SV SV - IPEX

EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 4.5.2016
COM(2016) 239 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om genomförandet av förordning (EG) nr 1921/2006 om rapportering av statistiska
uppgifter om landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna
SV
SV
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om genomförandet av förordning (EG) nr 1921/2006 om rapportering av statistiska
uppgifter om landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna
1. INLEDNING
I artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1921/20061 (nedan kallad
förordningen om landningar) fastställs följande krav:
Senast den 19 januari 2010 och därefter vart tredje år skall kommissionen lägga fram en
utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet om de statistiska uppgifter som har sammanställts i
enlighet med denna förordning och särskilt om deras relevans och kvalitet. Rapporten skall även omfatta en
analys av kostnadseffektiviteten i det system som använts för att samla in och bearbeta de statistiska
uppgifterna, och den skall innehålla en redovisning av bästa praxis för att minska medlemsstaternas
arbetsbörda och förbättra de statistiska uppgifternas användbarhet och kvalitet.
Detta är den tredje utvärderingsrapporten som kommissionen har lagt fram för
Europaparlamentet och rådet. Den första offentliggjordes som KOM(2010) 675 slutlig och
den andra som COM(2014) 240 final.
2. TÄCKNING OCH INNEHÅLL
Enligt förordningen om landningar ska medlemsstaterna och EES-länderna årligen lämna in
statistiska uppgifter och senast sex månader efter referenskalenderårets slut. Dessa uppgifter
ska omfatta den totala mängden och enhetsvärden för de fiskeriprodukter som landats på deras
territorium av EU- och Eftafartyg. Uppgifterna ska fördelas efter i) flaggstaten på de
fiskefartyg som genomfört landningarna (enligt de koder som anges i bilaga II till
förordningen om landningar), ii) produkttyp (bilaga III till förordningen) och iii) produkternas
avsedda användning (bilaga IV till förordningen).
I denna rapport utvärderas de framsteg som medlemsstaterna och Eftaländerna har gjort
avseende bestämmelserna i förordningen om landningar, dvs. när det gäller fullständigheten
och kvaliteten hos de uppgifter som lämnas in.
2.1. Uppgiftsinsamling och uppgiftskällor
Administrativa uppgifter verkar vara huvudkällan för statistik om landningar i och med att
nästan alla länder samlar in loggböcker, avräkningsnotor och landnings- och
omlastningsdokument samt deklarationer om övertagande. Rådets förordning (EG) nr
1
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1921/2006 av den 18 december 2006 om rapportering av
statistiska uppgifter om landade fiskeriprodukter i medlemsstaterna och om upphävande av rådets förordning
(EEG) nr 1382/91 (EUT L 403, 30.12.2006, s. 1)
2
1224/20092 och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/20113 innehåller krav
på att befälhavare på fiskefartyg med en längd på minst tio meter ska föra loggbok över
verksamheten och överlämna de registrerade uppgifterna så snart som möjligt eller inom 24
timmar, även om de inte gjort någon fångst. Loggböckerna innehåller de uppgifter som
registrerats av befälhavarna under fiskeinsatserna, och en uppskattning av fångstens levande
vikt måste ingå. De är särskilt användbara för att tillskriva fångster till fiskeområden och
beräkna fiskeverksamhetsnivåer och möjliggöra korskontroll mot andra uppgiftskällor. För
fartyg under 10 meter använder medlemsstaterna formulär (t.ex. fångstrapporter och
loggböcker), avräkningsnotor eller stickprov för att övervaka fiskeverksamheten.
Avräkningsnotor lämnas in till de myndigheter som ansvarar för den inledande försäljningen
av fisken. Dessa innehåller uppgifter om hur mycket av varje art som landats, i vilken form de
saluförs, hur mycket varje produkt är värd och vilket fartyg som landat fångsten.
Den utbredda användningen av elektronisk rapportering har underlättat och förbättrat
insamlingen av uppgifter, vilket även gäller för reglerade tidsfrister för inlämning.
Uppgifterna skickas till de ansvariga organen i tid, och i de flesta fall innehåller de all den
information som krävs. Förutom loggböcker, avräkningsnotor och landningsdeklarationer
samlar vissa länder också in andra uppgifter, t.ex. via fartygsövervakningssystem, vilket gör
att fiskeområdena kan identifieras mer exakt. Som ett resultat garanteras full täckning av den
fiskeverksamhet som äger rum i alla flottsegment och fiskeområden, eftersom nästan alla
länder har möjlighet att förlita sig på administrativa uppgiftskällor för att genomföra en
fullständig inventering av verksamheten.
