Sopranen SARA SWIETLICKI utexaminerades från Operaakademiet vid Det Kgl.
Teater i Köpenhamn 2016. Under sin utbildning medverkade hon i ett flertal uppsättningar, bland annat Strauss Rosenkavaljeren och von Webers Friskytten. Hon har
även haft ett stort antal solistuppdrag i verk som Förklädd Gud och Beethovens nionde symfoni. 2015 utsågs Sara till årets Jenny Lind-stipendiat. Detta ledde till turnéer i Nordamerika och Sverige tillsammans med Markus Kvint under sommaren
2015. För närvarande arbetar Sara på Malmö Opera.
HENNING VON SCHULMAN, bas, utexaminerades från Operaakademiet 2013 och
har nu, efter fyra år som medlem av solistensemblen vid Operan i Köpenhamn, gjort
ett stort antal roller på operascenen – bl.a. Leporello i Mozarts Don Giovanni, Banco
i Verdis Macbeth och Colline i Puccinis La Bohème. Han har gästat som Sarastro i Oslo-operans succéuppsättning av Trollflöjten, och hoppat in som Figaro till premiären
av Figaros bröllop i Malmö. Med sin breda sångrepertoar har han också gjort flera
konsertprogram, bland annat Mussorgskijs Dödens sånger och danser och, i samarbete med Markus Kvint, Schuberts Winterreise.
Henning har erhållit ett stort antal stipendier och priser, bl.a. andrapriset i Wilhelm Stenhammars sångtävling i Norrköping 2014 och förstapriset i Otto Edelmans
sångtävling i Wien 2013. Han tilldelades även 2016 års Birgit Nilsson-stipendium.
Violinisten JOEL NYMAN går sitt avslutande år i solistklassen för professor Serguei
Azizian på DKDM, och hans egen debut är planerad till den 11 oktober 2017. Joel tog
sin bachelorexamen vid DKDM med högsta betyg inom solospel och kammarmusik. Han har även en masterexamen med inriktning på kammarmusik från Edsbergs
slott, KMH, där han hösten 2011 antogs som enda violinist. Sedan 2016 arbetar han i
Göteborgs Symfoniorkester. Joel spelar på en Antonio Stradivari anno 1716, vänligen
utlånad av DKDM:s instrumentfond.
PROGRAM
Ture Rangström:
(1884-1947)
Sange til digte af Bo Bergman
Flickan under nymånen
Pan
Avskedet
Visa
Den mörka blomman
Melodi
Vingar i natten
Franz Schubert:
(1797-1828)
Adagio i G-dur (D. 178)
Abschied von der Erde (D.829) (A. von Pratobevera)
Johannes Brahms:
(1833-1897)
Vier ernste Gesänge op. 121 (tekster fra Biblen)
MARKUS
KVINT
KLAVER
AKKOMPAGNEMENT OG KAMMERMUSIK
Denn es gehet dem Menschen wie dem Vieh
Ich wandte mich und sahe an
O Tod wie bitter bist du
Wenn ich mit Menschen- und mit Engelzungen redete
PAUSE
Franz Liszt:
(1811-1886)
Études d’exécution transcendante
Francis Poulenc:
(1899-1963)
Sonate for violin og klaver
Nr. 11 Harmonies du soir
Nr. 12 Chasse-neige
Allegro con fuoco
Intermezzo
Presto tragico
Foto: Michel Thomas
MEDVIRKENDE
Sara Swietlicki, sopran
Henning von Schulman, bas
Joel Nyman, violin
Rosenørns Allé 22 1970 Frederiksberg C Tlf.: +45 7226 7226 [email protected] www.dkdm.dk
Debutkoncert
Onsdag d. 1. marts 2017 kl. 19.30
Konservatoriets Koncertsal,
Julius Thomsens Gade 1
W W W. D K D M . D K
OM PROGRAMMET
Kära publik,
Varmt välkomna till min debutkonsert!
I kvällens program kommer ni att få höra musik på svenska, tyska och franska. Vid
min sida har jag tre fantastiska kollegor, och vi ska tillsammans ge er en musikalisk
helkväll med toner och sånger om glädje, sorg, kärlek och starka människoöden.
Den svenske tonsättaren TURE RANGSTRÖM (1884–1947) var en av mina första bekantskaper i den svenska romanslitteraturen. Det är kanske inte så konstigt, eftersom
Rangström är en av de främsta svenska tonsättarna för den mänskliga rösten; han
komponerade inte mindre än 250 sånger. Många av dessa har blivit mycket populära
bland både svenska och utländska sångare, inte minst tonsättningarna av Bo Bergmans dikter. Texterna omfattar såväl typiskt romantiska naturskildringar (Pan) som
betraktelser över livets melankoli (Avskedet). Stilen är dramatisk och senromantisk,
med en blick mot modernismen.
FRANZ SCHUBERT (1797–1828) begränsade sig inte till sånger när han komponerade
för den mänskliga rösten, utan gjorde även melodramer. Abschied von der Erde, D829
(1826) är den enda av dessa melodramer som är skriven för recitatör och piano. Texten
utgörs av den sista strofen ur pjäsen Der Falke; stycket är ett beställningsverk av pjäsens författare Adolf von Pratobevera. Talaren tar avsked från världen och dess sorger,
i en övertygelse om att han med ett klart hjärta kan nå till Gud.
Före Abschied von der Erde spelas Adagio i G-dur, D178. Stycket komponerades 1815,
en brytningstid i Schuberts liv som blev upptakten till en oerhört produktiv period.
