Införandet av det tredje penningtvättsdirektivet

Mälardalens Högskola, Eskilstuna
Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling
Kandidatuppsats i ekonomistyrning VT 2009
Datum för slutseminarium: 2009-05-28
Införandet av det tredje
penningtvättsdirektivet
Författare:
Malin Ståhl 841125
Emma ton 830902
Handledare: Kent Trosander
Mälardalens Högskola
Kandidatuppsats i ekonomistyrning
2009-05-28
Sammanfattning
Bakgrund och problem: Den 15 mars 2009 infördes det tredje penningtvättsdirektivet, vilket
innebär en striktare lagstiftning i bekämpningen mot penningtvätt och finansiering av
terrorism. Direktivet utgår från en riskbaserad utgångspunkt som innebär att resurserna ska
användas där behoven finns. Det läggs ett större ansvar än tidigare på finansiella företag och
andra verksamhetsutövare som bland annat måste skaffa sig en större kundkännedom än
tidigare. Det har dock visat sig att direktivet i vissa fall saknar precision och klarhet, vilket
skapar en osäkerhet hos de som omfattas av lagen.
Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka konsekvenser det tredje
penningtvättsdirektivet kommer medföra på bankers kundrelationer samt hur de
bankanställdas arbetsuppgifter kommer påverkas. Dessutom vill författarna undersöka hur
omfattningen av penningtvätt kommer påverkas samt klargöra om det finns några oklarheter
kring hur tillämpningen ser ut i banker.
Metod: Författarna har använt sig av en kvalitativ metod där empirin har samlats in genom
personliga intervjuer, telefonintervjuer samt svar via e-post.
Resultat och slutsatser: Majoriteten av respondenterna ser det tredje penningtvättsdirektivet
som något positivt som ska skydda både bankerna själva och deras kunder. Det har dock visat
sig att bankerna anser vissa delar som både otydliga och meningslösa eftersom de inte får de
redskap som krävs för att fullfölja arbetet. Bankernas kunder kommer utsättas för fler och mer
personliga frågor än tidigare, vilket har lett till att de i vissa fall upplever obehag. Eftersom
även bankernas anställda kommer påverkas av de nya rutinerna och måste handskas med
irriterade kunder, är det viktigt att de får genomgå bra interna utbildningar. Författarna har
upptäckt vissa brister i utbildningarna, då de anställda inte är medvetna om att de personligen
kan dömas till böter ifall de inte lever upp till regelverket.
Framtida studier: Ett förslag för framtida studier är att efter en tid undersöka om direktivet
har fått den effekt som lagstiftningen syftar till, det vill säga undersöka om omfattningen av
penningtvätt har minskat.
Nyckelord: Riskbaserad utgångspunkt, tredje penningtvättsdirektivet, agentteori, politically
exposed persons
Abstract
Background and problem: In March 15, 2009, the third piece of money laundering directive
was introduced which mean a more strict legislation in control against money laundering and
terrorist financing. The directive is based on a risk based point of view which means that the
resources should be used where the needs are. The responsibility for financial companies and
other parts are bigger then before which means that they have to get a more extensive
customer knowledge etc. It has however been appeared that the directive in some cases lack
of precision and clarity which creates an insecurity among those who are included by the law.
Purpose: The purpose of this paper is to examine which consequences the third piece of
money laundering will bring on the banks customer relationships and how the employees
work assignments at the banks will be affected. The authors also want to examine how the
extension of money laundering will be affected and clarify if there is any indistinctness about
how the application looks around the banks.
Method: The authors choose to use a qualitative method and the empiric material has been
collected through personal meetings, telephone interviews and through e-mail answers.
Conclusion: The majority sees the third piece of money laundering directive as something
positive which will protect both the banks and their customers. Although it has been showed
that the banks think that some parts of the directive is both unclear and meaningless since they
don’t get the tools which are required to complete the work. The customers of the banks will
be exposed for more and personal questions then before which has led to that the customers in
some cases feel insulted. Since also the employees of the banks will be affected of the new
routines and have to deal with irritated customers, it is important that they will experience
good internal education. The authors have discovered some lack in these educations since the
employees aren’t aware of that they personally can be judged to fines if they don’t live up to
the legislation.
Future studies: A proposal for future studies is to after a time examine if the directive has got
the effect that the legislation aims to, videlicet examine if the extent of money laundering has
been reduced.
Keyword: Risk based point of view, the third piece of money laundering directive, agency
theory, and politically exposed persons
Mälardalens Högskola
Kandidatuppsats i ekonomistyrning
2009-05-28
Förord
Vi skulle vilja tacka vår handledare Kent Trosander samt våra opponenters värdefulla
kommentarer och åsikter som vi har tagit till oss för att kunna genomföra arbetet.
Vi vill även tacka alla våra respondenter som har tagit sig tid och visat ett intresse för vårt
arbete.
Tack!
Malin Ståhl
Emma Ton
Mälardalens Högskola
Kandidatuppsats i ekonomistyrning
2009-05-28
Innehåll
1. Inledning................................................................................................................................. 1
1.1 Bakgrund .......................................................................................................................... 1
1.2 Problemdiskussion ........................................................................................................... 2
1.3 Problemformulering ......................................................................................................... 3
1.4 Syfte ................................................................................................................................. 3
1.5 Avgränsningar .................................................................................................................. 4
1.6 Målgrupp .......................................................................................................................... 4
2. Metod ..................................................................................................................................... 5
2.1 Val av metod .................................................................................................................... 5
2.2 Tillvägagångssätt .............................................................................................................. 6
2.3 Datainsamling................................................................................................................... 6
2.3.1 Primärdata ................................................................................................................. 6
2.3.2 Val av intervju ........................................................................................................... 7
2.3.3 Urval .......................................................................................................................... 7
2.3.4 Genomförande av intervjuer...................................................................................... 8
2.3.5 Sekundärdata ............................................................................................................. 9
2.3.6 Källkritik ................................................................................................................... 9
2.3.7 Metodkritik ................................................................................................................ 9
2.3.8 Reliabilitet och validitet ............................................................................................ 9
3. Teoretisk referensram ........................................................................................................... 11
3.1 Penningtvätt .................................................................................................................... 11
3.2 Myndigheter ................................................................................................................... 12
3.3 Tredje penningtvättsdirektivet........................................................................................ 13
3.4 Regler för berörda företag .............................................................................................. 14
3.5 Förändringar i samband med det nya direktivet ............................................................. 15
3.6 Fördelar och nackdelar med ett riskbaserat utgångssätt ................................................. 17
3.7 Agentteori (Agency theory) ........................................................................................... 17
4. Empiri .................................................................................................................................. 20
4.1 Presentation av respondenterna ...................................................................................... 20
4.2 Insamlad empiri .............................................................................................................. 21
4.2.1 Omfattningen av penningtvätt ................................................................................. 21
4.2.2 Bankernas mottagande av det tredje penningtvättsdirektivet .................................. 21
4.2.3 Bankernas ansvar ..................................................................................................... 22
4.2.4 Kundrelationerna ..................................................................................................... 23
4.2.5 De anställda ............................................................................................................. 25
4.2.6 Transaktionens syfte och art .................................................................................... 26
4.2.7 Meddelandeförbudet................................................................................................ 26
4.2.8 Politically exposed persons (PEP)........................................................................... 26
4.2.9 Verklig huvudman ................................................................................................... 27
5. Analys ................................................................................................................................... 28
6. Slutsats ................................................................................................................................. 32
6.1 Slutsatser .................................................................................................................... 32
6.2 Författarnas egna reflektioner .................................................................................... 33
6.3 Förslag till framtida studier ........................................................................................ 33
Källförteckning......................................................................................................................... 34
Bilaga 1 – Intervjufrågor Finansinspektionen .......................................................................... 38
Bilaga 2
Intervjufrågor – Svenska Bankföreningen ............................................................. 39
Bilaga 3 Intervjufrågor – Sparbanken Finn, Nordea, Skandiabanken ...................................... 40
Bilaga 4 – Intervjufrågor Skandiabanken, Sparbanken Finn, Nordea ...................................... 41
Mälardalens Högskola
Kandidatuppsats i ekonomistyrning
2009-05-28
1. Inledning
I detta inledande kapitel beskrivs först bakgrunden och därefter ges en problemdiskussion
som slutligen mynnar ut till en problemformulering, syfte, avgränsningar och målgrupp.
1.1 Bakgrund
Penningtvätt innebär att någon försöker få pengar som kommer från brottslig verksamhet att
förvandlas till öppna tillgångar. Det är en nationell företeelse och kan även ske över
nationsgränserna. Genom att utnyttja det finansiella systemet kan den som vill ”tvätta” pengar
göra det svårare att spåra pengarnas brottsliga ursprung (fondbolagen.se). Det är svårt att
beräkna omfattningen av penningtvätt, men enligt Finansinspektionen är det en vanlig
uppfattning att det omfattar två till fem procent av världens bruttonationalprodukt (fi.se). För
att tilltron till det finansiella systemet ska kunna upprätthållas är det viktigt att den finansiella
marknaden är stabil och säker. Flöden av svarta pengar genom betalsystemen kan skada
stabiliteten och tilltron till det finansiella systemet. År 1989 bildades ett internationellt organ
mot penningtvätt, Financial Action Task Force, FATF och Sverige har varit delaktiga sedan
starten. De länder som är medlemmar i FATF måste tillämpa organisationens direktiv i
respektive lands lagstiftning. Direktivet är införlivat i svensk lag genom den så kallade
penningtvättslagen (Finansdepartementet, 2008).
År 1991 antogs det första direktivet av FATF om åtgärder för att förhindra att det finansiella
systemet användes för tvättning av pengar. Penningtvätt förutsätter att ett annat brott har
begåtts, ett så kallat förbrott, vilket genererat en vinst som ska skall döljas. I det första
direktivet var åtgärderna främst riktade mot penningtvätt som en följd av narkotikabrott.
Direktivet omfattade kreditinstitut och finansiella institut som de definierades i direktivet. De
ålades en skyldighet att kontrollera sina kunders identitet och att anmäla alla förhållanden som
kunde tyda på penningtvätt till myndigheter. De finansiella företagen skulle även bevara
handlingar och uppgifter från identitetskontrollen. Krav fanns också på att misstänksamma
transaktioner inte fick genomföras och att verksamhetsutövarna skulle införa rutiner för att
hindra att den egna verksamheten utnyttjades för penningtvätt. De anställda skulle få
information och utbildning i frågor som rör transaktioner av medel som härrör från brott.
Detta infördes i svensk lag år 1993 (SOU 2007:23, 2007).
År 2001 beslutades om ändringar i direktivet, vilket ledde till att även vissa verksamheter
utanför den finansiella sektorn skulle omfattas av direktivet. Det var till exempel revisorer,
skatterådgivare, fastighetsmäklare, kasinoverksamheter med flera. Förbrotten utökades till att
omfatta andra brott än narkotikabrott. Direktivet genomfördes i svensk lagstiftning 1 januari
2005. År 2003 reviderades FATF:s direktiv till att även omfatta finansiering av terrorism.
