DUETTO BUFFO DI DUE GATTI
KATTDUETTEN
TEXT: Texten av okänd författare består helt och hållet av ordet "miau".
MUSIK: Ja, vem har komponerat ”Duetto buffo di due Gatti – Kattduetten”?
Länge har duetten tillskrivits kompositören Gioachino Rossini. Att han skulle vara kompositören
är troligen inte sant.
Duetten består av delar ur tre olika musikstycken, som ganska säkert sammanställts av Robert
Lucas de Pearsall.
Robert Lucas de Pearsall (1795 – 1856). Engelsk kompositör, advokat och antikvarie.
Pearsall föddes i Bristol i en rik kväkarfamilj ”Kväkare” kommer från det engelska ordet quake=
bäva, skaka, darra, skälva ”inför Guds ord”. Samfundet, som bildades av George Fox ca 1650,
kallas också ”Vännernas samfund”.
Trots att Pearsall tidigt visade tecken på musikalisk talang, han komponerade sitt första verk,
en kantat vid 13 års ålder, studerade han först juridik, 1821 började han arbeta som advokat.
P.g.a. en stroke, som krävde vård utomlands, flyttade han med sin familj först till Mainz, sedan
till Karlsruhe och Wartensee.
Från 1825 ägnade sig Pearsall helt åt musiken. Han a studerade bl.a. tidig musik och
komposition.
Även om Pearsall komponerade musik för olika instrument och för orkester så är han mest känd
för sin vokalmusik t.ex. de romantiska flerstämmiga sångerna ”O who will o′er the downs so
free” och ”When Allen-a-dale”.
1834 komponerade han ”Die Nacht eines Schwärmers”, en balettopera i 5 Bildern (Ed. Schott,
1974). Den framfördes i den teater han byggt i hemmet i Karlsruhe. 1836 komponerade han en
madrigal för fyra röster ”Two Children of This Aged Stream – The River Spirit’s Song after H
Purcell: King Arthur” op 20 med John Drydens text till Purcells duett ”Two Daughters of This
Aged Stream” (se denna duett på annan plats) lätt förändrad.
Pearsalls besök i hemlandet 1836 – 37, med anledning av sin mors död, sammanföll med
bildandet av Bristol Madrigal Society. Många av de madrigaler i Elisabethansk stil och
flerstämmiga sånger, som han skrev 1837 – 1841, komponerade han till just detta sällskap. Som
poet skrev han själv flera av texterna till sina madrigaler t.ex. ”Why Do the Roses” (1842).
Madrigalernas popularitet inspirerade honom att komponera även annat t.ex. ”The Hardy
Norseman” och ”Sir Patrick Spens” (för tio stämmor) och ”Great God of Love” och ”Lay a
Garland” för åtta stämmor).
Pearsalls sättning av In dulci jubilo (för 8 soloröster och femstämmig kör i original) framförs
ofta vid jultiden.
Pearsall var en amatörkompositör och många av hans kompositioner gavs inte ut förrän efter
hans död.
Pearsall översatte bl.a. Schillers William Tell (1829) och Goethes Faust.
Pearsall bidrog på flera sätt till att förnya både den Romerskkatolska (han konverterade till
katolicismen strax innan sin död) och den Anglikanska kyrkomusiken. Han bidrog till att
återinföra den enstämmiga sången ”plainsong” och förnyade intresset för den flerstämmiga
renässansmusiken genom att använda sig av klassicismens stildrag för att skapa unika
pastischer t.ex. den sexstämmiga ”O ye roses”, den åttastämmiga ”Lay a garland” och den
fyrstämmiga balletten ”No, No, Nigella” . Han spred också de gamla kyrkliga hymnerna i de
tyskspråkiga och engelskspråkliga länderna.
När Pearsall komponerade lättare musik som t.ex. ”Duetto buffo di due Gatti – Kattduetten”
använde han sig av pseudonymen G Berthold. Duetten dök upp i orkesterpartituret till ”Die
Nacht eines Schwärmers”: Balett in 5 Bildern (1834), där flöjten och fagotten i en imiterande
passage avviker från den tryckta utgåvan. Pearsall brukar alltid noga skriva ut varifrån han lånat
olika teman, men här finns det inget angivet.
Duetten fanns enligt innehållsförteckningen till en av de flyttkartonger med musik som kom
från Pearsalls flytt från Karlsruhe till slottet Wartensee vid Bodensjön 1842.
Man vet att Pearsall i de i Felix Farleys ”Bristol Journal” utgivna ”Cobett” – breven gör sig lustig
över Rossinis operastil.
”Duetto buffo di due Gatti – Kattduetten” skapade Pearsall 1825. Den är byggd av följande
musikstycken i den ordning de uppträder:
a) C.E.F. Weyse: Katte-Cavatine, komponerad ca 1812 och utgiven 1859. (Används till takterna 1
– 29 i Kattduetten).
b) Largetto ur Rodrigo och Jagos duett "No, non temer: serena" i akt 1 scen 2 i Gioachino
Rossinis opera Otello (1816). (Används till takterna 30 - 38 i Kattduetten).
c) En del av arian "Ah, come mai non senti", som sjungs av Rodrigo i Rossinis opera Otello akt 2
scen 1 (Används från takt 39 i Kattduetten).