I de fall då de tillgängliga administrativa uppgifterna är otillräckliga används undersökningar
som komplement (Frankrike och Malta) eller ersättning (Grekland och Italien) för
administrativa uppgifter. Dessa fall beskrivs mer i detalj i det följande avsnittet.
2.2. System för insamling av uppgifter i medlemsstaterna och Eftaländerna
Belgien – Tjänsten för havsfiske, som är den del av Avdelningen för jordbruks- och
fiskeripolitiska frågor, ansvarar för uppgiftsinsamlingen. Avräkningsnotor är den viktigaste
källan till information och lämnas elektroniskt på samma dag från de tre huvudsakliga
auktionerna (Zeebrugge, Oostende och Nieuwpoort). Uppgifter behöver dock inte lämnas om
försäljning från små fartyg, som tillåts att sälja direkt till allmänheten i Oostende (i stället för
på auktionen) men man måste dock rapportera vikter och priser till Oostendeauktionen.
Loggböcker sänds inom 48 timmar och används för att tillskriva de mängder som säljs och
2
Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i
gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om
ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG)
nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr
1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93,
(EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s.1).
3
Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för
rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa
att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs (EUT L 112, 30.4.2011, s. 1).
3
fiskeverksamheten till de olika fiskeområdena (de viktigaste områdena är Nordsjön och östra
Engelska kanalen).
Bulgarien – Nationella fiskeri- och vattenbruksbyrån ansvarar för landningsuppgifterna.
Uppgiftskällorna är administrativa: alla som bedriver kommersiellt fiske ska lämna in
loggböcker och landningsdeklarationer (även då fartyget är under 10 meter). Alla personer
som deltar i den första fiskförsäljningen måste lämna in avräkningsnotor, från vilka
prisinformationen sedan härleds. De loggböcker och avräkningsnotor som mottas av
Nationella fiskeri- och vattenbruksbyrån måste föras in i systemet senast 15 dagar efter det att
uppgifterna har lämnats in. Bulgariska fartyg bedriver endast fiske i Svarta havet.
Cypern – Avdelningen för fiske och havsforskning, som är en del av ministeriet för jordbruk,
landsbygdsutveckling och miljö, ansvarar för insamlingen av uppgifter om fångster och
landningar. Fartyg på upp till och med tio meter ska lämna in försäljningskvitton som
komplement till avräkningsnotor (gäller fiskare som säljer sina landningar direkt) och
landningsdeklarationer. Pappersloggböcker samlas in för fartyg mellan tio och tolv meter,
medan fartyg över tolv meter är utrustade med fartygsövervakningssystem och använder det
elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet för att sända avräkningsnotor. De olika
uppgiftskällorna är för närvarande inte sammanlänkade och uppgifterna lagras i olika
databaser. Det finns ett tydligt behov av ett integrerat system, och sålunda av det tekniska stöd
som skulle krävas för att utveckla ett sådant system. Cypriotiska fartyg bedriver fiske i
centrala och östra Medelhavet.
Danmark – Den danska myndigheten AgriFish, som lyder under ministeriet för miljö- och
livsmedelsfrågor, ansvarar för landningarna. Köpare i första handelsledet måste registreras
och lämna in avräkningsnotor. De flesta större fiskuppköpare sänder in sina avräkningsnotor
elektroniskt dagligen. Alla danska fartyg måste föra loggböcker (och fartyg över tolv meter
måste föra elektroniska loggböcker). Fartyg under tio meter kan undantas från kravet att föra
loggbok, under förutsättning att yrkesfiskarna har undertecknat en ”deklaration om
fiskeområde”. Det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet har genomförts fullt
ut och fartyg över tolv meter ska använda fartygsövervakningssystemet. Danska fartyg
bedriver fiske främst i Nordsjön. Uppgifterna hämtas från administrativa källor, men är
”frusna”, enligt överenskommelse med den nationella statistikbyrån, innan de sammanställs
och sänds till Eurostat.
Tyskland – Den federala myndigheten för jordbruks- och livsmedelsfrågor ansvarar för
landningsuppgifterna. Uppgifterna kommer från administrativa källor och samlas in via
loggböcker. Information om kvalitet, produkttyp och priset på produkterna erhålls från
landningsdeklarationer och avräkningsnotor. Tyska fartyg fiskar främst i de västliga vattnen,
Nordsjön, Östersjön, Grönland och norska vatten.