Revidering var en följd av händelseutvecklingen den 11 september 2001 (ibid).
Finansiering av terrorism är att ekonomiskt stödja terrorism. Det innebär inte enbart att lämna
direkta bidrag till terrorism utan även att samla in, tillhandahålla eller ta emot pengar och
andra tillgångar som ska finansiera terrorism (fi.se).
I september 2005 gjorde FATF en utvärdering av Sveriges arbete mot penningtvätt. I
utredningen fastslogs att Sverige måste ses som ett relativt säkert land och inget stort center
för penningtvätt. Sverige ses dock som ett utvecklat finansiellt center, vilket gör landet sårbart
för penningtvätt. FATF ansåg att den svenska lagen mot penningtvätt överlag är relativt
omfattande, men att det fanns brister i dess effektivitet eftersom straffet för penningtvätt är
lågt och antalet fällande domar är få. Det konstaterades att mer komplexa
penningtvättstekniker som till exempel bankkort kopplade till bankkonton utomlands ökar i
Sverige (Summary of the third mutual evaluation/detailed assessment report anti-money
laundering and combating the financing of terrorism, Sweden 2007).
FATF ifrågasatte vid utvärderingen av Sveriges behandling av kreditkortsföretag och varför
inte de omfattades av den svenska lagen. Andra punkter som FATF kritiserade var att ickefinansiella företag inte stod under någon ansvarig tillsynsmyndighet. Dessutom ansåg FATF
att Finanspolisen och Finansinspektionen har avsatt för lite resurser till penningtvättsfrågor.
Rapportens slutsats var att Sveriges regelverk mot penningtvätt ansågs vara ganska
omfattande, men att det fanns behov av ytterligare förbättringar (ibid).
För att kunna åstadkomma en effektiv bekämpning av penningtvätt måste regleringen förnyas
när de gamla reglerna inte längre är uppdaterade och effektiva. Som en följd infördes den 15
mars 2009 ett ytterligare direktiv om penningtvätt i den svenska lagstiftningen, det tredje
penningtvättsdirektivet. Grundlinjerna från den ursprungliga penningtvättslagen kvarstår. Det
nya direktivet har en riskbaserad utgångspunkt, vilket innebär att riskerna skiljer sig åt mellan
olika länder, kunder och verksamhetsområden samt att förändringar i olika hänseenden kan
ske över tiden. Tanken är att resurserna ska användas där behoven finns. De aktörer som
omfattas av direktivet ska ha tillräckliga rutiner och kunskap för att kunna bedöma om en
situation innebär en risk för penningtvätt för att sedan kunna agera därefter. Direktivet bygger
som tidigare versioner på identitetskontroll samt gransknings- och rapporteringsskyldighet
som åligger vissa verksamhetsutövare, främst inom den finansiella sektorn. Kraven har
funnits reglerade i lag även i tidigare direktiv, men i och med den nya lagen skärps reglerna
ytterligare (Prop. 2008/09:70, 2008). Direktivet har, som ovan nämnts, en riskbaserad
utgångspunkt, vilket innebär att situationer som till sin natur kan innebära hög risk för
penningtvätt ska omfattas av mer utvidgade åtgärder. Det kan till exempel röra sig om
situationer där kunden inte är fysiskt närvarande för identifiering (Balans nr 11, 2008). FATF
anser även att det är av stor vikt att försöka förhindra att det finansiella systemet utnyttjas för
att finansiera terroristverksamhet. Genom det nya direktivet skärps även reglerna kring
tillämpningsområdet ytterligare. Det innebär att samma regler som används för att bekämpa
penningtvätt även ska tillämpas för att förhindra finansiering av terrorism (Prop. 2008/09:70,
2008).
1.2 Problemdiskussion
Finansinspektionen uppger att penningtvätt svarar för två till fem procent av världens
bruttonationalprodukt, vilket indikerar att det är ett stort problem. Införandet av det tredje
penningtvättsdirektivet har i syfte att motverka penningtvätt och terrorism. Det nya direktivet
utgår ifrån en riskbaserad utgångspunkt som innebär en striktare lagstiftning (fi.se). I och med
2
att regelverken blir striktare lägger ländernas regeringar allt större ansvar på finansinstitut och
övriga verksamhetsutövare. Flertalet gånger har det dock visat sig att de nya regelverken
saknar precision och klarhet kring vissa regler och vilka åtgärder som bör vidtas vid
komplicerade händelser (Mountain, 2005). Myndigheter och lagstiftare lägger ett stort ansvar
på de finansiella företagen att upptäcka misstänkta penningtvättstransaktioner. Det har till och
med hävdats att ländernas regeringar har förlorat kampen mot ekonomisk brottslighet och att
det nu är upp till de finansiella företagen och övriga verksamhetsutövare att lösa deras
problem. För att ett riskbaserat tillvägagångssätt ska kunna skydda länderna mot penningtvätt
på bästa möjliga sätt krävs att staten, myndigheter och de finansiella företagen samarbetar.
Det kan tyckas lätt för lagstiftare och myndigheter att skapa regler och riktlinjer som de
finansiella företagen är skyldiga att följa, men för dem som enligt lag måste följa regelverket
kan frågan uppstå hur det egentligen ska göras. Företagen måste investera mycket pengar på
anställdas utbildningar, system och träning för att upptäcka penningtvätt som äger rum inom
organisationerna. Dock finns det inget system i världen som kan skydda en organisation till
hundra procent mot penningtvätt utan företagen kan endast göra sitt yttersta för att se till att
penningtvätt inte äger rum (Jos de Wit, 2007).
Som nämndes ovan innebär det tredje penningtvättsdirektivet en striktare lagstiftning som
leder till ytterligare ansvar för verksamhetsutövarna i kampen mot penningtvätt. Det har dock
visat sig att det finns vissa oklarheter kring hur det nya direktivet egentligen ska tillämpas.
Författarna är därför intresserade av att undersöka ifall bestämmelserna i lagen kommer i
konflikt med hur direktivet faktiskt borde tillämpas i verkligheten. Författarna är även
intresserade av vilka konsekvenser direktivet tros medföra i verksamheternas arbete. Det är
särskilt intressant att undersöka om/hur de nya bestämmelserna påverkar företagens
kundkontakter samt de anställdas arbetsuppgifter.
1.3 Problemformulering
Hur bemöter finansiella företag och myndigheter den skärpta lagstiftningen och vilka åsikter
finns kring detta?
Finns det några oklarheter kring hur direktivet ska tillämpas i praktiken?
1.4 Syfte
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka konsekvenser det tredje penningtvättsdirektivet
kommer medföra på bankers kundrelationer samt hur de bankanställdas arbetsuppgifter
kommer påverkas. Dessutom vill författarna undersöka hur omfattningen av penningtvätt
kommer påverkas samt klargöra om det finns några oklarheter kring hur tillämpningen ser ut i
banker.
3
1.5 Avgränsningar
Direktivet omfattar vissa finansiella och icke-finansiella företag. Författarna har valt att
avgränsa sig endast till banker inom den finansiella sektorn. Det tredje penningtvättsdirektivet
är införlivat i svensk lag genom penningtvättslagen som numera även omfattar finansiering av
terrorism. Författarna har valt att endast fokusera på penningtvätt och utesluter därmed
finansiering av terrorism i denna studie.
1.6 Målgrupp
Arbetet är skrivet först och främst för intressenter som påverkas av det tredje
penningtvättsdirektivet. Hit inräknas bland annat banker och dess kunder som vill få en större
förståelse om den nya lagen. Arbetet är även intressant för dem som arbetar med att utforma
förordningar och regelverk i ämnet. Dessutom är arbetet intressant för studenter som ska
skriva om liknande eller om samma ämne ur ett annat perspektiv.
4
2. Metod
I detta kapitel beskrivs vilket tillvägagångssätt arbetet är byggt på och vilken metod arbetet
utgår ifrån. Därefter presenteras de företag och respondenter som har valts ut. Slutligen
förklaras hur insamling av data har gått till samt en diskussion om trovärdigheten och
källkritik i uppsatsen.
2.1 Val av metod
Valet av metod beror på syftet med studien; om det är att mäta eller värdera informationen
numeriskt är den kvantitativa metoden mest lämplig. Är syftet istället att skapa en djupare
förståelse för ett specifikt ämne, situation eller händelse är den kvalitativa metoden bättre
(Björklund & Paulsson, 2003).
Den kvantitativa metoden har för avsikt att beskriva och förklara medan den kvalitativa
metoden avser att förklara och skapa en djupare förståelse. Kvalitativa undersökningar
kännetecknas av flexibilitet där upplägget för undersökningens genomförande måste kunna
ändras. Det kan till exempel röra sig om vissa frågeställningar som glömts bort eller
formulerats fel. De kvantitativa metoderna kännetecknas av strukturering, vilket innebär att
när väl problemformuleringen klarats av är också planen för undersökningens fortsättning
gjord. Denna plan ska följas under insamlandet av information. Ny kunskap som kommer
fram under arbetets gång får inte leda till ändringar i undersökningens upplägg och planering
(Holme & Solvang, 1997).
Syftet med studien är att undersöka hur finansiella företag och myndigheter bemöter det nya
direktivet. Därför valdes en kvalitativ metod eftersom författarna vill skapa en djupare
förståelse, och inte att omvandla informationen till siffror. Ytterligare en anledning till att den
kvalitativa metoden valdes var att ämnet är så pass nytt. Det innebär att uppsatsens upplägg,
problemformulering med mera måste kunna ändras när författarna erhåller ytterligare
information.
Författarna valde även den kvalitativa metoden på grund av att de vill skapa en ökad
förståelse kring ämnet och den kvalitativa metoden sägs vara teorigenererande snarare än
teoribeläggande. Vid kvalitativ forskning finns det ofta en teoretisk bakgrund, men ett av de
viktigaste syftena med denna typ av forskning är att undersöka ett nytt område eller göra det
på ett nytt sätt. Om studien utgår ifrån ett allt för teoristyrt angreppssätt kan det vara ett hinder
snarare än en tillgång. Vid kvalitativ forskning måste man vara öppen för det oväntade och
låta detta komma till tals (Widerberg, 2002).
5
2.2 Tillvägagångssätt
Det finns olika sätt att få fram kunskap kring det ämne som ska undersökas. Det brukar göras
en indelning i deduktivt respektive induktivt tillvägagångssätt (Artsberg, 2005).
”Den deduktiva metoden har sin utgångspunkt i befintlig teori och syftet är att testa denna för
att kunna förstärka, omkullkasta eller utveckla teorin. Den induktiva metoden har istället sin
utgångspunkt i empirin och syftet är att bygga upp en ny teori, det vill säga ny kunskap”
(Artsberg, 2005, sid 31).
