguiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
2.2
Ta en titt runt omkring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
2.3
Objekt på himlen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
2.3.1
Objektens menyer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
2.3.2
Söka objekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
2.3.3
Centrera och följa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
16
2.3.4
Tangentbordsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
16
Turens slut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
2.4
3
4
9
Anpassa KStars
18
3.1
Ange geografisk plats . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
18
3.2
3.3
Ställa in tiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Fönstret Anpassa KStars . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
19
3.4
Kataloger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
21
3.5
Solsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
30
3.6
3.7
Satelliter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Supernovor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
31
32
3.8
Hjälplinjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
33
3.9
Färger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
33
3.10
3.11
3.12
3.13
INDI . . . . . . .
Ekos . . . . . . . .
Avancerat . . . .
Anpassa skärmen
.
.
.
.
34
35
36
36
Kommandoreferens
4.1 Menykommandon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
39
39
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
4.1.1
Menyn Arkiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
39
4.1.2
Menyn Tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
39
4.1.3
Menyn Pekning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
40
Handbok KStars
4.2
4.3
5
6
4.1.4
Menyn Visa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
40
4.1.5
Menyn Verktyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
41
4.1.6
Menyn Data . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
42
4.1.7
Menyn Observationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
42
4.1.8
Menyn Inställningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
42
4.1.9
Menyn Hjälp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
46
4.1.10 Objektmeny . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
46
Tangentbordskommandon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
48
4.2.1
Navigeringstangenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
48
4.2.2
Snabbtangenter i menyer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
49
4.2.3
Åtgärder för markerat objekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
50
4.2.4
Verktygssnabbtangenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
50
Muskommandon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
51
Kstars verktyg
52
5.1
Fönstret Information om objekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
53
5.2
Astronomiräknaren . . . . . . . . . . . . .
5.2.1 Modulen Vinkelavstånd . . . . . .
5.2.2 Modulen för skenbara koordinater
5.2.3 Modulen Ekliptiska koordinater .
.
.
.
.
54
55
56
57
5.2.4
Modulen för ekvatoriella/galaktiska koordinater . . . . . . . . . . . . . . .
57
5.2.5
5.2.6
Modulen för horisontella koordinater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Modulen för geodetiska koordinater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
58
59
5.2.7
5.2.8
Modulen Planetkoordinater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Modulen för dagslängd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
60
61
5.2.9
Modulen Dagjämningar och solstånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
61
5.2.10 Modulen för Juliansk dag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
62
5.3
5.2.11 Modulen för siderisk tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Verktyget Elevation mot tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
63
64
5.4
Simulera okularets synfält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
66
5.5
Verktyget Vad händer i natt? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
67
5.6
Verktyget Skriptbyggaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
68
5.6.1
Introduktion till skriptbyggaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
68
5.6.2
Använda skriptbyggaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
69
5.7
Visning av solsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
71
5.8
Verktyg för Jupiters månar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
72
5.9
Observationsplanering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
72
5.10 FITS-visningsverktyg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
80
Kommandoradsläge för att skapa bilder
82
4
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Handbok KStars
7
Styrning av astronomiska instrument med INDI
83
7.1
INDI-inställning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
83
7.2
Teleskopinställning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
84
7.3
Inställning av CCD- och videohämtning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
87
7.4
Anpassa INDI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
87
7.5
INDI-koncept . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
88
7.6
Fjärrstyrning av instrument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
89
7.6.1
7.6.2
Köra en INDI-server från kommandoraden . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Säker fjärrstyrning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
90
90
Vanliga frågor om INDI . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
91
7.7
8
Vanliga frågor
93
9
Astroinfo-projektet
96
9.1
Astroinfo: Innehållsförteckning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
96
9.2
Himmelskoordinatsystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
97
9.2.1
Det ekvatoriella koordinatsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
97
9.2.2
Det horisontella koordinatsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
98
9.2.3
Det ekliptiska koordinatsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
98
9.2.4
Det galaktiska koordinatsystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
98
9.3
9.4
Himmelsekvatorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Himmelspolerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
99
99
9.5
9.6
Himmelssfären . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99
Ekliptikan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
9.7
Dagjämningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
9.8
Geografiska koordinater . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100
9.9
9.10
9.11
9.12
9.13
9.14
9.15
Storcirklar . . . . . . .
Horisonten . . . . . . .
Timvinkel . . . . . . .
Den lokala meridianen
Precession . . . . . . .
Zenit . . . . . . . . . .
Epok . . . . . . . . . .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
101
101
101
102
102
102
103
9.16 Juliansk dag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103
9.17
9.18
9.19
9.20
9.21
Skottår . . . .
Siderisk tid . .
Tidzoner . . .
Universell tid
Teleskop . . .
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
104
104
105
106
106
9.21.1 Öppningsdiameter och fokalförhållande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
9.21.2 Aberration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 106
9.21.3 Förstoring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
5
Handbok KStars
9.21.4 Synfält . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
9.21.5 Teleskoptyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 107
9.21.6 Optiska teleskop . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
9.21.7 Observationer med andra våglängder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108
9.21.8 Rymdbaserade observationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
9.22 Svartkroppsstrålning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 109
9.23 Mörk materia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 111
9.24 Flöde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112
9.25 Ljusstyrka . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113
9.26 Parallax . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
9.27 Retrograd rörelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114
9.28 Elliptiska galaxer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 115
9.29 Spiralgalaxer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 116
9.30 Magnitudskalan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 117
9.31 Stjärnor: Svar på grundläggande frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 118
9.32 Stjärnfärger och temperaturer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119
9.33 Kosmiska avståndsstegen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
9.33.1 Direkta mätningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121
9.33.2 Standardljuskällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122
9.33.3 Andra metoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122
10 Tack till och licens
123
11 Sakregister
125
6
Handbok KStars
Tabeller
3.1
Stjärnkataloger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
22
3.2
Kataloger över avlägsna himmelsobjekt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
22
7.1
Färgkodning av INDI-tillstånd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
88
7
Sammanfattning
KStars är fri astronomiprogramvara med öppen källkod för flera plattformar. Den tillhandahåller en noggrann grafisk simulering av natthimlen från vilken plats som helst på jorden,
vid godtyckligt datum och tid. Skärmen omfattar upp till 100 miljoner stjärnor, 13 000 avlägsna himmelskroppar, alla åtta planeterna, solen och månen, samt tusentals kometer, asteroider,
supernovor och satelliter. Både för elever och lärare stöder den justerbar simuleringshastighet för att kunna visa fenomen som sker över långa tidsrymder, KStars astronomiräknare för
att förutsäga konjunktioner, och många vanliga astronomiska beräkningar. För amatörastronomen tillhandahåller den observationsplanering, en himmelskalender, och en synfältseditor för
att beräkna utrustningars synfält och visa dem. Upptäck intressanta objekt i verktyget ´´Vad
händer i natt´´, rita upp diagram över höjd mot tid för vilket objekt som helst, skriv ut himmelskartor med hög kvalitet, och få tillgång till mängder med information och resurser för
att hjälpa till att utforska universum. Ekos-sviten för astrofotografering ingår i KStars: en fullständig lösning för astrofotografering som kan styra alla INDI-enheter inklusive ett stort antal
teleskop, CCD:er, digitala spegelreflexkameror, filter med mera. Ekos stöder följning med hög
noggrannhet genom att använda astrometrilösare på nätet eller lokalt, möjlighet till autofokus
och automatisk guidning, samt tagning av enstaka eller flera bilder med den kraftfulla, inbyggda, sekvenshanteraren.
Handbok KStars
Kapitel 1
Inledning
KStars låter dig utforska natthimlen från din bekväma arbetsstol vid datorn. Den tillhandahåller
en noggrann grafisk representation av natthimlen för vilket datum som helst, från var som helst
på jorden. Skärmen visar 126 000 stjärnor till 9:e magnituden (100 miljoner med tilläggskataloger), 13 000 avlägsna himmelsobjekt (Messier-, NGC- och IC-katalogerna), alla planeterna, solen
och månen, hundratals kometer och asteroider, vintergatan, 88 stjärnbilder och stödlinjer som
himmelsekvatorn, horisonten och ekliptikan.
KStars är dock mer än en enkel simulator av natthimlen. Skärmen erbjuder ett övertygande
gränssnitt till ett antal verktyg, som du kan använda för att lära dig mer om astronomi och natthimlen. Det finns en anpassad meny, som hör ihop med varje synligt objekt, där objektspecifik
information och åtgärder visas. Hundratals objekt tillhandahåller länkar i sina menyer till informativa webbsidor och vackra bilder tagna av rymdteleskopet Hubble och andra observatorier.
Från objektmenyn kan du visa detaljinformationsfönstret, där du kan undersöka positionsdata
för objektet, och hämta information om objektet från en enorm skatt med databaser över astronomisk data och litteraturreferenser på professionell nivå. Du kan till och med lägga till egna
Internetlänkar, bilder och anteckningar, vilket gör KStars till ett grafiskt gränssnitt för dina egna
observationsloggar och din personliga astronomiska anteckningsbok.
Verktyget astronomiräknare ger direkt åtkomst till många av algoritmerna som programmet använder i bakgrunden, inklusive koordinatkonvertering och tidberäkning.
Du kan planera en observationssession med verktyget elevation mot tid, som ritar upp kurvor
där elevationen representeras som en funktion av tiden för vilken grupp av objekt som helst.
Om det ger för mycket detaljer, finns också verktyget Vad händer i natt?, där de objekt som är
synliga från din geografiska plats en given natt summeras. Du kan lägga till dina favoritobjekt i
en önskelista med verktyget Observationsplanering, som låter dig planera observationssessioner
på ett professionellt sätt. För att se hur olika objekt ser ut i okularet med olika teleskop och synfält,
använd verktyget Simulera okularets synfält för att återge en simulerad vy av det du ser.
KStars tillhandahåller också en Visning av solsystemet, som visar aktuell position för de större
planeterna i solsystemet. Det finns också ett Verktyg för Jupiters månar, som visar position för
Jupiters fyra största månar som funktion av tiden.
Vår viktigaste mål är att göra KStars till ett interaktivt utbildningsverktyg för att lära sig om astronomi och natthimlen. För att åstadkomma detta, innehåller KStars handbok Astroinfo-projektet,
en samling korta notiser med länkade astronomirelaterade begrepp, som kan utforskas med
KStars. Dessutom innehåller KStars D-Bus-funktioner, som låter dig skapa komplexa skript, vilket gör KStars till ett kraftfullt ´´demonstrationsobjekt´´ för användning i klassrummet eller för
allmän illustration av astronomibegrepp. Dessutom kan alla tredjepartsverktyg eller språk med
stöd för D-Bus användas för att skriva kraftfulla skript med användning av KStars programmeringsgränssnitt för D-Bus.
Dock är KStars inte bara till för studenter. Du kan styra teleskop och kameror med KStars, med
hjälp av det eleganta och kraftfulla INDI-protokollet. KStars stöder flera populära teleskop, bland
9
Handbok KStars
annat Meades LX200-familj och Celestron GPS. Flera populära CCD-kameror, webbkameror och
datoriserade fokuseringsutrustningar stöds också. Enkla kommandon för att flytta eller följa objekt är direkt integrerade i huvudfönstrets meny, och INDI-inställningsrutan ger möjlighet att
komma åt alla teleskopets funktioner. INDI:s klient-serverarkitektur tillåter sömlös styrning av
ett godtyckligt antal lokala teleskop eller fjärrteleskop från en enda KStars-session. För avancerade användare tillhandahåller KStars Ekos, en fullständig programsvit för astronomiska fotograferingsuppgifter. Det omfattar mycket noggranna GÅ TILL med användning av en astrometrilösare, möjlighet att mäta och korrigera polära inriktningsfel, möjlighet till automatisk fokusering
och guidning, och tagning av enstaka bilder eller bildföljder med stöd för filterhjul.
Vi är mycket intresserade av dina kommentarer. Rapportera gärna fel eller önskemål om funktioner till KStars e-postlista för utvecklare: [email protected]. Du kan också använda det automatiska felrapporteringsverktyget, som du kommer åt från hjälpmenyn.
Översättning Stefan Asserhäll [email protected]
Den här dokumentationen licensieras under villkoren i GNU Free Documentation License.
10
Handbok KStars
Kapitel 2
En snabbtur genom KStars
Det här kapitlet introducerar många av de viktiga funktionerna i KStars, med en guidad tur.
Skärmbilden ovan visar en typisk vy från programmet KStars. Du kan se himlen centrerad på
Betelgeuse, den starkaste stjärnan i stjärnbilden Orion. Stjärnor visas med realistiska färger och
relativ ljusstyrka. I tre av hörnen på himmelsfönstret finns textrader på skärmen som visar information om nuvarande tid och datum (‘LT: 3:08:30 AM EEST Wednesday, July 6, 2016’), nuvarande
geografisk plats (‘Bucharest, Romania’), och nuvarande objekt på skärmens centrum (‘Fokuserad på: Betelgeuse (alpha Orionis)’). Ovanför himmelsfönstret finns två verktygsrader. Huvudverktygsraden innehåller genvägar för menyfunktioner, samt en tidsstegskomponent som styr
hur snabbt simuleringsklockan går. Vyverktygsraden innehåller knappar som låter dig visa eller
gömma olika sorters objekt på himlen. Det finns en statusrad längst ner i fönstret, som visar namnet på alla objekt som du klickar på, och himmelskoordinaterna (både rektascension/deklination
och azimut/elevation) för muspekaren.
11
Handbok KStars
2.1
Inställningsguiden
Första gången du kör KStars, visas en inställningsguide, som låter dig enkelt ställa in din geografiska plats och ladda ner några ytterligare datafiler. Du kan trycka på knappen Ok när som helst
för att avsluta inställningsguiden.
Den andra sidan i inställningsguiden låter dig välja geografisk plats vid start, genom att välja från
listan med de mer än 3400 kända platserna till höger i fönstret. Listan med platser kan filtreras för
att motsvara texten du skriver in i redigeringsrutorna Stad, Region och Land. Om din önskade
plats inte finns med i listan, kan du tillfälligt välja en stad i närheten. Senare kan du lägga till
din exakta plats för hand med verktyget Ange geografisk plats. Så fort du har valt en geografisk
plats vid start, tryck på knappen Nästa.
Den sista sidan i inställningsguiden låter dig ladda ner ytterligare data som inte ingår i KStarss
standarddistribution. Tryck helt enkelt på knappen Ladda ner ytterligare data för att visa verktyget Hämta heta nyheter. När du är klar, tryck på knappen Ok i inställningsguiden för att börja
utforska KStars.
2.2
Ta en titt runt omkring
När vi nu har ställt in tiden och platsen, låt oss ta en titt runt omkring. Du kan panorera skärmen
med piltangenterna. Om du håller nere skifttangenten innan panorering, ökas panoreringshastigheten. Skärmen kan också panoreras genom att klicka och dra med musen. Observera att alla
objekt visas inte medan skärmen panorerar. Det görs för att minska CPU-lasten för att beräkna
objektens positioner igen, och gör panoreringen jämnare (du kan ställa in vad som göms under
panorering i fönstret Anpassa KStars). Det finns flera sätt att ändra skärmens förstoring (eller
zoomnivå):
1. Använd tangenterna + och 2. Tryck på knapparna för att zooma in/ut i verktygsraden
3. Välj Zooma In/Zooma ut i menyn Visa
4. Välj Zooma till vinkelstorlek... i menyn Visa. Det låter dig ange synfältsvinkeln för skärmen i grader.
5. Använd hjulet på musen
6. Dra musen uppåt eller neråt med mittenknappen nertryckt.
7. Håll nere Ctrl medan musen dras. Det låter dig definiera en rektangel på skärmen. När du
släpper musknappen, zoomas skärmen för att motsvara rektangeln.
Observera att när du zoomar in, kan du se svagare stjärnor än vid lägre zoomningsgrader.
Zooma ut tills du kan se en grön kurva. Det här representerar din lokala horisont. Om du inte
har ändrat KStars inställning, är skärmen helt grön under horisonten, vilket representerar fasta
marken på jorden. En vit kurva visas också, som representerar himmelsekvatorn (en tänkt linje
som delar himlen i norra och södra halvkloten). En mörkare kurva, som representerar ekliptikan,
vägen som solen verkar följa över himlen under året, visas också. Solen finns alltid någonstans
längs ekliptikan, och planeterna är aldrig långt borta från den.
Det går att ställa in KStars att visa eller dölja himmelsekvatorn och ekliptikans kurvor på himmelskartan genom att använda undermenyn Inställningar → Anpassa KStars. Välj fliken Hjälplinjer och markera eller avmarkera kryssrutorna Himmelsekvator och Ekliptikan. Det går också
att ställa in vilka färger som KStars använder för att återge kurvorna, genom att använda fliken
Färger.
12
Handbok KStars
2.3
Objekt på himlen
KStars visar tusentals himmelsobjekt: stjärnor, planeter, kometer, asteroider, kluster, nebulosor
och galaxer. Du kan påverka visade objekt genom att utföra åtgärder med dem eller skaffa mer
information om dem. Genom att klicka på ett objekt identifieras det i statusraden, och genom
att helt enkelt hålla musen stilla över ett objekt läggs en tillfällig beteckning till på kartan. Ett
dubbelklick centrerar skärmen på objektet och börjar följa det (så att det förblir centrerat allteftersom tiden går). Genom att högerklicka på ett objekt, visas objektets sammanhangsberoende
meny som tillhandahåller fler alternativ.
2.3.1
Objektens menyer
Här är ett exempel på menyn som visas med högerklick, för Uranus:
13
Handbok KStars
Utseendet hos objektmenyn beror till en del på vilken sorts objekt som högerklickas, men den
grundläggande strukturen visas nedan. Du kan få mer detaljerad information om objektmenyn.
Den övre delen innehåller informationstext som inte kan markeras: Objektets namn (´´Uranus´´),
objekttyp (´´solsystemobjekt´´), och stjärnbilden som objektet finns i (´´Fiskarna´´). De tre följande
raderna visar objektets uppgångs-, övergångs- och nergångstider. Om uppgångs- och nergångstiderna anger ´´Polär bana´´, betyder det att objektet alltid är ovanför horisonten för aktuell plats.
Delen i mitten innehåller alternativ för att utföra åtgärder med objektet, som Centrera och följ,
Detaljinformation och Lägg till beteckning. Se beskrivningen av menyn för en fullständig lista
och beskrivning av varje alternativ.
Den nedre delen innehåller länkar till bilder och/eller informativa webbsidor om det valda objektet. Om du känner till ytterligare webbadresser med information eller en bild av objektet, kan
du lägga till en egen länk i objektmenyn. Använd alternativet Information i menyn för att visa
dialogrutan Information om objekt. Använd Lägg till länk... under fliken Länkar.
2.3.2
Söka objekt
Du kan söka efter namngivna objekt med verktyget Sök objekt, som kan öppnas genom att klicka
på ikonen sök i verktygsraden, genom att välja Sök objekt... i menyn Pekning, eller genom att
trycka på Ctrl+F. Fönstret Sök objekt visas nedan:
14
Handbok KStars
Fönstret listar alla namngivna objekt som KStars känner till. Många objekt listas bara med sitt
katalognamn (till exempel NGC 3077), men vissa listas med ett vanligt namn (till exempel Virvelgalaxen). Du kan filtrera listan enligt namn eller typ av objekt. För att filtrera enligt namn,
skriv in text i redigeringsrutan längst upp i fönstret. Listan innehåller då bara namn som börjar
med texten. För att filtrera enligt typ, välj en typ i kombinationsrutan längst ner i fönstret.
KStars tillhandahåller en annan metod för att hitta objekt som saknas i alla fördefinierade kataloger genom att använda en Internet-anslutning. På så sätt, om du vill hitta ett objekt som KStars
inte känner till, kan du enkelt göra det genom att söka i flera professionella astronomiska databaser såsom SIMBAD, NED eller VixieR. Det kan göras genom att ange objektets namn och därefter
klicka på knappen eller sök på Internet efter objektnamn. Efter att objektet har hittats kan det
användas precis som alla objekt som redan har lästs in i KStars (t.ex. lägga till det i listan med observationsönskemål). Om objektet inte hittas i nätdatabaserna, dyker en varningsdialogruta upp.
När ett objekt väl har hittats med den här metoden, lagras det i KStars databas, så om KStars
stängs och öppnas igen finns objektet fortfarande där.
Du kan välja att aktivera eller inaktivera funktionen genom att markera eller avmarkera kryssrutan Matcha namn som inte är kända av KStars genom att använda nättjänster under fliken
Kataloger, i fönstret Inställningar → Anpassa Kstars. Om kryssrutan är markerad och ett objektnamn inte är känt av KStars anges i Sökdialogrutan kontaktar KStars nättjänster för att få
information om det önskade objektet och direkt lägga till det i KStars databas. Objekten som
hämtas på detta sätt lagras i en oäkta katalog som kallas ‘_Internet_Resolved’. På så sätt kan du
aktivera och inaktivera visning av objekten genom att markera eller avmarkera katalogen ‘_Internet_Resolved’ i kataloglistan. Observera att den oäkta katalogen inte kan tas bort, vilket går
att göra med en egen katalog. Om kryssrutan är avmarkerad, ser fönstret Sökdialogruta likadant
ut, utom den mindre skillnaden att knappen för nätsökning inte längre är synlig.
15
Handbok KStars
För att centrera skärmen på ett objekt, markera det önskade objektet i listan och tryck på Ok.
Observera att om objektet finns under horisonten, varnar programmet dig, och du kanske inte
ser något annat än marken. (Du kan göra marken osynlig i på inställningssidan Hjälplinjer, eller
genom att trycka på knappen Mark i vyverktygsraden).
2.3.3
Centrera och följa
KStars börjar automatiskt följa ett objekt så fort något centreras på skärmen, antingen genom att
använda fönstret Sök objekt, genom att dubbelklicka på ett objekt eller genom att välja Centrera
och följ i menyn som visas med höger musknapp. Du kan avbryta följning genom att panorera skärmen, genom att trycka på ikonen Stoppa följning i verktygsraden eller genom att välja
Stoppa följning i menyn Pekning.
NOT
När KStars följer en kropp i solsystemet, läggs automatiskt ett ‘banspår’ till, som visar kroppens väg
över himlen. Du måste troligen ändra klockans tidssteg till ett stort värde (som ‘1 dag’) för att se spåret.
2.3.4
Tangentbordsåtgärder
När du klickar på ett av kartans objekt, blir det markerat objekt, och dess namn identifieras i statusraden. Det finns ett antal snabbtangentkommandon som använder sig av det markerade objektet.
C
Centrera och följ det markerade objektet
D
Visa informationsfönstret för det markerade objektet
L
Växla en synligt namnbeteckning för det markerade objektet
16
Handbok KStars
O
Lägg till det markerade objektet i observationsönskelistan.
T
Växla en synlig kurva på himlen, som visar objektets väg över himlen (gäller bara kroppar
i solsystemet)
NOT
Genom att hålla nere skifttangenten, kan du utföra åtgärderna med det centrerade objektet istället för
det markerade.
2.4
Turens slut
Det här avslutar turen genom KStars, även om vi bara har skrapat på ytan av tillgängliga funktioner. KStars innehåller många användbara astronomiverktyg, det kan direkt styra ditt teleskop,
och det erbjuder en stor mängd alternativ för inställning och anpassning. Dessutom innehåller
den här handboken Astroinfo-projektet, en serie korta, sammanlänkade artiklar som förklarar
några av de astrofysiska koncept som ligger bakom KStars.
17
Handbok KStars
Kapitel 3
Anpassa KStars
3.1
Ange geografisk plats
Här är en skärmbild av fönstret Ange geografisk plats:
Det finns en lista med över 3400 fördefinierade städer tillgänglig att välja bland. Du ställer in din
plats genom att markera en stad i listan. Varje stad representeras på världskartan som en liten
punkt, och när en stad markeras i listan, visas ett rött hårkors på dess plats på kartan.
Det är inte praktiskt att leta igenom hela listan med 3400 platser efter en särskild stad. För att göra
sökning enklare, kan listan filtreras genom att skriva in text i rutorna under kartan. På skärmbilden visas till exempel texten A i rutan Stadsfilter, medan Te har skrivits in i rutan Regionfilter,
och USA finns i rutan Landsfilter. Observera att alla städer som visas i listan har stad, region
och land som börjar med filtersträngarna som matats in, och att meddelandet under filterrutorna
anger att 6 städer matchar filtren. Observera också att punkter på kartan som motsvarar de sex
städerna har färgats vita, medan de som inte stämmer in förblir grå.
Listan kan också filtreras genom placering på kartan. Genom att klicka var som helst på världskartan visas bara de städer som ligger inom två grader från den klickade platsen. För närvarande
18
Handbok KStars
kan du söka enligt namn eller plats, men inte båda samtidigt. Med andra ord, när du klickar på
kartan ignoreras namnfiltren, och tvärtom.
Information om longitud, latitud och tidszon för platsen som för närvarande är vald visas i rutorna längst ner i fönstret. Om du anser att något av dessa värden är felaktigt, kan du ändra dem
och trycka på knappen + (Lägg till stad) för att lagra din egen version av platsen. Du kan också
definiera en helt ny plats genom att trycka på knappen Rensa fält och skriva in data för den nya
platsen. Observera att alla fält utom Delstat/region måste fyllas i innan den nya platsen kan läggas till i listan. KStars laddar automatiskt dina egna platser för alla framtida sessioner. Observera
att för närvarande är det enda sättet att ta bort en egen plats, att ta bort motsvarande rad från
filen kstars/mycities.dat i katalogen qtpaths --paths GenericDataLocation.
Om du lägger till egna platser (eller ändrar befintliga), skicka gärna filen mycities.dat så att vi
kan lägga till dina platser i huvudlistan.
3.2
Ställa in tiden
När KStars startar, ställs tiden in enligt datorns systemklocka, och KStars klocka går för att motsvara den verkliga tiden. Om du vill stoppa klockan, välj Stoppa klockan i menyn Tid, eller
klicka helt enkelt på ikonen Stoppa klockan i verktygsraden. Du kan få klockan att gå snabbare
eller långsammare än normalt, eller till och med få den att gå baklänges, med tidsstegsrutan i
verktygsraden. Den här rutan har två uppsättningar uppåt- och neråtknappar. Den första stegar genom alla 83 tillgängliga tidssteg, en i taget. Den andra hoppar till nästa högre (eller lägre)
tidsenhet, vilket låter dig snabbare göra stora ändringar i tidssteget.
Du kan ställa in tid och datum genom att välja Ställ in tid... i menyn Tid, eller genom att klicka
på ikonen Tid i verktygsraden. Fönstret Ställ in tid använder KDE:s vanliga datumväljarkomponent, tillsammans med en nummerruta för att ange timmar och minuter. Om du vill synkronisera
simuleringstiden till den aktuella datortiden, välj bara Ställ in tid till aktuell i menyn Tid.
NOT
KStars kan hantera mycket avlägsna datum bortom de vanliga gränserna som orsakas av QDate.
För närvarande kan du ställa in datum mellan åren -100000 och +100000. Vi kanske utökar det här
området ytterligare i framtida utgåvor. Var dock medveten om att noggrannheten hos simuleringen blir
mer och mer försämrad ju avlägsnare datum som betraktas. Det är särskilt sant för positioner hos
solsystemets kroppar.
3.3
Fönstret Anpassa KStars
Fönstret Anpassa KStars låter dig ändra en stor mängd visningsalternativ.Du kan komma åt
fönstret med skiftnyckel ikonen i verktygsraden, eller genom att välja Anpassa KStars... i menyn
Inställningar. Fönstret visas nedan:
19
Handbok KStars
Fönstret Anpassa KStars är uppdelat i nio sidor: Kataloger, Solsystemet, Satelliter, Supernovor,
Hjälplinjer, Färger, INDI, Ekos och Avancerat.
På sidan Kataloger går det att ställa in vilka objektkataloger som visas av på kartan, samt flera
olika egenskaper.
På sidan Solsystem kan du ange om solen, månen, planeterna, kometer och asteroider visas.
Sidan Satelliter låter dig ställa in visningsalternativ för satelliter.
Sidan Supernovor låter dig hantera hur supernovor visas av KStars
Sidan Hjälplinjer låter dig välja om annat än objekt visas (t.ex. stjärnbildslinjer, stjärnbildsnamn,
vintergatans kontur).
Sidan Färger låter dig ange färgschemat, och definiera egna färgscheman.
För en detaljerad förklaring av alternativen på sidan INDI, se avsnittet Anpassa INDI.
För en detaljerad förklaring av Ekos astrofotograferingssvit, se den officiella Ekos-sidan.
Sidan Avancerat tillhandahåller detaljstyrning av det subtilare beteendet hos KStars.
20
Handbok KStars
3.4
Kataloger
På sidan Kataloger går det att ställa in vilka objektkataloger som visas av KStars, samt hur mycket information som du vill ska inkluderas på himmelskartan. Normalt ingår ~300 000 namngivna och icke-namngivna stjärnor upp till magnitud 8 i KStars. För avlägsna himmelsobjekt
är katalogerna som ingår Nya allmänna katalogen (‘NGC’), Indexkatalogen (‘IC’), och Messierkatalogen.
Nya allmänna katalogen (New General Catalogue) över nebulosor och stjärnhopar (förkortad
som NGC) är en katalog med 7 840 avlägsna himmelsobjekt.
Indexkatalogen (Index Catalogue) över nebulosor och stjärnhopar (förkortad som IC) fungerar
som bilaga till NGC, och innehåller ytterligare 5 386 objekt, tillsammans kallade IC-objekt.
Messier-katalogen är en katalog med 110 avlägsna himmelsobjekt, inklusive diffusa nebulosor, planetära nebulosor, öppna stjärnhopar, klotformiga stjärnhopar och galaxer. Messier-objekt
har namn som M1, M2, upp till M110. Den maximala skenbara visuella magnituden i Messierkatalogen representeras av M91, som har värdet 10,2.
Du kan installera nya kataloger genom att använda KStars ‘tilläggsinstallation’. Den går att visa
genom att använda undermenyn Data → Ladda ner ny data.... Det går att välja bland en lista
över kataloger, inklusive:
• Steinicke NGC/IC-katalogen: En fullständigare NGC/IC-katalog.
• Abell-katalogen över planetära nebulosor: En katalog över 86 planetära nebulosor. Den maximala magnituden representeras av Abell 47, som har värdet 19,5.
• Sharpless HII-områdeskatalogen: Sharpless-katalogen (Sh2) över HII-områden (diffusa nebulosor).
• Hickson kompakta grupper: En katalog som består av 99 kompakta grupper av galaxer.
• Tycho-2 stjärnkatalog: En katalog över mer än 2,5 miljoner av de ljusstarkaste stjärnorna. Den
innehåller stjärnor med magnitudvärden från 8,0 till 12,5.
• USNO NOMAD-katalogen: En katalog över omkring 100 miljoner stjärnor med magnituder
från 12,5 till 16,5. Observera att den kräver att Tycho-2 har installerats.
21
Handbok KStars
Det följande är en sammanfattning av katalogerna i Kstars:
Namn
Standardkatalog
Tycho-2
Sammanslagen
astronomisk
datamängd från
Amerikanska
marinens
observatorium
Förkortning
Standard
Tycho-2
Antal objekt
~300,000
mer än 2,5 miljoner
Magnitud
Upp till magnitud 8
8,0 - 12,5
USNO NOMAD
100 miljoner
12,5 - 16,5
Tabell 3.1: Stjärnkataloger
Namn
Indexkatalogen
(Index Catalogue)
över nebulosor och
stjärnhopar
Nya allmänna
katalogen (New
General Catalogue)
över nebulosor och
stjärnhopar
Förkortning
Antal objekt
Magnitud
IC
5,386
Upp till magnitud
18,3
NGC
7,840
-
Messier-katalogen
-
110
Upp till magnitud
10,2
-
Steinicke NGC/IC
Abell-katalogen
Upp till magnitud
över planetära
86
19,5
nebulosor
Sharpless HII-områSh2
deskatalogen
Hickson kompakta
99
grupper
Tabell 3.2: Kataloger över avlägsna himmelsobjekt
Rutan Stjärnor låter dig hantera hur stjärnor visas i KStars. Du kan välja att se stjärnor eller ej
genom att markera kryssrutan Stjärnkataloger. Om du markerar den, blir flera alternativ aktiverade. Därigenom kan du ställa in hur många stjärnor ritas på kartan med skjutreglaget Stjärntäthet. Du kan också anpassa KStars för att visa stjärnnamn och stjärnors magnituder eller inte.