Estland – Ministeriet för landsbygdsfrågor, den nationella statistikbyrån, miljöministeriet och
miljöinspektionen sysslar med uppgiftsinsamlingen. Den nationella statistikbyrån och
landsbygdsministeriet ansvarar för redigering och sändning av uppgifterna. Uppgiftskällorna
är administrativa, bl.a. loggböcker, landningsdeklarationer, avräkningsnotor samt
omlastnings- och transportdokument. Fartyg under tolv meter, eller under 15 meter och som
uteslutande fiskar i de estländska territorialvattnen, för nationella pappersloggböcker. Fartyg
4
över tolv meter ska lämna in loggböcker med hjälp av det elektroniska registrerings- och
rapporteringssystemet. Köpare av fisk i första handelsledet måste lämna in avräkningsnotor
elektroniskt till landsbygdsministeriet. Estländska fartyg fiskar i Östersjön, nordvästra
Atlanten och inlandsvatten.
Irland – Den irländska skyddsmyndigheten för havsfiske ansvarar ensam för
landningsuppgifter. Uppgifter om fångster hämtas från elektroniska loggböcker för fartyg
över tio meter och från avräkningsnotor för fartyg under tio meter. Den irländska flottan fiskar
i nordöstra Atlanten.
Grekland – Administrativa uppgifter om genomsnittliga landningspriser och värden samlas
in av ministeriet för återuppbyggnad av produktion, energi och miljö. De sänds till den
nationella statistikbyrån för redigering och bearbetning. Uppgifter om fångster samlas in av
den nationella statistikbyrån via en månatlig statistisk undersökning. Undersökningen innebär
en fullständig inventering av utländsk fiskeverksamhet (fartyg som är verksamma i östra
Centralatlanten) och en urvalsundersökning av fiskeverksamheten på det öppna havet och vid
kusten för fartyg som är verksamma i Medelhavet. En metod med ettstegs stratifierat
slumpmässigt urval används på grund av det mycket höga svarsbortfallet (50 %). Fångster
från fartyg med motorer under 20 hästkrafter ingår inte. Uppgifter skickas av ministeriet för
återuppbyggnad av produktion, energi och miljö till generaldirektoratet för havsfrågor och
fiske (GD Havsfrågor och fiske) och av den nationella statistikbyrån till Eurostat.
Spanien – Generalsekretariatet för fiskefrågor och undergeneraldirektoratet för statistik (vilka
båda lyder under jordbruks-, livsmedels- och miljöministeriet) ansvarar för
landningsuppgifterna. Generalsekretariatet för fiskefrågor sänder uppgifter till GD Havsfrågor
och fiske, samtidigt som undergeneraldirektoratet för statistik sänder uppgifter till Eurostat.
Uppgifter hämtas från statistiken över fångster och landningar inom det maritima fisket. Man
samlar in information från landningar och omlastningsdeklarationer (för fartyg över tio
meter), avräkningsnotor från första handelsledet, totala tillåtna fångstmängder (TAC) och
kvoter, och från producentorganisationer. De uppgifter som skickas till GD Havsfrågor och
fiske är rent administrativa, medan de till Eurostat redan har genomgått en viss statistisk
bearbetning. Den spanska flottan är verksam i alla fiskeområden som omfattas av EUförordningen, och i andra regioner.
Frankrike – Direktoratet för havsfiske och vattenbruk har det övergripande ansvaret för
uppgiftsinsamlingen. Den statistiska byrån för fiske och vattenbruk, som lyder under
direktoratet för havsfiske och vattenbruk, ansvarar för redigering och sändning av uppgifterna
till kommissionen. Den nationella byrån FranceAgriMer ansvarar för att sammanställa
avräkningsnotor och hantera pappersdeklarationer. Uppgifter om tropiskt tonfiskfiske
levereras till direktoratet för havsfiske och vattenbruk av institutet för forskning och
utveckling. Administrativa källor (loggböcker, landningsdeklarationer och avräkningsnotor
samt uppgifter från fartygsövervakningssystemet) ger god täckning av fisket i Atlanten.
Ofullständiga administrativa uppgifter om Medelhavet och utomeuropeiska territorier
kompletteras med uppgifter som samlats in från urvalsundersökningar, men dessa uppgifter
ingår ännu inte i uppgifter som skickas till Eurostat. Frankrike uppgav att man hade stött på
problem med saknade eller felaktiga primära uppgifter och erkände behovet av att förbättra
5
uppgiftskvaliteten. Nästan 80 % av fångsterna görs i nordöstra Atlanten. De andra viktiga
fiskeområdena är västra Indiska oceanen, centrala och östra Atlanten samt Medelhavet.
Kroatien – Fiskeridirektoratet vid jordbruksministeriet ansvarar för landningsuppgifterna.
Administrativa uppgifter samlas in från loggböcker och landningsdeklarationer (för trålare,
ringnotsfartyg och fartyg över tio meter), fångstrapporter (för fartyg under tio meter),
fartygsövervakningssystemet (för fartyg över 15 meter) och avräkningsnotor för färsk fisk.