Vid en deduktiv metod förutspår forskaren ett visst förhållande eller tolkar konkreta händelser
utifrån en fast förståelseram för att sedan kunna dra deduktiva slutsatser. Forskaren vill skapa
en logisk struktur mellan det som ska förklaras och själva förklaringen. Vetenskapligt
accepterat blir det först när det har verifierats med en empiriskt motsvarande verklighet. Vid
en induktiv metod gör istället forskaren en rad enskilda observationer och drar sedan
slutsatser utifrån observationerna. Induktion är således en process där forskaren med olika
hjälpmedel (ögon, öron, mikroskop med mera) samlar in fakta för att därefter kunna dra en
slutsats utifrån det (Andersen, 1994).
Då författarna valt en forskningsfråga som rör ett så pass nytt ämne fanns det begränsad teori
att tillgå. Studiens empiriska undersökning utgick från befintliga lagar och regler och
författarna vill försöka utöka den redan befintliga teorin. Eftersom uppsatsen bygger på en
fast förståelseram tillämpas en deduktiv ansats. Det innebär att den befintliga teorin ska
försöka utökas genom empiriska undersökningar.
2.3 Datainsamling
Det finns två olika informationskällor, primärdata och sekundärdata. Primärdata är
information insamlad för arbetets aktuella syfte och kan bestå av till exempel intervjuer,
enkäter, observationsstudier och experiment. Sekundärdata består av litteratur och information
som har tagits fram av andra i ett annat syfte men som kan vara relevant för arbetets ämne
(Björklund och Paulsson, 2003).
2.3.1 Primärdata
Författarna har valt att intervjua personer som är insatta i ämnet för att skapa en större
förståelse för vad det tredje penningtvättsdirektivet innebär och vilka konsekvenser det tros
medföra. Primärdata har samlats in genom personliga intervjuer, telefonintervjuer samt frågor
via e-post.
Intervjuer ger tillgång till information som är av direkt relevans för studiens syfte. De ger en
möjlighet till ökad kunskap eftersom frågorna kan anpassas till varje individuell respondent
(Björklund & Paulsson, 2003).
Författarna har valt att använda sig av semistrukturerade intervjuer. Det innebär att
ämnesfrågorna är bestämda före intervjuerna, men det kan förekomma vissa omformuleringar
på frågorna för att passa respektive respondent. Beroende på respondenternas svar och
6
reaktion kan följdfrågor ställas allt eftersom svaren behöver utvecklas (Björklund & Paulsson,
2003).
2.3.2 Val av intervju
Personliga intervjuer har fördelen att de ger en möjlighet att ställa relativt komplicerade
frågor. Om det skulle uppstå oklarheter kring frågorna kan de redas ut för att få ett komplett
svar som möjligt. Dessutom kan intervjuaren använda sig av visuella hjälpmedel såsom
bilder, diagram med mera för att förtydliga en fråga. En av nackdelarna med denna typ av
intervjuer är att intervjuaren skapar en social situation, vilket kan resultera i respondenten i
vissa fall säger vad denne tror att intervjuaren vill höra (McBurney & White, 2007).
Personliga intervjuer ger fördelen att det även finns möjlighet att tolka andra signaler hos
respondenten som exempelvis kroppsspråk. En av nackdelarna med denna typ av intervju är
att de kan vara tidskrävande och kostsamma på grund av resor. (Björklund & Paulsson, 2003)
Författarna har under arbetes gång även utfört telefonintervjuer, eftersom inte alla
respondenter hade möjlighet för ett personligt möte. Telefonintervjuer kan medföra fördelar
som till exempel att författarna inte begränsas av långa avstånd till respondenten. Det är inte
lika tidskrävande och kostsamt som personliga intervjuer. Intervjuerna måste dock vara
relativt korta så att respondenten ska kunna fullfölja hela intervjun. Dessutom är det svårare
att ställa komplicerade frågor eftersom det inte finns samma möjlighet som vid personliga
intervjuer att utveckla och använda sig av visuella hjälpmedel (McBurney & White, 2007).
Författarna anser att en nackdel med telefonintervjuer är att författarna inte kan observera
respondenten i samband med frågorna eller den miljön de befinner sig i.
På grund av tidsbrist har vissa respondenter endast kunnat svara på frågorna via e-post.
Tillvägagångssätt har fördelen att respondenten kan svara när denne helst önskar. Dessutom är
det ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt, och risken för att respondenten svarar som denne
tror att intervjuaren vill är betydligt lägre än vid personliga och telefonintervjuer. Nackdelarna
med frågor via e-post är att det inte är lämpligt att ställa för komplicerade frågor, eftersom
intervjuaren inte kan förtydliga dem vid missförstånd. Det kan dessutom vara svårt att avgöra
hur seriös respondentens inställning till att svara på frågorna var (McBurney & White, 2007).
2.3.3 Urval
Författarna valde att avgränsa sig till banker – en i kategorin finansiella företag som berörs av
den nya lagändringen. För att få bästa möjliga information vände sig författarna till den
Svenska Bankföreningen som representerar bankerna i Sverige. På så sätt inhämtades generell
information om hur banker runtom i Sverige påverkas av den nya lagen. För att få en större
inblick vände sig författarna även till flera specifika banker för att på så sätt kunna få en
djupare förståelse och åsikter kring hur enskilda banker upplever förändringen. Författarnas
önskemål var att kunna intervjua personer på både större och mindre banker i Sverige. Urvalet
av de större bankerna gjordes genom att författarna kontaktade huvudkontoren för de största
bankerna i Stockholm. De banker som kontaktades var Swedbank, Handelsbanken, Nordea
och Skandiabanken, men det var endast de två senare som var villiga att ställa upp på
intervjuer. Författarna ville även göra en intervju med en mindre bank och valde därmed att
intervjua Sparbanken Finn i Malmö. Det gav den stora fördelen att en av författarnas syster
7
arbetar på banken och kunde ställa upp på en intervju samt hjälpa författarna att finna
ytterligare en respondent på banken. Urvalet på Sparbanken Finn gjordes därmed genom ett
bekvämlighetsurval från författarnas sida. Slutligen vände sig författarna till
Finansinspektionen på grund av att de övervakar och ger ut kompletterande regler till
finansiella företagen. Dess hemsida har till stor del använts i uppsatsens teoridel, varför
författarna ansåg att en kompletterande intervju med Finansinspektionen skulle vara önskvärd.
I tabellen nedan visas de respondenter som har deltagit i intervjuerna. Respondent A valde att
vara anonym både till namn och till befattning.
2.3.4 Genomförande av intervjuer
Den första kontakten med respondenterna skedde genom telefon och kontakt med e-post för
att därefter boka tid för personliga intervjuer/telefonintervjuer. Vid denna första kontakt
berättade författarna vad syftet med studien var. Dessutom tillfrågade författarna
respondenterna om intervjuerna kunde spelas in. Några dagar innan intervjuerna ägde rum
skickade författarna via e-post ut frågorna till respondenterna. Syftet var att respondenterna
skulle kunna förbereda sig inför intervjuerna och för att skapa en trygghet. Om frågorna
skickas ut i förväg kan dock respondenternas spontanitet utebli, eftersom denne vet vilka
frågor som ska ställas. Författarna såg dock inte detta som ett problem, eftersom frågorna mer
kunde ses som ett diskussionsunderlag och det fanns möjlighet att ställa oväntade följdfrågor.
Intervjuerna inleddes med att författarna åter informerade respondenterna att samtalen
spelades in för att undvika framtida missförstånd. Med respondenternas godkännande
spelades de personliga intervjuerna in med en diktafon och telefonintervjuerna spelades in
med hjälp av mobiltelefonen. Därigenom kunde författarna lägga allt fokus på själva
intervjuerna och slippa anteckna. De personliga intervjuerna varade 40-60 minuter och ägde
rum på respondenternas arbetsplatser. Telefonintervjuerna varade 20-40 minuter och utfördes
från Mälardalens Högskolas lokaler.
8
2.3.5 Sekundärdata
För att kunna skapa en förståelse för ämnet har viss sekundärdata samlats in. Den största
delen har författarna inhämtat ifrån internet på grund av att ämnet är nytt och antalet böcker
kring ämnet är begränsat. Källorna har bland annat bestått av hemsidor, artiklar och olika
rapporter. Författarna har även kunnat hämta både den tidigare penningtvättslagen samt den
nya för att kunna göra en jämförelse och undersöka hur de olika lagarna skiljer sig åt.
Författarna har även använt sig av ett antal böcker som använts till att skapa en förståelse för
penningtvättsbegreppet, agentteorin samt till uppsatsens metoddel.
2.3.6 Källkritik
Eftersom ämnet är så pass nytt har den teoretiska referensramen mestadels utvecklats utifrån
diverse internetsidor i form av hemsidor, rapporter, lagar. Författarna anser inte att detta är
någon nackdel eftersom källorna innehåller saklig information och inga spekulationer.
2.3.7 Metodkritik
Författarna är medvetna om att ett större antal respondenter eventuellt skulle varit önskvärt,
men utifrån de intervjuer som gjorts har författarna ändå kunnat skapa en ökad förståelse för
införandet av det tredje penningtvättsdirektivet. Intervjuer har gjorts med både de som
utformar lagen samt de som omfattas av den. Författarna har gjort intervjuer med högt
uppsatta personer inom Svenska Bankföreningen och Finansinspektionen som besitter stor
kunskap inom ämnet. När det gäller de enskilda bankernas synvinklar anser författarna att det
hade varit önskvärt att intervjua fler högre chefer inom bankerna men på grund av tidsbrist
och svalt intresse från deras sida har det inte varit möjligt. Bankernas synpunkter och åsikter
representeras därför främst av dess anställda och endast ett fåtal högre chefer/jurister. De
anställda kunde trots allt bidra med mycket givande information. De kunde inte svara på den
tekniska delen av det nya direktivet, det vill säga de är inte insatta i alla delar av den nya
lagen. Författarna anser dock att Svenska Bankföreningen och Finansinspektionens
synpunkter varit tillräckliga i detta avseende. De bankanställda har kunnat bidra med
information om hur de personligen upplever den nya lagen samt hur de tror att bankernas
kundrelationer påverkas vilket är en av de större delarna i uppsatsen som författarna är
intresserade av.
En av respondenterna på Sparbanken Finn är släkt med en av författarna vilket skulle kunna
minska trovärdigheten i uppsatsen. Författarna anser dock att intervjun med denna respondent
genomfördes lika professionellt och opartiskt som de resterande. Intervjun genomfördes via
telefon på respondentens arbetstid och var bokat i förväg, precis som för resterande
respondenter.