Stjärnornas namn visas intill ljusstarka stjärnor. För att visa beteckningar för svagare stjärnor, öka
skjutreglaget Beteckningstäthet.
Under stjärnrutan finns rutan Avlägsna himmelsobjekt som kontrollerar visningen av flera kataloger över objekt som inte är stjärnor. Du kan visa avlägsna himmelsobjekt eller ej och kontrollera
visning av deras namn och magnituder. Normalt ingår Messier-, NGC- och IC-katalogerna i listan
över avlägsna himmelsobjekt. Tilläggskataloger är tillgängliga via undermenyn Data → Ladda
ner ny data... där du kan ladda ner kataloger som tillhandahålls av KStars-gruppen och gemenskapen. Dessutom stöder KStars import av egna kataloger. För att importera en obehandlad
22
Handbok KStars
ASCII-katalogdatafil i KStars, klicka på Importera katalog och följ instruktionerna. För att importera en egen katalog som redan har KStars-katalogformat, klicka på knappen Ladda katalog.
Varje rad i filen måste innehålla följande fält, åtskilda med mellanslag:
För stjärnor: typ (0 för stjärnor), RA, Dek, magnitud, spektraltyp, namn (valfritt)
För övriga typer: typ (3-8), RA, Dek, magnitud (valfri), flöde (valfritt), namn
Typerna är:
• 0: stjärna
• 1: stjärna (i objektkatalog ... troligtvis vill man inte använda den)
• 2: planet (använd inte den i en egen katalog)
• 3: öppen stjärnhop
• 4: klotformig stjärnhop
• 5: gasnebulosa
• 6: planetär nebulosa
• 7: supernovarest
• 8: galax
• 18: radiokälla
Spektraltyp är en kort sträng för spektraltypen, exempelvis ‘B5’ eller ‘G2’. Koordinaterna ska
anges som flyttal i epoken J2000.0. Namnet kan vara vad du vill. Om namnet är mer än ett ord
måste det omges med citationstecken.
När du väl har skapat en egen datafil, öppna då KStars inställningsfönster med fliken Kataloger,
och klicka på knappen Importera katalog.... En fönster dyker upp där du kan ange ett namn på
katalogen, och namnet på filen (inklusive sökväg).
När du klickar på knappen Ok försöker KStars läsa raderna i datafilen. Eventuella fel rapporteras, och om några rader över huvud taget tolkades riktigt, får du en möjlighet att acceptera
23
Handbok KStars
datafilen (och ignorera eventuella rader som inte kunde tolkas), eller avbryta åtgärden för att
först försöka lösa problemen.
Du kan ladda en ny katalog med knappen Ladda katalog. Ett nytt fönster visas som ber dig ange
filen som innehåller katalogen.
När datafilen väl har accepterats, laddas din egna katalog vid start tillsammans med standardkatalogerna. Det finns en kryssruta för varje katalog i fönstret Kataloger som ändrar visning av
katalogobjekt.
Observera att om du försöker läsa en katalog som redan har lästs in, dyker en varningsdialogruta
upp.
24
Handbok KStars
Du kan ta bort en egen katalog genom att markera dess kryssruta i fönstret Kataloger och klicka
på knappen Ta bort katalog... (knappen är bara aktiverad om en egen katalog är markerad i listan
med kryssrutor). Observera att den inte kan användas för att ta bort KStars standardkataloger.
För kataloger över radiokällor måste flödesfrekvens och enheter inkluderas, exempelvis:
# Flux Frequency : 1420 Mhz
# Flux Unit : mJy
Följande är en enkel katalogfil:
# Name : my_catalog
# Prefix : et_radio
# Color : #00 ff00
# Epoch : 2000
# Flux Frequency : 1420 Mhz
# Flux Unit : mJy
# ID RA Dc Tp Mj Mn PA Nm Flux
J0001 12:31:23.1 +11:29:34 18 180.60 360.30
45
my_radio_source
70
Genom att använda fönstret Kataloger kan du definiera svaga gränser för inzoomat och utzoomat återgivningstillstånd. När alternativet Visa objekt av okänd magnitud är aktiverat, ritas objekt vars magnituder är okända eller inte tillgängliga i KStars oberoende av den inställda svaga
gränsen.
Följande är en kort handledning om hur nya kataloger läggs till i KStars. För att importera en ny
katalog, ladda ner en obehandlad katalogdatafil där datakolumnerna är åtskilda av mellanslag.
Alla rader som börjar med # ignoreras. I detta exempel använder vi ‘Lynds katalog av mörka
nebulosor’.
• Ladda ner eller skriv den obehandlade katalogdatafilen (den obehandlade filen är den som
innehåller katalogobjekt beskrivna med en uppsättning parametrar såsom: Id, Nummer, Rektascension, Deklination, och så vidare.
25
Handbok KStars
VIKTIGT
För att ladda en egen katalog i KStars måste följande syntax användas (annars ignoreras katalogen
fullständigt, eller så återges några objekt från katalogen felaktigt).
– Varje objekt måste skrivas på en egen rad.
– Fälten på varje rad ska skiljas åt av blanktecken.
– Kataloghuvudet kan innehålla kommentarlinjer som börjar med tecknet #.
– Id-nummer: heltalsvärde.
– Rektascension: hh:mm:ss.s åtskilda med kolon, eller flyttalsvärde.
– Deklination: dd:mm:ss.s åtskilda med kolon, eller flyttalsvärde.
– Objekttyp: heltalsvärde, ett av [ 0,1,2,3,4,5,6,7,8 ].
– Vanligt namn: strängvärde (om det innehåller mellanslag, måste det omges av citationstecken).
– Magnitud: flyttalsvärde.
– Större axel: flyttalsvärde (större axelns längd i bågminuter).
– Mindre axel: flyttalsvärde (mindre axelns längd i bågminuter).
– Positionsvinkel: flyttalsvärde (positionsvinkel i grader).
Det följande är en delmängd av den ursprungliga obehandlade datafilen:
1
2
3
4
5
16 26.0
18 4.0
18 0.0
16 59.5
17 13.2
-16 0
-31 30
-31 0
-22 8
-24 22
.18
.13
.15
.18
.20
+21.82
-05.32
-04.33
+11.82
+07.96
.054
1.240
5.600
.004
.012
3
2
2
5
4
49
0
0
27
0
8
4
6
7
9
452
837
817
533
595
Den obehandlade filen innehåller en del extra information som är oanvändbar för KStars. Den
innehåller också extra blanktecken och värdena motsvara inte vad KStars förväntar sig (dvs.
för Rektascension, tt:mm:ss.s åtskilda med kolon eller ett flyttalsvärde). Sålunda måste den
ändras för att motsvara KStars format. För en bättre förståelse av vad varje kolumn betyder
kan du ta en titt på katalogens ursprungliga källa. Den innehåller den ursprungliga och dessutom en användbar informationsfil, readme, som hjälper till att förstå vad som ska behållas
och dessutom vad som behöver tas bort från den obehandlade datafilen. Den obehandlade
datafilen måste åtminstone innehålla följande fält:
–
–
–
–
Id-nummer
Objekttyp
Rektascension
Deklination
Den obehandlade ‘Mörka nebulosor av Lynds’ innehåller bara tre fält användbara av KStars:
Rektascension, Deklination och Area (grader i kvadrat). För att kunna importera katalogen i
KStars på ett riktigt sätt, måste fälten Id och Objekttyp läggas till. Värdena kan infogas manuellt med din favoriteditor. Dock rekommenderas att använda något kalkylprogram för att
importera den obehandlade datafilen och lägga till nödvändiga kolumner. Det är särskilt bekvämt för stora datamängder. Eftersom ursprunglig obehandlad data innehåller ett areafält
som inte stöds av KStars, måste vi approximera det med ett användbart värde, vilket är större
axel. Därför använder vi följande formel på kalkylbladet för att konvertera area till större axel
i bågminuter: Större axel = sqrt(Area) * 60.
Efter att ha importerat den obehandlade datafilen i KStars och markerat lämpliga kolumner,
skapar KStars den slutliga katalogfilen lämplig för att läsa in kataloger direkt i KStars. Här är
26
Handbok KStars
en liten delmängd av innehållet i ‘Mörka nebulosor av Lynds’ som exempel (rubriken och de
första fem objekten), som skapades av KStars efter att ha importerat den obehandlade datafilen
som bara innehåller datakolumnerna:
#
#
#
#
#
#
1
2
3
4
5
Delimiter :
Name : LyndsCatalog
Prefix : Lynds
Color : # ff7600
Epoch : 2000
ID RA Dc Mj Tp
16:26:0 -16:0:0.1 13.943 5
18:4:0 -31:30:0.1 66.813 5
18:0:0 -31:0:0.1 141.986 5
16:59:5 -22:8:0.1 3.795 5
17:13:2 -24:22:0.2 6.573 5
Som framgår ovan, tilldelas varje kolumn en rubrik definierad av KStars såsom fälten Id, Rektascension, Deklination, Större axel och Objekttyp. Observera att katalogprefixet (‘Lynds’) och
Id-fältet används tillsammans för att identifiera objekt på himmelskartan (dvs. objekt från katalogen har namn som Lynds 1, Lynds 2, Lynds 617 upp till det sista objektet, Lynds 1791).
• Öppna menyn Inställningar → Anpassa KStars... och välj fliken Kataloger.
• Klicka på knappen Importera katalog... under avlägsna himmelsobjekt. Om knappen inte är
tillgänglig, markera kryssrutan Kataloger över avlägsna himmelsobjekt. Det ger möjlighet att
anpassa KStars kataloger över avlägsna himmelsobjekt.
• Efter att ha klickat på knappen Importera katalog... dyker fönstret Importera katalog upp.
Klicka först på knappen Öppna fildialog för att välja den obehandlade datafilen.
• Leta rätt på den obehandlade filen, markera den och klicka på knappen Öppna i dialogfönstret.
27
Handbok KStars
• Nu måste du ange rätt ordning för katalogfälten i den obehandlade datafilen. Fälten måste
läggas till i listan Katalogfält. Observera att fält kan dras för att skapa rätt ordning, eller kan
ytterligare fält från kolumnen Tillgängliga fält användas. Om den obehandlade datafilen exempelvis innehåller en magnitudkolumn, ska magnitudfältet läggas till i listan Katalogfält.
• Efter att fälten har ställts in så att de motsvarar den obehandlade katalogfilen, kan du gå till
nästa steg: att göra färdigt återstående indatafält: Koordinatepok, Katalogens namnprefix,
Katalognamn och Spara katalog som. Du kan också välja Symbolfärg använd för katalogen.
Där kan du ange hur fälten delas i den obehandlade datafilen, CSV (värden åtskilda med
kommatecken) eller Avgränsad med mellanslag.
28
Handbok KStars
• Du kan förhandsgranska utdata genom att klicka på knappen Förhandsgranska utdata. Var
uppmärksam på huvudfälten så att de har samma ordning som katalogfälten (dvs. IR, RA,
Dek, Större axel och Objekttyp).
• Klicka på knappen Ok för att stänga fönstret Katalogförhandsgranskning. Klicka därefter på
knappen Ok igen för att skapa och spara katalogen.
• Efter att katalogen har importerats med lyckat resultat syns den i kataloglistan. Du kan välja
att visa den eller inte genom att klicka på dess kryssruta.
29
Handbok KStars
3.5
Solsystemet
På sidan Solsystem kan du ange om solen, månen, planeterna, kometer och asteroider visas,
och om de större kropparna ritas som färgade cirklar eller verkliga bilder. Du kan också välja
om kroppar i solsystemet har tillhörande namnbeteckningar, och styra hur många kometer och
asteroider som får beteckningar. Det finns ett alternativ för att automatiskt lägga till ett tillfälligt
‘banspår’, så fort en kropp i solsystemet följs, och en annan för att välja om färgen på planetspår
tonas bort i himlens bakgrundsfärg.
30
Handbok KStars
3.6
Satelliter
Sidan Satelliter låter dig ställa in visningsalternativ för satelliter. För det första kan du visa eller dölja satelliter på himmelskartan genom att använda kryssrutan Visa satelliter i rutan Visningsalternativ längst upp. Normalt visas satelliter som små fyllda röda cirklar med en valfri
mörkröd namnbeteckning intill. Beteckningarna kan aktiveras eller inaktiveras genom att markera eller avmarkera kryssrutan Visa beteckningar. Den finns under kryssrutan Visa satelliter i
rutan Visningsalternativ.
Färgerna på punkterna som representerar satelliter och deras namnbeteckningar kan enkelt anpassas genom att använda sidan Färger i samma fönster, Anpassa KStars. Dessutom kan satelliter ritas precis som vanliga stjärnor genom att markera kryssrutan Rita satelliter som stjärnor.
För att bara visa satelliter synliga från den aktuella geografiska platsen och tiden, markera Visa
bara synliga satelliter.
KStars kan visa konstgjorda satelliter från många fördefinierade grupper. Sålunda kan du välja
att visa en särskild grupp, flera grupper eller partiellt markera delgrupper. En lista av individuella satelliter visas under varje grupp. För att markera alla satelliter i en grupp måste gruppens kryssruta markeras. Du kan också bara markera intressanta satelliter i varje grupp. Satelliternas omloppselement kan uppdateras via Internet genom att klicka på knappen Uppdatera
TLE-värden. Ett annat sätt att uppdatera satelliters omloppselement är att använda Uppdatera
→ Uppdatera satelliters omloppselement i menyn Data. Om du känner till namnet på en önskad
satellit kan du använda metoden för att söka efter satelliter som KStars tillhandahåller. Satellitens namn ska skrivas in i textrutan Sök efter satelliter för att reducera listan till enbart de bästa
träffarna.
Du kan lägga till nya satelliter till KStars standarduppsättning av satelliter genom att redigera
filen kstars/data/satellites.dat. Eftersom varje rad i filen är en satellitgrupp måste en ny
post för din önskade satellitgrupp läggas till. En post ska ha följande format: Gruppnamn;lok
alt filnamn;webbadress, exempelvis Iridium;iridium.tle;http://celestrak.co
m/NORAD/elements/iridium.txt.
31
Handbok KStars
3.7
Supernovor
Sidan Supernovor låter dig bestämma om supernovor visas eller inte genom att markera kryssrutan Visa supernovor. Normal visas supernovor som små ljusorange plustecken, ‘+’. Liksom för
satelliter kan supernovornas färg enkelt anpassas genom att använda sidan Färger.
Du kan ställa in KStars att titta efter nyupptäckta supernovor vid start genom att markera
kryssrutan Kontrollera om det finns nya supernovor vid start. På så sätt är KStars alltid uppdaterad med de senaste supernovorna. Du kan aktivera varningar om supernovor genom att
använda kryssrutan Aktivera varningar om supernovor. Därigenom varnar KStars automatiskt
om det får reda på en ny supernova på himlen. Magnitudgränsen för att visa en supernova samt
magnitudgränsen för varningar om supernovor kan ställas in genom att använda nummerrutorna. Den begränsande magnituden är den svagaste skenbara magnitud för ett himmelsobjekt som
är synligt med blotta ögat eller ett teleskop.
Listan med senaste supernovorna kan uppdateras via Internet genom att klicka på knappen Uppdatera lista med senaste supernovor. Ett annat sätt att uppdatera listan med supernovor är att
använda alternativet Uppdatera → Uppdatera senaste supernovadata i menyn Data.
32
Handbok KStars
3.8
Hjälplinjer
Sidan Hjälplinjer låter dig välja om annat än objekt visas (t.ex. stjärnbildslinjer, stjärnbildsnamn,
vintergatans kontur, himmelsekvatorn, ekliptikan, horisontlinjen och ogenomskinlig mark). Du
kan också välja om du vill se latinska stjärnbildsnamn, standardiserade IAU-förkortningar med
tre bokstäver, eller svenska namn.
3.9
Färger
33
Handbok KStars
Sidan Färger låter dig ange färgschemat, och definiera egna färgscheman. Fliken är uppdelad i
två rutor:
Den vänstra rutan visar en lista på alla objekt med justerbara färger som visas. Klicka på något
objekt för att visa ett färgvalsfönster för att justera dess färg. Under listan finns kombinationsrutan Läge för stjärnfärger. Normalt ritar KStars stjärnor med en realistisk färgton enligt stjärnans
spektralklass. Men du kan också välja att rita stjärnorna som ifyllda vita, svarta eller röda cirklar. Om du använder realistiska stjärnfärger, kan du välja mättnadsnivån för stjärnfärgerna med
rutan Intensitet för stjärnfärger.
Den högra rutan visar definierade färgscheman. Det finns fyra fördefinierade scheman: Förvalda
färger, Stjärnkarta med svarta stjärnor på en vit bakgrund, Nattseende, som bara använder röda
färgtoner för att skydda ditt mörkerseende, och Natt utan måne, ett mer realistiskt mörkt tema.
Dessutom kan du spara den nuvarande färginställningen som ett eget schema, genom att klicka
på knappen Spara nuvarande färger. Den frågar dig efter ett namn på det nya schemat, och därefter syns ditt schema i alla framtida KStars-sessioner. För att ta bort ett eget schema, markerad
det helt enkelt i listan, och tryck på knappen Ta bort färgschema.
3.10
INDI
För en detaljerad förklaring av alternativen på sidan INDI, se avsnittet Anpassa INDI.
34
Handbok KStars
3.11
Ekos
Ekos är en astrofotograferingssvit, en fullständig lösning för astrofotografering som kan kontrollera alla INDI-enheter inklusive ett stort antal av teleskop, CCD:er, digitala spegelreflexkameror,
fokuseringsutrustning, filter med mera. Ekos stöder följning med hög noggrannhet genom att
använda astrometrilösare på nätet eller lokalt, möjlighet till autofokus och automatisk guidning,
samt tagning av enstaka eller flera bilder med den kraftfulla, inbyggda, sekvenshanteraren. För
en detaljerad förklaring av Ekos, se den officiella Ekos-sidan.
35
Handbok KStars
3.12
Avancerat
Sidan Avancerat tillhandahåller detaljstyrning av det subtilare beteendet hos KStars.
Kryssrutan Korrigera för atmosfärisk refraktion styr om positioner för objekt korrigeras för atmosfärseffekter. Eftersom atmosfären är ett sfäriskt skal, ‘böjs’ ljus från yttre rymden när det
passerar genom atmosfären till våra teleskop eller ögon på jordytan. Effekten är störst för objekt nära horisonten, och ändrar faktiskt beräknad upp- eller nergångstid för objekt med några
minuter. I själva verket, när du ‘ser’ en solnedgång är solens verkliga position redan en bra bit
under horisonten, men atmosfärens refraktion gör att det verkar som om solen fortfarande syns
på himlen. Observera att atmosfärisk refraktion aldrig används med ekvatoriella koordinater.
Kryssrutan Använd animerad panorering styr hur skärmen ändras när ett nytt fokus väljs på
kartan. Normalt ser du himlen driva, eller ‘panorera’, till den nya positionen. Om du avmarkerar
alternativet, ‘hoppar’ skärmen omedelbart till positionen för ett nytt fokus.
Om kryssrutan Lägg till beteckning för centrerat objekt är markerad, läggs automatiskt en beteckning till när ett objekt följs av programmet. Beteckningen tas bort när objektet inte längre
följs. Observera att du för hand också kan lägga till en beteckning som blir kvar för vilket objekt
som helst med dess meny.
Det finns tre tillfällen då KStars måste rita om visningen av himlen mycket snabbt: När ett nytt
fokus väljs (och Använd animerad panorering är markerad), när himlen dras med musen och
när tidssteget är stort. I dessa fall, måste positionerna för alla objekt räknas om så snabbt som
möjligt, vilket kan orsaka stor belastning för processorn. Om processorn inte hinner med att hantera beräkningarna, kommer skärmen verka slö eller hoppig. För att mildra detta, döljer KStars
vissa objekt vid dessa situationer med snabb omritning, under förutsättning att kryssrutan Dölj
objekt vid förflyttning är markerat. Tröskeln för tidsskalan då objekt döljs avgörs av rutan Dölj
också om tidssteget är större än:. Du kan ange objekt som ska gömmas i rutan Anpassa dolda
objekt.
3.13
Anpassa skärmen
Det finns flera sätt att ändra skärmen som du vill ha den.
36
Handbok KStars
• Välj ett annat färgschema i menyn Inställningar → Färgscheman. Det finns fyra fördefinierade
färgscheman, och du kan definiera dina egna i fönstret Anpassa KStars.
• Välj om verktygsraderna ritas i menyn Inställningar → Visade verktygsrader. Som de flesta
verktygsrader i KDE, kan de också dras omkring och fästas vid vilken fönsterkant som helst,
eller till och med kopplas loss helt från huvudfönstret om de är upplåsta.
• Välj om informationsrutorna ritas i menyn Inställningar → Informationsrutor. Dessutom kan
du ändra de tre informationsrutorna med musen. Varje ruta har ytterligare rader med data som
normalt är dolda. Du kan välja om dessa ytterligare rader ska vara synliga genom att dubbelklicka på en ruta för att ‘rulla upp’ den. Du kan också ändra plats för en ruta genom att dra
den med musen. När en ruta når en fönsterkant, ‘fastnar’ den vid kanten när fönsterstorleken
ändras.
• Välj en ‘synfältssymbol’ med menyn Inställningar → Synfältssymboler. En synfältssymbol
ritas i fönstrets centrum för att ange var skärmen pekar. Olika symboler har olika vinkelstorlek:
du kan använda en symbol för att visa vad som skulle synas i ett visst teleskop. Om du till
exempel väljer synfältssymbolen ‘7x35 kikare’, ritas en cirkel på skärmen som är 9,2 grader i
diameter. Det är synfältet för 7x35 kikare.
Du kan definiera dina egna synfältssymboler (eller ändra befintliga symboler) med menyalternativet Redigera synfältssymboler..., som startar editorn för synfältssymboler.
Listan med definierade synfältssymboler visas till vänster. Till höger finns knappar för att lägga till nya symboler, redigera den markerade symbolens egenskaper, och ta bort den markerade symbolen från listan. Observera att du till och med kan ändra eller ta bort de fyra
fördefinierade symbolerna (om du tar bort alla symboler, återställs de fyra standardsymbolerna nästa gång du startar KStars). Under de tre knapparna finns en grafisk förhandsgranskning
som visar den markerade symbolen i listan. När knapparna Ny... eller Redigera... klickas, visas
fönstret Ny synfältssymbol:
37
Handbok KStars
Det här fönstret låter dig ändra de fyra egenskaper som definierar en synfältssymbol: namn,
storlek, form och färg. Vinkelstorleken för symbolen kan antingen skrivas in direkt i redigeringsrutan Synfält, eller så kan du använda flikarna Okular och Kamera för att beräkna synfältets vinkel, givet inställningen av parametrarna för ditt teleskop och okular, eller teleskop
och kamera. De fem tillgängliga formerna är Kvadrat, Cirkel, Hårkors, Måltavla och Halvgenomskinlig cirkel. När du väl har specificerat alla fyra parametrarna, tryck på Ok, så visas
symbolen i listan med definierade symboler. Den är också tillgänglig i menyn Inställningar
→ Synfältssymboler.
38
Handbok KStars
Kapitel 4
Kommandoreferens
4.1
4.1.1
Menykommandon
Menyn Arkiv
Arkiv → Öppna FITS... (Ctrl+O)
Visar en FITS-bild i FITS-visningsverktyget
Arkiv → Spara himmelsbild... (Ctrl+I)
Skapa en bild på disk från aktuell skärm
Arkiv → Kör skript... (Ctrl+R)
Kör angivet KStars-skript
Arkiv → Utskriftsguide
Startar en guide för att anpassa tagning av bilder på himmelsobjekt med teleskop och skriva
ut resultatet som snygga utskrifter för ytterligare användning eller katalogisering.
Arkiv → Skriv ut... (Ctrl+P)
Skickar den nuvarande himmelskartan till skrivaren (eller till en Postscript/PDF-fil)
Arkiv → Avsluta (Ctrl+Q)
Avslutar KStars
4.1.2
Menyn Tid
Tid → Ställ in tid till nuvarande (Ctrl+E)
Synkronisera tiden med systemklockan
Tid → Ställ in tid... (Ctrl+S)
Välj tid och datum
Tid → Gå ett steg bakåt i tid (<)
Gå ett steg bakåt i tiden i KStars simulering av himmelskartan. Tidsstegets längd kan ställas
in efter att ha klickat på den lilla knappen > i KStars verktygsrad.
39
Handbok KStars
Tid → Stoppa klockan
Växla mellan att tiden går och står stilla
Tid → Gå ett steg framåt i tid (>)
Gå ett steg framåt i tiden i KStars simulering av himmelskartan. Tidsstegets längd kan
ställas in efter att ha klickat på den lilla knappen > i KStars verktygsrad.
4.1.3
Menyn Pekning
Pekning → Zenit (Z)
Centrera skärmen på zenit-punkten (rakt upp)
Pekning → Norr (N)
Centrera skärmen ovanför norra punkten på horisonten.
Pekning → Öster (E)
Centrera skärmen ovanför östra punkten på horisonten.
Pekning → Söder (S)
Centrera skärmen ovanför södra punkten på horisonten.
Pekning → Väster (W)
Centrera skärmen ovanför västra punkten på horisonten.
Pekning → Ställ in koordinater manuellt... (Ctrl+M)
Centrera skärmen på specifika himmelskoordinater
Pekning → Sök objekt (Ctrl+F)
Hitta ett namngivet objekt med fönstret Sök objekt
Pekning → Stoppa följning (Ctrl+T)
Aktiverar eller inaktiverar följning. Under följning förblir skärmen centrerad på den nuvarande positionen eller det nuvarande objektet.
4.1.4
Menyn Visa
Visa → Zooma in (Ctrl++)
Zoomar in skärmen
Visa → Zooma ut (Ctrl+-)
Zoomar ut skärmen
Visa → Förvald zoom (Ctrl+Z)
Återställ förvalt zoomläge
Visa → Zooma till vinkelstorlek... (Ctrl+Skift+Z)
Zooma till angiven synfältsvinkel
Visa → Fullskärmsläge (Ctrl+Skift+F)
Växla fullskärmsläge
40
Handbok KStars
Visa → Byt till stjärnglob/Byt till horisontell vy (Mellanslag)
Växla mellan horisontella och ekvatoriella koordinatsystem
Visa → Projektion → Lamberts azimutala ytriktiga (F5)
Byt himmelskartans visning till Lamberts azimutala ytriktigaprojektion.
Visa → Projektion → Azimutal ekvidistant (F6)
Byt himmelskartans visning till azimutal ekvidistant projektion.
Visa → Projektion → Ortografisk (F7)
Byt himmelskartans visning till ortografisk projektion.
Visa → Projektion → Likformigt rektangulär (F8)
Byt himmelskartans visning till likformigt rektangulär projektion.
Visa → Projektion → Stereografisk (F9)
Byt himmelskartans visning till stereografisk projektion.
Visa → Projektion → Gnomonisk (F10)
Byt himmelskartans visning till gnomonisk projektion.
4.1.5
Menyn Verktyg
Verktyg → Räknare (Ctrl+C)
Visar fönstret med astronomiräknaren, som ger dig fullständig tillgång till många av de
matematiska funktioner som används av KStars.
Verktyg → Enheter → Teleskopguide...
Öppnar Teleskopguiden, som tillhandahåller en stegvis guide för att hjälpa dig ansluta till
och styra ditt teleskop från KStars.
Verktyg → Enheter → Enhetshanterare... (Ctrl+D)
Öppnar enhetshanteraren, som låter dig starta/stänga av drivrutiner och ansluta till andra
INDI-servrar.
Verktyg → Enheter → INDI-inställningsruta...
Öppnar INDI-inställningsrutan, som låter dig styra alla funktioner som en enhet stöder.
Verktyg → Stjärnkalender
Öppnar verktyget Stjärnkalender, vilket låter dig planera observationer av solsystemets
planeter genom att ange grafisk data för nedgångstider och uppgångstider för dessa objekt.
Verktyg → Elevation mot tid (Ctrl+A)
Visar verktyget elevation mot tid, som kan rita upp kurvor som representerar elevationen
hos ett godtyckligt objekt som funktion av tiden. Det här är användbart för att planera
observationssessioner.
Verktyg → Vad händer i natt (Ctrl+U)
Visar verktyget Vad händer i natt?, som presenterar en summering av objekten som kan
observeras från din geografiska plats ett givet datum.
Verktyg → Vad är intressant... (Ctrl+W)
Öppnar verktyget Vad är intressant..., som informerar dig om de mest intressanta observationerna som kan göras från din aktuella position med angiven utrustning.
41
Handbok KStars
Verktyg → Skriptbyggare (Ctrl+B)
Visar verktyget Skriptbyggare, som tillhandahåller ett grafiskt gränssnitt för att bygga
KStars D-Bus-skript.
Verktyg → Solsystemet (Ctrl+Y)
Visar verktyget Visning av solsystemet, som visar en översiktsbild av solsystemet det aktuella simuleringsdatumet.
Verktyg → Ekos (Ctrl+K)
Visar Ekos, ett fullständigt och kraftfullt verktyg för astrofotografering. Med Ekos kan man
rikta in och styra teleskop, fokusera CCD:er och ta bilder med ett enkelt intuitivt gränssnitt.
Verktyg → Jupiters månar (Ctrl+J)
Visar Verktyget för Jupiters månar, som visar positionen för Jupiters fyra största månar som
en funktion av tiden.
Verktyg → Flaggor
Öppnar verktyget Flagghanterare som kan användas för att tilldela färgbeteckningar och
ikoner till angivna positioner på himmelskartan.
4.1.6
Menyn Data
Data → Ladda ner ny data (Ctrl+N)
Visa dialogrutan Heta nyheter för ladda ner ytterligare data för KStars.
Data → Uppdateringar
Undermenyn kan användas för att uppdatera diverse information om objekt från Internet,
närmare bestämt omloppselement för asteroider, kometer och satelliter, samt senaste data
om supernovor. Data laddas bara ner för aktuellt användarkonto. Om du använder KStars
från ett annat konto måste du ladda ner separat för varje konto.
KStars försöker normalt ladda ner senaste listan över supernovor automatiskt. Du kan
stänga av nerladdningen på sidan Supernovor i KStars inställningsfönster.
4.1.7
Menyn Observationer
Observation → Observationsplanering (Ctrl+L)
Visa verktyget Observationsplanering.
Observation → Utför sessionsplanen (Ctrl+2)
Visa verktyget Sessionsplaneringsguiden eller kör den planerade sessionen.
4.1.8
Menyn Inställningar
Inställningar → Informationsrutor → Visa informationsrutor
Visa eller dölj alla tre informationsrutorna:
• Tidsruta
• Fokusruta
42
Handbok KStars
• Platsruta
Inställningar → Informationsrutor → Visa tidsruta
Visar eller döljer tidsinformationsrutan. Normalt är tidsinformationsrutan placerad i skärmens övre vänstra hörn. Du kan byta plats på tidsinformationsrutan genom att hålla nere
musens vänsterknapp och dra rutan till en ny plats.
Inställningar → Informationsrutor → Visa fokusruta
Visar eller döljer fokusinformationsrutan. Normalt är fokusinformationsrutan placerad i
skärmens övre högra hörn. Du kan byta plats på fokusinformationsrutan genom att hålla
nere musens vänsterknapp och dra rutan till en ny plats.
Inställningar → Informationsrutor → Visa platsruta
Visar eller döljer platsinformationsrutan. Normalt är platsinformationsrutan placerad i
skärmens nedre vänstra hörn. Du kan byta plats på platsinformationsrutan genom att hålla
nere musens vänsterknapp och dra rutan till en ny plats.