Kroatiska fartyg bedriver fiske i norra och centrala Adriatiska havet
Italien – Ministeriet för jordbruks-, livsmedels- och skogsbruksfrågor, det nationella
forskningsrådet och Itafishstat (ett nationellt konsortium för utveckling av fiskeristatistik)
ansvarar för landningsuppgifterna. Det nationella forskningsrådet och Itafishstat genomför en
multivariat stickprovsundersökning av fisket i Medelhavet, vars metodologiska aspekter
fastställdes tillsammans med det nationella statistiska institutet. Fartyg som har tillstånd att
fiska efter blåfenad tonfisk är undantagna från stickprovsundersökningen och lämnar
uppgifter till ministeriet för jordbruks-, livsmedels- och skogsbruksfrågor med hjälp av
loggböcker. Uppgifter från en totalundersökning om fisket i östra Centralatlanten och västra
Indiska oceanen som tidigare tillhandahållits av det nationella statistiska institutet lämnas inte
längre in. Vid tidpunkten för den föregående rapporten hade Italien föreslagit ändringar i den
metod som användes för att samla in dessa uppgifter, för att lösa problemet med den mycket
låga svarsfrekvensen. Hittills har emellertid inga ändringar gjorts.
Lettland – Miljöavdelningen vid ministeriet för miljöskydd och regional utveckling ansvarar
för att samla in uppgifter från landningar och avräkningsnotor från första handelsledet samt
för sammanställning av uppgifter för Östersjön och Rigabukten. Institutet för
livsmedelssäkerhet, djurskydd och miljö deltar också i insamlingen och bearbetningen av
uppgifter för dessa områden och även för fiske på öppet hav i Atlanten. Dessutom ger det
avdelningen för fiske (inom jordbruksministeriet) uppgifter för sammanställningen. Det
övergripande ansvaret för uppgiftskvaliteten ligger hos Statistiska centralbyrån, som delar det
med miljöavdelningen och institutet för livsmedelssäkerhet, djurskydd och miljö, som också
säkrar kvaliteten inom sina respektive behörighetsområden. Avdelningen för fiske ansvarar
för den slutliga korskontrollen av uppgifter och för att lämna uppgifter till kommissionen.
Uppgifterna kommer från administrativa källor, däribland loggböcker, avräkningsnotor och
landningsdeklarationer. Alla fiskefartyg över tolv meter använder det elektroniska
registrerings- och rapporteringssystemet och är utrustade med fartygsövervakningssystem.
Uppgifter om fångsterna (värde och art) som samlats in av Statistiska centralbyrån
korskontrolleras mot de administrativa uppgifterna från avdelningen för fiske. Den lettiska
fiskeflottan är verksam i Östersjön och nordöstra och östra Centralatlanten.
Litauen – Avdelningen för fiske, som lyder under jordbruksministeriet, ansvarar för att samla
in uppgifterna. Uppgifterna kommer främst från loggböcker, avräkningsnotor och
landningsdeklarationer. Litauen använder sig av ett integrerat automatiskt system för
bearbetning och kontroll av landningsuppgifter. Litauiska fartyg bedriver fiske i
Nordostatlanten, Nordvästatlanten, östra Centralatlanten och södra Stilla havet.
Malta – Avdelningen för fiske och vattenbruk, som lyder under ministeriet för hållbar
utveckling, miljö och klimatförändringar, ansvarar för uppgiftsinsamlingen. Uppgifterna
6
översänds till Eurostat av den nationella statistikbyrån och till GD Havsfrågor och fiske av
avdelningen för fiske och vattenbruk. En totalundersökning har gjorts för fartyg över tio
meter, och uppgifterna har samlats in med hjälp av loggböcker och avräkningsnotor.
Uppgifter om fartyg under tio meter samlas in via en småskalig multivariat
stickprovsundersökning. Maltesiska fartyg bedriver fiske i Medelhavet.
Nederländerna – Avdelningen för fiske vid näringslivsbyrån har ansvaret för att samla in
uppgifter från myndigheten för livsmedels- och konsumentproduktsäkerhet, och sänder sedan
de nödvändiga uppgifterna till GD Havsfrågor och fiske. Den nationella statistikbyrån har
ansvaret för att redigera och sända uppgifter till Eurostat. Loggböcker, avräkningsnotor och
uppgifter om fångster samlas in från registrerings- och informationssystemet för fiske, som
sköts av myndigheten för livsmedels- och konsumentproduktsäkerhet. Nederländska fartyg är
verksamma i Nordostatlanten och östra Centralatlanten samt sydöstra Stilla havet.