2.3.8 Reliabilitet och validitet
Begreppet reliabilitet innebär att den insamlade informationen är pålitlig. En hög reliabilitet
uppnås om olika och oberoende mätningar skulle ge samma eller ett snarlikt resultat. Detta
har en mycket mer central plats i kvantitativa undersökningar än i kvalitativa. Det beror på att
vid kvalitativa undersökningar är syftet att skapa en djupare förståelse och den statistiska
representativiteten ligger inte i fokus. Reliabiliteten bestäms av hur mätningarna utförs och
hur noggranna vi är vid bearbetningen av informationen. Reliabiliteten kan främst ökas
9
genom att forskarna är noggranna och uppmärksamma under hela forskningsprocessen
(Holme & Solvang, 1997).
Förutom att informationen ska vara reliabel måste den även vara valid. Ett resultat visar hög
validitet när man mäter hela det fenomen som var avsett att mätas och ingenting annat
(Andersen, 1994). Validiteten är beroende av vad vi mäter och om informationen uppfyller
författarnas syfte. Oftast är det svårare att erhålla valid information vid kvantitativa
undersökningar än vid kvalitativa. Det beror på att vid kvalitativa undersökningar har
forskaren en större närhet till det eller den som ska studeras. Men detta kan även innebära
problem, eftersom forskaren kan uppleva situationer felaktigt eller misstolka information. Det
kan även uppstå problem ifall respondenten svarar eller beter sig ett sätt som denne tror att
forskaren förväntar sig (Holme & Solvang, 1997).
För att öka reliabiliteten och validiteten i uppsatsen har författarna valt att spela in de
personliga intervjuerna samt telefonintervjuerna. Den insamlade informationen granskas på
ett noggrannare sätt och risken för att missa väsentlig information minskar betydligt.
Dessutom fick de tillfrågade respondenterna en möjlighet att kontrolläsa det sammanställda
materialet för att undvika felciteringar och missförstånd. Frågorna konstruerades på ett sådant
sätt att de inte kan anses vara ledande för att undvika att respondenterna svarar som de tror att
författarna vill.
10
3. Teoretisk referensram
Detta kapitel inleds med en beskrivning av penningtvättsbegreppet. Vidare presenteras det
tredje penningtvättsdirektivet samt berörda myndigheter. Avslutningsvis ges en beskrivning
av agentteorin.
3.1 Penningtvätt
Penningtvätt innebär att någon/några genom olika transaktioner försöker få illegala pengar,
det vill säga svarta pengar, att verka lagliga för att sedan kunna redovisa tillgångarna öppet.
Penningtvättaren vill utnyttja banksystemet för att göra det svårare att spåra pengarnas
ursprung (swedbank.se). Penningtvätt är en nödvändighet för att kriminella ska kunna
använda sig av brottsvinsterna från de brott som de begår. Om penningtvätten motarbetas eller
försvåras så förhindras och försvåras de kriminellas möjligheter att använda brottsvinsterna. I
förlängningen kan det leda till ett minskat intresse för att bedriva ekonomisk brottslighet eller
minskat intresse för unga att inleda en kriminell karriär (Anderson & Kangasvieri, 2008).
Penningtvätt utförs ofta i tre steg:
1. Först förs de illegala medlen in i det finansiella systemet. Detta kan ske på olika sätt,
till exempel genom att dela upp en stor summa pengar i mindre insättningar. I det
skedet är det mest troligt att penningtvätt upptäcks.
2. Därefter brukar gärningsmannen flytta runt eller omvandla medlen för att dölja källan.
Det kan röra sig om förflyttningar mellan konton eller köp av finansiella instrument.
3. Slutligen förs medlen tillbaka ut i den legala ekonomin genom investeringar i
exempelvis fastigheter, bilar och andra lyxartiklar (Graham, Bell & Elliott, 2003).
För personer som utnyttjar systemet för penningtvätt skiljer sig risken att bli upptäckt mellan
olika länder. Hos de med välutvecklade ekonomier och lagstiftning är risken att bli upptäckt
större. Det innebär dock inte att de länderna anses vara mindre attraktiva för penningtvätt
eftersom medlen där uppfattas som rena. Penningtvättaren vill blanda sina illegala medel med
pengar som har tjänats på lagligt vis för att legitimera sina egna medel (ibid).
Det finns många olika metoder för att tvätta pengar. En vanlig form är att löner betalas ut
svart vilket innebär att arbetsgivaren således inte betalar avgifter och skatt för sina anställda.
Den största delen av penningtvättsanmälningar som inkommer till Finanspolisen kan relateras
till svart arbetskraft. Det händer även att pengar från brottslig verksamhet passerar genom till
synes vanliga företag inom till exempel restaurangbranschen (polisen.se).
Straffbestämmelser/Självtvätt
Till skillnad från många andra länder har Sverige valt att inte kriminalisera penningtvätt som
ett självständigt brott. I Sverige bestraffas penningtvätt enligt bestämmelserna om
penninghäleri eller penninghäleriförseelse. För att kunna dömas för penningtvätt måste en
specifik brottsvinst kunna härledas till ett specifikt brott som har genererat brottsvinsten. Det
är ofta väldigt svårt om inte omöjligt att bevisa i praktiken, eftersom en specifik tillgång ur
gärningsmannens sammanlagda tillgångar ska kunna identifieras. Dessutom har Sverige till
11
skillnad från många andra länder valt att inte kriminalisera självtvätt, vilket innebär att
gärningsmannen tvättar sina egna pengar. För att kunna dömas för penninghäleri eller
penninghäleriförseelse måste någon annan än gärningsmannen till det specifika brottet ha
utfört penningtvättshandlingarna (Anderson & Kangasvieri, 2008).
Exempel:
”Ett företag som omfattas av penningtvättslagen upprättade en
penningtvättsrapport avseende ett kontantuttag på cirka 10 miljoner kronor.
Finanspolisen konstaterade att personen som hade utfört kontantuttaget var
involverad i brottslig verksamhet och hade obefintlig årsinkomst.
Finanspolisen bedömde utifrån uttaget om 10 miljoner kronor, kopplingarna
till brottslig verksamhet samt den obefintliga årsinkomsten att personen
saknade förmåga att genomföra transaktionen och det fanns goda grunder att
misstänka att pengarna var kopplade till pågående brottslig verksamhet.
Informationen borde kunna resultera i efterföljande åtgärder från
statsmakterna vilket i nuläget inte är fallet i Sverige.” (Anderson &
Kangasvieri, 2008).
3.2 Myndigheter
Finanspolisen
Finanspolisen tillhör kriminalunderrättelsetjänsten vid Rikskriminalpolisen och är nationellt
ansvarig för penningtvätt samt ett antal övriga områden. De arbetar för att avvärja och avslöja
bakomliggande brottslighet inom bland annat penningtvätt. Då det föreligger skälig misstanke
om brott ska ärendet överlämnas till polis- och åklagarmyndighet för inledande av
förundersökning (polisen.se).
Finansinspektionen (FI)
Finansinspektionen är en myndighet som övervakar företagen på finansmarknaden. Dess
uppdrag är att bidra till att det finansiella systemet fungerar effektivt och uppfyller kravet
på stabilitet. Finansinspektionens arbete utgår ifrån regeringens regleringsbrev där det framgår
vilka mål de ska ha i sin verksamhet och vilka uppdrag som ska utföras. Utöver regeringskrav
följer de även förordningar som omfattar alla myndigheter, dess mål, uppgifter och dess
ansvar (fi.se).
Finansinspektionens uppgifter
Finansinspektionen utfärdar tillstånd till företag som erbjuder finansiella tjänster men drar
även in företagens tillstånd om företagen missköter sig. Den finansiella verksamheten regleras
av lagar och förordningar och Finansinspektionen bistår med kompletterande bindande regler
i form av föreskrifter och allmänna råd. Från den 15 maj 2009 ska till exempel deras föreskrift
FFFS 2009:1 tillämpas som ett komplement till den nya penningtvättslagen. Ytterligare en av
finansinspektionens uppgifter är tillsynen av de finansiella företagen som delas in i fyra olika
kategorier efter hur stor roll de har för det finansiella systemets stabilitet. Tillsynen omfattar
12
närmare 3 700 företag vilket gör att FI måste dela in företagen i kategorier och på så sätt
kunna prioritera de företag som det är extra viktigt att ha tillsyn över. Den första kategorin
kräver störst tillsyn genom fortlöpande undersökningar. Hit hör bland annat de största
bankerna i Sverige. Därefter kategoriseras företagen i ytterligare tre kategorier beroende på
behovet av tillsyn. (fi.se).
3.3 Tredje penningtvättsdirektivet
Den 15 mars 2009 infördes en ny lag gällande åtgärder mot penningtvätt och den innebär
skärpta krav på att företag bland annat ska lära känna sina kunder utifrån en riskbaserad
utgångspunkt (fi.se). Den nya lagen har utökats till att inte bara omfatta penningtvätt utan
även finansiering av terrorism. Lagen ska tillämpas på samma sätt på båda områdena (§ 1:1
penningtvättslagen 2009).
De finansiella företag som omfattas av direktivet är:
-
Banker
Kreditmarknadsbolag
Värdepappersbolag
Fondbolag
Livförsäkringsbolag
Försäkringsförmedlare
Inlåningsföretag
Företag som ger ut elektroniska pengar, tillhandahåller betalningsöverföring,
valutaväxling eller bedriver annan finansiell verksamhet (fi.se).
Förutom de finansiella företagen omfattas även dessa företag och yrkesutövare:
-
Fastighetsmäklare
Företag som driver kasino
Godkända och auktoriserade revisorer
Skatterådgivare
Advokater, biträdande jurister och oberoende jurister
Alla företag som bedriver handel med, eller auktionsförsäljning av, antikviteter, konst,
ädelstenar, metaller, skrot eller transportmedel i de fall betalning görs kontant med ett
belopp motsvarande 15 000 euro eller mer omfattas av den nya lagen (fi.se)
Riskbaserad utgångspunkt
Det tredje penningtvättsdirektivet har en riskbaserad utgångspunkt. Det innebär att resurserna
ska användas där behoven finns. På så sätt kan regelverket göras mer flexibelt och
tillämpningen anpassas efter riskerna. Utgångspunkten är att riskerna skiljer sig åt mellan
olika länder, kunder och verksamhetsområden samt att förändringar i dessa hänseenden kan
ske över tiden (SOU 2007:23, 2007). Risken kan variera beroende på typ av kund, vilka
tjänster som utnyttjas, vilka geografiska områden transaktionerna görs med och så vidare.
Därför måste aktörerna göra egna bedömningar vilket innebär att de riskbedömda faktorerna
kan variera mellan olika aktörer. Det kan därför förekomma att aktörerna ställer olika frågor
till sina kunder (Tetzell, 2009).
13
3.4 Regler för berörda företag
Den lag som de berörda företagen måste tillämpa är Lag (2009:62) om åtgärder mot
penningtvätt och finansiering av terrorism. Berörda företag är skyldiga att följa de regler som
gäller mot penningtvätt och finansiering av terrorism, vilket innebär att de bland annat måste
skaffa sig grundläggande kundkännedom, anmäla misstänkta transaktioner, arkivera
handlingar, skapa interna regler och utbilda personalen (fi.se).