Inställningar → Visade verktygsrader → Huvudverktygsrad
Visa eller dölj huvudverktygsraden. Normalt tillhandahåller huvudverktygsraden användbara genvägar för att kontrollera visningen av himmelskartan (t. ex. Zooma in och Zooma
ut) och dessutom för att kontrollera klocka in KStars. Du kan starta eller stoppa klockan,
gå ett steg bakåt eller framåt i tiden och du kan också enkelt ställa in tidsteget använt av
klockan i KStars. Tidsteget är hastigheten som tiden går i simuleringen. Du kan använda
nummerrutan använd för att bestämma tidsstegets värde och nummerrutan använd för att
öka eller minska tidsstegets värde för att ställa in tidssteget. Genom att använda huvudverktygsraden kan du snabbt visa fönstret Sök objekt, Ställ in tid eller Ställ in geografisk
plats. Huvudverktygsraden kan anpassas genom att använda Inställningar → Anpassa
verktygsrader.
Inställningar → Visade verktygsrader → Vyverktygsrad
Visa eller dölj vyverktygsraden. Vyverktygsraden kontrollerar vilka himmelsobjekt som
ritas på KStars himmelskarta (stjärnor, avlägsna himmelsobjekt, supernovor eller satelliter)
samt vilken information om stjärnbilder som inkluderas (stjärnbildslinjer, stjärnbildsnamn,
stjärnbildsgrafik eller stjärnbildsgränser). Den tillhandahåller också ikoner med genvägar
för att visa vintergatan (ritas med mörkgrå färg), för att visa ekvatoriellt eller horisontellt
koordinatnät, och för att visa grön ogenomskinlig mark. Observera att när horisonten är
avstängd är refraktionseffekter tillfälligt avstängda. Vyverktygsraden kan anpassas genom
att använda Inställningar → Anpassa verktygsrader.
Inställningar → Visade verktygsrader → INDI-verktygsrad
Visa eller dölj INDI-verktygsraden. Normalt innehåller INDI-verktygsraden tre ikoner med
genvägar:
• Visa Ekos
• Visa INDI-inställningsruta
• Visa FITS-visning
INDI-verktygsraden kan anpassas genom att använda Inställningar → Anpassa verktygsrader.
Inställningar → Statusrad → Visa statusrad
Visa eller dölj statusraden. Den finns längst ner i KStars fönster.
Inställningar → Statusrad → Visa Az/Elev-fält
Visa eller dölj muspekarens horisontella koordinaterna i statusraden.
Inställningar → Statusrad → Visa RA/Dek-fält
Visa eller dölj muspekarens ekvatoriella koordinaterna i statusraden.
43
Handbok KStars
Inställningar → Statusrad → Visa J2000.0 RA/Dek-fält
Visa eller dölj muspekarens ekvatoriella J2000-koordinaterna i statusraden.
Inställningar → Färgscheman
Den här undermenyn innehåller alla definierade färgscheman, Klassiskt, Stjärnkarta,
Nattseende och Natt utan måne. Den kan också innehålla dina egna färgscheman. Välj något alternativ för att ställa in det färgschemat.
Inställningar → Synfältssymboler
Den här undermenyn listar tillgängliga synfältssymboler. Synfältssymbolen ritas i skärmens centrum. Du kan välja i listan med fördefinierade symboler (7x35 kikare, Telrad, En
grad, Hubbles WFPC2 eller 30 m vid 1,3 cm) genom att markera respektive kryssruta, eller inte använda någon symbol genom att avmarkera alla alternativen i symbollistan. Du
kan också definiera dina egna symboler (eller ändra befintliga symboler) med alternativet
Redigera synfältssymboler....
Inställningar → Artificiell horisont
Om du väljer undermenyn visas Hantering av artificiell horisont. Hantering av artificiell
horisont används för att definiera ett eller flera områden på himmelskartan som är blockerade från din aktuella plats (t.ex. höga träd eller byggnader). Fönstret är uppdelat i två
delar: Områdesdelen finns på vänster sida, medan punktdelen finns på höger sida. Du kan
lägga till ett nytt område genom att klicka på knappen + (Lägg till område), eller ta bort ett
område genom att markera det i områdeslistan och därefter klicka på knappen - (Ta bort
område). För att rita ett område måste du definiera en lista med punkter som omger det
blockerade området. Du kan lägga till en ny punkt genom att klicka på knappen + (Lägg
till punkt) i punktdelen till höger. Du kan också ta bort en markerad punkt från listan med
punkter eller rensa alla punkter. Det finns två sätt att lägga till en ny punkt i ett markerat
område: Manuellt genom att ange punktens koordinater, eller genom att välja punkten på
himmelskartan efter att ha klickat på knappen Välj punkter. Observera att alla punkter beskrivs av en uppsättning horisontella koordinater: Az (azimut) och Elev (elevation). Om du
vill ändra en punkts koordinater, dubbelklicka bara på textrutan med Az- eller Elev-värdet
och skriv in det nya värdet. Den första och sista punkten måste vara på horisonten. Polygoner måste vara slutna för att anses vara giltiga områden. Hantering av artificiell horisont
tillhandahåller ett enkelt sätt att byta namn på områden. Normalt namnges områden som
‘Område’ med ett index (dvs. ‘Område 1’ eller ‘Område 2’). För att byta namn på ett område
behöver du bara dubbelklicka på dess namn, så blir du erbjuden att fylla i ett nytt områdesnamn. Du kan också bestämma vilka områden som är aktiverade eller inaktiverade för
markering på kartan genom att helt enkelt klicka på kryssrutan framför varje område. Efter
att önskade områden har definierats, kan du verkställa genom att klicka på knappen Verkställ. Om du vill använda områdena igen i framtida astronomisessioner kan du spara dem
så att de automatiskt markeras på himmelskartan nästa gång du startar KStars.
Inställningar → Anpassa observationsloggning → Lista din utrustning (Ctrl+0)
Låter dig definiera din utrustnings karaktäristik för observationsloggar. Fönstret Ställ in
utrustning är uppdelat i fyra flikar: Teleskop, Okular, Lins och Filter. Du kan lägga till ny
utrustning genom att fylla i dess karaktäristik och klicka på knappen Lägg till ny.... Du kan
också spara eller ta bort utrustning från listan.
Inställningar → Anpassa observationsloggning → Hantera observatör (Ctrl+1)
Att välja det här visar fönstret Hantera observatörer, som låter dig registrera ett antal observatörer som använder KStars på datorn. Du kan lägga till en ny post i observatörslistan
genom att fylla i de nödvändiga fälten Namn och Efternamn, och därefter klicka på knappen + (Lägg till observatör). Observera att fältet Kontakt är valfritt. KStars låter dig lägga
till en ny observatör även om textrutan Kontakt är tom. Du kan också ta bort en observatör
från listan genom att använda knappen - (Ta bort observatör).
Inställningar → Geografisk (Ctrl+G)
Välj en ny geografisk position.
44
Handbok KStars
Inställningar → Anpassa KStars
Ändra inställningsalternativ.
Inställningar → Anpassa genvägar
Öppna fönstret Anpassa genvägar som låter dig ändra KStars genvägar. Du kan använda
KStars normala genvägsinställning eller definiera din egen genvägsinställning. För att lägga till en ny egen genväg för en åtgärd måste du klicka på åtgärdens namn och därefter
markera kryssrutan Egen. Klicka därefter på knappen intill kryssrutan Egen och skriv in
genvägen som du vill använda i KStars. Du kan också ta bort en genväg genom att klicka
på knappen Ta bort efter en åtgärd har markerats i listan. KStars hjälper till att hitta en åtgärd genom att tillhandahålla en sökmetod. Skriv bara in namnet på åtgärden så reduceras
listan till de bästa träffarna. Jag ger ett kort exempel på hur KStars funktion för att ställa in
genvägar kan användas:
• För det första, öppna fönstret Anpassa genvägar från menyn Inställningar.
• Välj därefter åtgärden som du vill lägga till en genväg för (dvs. Artificiell horisont). Du
kan använda sökmetoden som tillhandahålls av KStars. Skriv bara in ‘art’ i söktextrutan
så reduceras listan till bara tre åtgärder. Artificiell horisont är den första åtgärden i listan.
• Nu när du har hittat önskad åtgärd kan en ny genväg läggas till genom att klicka på
namnet. Efter att ha klickat på det, markera kryssrutan Egen. Det finns en knapp intill
kryssrutan Egen som används för att lägga till nya genvägar. Normalt står det ‘Ingen’ i
knappen om en åtgärd inte har en egen genväg. Klicka på knappen och lägg därefter till
din egna genväg. För Artificiell horisont kan du exempelvis använda genvägen Ctrl+H.
Håll nere tangenten Ctrl och tryck på H. Genvägen sparas automatiskt så att du kan
använda den nästa gång KStars startas.
Inställningar → Anpassa KStars...
Ändra inställningsalternativ.
Inställningar → Startguide
Genom att välja undermenyn Startguide..., dyker fönstret ‘Startguide’ upp. Det är samma
fönster som visades när KStars kördes för allra första gången. KStars startguide hjälper till
att ställa in några grundläggande alternativ, såsom var du befinner dig på jorden. Den första sidan i startguiden är en välkomstsida och om du klickar på knappen Nästa får du fram
sidan ‘Välj din hemposition’. Här kan du välja din exakta hemposition eller en stad nära
din position om en noggrann position inte finns i KStars databas över städer. Att bläddra igenom hela listan är inte så effektivt, och därför erbjuder KStars ett lättanvänt sätt att
snabbt välja önskad stad. Du kan filtrera stadslistan enligt stads-, regions- eller landsnamn.
Genom att ange mer information om din position reduceras listans storlek till bara de bästa träffarna. När en stad markeras i stadslistan, uppdateras rutorna Longitud och Latitud,
med noggrann information om den valda positionen. När du klickar på knappen Nästa
visas den sista sidan i KStars inställningsguide: ‘Ladda ner extra datafiler’. Här kan du
ladda ner valfria datafiler via Internet för att förbättra KStars, såsom Messier-objektbilder,
eller en fullständigare NGC/IC-katalog. Klicka på knappen Ladda ner extra data för att
fortsätta. Efter att du har klickat på knappen Ladda ner extra data, dyker fönstret ‘Hämta
heta nyheter’ upp. Det är KStars verktyg för tilläggsinstallation, som hjälper till att hantera
extra information som du lagt till i KStars. För det första kan du välja hur tilläggslistan visas genom att klicka på knappen Detaljvisningsläge eller Ikonvisningsläge. Du kan också
ordna listan enligt olika kriterier såsom nyaste, betyg, flest nerladdningar eller installerad.
Det kan enkelt göras genom att välja ett alternativ med alternativknappen. Du kan också
söka genom att använda textrutan Sök:. Med själva listan av tillägg kan du installera eller avinstallera ett tillägg med knappen Installera/Avinstallera, visa detaljfönstret genom
att använda knappen Detaljer, eller betygsätta ett tillägg genom att ge det ett antal guldstjärnor, upp till fem stycken. Om du vill skicka e-post till ett tilläggs upphovsman kan du
göra det genom att klicka på e-postadressen. Därefter leder ditt vanliga e-postprogram dig
igenom sändningsförfarandet. Efter att du har hanterat KStars tillägg kan fönstret stängas genom att klicka på knappen Stäng. Du kan också använda verktyget Ladda ner extra
datafiler senare, genom att välja Data → Ladda ner ny data....
45
Handbok KStars
Dessutom har KStars de vanliga menyalternativen Inställningar och Hjälp i KDE. För mer information, läs avsnitten Menyn Inställningar och Menyn Hjälp i KDE:s Grunder.
4.1.9
Menyn Hjälp
KStars har KDE:s vanliga menyalternativ i menyn Hjälp. För mer information läs avsnittet om
hjälpmenyn i KDE:s grunder.
4.1.10
Objektmeny
Att klicka med höger musknapp visar en sammanhangsberoende meny, vilket betyder att dess
innehåll varierar beroende på vilket objekt som du klickar på. Vi listar alla möjliga alternativ i
menyn här, med motsvarande objekttyp [inom hakparenteser].
[Alla]
Identifikation och typ: De översta en till tre raderna är avsatta för namn på objektet, och
dess typ. För stjärnor visas också spektralklassen här.
[Alla]
Uppgångs-, övergångs- och nedgångstider för objektet för nuvarande simuleringsdatum
visas på de följande tre raderna.
[Alla]
Centrera och följ: Centrera skärmen på den här positionen, och aktivera följning. Samma
sak som att dubbelklicka.
[Alla]
Lägg till flagga...: Visar KStars fönster ‘Flagghanterare’. Här kan du hantera flaggor och
använda en del av KStars funktioner. När fönstret ‘Flagghanterare’ visas för ett markerat
objekt, är textrutorna Rektascension och Deklination automatiskt ifyllda med det markerade objektets koordinatvärden på himmelskartan. Förutom de två textrutorna kan Epok
och Beteckningens färg ställas in, och en Beteckning läggas till, eller till och med en Ikon.
Lägg bara till bilder i ‘qtpaths --paths GenericDataLocation‘/kstars/ för att lägga till
egna ikoner. Filnamn måste börja med nyckelordet ‘flag’. Exempelvis visas filen ‘flagLitet_rött_kors.gif’ som Litet rött kors i kombinationsrutan. Efter den nya flaggans information har ställts in, kan den läggas till i flagglistan med knappen Lägg till. Det går också att
ändra flaggans information (dvs. RA/Dek, beteckning och ikon) och därefter spara de nya
genom att klicka på knappen Spara ändringar. Genom att använda flagghanteraren går det
lätt att centrera ett objekt på kartan eller i teleskopet, genom att klicka på knappen Centrera
på kartan eller Centrera i teleskop. För att ta bort ett objekt från listan, markera det bara
och klicka på knappen Ta bort. Flaggorna sparas när aktuell session stängs, och du kan på
så sätt se dem varje gång KStars används igen.
[Alla]
Vinkelavstånd till...: Gå till ´´vinkelavståndsläge´´. I detta läge ritas en streckad linje från
det första målobjektet till nuvarande musposition. När du högerklickar på ett annat objekt,
visas vinkelavståndet mellan de två objekten nära det andra objektet. Du kan trycka på
tangenten Esc för att lämna vinkelavståndsläget utan att mäta en vinkel.
[Alla]
Stjärnhoppa härifrån till låter dig hitta en väg mellan två punkter på himlen. Att stjärnhoppa är en teknik som använder ljusstarka stjärnor som guide för att hitta svagare objekt.
Om du alltså har en ljusstark stjärna kan du använda den som referens för att hitta ett
svagare objekt. Genom att gå från referensstjärnan kan KStars hitta en väg till målet, och
46
Handbok KStars
genomkorsa en följd av stjärnor eller stjärnformationer. Objektet som du anropade verktyget Gå härifrån till stjärna med är startpunkt. När startpunkten har fastställts, visas en
streckad linje som låter dig bestämma vad slutpunkten ska vara. Du måste flytta muspekaren till målobjektets position och högerklicka på det. Då dyker en dialogruta upp som
begär att du ställer in synfältet använt vid stjärnhopp. För att välja synfält måste du göra
ett val i kombinationsrutan med de vanliga synfältsvärdena (7x35 kikare, Telrad, En grad,
HST WFPC2 och 30 m vid 1,3 cm) samt dina egna synfält. Efter synfältet har valts, hittar
KStars en väg åt dig. Därmed innehåller dialogrutan en lista med objekt använda i stjärnhoppen. Om KStars inte lyckas hitta en väg visas en feldialogruta. som ger dig en hjälpande
hand. När stjärnhopp-algoritmen avslutas innehåller dialogrutan en lista med objekt som
används längs stjärnhoppens väg. Ett antal åtgärder kan utföras för varje objekt i listan: Fråga efter detaljer med knappen Detaljer, centrera markerat objekt på kartan med knappen
Centrera på kartan eller gå till nästa stjärna genom att klicka på knappen Nästa. Observera
att när du går till nästa stjärna centreras den automatiskt på kartan. Dessutom ger verktyget
en beskrivning av riktning att stjärnhoppa för varje objekt i listan.
[Alla]
Information: Visa fönstret Information om objekt för det här objektet.
[Alla]
Lägg till beteckning: Lägg till en permanent beteckning till objektet. Om objektet redan har
en tillagd beteckning, lyder alternativet Ta bort beteckning.
[Alla]
Lägg till i listan med observationsönskemål: Lägg till valt objekt i önskelistan
för Observationsplanering. Önskelistan kan visas genom att välja Observation →
Observationsplanering. Om objektet redan finns i önskelistan blir alternativet Ta bort beteckning.
[Objekt i solsystemet]
Lägg till spår: Lägg till ett spår för det aktuella solsystemobjektet. Ett stjärnspår är ett kontinuerligt spår skapat av stjärnan på natthimlen på grund av jordens rotation. Om objektet
redan har ett spår blir alternativet Ta bort spår.
[Alla]
Simulera okularets synfält: Synfältsfunktionen återger okularets synfält för diverse typer
av teleskop. För det första visas en inmatningsdialogruta som ber dig välja en av de synliga
synfälten att använda som synfält för okularet. Användaren har också möjlighet att försöka
bestämma det från bilden (exakt om bilden har metadata, annars blir det slumpmässigt).
Efter att synfältet har ställts in dyker fönstret ´´Okularets synfält´´ upp. Det går lätt att rotera vyn genom att använda skjutreglaget ´´Rotation´´. Du kan också vänta och invertera vyn
för att hjälpa dig matcha vyn genom ett teleskop eller kamera. Verktyget ´´Okularets synfält´´ kan hjälpa till att enkelt hitta många objekt, istället för att försöka arbeta med relativa
positioner och relativ orientering. Det är en viktig fördel, särskilt om stjärnhopp används.
Observera att tiden måste vara synkroniserad med KStars aktuella tid, och KStars måste
använda horisontella koordinater, för att få bästa resultatet.
[Objekt i solsystemet]
Bildresurser ger en lista över bildlänkar för aktuellt solsystemobjekt. Bilderna visas i KStars
bildvisningsverktyg. Bildvisningsverktyget låter dig invertera färgerna och spara bilden på
datorn.
[Objekt i solsystemet]
Informationsresurser ger en lista över dokumentationslänkar för aktuellt solsystemobjekt.
Länkarna visas i din vanliga webbläsare.
[Alla objekt förutom objekt i solsystemet]
Visa bild från SDSS: Ladda ner en SDSS-bild (Sloan Digital Sky Survey) från Internet och
visa den i bildvisningsverktyget.
47
Handbok KStars
[Alla objekt förutom objekt i solsystemet]
Visa bild från SDSS: Ladda ner en DSS-bild (Digitized Sky Survey) från Internet och visa
den i bildvisningsverktyget.
4.2
Tangentbordskommandon
4.2.1
Navigeringstangenter
Piltangenterna
Använd piltangenterna för att panorera skärmen. Om skifttangenten hålls nere fördubblas
hastigheten.
+/Zooma in/ut
Ctrl+Z
Återställ förvalt zoomläge
Ctrl+Skift+Z
Zooma till angiven synfältsvinkel
0–9
Centrera skärmen på en större kropp i solsystemet:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
0: Solen
1: Merkurius
2: Venus
3: Månen
4: Mars
5: Jupiter
6: Saturnus
7: Uranus
8: Neptunus
9: Pluto
Z
Centrera skärmen på zenit-punkten (rakt upp)
N
Centrera skärmen ovanför norra punkten på horisonten.
E
Centrera skärmen ovanför östra punkten på horisonten.
S
Centrera skärmen ovanför södra punkten på horisonten.
W
Centrera skärmen ovanför västra punkten på horisonten.
Ctrl+T
Växla följningsläge
<
Flytta tillbaka simuleringsklockan ett tidssteg
>
Flytta fram simuleringsklockan ett tidssteg
48
Handbok KStars
4.2.2
Snabbtangenter i menyer
Ctrl+N
Ladda ner extra data
Ctrl+O
Visa en FITS-bild i FITS-editorn
Ctrl+I
Exportera himmelsbild till en fil
Ctrl+L
Kör Observationsplanering i KStars.
Ctrl+R
Kör ett KStars D-Bus-skript
Ctrl+P
Skriv ut den nuvarande himmelskartan
Ctrl+Q
Avslutar KStars
Ctrl+E
Synkronisera simuleringsklockan med nuvarande systemtid
Ctrl+S
Ställ in simuleringsklockan till en given tid och ett givet datum
Ctrl+Skift+F
Växla fullskärmsläge
Ctrl+0
Definiera utrustningens egenskaper för observationsloggar (teleskop, okular, lins och filter).
Ctrl+1
Lägg till en ny observatör för dina observationsloggar
Mellanslag
Växla mellan horisontella och ekvatoriella koordinatsystem
F1
Visa KStars handbok
F5
Byt himmelskartans visning till Lamberts azimutala ytriktigaprojektion.
F6
Byt himmelskartans visning till azimutal ekvidistant projektion.
F7
Byt himmelskartans visning till ortografisk projektion.
F8
Byt himmelskartans visning till likformigt rektangulär projektion.
F9
Byt himmelskartans visning till stereografisk projektion.
F10
Byt himmelskartans visning till gnomonisk projektion.
49
Handbok KStars
4.2.3
Åtgärder för markerat objekt
Var och en av följande tangenter utför en åtgärd för det markerade objektet. Det markerade objektet
är det som senast klickades (identifierat i statusraden). Som ett alternativ, om du håller nere
tangenten Skift utförs åtgärderna istället för det centrerade objektet.
C
Centrera och följ det markerade objektet
D
Visa fönstret med detaljinformation för markerat objekt
L
Ändra namnbeteckning för markerat objekt
O
Lägg till markerat objekt i observationslistan
P
Öppna det markerat objektets meny
T
Växla spår för markerat objekt (bara för kroppar i solsystemet)
4.2.4
Verktygssnabbtangenter
Ctrl+F
Visa fönstret Sök objekt, för att ange ett himmelsobjekt som ska centreras
Ctrl+M
Visa verktyget Ställ in koordinater manuellt..., för att ange Ra/Dek- eller Az/Elkoordinater för centrering
[
Börja en mätning av vinkelavstånd på muspekarens nuvarande position. Vinkelavståndet
mellan start- och slutpunkterna visas vid slutpunkten.
Ctrl+G
Visa fönstret Ange geografisk plats
Ctrl+C
Visa Astronomiräknaren
Ctrl+A
Visa verktyget Elevation mot tid
Ctrl+U
Visa verktyget Vad händer i natt
Ctrl+W
Öppna verktyget ‘Vad är intressant’
Ctrl+B
Visa verktyget Skriptbyggare
Ctrl+Y
Visa Visning av solsystemet
Ctrl+J
Visa verktyget Jupiters månar
50
Handbok KStars
4.3
Muskommandon
Flytta musen
Muspekarens himmelskoordinater (Az/Elev, RA/Dek och J2000.0 RA/Dek) uppdateras i
statusraden. Statusraden finns i nedre högra hörnet av skärmen. Statusraden kan anpassas
genom att välja undermenyn Inställningar → Statusrad. Här går det att välja vilka koordinatsystem KStars visar i statusraden. Dessutom kan statusraden döljas genom att avmarkera kryssrutan Visa statusrad.
Hålla musen stilla
En tillfällig beteckning läggs till för objektet närmast muspekaren.
Vänsterklicka
Identifierar objektet närmast muspekaren i statusraden.
Dubbelklicka
Centrera och följ positionen eller objektet närmast musklicket. Dubbelklick på en informationsruta ‘rullar’ den för att visa/dölja ytterligare information.
Högerklicka
Öppnar den sammanhangsberoende menyn för positionen eller objektet närmast muspekaren.
Rulla mushjulet
Zooma skärmen in eller ut. Om du inte har ett mushjul, kan du hålla nere mittenknappen
och dra vertikalt.
Klicka och dra
Dra himmelskartan
Panorera skärmen, och följ dragrörelsen.
Ctrl+dra himmelskartan
Definiera en rektangel på kartan. När musknappen släpps, zoomas skärmen för att
anpassa synfältet till rektangelns kanter.
Dra en informationsruta
Informationsrutan flyttas på kartan. Informationsrutor ‘fastnar’ vid fönsterkanter, så
att de förblir vid kanten när fönstrets storlek ändras.
51
Handbok KStars
Kapitel 5
Kstars verktyg
KStars levereras med ett antal verktyg som låter dig utforska några mer avancerade aspekter av
astronomi och natthimlen.
• Detaljinformation om objekt
• Astronomiräknare
• Uppritning av elevation mot tid
• Vad händer i natt?
• Simulera okularets synfält
• Skriptbyggare
• Visning av solsystemet
• Verktyget Jupiters månar
• Observationsplanering
• FITS-visning
52
Handbok KStars
5.1
Fönstret Information om objekt
Fönstret Information om objekt visar avancerad data tillgänglig för ett specifikt objekt på himlen.
För att använda verktyget, högerklicka på vilket objekt som helst, och välj alternativet Information... i menyn som visas.
Fönstret är delat i ett antal flikar. Under fliken Allmänt, visas grundläggande data om nuvarande objekt. Det här omfattar namn och katalogbeteckningar, objekttyp och magnitud (styrka).
Under fliken Position finns objektets ekvatoriella och horisontella koordinater, samt uppgångs-,
nedgångs- och övergångstid.
Under fliken Länkar, kan du hantera Internetlänkar som hör ihop med objektet. Bild- och informationslänkarna som hör ihop med objektet visas. Det är länkarna som syns i menyn vid ett
högerklick på objektet. Du kan lägga till egna länkar till objektet med knappen Lägg till länk....
Då visas ett fönster där du fyller i webbadress och länktext för den nya länken (du kan också
prova webbadressen i webbläsaren från fönstret). Varje gång du lägger till en egen webbadress
för ett visst objekt kan du välja resurstyp med alternativknappen Resurstyp. Den har två fördefinierade värden: ‘Bild’ eller ‘Information’. Kom ihåg att den egna länken enkelt kan peka på en fil
på din lokala disk, så du kan använda funktionen för att indexera personliga astronomiska bilder
eller observationsloggar.
Du kan också ändra eller ta bort vilken länk som helst med knapparna Redigera länk... och Ta
bort länk....
Fliken Avancerat (inte tillgänglig för alla objekt) låter dig skicka frågor till professionella astronomiska databaser på Internet efter information om det aktuella objektet. För att använda databaserna, dubbelklicka på den önskade databasen i listan för att se resultatet av frågan i ett
webbläsarfönster. Frågan ställs med det huvudsakliga namnet för objektet som du klickade på
för att öppna informationsdialogrutan. Följande databaser är tillgängliga för frågor:
• High Energy Astrophysical Archive (HEASARC). Här kan du hämta data om aktuellt objekt från ett antal ‘högenergi’-observatorier, som täcker ultravioletta, röntgen och gammastrålningsdelarna av det elektromagnetiska spektrat.
• Multimission Archive at Space Telescope (MAST). Space Telescope Science Institute erbjuder
möjlighet att komma åt hela samlingen bilder och spektra som tagits med rymdteleskopet
Hubble, samt flera andra rymdbaserade observatorier.
53
Handbok KStars
• NASA astrofysiska datasystem (ADS). Den här otroliga bibliografiska databasen omfattar hela
mängden litteratur som publicerats i internationella sakkunnigbedömda tidskrifter om astronomi och astrofysik. Databasen är uppdelad i fyra allmänna ämnesområden (astronomi och
astrofysik, astrofysiska förhandsutgåvor, instrumentering, och fysik och geofysik). Vart och
ett av dessa har tre underavdelningar som hanterar frågor till databasen på olika sätt. ‘Nyckelordsökning’ returnerar artiklar som angav objektets namn som ett nyckelord. ‘Titelordsökning’ returnerar artiklar som innehöll objektets namn i titeln, och ‘Titel- och nyckelordsökning’
använder båda alternativen tillsammans.
• NASA/IPAC extragalaktiska databas (NED). NED tillhandahåller inkapslad data och bibliografiska länkar om extragalaktiska objekt. Du bör bara använda NED om objektet är extragalaktiskt, dvs. om det själv är en galax.
• Set of Identifications, Measurements, and Bibliography for Astronomical Data (SIMBAD). SIMBAD liknar NED, utom att det tillhandahåller data om alla sorters objekt, inte bara galaxer.
• SkyView tillhandahåller bilder från alla himmelskartläggningar som har utförts i dussintals
olika delar av spektrat, från gammastrålar till radiovågor. KStars gränssnitt hämtar en bild
från vilken som helst av dessa kartläggningar, centrerad kring det valda objektet.
Till sist, under fliken Logg kan du skriva in text som hör till det här objektets informationsfönster. Du kan till exempel använda det för att bifoga personliga observationsanteckningar. Dina
anteckningar sparas, så att du enkelt kan läsa eller använda dem nästa gång du använder KStars.
5.2
Astronomiräknaren
KStars astronomiräknare tillhandahåller flera moduler som ger dig direkt åtkomst till algoritmer
som används av programmet. Modulerna är organiserade enligt ämne: K OORDINATKONVERTE RING
• Vinkelavstånd
• Skenbara koordinater
• Ekliptiska koordinater
• Ekvatoriella/galaktiska koordinater
• Horisontella koordinater
• Godetiska koordinater
S OLSYSTEMET
• Planetkoordinater
T IDRÄKNARE
• Almanacka
• Dagjämningar och solstånd
• Juliansk dag
• Siderisk tid
54
Handbok KStars
5.2.1
Modulen Vinkelavstånd
Verktyget Vinkelavstånd används för att mäta vinkeln mellan två godtyckliga punkter på himlen.
Du anger helt enkelt ekvatoriella koordinater för önskat par av punkter, och erhåller vinkeln
mellan de två punkterna.
Modulen innehåller också ett körläge. I körläget anger du ett filnamn med indata som innehåller
ett antal parametrar (upp till fyra) på varje rad: ursprunglig rektascension (RA), ursprunglig
deklination (Dek), slutlig rektascension och slutlig deklination. Normalt ska varje rad innehålla
fyra tal som motsvarar RA och Dek för par av punkter. Som alternativ kan du ange ett enda
värde för någon av de fyra koordinaterna i räknarens ruta (motsvarande värden i indatafilen ska
hoppas över om de anges i räknaren).
När du väl har angett ett indatafilnamn och ett utdatafilnamn, tryck helt enkelt på knappen Kör
för att skapa utdatafilen.
55
Handbok KStars
5.2.2
Modulen för skenbara koordinater
Modulen för skenbara koordinater konverterar katalogkoordinaterna för en punkt på himlen till
dess skenbara koordinater för godtyckligt datum. Koordinaterna för objekt på himlen är inte fasta,
på grund av precession, nutation och avvikelser. Den här modulen tar hänsyn till dessa effekter.
För att använda modulen, skriv först in önskat måldatum och tid i rutan Måldatum och tid.
Skriv därefter in katalogkoordinater i rutan Katalogkoordinater. Som alternativ kan du ställa in
katalogkoordinater genom att välja ett objekt med användning av dialogrutan Sök objekt. Du
kan också ange katalogens epok här (oftast 2000.0 för moderna objektkataloger). Därefter visas
objektets koordinater för måldatumet i rutan Skenbara koordinater.
56
Handbok KStars
5.2.3
Modulen Ekliptiska koordinater
Den här modulen konverterar mellan Ekvatoriella koordinater och Ekliptiska koordinater. Välj
först Datum och tid. Fyll därefter antingen i motsvarande koordinatvärden i rutan Ekliptiska
koordinater eller Ekvatoriella koordinater. Som ett alternativ kan ekvatoriella koordinater anges
genom att välja ett objekt med dialogrutan Sök objekt. Därefter fylls motsatsens koordinater i.
5.2.4
Modulen för ekvatoriella/galaktiska koordinater
57
Handbok KStars
Den här modulen konverterar från ekvatoriella koordinater till galaktiska koordinater, och omvänt. Fyll i koordinatvärden, antingen i rutan Galaktiska koordinater eller Ekvatoriella koordinater. Som alternativ kan du ställa in ekvatoriella koordinater genom att välja ett objekt med
dialogrutan Sök objekt. Då fylls motsvarande koordinater i.