Polen – Avdelningen för fiske, som lyder under ministeriet för jordbruk och
landsbygdsutveckling, ansvarar för att samla in uppgifterna. Uppgifter hämtas från
elektroniska eller pappersloggböcker och månatliga pappersrapporter (beroende på fartygets
storlek) och avräkningsnotor. Både det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet
och fartygsövervakningssystemet används, det tidigare för fartyg över tolv meter. Polska
fartyg är huvudsakligen verksamma i Östersjön och östra centrala och sydöstra Atlanten.
Portugal – Den nationella statistikbyrån har delegerat ansvaret för att ta fram officiell
fiskestatistik till generaldirektoratet för naturresurser, säkerhet och maritima tjänster. De fem
regionala direktoraten för jordbruks- och fiskefrågor på fastlandet och de behöriga instituten i
de autonoma regionerna deltar också i insamlingen av uppgifter. Uppgifterna hämtas främst
från loggböcker, landningsdeklarationer och, för färsk och kyld fisk, från nationella auktioner
och avräkningsnotor. Portugisiska fartyg är huvudsakligen verksamma i nordöstra, västra och
östra delen av centrala Atlanten, men även i Stilla havet.
Rumänien – Den nationella fiske- och vattenbruksmyndigheten ansvarar för att samla in
uppgifterna. Det nationella institutet för havsforskning och utveckling deltar också i
uppgiftsinsamlingen och korskontrollen av uppgifter, och har medansvaret för att lämna
uppgifter till GD Havsfrågor och fiske. Uppgifterna kommer från administrativa källor
(loggböcker, avräkningsnotor och landningsdeklarationer). Fartygsövervakningssystemet
används, men det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet har ännu inte införts.
Uppgifterna samlas in av inspektörer från den nationella fiske- och vattenbruksmyndigheten
och korskontrolleras sedan av direktoratet för inspektion och havspolitik. Fiskefartygen är
endast verksamma i den del av Svarta havet som lyder under rumänsk behörighet.
Slovenien – Ansvaret för uppgiftsinsamlingen delas av jordbruks-, skogsbruks- och
livsmedelsministeriet, institutet för fiskeriforskning och den nationella statistikbyrån.
Uppgifterna hämtas främst från administrativa källor. Alla fartyg måste fylla i loggböcker och
tillhandahålla landningsdeklarationer. Uppgifter om priser erhålls från avräkningsnotor och
frågeformulär. Saknade priser (som stod för mindre än 1 % av de totala landade kvantiteterna
2014) uppskattas. Institutet för fiskeriforskning hanterar inmatning, bearbetning och kontroll
av uppgifter, medan jordbruks-, skogsbruks- och livsmedelsministeriet och den nationella
statistikbyrån ansvarar för uppgifternas jämförbarhet över tiden, tidpunkten för deras
7
offentliggörande och inlämningen av dem till internationella organisationer. Den slovenska
flottan fiskar i Adriatiska havet.
Finland – Naturresursinstitutet har huvudansvaret för fiskeriuppgifterna. Jordbruks- och
skogsbruksministeriet håller register över och en realtidsdatabas om det kommersiella
havsfisket och ansvarar för att övervaka kvoterade arter och lämna uppgifter om dessa till GD
Havsfrågor och fiske. Naturresursinstitutet tillhandahåller ytterligare uppgifter, utöver
uppgifterna från jordbruks- och skogsbruksministeriet, från sina egna undersökningar och från
extern information. Det sammanställer dessa statistiska uppgifter och skickar dem till
Eurostat. Fartyg över tio meter är skyldiga att lämna loggböcker medan fartyg under tio meter
sammanställer månadsvisa blanketter om kustfiske (med fångster som beräknas i fall av
uteblivna svar). Försäljning i första handelsledet av kvoterade arter regleras. Information om
försäljningen av icke-kvoterade arter kompletteras med en undersökning av de största
fiskgrossistföretagen. Finska fartyg bedriver endast fiske i Östersjön.
Sverige – Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för att samla in uppgifterna.
Uppgiftskällorna är administrativa och består av loggböcker, avräkningsnotor och
landningsdeklarationer. För kustflottan tillkommer kustfiskejournaler som redovisas varje
månad (eller till och med varje dag). Loggböcker för fiskefartyg över tolv meter skickas via
det elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet. Avräkningsnotor samlas in centralt,
antingen elektroniskt eller i pappersform, och kustfiskare har möjlighet att rapportera sina
kustfiskejournaler elektroniskt, via en säker webbplats.