Grundläggande åtgärder för kundkännedom - identitetskontroll
De finansiella företagen är skyldiga att genomföra grundläggande åtgärder för kundkännedom
i syfte att förhindra att företagen medverkar till penningtvätt. Verksamhetsutövarna är
skyldiga att kontrollera kundernas identitet vid inledandet av en ny affärsförbindelse. Vidare
ska identiteten kontrolleras vid transaktioner på motsvarande 15 000 euro och vid kontanta
betalningsöverföringar på belopp över 1 000 euro. Dessutom ska åtgärderna alltid vidtas om
det finns skäl att betvivla att de medel som ingår i transaktionen har lagligt ursprung (fi.se).
Grundläggande åtgärder för kundkännedom – information om affärsförbindelsens syfte
och art
Förutom att företagen ska genomföra identitetskontroller måste de även samla in information
om affärsförbindelsens syfte och art. Det innebär att kunder ska vara beredda på att visa upp
kvitton, fakturor eller andra handlingar för att kunna styrka transaktionens syfte och art
(skandiabanken.se).
Grundläggande åtgärder för kundkännedom – kontroll av verklig huvudman
Ytterligare en åtgärd som måste vidtas för att uppnå grundläggande kundkännedom är att
kontrollera den verklige huvudmannens identitet (§ 2:3 Penningtvättslagen 2009). Med
verklig huvudman menas ”en fysisk person för vars räkning någon annan handlar eller, om
kunden är en juridisk person, den som utövar ett bestämmande inflytande över kunden” (§ 1:8
penningtvättslagen 2009). För företagskunder innebär det att de måste kunna lämna
upplysningar om vilka som äger mer än 25 procent i företaget (Tetzell, 2009).
Fortlöpande uppföljning
I den nya penningtvättslagen finns det krav på att affärsförbindelser löpande ska följas upp
genom att kontrollera och dokumentera att de transaktioner som utförs stämmer överens med
den kunskap som verksamhetsutövarna har om kunden samt dennes affärs- och riskprofil
(§ 2:10 penningtvättslagen 2009).
Högrisk situationer – distanskunder, politically exposed persons, institut utanför det
europeiska samarbetsrådet
Eftersom direktivet utgår från en riskbaserad utgångspunkt ska det vidtas mer omfattande
åtgärder för att uppnå kundkännedom vid situationer som kan innebära en högre risk för
penningtvätt eller finansiering av terrorism (SOU 2007:23, 2007). De åtgärderna ska förutom
identitetskontroll av kund och eventuellt huvudman och affärsförbindelsens syfte och art
innefatta lämpliga åtgärder för att ta reda på varifrån tillgångarna kommer. Det krävs också en
skärpt fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen samt ett godkännande från behörig
14
beslutsfattare för att kunna genomföra transaktionen (§ 2:7 penningtvättslagen 2009).
Högrisksituationerna är när kunden inte är fysiskt närvarande för identifiering
(distanskunder), affärsförbindelser med personer i politiskt utsatt ställning, politically exposed
persons, som är bosatta utomlands samt förbindelser med institut som hör hemma utanför
Europeiska ekonomiska samarbetsrådet (§ 2:6 Penningtvättslagen, 2009). Att politically
exposed persons klassas som en hög risk beror på den internationella kampen mot korruption.
En sådan person kan handla i eget intresse men även vara utsatt för påtryckningar av andra
(SOU 2007:23, 2007).
Lågrisksituationer
Det har även införts regler för vissa kunder och produkter som förväntas innebära en låg risk.
Företag som påverkas är bland annat kreditinstitut, börsnoterade företag, svenska
myndigheter, livförsäkringar, pensionsförsäkringar med mera (SOU 2007:23, 2007). De
affärsförbindelser som förknippas med låg risk omfattas inte av kravet på grundläggande
kundkännedom och fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen (§ 2:5 penningtvättslagen
2009).
Misstänksamma transaktioner
Alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt ska granskas och utredas. Om
en transaktion verkar misstänkt ska en anmälan lämnas till finanspolisen utan dröjsmål. Om
en utredning pågår råder så kallat meddelandeförbud vilket innebär att kunden inte får
underrättas om utredningen. Att bryta mot granskinings- och uppgiftsskyldigheten, eller mot
meddelandeförbudet, är straffbart (fi.se).
Utbilda personalen
De finansiella företagen är skyldiga att se till att anställda kontinuerligt utbildas i frågor som
rör penningtvätt. Efter genomförd utbildning ska personalen känna till att företagen måste
arkivera handlingar vid kundidentifiering, granska misstänkta transaktioner samt anmäla
sådana till finanspolisen. Personalen måste även känna till att de inte får avslöja för kunden att
granskning eller utredning pågår, ett så kallat meddelandeförbud. De anställda måste även
känna till lagen mot penningtvätt samt företagets rutiner/instruktioner för att uppfylla
lagkraven för arkivering, kundidentifiering och kundkännedom, transaktionsgranskning och
internrapportering av misstänkta transaktioner (ibid).
3.5 Förändringar i samband med det nya direktivet
Som tidigare nämnts innebär det tredje penningtvättsdirektivet skärpta regler i den svenska
lagstiftningen. Nedan beskrivs de huvudsakliga förändringarna:
Namnbyte på lagen/Finansiering av terrorism
En av förändringarna är att den svenska lagen byter namn från ”Lag om åtgärder mot
penningtvätt” till ”Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism”. Det
innebär att den nya lagen numera inte endast syftar till att förhindra penningtvätt utan också
finansiering av terrorism (§ 1:1 Penningtvättslagen 2009).
15
Fler aktörer
Det nya direktivet medför att fler aktörer kommer omfattas. De nya aktörer som omfattas är i
huvudsak:
-
-
Registrerade revisionsbolag
Fysiska och juridiska personer som yrkesmässigt bedriver revisionsverksamhet eller
erbjuder bokföringstjänster. Dessutom omfattas de som erbjuder tjänsterna
företagsbildning, försäljning av nybildade aktiebolag och förmedling av svenska eller
utländska juridiska personer.
All yrkesmässig verksamhet som innebär handel med varor där kontantbetalning sker
med belopp på 15 000 euro eller mer (Prop. 2008/09:70, 2008).
Skärpta regler för att uppnå kundkännedom
Identitetskontroll av kunder fanns även i tidigare lag, men kravet på kundkännedom har
numera utökats till att även kontrollera den verkliga huvudmannens identitet och att inhämta
information om affärsförbindelsens syfte och art (§ 2:3 Penningtvättslagen 2009).
Ytterligare ett nytt krav är att affärsförbindelser löpande ska följas upp genom att kontrollera
och dokumentera att de transaktioner som utförs stämmer överens med den kunskap som
verksamhetsutövarna har om kunden samt dennes affärs- och riskprofil
(§ 2:10 penningtvättslagen 2009).
Den riskbaserade utgångspunkten innebär att vissa situationer klassas som en högre risk
medans andra klassas som lägre. Lagen innebär att vissa aktörer är utsatta för striktare
granskning och vissa inte granskas alls. Synsättet fanns inte i tidigare lag utan då utsattes
samtliga aktörer för likvärdig granskning om de uppfyllde kraven för identitetskontroll (SOU
2007:23, 2007).
När ska kunden identifieras?
En identitetskontroll ska göras innan en affärsförbindelse ingås eller en transaktion utförs.
Detta fanns med även i den tidigare lagen men på ett mycket mer oklart sätt (SOU 2007:23,
2007).
Om kundens identitet inte kan klargöras
Tidigare direktiv har inte innehållit några krav på konsekvenser av att en kund inte har kunnat
identifieras annat än rapporteringsskyldighet. Den nya lagen innehåller därför bestämmelser
om att ifall kundens identitet inte kan klargöras ska affärsförbindelsen eller transaktionen inte
utföras (SOU 2007:23, 2007).
16
3.6 Fördelar och nackdelar med ett riskbaserat utgångssätt
Med ett riskbaserat utgångssätt kan regelverket göras mer flexibelt och tillämpningen kan
anpassas efter riskerna. Kontrollerna görs vid de situationer där de troligtvis behövs som mest
och inte enbart för att de måste göras, vilket skapar en effektivitet. En av nackdelarna kan
vara att de enskilda ser reglerna som otydliga. Inom den finansiella sektorn har det
riskbaserade förhållningssättet funnits sedan tidigare och ses inte som en ny företeelse.
Problemen här kan istället vara att veta hur de administrativt ska klara kraven som kan kräva
olika systemlösningar (SOU 2007:23). En riskanalys måste göras för att ta reda på var
riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är som störst. Verksamhetsutövarna
måste identifiera kunder, produkter och tjänster med mera som är förknippade med högre risk
än andra. Riskerna förändras över tiden, vilket innebär att kontroller måste göras för att
fastställa eventuella nya högklassade risker (Guidance on the risk-based approach to
combating money laundering and terrorist financing, 2007). Om utgångssättet används på rätt
sätt är det ett effektivt sätt att kunna anpassa sig till nya risker vartefter de förändras. Det
riskbaserade utgångssätter är designat på så sätt att det ska bli svårare för kriminella att
utnyttja finansiella system, eftersom fokus ligger på de aktiviteter som är förknippade med en
hög risk. För att kunna identifiera högriskaktiviteter kan det krävas mycket resurser och stor
expertis. Om utgångssättet tillämpas utan expertis kan det innebära att vissa aktörer
övervärderar vissa risker som leder till ett slöseri av resurser. Även en undervärdering kan
ske, vilket skapar sårbarhet mot penningtvätt och finansiering av terrorism hos de aktörerna.
Vissa kunder kan sakna förståelse för det ökade kravet på information som måste ges vid
vissa situationer. Även anställda kan känna sig obekväma med att behöva ställa frågorna till
kunder (ibid).
3.7 Agentteori (Agency theory)
Under 1970-talet uppkom agentteorin, vilket är en deskriptiv teori med deduktivt angreppssätt
som syftar till att beskriva verkligheten istället för att påverka den. Teorin används till flera
olika områden som till exempel olika val av redovisningslösningar eller olika regleringar
(Artsberg, 2005). Organisationer består ofta av ett antal olika intressenter vars intressen i
organisationen kan skilja sig åt. För att skilda intressena inte ska hindra organisationens
strategier och syften måste organisationen arbeta med hur det ska lösas. Med andra ord måste
chefer inom företag arbeta med styrning och kontroll för att säkerställa att de olika
intressenternas skilda intressen inte påverkar företagets syfte och strategier. I agentteorin ses
styrnings- och kontrollproblemen utifrån ägares, investerares och andra externa intressenters
synvinkel (Hatch, 2002). Agentteorin utgår från att beskriva relationen mellan två parter,
principaler och agenter, där principalerna delegerar olika uppgifter till agenterna (Akdere &
Azewedo, 2006).