Modulen innehåller ett bakgrundsläge för att konvertera flera koordinatpar på en gång Du måste skapa en indatafil, där varje rad innehåller två värden: paret med indatakoordinater (antingen
ekvatoriella eller galaktiska). Ange därefter vilka koordinater du använder som indata, och identifiera indata- och utdatafilnamnen. Tryck till sist på knappen Kör för att skapa utdatafilen, som
kommer att innehålla de konverterade koordinaterna (ekvatoriella eller galaktiska, motsatsen till
vad du valde som indatavärden).
5.2.5
Modulen för horisontella koordinater
Den här modulen konverterar från ekvatoriella koordinater till horisontella koordinater. Välj
först datum, tid och geografiska koordinater för beräkningen. Fyll sedan i ekvatoriella koordinater som ska konverteras eller använd dialogrutan Sök objekt under Ekvatoriella koordinater.
Motsvarande horisontella koordinater visas irutan Horisontella koordinater.
58
Handbok KStars
5.2.6
Modulen för geodetiska koordinater
Det normala geografiska koordinatsystemet antar att jorden är ett perfekt klot. Det är nästan sant,
så för de flesta ändamål är geografiska koordinater utmärkta. Om mycket hög precision är nödvändig, måste man ta hänsyn till jordens verkliga form. Jorden är en ellipsoid, med avståndet
runt ekvatorn ungefär 0,3 % längre än storcirkeln som går genom polerna. Det geodetiska koordinatsystemet tar hänsyn till den ellipsoida formen, och uttrycker positionen på jordens yta med
kartesiska koordinater (x, y och z) eller geografiska koordinater (longitud, latitud, och altitud).
För att använda modulen, välj först vilka koordinater som ska vara indata under Välj indatakoordinater: ‘Kartesiska’ eller ‘Geografiska’. Välj därefter en ellipsoid modell och fyll antingen i
rutan Kartesiska koordinater eller Geografiska koordinater. När du trycker på knappen Konvertera, fylls de motsvarande koordinater i.
Modulen innehåller ett bakgrundsläge för att konvertera flera koordinatvärden på en gång. Du
måste skapa en indatafil där varje rad innehåller upp till tre tal: indata i form av koordinatvärden
(antingen kartesiska eller geografiska). Ange därefter vilka koordinater som används i indata, och
identifiera indata- och utdatafilnamn. Klicka till sist på knappen Kör för att skapa utdatafilen,
som innehåller de konverterade koordinaterna (kartesiska eller geografiska, komplementet av
vad som valdes som indatavärden).
59
Handbok KStars
5.2.7
Modulen Planetkoordinater
Modulen Planetkoordinater beräknar positionsdata för alla större kroppar i solsystemet, för vilken tid och datum som helst och för vilken geografisk plats som helst. Välj helt enkelt Kropp
i solsystemet från kombinationsrutan, och ange önskat datum, önskad tid och geografisk plats
(värdena är förinställda till KStars inställningar). Därefter beräknas och visas ekvatoriella, horisontella och ekliptiska koordinaterna för kroppen.
Modulen innehåller ett bakgrundsläge. Du måste skapa en indatafil, där varje rad anger värden
för indataparametrarna (kropp i solsystemet, datum, tid, longitud och latitud). Du kan välja att
ange ett konstant värde för några av parametrarna i räknarens fönster (dessa parametrar ska
hoppas över i indatafilen). Du kan också ange vilka av utdataparametrarna (ekvatoriella, horisontella, heliocentriskt ekliptiska och geocentriskt ekliptiska koordinater) ska beräknas. Ange till
sist indata- och utdatafilnamnen, och tryck på knappen Kör för att skapa utdatafilen med de
beräknade värdena.
60
Handbok KStars
5.2.8
Modulen för dagslängd
Den här modulen beräknar dagens längd, samt tider för soluppgång, solövergång (middag), och
solnedgång för godtyckligt kalenderdatum, och godtycklig plats på jorden. Välj först önskade
geografiska koordinater och datum, och därefter beräknas och visas data.
5.2.9
Modulen Dagjämningar och solstånd
Modulen Dagjämningar och solstånd beräknar datum och tid för en dagjämning eller solstånd för
ett givet år. Du anger året, och datum och tid för händelserna (vårdagjämning, sommarsolstånd,
höstdagjämning eller vintersolstånd) visas.
61
Handbok KStars
Modulen innehåller ett bakgrundsläge. För att använda det, skapa helt enkelt en indatafil vars rader var och en innehåller ett år då dagjämning eller solstånd ska beräknas. Ange därefter indataoch utdatafilnamnen, och tryck på knappen Beräkna för att skapa utdatafilen. Varje rad i utdatafilen innehåller indataåret och datum för varje händelse. Du kan också direkt läsa utdata i KStars
genom att klicka på knappen Visa utdata.
5.2.10
Modulen för Juliansk dag
Den här modulen konverterar mellan kalenderns Datum och tid, Juliansk dag, och justerad Juliansk dag. Den justerade Julianska dagen är helt enkelt lika med den Julianska dagen - 2 400
000,5.
För att använda modulen, välj vilket av de tre datumen som ska vara indata, så visas motsvarande värden för övriga två datum. Du kan också ställa in datum och tid till aktuellt datum och tid
genom att klicka på knappen Nu.
Det finns ett bakgrundsläge för modulen. För att använda det, skapa helt enkelt en indatafil vars
rader var och en innehåller ett antal värden på inparametern: ‘Datum och tid’, ‘Juliansk dag’
eller ‘Justerad Juliansk dag’. Ange därefter indata- och utdatafilnamn, och klicka på knappen
Beräkna för att skapa utdatafilen. Utdatafilen innehåller värden för de två andra komplementära
parametrarna. Om indatafilen exempelvis innehåller en uppsättning värden med ‘Datum och
tid’, kommer varje rad i utdatafilen innehålla värden för ‘Juliansk dag’ och ‘Justerad Juliansk
dag’. Utdata kan direkt läsas i KStars genom att klicka på knappen Visa utdata.
TIPS
Övning:
Vilket kalenderdatum motsvaras av MJD = 0,0?
62
Handbok KStars
5.2.11
Modulen för siderisk tid
Den här modulen konverterar mellan universell tid och lokal siderisk tid. Välj först en geografisk
plats och ett datum för beräkningen. Därefter visas motsvarande värde för den andra tiden.
Det finns ett bakgrundsläge för modulen. För att använda det, skapa helt enkelt en indatafil vars
rader var och en innehåller värden på inparametern: ‘Siderisk tid’ eller ‘Standardtid’. Du kan
välja att ange Datum och Plats i aktuellt fönster, eller tala om för KStars att läsa Datum och
Plats från indatafilen. Ange därefter indata- och utdatafilnamn, och klicka på knappen Beräkna
för att skapa utdatafilen. Utdatafilen innehåller värden för den komplementära parametern. Om
indatafilen exempelvis innehåller en uppsättning värden med ‘Standardtid’, kommer varje rad i
utdatafilen innehålla värden för ‘Siderisk tid’. Utdata kan direkt läsas i KStars genom att klicka
på knappen Visa utdata.
63
Handbok KStars
5.3
Verktyget Elevation mot tid
Det här verktyget ritar upp elevationen för ett objekt som funktion av tiden, för godtyckligt datum och godtycklig plats på jorden. Överdelen är ett diagram med elevationsvinkel längs den
vertikala axeln, och tid längs den horisontella. Tiden visas både som vanlig lokal tid längs underkanten, och siderisk tid längs överkanten. Underdelen av diagrammet är grönskuggad för att
ange att punkter i det här området är under horisonten.
Det finns ett antal sätt att lägga till kurvor i diagrammet. Det enklaste sättet är att helt enkelt
skriva in dess namn i inmatningsfältet Namn, och trycka på returtangenten eller knappen Rita.
Om texten du skrev in hittas i objektdatabasen, så läggs objektets kurva till i diagrammet. Du
kan också trycka på knappen Sök objekt för att öppna fönstret Sök objekt och välja ett objekt i
listan med kända objekt. Om du vill lägga till en punkt som inte finns i objektdatabasen, skriv
helt enkelt in ett namn för punkten, och fyll sedan i koordinaterna i inmatningsfälten RA och
Dek. Tryck därefter på knappen Rita för att lägga till kurvan för ditt eget objekt i diagrammet
(observera att du måste välja ett namn som inte redan finns i objektdatabasen för att detta ska
fungera).
När du lägger till ett objekt i diagrammet, så ritas kurvan för dess elevation mot tid med en tjock
vit linje, och namnet läggs till i listrutan längst ner till höger. Alla objekt som redan fanns ritas
med en tunnare röd linje. Du kan välja vilket objekt som ritas med den tjocka vita linjen genom
att markera dess namn i listrutan.
Kurvorna visar objektets elevation (vinkel ovanför horisonten) som funktion av tiden. När en
kurva passerar från underdelen till överdelen, har objektet gått upp, och när den går ner till
underdelen igen, har det gått ner. I skärmbilden går till exempel asteroiden Ceres upp omkring
08:00 lokal tid, och går ner omkring 20:00.
Diagrammet kan enkelt zoomas och panoreras med musen. Zoomnivån kan justeras med musens hjul. När diagrammet zoomas ut begränsas zoomnivån automatiskt till ett förvalt minimalt
värde, så att axlarnas intervall kan täcka hela diagrammet (dvs. det maximala elevationsvärdet
på den vertikala axeln ska beröra övre kanten på diagrammets ruta). Samma princip används
när diagrammet panoreras med musrörelser. Allt du behöver göra för att panorera diagrammet
är att klicka på punkten i diagrammet du vill panorera och dra musen i önskad riktning: vänster,
höger, uppåt eller nedåt.
64
Handbok KStars
En annan användbar funktion som verktyget Elevation mot tid tillhandahåller är möjligheten
att beräkna och markera uppgångs-, nedgångs- och övergångstider. Det kan åstadkommas genom att helt enkelt klicka på en av knapparna Uppgång, Nedgång eller Övergång. När en av
knapparna klickas, visas en ifylld färgad cirkel på kurvan. Färgerna som används för uppgångs-,
nedgångs-, och övergångspunkterna är: röd för uppgång, blå för nedgång och grön för övergång. För ett mer intuitivt sätt att använda knapparna är de markerade med färgen på respektive
punkt. På så sätt förstår användaren enkelt diagrammet och kopplingen mellan en viss färg och
dess betydelse.
Verktyget Elevation mot tid tillhandahåller ett enkelt sätt att ta reda på elevationen för ett himmelsobjekt vid en viss tid med knappen Beräkna. När ett objekt har valts i objektlistan och tiden
har ställts in, kan elevationen beräknas genom att klicka på knappen Beräkna. Men det är inte
det enda sättet att ta reda på elevationen: Ett annat sätt är att hålla musen över en kurva, och
därmed visa ett verktygstips som innehåller lokal tid, lokal siderisk tid och elevation. På så sätt
kan informationen läsas av i realtid.
Elevationen hos ett objekt beror både på var du befinner dig på jorden, och på datumet. Normalt
anpassas verktyget efter plats och datum i KStars nuvarande inställningar. Du kan ändra parametrarna under fliken Datum och tid. För att ändra plats, kan du trycka på knappen Välj stad...
för att öppna fönstret Ange geografisk plats, eller skriva in longitud- och latitudvärden för hand
i inmatningsfälten, och trycka på knappen Uppdatera. För att ändra datum, använd nummeroch kombinationsrutorna, och tryck därefter på Uppdatera. Observera att kurvor som redan var
uppritade när du ändrar datum och/eller plats, automatiskt uppdateras.
TIPS
Övning:
Rita upp solens elevationskurva. Försäkra dig om att den geografiska platsen inte är nära ekvatorn.
Ändra datum till någon dag i juni, och därefter till någon dag i januari. Du kan lätt se varför vi har
årstider: på vintern är solen ovanför horisonten mycket kortare tid (dagarna är kortare), och elevationen
är aldrig särskilt hög.
65
Handbok KStars
5.4
Simulera okularets synfält
På vänster sida är himmelskartan tagen från KStars. På höger sida är POSS (DSS) bilden av
samma område. Orienteringen i exemplet ovan har justerats för att motsvara vad som syns i ett
Dobsonteleskop på platsen och tiden för simuleringen i KStars.
Verktyget simulerar hur ett objekt ser ut genom okularet. Förutom att återge okularets synfält,
kan KStars också hämta och överlagra DSS bilderna. Dessutom kan synfältet roteras för att motsvara okularets synfält om du använder ett Dobsonteleskop.
Definiera först okularets synfält med Editorn för synfältssymboler för att använda funktionen.
Det finns två sätt att aktivera funktionen:
• Högerklicka på önskat objekt på himmelskartan och klicka på Simulera okularets synfälti den
sammanhangsberoende menyn.
• Högerklicka på ett objekt i observationsplaneringen och klicka på Simulera okularets synfält
i den sammanhangsberoende menyn.
När verktyget först aktiveras, frågar det med en dialogruta om att välja önskat synfält för att återge vyn. För att jämföra den återgivna vyn med en riktig himmelsbild, klicka på knappen Hämta
DSS-bild för att ladda ner en DSS-bild. Det går att justera vyn för att motsvara okularet manuellt
genom att använda rotationsreglaget och kryssrutorna Invertera vy och Vänd vy. Som alternativ
kan ett tidigare beräknat rotationsvärde användas genom att välja en av de Förinställningar som
är skräddarsydda för olika optiksystem.
66
Handbok KStars
Synfält för okularet Arp84 med tick aktiverade som indikerar hur diagrammet måste orienteras
för att motsvara okularets synfält med ett Dobsonteleskop vid en given tid (genererad data är
platsen för McDonald-observatoriet i Texas, och datumet är 14:e december, 2016).
Klicka på knappen Exportera för att exportera vyn till en fil. Export aktiverar att lägga till tick för
utskrivna diagram som visas ovan och spara bilden.
5.5
Verktyget Vad händer i natt?
67
Handbok KStars
Verktyget ‘Vad händer i natt?’ visar en lista med objekt som är synliga på natten från vilken plats
som helst, vilket datum som helst. Normalt tas datum och plats från nuvarande inställningar i
huvudfönstret, men du kan ändra båda värden med knapparna Ändra datum och Ändra plats
längst upp i verktygets fönster.
Verktyget visar också en kort almanacka med information för aktuellt datum: uppgångs- och
nergångstider för solen och månen, nattens längd, och månens lyskraft.
Under almanackan visas objektinformationen. Objekten är organiserade i kategorier. Välj en objekttyp i rutan som heter Välj en kategori, så visas alla objekt av typen som är ovanför horisonten
den aktuella natten i rutan som heter Funna objekt. I skärmbilden har till exempel kategorin Planeter valts, och tre planeter som syns den aktuella natten visas (Mars, Jupiter och Saturnus). När
ett objekt i listan väljes, visas dess uppgångs- och nergångstid i nedre högra rutan (dvs. Mars går
upp 17:13, passerar 21:46 och går ner 02:16). Dessutom kan du trycka på knappen Information
om objekt... för att öppna objektets Informationsfönster.
Normalt visar verktyget objekt som är ovanför horisonten mellan solnedgång och midnatt (dvs.
‘på kvällen’). Du kan välja att visa objekt som är uppe mellan midnatt och gryning (‘på morgonen’), eller mellan skymning och gryning (‘När som helst inatt’) med kombinationsrutan nära
fönstrets överkant. Du kan också välja att bara se objekt som är ljusare än en magnitud genom att
ställa in en minsta magnitud med nummerrutan Visa objekt starkare än magnitud. Du kan centrera valt objekt på himmelskartan eller lägga till det i önskelistan genom att klicka på knappen
Centrera objekt eller Lägg till i lista.
5.6
Verktyget Skriptbyggaren
KDE-program kan styras externt från ett annat program, från en terminal, eller från ett skalskript
med hjälp av protokollet för kommunikation mellan processer (D-Bus). KStars utnyttjar den här
funktionen för att tillåta att skapa skript med relativt komplicerade beteenden, som kan spelas
upp när som helst. Detta kan till exempel användas för att skapa en demonstration i klassrummet
för att illustrera astronomiska begrepp.
Problemet med D-Bus-skript är att skriva dem är lite grand som programmering, och kan verka
vara en skrämmande uppgift för de som saknar programmeringsvana. Skriptbyggaren tillhandahåller ett grafiskt gränssnitt där man kan peka och klicka för att skapa KStars D-Bus-skript,
vilket gör det mycket enkelt att skapa komplexa skript.
5.6.1
Introduktion till skriptbyggaren
Innan förklaringen av hur skriptbyggaren används, följer en mycket kort inledning till alla grafiska komponenter: För mer information, använd funktionen ´´Vad är det här?´´.
68
Handbok KStars
Skriptbyggaren visas i skärmbilden ovanför. Rutan till vänster är Aktuellt skript. Den visar listan
med kommandon som utgör det aktuella arbetsskriptet. Rutan till höger är Funktionsbläddraren.
Den visar listan med tillgängliga skriptfunktioner. Under funktionsbläddraren finns en liten ruta
som visar kortfattad dokumentation av skriptfunktionen som är markerad i funktionsbläddraren. Panelen under rutan Aktuellt skript är rutan Funktionsargument. När en funktion är markerad
i rutan Aktuellt skript, visar rutan objekt för att ange värden för alla argument som den markerade funktionen kräver.
Längs fönstrets överkant finns en rad knappar som gäller skriptet som helhet. Från vänster till
höger är de: Nytt skript, Öppna skript, Spara skript, Spara skript som... och Testa skript. Knapparnas funktion bör vara uppenbar, möjligen med undantag för den sista knappen. Genom att
trycka på Testa skript, görs ett försök att köra aktuellt skript i KStars huvudfönster. Du bör flytta
skriptbyggarens fönster ur vägen innan du trycker på knappen, så att du kan se resultatet.
I fönstrets mitt finns en kolumn med knappar som hanterar individuella funktioner i skriptet.
Uppifrån och ner är de: Lägg till funktion, Ta bort funktion, Kopiera funktion, Flytta upp och
Flytta ner. Lägg till funktion lägger till funktionen som för närvarande är markerad i Funktionsbläddraren i rutan Aktuellt skript (du kan också lägga till en funktion genom att dubbelklicka
på den). Övriga knappar hanterar funktionen som är markerad i rutan Aktuellt skript, genom att
antingen ta bort den, duplicera den eller ändra dess position i det aktuella skriptet.
5.6.2
Använda skriptbyggaren
För att illustrera hur skriptbyggaren används, presenterar vi ett kort handledningsexempel, där
vi skapar ett skript som följer månen medan klockan går med accelererad hastighet.
Om vi ska följa månen, måste vi först peka skärmen mot den. Funktionen lookToward används för
att göra detta. Markera funktionen i funktionsbläddraren, och observera dokumentationen som
visas i rutan under funktionsbläddraren. Tryck på knappen Lägg till funktion för att lägga till
funktionen i rutan Aktuellt skript. Rutan Funktionsargument innehåller nu en kombinationsruta
som heter ‘Riktning’. Detta är riktningen som skärmen ska peka. Kombinationsrutan innehåller
bara kompassens kardinalpunkter, inte månen eller något annat objekt. Du kan antingen skriva
in ‘Moon’ i rutan för hand, eller trycka på knappen Objekt för att använda fönstret Sök objekt.
Här kan du välja månen i listan med namngivna objekt. Observera att som vanligt aktiveras au-
69
Handbok KStars
tomatiskt följning vid centrering på ett objekt, så det finns inget behov av att lägga till funktionen
setTracking efter lookToward.
När vi nu har tagit hand om pekningen mot månen, vill vi som nästa steg få tiden att gå med en
accelererad hastighet. Använd funktionen setClockScale för detta. Lägg till den i skriptet genom att
dubbelklicka på den i funktionsbläddraren. Rutan Funktionsargument innehåller nu inställning
av tidssteg för att ange önskat tidssteg för simulatorklockan. Ändra tidssteget till 3 timmar.
Ja, nu har vi pekat på månen och accelererat klockan. Nu vill vi bara att skriptet ska vänta flera sekunder medan skärmen följer månen. Lägg till funktionen waitFor i skriptet, och använd
panelen Funktionsargument för att ange att det ska vänta i 20 sekunder innan det fortsätter.
För att avsluta, låt oss återställa klockans tidssteg till det normala värdet 1 sekund. Lägg till
ytterligare ett anrop till setClockScale, och ställ in värdet 1 sek.
I själva verket är vi inte riktigt klara än. Vi bör troligen försäkra oss om att skärmen använder
ekvatoriella koordinater innan skriptet följer månen med ett accelererat tidssteg. Annars, om
skärmen använder horisontella koordinater, roterar den mycket snabbt med stora vinklar när
månen går upp eller går ner. Det kan vara mycket förvirrande, och kan undvikas genom att ställa
in visningsalternativet UseAltAz till ‘0’. För att ändra något visningsalternativ, använd funktionen changeViewOption. Lägg till funktionen i skriptet, och titta på rutan Funktionsargument. Där
finns en kombinationsruta som innehåller en lista med alla alternativ som kan justeras av changeViewOption. Eftersom vi vet att vi vill använda alternativet UseAltAz, kunde vi helt enkelt välja
det i kombinationsrutan. Listan är dock rätt lång, och det finns ingen förklaring av vad varje
alternativ är till för. Därför kan det vara enklare att trycka på knappen Bläddringsträd, som visar ett fönster med en trädvy av tillgängliga alternativ, organiserade enligt ämne. Dessutom har
varje alternativ en kort förklaring av vad det gör, och datatyp för alternativets värde. Vi hittar
UseAltAz i kategorin Alternativ för himmelskartan. Markera bara alternativet och tryck på Ok,
så väljes det i kombinationsrutan i rutan Funktionsargument. Till sist, ställ in värdet till ‘0’ eller
‘false’.
Ytterligare ett steg: Att ändra UseAltAz i slutet på skriptet gör ingen nytta. Vi måste ändra det innan någonting annat händer. Försäkra dig om att funktionen är markerad i rutan Aktuellt skript,
och tryck på knappen Flytta upp till den är första funktionen.
Nu när vi är klara med skriptet, bör vi spara det på disk. Tryck på knappen Spara skript. Då
visas först ett fönster där du kan ange ett namn på skriptet, och fylla i ditt namn som författare.
Skriv in ‘Följa månen’ som namn, och ditt namn som författare, och tryck på Ok. Därefter ser
du KDE:s vanliga dialogruta för att spara en fil. Ange skriptets filnamn, och tryck på Ok för att
spara det. Observera att om filnamnet inte slutar med ‘.kstars’, läggs ändelsen automatiskt till.
Om du är nyfiken, kan du titta på skriptet med vilken texteditor som helst.
När vi nu har ett fullständigt skript, kan vi köra det på ett antal olika sätt. Från en terminal kan
du helt enkelt köra skriptet, under förutsättning att en instans av KStars för närvarande kör. Som
ett alternativ kan du köra skriptet inne i KStars med alternativet Kör skript... i menyn Arkiv.
70
Handbok KStars
5.7
Visning av solsystemet
Det här verktyget visar en modell av vårt solsystem som det ser ut ovanifrån. Solen ritas som
en gul punkt i mitten av diagrammet, och planeternas banor ritas som ellipser med riktig form
och orientering. Aktuell position för varje planet längs sin bana ritas som en färgad punkt tillsammans med en beteckning. Skärmen kan zoomas in och ut med tangenterna + och -, och kan
centreras om med piltangenterna, eller genom att dubbelklicka var som helst i fönstret med musen. Du kan också centrera på en planet med tangenterna 0–9 (0 är solen, och 9 är Pluto). Om du
centrerar på en planet, följs den medan tiden går i verktyget.
Visning av solsystemet har sin egen klocka, oberoende av klockan i KStars huvudfönster. Det
finns en komponent för att styra tidssteget, som liknar den i huvudfönstrets verktygsrad. Dock
används normalt tidssteget 1 dag av komponenten (så att planeternas rörelser syns), och den
börjar med klockan stoppad när verktyget visas. Datum kan ställas in till dagens datum genom
att klicka på knappen Idag.
NOT
Den nuvarande modellen som används för Plutos bana är bara användbar för datum inom omkring
100 år från dagens datum. Om du låter solsystemets klocka gå framåt förbi intervallet, ser du att Pluto
beter sig mycket konstigt. Vi är medvetna om problemet, och kommer snart att försöka förbättra Plutos
banmodell.
71
Handbok KStars
5.8
Verktyg för Jupiters månar
Det här verktyget visar positionen för Jupiters fyra största månar (Io, Europa, Ganymedes och
Callisto) i förhållande till Jupiter, som en funktion av tiden. Tiden ritas vertikalt, enheterna är dagar och ‘tid = 0,0’ motsvarar aktuell simuleringstid. Den horisontella axeln visar vinkelavståndet
från Jupiters position i bågminuter. Avståndet mäts längs Jupiters ekvators riktning. Varje månes
position som en funktion av tiden, motsvarar en sinusformad väg i diagrammet, när månen rör
sig i sin bana runt Jupiter. Varje spår tilldelas en egen färg för att skilja det från de övriga. Beteckningarna längst upp i fönstret anger färgen som används av varje måne (dvs. rött för Io, gult för
Europa, grönt för Callisto och blått för Ganymedes).
Diagrammet kan hanteras med tangentbordet. Tidsaxlarna kan expanderas och komprimeras
med tangenterna + och -. Tiden som visas mitt i fönstret kan ändras med tangenterna [ och ].
5.9
Observationsplanering
Från och med KDE 4.4 programvarusamling, har Prakash Mohans arbete under Google Summer
of Code ingått i KStars. Nu har KStars en enastående observationsplanering för att planera dina
observationssessioner. Alternativet Utför session låter dig logga information om objekt medan
du observerar dem. Som alternativ kan du också skriva en kort logg i själva sessionsplaneringen.
Vi önskar dig mycket nöje vid planering av dina observationer med KStars.
Du kan till och med lägga till bilder i objekten. Bildlistan är en Google bildsöklista. För att lägga
till en bild i ett objekt klicka bara på knappen Sök bild till höger och därefter hitta en bild som
du tycker om. Om du inte har en anslutning till Internet kan du öppna en bild på hårddisken.
Observera att bilder som används beskärs till 600x600.
Det första sättet att göra detta är att trycka på Ctrl+2 eller Ctrl+L för att öppna observationslistan,
och därefter klicka på knappen Lägg till objekt.
72
Handbok KStars
Knappen Ladda ner alla bilder utför en sökning efter SDSS-bilder och visar istället DSS-bilden
om begärd rektascension och deklination är utanför SDSS område.
Det här är en SDSS-bild av en galax
73
Handbok KStars
Det här är en DSS-bild av samma galax
Knappen Ta bort alla bilder gör motsatsen: Den tar bort alla nerladdade bilder.
Galaxens bild har nu tagits bort
Du kan lägga till fler objekt genom att klicka på knappen Sök objekt. Det visar verktyget Sök
objekt som tillhandahåller två noggranna metoder för att sortera fram objekt, beroende på vilka
alternativ du anger. Du kan filtrera listan enligt typ av objekt: Alla, Stjärnor, Solsystem, Stjärnhopar (Klotformiga och Öppna), Nebulosor (Gas och Planetära), Galaxer, Kometer, Asteroider,
Stjärnbilder, Supernovor eller Satelliter. Du kan också filtrera objektlistan enligt namn. Skriv in
74
Handbok KStars
namnet på önskat objekt i textrutan Filtrera enligt namn.
Inne i fönstret Observationsplanering kan du se den grafiska komponenten ‘Elevation mot tid’,
som visar ur elevationen för ett valt objekt varierar över tiden.
Under den grafiska komponenten Elevation mot tid finns en textruta där du kan skriva in observationsanteckningar om det aktuella himmelsobjektet.
Observera att önskelistan inte är sessionsplanen. I önskelistan kan du lägga till objekt som du vill
observera vid något tillfälle. Därifrån kan du lägga till dem i sessionsplanen.
Du kan se meddelandefönstret som dyker upp efter att ha högerklickat på ett objekt.
Lägga till objekt i fönstret Sessionsplan
Här är det andra sättet att lägga till objekt i observationsplanen, genom att använda Guide för
observationslista. Du behöver bara klicka på den fjärde knappen i övre vänstra hörnet av fönstret
för observationsplanering.
Trots att det ser annorlunda ut på det här sättet är det egentligen samma som den första, även
om det kunde ha lite fler detaljer. Här kan du se samma objektkategorier.
75
Handbok KStars
Du kan välja var dessa objekt ska finnas på himlen. Det finns fyra alternativ tillgängliga: Över
hela himlen (vilket är standardvärdet), enligt stjärnbild och i ett område (rektangulärt eller cirkulärt).
76
Handbok KStars
Du kan välja observationens datum och platsen du kommer att observera från.
Du kan välja magnitudtröskel för objekten som ska visas. I astronomi mäter absolut magnitud
den inneboende ljusstyrkan hos ett objekt (också känd som absolut visuell magnitud när den
mäts i det standardiserade fotometriska V-bandet).
77
Handbok KStars
Du kan spara observationsplanen, och den sparas med filändelsen .obslist.
Du kan också komma åt Vad händer i natt, som kan vara till stor hjälp. Det kan ge dig idéer om
vad man kan observera på ett datum, en tid och en plats som du anger med inställningsknapparna i övre högra hörnet av fönstret Vad händer i natt.
78
Handbok KStars
Så här ser fönstret Utför session ut. Det kan öppnas genom att trycka på Ctrl+2. Där kan du också
se en del information om det markerade objektet och du kan lägga till observationsanteckningar.
Första sidan av fönstret Utför session
Genom att klicka på knappen Nästa sida kommer du åt andra sidan av sessionsplanen. Här kan
du se information, dock inte om objektet, utan om utrustningen.
79
Handbok KStars
Andra sidan av fönstret Utför session
Att klicka på knappen Nästa mål gör att Utför session öppnar det första sidan av fönstret med
nästa objekt.
5.10
FITS-visningsverktyg
FITS (Flexible Image Transport System) är standardformatet för att representera bilder och data i
astronomi.
KStars FITS-visningsverktyg är integrerat med INDI-ramverket för sömlös visning och behandling av tagna FITS-bilder. Välj Öppna FITS... i menyn Arkiv, eller tryck på Ctrl+O, för att öppna
en FITS-fil.
Funktioner i FITS-visningen:
• Stöd för 8, 16, 32, IEEE-32 och IEEE-64 bitars format.
• Stöd FITS-bilder i färg (tredimensionella kuber) och Bayer FITS-bilder
• Histogram med linjär, logaritmisk och kvadratrotsskala.
• Ljusstyrkekontroll och kontrastkontroll.
• Panorering och zoomning.
• Automatiska nivåer.
• Statistik.
• Detektering och färgläggning av stjärnor.
• Information om FITS-huvud.
• Ångra och Gör om.
80
Handbok KStars
Diagrammet ovan illustrerar FITS-visningens arbetsområde och fönster. Verktyget tillhandahåller grundläggande funktioner för att visa bilder. FITS-datadjup bevaras genom all behandling,
inklusive öppna och spara. Även om verktyget följer FITS-standarden, stöder det inte alla möjliga funktioner i FITS:
• Stöd för bara en bild per fil.
• Bara stöd för 2-dimensionell och 3-dimensionell data. 1-dimensionell data ignoreras.
Det följande är en kortfattad beskrivning av verktygets funktionella enheter:
• Histogram: Visar enkanals FITS-histogram. Användaren kan skala om bilden genom att valfritt
definiera en övre och undre gräns för beskärningsområdet. Omskalningen (linjär, logaritmisk
eller kvadratrot) kan därefter utföras på området som innesluts av den övre och undre gränsen.
• Statistik: Tillhandahåller enkel statistik för minimala och maximala bildpunktsvärden och deras respektive position. FITS djup, dimension, medelvärde och standardavvikelse.
• FITS-huvud: Visar FITS-huvudinformation.