Storbritannien – Myndigheterna i de enskilda länderna inom Storbritannien har ansvaret för
uppgiftsinsamlingen och kvalitetskontrollen. Organisationen för havsförvaltning,
myndigheten för England och Wales, sammanställer sedan informationen från de övriga
myndigheterna och har det yttersta ansvaret för att garantera informationens kvalitet innan
den skickar uppgifterna till kommissionen. Fartyg över tio meter är skyldiga att tillhandahålla
elektroniska landningsdeklarationer, loggböcker och avräkningsnotor, medan fartyg under tio
meter tillhandahåller loggblad och landningsdeklarationer på frivillig basis. Alla
avräkningsnotor, oavsett fartygets storlek, måste lämnas in till myndigheterna.
De kompletteras med andra informationskällor (t.ex. verksamhetsdagböcker som lämnas in
av fartyg som deltar i skaldjursfiske). Nordostatlanten är Storbritanniens främsta fiskeområde,
men en liten fjärrfiskeflotta är även verksam i sydvästra Atlanten och västra Indiska oceanen.
Island – Uppgifter samlas in av fiskeridirektoratet och skickas månadsvis till den nationella
statistikbyrån som bearbetar och säsongsrensar uppgifterna innan de skickas till Eurostat och
GD Havsfrågor och fiske. Alla uppköpare och bearbetare av fisk ska enligt lag fylla i viktoch bearbetningsrapporter. Isländska fartyg fiskar främst i nordöstra Atlanten.
Norge – Fiskeridirektoratet ansvarar för uppgifter om fiske, men informationen samlas
inledningsvis in av sex olika försäljningsorganisationer som hanterar de ekonomiska
transaktionerna mellan fiskare och uppköpare. Uppgiftskällorna är administrativa
(fångstloggböcker, landningsdeklarationer och avräkningsnotor). Alla fiskefartyg över 15
meter ska sända in elektroniska loggböcker, och det gäller även fartyg över tolv meter som
fiskar i Skagerrakområdet. Som ett EES-land rapporterar inte Norge med användning av det
elektroniska registrerings- och rapporteringssystemet eller fartygsövervakningssystemet, utan
8
använder dessa system för övervakning av avräkningsnotornas kvalitet. Norska fartyg fiskar
främst i nordöstra och nordvästra Atlanten och i Antarktisområdet.
2.3. Uppgifternas kvalitet
Metoderna för insamling av information om fisket är relativt enhetliga i hela Europa.
Källuppgifterna har förbättrats under de senaste åren. Den omfattande användningen av
elektronisk uppgiftsinlämning har lett till att uppgifterna inkommer i tid och har en bättre
kvalitet. De elektroniska uppgiftsrapporterna möjliggör också inkludering av inbyggda
kontroller och kontroll av rådata. De nationella myndigheterna utför även preliminära
kontroller av denna typ när uppgifter tillhandahålls med användning av pappersloggböcker
(detta är fallet främst för fartyg under tio meter).
Vissa länder använder kompletterande verktyg för att kontrollera rimligheten i de uppgifter
som lämnats av fiskare. De portugisiska myndigheterna genomför inspektioner antingen till
havs eller vid landning i hamnar. I Storbritannien finns det emellertid olika
övervakningssystem, och inspektörer gör regelbundna besök på marknader och
försäljningsställen. Flera länder angav också att landad fisk måste vägas på godkända vågar
för att garantera korrektheten.
När uppgifterna har förts in i de nationella systemen går de igenom kontrollförfaranden
(automatiska i de flesta fall) för att bekräfta den interna överensstämmelsen. Olika
korskontroller (t.ex. loggböcker kontra landningsdeklarationer och loggböcker kontra
avräkningsnotor) genomförs. Jämförelsen och kopplingen av avräkningsnotor till
landningsdeklarationer är automatiserad i flera länder. I t.ex. Lettland används kvartalsvisa
och årliga uppgifter som samlats in av de nationella statistikbyråerna för korskontroll av
uppgifter om landningar och fångster från administrativa källor. I Malta och Rumänien
genomförs korskontroller av tekniska experter. I Storbritannien genomför myndigheterna
noggranna månadsvisa korskontroller av kvoterade arter. Grekland, Kroatien och Slovenien
har också rutiner för att övervaka överensstämmelse över tiden.
En mycket stor majoritet av länderna uppgav att de rapporterade genomsnittliga landningarnas
priser per ton härrör från den uttömmande information som erhållits från administrativa
källor, dvs. priserna är uteslutande baserade på avräkningsnotor (värden) och loggböcker eller
landningsdeklarationer (kvantiteter). Om prisinformation saknas uppskattas genomsnittliga
enhetspriser med hjälp av relevanta tillgängliga uppgifter, t.ex. genomsnittliga referenspriser
per art, justerade priser för sålda produkter, internationella handelsuppgifter,
genomsnittspriser för fisk i samma kategori och produkttyp samt frågor till fiskeföretag.