Fokus ligger på människor och deras beteende inom organisationer. En vanlig uppfattning är
att aktörerna strävar efter vad som är bäst för de själva individuellt, och kanske inte för vad
som är bäst för organisationen. Agentteorin används därför till att belysa de konflikter som
uppstår när aktörerna inte har samma mål, det vill säga aktörerna utför arbetet på sådant sätt
17
som gynnar dem mest själva (Akdere & Azewedo, 2006). Stor fokus ligger därmed på
relationer mellan olika aktörer där det ofta finns konflikter sinsemellan. Konflikter kan
framför allt uppstå när agenterna försöker öka sin nytta på bekostnad av principalens.
Grunden är inte att aktören vill undgå till exempel moraliskt ansvar för vissa företeelser eller
framstå i en bättre dager, utan det handlar ofta om rent ekonomiska konsekvenser för aktören
(Artsberg, 2005).
Teorin menar att agenterna vid beslutsfattande som rör principalerna, ska utgå från
principalernas intressen snarare än agenternas. Om det finns en risk att agenterna tjänar sina
egna intressen istället för principalernas föreligger ett så kallat agentproblem. Agentteorin
handlar därför mycket om hur principalernas intressen ska kunna skyddas (Hatch, 2002).
Agenternas uppgift är att handla på principalernas vägnar, eftersom de inte kan eller vill vara
ständigt närvarande för att skydda sina intressen. Därmed är en förutsättning för agentteorin
att principaler inte alltid kan förlita sig på det de kommit överens med agenterna.
Principalerna är därför beroende av information för att kunna försäkra sig om att agenterna
utför arbetet på ett korrekt sätt. Agenterna kan dock endast hållas ansvariga för en viss del av
principalernas intressen i organisationen. Även teknologi och omgivningen har ett visst
ansvar, men agenterna tvingas ofta ta på sig även den risken. Till exempel kan oförutsägbara
händelser, ändrade statliga regler, konkurrenters agerande med mera leda till att principalernas
intressen inte kan fullföljas fullt ut (Hatch, 2002).
Vem som är principal respektive agent beror på vilken part som delegerar uppgifter samt
vilken part som utför dem. Kunder ses oftast som principaler och organisationer som agenter,
eftersom det är kunderna som vill ha någonting utfört av organisationerna. Inom
organisationer kan dock bankerna ses som principaler istället och dess anställda som agenter.
Den anställda erbjuder arbetskraft till arbetsgivaren i utbyte mot lön (Akdere & Azewedo,
2006).
Utifrån Akdere & Azewedos och Hatch resonemang har författarna utvecklat nedanstående
figurer:
I figuren ovan ses banken som principal och den anställda som agent eftersom banken
delegerar uppgifter till den anställde i utbyte mot lön (Akdere & Azewedo, 2006). Om det
införs ändrade statliga regler kan det leda till att principalens intressen inte kan fullföljas fullt
ut (Hatch, 2002).
18
I figuren ovan ses kunderna som principal och bankerna som agent eftersom kunderna
delegerar olika uppgifter till bankerna när de vill ta del av deras produkter och tjänster
(Akdere & Azewedo, 2006). Även i detta fall kan ändrade statliga regler leda till att
principalens intressen inte kan fullföljas fullt ut (Hatch, 2002).
19
4. Empiri
Detta kapitel inleds med en kortare presentation av företagen och respondenterna, vars svar
det empiriska materialet baseras på. Dessutom presenteras materialet som baseras på
intervjuer samt skriftligt material i form av remisser vilket författarna erhöll vid en av de
personliga intervjuerna.
4.1 Presentation av respondenterna
Personlig intervju med Thomas Tetzell, Svenska Bankföreningen
Svenska Bankföreningen företräder bankerna i Sverige och de arbetar för en väl fungerande
och effektiv banksektor. Bankföreningen representerar bankerna gentemot myndigheter både
nationellt och internationellt. En av de viktigaste uppgifterna är att lämna synpunkter på
förslag till lagar och föreskrifter som berör bankerna (bankforeningen.se). Thomas Tetzell är
chefsjurist på den Svenska Bankföreningen och har arbetat med penningtvätt i över tio år. Han
har deltagit i två statliga utredningar angående penningtvätt, bland annat den senaste
utredningen som handlade om det tredje penningtvättsdirektivet.
Telefonintervju med Cecilia Wolrath, Finansinspektionen
För information om Finansinspektionen, se kapitel 3.2. Cecilia Wolrath arbetar som jurist på
Finansinspektionen i Stockholm och är väl insatt i det tredje penningtvättsdirektivet.
Intervju via e-post med Respondent A, Nordea
Nordea är en av Nordens största banker och har en ledande ställning inom internettjänster.
Respondent A arbetar med penningtvättsfrågor inom Nordea, men önskade att vara anonym i
denna undersökning.
Personlig intervju med Alexandra Vass, Nordea
Alexandra har arbetat på Nordea i Eskilstuna sedan fem år tillbaka som banktjänsteman för
kundcenter företag.
Intervju via e-post med Magnus Svensson, Sparbanken Finn
Sparbanken Finn är en självständig sparbank med verksamhet i sydvästra och mellersta
Skåne. Magnus Svensson arbetar som kontorschef på Sparbanken Finns kontor i
Löddeköpinge, Malmö.
Telefonintervju med Stina Ståhl, Sparbanken Finn
Stina Ståhl arbetar sedan 2,5 år tillbaka som kundservicemedarbetare på Sparbanken Finn i
Löddeköpinge, Malmö.
Personlig intervju med Fredrik Sandell, Skandiabanken
Skandiabanken är en prisbelönt internetbank där kunderna kan göra alla sina bankärenden.
Verksamheten är baserad i Sverige och Norge och erbjuder kunderna ett komplett utbud inom
bank, sparande och placeringar (skandiabanken.se). Fredrik Sandell arbetar sedan cirka ett år
tillbaka som fondadministratör på Skandiabankens backoffice för fondhandel.
20
4.2 Insamlad empiri
4.2.1 Omfattningen av penningtvätt
Wolrath menar att syftet med det tredje penningtvättsdirektivet är att minska risken för
penningtvätt och förhindra att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt och
terrorismfinansiering. Hon tror att det nya direktivet förhoppningsvis innebär att penningtvätt
och utnyttjande av det finansiella systemet kommer att minska. Wolrath berättar dock att det
är för tidigt att se redan nu. Det är möjligt först efter det att finanspolisen har sammanställt
rapporter om penningtvätt.
Tetzell delar Wolraths uppfattning om att direktvet förhoppningsvis gör det svårare att utföra
penningtvätt, vilket leder till att fler kommer avstå. Han berättar att det fortfarande är oklart
vilka avskräckande effekter direktivet kommer få och om nya striktare regler införs kommer
de att försöka hitta nya vägar att utnyttja systemet på. Tetzell menar att det är svårt att bedöma
och mäta omfattningen av penningtvätt. Den statistik som finns beror på vilka metoder olika
företag använder sig av vid anmälningar av penningtvätt. Om statistiken har varit väldigt hög
kan den sedan minska drastiskt på grund av att ett företag byter metoder vid anmälningar av
penningtvätt, snarare än att förekomsten av penningtvätt minskar. ”Statistiken är mest till för
att visa att den svarta ekonomin är ett allvarligt problem, som att ungefär fem procent av
världens ekonomi är svart”.
Respondent A tror att omfattningen av penningtvätt kommer minska på sikt eftersom ”snaran
dras åt” och det blir svårare att tvätta pengar. Men hon tror även att bedragare kommer finna
nya vägar att utnyttja det finansiella systemet på.
Svensson tror och hoppas att omfattningen av penningtvätt kommer sjunka, eftersom det blir
svårare att tvätta pengar i och med de nya reglerna. Bland annat måste bankerna öka
kundkännedomen och veta var pengarna kommer ifrån. Ståhl är lite mer tveksam till att det
nya direktivet minskar omfattningen av penningtvätt. Hon tror att de som utnyttjar det
finansiella systemet för penningtvätt hittar nya metoder.
Enligt Tetzell skulle en av de mer effektivare åtgärderna mot penningtvätt vara att
kriminalisera även självtvätt. Han berättade att som lagstiftningen ser ut idag kan en brottsling
inte bli dömd för att tvätta sina egna pengar. Om till exempel en brottsling försöker tvätta
svarta pengar som denne erhållit från ett rån, kan han endast dömas för rånet men inte för
penningtvätt. Om självtvätt var kriminaliserat skulle bankerna kunna starta en utredning, då
de ser att det finns en ovanligt stor summa pengar eller att kunden gör avvikande
transaktioner. De behöver således inte vara säkra på att det föreligger ett bakomliggande brott.
4.2.2 Bankernas mottagande av det tredje penningtvättsdirektivet
Tetzell berättade att banker generellt vill vara goda samhällsmedborgare och följa de lagar
och regler som gäller. De har ett eget intresse av att motverka penningtvätt, eftersom det kan
skada både banken och dess kunder. De vill alltså skydda både sig själva och sina kunder och
arbetar därför med att motverka penningtvätt. Samtidigt är det långtgående krav på vilka
rutiner man ska ha och alla nya frågor som ska ställas till kunderna leder till en kluven
inställning. I Svenska Bankföreningens remiss framgår att föreningen anser att penningtvätt i
21
första hand är en uppgift för de rättsvårdande instanserna att bekämpa. Statsmakter och
myndigheter måste på ett tydligare sätt upplysa allmänheten om det nya direktivet, eftersom
många kunder antar att det är bankerna själva som vidtar de nya åtgärderna. ”Det politiska
systemet måste utåt ta ansvar för de beslut som påverkar integriteten för många invånare”
(Bankföreningens remiss).
Wolrath berättar att bankerna har mottagit direktivet med många frågor om hur vissa bitar på
banken ska lösas, vilket Wolrath anser vara väldigt bra. Bankerna tycker att det riskbaserade
förhållningssättet är positivt. Sen kommer det in mycket synpunkter om hur de i praktiken ska
ställa frågor till kunderna, hur de ska ha övervakningssystem och liknande. Wolrath har inte
uppfattat det som om bankerna har mottagit det nya direktivet med mycket negativ kritik.
Ståhl menar att det är svårt att i ett så tidigt skede veta ifall det nya direktivet kommer bli
lyckat, men att det finns både för- och nackdelar. Fördelarna är bland annat att bankerna får
en större kundkännedom och insyn på de verkliga huvudmännen. Dessutom blir det troligtvis
lättare att upptäcka penningtvätt i ett tidigt skede, eftersom banken ska införa nya och
förbättrade system. De ska varna så fort en kund gör en transaktion som ”avviker från dennes
normala beteende”. Införandet av systemen blir dock väldigt kostsamt för bankerna.