81
Handbok KStars
Kapitel 6
Kommandoradsläge för att skapa
bilder
Du kan använda KStars för att skapa en bild av himlen utan att starta programmets grafiska
gränssnitt. För att använda funktionen, starta KStars från kommandoraden, och använd väljare för att specificera bildens filnamn, samt önskad bildstorlek: kstars --dump [--filename ks
tars.png ] [--height 640] [--width 480] [--script mitt_skript.kstars] [--date ´´4 Juli 1976
12:30:00´´]
Om inget filnamn anges, skapas en fil som heter kstars.png. En bild som motsvarar filnamnets ändelse försöker skapas. Följande filändelser känns igen: ‘png’, ‘jpg’, ‘jpeg’, ‘gif’, ‘pnm’ och
‘bmp’. Om filändelsen inte känns igen, används den förvalda bildtypen PNG.
På samma sätt, om bildens bredd och höjd inte anges, sätts de till 640 och 480.
Normalt läser KStars inställningsvärden som lagras i filen $KDEHOME/share/config/kstarsrc för
att avgöra var bilden ska centreras, och hur den ritas upp. Det betyder att du måste köra KStars
med det normala grafiska gränssnittsläget, och avsluta programmet när det är inställt med önskade alternativ för att skapa bilderna. Det är inte särskilt flexibelt, så vi tillhandahåller också
möjlighet att köra ett KStars D-Bus-skript för att ställa in scenen innan bilden skapas. Filnamnet
som du anger som skript ska vara ett giltigt KStars D-Bus-skript, såsom ett som skapats med
verktyget Skriptbyggare. Skriptet kan användas för att ställa in var bilden pekar, ange geografisk
plats, ställa in tid och datum, ändra zoomnivå och justera andra visningsalternativ. Vissa av DBus-funktionerna är inte vettiga när det grafiska gränssnittet inte används (som waitForKey()).
Om sådana funktioner hittas när skriptet tolkas, ignoreras de helt enkelt.
Normalt använder KStars datorns tid och datum för att skapa bilden. Som ett alternativ kan du
ange en tid och ett datum med väljaren ‘--date’. Du kan också använda väljaren för att ange
starttid i normalt grafiskt läge.
82
Handbok KStars
Kapitel 7
Styrning av astronomiska instrument
med INDI
KStars tillhandahåller ett gränssnitt för att anpassa och styra astronomiska instrument via protokollet INDI.
Protokollet INDI stöder en mängd astronomiska instrument som CCD-kameror och fokuseringsinstrument. För en aktuell lista med instrument som stöds, besök sidan med instrument som
stöds hos INDI.
7.1
INDI-inställning
KStars kan styra lokala enheter och fjärrenheter sömlöst via INDI:s klient-server arkitektur. INDIenheter kan köras i tre olika lägen:
1. Lokalt: Det lokala läget är det vanligaste, och används för att styra lokala enheter (t.ex. en
enhet som är kopplad till din dator).
2. Server: Serverläget etablerar en INDI-server för en viss enhet och väntar på anslutning från
fjärrklienter. Du kan inte styra serverenheter, du kan bara starta och avsluta dem.
3. Klient: Klientläget används för att ansluta till INDI-fjärrservrar som kör INDI-enheter. Du
kan styra fjärrenheter sömlöst som lokala enheter.
Du kan styra lokala enheter, upprätta INDI-servrar och ansluta till fjärrklienter från Enhetshanteraren i undermenyn Verktyg → Enheter.
Här är en skärmbild av fönstret Enhetshanterare:
83
Handbok KStars
Du kan styra enheter genom att bläddra i enhetsträdet, välja en särskild enhet, och därefter klicka på knappen Kör tjänst. Du kan välja körläge, antingen lokal eller server, enligt definitionen
ovan.Portnumret skapas slumpmässigt i intervallet 7624 till 10 000. KStars tillåter att flera drivrutiner kör med en INDI-server, och därmed en port. Välj flera drivrutiner och klicka därefter på
knappen Kör tjänst.
För att styra fjärrenheter, se avsnittet Fjärrstyrning av instrument.
7.2
Teleskopinställning
De flesta teleskop är utrustade med RS232-gränssnitt för fjärrstyrning. Anslut teleskopets RS232kontakt till datorns serieport eller USB-port. Traditionellt ansluter RS232 till datorns serieport,
men eftersom många nya bärbara datorer övergett serieporten till förmån för USB-portar eller
Firewire-portar, kan man behöva skaffa en serieport till USB adapter för användning med nya
bärbara datorer.
När teleskopet anslutits till serieporten eller USB-porten, kan teleskopet sättas på. Du rekommenderas bestämt att ladda ner och installera det senaste fasta programmet för teleskopstyrenheten.
Teleskopet måste justeras innan det kan användas på ett riktigt sätt. Justera teleskopet (med en
eller två stjärnor) som visas i teleskopets handbok.
KStars behöver kontrollera tid- och platsinställningar innan anslutning till teleskopet. Det försäkrar att följning och synkronisering mellan teleskopet och KStars är riktiga. Följande steg gör
att du kan kommunicera med ett instrument som är direkt ansluten till datorn. För att ansluta till
och fjärrstyra instrument, se avsnittet Fjärrstyrning av instrument.
Du kan använda teleskopguiden och den kontrollerar all information som krävs medan den körs.
Den kan automatiskt avsöka portar efter anslutna teleskop. Du kan köra guiden genom att välja
Teleskopguide i menyn Enheter.
Du kan alternativt ansluta till ett lokalt teleskop, genom att utföra följande steg:
1. Ställ in geografisk plats. Öppna fönstret Ange geografisk plats... genom att välja Geografisk... i menyn Inställningar, genom att klicka på jordklotet i verktygsraden, eller genom
att trycka på Ctrl+G.
84
Handbok KStars
2. Ställ in lokal tid och datum. Du kan ändra till godtycklig tid och datum genom att välja Ställ
in tid... i menyn Tid, eller genom att klicka på ikonen tid i verktygsraden. Fönstret Ställ in
tid använder KDE:s vanliga datumvalskomponent. Om du behöver återställa klockan till
aktuell tid, välj bara Ställ in tid till aktuell i menyn Tid.
3. Klicka på undermenyn Verktyg → Enheter och välj Enhetshanterare.
4. Välj teleskopmodell i kolumnen Enhet.
5. Klicka på knappen Kör tjänst.
6. Klicka på Stäng för att lämna enhetshanterarens dialogruta.
O FTA ANVÄNDA INSTÄLLNINGAR
Du behöver inte ställa in geografisk plats och tid varje gång du ansluter till ett teleskop. Justera bara
inställningarna efter behov.
Du är nu redo att använda instrumentets funktioner. KStars tillhandahåller två bekväma valfria
grafiska gränssnitt för att styra teleskop:
S TYRA TELESKOPET
1. Styrning från himmelskarta: För varje enhet du kör i Enhetshanteraren, visas motsvarande alternativ i menyn som låter dig styra enhetens egenskaper. Du kan ge kommandon som
Förflytta, Synkronisera och Följ direkt från himmelskartan.
Här är en skärmbild av menyn som visas med en aktiv LX200 Classic-enhet:
2. INDI-inställningsruta: Rutan erbjuder användaren alla funktioner som stöds av en enhet.
Rutan är uppdelad i tre huvudavdelningar:
• Enhetsflikar: Varje ytterligare aktiv enhet upptar en flik i INDI-rutan. Flera enheter kan
köra samtidigt utan att påverka andra enheters användning.
85
Handbok KStars
• Egenskapsvisning under flikarna Huvudstyrning och Alternativ: Egenskaper är nyckelelement i INDI-arkitekturen. Varje enhet definierar en uppsättning egenskaper för att
kommunicera med klienten. Teleskopets nuvarande position är ett exempel på en egenskap. Liknande egenskaper finns ofta semantiskt i logiska block eller grupperingar.
• Loggvisning: Enheter rapporterar status och bekräftar kommandon genom att skicka
INDI-meddelanden. Varje enhet har sin egen loggvisning. En enhet skickar oftast bara
meddelanden till sin drivrutin, men en enhet har också möjlighet att skicka ett generellt
meddelande om det är lämpligt.
Du är inte begränsad till att använda ett gränssnitt istället för ett annat, eftersom båda kan användas samtidigt. Åtgärder från himmelskartan syns automatiskt i INDI-inställningsrutan och
tvärtom.
För att ansluta till teleskopet kan du antingen välja Anslut i enhetens meny, eller som ett alternativ kan du trycka på Anslut under enhetens flik i INDI-inställningsrutan.
VIKTIGT
Normalt försöker KStars ansluta till porten /dev/ttyS0. För att ändra anslutningsport, välj INDIinställningsruta i undermenyn Verktyg → Enheter och ändra porten under enhetsfliken.
KStars uppdaterar automatiskt teleskopets longitud, latitud och tid baserat på aktuella inställningar i KStars. Det går att aktivera eller inaktivera det genom att använda fliken INDI från
undermenyn Inställningar → Anpassa KStars.... Genom att använda fliken INDI kan KStars
ställas in att visa eller inte visa INDI-statusmeddelanden i statusraden. Normalt har INDIserverportnummer värden i intervallet 7624 till 9000, men det är enkelt att ändra intervallet genom att använda textrutorna Från och Till under Serverport.
Om KStars lyckas kommunicera med teleskopet, hämtas aktuell RA och Dek från teleskopet, och
ett hårkors, som anger teleskopets position, visas på himmelskartan. Hårkorset som markerar
teleskopets position kan döljas genom att använda fliken INDI från undermenyn Inställningar
→ Anpassa KStars....
86
Handbok KStars
S YNKRONISERA TELESKOPET
Om du justerade teleskopet, och den senaste riktstjärnan till exempel var Vega, ska hårkorset vara
centrerat på Vega. Om hårkorset inte är på riktpunkten, kan du högerklicka på Vega på himmelskartan
och välja Synkronisera i teleskopmenyn. Den här åtgärden talar om för teleskopet att synkronisera
de interna koordinaterna för att stämma med Vegas koordinater, och nu bör teleskopets hårkors vara
centrerat på Vega.
Det är allt: Teleskopet är klart att utforska himlarna.
VARNING
Använd aldrig teleskopet för att titta på solen. Att titta på solen kan orsaka permanent skada på ögonen
och utrustningen.
7.3
Inställning av CCD- och videohämtning
Du kan köra CCD- och videoenheter från Enhetshanteraren i undermenyn Verktyg → Enheter.
Som alla INDI-enheter, är viss styrning av enheten åtkomlig från himmelskartan. Enheten kan
styras fullständigt från INDI-styrrutan.
Standardformatet för att ta bilder är FITS. När en bild väl har tagits och laddats ner, visas den i
KStars FITS-visning.
7.4
Anpassa INDI
Sidan INDI låter dig ändra klientsidans INDI-specifika alternativ. Välj fliken INDI från undermenyn Inställningar → Anpassa KStars... för att komma åt dem. Fönstret är uppdelat i flera
huvudkategorier: Allmänt, Automatiska uppdateringar av enhet, Skärm, Uppdatera källa, Filterhjul och Serverport:
• Allmänt
– INDI-server: Ange katalogen där den installerade INDI-serverns binärprogram finns på
systemet. Normalt använder KStars katalogen ‘/usr/bin/indiserver’.
– INDI-drivrutinkatalog: Ange katalogen där INDI-drivrutiner finns på systemet. Normalt
använder KStars katalogen ‘/usr/share/indi’.
– FITS-standardkatalog: Ange katalogen där alla tagna FITS-bilder sparas. Om ingen katalog är angiven, lagras bilder i $HOME.
• Uppdateringar av enhet
–
–
–
–
Dator: Synkronisera enheten till datorns tids- och platsinställningar.
Enhet: Synkronisera datorn till enhetens tids- och platsinställningar.
Tid: Uppdatera teleskopets datum och tid, om det stöds, vid anslutning.
Geografisk plats: Uppdatera teleskopets information om geografisk plats (nuvarande longitud och latitud), om det stöds, vid anslutning.
• Skärm
– Teleskopets hårkors: Om markerad, visar KStars teleskopets hårkors på himmelskartan.
Hårkorset visas efter anslutningen till teleskopet har lyckats, och dess plats uppdateras periodiskt. Teleskopets namn visas intill hårkorset. KStars visar ett hårkors per anslutet teleskop.
För att ändra färg på teleskopets hårkors, öppna fönstret Anpassa KStars. Välj fliken Färger,
och ändra därefter färg på Målindikator till önskad färg.
87
Handbok KStars
– INDI-meddelanden i statusraden: Om markerad, visar KStars INID-statusmeddelanden i
KStars statusrad.
• Serverport: Ange portintervall som INDI-servern ska binda till när nya drivrutiner startas.
7.5
INDI-koncept
Det huvudsakliga nyckelbegreppet i INDI är att enheter har möjlighet att beskriva sig själva.
Det åstadkoms genom att använda XML för att beskriva en generell hierarki som både kan representera konventionella och icke-konventionella enheter. I INDI kan alla enheter innehålla en
eller flera egenskaper. Alla egenskaper kan innehålla en eller flera element. Det finns fyra typer av
INDI-egenskaper:
• Textegenskap.
• Nummeregenskap.
• Omställningsegenskap (representeras med knappar och kryssrutor i det grafiska gränssnittet).
• Ljusegenskap (representeras av färgade lysdioder i det grafiska gränssnittet)
Alla INDI-enheter delar den standardiserade omställningsegenskapen CONNECTION. Egenskapen CONNECTION har två omställningselement CONNECT och DISCONNECT. KStars tolkar den generella XML-beskrivningen av egenskaper och bygger en representation i ett grafiskt
gränssnitt som är lämpligt för direkt interaktion med användaren.
INDI-inställningsrutan erbjuder många egenskaper för instrumentet som inte kan kommas åt
från himmelskartan. Egenskaperna som erbjuds skiljer sig från ett instrument till ett annat. Trots
det delar alla egenskaper gemensamma funktioner, som styr hur de visas och används:
• Rättighet: Alla egenskaper kan antingen vara läsbara, skrivbara eller både läs- och skrivbara.
Ett exempel på en läs- och skrivbar egenskap är teleskopets rektascension. Du kan skriva in en
ny rektascension och teleskopet panorerar eller synkroniserar till det nya värdet, beroende på
aktuella inställningar. Dessutom uppdateras rektascensionen och skickas tillbaka till klienten
medan teleskopet panorerar.
• Tillstånd: Framför varje egenskap finns en tillståndsindikator (rund LED). Varje egenskap har
ett tillstånd, och motsvarande färgkod:
Tillstånd
Overksam
Ok
Upptagen
Larm
Färg
Beskrivning
Enheten utför inte någon
Grå
åtgärd med avseende på
egenskapen
Senaste åtgärd som
Grön
utfördes för egenskapen
lyckades och aktiverades
Egenskapen utför en
Gul
åtgärd
Egenskapen har ett kritiskt
läge och behöver
Röd
omedelbar
uppmärksamhet
Tabell 7.1: Färgkodning av INDI-tillstånd
88
Handbok KStars
Drivrutinen uppdaterar egenskapernas tillstånd i realtid om det behövs. Om teleskopet till
exempel håller på att panorera till en riktpunkt, markeras egenskaperna RA och Dek båda
som Upptagen. När panoreringen är klar och har lyckats, markeras egenskaperna som Ok.
• Sammanhang: Numeriska egenskaper kan acceptera och behandla tal med två format: decimala och sexagesimala. Det sexagesimala formatet är bekvämt när tid eller ekvatoriella geografiska koordinater anges. Du kan använda vilket format som helst, för din bekvämlighet.
Alla följande tal är till exempel ekvivalenta:
– -156,40
– -156:24:00
– -156:24
• Tid: Standardtiden för all INDI-kommunikation är universell tid (UTC) angiven som ÅÅÅÅMM-DD TT:MM:SS enligt ISO 8601. KStars kommunicerar automatiskt med användning av
riktig UTC-tid med drivrutiner. Du kan aktivera eller inaktivera automatisk tidsuppdatering
på sidan INDI i inställningsdialogrutan.
7.6
Fjärrstyrning av instrument
KStars tillhandahåller ett enkelt men kraftfullt lager för att fjärrstyra instrument. En detaljerad
beskrivning av lagret finns i INDI-rapporten.
Du måste ställa in både server- och klientdatorn för fjärrstyrning:
1. Server: För att förbereda ett instrument för fjärrstyrning, följ samma steg som i Lokal- och
serverinställning. När du startar en enhetstjänst i Enhetshanteraren, visas ett portnummer
i kolumnen Port. Förutom portnumret, behöver du också serverns värddatornamn eller
IP-adress.
2. Klient: Välj Enhetshanterare i undermenyn Verktyg → Enheter och klicka på fliken Klient.
Du kan lägga till, ändra eller ta bort värddatorer under fliken Klient. Lägg till en värddator
genom att klicka på knappen Lägg till. Skriv in serverns värddatornamn eller IP-adress i
fältet Värddator, och skriv in portnumret som erhölls från serverdatorn i steg 1.
89
Handbok KStars
När du lagt till en värddator, högerklicka på värddatorn för att Ansluta eller Koppla ner.
Om en anslutning är upprättad, kan du styra teleskopet från Himmelskartan eller INDIinställningsrutan, precis som beskrivs i avsnittet Lokal- och serverinställning. Så enkelt är det.
7.6.1
Köra en INDI-server från kommandoraden
Även om KStars låter dig enkelt upprätta en INDI-server, kan du också starta en INDI-server från
kommandoraden.
Eftersom INDI är en oberoende komponent, kan du köra en INDI-server på en värddator utan KStars. INDI kan kompileras separat för att köra på fjärrdatorer. Dessutom loggar drivrutiner meddelanden på standardfelutmatningen, vilket kan vara till hjälp i felsökningssituationer.
Syntaxen för INDI-servern är följande:
$ indiserver [väljare] [drivrutin ...]
Väljare:
-l d : logga drivrutinmeddelanden till d/ÅÅÅÅ-MM-DD.islog
-m m : döda klienten om den blir efter med så här många Mibyte, standardvärde 10
-p p : alternativ IP-port, standardvärde 7624
-f sökväg : Sökväg till FIFO för dynamisk start och avstängning av drivrutiner.
-v : visa viktiga händelser, ingen trafik
-vv : -v + innehållet i viktiga meddelanden
-vvv : -vv + fullständig XML
drivrutin: körbar fil eller enhet@värddator[:port]
Om du till exempel vill starta en INDI-server som kör en LX200 GPS-enhet och lyssnar på anslutningar på port 8000, skulle du köra följande kommando:
$ indiserver -p 8000 lx200gps
7.6.2
Säker fjärrstyrning
Antag att vi vill köra en indiserver med INDI-drivrutiner på en annan dator, annan_dator, och
ansluta dem till KStars som kör på den lokala datorn.
Logga in på den andra datorn annan_dator från den lokala datorn, genom att skriva:
$ ssh -L lokal_port:annan_dator:annan_port
Det här kopplar ihop lokal_port på den lokala datorn med annan_port på annan_dator. Efter
inloggningen, kör indiserver på den andra datorn:
$ indiserver -p annan_port [drivrutin...]
Tillbaka på den lokala datorn: starta KStars, och öppna därefter Enhetshanteraren och lägg till
en värddator under fliken Klient. Värddatorn ska vara den lokala värddatorn (oftast 127.0.0.1)
och portnumret ska vara lokal_port som används i stegen ovan. Högerklicka på värddatorn och
välj Anslut i menyn som visas. KStars ansluter till den andra datorns INDI-server via en säker
anslutning. Värddatorinformationen sparas för framtida sessioner.
90
Handbok KStars
7.7
Vanliga frågor om INDI
Fråga: Vad är INDI?
A: INDI är styrprotokollet Instrument-Neutral Distributed-Interface utvecklat av Elwood C.
Downey från ClearSky institutet. KStars använder drivrutiner som fungerar tillsammans med
INDI-protokollet. INDI har många fördelar, bland annat lös koppling mellan hårdvaruenheter
och drivrutiner i programvara. Klienter som använder drivrutiner (som KStars) är fullständigt
omedvetna om enhetens egenskaper. Under körning kommunicerar KStars med drivrutiner och
bygger ett fullständigt dynamiskt grafiskt gränssnitt baserat på tjänster som erbjuds av enheten.
Därför kan nya drivrutiner skrivas eller uppdateras, och KStars kan utnyttja dem utan några
ändringar på klientsidan.
Fråga: Planerar ni stöd för fler instrument?
A: Ja. Vi planerar stöd för viktigare CCD-kameror och fokuseringsutrustningar, och utökat stöd
för flera teleskop. Om du vill att INDI ska utökas med stöd för ett visst instrument, skicka gärna
e-post till [email protected].
Fråga: Vilka åtgärder tillhandahåller KStars för att styra teleskopet?
A: Det beror på vilket särskilt teleskop du använder, men de minimala tre åtgärderna är Panorera, Följa och Synkronisera, som du direkt kan utföra från himmelskartan. Teleskopet måste vara
justerat för att åtgärderna ska utföras riktigt. Vissa teleskop erbjuder fler åtgärder som platshantering, panoreringslägen, fokusering, parkering, med mera. Du kan komma åt teleskopets utökade
funktioner från INDI-inställningsrutan i undermenyn Verktyg → Enheter.
Fråga: Vad är exakt skillnaden mellan Panorering, Följning och Synkronisering?
A: Kommandot Panorera beordrar teleskopet att gå till ett visst mål, och när teleskopet når målet,
fortsätter teleskopet att följa målet med en siderisk hastighet (dvs. den hastighet som stjärnorna
rör sig över himlen). Det fungerar bra för stjärnor, Messier-objekt och nästan allting utanför solsystemet. Men objekt i solsystemet rör sig på annat sätt över himlen, så teleskopet måste Följa
objekten när de rör sig.
Därför måste du ge följkommandot om du vill följa ett objekt som inte har siderisk rörelse. Å
andra sidan används Synkroniseraför att synkronisera teleskopets interna koordinater med de
som ett objekt du väljer har.
Fråga: Kan jag styra teleskopet från en annan plats?
A: Ja. Du kan starta en INDI-server på datorn ansluten till teleskopet så lyssnar servern på begäran från KStars-klienter. När du är ansluten, kan du styra teleskopet direkt från himmelskartan.
Proceduren beskrivs i detalj i avsnittet Fjärrstyrning av instrument.
Fråga: När jag försöker ansluta, rapporterar KStars att teleskopet inte är anslutet till serieporten eller
USB-porten. Vad kan jag göra?
A: Meddelandet visas när KStars inte kan kommunicera med teleskopet. Här är några saker du
kan göra:
1. Kontrollera att du både har läs- och skrivrättighet för porten du försöker ansluta till.
2. Kontrollera anslutningskabeln. Försäkra dig om att den är i gott skick, och prova den med
andra program.
3. Kontrollera teleskopets kraftförsörjning. Försäkra dig om att den är på, och att teleskopet
får tillräckligt med kraft.
4. Ställ in riktig port med INDI-inställningsruta i menyn Enheter. Standardenheten är /dev/
ttyS0
5. Starta om KStars och försök igen.
91
Handbok KStars
Fråga: KStars rapporterar att teleskopet är uppkopplat och klart, men jag kan inte hitta teleskopets hårkors.
Var finns det?
A: KStars hämtar teleskopets RA- och Dek-koordinater vid anslutning. Om justeringen gjorts
riktigt, bör du se hårkorset omkring riktpunkten på himmelskartan. Dock kan RA- och Dekkoordinaterna som tillhandahålls av teleskopet vara felaktiga (till och med under horisonten) och
du måste synkronisera teleskopet med nuvarande riktpunkt. Du kan använda högerklicksmenyn
för att centrera och följa teleskopets hårkors på himmelskartan.
Fråga: Teleskopet rör sig oregelbundet eller inte alls. Vad kan jag göra?
A: Beteendet beror oftast på felaktiga inställningar. Gå igenom följande checklista:
1. Är teleskopet justerat?
2. Är teleskopets justeringsläge riktigt? Använd INDI-inställningsrutan för att kontrollera
och ändra inställningarna (Elev/az, polär, land).
3. Är teleskopets tid- och datuminställningar riktiga?
4. Är teleskopets longitud- och latitudinställningar riktiga?
5. Är teleskopets UTC-justering riktig?
6. Är teleskopets RA- och Dek-axlar stadigt låsta?
7. Är teleskopets N/S-brytarinställning (om den finns) riktig för hemisfären?
8. Är kabeln mellan teleskopet och datorn i gott skick?
Om du tror att alla inställningar är riktiga, men teleskopet fortfarande rör sig oregelbundet eller
inte alls, skicka gärna en rapport till [email protected].
92
Handbok KStars
Kapitel 8
Vanliga frågor
1. Vad betyder de olika symbolerna för avlägsna himmelsobjekt?
Symbolerna anger typen av objekt:
•
•
•
•
•
•
streckad cirkel: öppen stjärnhop
cirkel med kors: klotformig stjärnhop
fyrkant: gasnebulosa
romb: supernovarest
cirkel med yttre linjer: planetär nebulosa
ellips: galax
2. Vad betyder de olika färgerna för avlägsna himmelsobjekt?
I huvudsak anger de olika färgerna vilken katalog objektet hör till (Messier, NGC eller IC).
Vissa objekt har dock en annan färg som anger att det finns extra bilder tillgängliga med
menyn som visas med höger musknapp (standardfärgen för ‘extra’ är röd).
3. Varför finns det så många fler amerikanska städer jämfört med städer i andra länder?
När vi startade KStars kunde vi inte hitta en databas med longitud/latitud som täcker
jordklotet likformigt. Dock håller KStars gemenskap på att snabbt lösa problemet! Vi har
redan tagit emot listor på städer från många användare runt om i världen. Om du kan
bidra till det här arbetet, skicka oss gärna din lista med städer och koordinater.
4. Hur kan man lägga till en ny egen plats i KStars?
Om du vill använda en plats som inte finns i listan, skriv in relevant information (longitud,
latitud, stadens namn, regionens namn och landets namn), och klicka därefter på knappen
Lägg till i lista. Alla fält måste vara ifyllda, utom det valfria regionsnamnet. Du kan också
ändra värden för en befintlig stad genom att helt enkelt ändra värdena i fönstret och lägga
till den i listan.
5. Jag har lagt till en egen plats i KStars som jag inte längre vill ha. Hur tar jag bort den från programmet?
Det är enkelt att ta bort en egen plats från KStars genom att markera den i stadslistan
och klicka på knappen Ta bort stad. Observera att det inte går att ta bort en av KStars
fördefinierade städer.
6. Varför försvinner vissa objekt när jag panorerar skärmen?
När skärmen rör sig, måste KStars beräkna skärmkoordinaterna för varje objekt i databasen, vilket innebär en hel del ganska omfattande trigonometri. När skärmen panoreras (antingen med piltangenterna eller genom att dra med musen), kan skärmen bli långsam och
ryckig, eftersom datorn har svårigheter att hänga med. Genom att utesluta många objekt,
så reduceras beräkningslasten en hel del, vilket ger jämnare panorering. Du kan stänga av
funktionen i fönstret Anpassa KStars, och du kan också anpassa vilka objekt som döljs.
93
Handbok KStars
7. Jag förstår inte terminologin som används av KStars. Var kan jag lära mig mer om astronomin
bakom programmet?
KStars handbok innehåller Astroinfo-projektet, en samling korta notiser med länkade astronomirelaterade begrepp, som kan utforskas och åskådliggöras med KStars. Astroinfo är en
gemensam ansträngning, som GNUpedia eller Everything2. Om du vill bidra till Astroinfo,
gå gärna med i vår e-postlista: [email protected].
8. Jag vill att KStars ska starta med en tid och ett datum som skiljer sig från datorns tid. Är det möjligt?
Ja. För att starta KStars med en annan tid eller ett annat datum, använd väljaren ‘--date’,
följt av en datumsträng som ‘4 juli 1976 12:30:00’.
9. Jag vill att KStars ska starta med simuleringsklockan stoppad. Är det möjligt?
Ja. För att starta KStars med klockan stoppad, lägg helt enkelt till väljaren ‘--paused’ på
kommandoraden.
10. Hur noggrant är KStars?
KStars är ganska noggrant, men inte (ännu) så noggrant som det skulle kunna vara. Problemet med beräkningar med hög precision är att man måste börja hantera ett stort antal
faktorer som komplicerar saker och ting. Om du inte är en professionell astronom, kommer
du troligen aldrig ha problem med noggrannheten eller precisionen.
Här är en lista på några av de komplicerande faktorer som begränsar programmets precision:
• Planetpositionerna är bara noggranna för datum inom ungefär 4000 år från dagens datum. Planetpositionerna förutsägs med en Fourierliknande analys av banorna, enligt observationer under de senaste århundradena. Vi lärde oss i skolan att planeterna följer
enkla elliptiska banor runt solen, men det är inte helt sant. Det skulle endast vara sant
om det bara fanns en planet i solsystemet, och om solen och planeten båda var punktformiga massor. Som det är så drar planeterna hela tiden i varandra, och stör banorna lite
grand, dessutom orsakar tidvatteneffekter precession. I själva verket anger nyligen utförda analyser att planeternas banor inte ens är stabila i det långa loppet (dvs. millioner
eller milliarder år). Som en tumregel, kan du förvänta dig att positionen för en planet är
noggrann till några få bågsekunder mellan datumen -2000 och 6000.
Pluto är undantaget från detta, med en position som kanske är tio gånger mindre noggrann än positionen för övriga planeter, även om dess position för datum nära dagens
datum ligger inom en bågsekund.
Månens position är förmodligen svårast att förutsäga med hög noggrannhet. Det beror
på att den störs en hel del av jorden. Dessutom, eftersom den är så nära, märks enkelt
mycket små effekter för månen, effekter som skulle vara omöjliga att detektera för avlägsna kroppar.
Objekten med sämst långtidsprecision i programmet är kometer och asteroider. Vi använder en mycket förenklad banmodell för mindre planeter, som inte omfattar störningar från andra kroppar. Därför är deras position bara tillförlitlig för datum nära dagens
datum. Även för dessa datum kan man förvänta sig positionsfel bland de mindre planeterna på omkring 10 bågsekunder eller mer.
11. Varför måste jag ladda ner en förbättrad NGC/IC-katalog och Messier-objektbilder? Varför inte bara
låta dem ingå som en del av KStars distribution?
Upphovsmannen till den nerladdningsbara NGC/IC-katalogen har givit ut den med begränsningen att den inte får användas kommersiellt. För de flesta användare av KStars är
det inte ett problem. Det är dock tekniskt sett emot KStarss licens (GPL) att begränsa användning på detta sätt. Vi tog bort Messier-objektbilderna från standarddistributionen av
två orsaker: för att helt enkelt reducera storleken för KStars, och dessutom på grund av
liknande licensproblematik med några av bilderna. De elektroniska bilderna är väsentligt
komprimerade till en mycket låg kvalitet jämfört med ursprungsformen, men jag har erhållit explicita rättigheter från bildernas upphovsmän att använda det fåtal bilder där det fanns
några tvivel om det (se README.images). Ändå, för att vara helt på den säkra sidan, tog jag
94
Handbok KStars
bort dem från standarddistributionen, och markerade nerladdningsarkivet som ´´fritt för
icke-kommersiell användning´´.
12. Jag njuter verkligen av de vackra bilderna som jag har laddat ner via KStars. Jag skulle vilja dela
dem med resten av världen. Kan jag publicera en kalender med dessa bilder (eller finns det några
begränsningar i hur bilderna kan användas)?
Det beror på bilden, men många av bilderna begränsar kommersiell användning. Bildvisningens statusrad innehåller oftast information om bildens copyright-innehavare, och vilka
användningsbegränsningar som gäller. Som tumregel är allt som publiceras av NASA öppet (inklusive alla bilder från rymdteleskopet Hubble). För allt annat kan du vara rätt säker
på att bilderna inte får användas kommersiellt utan tillåtelse. Om du tvekar, kontakta bildens copyright-innehavare direkt.