Vissa länder uppgav att de hade erfarit förseningar i mottagandet av uppgifter från deras
småskaliga flotta. De uppgifter som hade lämnats var ibland också ofullständig. Förseningar i
mottagandet av avräkningsnotor för landningar i andra medlemsstater eller länder utanför EU
nämndes också. Endast ett fåtal länder förklarade uttryckligen att uppgifter om icke-kvoterade
arter att vara mindre tillförlitliga (Frankrike, Finland, Nederländerna och Storbritannien).
Vissa länder saknar automatiska förfaranden för validering.
9
De uppgifter som lämnats för 2014 visade att betydande framsteg har gjorts. Det var färre fel i
samband med sändningsprocessen, fler länder levererade sina uppgifter i tid och det var ett
gott samarbete mellan uppgiftslämnare och kommissionen i de fall där ytterligare kontroller
eller korrigeringar begärdes. De långvariga svårigheterna som påverkade Tysklands
landningsuppgifter fram till referensåret 2013 löstes också. Svarstiderna är emellertid
fortfarande för långa för det lilla antal länder där detta har varit ett ständigt problem
(Tyskland, Frankrike, Rumänien och Island). Vid tidpunkten för offentliggörandet av denna
rapport hade Greklands uppgifter inte kunnat färdigbearbetas på grund av en pågående
översyn av vissa artkoder. Bulgarien lämnade in sina uppgifter för 2014 om fångster och
landningar tre månader försent.
3. ANVÄNDNING AV UPPGIFTERNA (UPPGIFTSSPRIDNING)
Förutom att offentliggöra landuppgifterna på nationell nivå, finns länderrapporterna även
tillgängliga genom Eurostats databas Eurobase på http://ec.europa.eu/eurostat/data/database.
På grundval av dessa uppgifter utarbetar Eurostat artiklar för serien Statistics Explained4 och
The Agriculture, forestry and fishery statistics statistical book5. Uppgifterna som samlats in
enligt förordningen om landningar är nödvändiga för ett bra beslutsfattande. De är i synnerhet
av yttersta vikt för den gemensamma fiskeripolitiken, som trädde i kraft den 1 januari 2014
och är utformad för att säkerställa miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart fiske och
vattenbruk. Uppgifter av mycket hög kvalitet krävs för att kunna genomföra de nya krav som
införs genom den gemensamma fiskeripolitiken, vilka anger hållbara fångstbegränsningar,
kriterier för mer selektiva fångster och landningsskyldigheter. Uppgifter om landningar av
fiskeriprodukter som har offentliggjorts av Eurostat är också en viktig källa till information
för EU-organet för marknadsbevakning av fiskeri- och vattenbruksprodukter.
4. KOSTNADSEFFEKTIVITET
Sexton länder kunde uppskatta den administrativa börda som skapats genom utarbetandet och
inlämnandet av de uppgifter som krävs enligt förordningen om landningar, och nio kunde
också uppskatta penningvärdet av sina produktionskostnader. Den tillhandahållna
informationen hänför sig till hela uppsättningen av uppgifter om fångster och landningar som
lämnats till Eurostat. I och med att liknande källor och instrument används för att ta fram
olika delar av uppgifterna, är det svårt att särskilja kostnaderna för en del från den totala.
Bördan och kostnaderna i samband med att tillhandahålla uppgifter skiljer sig markant mellan
länderna: sju länder rapporterade att man behövde mellan 15 och 40 timmar för att utarbeta
och lämna in de uppgifter som Eurostat begärde, sex länder beräknade att det skulle ta mellan
80 och 150 timmar, och tre länder rapporterade en börda på mer än 150 timmars arbete. Den
uppkomna kostnaden uppskattades till mindre än 1 500 euro av fyra länder, mellan 2 000 och
3 000 euro av ytterligare fyra, och över 7 000 euro av en medlemsstat.
4
Fishery statistics – Statistics Explained
5
Agriculture, forestry and fishery statistics — 2015 edition – Product – Eurostat
10
5. SLUTSATSER
I de flesta fall tillhandahåller uppgiftskällorna en totalundersökning av fiskeriverksamheten.
Den utbredda användningen av elektronisk rapportering och införandet av automatiska
valideringssystem har ökat förtroendet för uppgiftskvaliteten och gjort det möjligt för
länderna att förbättra sin punktlighet när det gäller att lämna uppgifter.