Dessutom anser Ståhl att arbetet på bankerna blir mer tidskrävande på grund av de ökade
kontrollerna. Andra nackdelar kan vara att kunderna kanske kommer uppleva kontrollerna
som integritetskränkande. Hon anser även att direktivet kan skapa vissa motsägelsefulla
situationer, då banken å ena sidan ska försöka sälja in bankens tjänster till kunden, men
samtidigt ifrågasätta varför kunden vill ta del av bankens tjänster.
Enligt Respondent A har Nordea stor respekt för lagkraven och de ser det som en självklarhet
att försöka anpassa sig på bästa sätt genom att finna bra lösningar för att kunna hantera
kraven. Direktivet har fördelarna att det kommer bli svårare för bedragare att tvätta pengar
och att bankerna implementerar mer strukturerade stödsystem som kan upptäcka avvikande
beteenden. Nackdelarna är att vissa kunder kan uppleva direktivet som ”stötande eller känna
sig misstänkta när banken ställer frågor till dem” och att implementeringen av direktivet är
kostsamt och administrativt krävande för banken.
4.2.3 Bankernas ansvar
Enligt Wolrath ligger det på varje företags ansvar att minimera risken för att deras verksamhet
utnyttjas för penningtvätt. Det som är viktigt att tänka på är att alla företag har ett ansvar för
att svarta pengar inte kommer in i det finansiella systemet. Det är viktigt att komma ihåg att
det krävs ett förbrott för att kunna dömas för penningtvätt. ”Det kan gälla grova brott som till
exempel barnsexhandel, trafficking eller liknande. Det finns människor som tjänar pengar på
att utnyttja andra människor på det här hemska sättet”. Wolrath anser att det är jätteviktigt att
se till att svarta pengar inte kommer in i systemet, för de som tjänar pengar på det ska inte
kunna leva gott på de pengarna och sedan kunna begå nya brott. Det är en brottskedja: man
begår ett brott – tjänar pengar på det – får in pengarna i det finansiella systemet – kan leva
gott på pengarna – återinvestera i nya brott. Regelverket syftar till att bryta den brottskedjan.
Det är det ansvaret företaget måste tänka på; att verksamheten inte ska kunna utnyttjas för att
22
kunna fortfölja brottskedjan. Regelverket kan aldrig förhindra all penningtvätt, däremot kan
företagen se till att de pengar som faktiskt kommer in i systemet går att spåra. Regelverket har
två syften: förhindra att pengarna kommer in och att de som ändå gör det går att spåra.
Företagen ska veta vem som har satt in pengarna och vem skickar runt dem bland en massa
konton, till exempel för att försvåra spårandet av pengarna. Det är det bankerna måste vara
uppmärksamma på. När de misstänker penningtvätt och lämnar information vidare till
finanspolisen har de ett väldigt bra underlag för utredning.
Tetzell anser att om det införs regler måste det även finnas polis, åklagare och domstolar som
är beredda att ta emot anmälningar och utreda dem. Han anser även att det finns stora brister i
detta avseende, eftersom anmälningarna leder till ytterst få fällande domar i Sverige. För att
en striktare lagstiftning ska vara meningsfull måste hela kedjan hänga ihop. För att banker och
finansiella företag ska förbli observanta och anmäla misstänkta penningtvätt, krävs att de
också kan se resultat utav anmälningarna.
Sandell tror att bankerna fortfarande skulle vidta liknande åtgärder för att bekämpa
penningtvätt även om de inte var tvungna enligt lag, eftersom ingen bank vill bli utnyttjad.
Men åtgärderna kanske inte skulle vara lika omfattande som de är nu, framför allt inte mot
privatpersoner. Han är dessutom skeptisk till politikernas del i det nya direktivet. Han säger
att de stiftar lagar, är måna att det ser bra ut på ytan och att det ser ut som om de vill motverka
penningtvätt. Politikerna är nöjda när de har röstat igenom lagen och sen har de gjort sitt. Men
politikerna är inte insatta i de dagliga rutinerna ute i verksamheterna. När direktivet sedan ska
implementeras uppstår ett glapp, eftersom det är oklart hur direktivet egentligen ska fungera.
4.2.4 Kundrelationerna
I Svenska Bankföreningens remissyttrande om det tredje penningtvättsdirektivet anmärker
föreningen på att statsmakter och myndigheter måste upplysa allmänheten och bankkunderna
att de kontrollåtgärder som banken vidtar görs i enighet med politiska beslut. Kunderna tror
att direktivet är något som bankerna själva har hittat på. Staten har inte gjort några offensiva
åtgärder för att upplysa allmänheten om det nya direktivet. Det kritiserades av Svenska
Bankföreningen i samband med det nya lagförslaget. Tetzell berättade att bankerna delar ut
foldrar till kunderna för att upplysa om varför det ställs fler frågor samt publicerar
information på deras hemsidor. Enligt Tetzell kan kunderna anse att det är besvärligt att
belastas med dessa frågor. En del kunder blir ganska besvärade av frågorna som ställs, och
hör av sig till bankföreningen. Vissa kunder känner sig lite kränkta, ofta i samband med att de
ska sätta in pengar, och de vill inte redovisa varifrån pengarna kommer. Har de inget kvitto,
eller förklaring, får kunderna helt enkelt gå hem med sina pengar igen. Situationen kan leda
till upprörda diskussioner i kassan, vilket uppenbart har förekommit. Kunderna undrar om
bankerna verkligen får ställa de frågor som ställs och om de är tvungna att lämna alla
upplysningar. Bankerna räcker då oftast över broschyren för att upplysa kunderna om varför
det ställs fler frågor. Det är viktigt att få fram att det inte är något de själva har kommit på i
kassan utan de följer givna instruktioner.
Wolrath berättade att när företagen ska skaffa sig grundläggande kundkännedom om sina
kunder leder det till att de får väldigt många frågor som kan gälla saker de anser är privata.
23
Det anser hon som en eventuell nackdel med direktivet, åtminstone inledningsvis innan
företagen riktigt vet hur de ska ställa frågorna – på vilken nivå de ska lägga sig. Många
kunder känner sig kränkta och att banken inte har med vissa saker att göra, att det är privat
och så vidare. Att kunder blir arga och känner sig besvärade är ju en nackdel för företagen.
När kunder ringer till Finansinspektionen och berättar hur de har upplevt det nya direktivet
brukar de hänvisa kunderna till klagomålsansvarig på det företag de varit i kontakt med.
Företagen måste ställa frågorna och bilda sig en uppfattning om kunden för att veta vilket
beteende de kan förvänta sig av dem. Men de får inte ställa för många frågor samt frågorna
måste formas på ett sådant sätt att kunderna inte känner sig kränkta. Om så sker är det viktigt
att kunden berättar det för företaget vilket kan hjälpa de finansiella företagen att omarbeta
rutinerna för hur en fråga ska ställas. Det kan vara så enkelt att det inte är frågan det är fel på,
utan sättet den ställs på. Banken kanske ringer upp en kund helt plötsligt och ställer en fråga.
Då kan kunden bli väldigt förvånad och inte veta vem den pratar med och på så sätt känna att
det är obehagligt. Det kan också vara så att kunden får väldigt privata frågor i kassan på
banken med människor runt omkring sig, vilket kan anses vara obekväm för kunden.
Respondent A berättade att det har förekommit viss irritation från deras kunder och att de kan
uppleva direktivet som stötande eller känna sig misstänkta när banken ställer frågor. Denne
tror att det är främst inledningsvis som kunderna kommer uppleva de nya bestämmelserna på
ett negativt sätt och att det med tiden kommer bli en större acceptans. När kravet på
..identitetskontroll infördes var det även då många protester men idag ses det som en
självklarhet som nästan inga kunder ifrågasätter.
Sandell tror inte att direktivet påverkar kundrelationerna, även om vissa kanske blir irriterade
i början när all information måste samlas in, som till exempel vidimerande id-handlingar. När
de väl är insamlade behöver handlingarna inte samlas in igen. Eftersom alla banker tvingas
följa samma regler blir det inte jobbigare för kunderna på ett ställe än på ett annat. Det har
kommit in enstaka fall då kunderna inte velat skicka in id-handlingar. ”Banken har då svarat
att det är ett krav och att man inte gör det för att det är roligt, utan för att det är ett måste”.
Kunderna har undrat rent allmänt varför det ställs fler frågor med mera. Då har de hänvisats
till diverse faktablad. Det har funnits någon kund som inte ville skicka in id-handlingar och en
del som ställer frågor om de nya rutinerna. En del kunder kanske har sparat länge på banken
och det har aldrig varit några problem tidigare. Men helt plötsligt ska det ställas fler frågor.
Om förklaringen ges att det beror på ett nytt direktiv finner sig oftast kunderna i de nya
ändringarna.
Ståhl delar Tetzells uppfattning om att vissa kunder kan uppleva det nya direktivet som
integritetskränkande, även om det hittills inte kommit in några synpunkter från deras kunder.
Ståhl tror dock att kunderna endast kommer uppleva direktivet som kränkande på kort sikt
innan de har vant sig vid de nya rutinerna. Kunderna kommer så småningom förstå att
bankerna är skyldiga att följa reglerna och att det är detsamma på alla banker.
Vass delar inte övriga respondenters uppfattning om att bankernas kunder ser direktivet som
någonting negativt. Hon berättade att de förstår att kontrollerna utförs för både banken och
kundens säkerhet och att de inte ser förfarandet som någonting konstigt. Vass tror att det nya
24
direktivet enbart medför positiva effekter på bankens kundrelationer, eftersom kunderna ofta
känner sig smickrade över att banken visar ett stort intresse för dem och deras verksamhet.
Hon berättade att de kunder hon mött antingen har positiva eller likgiltiga synpunkter om de
nya rutinerna.
Svensson delar Vass uppfattning och tror inte att direktivet kommer medföra några negativa
konsekvenser på bankernas kundrelationer, även fast vissa kunder kan bli irriterade i
inledningsfasen. Eftersom syftet är att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism
tror han att kunderna kommer ha en förståelse till att banken måste följa vissa regelverk.
Svensson tror även att kunderna kommer ha förståelse för ändringarna, eftersom alla vill bidra
till att motverka denna typ av brottslighet.
4.2.5 De anställda
Ståhl anser att den största förändringen för bankernas anställda är att de måste ställa fler
frågor till kunderna, vilket är mer tidskrävande än tidigare. Hon tror även att i vissa fall, när
kunderna blir upprörda och förbannade, kan detta leda till jobbiga och obehagliga situationer
för de anställda. I extrema fall föreligger det en risk för att de anställda kan uppleva vissa
situationer som hotfulla.
Vass anser att det nya direktivet leder till en möjlighet för ökad kundvård hos bankerna. Det
beror på att kundmötena blir mer utförliga och personliga och bankens handläggare får mer
tid med kunden.
Svensson menar att det nya regelverket inledningsvis kan innebära ett tuffare arbete för de
anställda i samband med kundkontakterna, då det till exempel kan uppstå känsliga situationer.