13. Kan jag hjälpa till att bidra till framtida versioner av KStars?
Ja, definitivt! Presentera dig på vår e-postlista: [email protected]. Om du vill hjälpa till
att koda, ladda ner kodens senaste KStars GIT-version och dyk ner i den. Det finns flera
README-filer i distributionen som förklarar några av kodens delsystem. Om du behöver
idéer om vad som behöver göras, se filen TODO. Du kan skicka in programfixar till kstarsdevel, och tveka inte att skicka eventuella frågor du har om koden dit också.
Om du inte sysslar med programmering, kan vi fortfarande använda din hjälp med i18n,
dokumentation, Astroinfo notiser, webblänkar, felrapporter och önskemål om funktioner.
95
Handbok KStars
Kapitel 9
Astroinfo-projektet
Här hittar du en samling med korta notiser som förklarar olika astronomiska begrepp som används i KStars. Från koordinatsystem till himmelsmekanik, så hittar du svar på dina frågor här.
Notiserna innehåller också ibland övningar som du kan göra med KStars för att illustrera konceptet bakom notisen.
9.1
Astroinfo: Innehållsförteckning
H IMLEN OCH KOORDINATSYSTEM
• Himmelskoordinatsystem
• Himmelsekvator
• Himmelspoler
• Himmelssfären
• Ekliptikan
• Dagjämningarna
• Geografiska koordinater
• Storcirklar
• Horisonten
• Timvinkel
• Lokal meridian
• Precession
• Zenit
T ID
• Epok
• Juliansk dag
• Skottår
• Siderisk tid
96
Handbok KStars
• Tidzoner
• Universell tid
I NSTRUMENTERING
• Teleskop
F YSIK
• Svartkroppsstrålning
• Mörk materia
• Flöde
• Ljusstyrka
• Parallax
• Retrograd rörelse
A STROFYSIK
• Elliptiska galaxer
• Spiralgalaxer
• Magnitudskalan
• Stjärnor: Svar på grundläggande frågor
• Stjärnfärger och temperaturer
• Kosmiska avståndsstegen
9.2
Himmelskoordinatsystem
Ett grundläggande krav för att kunna studera himlen är att kunna avgöra var på himlen saker
finns. För att ange positioner på himlen, har astronomer utvecklat flera koordinatsystem. Vart och
ett använder ett rutnät med koordinater som projiceras på himmelssfären, analogt med det geografiska koordinatsystemet som används på jordens yta. Koordinatsystemen skiljer sig bara i sitt
val av grundplan, som delar himlen i två likadana halvklot längs en storcirkel. (grundplanet för
det geografiska koordinatsystemet är jordens ekvator). Varje koordinatsystem namnges efter sitt
val av grundplan.
9.2.1
Det ekvatoriella koordinatsystemet
Det ekvatoriella koordinatsystemet är troligen det mest använda himmelskoordinatsystemet. Det
är också närmast släkt med det geografiska koordinatsystemet, eftersom de använder samma
grundplan, och samma poler. Projektionen av jordens ekvator på himmelssfären kallas himmelsekvatorn. På samma sätt ger projektion av de geografiska polerna på himmelssfären de norra
och södra himmelspolerna.
Det finns dock en viktig skillnad mellan de ekvatoriella och geografiska koordinatsystemen: det
geografiska systemet är fixerat vid jorden, och det roterar med jorden. Det ekvatoriella systemet
är fixerat vid stjärnorna 1 , så det verkar rotera över himlen med stjärnorna, men det är förstås i
verkligheten jorden som roterar under den stillastående himlen.
1 i själva verket är inte de ekvatoriella koordinaterna riktigt fixerade vid stjärnorna. Se precession. Dessutom om
timvinkel används istället för rektascension, så är det ekvatoriella systemet fixerat vid jorden, inte stjärnorna.
97
Handbok KStars
Den latitudliknande vinkeln i det ekvatoriella systemet kallas deklination (med förkortningen Dek).
Den mäter vinkeln för ett objekt ovanför eller under himmelsekvatorn. Den longitudliknande vinkeln kallas rektascension (förkortat RA). Den mäter vinkeln för ett objekt öster om vårdagjämningen. Till skillnad från longituder, mäts rektascensionen oftast i timmar istället för grader, eftersom
den skenbara rotationen av det ekvatoriella koordinatsystemet är närbesläktat till siderisk tid och
timvinkel. Eftersom ett helt varv på himlen tar 24 timmar att fullborda, går det (360 grader / 24
timmar) = 15 grader på en timmes rektascension.
Ekvatoriella koordinater för avlägsna himmelsobjekt och stjärnor varierar inte nämnvärt under
korta tidsperioder, eftersom de inte påverkas av daglig rörelse (himlens skenbara dagliga rotation omkring jorden. Observera dock att den tar ett stjärndygn i motsats till ett soldygn). De
är lämpliga koordinater för att skapa kataloger över stjärnor och avlägsna himmelsobjekt (observera att också galaktiska koordinater fungerar bra, men är besvärliga att använda från jordens
synpunkt). Dock finns det effekter som gör att rektascension och deklination för objekt varierar
med tiden, nämligen precession och nutation, samt verklig rörelse, där den senare är ännu mindre
viktig. Ekvatoriella koordinater anges därmed ofta med en lämplig epok, för att ta hänsyn till
precession. Populära epoker omfattar J2000,0 (julianska året 2000) och B1950,0 (Bessel-året 1950).
9.2.2
Det horisontella koordinatsystemet
Det horisontella koordinatsystemet använder observatörens lokala horisont som grundplan. Det
här delar upp himlen på ett bekvämt sätt i det övre halvklotet som kan ses, och det undre
halvklotet som inte kan ses (eftersom jorden är i vägen). Polen för det övre halvklotet kallas
zenit. Polen för det undre halvklotet kallas nadir. Vinkeln för ett objekt ovanför eller under horisonten kallas elevationen (förkortas alt). Vinkeln på ett objekt runt horisonten (mätt från norra
punkten, mot öster) kallas azimut. Det horisontella koordinatsystemet kallas ibland också alt/azkoodinatsystemet.
Det horisontella koordinatsystemet är fixerat vid jorden, inte stjärnorna. Därför ändras elevation
och azimut för ett objekt med tiden, allteftersom objektet förefaller driva över himlen. Dessutom,
eftersom det horisontella systemet definieras med den lokala horisonten, kommer samma objekt
som betraktas från olika platser på jorden vid samma tid, att ha olika värden på elevation och
azimut.
Horisontella koordinater är mycket användbara för att avgöra uppgångs- och nergångstider för
ett himmelsobjekt. När ett objekt har elevationen = 0 grader, går det antingen upp (om dess
azimut är < 180 grader) eller går det ner (om dess azimut är > 180 grader).
9.2.3
Det ekliptiska koordinatsystemet
Det ekliptiska koordinatsystemet använder ekliptikan som grundplan. Ekliptikan är vägen som
solen verkar följa över himlen under årets gång. Det är också en projektion av jordens banplan på
himmelssfären. Latitudvinkeln kallas ekliptisk latitud, och longitudvinkeln kallas ekliptisk longitud.
Liksom rektascensionen i det ekvatoriella systemet, är nollpunkten för den ekliptiska longituden
vårdagjämningen.
Vad tror du att ett sådant koordinatsystem kan vara användbart till? Om du gissade att kartlägga
objekt i solsystemet, har du alldeles rätt! Varje planet (utom Pluto) går runt solen i ungefär samma
plan, så att de alltid verkar vara någonstans nära ekliptikan (dvs. de har alltid små ekliptiska
latituder).
9.2.4
Det galaktiska koordinatsystemet
Det galaktiska koordinatsystemet använder vintergatan som grundplan. Latitudvinkeln kallas galaktisk latitud, och longitudvinkeln kallas galaktisk longitud. Det här koordinatsystemet är användbart för att studera själva galaxen. Man kanske vill veta hur stjärntätheten ändras som en funktion
av galaktisk latitud, eller hur mycket vintergatans skiva är tillplattad.
98
Handbok KStars
9.3
Himmelsekvatorn
Himmelsekvatorn är en tänkt storcirkel på himmelssfären. Himmelsekvatorn är det grundläggande planet i det ekvatoriella koordinatsystemet, så den definieras som samlingen av alla punkter
med deklinationen noll grader. Den är också projektionen av jordens ekvator på himlen.
Himmelsekvatorn och ekliptikan har en vinkel på 23,5 grader på himlen. Punkterna där de skär
varandra är vår- och höstdagjämningarna.
9.4
Himmelspolerna
Himlen verkar driva ovanför från öster till väster, och fullbordar en hel cirkel över himlen på
24 (sideriska) timmar. Det här fenomenet beror på jordens rotationen kring sin axel. Jordens axel
sammanfaller med himmelssfären i två punkter. De här punkterna är himmelspolerna. Alltmedan jorden snurrar, förblir de fasta på himlen, och alla andra punkter verkar rotera runt dem.
Himmelspolerna är också polerna i det ekvatoriella koordinatsystemet, vilket betyder att de har
deklinationer som är +90 grader och -90 grader (för norra och södra himmelspolen).
Den norra himmelspolen har för närvarande nästan samma koordinater som den ljusstarka polstjärnan (på latin ‘Polaris’). Det här gör att polstjärnan är användbar för navigering: den är inte
bara hela tiden över den norra punkten på horisonten, utan dess höjdvinkel är alltid (nästan)
samma som observatörens geografiska latitud (dock är polstjärnan bara synlig från platser på
norra halvklotet).
Det faktum att polstjärnan är nära polen är en ren tillfällighet. I själva verket, på grund av precession, är polstjärnan bara nära polen en liten del av tiden.
TIPS
Övningar:
Använd fönstret Sök objekt (Ctrl+F) för att hitta polstjärnan. Observera att dess deklination är nästan
(men inte precis) +90 grader. Jämför elevationen när du fokuserar på polstjärnan med din positions
geografiska latitud. De är alltid inom en grad från varandra. De är inte exakt likadana eftersom polstjärnan inte befinner sig exakt vid polen (du kan peka exakt på polen genom att byta till ekvatoriella
koordinater, och trycka på uppåtpilen tills himlen slutar panorera).
Använd rutan Tidsteg i verktygsraden för att accelerera tiden till ett steg på 100 sekunder. Du kan se
att hela himlen verkar rotera runt polstjärnan, medan den själv verkar nästan stillastående.
Vi nämnde att himmelspolen är polen för det ekvatoriella koordinatsystemet. Vad tror du att polen för
det horisontella (elevation/azimut) koordinatsystemet är? (Zenit).
9.5
Himmelssfären
Himmelssfären är en tänkt sfär med enorm radie, centrerad runt jorden. Alla objekt som kan ses
på himlen kan tänkas ligga på ytan av den här sfären.
Vi vet förstås att objekten på himlen inte finns på ytan av en sfär centrerad runt jorden, så varför bry sig om en sådan konstruktion? Allt vi ser på himlen är så långt borta, att avstånden är
omöjliga att avgöra genom att bara titta på dem. Eftersom deras avstånd är obestämda, behöver
man bara veta riktningen mot objektet för att hitta det på himlen. På detta sätt är modellen med
himmelssfären en mycket praktisk modell för att kartlägga himlen.
Riktningen till olika objekt på himlen kan kvantifieras genom att skapa ett himmelskoordinatsystem.
99
Handbok KStars
9.6
Ekliptikan
Ekliptikan är en tänkt storcirkel på himmelssfären, som solen verkar flytta sig längs under året.
Det är förstås jordens bana runt solen som verkligen orsakar ändringen i solens skenbara riktning. Ekliptikan lutar från himmelsekvatorn med 23,5 grader. De två punkterna där ekliptikan
korsar himmelsekvatorn är kända som dagjämningspunkterna.
Eftersom vårt solsystem är ganska platt, är planeternas banor också nära ekliptikans plan. Dessutom ligger zodiakens stjärnbilder längs ekliptikan. Det här gör att ekliptikan är en mycket användbar referenslinje för alla som försöker hitta planeterna eller zodiakens stjärnbilder, eftersom
alla bokstavligen ‘följer solen’.
På grund av ekliptikans lutningen med 23,5 grader, ändras solens elevation över horisonten vid
middagstid under årets gång, när den följer ekliptikans väg över himlen. Detta orsakar årstiderna. På sommaren står solen högt upp på himlen vid middagstid, och förblir ovanför horisonten
mer än tolv timmar. På vintern står solen tvärtom lågt på himlen vid middagstid, och förblir
ovanför horisonten mindre än tolv timmar. Dessutom mottas solljuset vid jordens yta med en
mer direkt vinkel på sommaren, vilket betyder att ett givet område på ytan tar emot mer energi per sekund på sommaren än på vintern. Skillnaden i dagens längd och mottagen energi per
areaenhet leder till skillnaderna i temperatur som vi upplever på sommaren och vintern.
TIPS
Övningar:
Försäkra dig om att din plats är inställd till någonstans som inte ligger mycket nära ekvatorn för dessa experiment.Öppna fönstret Anpassa KStars, och byt till horisontella koordinater, med visning av
marken. Öppna fönstret Ställ in tid (Ctrl+S), och ändra datumet till någon dag mitt i sommaren, och
tiden till 12:00 mitt på dagen. Tillbaka i huvudfönstret, peka mot den södra horisonten (tryck på S).
Observera solhöjden ovanför horisonten mitt på dagen under sommaren. Ändra nu datum till någon
dag mitt i vintern (men behåll tiden på 12:00 mitt på dagen). Solen står nu mycket lägre på himlen. Du
märker också att dagarnas längd är olika, om du visar verktyget Vad händer i natt... för varje datum.
9.7
Dagjämningarna
De flesta människor känner till vår- och höstdagjämningarna som datum i almanackan, som
anger början på norra halvklotets vår och höst. Visste du att dagjämningarna också är positioner på himlen?
Himmelsekvatorn och ekliptikan är två storcirklar på himmelssfären, med en vinkel på 23,5 grader. De två punkterna där de sammanfaller kallas för dagjämningspunkterna. Vårdagjämningen
har koordinaterna RA=0,0 timmar, Dec=0,0 grader. Höstdagjämningen har koordinaterna RA=12,0
timmar, Dec=0,0 grader.
Dagjämningarna är viktiga för att markera årstiderna. Eftersom de finns på ekliptikan, passerar
solen genom varje dagjämningspunkt varje år. När solen passerar vårdagjämningspunkten (oftast den 21:a mars), korsar den himmelsekvatorn från söder till norr, vilket anger slutet på vintern
för norra halvklotet. På samma sätt, när solen passerar höstdagjämningspunkten (oftast den 21:a
september), korsar den himmelsekvatorn från norr till söder, vilket anger slutet på vintern för
södra halvklotet.
9.8
Geografiska koordinater
Platser på jorden kan anges med ett sfäriskt koordinatsystem. Det geografiska koordinatsystemet
(för ‘kartläggning’ av jorden) är upplinjerat med jordens rotationsaxel. Det definierar två vinklar
som mäts från jordens centrum. En vinkel, som kallas latitud, mäter vinkeln mellan vilken punkt
100
Handbok KStars
som helst och ekvatorn. Den andra vinkeln, som kallas longitud, mäter vinkeln längs ekvatorn
från en godtycklig punkt på jorden (Greenwich i England är den vedertagna nollpunkten för
longituden i de flesta moderna samhällen).
Genom att kombinera de här två vinklarna kan vilken plats som helst anges på jorden. Till exempel så har Baltimore i Maryland (U.S.A.) en latitud på 39,3 grader nord och en longitud på 76,6
grader väst. Alltså passerar en vektor som dras från jordens medelpunkt till en punkt 39,3 grader
över ekvatorn och 76,6 grader väster om Greenwich i England genom Baltimore.
Ekvatorn är naturligtvis en viktig del av det här koordinatsystemet, eftersom den representerar
nollpunkten för latitudvinkeln, och punkten halvvägs mellan polerna. Ekvatorn är grundplanet för
det geografiska koordinatsystemet. Alla sfäriska koordinatsystem definierar ett sådant plan.
Linjer med konstant latitud kallas breddgrader. De spårar upp cirklar på jordens yta, men den enda
breddgraden som är en storcirkel är ekvatorn (latitud = 0 grader). Linjer med konstant longitud
kallas meridianer. Meridianen som passerar genom Greenwich är nollmeridianen (longitud = 0
grader). I motsats till breddgrader är alla meridianer storcirklar, och meridianer är inte parallella:
de korsar varandra på nord- och sydpolen.
TIPS
Övning:
Vad är longituden för nordpolen? Dess latitud är 90 grader nord.
Det här är en trickfråga. Longituden är meningslös vid nordpolen (och sydpolen). Den har alla longituder samtidigt.
9.9
Storcirklar
Tänk dig ett klot, som jorden, eller himmelssfären. Skärningen mellan vilket plan som helst och
klotet ger en cirkel på ytan av klotet. Om planet råkar innehålla klotets centrum, är skärningscirkeln en storcirkel. Storcirklar är de största cirklar som kan ritas på ett klot. Dessutom är den kortaste vägen mellan två godtyckliga punkter på ett klot alltid längs en storcirkel.
Bland exempel på storcirklar på himmelssfären ingår: horisonten, himmelsekvatorn och ekliptikan.
9.10
Horisonten
Horisonten är linjen som skiljer jorden från himlen. Mer exakt är det linjen som skiljer alla riktningar som man har möjlighet att titta i två avdelningar: de som skär jorden och de som inte gör
det. På många platser döljs horisonten av träd, byggnader, berg, etc. Om man befinner sig på ett
skepp till havs, är horisonten dock fullständigt uppenbar.
Horisonten är grundplanet i det horisontella koordinatsystemet. Med andra ord är det samlingen
punkter som har en elevation på noll grader.
9.11
Timvinkel
Som förklaras i avsnittet siderisk tid, anger rektascensionen för ett objekt den sideriska tiden då
det passerar förbi den lokala meridianen. Ett objekts timvinkel (HA) definieras som skillnaden
mellan den nuvarande lokala sideriska tiden och objektets rektascension.
HAobj = LST - RAobj
På detta sätt anger timvinkeln för ett objekt hur lång siderisk tid har gått sedan objektet passerade den lokala meridianen. Den är också vinkelavståndet mellan objektet och meridianen, mätt
101
Handbok KStars
i timmar (1 timme = 15 grader). Om ett objekt till exempel har en timvinkel på 2,5 timmar, passerade det den lokala meridianen för 2,5 timmar sedan, och är för närvarande 37,5 grader väster
om meridianen. Negativa timvinklar anger tiden till nästa passage förbi den lokala meridianen.
Naturligtvis betyder timvinkeln noll att objektet för närvarande är på den lokala meridianen.
9.12
Den lokala meridianen
Meridianen är en tänkt storcirkel på himmelssfären som är vinkelrät mot den lokala horisonten.
Den passerar genom den norra punkten på horisonten, genom himmelspolen, upp till zenit, och
genom södra punkten på horisonten.
Eftersom den är fast i den lokala horisonten, verkar stjärnor driva förbi den lokala meridianen när
jorden snurrar. Man kan använda rektascensionen och den lokala sideriska tiden för att avgöra
när de korsar den lokala meridianen (se timvinkel).
9.13
Precession
Precession är den gradvisa ändringen i riktning för jordens rotationsaxel. Rotationsaxeln spårar
en kon, som fullbordar en hel omkrets på 26.000 år. Om du någonsin har snurrat en topp eller en
fyrsidig snurra, så är toppens ‘vaggande’ rörelse när den snurrar precession.
Eftersom riktningen på jordens rotationsaxel ändras, så ändras platserna för himmelspolerna.
Anledningen till jordens precession är komplicerad. Jorden är inte ett perfekt klot, utan den är
något tillplattad, vilket betyder att storcirkeln vid ekvatorn är längre än en ‘storcirkelmeridian’
som passerar genom polerna. Dessutom befinner sig månen och solen utanför jordens ekvatorialplan. Som resultat orsakar månens och solens dragningskraft ett svagt vridmoment, förutom en
linjär kraft, på den tillplattade jorden. Det här vridmomentet på den snurrande jorden leder till
precessionsrörelsen.
TIPS
Övning:
Precession ses lättast genom att observera himmelspolen. För att hitta polen, byt först till ekvatoriella
koordinater i fönstret Anpassa KStars, och håll sedan nere uppåtpilen till skärmen slutar panorera. Deklinationen som visas i mitten på informationsraden ska vara +90 grader, och den ljusstarka
polstjärnan ska vara nästan mitt på skärmen. Försök att svepa med vänster och höger piltangent.
Observera att himlen verkar rotera runt polen.
Vi demonstrerar nu precession genom att ändra datum till ett mycket avlägset år, och observerar att
platsen för himmelspolen inte längre är i närheten av polstjärnan. Öppna fönstret Ställ in tid (Ctrl+S),
och sätt datumet till år 8000 (för närvarande kan inte KStars hantera datum som är mycket avlägsnare
än det här, men datumet är tillräckligt för vårt syfte). Observera att himlen nu är centrerad runt en punkt
mellan stjärnbilderna Svanen och Cepheus. Verifiera att detta verkligen är polen genom att svepa åt
vänster och höger: Himlen roterar runt den här punkten. År 8000 kommer inte den norra himmelspolen
vara i närheten av polstjärnan.
9.14
Zenit
Zenit är punkten på himlen dit man tittar om man titta ‘rakt upp’ från marken. Mer exakt så är
det punkten på himlen med en elevation på +90 grader. Det är polen i det horisontella koordinatsystemet. Geometriskt är det punkten på himmelssfären som skärs av en linje som dras från
jordens centrum genom platsen man befinner sig på jordens yta.
Zenit är, definitionsmässigt, en punkt längs den lokala meridianen.
102
Handbok KStars
TIPS
Övning:
Du kan peka mot zenit genom att trycka på Z eller genom att välja Zenit i menyn Plats.
9.15
Epok
En epok är ett visst tidsögonblick (oftast i det förflutna) använt som referens för tidmätning i
astronomi. För att förenkla beräkningar, använder astronomer oftast antal dagar som har förflutit sedan en viss tidpunkt som ett sätt att representera tid i astronomiska beräkningar. Denna
godtyckligt valda ´´startpunkt´´ är en tidreferens som kallas en epok.
En epok kungörs oftast tillsammans med ekvatoriella koordinater i astronomiska kataloger, eftersom de himmelsobjektens ekvatoriella koordinater ändras med tiden (även om det går långsamt). Utskrivna sjärnkartor eller atlas markeras ofta som giltiga under en viss epok.
Den för närvarande mest populära epoken är J2000,0 (det Julianska året 2000,0) som (nästan
exakt) motsvarar 1:a januari 2000, 12.00 på dagen, UTC. Andra epoker inkluderar B1900 och
B1950.
KStars stöder kataloger baserade på epokerna J2000,0 och B1950,0.
9.16
Juliansk dag
Julianska dagar är ett sätt att beräkna aktuellt datum genom en enkel beräkning av antalet dagar
som har gått sedan något avlägset, godtyckligt datum. Antal dagar kallas den julianska dagen
förkortat som JD. Startpunkten, JD=0, är 1 januari, 4713 f. Kr. (eller 1 januari, -4712, eftersom det
inte finns något år ’0’). Julianska dagar är mycket användbara eftersom de gör det lätt att avgöra
antal dagar mellan två händelser genom att helt enkelt subtrahera värdena för deras julianska
dagar. Sådana beräkningar är svåra med den vanliga (gregorianska) kalendern, eftersom dagar
grupperas i månader, som kan innehålla ett varierande antal dagar, och det finns en ytterligare
komplikation i form av skottår.
Att översätta från den vanliga (gregorianska) kalendern till julianska dagar och vice versa lämnas
bäst till ett särskilt program som skrivits för att göra detta, som KStars Astronomiräknare. För
de intresserade följer ett enkelt exempel på en översättning från ett gregoriansk datum till en
juliansk dag:
JD = D - 32075 + 1461*( Å + 4800 + ( M - 14 ) / 12 ) / 4 + 367*( M - 2 - ( M - 14 ) / 12 * 12 ) / 12 3*( ( Å + 4900 + ( M - 14 ) / 12 ) / 100 ) / 4
där D är dagen (1-31), M är månaden (1-12), och Å är året (1801-2099). Observera att den här
formeln bara fungerar för datum mellan 1801 och 2099. Mer avlägsna datum kräver en mer komplicerad transformering.
Ett exempel på juliansk dag är: JD 2440588, som motsvarar 1 januari, 1970.
Julianska dagar kan också användas för att avgöra tiden. Tiden på dagen uttrycks som ett bråktal
av en hel dag, med 12:00 mitt på dagen (inte midnatt) som nollpunkt. Alltså är klockan 15:00
den 1 januari 1970 JD 2440588.125 (eftersom 15:00 är tre timmar efter middag, och 3/24 = 0,125
dagar). Observera att den julianska dagen alltid avgörs från universell tid, inte lokal tid.
Astronomer använder vissa julianska dagar som viktiga referenspunkter, så kallade epoker. En
ofta använd epok kallas J2000, den julianska dagen för 1 januari, 2000, klockan 12:00 på dagen =
JD 2451545.0.
Mycket mer information om julianska dagar är tillgängligt på Internet. En bra startpunkt är U.S.
Naval Observatory. Om den platsen inte är tillgänglig när du läser detta, försök att leta efter
‘Julian Day’ med din favoritsöktjänst.
103
Handbok KStars
9.17
Skottår
Jorden har två huvudsakliga rörelsekomponenter. För det första så snurrar den runt sin rotationsaxel, och en fullständig rotation tar en dag att fullborda. För det andra så går den i en bana runt
solen, och ett fullständig banvarv tar ett år att fullborda.
Normalt består ett kalenderår av 365 dagar, men det visar sig att ett sant år (dvs. ett fullständigt
varv för jorden runt solen, som också kallas ett tropiskt år) är lite längre än 365 dagar. Med andra
ord, tiden det tar för jorden att fullborda ett omloppsvarv, gör den 365,24219 varv runt sin egen
axel. Bli inte alltför förvånad över detta. Det finns ingen anledning att förvänta sig att jordrotationen och banrörelsen ska vara synkrona på något sätt. Det här gör det i alla fall något besvärligt
att hantera kalendertid...
Vad skulle hända om vi helt enkelt ignorerade den extra rotationen av 0,24219 i slutet på året,
och bara definierade året att alltid vara 365,0 dagar? Kalendern är i grunden en kartläggning av
jordens rörelse runt solen. Om vi ignorerar den extra biten i slutet på året, så kommer kalenderdatumet att driva lite längre efter jordens verkliga position runt solen. Efter några få årtionden,
skulle datum för dagjämningspunkterna och solstånden ha drivit märkbart.
I själva verket var det tidigare så att alla år verkligen definierades att ha 365,0 dagar, och kalendern ‘drev’ iväg från de verkliga årstiderna som resultat. År 46 f. Kr. upprättade Julius Caesar
den julianska kalendern, som omfattade världens första skottår: Han påbjöd att var fjärde år skulle vara 366 dagar långt, så att året var i medeltal 365,25 dagar långt. Det här löste egentligen
kalenderdriftsproblemet.
Problemet var dock inte fullständigt löst med den julianska kalendern, eftersom ett tropiskt år
inte är 365,25 dagar, utan det är 365,24219 dagar. Man har fortfarande ett kalenderdriftsproblem,
det tar bara många århundraden innan det blir märkbart. Så under 1582, påbjöd påven Gregorius
XIII den gregorianska kalendern, som i stort var likadan som den julianska, men med ytterligare ett
trick tillagt för skottår. Jämna århundraden (de som slutar med siffrorna ‘00’) är bara skottår om
de är delbara med 400. Alltså var år 1700, 1800 och 1900 inte skottår (även om de skulle ha varit
det med den julianska kalendern), medan år 2000 var ett skottår. Det finns alltså fortfarande en
liten kalenderdrift, men den uppgår till ett fel på bara tre dagar på 10.000 år. Den gregorianska
kalendern används fortfarande som standardkalender i större delen av världen.
NOT
En rolig trivialitet: När påven Gregorius påbjöd den gregorianska kalendern, hade den julianska kalendern följts i över 1500 år, och därför hade kalenderdatum redan drivit mer än en vecka. Påven
Gregorius synkroniserade kalendern genom att helt enkelt eliminera tio dagar: Under 1582, var dagen
efter fjärde oktober den femtonde oktober!
9.18
Siderisk tid
Siderisk tid betyder bokstavligen ‘stjärntid’. Tiden som vi är vana vid i vardagslivet är soltid. Den
grundläggande enheten för soltiden är en dag: tiden det tar för solen att färdas 360 grader runt
himlen, beroende på jordens rotation. Mindre enheter av soltid är bara uppdelningar av dagen:
• 1/24 dag = 1 timma
• 1/60 timma = 1 minut
• 1/60 minut = 1 sekund
Det finns dock ett problem med soltid. Jorden snurrar i själva verket inte 360 grader på en soldag.
Jorden är i en bana runt solen, och under en dag flyttar den sig ungefär en grad i banan (360
grader / 365,25 dagar för ett helt varv, ungefär en grad per dag). Alltså ändras riktningen mot
solen ungefär en grad på 24 timmar. Därför behöver jorden snurra 361 grader för att det ska se ut
som om solen har färdats alla 360 graderna över himlen.
104
Handbok KStars
Inom astronomi tar vi hänsyn till hur lång tid det tar jorden att snurra med avseende på ‘fixstjärnorna’, inte solen. Alltså skulle vi vilja ha en tidskala som tar bort komplikationen med jordens
bana runt solen, och bara fokusera på hur lång tid det tar jorden att snurra 360 grader med avseende på stjärnorna. Den här rotationsperioden kallas en siderisk dag. I medeltal är den 4 minuter
kortare än en soldag, på grund av den extra graden som jorden måste rotera under en soldag.
I stället för att definiera en siderisk dag som 23 timmar och 56 minuter, definierar vi sideriska
timmar, minuter och sekunder som är samma bråkdel av dagen som sina motsvarigheter för
soldagen. Därför är en solsekund = 1,00278 sideriska sekunder.
Siderisk tid är användbar för att avgöra var stjärnor finns vid en given tid. Siderisk tid delar upp
ett fullständigt varv av jorden i 24 sideriska timmar. På samma sätt är himmelskartan uppdelad
i 24 timmars rektascension. Det här är ingen slump, lokal siderisk tid (LST) anger rektascensionen
på himlen som för närvarande korsar den lokala meridianen. Om en stjärna alltså har rektascensionen 05h 32m 24s, befinner den sig på din meridian vid LST=05:32:24. Mer generellt talar
skillnaden mellan ett objekts RA och den lokala sideriska tiden om för dig hur långt från meridianen objektet är. Till exempel är samma objekt vid LST=06:32:24 (en timme senare), en timmes
rektascension väster om din meridian, som är 15 grader. Det här vinkelavståndet från meridianen
kallas objektets timvinkel.
TIPS
Den lokala sideriska tiden visas av KStars i tidsinformationsrutan, med rubriken ‘ST:’. Observera att
ändringen av sideriska sekunder inte är synkroniserade med ändringen i sekunder för lokal tid och
universell tid. I själva verket, om du tittar på klockorna en stund, ser du att den sideriska sekunden
verkligen är något kortare än LT och UT sekunder.
Peka på zenit (tryck på Z eller välj Zenit i menyn Plats). Zenit är punkten på himlen där man tittar ‘rakt
upp’ från marken, och det är en punkt på den lokala meridianen. Observera rektascensionen för zenit:
den är exakt samma som den lokala sideriska tiden.
9.19
Tidzoner
Jorden är rund, och den är alltid belyst till hälften av solen. Eftersom jorden snurrar, ändras
dock halvan som belyses hela tiden. Vi upplever detta som att dagarna går var vi än befinner
oss på jordens yta. Vid ett givet ögonblick finns det platser på jorden som passerar från den
mörka halvan till den belysta (som ses som gryning på ytan). I samma ögonblick, på motsatt
sida av jorden, passerar platser från den belysta halvan till den mörka (som ses som skymning på
platsen). Alltså, vid ett givet ögonblick, ser olika platser på jorden olika delar av dagen. Soltid
definieras därför lokalt, så att klockan på vilken plats som helst beskriver tiden på dagen på ett
konsekvent sätt.