Bristerna vid uppgiftsinsamlingen som nämns av de tillfrågade i undersökningen och de
svårigheter som Eurostat erfarit under uppgiftsvalideringen visar att det fortfarande finns
utrymme för förbättringar. Det verkar t.ex. som att längre svarstider och större svårigheter att
utföra uppgiftskontroller finns i länder som inte har centraliserade system. I dessa fall kan en
kontroll i efterhand för att besluta om extremvärden ska godkännas eller korrigeras vara en
komplicerad och tidskrävande process.
Vid flera tillfällen lämnade länder korrigeringar av uppgifter när fel upptäcktes av Eurostat
under dess korskontroll av statistik över fångster och landningar. Detta tyder på att de
kontroller av korrektheten som genomförs på nationell nivå är otillräckliga.
Flera länder vidtar dock för närvarande åtgärder för att förbättra sina system. Tyskland och
Frankrike arbetar med nya kontroll- och valideringssystem som ska vara i drift senast i mitten
och slutet av 2016. Cypern håller på att slutföra en upphandling om genomförande av
automatisk validering, vilket kommer att minska skillnaderna mellan olika uppgiftskällor.
Landet planerar också att skapa ett centraliserat system som sammanlänkar alla
uppgiftskällor. Estland vidtar åtgärder för att införa ytterligare automatisering.
Eurostat har utarbetat ett frågeformulär som ska fyllas i av länderna innan de inleder
insamlingen av uppgifter för 2014. På grundval av svaren utarbetades sedan en uppsättning av
praktiska riktlinjer för rapportering av statistik om landningar. Riktlinjerna ger exakta
instruktioner om vilka landningar som ska eller inte ska ingå, och om hur de ska rapporteras.
Det ansågs finnas ett behov av sådana riktlinjer för att harmonisera nationella praxisar och
undvika förvanskningar av aggregerade uppgifter. Användningen av dessa riktlinjer bör
resultera i uppgifter av bättre kvalitet.
6. REKOMMENDATIONER
Vissa av de brister som lyftes fram i den förra rapporten6 har ännu inte lösts i vissa länder.
Dessa har nämligen att göra med den tvivelaktiga kvaliteten hos de primära uppgifterna och
med de valideringssystem som inte är (eller inte är helt) centraliserade och automatiserade. I
vissa fall tycks större svårigheter uppstå när flera olika organisationer ansvarar för
uppgifterna. De berörda länderna uppmanas därför kraftfullt att stärka kommunikationen och
samarbetet mellan de olika berörda instituten. Att sammanlänka alla källuppgifter och
6
COM(2014) 240 final.
11
genomföra automatiska kontroller av korrektheten och rimligheten är också viktiga steg för att
förbättra uppgifternas tillförlitlighet och se till att de lämnas in i tid.
Fall som orsakar större oro, t.ex. Italien som saknar uppgifter om fiskeverksamhet i östra
Centralatlanten och västra Indiska oceanen, kommer att behandlas i mycket nära samarbete
med de berörda nationella myndigheterna.
Samtidigt måste ytterligare åtgärder vidtas för att förenkla processen för att utarbeta och
lämna in uppgifter. Detta skulle bidra till att minska bördan för uppgiftslämnarna. Framför allt
bör kodförteckningar anpassas, så långt det är möjligt, till dem som måste användas enligt
andra förordningar. Detta är särskilt fallet för produkttypskoder, som skulle kunna anpassas
bättre till de koder som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011.
Åtgärder bör också vidtas för att förbättra de omräkningsfaktorer som används för att beräkna
fiskprodukternas levande vikt. Dessa bör vara mer exakta och bör ta hänsyn till både hur
fisken förvaras ombord och till bearbetningstypen. Mer exakta omräkningsfaktorer skulle
garantera större enhetlighet mellan länderna när det gäller omvandling till levande vikt och
sammanlänkningen mellan fångst och landning. De skulle även möjliggöra effektiva
korskontroller mot den fångststatistik som rapporterats enligt Europaparlamentets och rådets
förordningar (EG) nr 216/20097, (EG) nr 217/20098 och (EG) nr 218/20099 om avlämnande
av statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater.
7
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av
statistikuppgifter om nominell fångst från medlemsstater som bedriver fiske i vissa andra områden än dem i
Nordatlanten (EUT L 87, 31.3.2009, s. 1).
8
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 217/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av
statistikuppgifter om fångster och fiskeriaktiviteter från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens
västra del (EUT L 87, 31.3.2009, s. 42).
9
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 218/2009 av den 11 mars 2009 om avlämnande av
statistikuppgifter om fångster och fiskeriaktiviteter från medlemsstater som bedriver fiske i Nordatlantens
östra del (EUT L 87, 31.3.2009, s. 70).
12