Kompositör till tema 1:
Christoph Ernst Friedrich Weyse (1774 – 1842). Dansk pianist, organist och kompositör.
Weyse föddes i Altona, en av Hamburgs förstäder, som på den tiden var dansk. Där fick han sin
första musikaliska skolning av sin morfar, som var kantor i Altona. Weyse studerade vidare för
Johann Abraham Peter Schulz (komponerade bl.a. julsången ”Så milt lyser stjärnan”) i
Köpenhamn. 1794 utnämndes han till organist i Köpenhamns reformerta kyrka och hade senare
samma tjänst i Vor Frues Kirke från 1805. 1819 blev han hovkompositör.
Weyse är mest känd för sina fosterländska sånger och sina många julsånger (t.ex. Ingemann:
”Julen har bragt velsignet Bud”, Grundtvig: ”Dejlig er den himmel blå”). Han komponerade många
psalmer till texter av bl.a. Grundvig (”Den signede dag med fryd vi ser”) och B S Ingmann
(”Dejlig er Jorden”). Ett av hans många sångspel Sömndrycken till text av Oehlenschläger kunde
efter många års uppskov uppföras 1809. Många av hans vackra romanser kommer från hans
sångspel.
Några av hans sånger är utgivna i:
18 tidiga sånger (1790 – 1794)
8 morgensange for børn (1837, Ingemann)
Ni danske sange (1837)
7 aftensange (1838, Ingemann)
8 deutsche Lieder (1838)
12 trestemmige Sange til skolebrug (1871)
Postumt utkom ”Romancer og Sange (1852 – 1860)
Kompositör till tema 2 och 3:
Gioacchino Antonio Rossini (1792 - 1868). Italiensk kompositör. Rossini kom från en musikalisk
adelsfamilj. Modern var sångerska och fadern var stadstrumpetare och arbetade i små
teaterorkestrar i Pesaro. När familjen 1806 flyttade till Bologna började Rossini studera vid
Academia Filarmonica. Han skrev tidigt små operor, men hans genombrott som operakompositör
kom först med operan La cambiale di matrimonio (1810) i Venedig. Italienskan i Alger (1813), La
cenerentola - Askungen (1817) och Barberaren i Sevilla (1815) tillhör hans mest kända operor.
1824 slog han sig ner i Paris där han med operan Guillaume (Wilhelm) Tell i stort sett avslutade
sitt komponerande. Den blev den första stora historiska operan. Wagner, Auber och Meyerbeer
fortsatte senare att tonsätta denna typ av operalibretton. Efter Wilhelm) Tell komponerade
han många fina småstycken.
Rossini komponerade sammanlagt ca 40 operor.
”Duetto buffo di due Gatti” finns bl.a. i samlingen ”Melodie italiano per canto e pianoforte”.
Myt nr 1:
Det berättas att Rossini hade lovat att imitera en katt för att få komma in i ett hus i Padua,
som han väldigt gärna ville besöka klockan 3 på natten. Det var naturligtvis en kärlekskrank katt.
Myt nr 2:
Det berättas att han komponerade den under sina sista levnadsår då han bodde i Paris. Rossini
skulle själv ha ackompanjerat två av sina konsertsångarvänner när de framförde duetten vid en
aftonunderhållning,
Att sjunga: Duetter av Rossini: Quis est homo (Stabat Mater, 1842/Schirmer), La regata
veneziana - Voga, o Tonio och La Pesca - Già la notte eller Fiskafänget (Soirées Musicales nr 9
och 10, Notturno nr 1, Greve F Carlo Pepoli och nr 2, Metastasio, bl.a. i Duettfavoriter), La
Serenata (Notturno a due voci ur Carlo Pepoli/Serate musicali Dueti/Ricordi), La Pastorella (nr
6, arr. Henry Geehl), Mira la bianca luna – Se det klara månskenet strömma (nr 11), Li marinari
(t+b, nr 12, Pepoli) och La Danza, Tarantola (nr 8, C Pepoli, arr. Henry Geehl). E nel fatal
conflitto - vivere io non potrò (ur La donna del lago - Sjöfröken, Elena, sopran och malcolm,
mezzo).
Virgil Thomson: The Cat (Ed. Schirmer).
Die Nacht eines Schwärmers; utdrag ur originalpartituret.
Tema a) C.E.F. Weyse: Katte-Cavetine (Används till takterna 1 – 29 i Kattduetten).
Tema b) Largetto ur Rodrigo och Jagos duett "No, non temer: serena" i akt 1 scen 2 i Otello
Tema c. En del av arian "Ah, come mai non senti", som sjungs av Rodrigo i Rossinis opera Otello
akt 2 scen 1.