Den här lokaliseringen av tid åstadkoms genom att dela globen i 24 vertikala skivor som kallas
tidzoner. Den lokala tiden är samma i en given zon, men tiden i varje zon är en timme tidigare än
tiden i den angränsande zonen österut. I själva verket är detta en idealiserad förenkling. Verkliga tidzonegränser är inte raka vertikala linjer, eftersom de ofta följer nationsgränser och andra
politiska hänsyn.
Observera att eftersom den lokala tiden alltid ökar med en timme när man förflyttar sig mellan
zoner österut, när man väl flyttat sig genom alla 24 tidzonerna, är man en hel dag tidigare än där
man började. Vi hanterar den här paradoxen genom att definiera den internationella datumlinjen,
som är en tidzonegräns i Stilla havet, mellan Asien och Nordamerika. Platser precis öster om den
här linjen är 24 timmar efter platser precis väster om linjen. Det här orsakar en del intressanta
fenomen. En direktflygning från Australien till Kalifornien anländer innan den avgår. Dessutom
ligger Fidjiöarna tvärs över datumlinjen, så om man har en dålig dag på västsidan av Fidji, kan
man gå över till östsidan och få chansen att uppleva samma dag en gång till.
105
Handbok KStars
9.20
Universell tid
Tiden på våra klockor är väsentligen ett mått på den nuvarande positionen för solen på himlen,
som skiljer sig för platser med olika longitud eftersom jorden är rund (se tidzoner).
Det är dock ibland nödvändigt att definiera en global tid, som är samma för alla platser på jorden.
Ett sätt att göra detta är att ta en plats på jorden och anta lokal tid för den platsen som universell
tid, förkortat UT. (Namnet är något av en felbeteckning, eftersom universell tid inte har mycket
att göra med universum. Det är kanske bättre att tänka på den som global tid).
Den geografiska platsen som är vald för att representera universell tid är Greenwich i England.
Valet är godtyckligt och av historiska skäl. Universell tid blev ett viktigt begrepp när europeiska
fartyg började segla över det öppna havet, långt från kända landmärken. En navigatör kunde
beräkna fartygets longitud genom att jämföra den lokala tiden (uppmätt från solens position)
med tiden borta i hemmahamnen (upprätthållen av en noggrann klocka ombord på fartyget).
Greenwich var platsen för Englands Kungliga observatorium, som hade hand om noggrann tidshållning, så att fartyg i hamn kunde kalibrera om sina klockor innan de seglade ut.
TIPS
Övning:
Välj geografisk plats till ‘Greenwich, England’ med fönstret Ställ in plats (Ctrl+G). Observera att den
lokala tiden (LT) och universella tiden (UT) nu är samma.
Ytterligare läsning: Historien bakom konstruktionen av den första klockan som var noggrann och stabil nog att användas på skepp för att hålla universell tid är en fascinerande berättelse, som kunnigt
berättas i boken ‘Longitud’, av Dava Sobel.
9.21
Teleskop
Teleskopet, uppfunnet i Holland i början av 1800-talet, är det verktyg som används av astronomer
och astrofysiker för sina observationer. I och med utvecklingen av modern vetenskap, används
teleskop nu för tiden för observationer i alla delar av det elektromagnetiska spektrumet, innanför
och utanför jordens atmosfär. Teleskop fungerar genom att samla in ljus via en stor yta, benämnd
objektiv, som får det instrålade ljuset att konvergera. Den slutliga bilden kan betraktas genom att
använda ett okular.
9.21.1
Öppningsdiameter och fokalförhållande
Teleskop används för att samla in ljus från himmelsobjekt och få det att konvergera till en punkt,
som benämns fokalpunkt. De beskrivs av två parametrar, öppningsdiameter och fokalförhållande.
Diametern på den ljusinsamlande ytan kallas teleskopets öppningsdiameter: Ju större öppningsdiameter, desto ljusare blir bilden. Förhållandet mellan teleskopets brännvidd f och öppningsdiameter D definieras som fokalförhållandet. Det beskriver teleskopets förmåga att samla in ljus. Så
kallade ‘snabba’ teleskop har mindre fokalförhållande, eftersom de ger ljusare bilder med en kort
exponeringstid. När fokalförhållandet ökar, behöver teleskopet längre exponeringstider för att ge
en ljus bild, vilket är orsaken till att det är ‘långsammare’. Fokalförhållandet betecknas oftast med
‘f/n’, där n är förhållandet mellan brännvidden och öppningsdiametern.
9.21.2
Aberration
För att ge en bild använder teleskop linser eller speglar. Tyvärr får man förvrängningar av bilden
som kallas abberationer vid användning av båda två. Vissa abberationer är gemensamma för både
linser och speglar, som astigmatism och fältkrökning.
106
Handbok KStars
Astigmatism uppträder när olika delar av linsen eller spegeln får det instrålade ljuset att konvergera på något olika ställen av fokalplanet. Vid korrigering av astigmatism, kan fältkrökning
uppstå på linsens eller spegelns yta, vilket får ljuset att konvergera längs en kurva istället för på
ett plan.
Dessutom finns det också specifika abberationer för linser och speglar.
Kromatisk abberation är en egenskap hos teleskop som använder linser för att få ljuset att konvergera. I huvudsak är linsens brännvidd beroende av våglängd, vilket betyder att fokalpunkten
för blått ljus skiljer sig från den för rött ljus. Resultatet blir en suddig bild. Effekten av kromatisk
abberation kan minskas genom att lägga till korrigerande linser i systemet. Sfärisk abberation kan
också vara ett problem för linser, orsakad av deras form. Sfäroidiska ytor får inte ljuset att konvergera till en enda punkt, vilket är orsaken till att paraboloider föredras. Men även genom att
använda dem har vi ändå problem, eftersom komafel uppstår i detta fall. Det orsakas av brännviddens beroende av vinkeln mellan riktningen på det instrålade ljuset och systemets optiska
axel. Sålunda förlängs bilden av punkter som inte ligger längs den optiska axeln, istället för att
vara punktformade, vilket vore det normala.
9.21.3
Förstoring
Förstoringen, ökningen av ett objekts vinkelstorlek betraktat i ett teleskop, beskrivs som förhållandet mellan objektivets och okularets brännvidder. Ju större objektivets brännvidd är, desto större
blir förstoringen. Om man vill få en stor bild behövs ett objektiv med lång brännvidd och ett
okular med kort brännvidd.
Om man exempelvis har ett 500 mm objektiv och ett 25 mm okular, blir den erhållna förstoringsgraden 500 / 25, vilket ger 20, eller 20X.
9.21.4
Synfält
Synfältet är den vinkel på himlen som täcks av teleskopet. Teleskopets skenbara synfält bestäms
bara av okularet. Det är en specifik karaktäristik hos det, oftast omkring 52 grader. För att ta reda
på teleskopets sanna synfält måste det skenbara synfältet divideras med förstoringen. Det sanna
synfältet är den verkliga vinkel av himlen som täcks av teleskopet.
TIPS
KStars har ett verktyg för att ta reda på och visa det sanna synfältet (på den virtuella himlen), som
kallas Synfältssymbol. Det används genom att gå till menyn Inställningar → Synfältssymboler
→ Redigera synfältssymboler. Genom att klicka på Ny visas en dialogruta med fyra olika flikar:
Okular, Kamera, Kikare och Radioteleskop. Välj relevant flik och mata in utrustningens specifikation
för att beräkna synfältet. Klicka till sist på Beräkna synfält för att beräkna och visa synfältet direkt
nedanför. KStars kan nu också visa det som ett område med den storleken på den virtuella himlen.
För att göra det, ange ett namn på just det här synfältet (såsom 20 mm okular eller Digital s
pegelreflexkamera med refraktor) och välj en form och färg att visa. Använd Cirkel eller
Halvgenomskinlig cirkel för Okular, eftersom okularets fält är runt. Använd Fyrkant för Kamera (vilket i själva verket är en rektangel), med antagandet att sensorn eller filmen är rektangulär eller kvadratisk. När flera okular och/eller teleskop används, är det en god idé att skilja dem åt med olika färger.
Klicka på Ok för att stänga dialogrutan. Gå tillbaka till menyerna Inställningar → Synfältssymboler
och välj det nya menyalternativet med det angivna namnet, vad det nu än var, för att visa synfältet på
skärmen. För att inaktivera det, klicka på menyalternativet igen.
9.21.5
Teleskoptyper
Eftersom teleskop används för observationer i hela det elektromagnetiska spektrumet, klassificeras de i optiska, ultravioletta, gamma-, röntgen-, infraröda och radioteleskop. Vart och ett av
107
Handbok KStars
dem har sin egen, väldefinierade roll när det gäller att erhålla en detaljerad analys av ett himmelsobjekt.
9.21.6
Optiska teleskop
Optiska teleskop används för observationer i det synliga fältet, och är i huvudsak refraktorer och
reflektorer. Skillnaden mellan de båda är sättet som ljus från stjärnor samlas in.
Refraktorer använder två linser för att skapa en bild, en primär eller objektivlins som samlar in
det instrålade ljuset och skapar en bild på fokalplanet, samt okularet vilket fungerar som ett förstoringsglas använt för att observera den slutliga bilden. De två linserna är placerade i motsatta
ändar av en rörlig tub och avståndet mellan dem kan justeras för att erhålla den slutliga bilden.
Den största refraktorn i världen är Yerkes observatoriet i Williams Bay, Wisconsin. Det byggdes
1897, och har ett 1,02 m (40 tum) objektiv med brännvidden 19,36 m.
Reflektorer använder å andra sidan speglar istället för linser för att erhålla den slutliga bilden. Genom att ersätta objektivlinsen med en spegel får vi en fokalpunkt som ligger i det inkommande
ljusets väg. En observatör som befinner sig i denna punkt skulle kunna se en bild, men skulle
blockera en del av det instrålade ljuset. Huvudspegelns fokalpunkt kallas primär fokalpunkt, vilket också är benämningen på den första kategorin reflektorer. Sålunda använder teleskop med
primär fokalpunkt en spegel för att samla in ljus från ett himmelsobjekt och bilden av objektet
kan observeras i teleskopets primära fokus. Andra typer av reflektorer är Newton, Cassegrain och
Coudé.
Newtonteleskop använder ytterligare en platt spegel, placerad i närheten av det primära fokuset,
på det reflekterade ljusets väg. Det resulterar i att fokalpunkten flyttas till en annan plats på ett
av teleskopets sidor, mer tillgängligt för observation. Naturligtvis blockerar också en spegel som
placeras på det reflekterade ljusets väg en del av det instrålade, men om förhållandet mellan
den primära och sekundära spegelns ytor är stort nog, är mängden av det instrålat ljuset som
blockeras försumbar.
Cassegrainteleskopet liknar Newtonteleskopet, men i detta fall reflekterar den sekundära spegeln
ljuset till teleskopets botten. Det finns ett hål i mitten av den primära spegeln som låter det reflekterade ljuset fortsätta på sin väg tills det konvergerar i fokalpunkten. Den sekundära spegeln
måste vara konvex, eftersom den ökar systemets brännvidd. Den primära spegeln i ett Cassegrainteleskop är en paraboloid. Genom att ersätta den med en hyperboloid erhåller vi ett RitcheyChretien teleskop. Fördelen med att använda ett Ritchey-Chretien teleskop är att det tar bort komafelet hos de klassiska reflektorerna.
Coudétypen består av mer än en spegel som reflekterar ljuset till ett särskilt rum, Coudérummet, som är placerat under teleskopet. Fördelarna med att använda ett Coudételeskop varierar,
däribland erhålls en lång brännvidd användbar inom olika astronomiska och astrofysiska fält,
såsom spektroskopi för att undvika användning av större instrument. Men det finns också nackdelar med användning av ett Coudételeskop, eftersom ju fler speglar som ingår i systemet, desto
mindre ljus kommer fram till detektorn. Det beror på att vid användning av aluminiumspeglar
reflekteras bara 80 % av det infallande ljuset.
Katadioptiska teleskop är en typ av teleskop som använder system med både linser och speglar för
att få ljuset att konvergera. Det mest populära katadioptiska teleskopet är Schmidt-Cassegrain teleskopet. Det har fördelen att erbjuda en stor synfältsvinkel. För att minimera komafel använder
det en primär sfäroid spegel med en tunn korrigerande lins som tar bort sfärisk abberation. Den
sekundära spegeln placeras i mitten av den korrigerande linsen, och reflekterar ljuset genom ett
hål i den primära spegeln. Maksutov teleskopet är inte lika berömt som Schmidt-Cassegrain teleskopet, men dock vanligt, och använder också en korrigerande lins för den primära spegeln,
denna gång med koncentriska ytor.
9.21.7
Observationer med andra våglängder
Observationer utförs också i andra delar av det elektromagnetiska spektrumet för en detaljerad
analys av himlen. Radioteleskop, i huvudsak utvecklade under det senaste århundradet, är myc108
Handbok KStars
ket populära och effektiva, Ett vanligt problem med både radioteleskop och optiska teleskop är
behovet av bättre upplösning. Ett teleskops upplösning kan härledas genom att använda Rayleighs kriterium, som anger att den möjliga upplösningen är lika med förhållandet mellan den
instrålade våglängden och öppningsdiametern (gånger 1,22 för cirkulära öppningar). För en god
upplösning behöver vi alltså så stora diametrar som möjligt. Det största radioteleskopet i världen
är Arecibo-teleskopet i Puerto Rico, som använder en enorm parabol på 305 m i diameter. För att
lösa problemet med upplösningen har astronomer utvecklat en ny teknik som kallas interferometri. Grundprincipen i interferometri är att man kan få en slutlig bild genom att observera samma
objekt med två separata teleskop och ´´koppla ihop´´ de två ursprungliga bilderna. Nu för tiden
är Very Large Array nära Socorro i New Mexico det mest effektiva observatoriet som använder
interferometri. Det har 27 teleskop med 25 m öppningsdiameter, placerade i en Y-form. Det finns
också en teknik kallad långbasinterferometri (VLBI, Very Long Baseline Interferometry), som ger
astronomer en upplösning som sträcker sig över hela kontinenter. Århundradets största projekt
av denna typ är byggnationen av Atacama Large Millimeter Array (ALMA), som ska använda 66
teleskop placerade i Atacama-öknen i norra Chile.
9.21.8
Rymdbaserade observationer
Eftersom jordbaserade observationer påverkas av utsläckning på grund av jordens atmosfär, lyckas observationer utförda i rymden bättre. Vi nämner rymdteleskopet Hubble (HST, Hubble Space
Telescope) som har en 2,4 m, f/24, primär spegel, den jämnaste spegel som någonsin konstruerats. Rymdteleskopet Hubble befinner sig i en låg bana runt jorden, och på grund av avsaknaden
av atmosfär kan det observera mycket svaga objekt. Ett annat rymdteleskop är rymdteleskopet
James Webb (JWST), som är planerat att skjuta upp 2018. Det kommer att ha en 6,5 m primär spegel och kretsa omkring en stabil gravitationspunkt på linjen mellan solen och jorden, som kallas
den andra Lagrange-punkten (L2). Här balanserar dragningskraften orsakad av både jorden och
solen centrifugalkraften för ett objekt som sätts i rörelse kring solen. Punkten har den särskilda
egenskapen att om ett objekt placeras här, är det i jämvikt i förhållande till systemet bestående
av solen och jorden. Den andra Lagrange-punkten befinner sig på linjen som förbinder solen och
jorden, på andra sidan jorden. Ett teleskop som placeras här tar emot mindre termisk strålning,
vilket förbättrar infraröda observationer.
9.22
Svartkroppsstrålning
En svart kropp syftar på en ideal form av objekt som strålar ut termisk strålning. En perfekt svart
kropp absorberar allt inkommande ljus och reflekterar ingenting. Ett sådant objekt ser ut att vara
fullständigt svart i rumstemperatur (därav uttrycket svart kropp). Men om den hettas upp till en
hög temperatur, börjar en svart kropp att glöda med termisk strålning.
I själva verket avger alla objekt termisk strålning (så länge deras temperatur är över absoluta
nollpunkten, eller -273,15 grader Celsius), men inget objekt strålar ut perfekt, utan istället är de
bättre på att avge/uppta vissa ljusvåglängder än andra. Dessa skilda verkningsgrader gör det
svårt att studera kopplingen mellan ljus, värme och materia med vanliga objekt.
Tursamt nog, är det möjligt att konstruera en nästan perfekt svart kropp. Konstruera en låda som
är gjord av ett termiskt ledande material, som metall. Lådan ska vara fullständigt sluten på alla
sidor, så att insidan bildar ett hålrum som inte tar emot ljus från omgivningen. Gör därefter ett
mycket litet hål någonstans på lådan. Ljuset som kommer ut ur detta hål, liknar nästan perfekt
det från en ideal svart kropp, vid lufttemperaturen inne i lådan.
I början av 1900-talet, studerade bland andra vetenskapsmännen Lord Rayleigh och Max Planck
svartkroppsstrålning med en sådan apparat. Efter mycket arbete kunde Planck perfekt beskriva
intensiteten hos ljuset som utstrålades av en svart kropp som en funktion av våglängden. Dessutom kunde han beskriva hur spektrat skulle ändra sig när temperaturen ändrades. Plancks arbete med svartkroppsstrålning är ett av de områden i fysiken som ledde fram till den underbara
kvantmekaniken, men detta är tyvärr utanför det här avsnittets område.
109
Handbok KStars
Vad Planck och andra fann var att när temperaturen hos en svart kropp ökar, så ökar den totala
mängden ljus som avges per sekund, och våglängden för spektrats topp skiftar mot blåare färger
(se figur 1).
Figur 1
En järnstång blir till exempel orangeröd när den hettas upp till en hög temperatur, och färgen
skiftar efter hand till blå och vit när den hettas upp ytterligare.
År 1893, kvantifierade den tyska fysikern Wilhelm Wein sambandet mellan svartkroppstemperaturen och våglängden för spektraltoppen med följande ekvation:
där T är temperaturen i Kelvin. Wiens lag (som också är känd som Wiens deplacementslag) säger
att våglängden av den maximala utstrålningen från en svart kropp är omvänt proportionell mot
dess temperatur. Det här verkar rimligt: ljus med kortare våglängd (högre frekvens) motsvarar
fotoner med högre energi, vilket man kan förvänta sig från ett objekt med högre temperatur.
Solen har till exempel medeltemperaturen 5800 K, så dess våglängd för maximal utstrålning
anges av:
Den här våglängden faller i det gröna området av det synliga ljuset, men solens kontinuum strålar både ut fotoner som är längre och kortare än lambda(max), och det mänskliga ögat tolkar
solens färg som gul eller vit.
År 1879, visade den österikiske fysikern Stephan Josef Stefan att luminositeten, L, för en svart
kropp är proportionell mot fjärdepotensen av dess temperatur T.
110
Handbok KStars
där A är ytans area, alfa är en proportionalitetskonstant, och T är temperaturen i Kelvin. Om man
alltså dubblar temperaturen (t.ex. från 1000 K till 2000 K) så ökar den totala energin som strålas
ut från en svart kropp med faktorn 24 eller 16.
Fem år senare, härledde den österikiske fysikern Ludwig Boltzman samma ekvation, och den är
nu känd som Stefan-Boltzmans lag. Om man tänker sig en sfärisk stjärna med radien R, så är
luminositeten för en sådan stjärna:
där R är stjärnans radie i cm, och alfa är Stefan-Boltzmans konstant, som har värdet:
9.23
Mörk materia
Vetenskapsmän är nu helt införstådda med idén att 90 % av universums massa består av en form
av materia som inte kan ses.
Trots utförliga kartor över det nära universum som täcker spektrat från radiovågor till gammastrålning, så kan vi bara redogöra för 10 % av massan som måste finnas därute. Som astronomen
Bruce H. Margon, från Washingtons universitet, sa till New York Times år 2001: ‘Det är rätt pinsamt ett behöva erkänna att vi inte kan hitta 90 procent av universum’.
Beteckningen som har givits den här ‘saknade massan’ är mörk materia, och de båda orden summerar ganska väl allt man för närvarande vet om den. Man vet att det finns ‘materia’, eftersom
man kan se effekten av dess inflytande på gravitationen. Men materian avger inte någon påvisbar
elektromagnetisk strålning alls, alltså är den ‘mörk’. Det finns flera olika teorier för att förklara
den saknade massan, från exotiska subatomiska partiklar, till en samling isolerade svarta hål eller
till mindre exotiska bruna och vita dvärgar. Beteckningen ‘saknad massa’ kan vara missvisande,
eftersom massan själv inte saknas, bara ljus från den. Men exakt vad är mörk materia, och hur
vet man att den verkligen finns om den inte syns?
Historien började 1933, när astronomen Fritz Zwicky studerade rörelser hos avlägsna och massiva galaxhopar, i synnerhet Coma-hopen och Virgo-hopen. Zwicky uppskattade massan för varje
galax i hopen baserat på deras luminositet, och summerade alla galaxers massa för att få en total
massa för hopen. Därefter gjorde han en andra, oberoende uppskattning av hopens massa, baserad på spridningen av hastigheter för de enskilda galaxerna i hopen. Förvånande nog, så var
den här andra uppskattningen av dynamisk massa, 400 gånger större än uppskattningen baserad
på ljuset från galaxerna.
Även om bevisen var starka redan på Zwickys tid, var det inte förrän på 1970-talet som vetenskapsmän började utforska den här avvikelsen i detalj. Det var vid den här tiden som existensen
av mörk materia började tas på allvar. Existensen av sådan materia skulle inte bara lösa upp
massbristen i galaxhopar, den skulle också ha långtgående konsekvenser för hela universums
utveckling och öde.
Ett annat fenomen som tycktes kräva mörk materia var rotationskurvorna för spiralgalaxer. Spiralgalaxer innehåller en stor stjärnpopulation som kretsar runt galaxens centrum i nästan cirkulära
banor, på ett sätt som liknar hur planeter kretsar runt en stjärna. Likt planetbanor, så förväntas
stjärnor med större galaktiska banor ha långsammare banhastighet (det här är bara ett sätt att
uttrycka Keplers tredje lag). I själva verket gäller Keplers tredje lag bara stjärnor nära randen av
en spiralgalax, eftersom den antar att massan som omsluts av banan är konstant.
Astronomer har dock gjort observationer av banhastigheterna för stjärnor i de yttre delarna av
ett stort antal spiralgalaxer, och ingen av dem följer Keplers tredje lag, som förväntat. Istället för
att banhastigheterna avtar vid större radier, så hålls de märkvärdigt konstanta. Slutsatsen är att
massan som omsluts av banor med större radie ökar, Även för stjärnor som verkar vara nära
111
Handbok KStars
kanten på en galax. Fastän de är nära den ljusa delen av galaxen, har galaxen en massprofil som
uppenbarligen fortsätter en bra bit bortom området som innehåller stjärnor.
Här är ett annat sätt att betrakta det hela: Tänk dig stjärnorna nära randen av en spiralgalax,
med typiska observerade hastigheter på 200 kilometer per sekund. Om galaxen bara bestod av
materien som man kan se, skulle dessa stjärnor mycket snabbt flyga iväg från galaxen, eftersom
deras banhastigheter är fyra gånger större än galaxens flykthastighet. Eftersom man inte ser att
galaxer snurrar isär, så måste det finnas massa i galaxen som man inte tar hänsyn till när delarna
man kan se läggs ihop.
Flera olika teorier har dykt upp i litteraturen för att förklara den saknade massan, såsom svagt
interagerande massiva partiklar (WIMP - Weakly Interacting Massive Particles), massiva kompakta halo-objekt (MACHO - MAssive Compact Halo Objects), ursprungliga svarta hål, massiva
neutriner med flera. Var och en har sina för- och nackdelar. Ingen ensam teori har ännu accepterats av den astronomiska gemenskapen, eftersom man hittills saknar möjlighet att prova en teori
mot en annan på ett avgörande sätt.
TIPS
Man kan se galaxhoparna som Professor Zwicky studerade för sin upptäckt av mörk materia. Använd
KStars fönster Sök Objekt (Ctrl+F) och visa ‘M 87’ för att hitta Virgo-hopen, eller visa ‘NGC 4884’ för
att hitta Coma-hopen. Du kan behöva zooma in för att kunna se galaxerna. Observera att Virgo-hopen
verkar vara mycket större på himlen. I verkligheten är Coma den större hopen, den ser bara mindre ut
eftersom den är längre bort.
9.24
Flöde
Flöde är mängden energi som passerar genom en areaenhet varje sekund.
Astronomer använder flöde för att ange skenbar ljusstyrka hos en himmelskropp. Skenbar ljusstyrka definieras som mängden ljus som tas emot från en stjärna ovanför jordens atmosfär som
passerar genom en areaenhet varje sekund. Därför är den skenbara ljusstyrkan helt enkelt flödet
vi tar emot från en stjärna.
Flödet mäter mängden energi som passerar genom varje cm2 (eller vilken areaenhet som helst) av
ett objekts yta varje sekund. Det uppmätta flödet beror på avståndet från källan som strålar ut
energin. Det gäller eftersom energin måste spridas i en rymdvolym innan den når oss. Låt oss
anta att vi har en tänkt ballong som representerar en energimängd som strålas ut från en stjärna.
Från början är punkterna i ett kvadratcentimeter stort område mycket nära varandra, och flödet
(energi som avges per cm2 per sekund) är stort. Efter avståndet d, har ballongens volym och
yta ökat, vilket gör att punkterna skiljs från varandra. Följaktligen minskas antal punkter (eller
energin) som finns i en cm2 , som illustreras av figur 1.
112
Handbok KStars
Figur 1
Flödet är omvänt proportionellt mot avståndet med ett enkelt r2 -förhållande. Därför tar vi emot
1/22 eller 1/4 av originalflödet, om avståndet fördubblas. Från en grundläggade synvinkel, är
flödet ljusstyrkan per areaenhet.
där (4 * π * R2 ) är ytan av ett klot (eller en ballong!) med radien R. Flödet mäts i Watt/m2 /s. Solens
ljusstyrka är till exempel L = 3,90 * 1026 W. Det betyder att solen strålar ut 3,90 * 1026 Joule energi
i rymden.Flödet vi tar emot som passerar genom en kvadratcentimeter från solen på avståndet 1
AU (1,496 * 1013 cm) är alltså:
9.25
Ljusstyrka
Ljusstyrka är mängden energi som avges av en stjärna varje sekund.
Alla stjärnor utstrålar ljus över ett bredd frekvensområde i det elektromagnetiska spektrat, från
radiovågor med låg energi upp till högenergetisk gammastrålning. En stjärna som i huvudsak
strålar i spektrats ultravioletta område skapar en totalmängd energi som är flera magnituder
större än den som skapas av en stjärna som i huvudsak strålar i infrarött. Därför är ljusstyrka
ett mått på energin som avges av en stjärna i alla våglängder. Förhållandet mellan våglängd och
energi formulerades av Einstein som E = h * v, där v är frekvensen, h är Plancks konstant och E är
fotonenergin i Joule. Det innebär att kortare våglängder (och alltså högre frekvenser) motsvarar
större energi.
113
Handbok KStars
En våglängd på λ = 10 meter ligger till exempel i radioområdet av det elektromagnetiska spektrat,
och har frekvensen f = c / λ = 3 * 108 m/s / 10 = 30 MHz, där c är ljusets hastighet. Energin för en
sådan foton är E = h * v = 6,625 * 10-34 Js * 30 MHz = 1,988 * 10-26 Joule. Å andra sidan har synligt
ljus mycket kortare våglängder och högre frekvens. En foton som har våglängden λ = 5 * 10-9
meter (en grönaktig foton) har energin E = 3,975 * 10-17 Joule, som är mer än en miljard gånger
större än energin för en radiofoton. På liknande sätt har en foton från rött ljus (våglängden λ =
700 nm) mindre energi än en foton från violett ljus (våglängden λ = 400 nm).
Ljusstyrka beror både på temperatur och ytans storlek. Det verkar riktigt, eftersom brinnande
ved utstrålar mer energi än en tändsticka, även om båda har samma temperatur. På liknande sätt
avger en järnstång som hettas upp till 2000 grader mer energi än om den bara hettas upp till 200
grader.
Ljusstyrka är ett mycket grundläggande mått i astronomi och astrofysik. Mycket av vad som är
känt om himmelsobjekt kommer från analys av deras ljus. Det beror på att de fysiska processer
som sker inne i stjärnor registreras och överförs med ljus. Ljusstyrka mäts i energienheter per
sekund. Astronomer föredrar att använda erg, istället för Watt, när ljusstyrkans mått anges.
9.26
Parallax
Parallax är den skenbara ändring av ett observerat objekts position som orsakas av ändringen i
observatörens position. Håll till exempel din hand framför dig på armlängds avstånd, och observera ett objekt på andra sidan rummet bakom din hand. Luta nu huvudet mot höger axel, och
handen syns till vänster om det avlägsna objektet. Luta huvudet mot vänster axel, och handen
verkar flyttas till höger om det avlägsna objektet.
Eftersom jorden går i en bana runt solen, så observerar vi himlen från en position i rymden
som hela tiden flyttar sig. Därför bör vi förvänta oss att se en årlig parallax, där positionerna för
näraliggande objekt verkar ‘vagga’ fram och tillbaka orsakat av vår förflyttning runt solen. Det
här sker också, men avstånden även till de närmsta stjärnorna är så stort att man måste göra
noggranna observationer med ett teleskop för att upptäcka det2 .
Moderna teleskop gör det möjligt för astronomer att använda den årliga parallaxen för att mäta
avståndet till närliggande stjärnor, med triangulering. Astronomerna mäter noga positionen hos
stjärnorna vid två datum, som ligger sex månader från varandra. Ju närmare stjärnan är till solen,
desto större är den skenbara avvikelsen i position mellan de två datumen.
Under sexmånadersperioden har jorden förflyttat sig genom halva sin bana runt solen. Under
tiden har dess position ändrats med 2 astronomiska enheter (förkortat AU. 1 AU är avståndet från
jorden till solen, eller ungefär 150 miljoner kilometer). Det låter som ett verkligt långt avstånd,
men till och med stjärnan som är närmast solen (alfa Centauri) är ungefär 40 biljoner kilometer
bort. Därför är den årliga parallaxen mycket liten, typiskt mindre än en bågsekund, vilket är bara 1/3600 av en grad. Ett praktiskt avståndsmått för närliggande stjärnor är parsek, vilket är en
förkortning av ´´parallaxbågsekund´´. En parsek är avståndet som en stjärna skulle ha om den
observerade parallaxvinkeln var en bågsekund. Det är lika med 3,26 ljusår, eller 31 biljoner kilometer3 .
9.27
Retrograd rörelse
Retrograd rörelse är en banrörelse för en kropp i motsatt riktning mot den som är normal för
kroppar i rymden för ett givet system.
2 De gamla grekiska astronomerna kände till parallaxen, men eftersom de inte kunde observera en årlig parallax, drog
de slutsatsen att jorden inte kunde röra sig runt solen. Vad de inte insåg var att stjärnorna är miljontals gånger längre bort
än solen, så att parallaxeffekten är omöjlig att se med blotta ögat.
3 Astronomer tycker så bra om den här enheten att de nu använder ‘kiloparsek’ för att mäta avstånd med galaktisk
skala, och ‘Megaparsek’ för att mäta intergalaktiska avstånd, även om avstånden är alltför stora för att ha en verklig,
observerbar, parallax. Andra metoder krävs för att kunna avgöra dessa avstånd
114
Handbok KStars
När vi observerar himlen, förväntar vi oss att de flesta objekt verkar röra sig i en viss riktning när
tiden går. Den skenbara rörelsen för de flesta kroppar på himlen är från öster till väster. Det är
möjligt att ibland observera en kropp som rör sig från väster till öster, som en konstgjord satellit
eller rymdskyttel med en östgående bana. Den här banan anses som en retrograd rörelse.