Under sitt näst sista levnadsår komponerade JOHANNES BRAHMS (1833–1897) Vier
ernste Gesänge, op. 121. Sångcykeln blev kulmen på den liedkonst som Brahms hade
ägnat sig åt alltsedan sina första år som kompositör. Precis som i Ein deutsches Requiem hämtar Brahms texterna från Bibeln. Vier ernste Gesänge handlar om människans
eviga strävan och livets förgänglighet, men avslutas med ett hoppfullt budskap. Verket komponerades medan Clara Schumann var svårt sjuk efter en stroke. Sångerna är
alltså inte komponerade som en reaktion på hennes bortgång, som man ibland har
hävdat, utan kom till under hennes svåra sjukdom. De sista åren av sitt liv förlorade
Brahms även många av sina nära vänner, däribland Elisabeth von Herzogenberg, Hermine Spies och Hans von Bülow.
En av många tematiska likheter mellan sångerna i Vier ernste Gesänge är de återkommande fallande terserna – ett tema som symboliserar döden. Brahms utnyttjar symboliken genialt, till exempel i tredje sången där tersens motsats – sexten – får symbolisera frälsningen (”O Tod, wie wohl tust du”).
Med etydsamlingen Études d’exécution transcendante (1852) utforskade FRANZ
LISZT (1811–1886) det instrument som under 1800-talet kom att utvecklas till den
moderna konsertflygeln. De transcendentala etyderna följer konsertflygelns utveckling i fråga om mekanik och klangmöjligheter: Liszt visar vägen för kommande
tonsättare, som Debussy och Poulenc.
Samlingen bygger på bearbetningar av etyder som Liszt komponerade redan 1826;
en andra bearbetning gjordes 1837, innan den tredje och slutgiltiga versionen stod klar
1852. Liszt hade under hela sitt liv för vana att gå tillbaka till gamla verk för att redigera
och ändra dem.
Harmonies du soir (”aftonens harmonier”) och Chasse-neige (”snöstorm”) är tonmålningar i stil med Liszts symfoniska dikter. Den italienske pianisten Ferruccio Busoni beskrev Chasse-neige som ett perfekt stycke programmusik, där ”den himmelska, fallande snön långsamt begraver landskap och människor”.
ETT STORT TACK TILL
Friedrich Gürtler, min lärare och mentor.
Jens Elvekjær, för hans arbete med mina kammarmusikprojekt och solostycken.
Övriga lärare genom åren, särskilt Niklas Sivelöv, för all undervisning och inspiration.
Mina fantastiska, inspirerande kollegor och kära vänner på scen: Sara Swietlicki,
Henning von Schulman och Joel Nyman. Utan er hade konserten inte varit möjlig.
Jag ser fram emot kommande projekt med er!
Rikke Hjortkjær och Anne Heide vid DKDM, för all hjälp med konserten.
Sixten Gemzéus stiftelse, vars ekonomiska stöd har betytt enormt mycket.
Magnus Fryklund, för pepp, långa samtal och allmänna gäddigheter.
Min familj, för all uppmuntran och stöd i alla stunder.
Alla vänner och kollegor.
Välkommen till Carl Nielsen-foajén på andra våningen för mingel efter konserten.
Efter minglet går vi vidare till restaurang Akropolis på H.C. Ørsteds Vej 70 (5 min.
promenad).
Markus Kvint
FRANCIS POULENC (1899–1963) tyckte inte om violinen som soloinstrument. Han
började försöka komponera violinsonater så tidigt som 1919, men kasserade dem innan de hann framföras. Först 1943 färdigställde han en sonat för violin och piano, och
den kom att bli hans enda. Den tillägnades minnet av den spanske poeten Federico
Garcia Lorca, som avrättades av fascisterna i spanska inbördeskriget 1936. Sonatens
teman i framförallt första och sista satsen anspelar på krig och konflikt; hela verket avslutas i tredje satsens ”tragico”. Poulenc tonsatte även Lorcas dikter, och i noterna till
violinsonaten står Lorcas ord ”Gitarren får drömmarna att gråta” inskrivna vid andra
satsen.
Under sin solistutbildning har MARKUS KVINT studerat för Friedrich Gürtler och
Jens Elvekjær. Han började sin bana vid DKDM med att ta en masterexamen med
Niklas Sivelöv som huvudlärare. Innan dess hade han studerat vid Hochschule für
Musik Franz Liszt i Weimar, samt vid KMH i Stockholm i Anders Kilströms pianoklass.
Markus har turnerat i USA, Kanada och Sverige som ackompanjatör till 2015 års
Jenny Lind-stipendiat, sopranen Sara Swietlicki. Som solopianist och kammarmusiker har han uppträtt på festivaler i Sverige, Danmark, Tyskland och Österrike. Bland
hans pågående projekt märks Mignon, där han tillsammans med mezzosopranen
Nana Bugge Rasmussen framför Filip Melos nyskrivna liedrepertoar med Goethes
texter i fokus. I samarbete med skådespelerskan och tv-profilen Ayla Kabaca har han
tagit fram en framgångsrik musikföreställning med utgångspunkt i Alice Tegnérs
visor, och turnerat med den i stora delar av Sverige.
Markus har under sin studietid mottagit ett flertal stipendier, bland annat från
Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm och Anders Sandrews Stiftelse. Vid
två tillfällen har han erhållit Sixten Gemzéus stora stipendium för sina studier vid
DKDM. Med ekonomiskt stöd från Idella Foundation utvecklar han sina soloprogram hos pianisten Konstantin Bogino i Bergamo, Italien.