Retrograd rörelse används oftast med avseende på rörelsen hos de yttre planeterna (Mars, Jupiter, Saturnus, och så vidare). Även om dessa planeter verkar röra sig från öster till väster varje
natt, beroende på att jorden snurrar, driver de i själva verket sakta österut i förhållande till de
stillastående stjärnorna, vilket kan observeras genom att notera positionen för planeterna under flera nätter i rad. Den här rörelsen är dock normal för dessa planeter, och anses inte vara
retrograd rörelse. Eftersom jorden fullbordar sin bana på en kortare tid än de yttre planeterna,
passerar vi då och då förbi en yttre planet, som en snabbare bil på en flerfilig motorväg. När detta
inträffar verkar planeten som vi passerar först att stanna driften österut, och verkar sedan driva
bakåt västerut. Det här är retrograd rörelse, eftersom den är i en riktning motsatt den typiska för
planeter. Till sist, när jorden svänger förbi planeten i sin bana, verkar den återta sin normala drift
från väster till öster under följande nätter.
Den här typen av retrograd rörelse förbryllade de gamla grekiska astronomerna, och var en av
orsakerna att de namngav de här kropparna ‘planeter’, som betyder ‘vandrare’ på grekiska.
9.28
Elliptiska galaxer
Elliptiska galaxer är sfäriska koncentrationer av stjärnor som liknar storskaliga klotformiga
stjärnhopar. De saknar i stort sett intern struktur, stjärntätheten avtar jämnt från koncentrationen
i centrum till den diffusa kanten, och de kan ha ett stort antal olika ellipsformer (eller längdbredd förhållanden). Typiskt innehåller de mycket lite interstellär gas och stoft, och inga unga
stjärnpopulationer (även om det finns undantag till dessa regler). Edwin Hubble kallade elliptiska galaxer för ‘tidiga typer’ av galaxer, eftersom han trodde att de utvecklades till spiralgalaxer
(som han kallade ‘sena typer’ av galaxer). Nu tror astronomer i själva verket att motsatsen är fallet (dvs. att spiralgalaxer kan bli elliptiska galaxer), men Hubbles beteckningar, tidiga och sena
typer, används fortfarande.
Tidigare uppfattade som en enkel galaxtyp, vet man nu att elliptiska galaxer är riktigt komplexa
objekt. En del av komplexiteten kommer från deras spännande historia: elliptiska galaxer anses vara slutprodukten av ihopslagningen av två spiralgalaxer. Man kan se en datorsimulerad
MPEG-film av en sådan sammanslagning på den här NASA-HST webbsidan (varning: filen är
3,4 Mibyte).
Elliptiska galaxer omfattar ett mycket brett område med storlekar och ljusstyrkor, från elliptiska
jättegalaxer som är tusentals ljusår tvärsöver och nästan en biljon gånger ljusare än solen, till
elliptiska dvärggalaxer som bara är något ljusare än en vanlig klotformig stjärnhop. De delas
upp i flera morfologiska typer:
cD-galaxer:
Enorma och ljusa objekt som kan uppmäta nästan 1 Megaparsek (3 miljoner ljusår) tvärsöver. Dessa titaner hittar man bara nära centrum för stora, tätta galaxhopar, och de är troligen
ett resultat av många galaxer som slagits ihop.
Normala elliptiska galaxer
Ihopdragna objekt med relativt hög central ljusstyrka på ytan. De omfattar elliptiska jättegalaxer (gE), elliptiska galaxer med intermediär luminositet (E), och små elliptiska galaxer.
Elliptiska dvärggalaxer (dE)
Den här galaxtypen har fundamentala skillnader från normala elliptiska galaxer. Deras diameter är omkring 1 till 10 kiloparsek, med en ljusstyrka på ytan som är mycket lägre än
normala elliptiska galaxer, vilket ger dem ett mycket diffusare utseende. De uppvisar samma karaktäristiska gradvis avtagande stjärntäthet från en relativt tät kärna, ut till en diffus
rand.
115
Handbok KStars
Sfäriska dvärggalaxer (dSph)
Ytterst svag luminositet, låg ljusstyrka på ytan, och har bara observerats i närheten av Vintergatan, och möjligen andra mycket näraliggande galaxgrupper, såsom Leo-gruppen. Deras absoluta magnitud är bara magnitud -8 till -15. Den sfäriska dvärggalaxen Draco har
den absoluta magnituden -8,6, vilket gör den svagare än en vanlig klotformig stjärnhop i
Vintergatan!
Blåa kompakta dvärggalaxer (BCD)
Små galaxer som är ovanligt blåa. De har fotometriska färger där B-V = 0,0 till 0,30 magnituder, vilket är typiskt för relativt unga stjärnor av spektralklass A. Det här anger att de
aktivt skapar stjärnor just nu. Dessa system har också rikligt med interstellär gas (i motsats
till andra elliptiska galaxer).
TIPS
Du kan se exempel på elliptiska galaxer i KStars, genom att använda fönstret Sök objekt (Ctrl+F). Sök
efter NGC 4881, som är cD-jättegalaxen i Coma-galaxhopen. M 86 är en normal elliptiska galax i Virgogalaxhopen. M 32 är en elliptisk dvärggalax, som är en satellit till vår granne, Andromeda galaxen (M
31). M 110 är en annan satellit, som är ett gränsfall till en sfärisk dvärggalax (den kallas ‘gränsfall’
eftersom den är något ljusare än de flesta andra sfäriska dvärgar).
9.29
Spiralgalaxer
Spiralgalaxer är enorma ansamlingar av miljarder stjärnor, de flesta tillplattade i en skivform,
med en ljus, sfärisk utbuktning med stjärnor i centrum. Inne i skivan finns det typiskt ljusa armar
där de yngsta, starkaste stjärnorna hittas. Armarna sträcks ut från centrum i ett spiralmönster,
som ger galaxerna deras namn. Spiralgalaxer ser lite grand ut som orkaner, eller som vatten som
släpps ut i ett avlopp. De är några av de vackraste objekten på himlen.
Galaxer klassificeras med ett ‘stämgaffeldiagram’. Gaffelns skaft klassificerar elliptiska galaxer
längs en skala från de rundaste, som kallas E0, till de som verkar plattast, som anges som E7.
Stämgaffelns ‘spetsar’ används för att klassificera de två typerna spiralgalaxer: normala spiralgalaxer och ‘stavgalaxer’. En stavgalax är en där kärnans utbuktning sträckts ut i en linje, så att
den bokstavligen ser ut som att den har en ‘stav’ med stjärnor i sin mitt.
Båda typer av spiralgalaxer har underklasser beroende på hur framträdande deras centrala ‘utbuktning’ av stjärnor, deras totala ytljusstyrka, och hur tätt deras spiralarmar ligger. Dessa kännetecken hör samman, så en Sa-galax har en stor central utbuktning, en hög ytljusstyrka, och tätt
liggande spiralarmar. En Sb-galax har en mindre utbuktning, en ljussvagare skiva och glesare
armar än en Sa-galax, och så vidare för Sc och Sd. Stavgalaxer använder samma klassificeringsmetod, som anges av typerna SBa, SBb, SBc och SBd.
Det finns en annat galaxklass som kallas S0, som morfologiskt är en övergångstyp mellan verkliga spiralgalaxer och elliptiska galaxer. Dess spiralarmar ligger så tätt att de inte kan urskiljas.
S0-galaxer har skivor med konstant ljusstyrka. De har också en ytterst dominerande utbuktning.
Galaxen Vintergatan, som är hem för jorden och alla stjärnor på vår himmel, är en spiralgalax,
och tros vara en stavgalax. Namnet ‘Vintergatan’ hänvisar till ett stråk med mycket svaga stjärnor
på himlen. Stråket är resultatet av att titta längs planet för vår galax’ skiva, från vårt perspektiv
inifrån den.
Spiralgalaxer är mycket dynamiska objekt. De är drivhus för stjärnbildning, och innehåller
många unga stjärnor i sina skivor. Den centrala utbukningen tenderar bestå av äldre stjärnor,
och den diffusa halon består av de allra äldsta stjärnorna i universum. Stjärnbildning är aktiv i
skivorna, eftersom det är där gas och stoft finns i störst koncentration - gas och stoft är byggblocken vid stjärnbildning.
116
Handbok KStars
Moderna teleskop har visat att många spiralgalaxer härbärgerar ytterst massiva svarta hål i sina
centrum, med massor som kan överskrida en miljard solar. Det är känt att både elliptiska och
spiralgalaxer innehåller dessa exotiska objekt: I själva verket anser många astronomer nu att alla
stora galaxer innehåller ytterst massiva svarta hål i sina kärnor. Det är känt att vår egen Vintergata
har ett svart hål i sitt centrum, med en massa flera miljoner gånger större än en stjärnas massa.
TIPS
Det finns många storartade exempel på spiralgalaxer att betrakta i KStars, och många har vackra bilder
tillgängliga i sina objektmenyer. Du hittar dem genom att använda fönstret Sök objekt. Här är en lista
med några spiralgalaxer som har fina bilder tillgängliga:
• M64, Blåtiran (typ Sa)
• M 31, Andromedagalaxen (typ Sb)
• M 81, Bodes galax (typ Sb)
• M 51, Virvelgalaxen (typ Sc)
• NGC 300 (typ Sd) [använd DSS-bildlänk]
• M 83 (typ SBa)
• NGC 1530 (typ SBb)
• NGC 1073 (typ SBc)
9.30
Magnitudskalan
För 2500 år sedan, så klassificerade den klassiska grekiska astronomen Hipparkos ljusstyrkan
för de synliga stjärnorna enligt en skala från 1 till 6. Han kallade de allra ljusstarkaste stjärnorna på himlen för ‘första magnituden’, och de allra svagaste han kunde se ‘sjätte magnituden’.
Förvånansvärt nog, två och ett halvt tusen år senare, är användningen av Hipparkos klassifikationssystem fortfarande utbredd bland astronomer, även om det har moderniserats och kvantifierats sedan dess. (Observera att magnitudskalan är baklänges mot vad man kan förvänta sig:
ljusstarkare stjärnor har lägre magnitud än svagare stjärnor).
NOT
Magnitudskalan går baklänges mot vad man kan förvänta sig: ljusstarkare stjärnor har lägre magnituder än svagare stjärnor.
Den moderna magnitudskalan är ett kvantitativt mått på ljusflödet som kommer från en stjärna,
med en logaritmisk skala:
m = m0 - 2,5 log (F / F0 )
Om du inte förstår matematiken, så säger det här bara att magnituden för en given stjärna (m)
skiljer sig från en viss standardstjärna (m0 ) med 2,5 gånger logaritmen av förhållandet mellan
deras ljusflöden. Faktorn 2,5 * log, betyder att om förhållandet mellan ljusflöden är 100, så är
skillnaden 5 i magnitud. Så en 6:e magnitudens stjärna är 100 gånger svagare än en 1:a magnitudens. Orsaken att Hipparkos enkla klassificering översätts till en relativt komplicerad funktion
är att det mänskliga ögat reagerar logaritmiskt på ljus.
Det finns flera olika magnitudskalor i användning, där var och en tjänar olika syften. Den vanligaste är skenbar magnitud. Detta är bara måttet på hur starka stjärnor (och andra objekt) ser ut
117
Handbok KStars
för det mänskliga ögat. Skenbar magnitud definierar stjärnan Vega som magnitud 0,0, och tilldelar magnitud till alla andra objekt med ovanstående ekvation, och ett mått av förhållandet mellan
ljusflödet för varje objekt och Vega.
Det är svårt att förstå stjärnor enbart med användning av skenbar magnitud. Tänk dig två stjärnor på himlen med samma skenbara magnitud, så att de ser lika ljusa ut. Bara genom att titta på
dem kan du inte veta om båda har samma inneboende ljusstyrka. Det är möjligt att en stjärna har
större inneboende styrka, men är längre bort. Om vi känner avståndet till en stjärna (se avsnittet
om parallax), kan vi ta hänsyn till det och tilldela en absolut magnitud som motsvarar den verkliga, inneboende ljusstyrkan. Den absoluta magnituden definieras som den skenbara magnitud
stjärnan skulle ha om den observerades från ett avstånd av 10 parsek (1 parsek är 3,26 ljusår, eller
3,1 x 1018 cm). Den absoluta magnituden (M), kan avgöras från den skenbara magnituden (m)
och avståndet i parsek (d), med formeln:
M = m + 5 - 5 * log(d), observera att M = m när d = 10.
Den moderna magnitudskalan är inte längre baserad på det mänskliga ögat. Den är baserad på
fotografiska plåtar och fotoelektriska fenomen. Vi kan se objekt med teleskop som är mycket
svagare än vad Hipparkos kunde se med blotta ögat, så magnitudskalan har utökats bortom 6:e
magnituden. I själva verket kan rymdteleskopet Hubble avbilda stjärnor som är nästan så svaga
som 30:e magnituden, vilket är en biljon gånger svagare än Vega.
En sista anmärkning: magnituden mäts oftast genom någon form av färgfilter, och magnituderna
anges med en beteckning som beskriver filtret (dvs. mV är magnituden genom ett ‘synligt’ filter,
som är grönaktigt, mB är magnituden genom ett blått filter, mpg är magnituden för en fotografisk
plåt, etc.).
9.31
Stjärnor: Svar på grundläggande frågor
1. Vad är stjärnor?
Stjärnor är gigantiska klot med (i huvudsak) vätgas, som hålls ihop av sin egen gravitation.
Stjärnor är också termonukleära kraftverk. Kärnfusion äger rum djupt inne i en stjärnas
mitt, där tätheten är extrem och temperaturen når tiomiljontals grader Celsius.
2. Är solen en stjärna?
Ja, solen är en stjärna. Den är den dominerande centralpunkten i vårt solsystem. Jämfört
med andra stjärnor är vår sol ganska vanlig. Den verkar så mycket större och ljusare för
oss, eftersom den är miljontals gånger närmare än alla andra stjärnor.
3. Varför lyser stjärnor?
Ett kort svar är: Stjärnor lyser eftersom de är mycket varma. Det är egentligen inte mer
komplicerat än så. Alla objekt som värms upp till tusentals grader avger ljus, precis som
stjärnorna gör.
4. Nästa uppenbara fråga är: Varför är stjärnor så varma?
Det är en svårare fråga. Det vanliga svaret är att stjärnorna får sin värme från den termonukleära fusionsreaktionen i deras inre. Detta kan dock inte vara den ursprungliga orsaken till
stjärnornas värme, eftersom en stjärna måste vara varm från början för att kärnfusion ska
kunna starta. Fusionen kan bara bibehålla den varma temperaturen, den kan inte göra en
stjärna varm. Ett riktigare svar är att stjärnor är varma eftersom de har kollapsat. Stjärnor
formas av diffusa gasnebulosor. Medan nebulosans gas kondenseras så att en stjärna formas, avges materialets potentiella gravitationsenergi, först som kinetisk energi, och till sist
som värme när tätheten ökar.
5. Är alla stjärnor likadana?
Stjärnor har mycket gemensamt: De är alla kollapsade klot med varm, tät gas (i huvudsak
väte), och kärnfusionsreaktioner sker i eller nära mitten av varje stjärna på himlen.
118
Handbok KStars
Men stjärnor uppvisar också en stor variation för vissa egenskaper. De ljusstarkaste stjärnorna lyser nästan 100 miljoner gånger ljusare än de svagaste stjärnorna. Stjärnornas yttemperatur går från bara ett fåtal tusen grader till nästan 50 000 grader Celsius. Dessa skillnader beror till stor del på skillnader i massa: Massiva stjärnor är både varmare och ljusare än
stjärnor med mindre massa. Temperaturen och ljusstyrkan beror också på stjärnans utvecklingsstadium.
6. Vad är huvudsekvensen?
Huvudsekvensen är utvecklingsstadiet då stjärnans fusion av väte pågår i dess inre. Det är
det första (och längsta) stadiet i en stjärnas liv (om inte stadierna som protostjärna inräknas). Vad som händer med en stjärna efter den får slut på väte i kärnan, beskrivs i avsnittet
om stellär utveckling (som snart kommer).
7. Hur länge lever stjärnor?
En stjärnas livstid beror väldigt mycket på dess massa. Massivare stjärnor är varmare och
skiner mycket ljusare, vilket gör att de förbrukar sitt kärnbränsle mycket fortare. De största
stjärnorna (grovt sett 100 miljoner gånger massivare än solen), får slut på bränslet efter bara
några få miljoner år, medan de minsta stjärnorna (med ungefär 10 procent av solens massa), med sin mycket blygsammare förbrukningshastighet, kommer att skina (om än svagt)
under biljoner år. Observera att detta är mycket längre än universum ännu har funnits.
9.32
Stjärnfärger och temperaturer
Stjärnor verkar vara enbart vita vid första ögonkastet. Men om man tittar noga, märker man en
hel rad färger: blått, vitt, rött och till och med gyllene. På vintern i stjänrbilden Orion, syns en vacker kontrast mellan den röda Betelgeuse i Orions ´´armhåla´´, och den blåa Bellatrix vid skuldran.
Vad som gör att stjärnor uppvisar olika färger förblev ett mysterium ända till för tvåhundra år
sedan, när fysiker inhämtat tillräcklig förståelse för ljusets natur och egenskaper hos materia vid
oerhört höga temperaturer.
Närmare bestämt, var det svartkroppsstrålningens fysik som gjorde det möjligt för oss att förstå den stellära färgvariationen. Kort efter svartkroppsstrålningen förståtts, observerades det att
stjärnspektra liknar strålningskurvor för svartkroppar vid olika temperaturer ytterst väl, från
några få tusen Kelvin till ungefär 50 000 Kelvin. Den uppenbara slutsatsen är att stjärnor liknar
svartkroppar, och att stjärnornas färgvariation är en direkt följd av deras yttemperatur.
Kalla stjärnor (t.ex. spektralklass K och M) strålar ut det mesta av sin energi i det röda och infraröda området av det elektromagnetiska spektrat, och verkar därför röda, medan heta stjärnor
(dvs. spektralklass O och B) strålar vid blåa och ultravioletta våglängder, vilket gör att de verkar
vara blåa eller vita.
För att uppskatta yttemperaturen hos en stjärna, kan man använda det kända sambandet mellan temperatur för en svartkropp, och ljusvåglängden där dess spektrum har sin topp. Alltså
när man ökar temperaturen hos en svartkropp, så flyttas toppen för dess spektrum till kortare
(blåare) ljusvåglängder. Det här illustreras i figur 1, där intensiteten för tre tänkta stjärnor är uppritad i förhållande till våglängd. ´´Regnbågen´´ anger våglängdsområdet som är synligt för det
mänskliga ögat.
119
Handbok KStars
Figur 1
Den här enkla metoden är principiellt riktig, men kan inte användas för att erhålla noggranna
stjärntemperaturer, eftersom stjärnor inte är perfekta svartkroppar. Förekomst av olika grundämnen i en stjärnas atmosfär gör att vissa ljusvåglängder absorberas. Eftersom dessa absorptionslinjer inte fördelas jämt över spektrum, så kan de förskjuta spektraltoppen. Dessutom är det en
tidskrävande process att ta fram ett användbart spektrum för en stjärna, och det är alltför ineffektivt för stora mängder stjärnor.
En alternativ metod utnyttjar fotometri för att mäta intensiteten för ljus som får passera olika filter. Varje filter tillåter bara en specifik del av ljusspektrat att passera, medan alla övriga stoppas.
Ett fotometrisystem med bred användning kallas Johnson UBV-systemet. Det använder tre bandpassfilter för områdena U (´´ultraviolett´´), B (´´blått´´) och V (´´synligt´´) av det elektromagnetiska
spektrat.
I processen med UVB-fotometri ingår användning av ljuskänsliga material (som film eller CCDkameror) och att rikta ett teleskop mot stjärnan för att mäta intensiteten hos ljuset som passerar
genom vart och ett av de individuella filtren. Den här proceduren ger tre skenbara ljusstyrkor
eller flöden (mängd energi per cm2 per sekund) som betecknas med Fu, Fb och Fv. Förhållandena
mellan flödena Fu/Fb och Fb/Fv är kvalitativa mått på stjärnans ´´färg´´, och dessa förhållanden
kan användas för att upprätta en temperaturskala för stjärnor. I allmänhet, ju större Fu/Fb och
Fb/Fv förhållande för en stjärna, desto högre är dess yttemperatur.
Stjärnan Bellatrix i Orion har till exempel Fb/Fv = 1.22, vilket anger att den är ljusare genom B
filtret än genom V filtret. Dessutom är dess Fu/Fb förhållande 2,22, så den är ljusast genom U
filtret. Det här anger att stjärnan måste vara verkligt het, eftersom positionen för spektraltoppen
måste vara någonstans i området för U filtret, eller vid en ännu kortare våglängd. Yttemperaturen hos Bellatrix (bestämd genom att jämföra dess spektrum med detaljerade modeller som tar
hänsyn till dess absorptionslinjer) är ungeför 25 000 Kelvin.
Vi kan upprepa den här analysen för stjärnan Betelgeuse. Dess Fb/Fv och Fu/Fb förhållanden är
0,15 och 0,18, så den är ljusast i V och mörkast i U. Alltså måste spektraltoppen för Betelgeuse
vara någonstans i området för V-filtret, eller vid en ännu längre våglängd. Yttemperaturen hos
Betelgeuse är bara 2 400 Kelvin.
Astronomer föredrar att uttrycka stjärnfärger som en skillnad i magnituder, i stället för ett förhållande mellan flöden. Därför, om vi återgår till den blåa Bellatrix, har vi ett färgindex som är
lika med
B - V = -2,5 log (Fb/Fv) = -2,5 log (1,22) = -0,22,
120
Handbok KStars
På liknande sätt är färgindex för den röda Betelgeuse
B - V = -2,5 log (Fb/Fv) = -2,5 log (0,18) = 1,85
Färgindex, liksom magnitudskalan går baklänges. Heta och blå stjärnor har mindre och negativa B-V
värden, jämfört med kallare och rödare stjärnor, enligt nedanstående illustration.
En astronom kan sedan använda färgindex för en stjärna, efter att ha korrigerat för rödskift och
interstellärt utdöende, för att erhålla en noggrann temperatur för stjärnan. Förhållandet mellan
B-V och temperaturen åskådliggörs av figur 2.
Figur 2
Solen med yttemperaturen 5 800 K har ett B-V index på 0,62.
9.33
Kosmiska avståndsstegen
Den kosmiska avståndsstegen avser den följd av olika metoder som astronomer använder för
att mäta avstånd till himmelsobjekt. Vissa metoder, som parallax fungerar bara bra för närliggande objekt. Andra metoder, som att använda den kosmologiska rödförskjutningen, fungerar bara
för mycket avlägsna galaxer. Sålunda finns det flera metoder, var och en med sin begränsade
giltighet, och därav namnet.
9.33.1
Direkta mätningar
Den lägsta delen av stegen består av objekt vars avstånd kan mätas direkt, som månen (se LLR).
Samma teknik, med användning av radiovågor, tillämpas också för att ta reda på avstånd till
planeter.
För närliggande stjärnor är det möjligt att mäta parallaxen som ger avståndet till stjärnan.
121
Handbok KStars
9.33.2
Standardljuskällor
´´Standardljuskällor´´ är objekt vars inneboende ljusstyrka vi vet säkert. Den skenbara magnituden, vilken är enkel att mäta, talar om för oss hur ljust ett objekt verkar vara, inte hur ljust det i
själva verket är. Avlägsna objekt förefaller mindre ljusa, eftersom deras ljus sprids över ett större
område.
Enligt avståndslagen för ljusintensitet, avtar mängden ljus vi tar emot från ett objekt med avståndet i kvadrat. Vi kan sålunda beräkna avståndet till ett objekt om vi både känner till hur ljusstarkt
det i själva verket är (absolut magnitud, ’M’) och hur ljusstarkt det verkar för oss på jorden (skenbar magnitud, ’m’). Vi kan definiera avståndsmodulen på följande sätt:
Avståndsmodul = M - m = 5 log10 d - 5
Här är ’d’ avståndet mätt i parsec.
För dessa speciella standardljuskällor har vi något annat sätt att veta deras inneboende ljusstyrka,
och kan därmed beräkna deras avstånd.
Vanliga ´´standardljuskällor´´ som används inom astronomi är:
• Cepheidvariabel: En typ av periodisk variabel stjärna, vars periodiska variation är relaterad
till luminositeten
• RR Lyraestjärna: En annan sådan periodisk variabel stjärna med ett välkänt förhållande mellan
period och luminositet
• Supernova av typ Ia: En sådan supernova har en mycket väldefinierad luminositet som resultat
av de fysiska lagar som styr den och kan sålunda fungera som en standardljuskälla
9.33.3
Andra metoder
Det finns många andra metoder. Vissa av dem förlitar sig på stjärnfysik, som förhållandet mellan luminositet och färg för olika stjärntyper (oftast åskådliggjort med ett Hertzsprung-Russeldiagram). Vissa av dem fungerar för stjärnhopar, som metoderna med rörliga stjärnhopar och huvudserieanpassning. Tully-Fisher-relationen som relaterar ljusstyrkan hos en spiralgalax till dess rotation kan användas för att ta reda på avståndsmodulen, eftersom galaxens rotation är enkel att
mäta med Dopplereffekten. Avstånd till avlägsna galaxer kan bestämmas genom att mäta den kosmologiska rödförskjutningen, som är rödförskjutningen av ljus från avlägsna galaxer orsakad av
universums expansion.
För ytterligare information se Wikipedia om den kosmiska avståndsstegen.
122
Handbok KStars
Kapitel 10
Tack till och licens
KStars
Program copyright 2001-2015 KStars-gruppen [email protected]
KStars-gruppen
• Jason Harris [email protected]
• Jasem [email protected]
• Pablo de [email protected]
• Heiko [email protected]
• Thomas [email protected]
• Mark [email protected]
• Carsten [email protected]
• James [email protected]
• Alexey [email protected]
• Mederic [email protected]
• Akarsh [email protected]
• Jerome [email protected]
• Prakash [email protected]
• Victor [email protected]
• Henry de [email protected]
• Samikshan [email protected]
• Rafal [email protected]
• Rishab [email protected]
Datakällor:
• Objektkataloger och tabeller över planetpositioner: NASA Astronomical Data Center
• Detaljerad information om källor för alla bilder som används i programmet ges i filen README.images.
123
Handbok KStars
Referenser:
• ‘Practical Astronomy With Your Calculator’ av Peter Duffet-Smith
• ‘Astronomical Algorithms’ av Jean Meeus
Särskilda tack: Till KDE- och Qt™-utvecklarna för att ha gett världen en uppsättning med fria
bibliotek för grafiska gränssnitt som saknar motstycke. Till KDevelop-gruppen, för deras utmärkta integrerade utvecklingsmiljö, som gjorde utvecklingen av KStars så mycket lättare och
roligare. Till alla på diskussionsgruppen för KDevelop, KDE:s e-postlistor och irc.kde.org, för att
ha besvarat våra många frågor. Tack till Anne-Marie Mahfouf, för att ha inbjudit KStars att bli
en del av KDE-utbildningspaketet. Till sist, tack till alla som har skickat felrapporter och annan
återmatning. Tack, allesamman.
Dokumentation copyright 2001-2015 Jason Harris och Kstars-gruppen [email protected]
Översättning Stefan Asserhäll [email protected]
Den här dokumentationen licensieras under villkoren i GNU Free Documentation License.
Det här programmet licensieras under villkoren i GNU General Public License.
124
Handbok KStars
Kapitel 11
Sakregister
A
Animerad panorering, 36
Anpassa
INDI, 87
Astronomisk enhet, se Parallax
Atmosfärisk refraktion, 36
Azimut, se Horisontella koordinater
H
Himmelsekvatorn, se Ekvatoriella koordinater
Himmelskoordinatsystem
Översikt, 97
Ekliptiska koordinater, se Ekliptikan
Ekvatoriella koordinater, se Himmelsekvator
Galaktiska koordinater, 98
Horisontella koordinater, se Horisont
Himmelsobjekt
Centrera, 51
Identifiera, 51
Information, 53
Internetlänkar
Anpassning, 53
Tangentbordsåtgärder, 50
Visa objektmeny för, 51
Himmelspolerna, se Ekvatoriella koordinater
Himmelssfären, se Himmelskoordinatsystem
Horisonten, se Horisontella koordinater
Huvudsekvensen, 119
B
Banspår
Tillagd till centrerat objekt, 16
Bildlagringsläge, 82
C
CCD-videostyrning
Inställning, 87
D
Dagjämningarna, se Himmelsekvatorn
Datum och tid
Simuleringsklockan, 19
Ställa in, 19
Utökat datumintervall, 19
Deklination, se Ekvatoriella koordinater
Den lokala meridianen, se Timvinkel
I
INDI
Inställning, 83, 84
INDI-styrning
Översikt, 83
Informationsrutor
Anpassning, 37
Rulla upp, 37
Inställningsguide, 12
E
Ekliptikan, se Ekliptiska koordinater
Elevation, se Horisontella koordinater
Elliptiska galaxer, 115
Epok, 103
F
Färgscheman
Anpassning, 20, 33
Välja, 37
Fönstret Anpassa KStars, 19
Sidan Avancerat, 20, 36
Sidan Färger, 20, 33
Sidan Hjälplinjer, 20, 33
Sidan Kataloger, 20
Sidan Satelliter, 20, 31
Sidan Solsystemet, 20, 30
Sidan Supernovor, 20, 32
Flöde, se Ljusstyrka
J
Juliansk dag, 103
K
Kataloger
Kataloger över avlägsna himmelsobjekt, 22
Stjärnkataloger, 22
Kommandon
Meny, 39
Snabbtangenter, 49
Mus, 51
Tangentbord, 48
G
Geografiska koordinater, 100
125
Handbok KStars
Koncept, 88
Tidzoner, 105
Timvinkel, se Lokal meridian
Kosmiska avståndsstegen, 121
L
Latitud, se Geografiska koordinatsystem
Ljusstyrka, se Flöde
Longitud, se Geografiska koordinatsystem
U
Universell tid, se Tidzoner
V
Verktyg, 52
Astronomiräknare
Modulen Dagjämningar och solstånd, 61
Modulen Ekliptiska koordinater, 57
Modulen för dagslängd, 61
Modulen för ekvatoriella/galaktiska
koordinater, 57
Modulen för geodetiska koordinater,
59
Modulen för horisontella koordinater, 58
Modulen för Juliansk dag, 62
Modulen för siderisk tid, 63
Modulen för skenbara koordinater, 56
Modulen Planetkoordinater, 60
Modulen Vinkelavstånd, 55
Astronomiräknaren, 54
Fönstret Information om objekt, 53
FITS-visning, 80
Simulera okularets synfält, 66
Skriptbyggare, 68
Verktyg för Jupiters månar, 72
Verktyget Elevation mot tid, 64
Verktyget Vad händer i natt?, 67
Visning av solsystemet, 71
Verktyget för att söka objekt, 14
Verktyget geografisk plats
Egna platser, 19
Filtrering, 18
Verktygsrader
Anpassning, 37
Vintergatan, 98
M
Mörk materia, 111
Magnitudskalan, se Flöde
N
Navigeringskontroll
Grundläggande, 12
Mus, 51
Tangentbord, 48
O
Objekt på himlen
Översikt, 13
Beteckningar
Automatisk, 36
Dölja, 36
Följning, 16
Internetlänkar, se Objektmeny
Söka enligt namn, 14
Tangentbordsåtgärder, 16
Objektmeny
Beskrivning, 46
Exempel, 13
P
Parallax, 114
Parsek, se Parallax
Planering, 72
Precession, 102
R
Rektascension, se Ekvatoriella koordinater
Retrograd rörelse, 114
S
Sidan Kataloger
Kort översikt, 21
Siderisk tid, se Timvinkel
Skottår, 104
Spiralgalaxer, 116
Stjärnfärger och temperaturer, se Svartkroppsstrålning
Stjärnor, 118
Storcirklar, se Himmelssfären
Svartkroppsstrålning, se Stjärnfärger och
temperaturer
Synfältssymboler
Anpassning, 37
Beskrivning, 37
Definiera ny, 38
Z
Zenit, se Horisontella koordinater
T
Teleskop, 106–109
Teleskopstyrning
FAQ, 91
Fjärrinstrument, 89
126