Det är därför viktigt att de känner att banken ”står bakom dem” och att de anställda är
uppdaterade och kan kunderna den information som krävs. Respondent A delar Svenssons
uppfattning om att de anställda kan uppleva vissa svårigheter i deras arbete när kunderna blir
irriterade och ifrågasätter rutinerna. De kan även uppleva att stressen ökar, eftersom deras
arbete kommer bli mer tidskrävande, vilket kan skapa långa köer på bankerna.
Wolrath berättade att det nya direktivet kan innebära en stor förändring för de bankanställdas
arbete, när de måste ställa många fler frågor. Det är viktigt att de anställda får stöd från sitt
företag om hur och när de ska ställa frågorna och liknande, det vill säga att de får ordentlig
utbildning. Det är jätteviktigt, annars kan nog även de anställda uppleva omställningen som
väldigt jobbigt. De anställda kan säkerligen uppleva svårigheter om denne ställer en fråga och
”kunden biter ifrån eftersom denne upplever att den anställda inte har med det att göra eller
om kunden känner sig kränkt.” Det är jätteviktigt att de anställda får träna och får utbildning,
så att de känner sig bekväma i hur de ska ställa frågorna.
Även Tetzell anser att det är mycket viktigt att bankernas anställda får genomgå bra och
kontinuerliga utbildningar. Han berättar även att i uppenbara fall när anställda åsidosätter
granskningsskyldigheten eller bryter mot meddelandeförbudet kan även de personligen riskera
att dömas till böter. Det är dock en ganska hög gräns som måste överskridas för att det ska
kunna inträffa. Den anställda måste i princip medvetet ha brutit mot bestämmelserna eller
själv ha medverkat i penningtvätt för att kunna straffas. Både Tetzell och Wolrath tror att de
25
anställda är ganska medvetna om vilka konsekvenser det kan bli och det är arbetsgivarnas
uppgift att ha bra rutiner och ge instruktioner.
I och med intervjuerna kan det dock konstateras att det finns vissa brister i bankernas interna
utbildningar. Vare sig Ståhl, Vass eller Sandell var medvetna om att även de anställda
personligen kan dömas till böter. Sandell trodde att ”banken får ta smällen” i sådant fall.
Varken Ståhl eller Sandell minns ifall det informerades om det i respektive banks
utbildningar. Svensson berättade att om en anställd inte följer regelverket får denne ett samtal
med närmsta kontorschef. Om den anställda även därefter bryter mot regelverket kommer
samtal även från central nivå inom banken att hållas. Än så länge finns inga åtgärder som ska
följa om inte heller detta skulle hjälpa.
4.2.6 Transaktionens syfte och art
Sandell berättade att en av de nya förändringarna är att transaktionernas syfte och art ska
kontrolleras. Denna kontroll utförs bland annat när kunderna ska börja ett sparande. Kunderna
måste fylla i en blankett där de ska svara på vad syftet med sparandet är. De får välja mellan
alternativen sparande och annat. Enligt Sandell är det ganska verkningslöst, eftersom det enda
legitima alternativet är att spara. Han berättade på ett lite ironiskt sätt att om kundens syfte
inte är att spara måste kunden fylla i att syftet med transaktionen är penningtvätt. Det finns
egentligen ingen förklaring till varför frågan ska finnas med, men enligt det nya direktivet
måste banken ha med den. Banken ser ingen poäng med syftet och har ifrågasatt det, men får
svaret att det ska finnas med eftersom det står i direktivet. Om banken frågar kunderna varför
de sätter in pengar kan de till exempel svara att de erhållit pengarna genom ett arv, gåva eller
vunnit på lotto. Sandell arbetar på en avdelning där all kundkontakt sker via telefon och det är
ännu oklart om hur banken ska kunna kontrollera att de uppgifter kunderna lämnar faktiskt är
sanna.
4.2.7 Meddelandeförbudet
Tetzell berättade att Svenska Bankföreningen har varit tveksam till att brott mot
meddelandeförbudet ska vara straffbart. Förbudet innebär att bankens anställda inte får
informera en kund att denne misstänks för penningtvätt, vilket vållar svårigheter vid den
praktiska tillämpningen. Om kunden märker att transaktionen som skulle genomföras inte blir
av kommer denne vända sig till banken och undra varför. Kunden kanske frågar någon av de
anställda om denne är misstänkt för penningtvätt. Enligt Tetzell finns det inget bra sätt att
agera där. Antingen tvingas personalen ljuga för kunden eller så bryter de mot
meddelandeförbudet. Lagstiftningen försätter därmed de anställda i en obehaglig valsituation
som inte har någon bra utväg.
4.2.8 Politically exposed persons (PEP)
Tetzell menar att även kring kontrollerna av så kallade politically exposed persons råder det
vissa oklarheter. Varje enskild bank kan inte känna till vilka utomlandsboende kunder som
har politiska befattningar. Om banken inte litar på de uppgifter kunden lämnar finns det
databaser där de personerna är listade. Det är dock oklart om det är tillåtet för bankerna att
kontrollera kunderna genom de databaserna eller inte och vilka databaser som får användas.
Många utomlandsboende kunder får därmed svara på frågor som kanske egentligen inte är så
26
meningsfulla, eftersom det är en otroligt liten del i kretsen PEP som faktiskt är brottslingar
eller korrupta. Frågorna fångar därför troligtvis inte mycket väsentlig information.
Enligt Sandell ser Skandiabanken ingen poäng med de nya kontrollerna av PEP, som enbart är
en följd av det nya direktivet. Han är dessutom skeptisk till varför det endast ska kontrolleras
om kunder bosatta utomlands är med på så kallade PEP-listor. Det sker ingen sådan kontroll
av de kunder som är bosatta i Sverige.
4.2.9 Verklig huvudman
Tetzell berättade att enligt det nya direktivet ska bankerna kontrollera den så kallade verkliga
huvudmannen, vilket främst berör företagskunder. Det ska kontrolleras vilka som egentligen
äger företagen. Han berättade att det är oklart hur bankerna egentligen ska gå tillväga i detta
avseende. Det finns inget centralt register utan det är endast hos de börsnoterade företagen
som det finns en god koll på hur ägandet ser ut. De resterande företagen finns det ingen
samlad information om. Det innebär att när bankerna ska kontrollera de verkliga
huvudmännen, det vill säga huvudägare till mer än 25 procent av företagen går det inte
kontrollera att de uppgifter kunderna lämnar är sanna. Tetzell anser därmed att för att
kontrollen av de verkliga huvudmännen ska vara meningsfulla måste bankerna även kunna
kontrollera att uppgifterna stämmer. I nuläget får bankerna helt enkelt lita på att de uppgifter
kunderna lämnar stämmer.
4.2.10 Konflikt med personuppgiftslagen
Enligt Tetzell är inte alla delar i det nya regelverket verklighetsförankrade, det vill säga hela
regelverket hänger inte ihop. Mycket av det nya direktivet handlar om att bankerna måste
känna sina kunder bättre, vilket innebär att de måste ställa fler frågor till kunderna. Det
innebär att bankerna måste hantera fler personuppgifter. Detta kommer i konflikt med
personuppgiftslagstiftningen som inte är anpassad till regelverket. Tetzell berättade att
Bankföreningen under hela processen har efterlyst en tydligare justering i lagstiftningen. Att
det uttryckligen talas om att det är tillåtet att behandla alla personuppgifter som måste samlas
in. Men det finns inga tydliga uttalanden om detta och varje bank får göra egna bedömningar
för vilka uppgifter det är relevant att införskaffa. Eftersom det inte är givet löper bankerna en
risk att det i efterhand bedöms som att banken har ställt för många frågor och samlat in för
mycket uppgifter, vilket kan skapa en stor osäkerhet hos bankerna.
27
5. Analys
I detta kapitel analyserar författarna empirin i kombination med den teoretiska referensramen.
Införandet av det tredje penningtvättsdirektivet kan ses utifrån olika intressenters synvinklar.
Författarna har valt att först och främst undersöka hur införandet av direktivet påverkar
relationen mellan banker och deras kunder samt banker och deras anställda. Agentteorin
menar att det finns en principal och en agent i situationer som dessa, där principalen vill ha
någonting utfört av agenten (Akdere & Azewedo, 2006). Teorin menar att agenterna vid
beslutsfattande som rör principalerna, ska utgå från principalernas intressen snarare än
agenternas. Agentteorin handlar därför mycket om hur principalernas intressen ska kunna
skyddas. Dock kan det finnas omständigheter som ligger utanför organisationernas kontroll
som kan påverka om principalernas intressen skyddas på bästa möjliga sätt. Ett exempel på
det är införandet av nya statliga regler (Hatch, 2002).
(Författarnas egentolkade bild)
I det första fallet ses bankerna som principaler och bankernas anställda som agenter, eftersom
banken delegerar arbetsuppgifter till de anställda i utbyte mot lön (Akdere & Azewedo, 2006).
De anställda ska arbeta för att bankernas intressen tas tillvara på bästa sätt (Hatch, 2002). För
att de anställda ska kunna utföra arbetet på bästa möjliga sätt krävs att bankerna har bra
interna utbildningar. I och med intervjuerna har dock författarna upptäckt vissa brister i
utbildningarna, eftersom varken Vass, Ståhl eller Sandell tycks vara medvetna om att även de
personligen kan dömas till böter. Tetzell berättade att gränsen för att överskridandet
visserligen är väldigt hög, men att denna typ av information ska ingå i utbildningarna.
Studien visar att alla respondenter i studien generellt sett är positivt inställda till införandet av
det nya direktivet. Enligt Wolrath är bankerna främst positiva till det riskbaserade
utgångssättet. Med ett riskbaserat utgångssätt kan regelverket göras mer flexibelt och
tillämpningen kan anpassas efter riskerna (SOU 2007:23, 2007). Enligt Wolrath görs
kontrollerna vid de situationer där de troligtvis behövs som mest och inte enbart för att de
måste göras, vilket skapar en effektivitet. Samtliga respondenter är ense om att bankerna har
ett ansvar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Tetzell och Sandell
anser dock att vissa delar i direktivet kan ses som meningslösa eller att det inte är helt klart
hur vissa bitar ska lösas rent praktiskt ute i verksamheterna. Tetzell menar även att det finns
situationer där det inte finns något bra sätt alls att agera på. Ett exempel på det är det så
kallade meddelandeförbudet som är straffbart ifall det bryts. I vissa fall kan de anställda
ställas inför ett val som inte har någon bra utväg. Om en kund frågar om denne är misstänkt
för penningtvätt eftersom en transaktion inte genomförts måste den anställde antingen ljuga
för kunden eller bryta mot meddelandeförbudet. Tetzell berättade om ytterligare ett exempel
28
på när det är oklart hur parterna ska agera, vilket är i samband med insamlandet av
information om kunderna. Han menar att det ska ställas frågor om var pengarna kommer ifrån
och vad syftet med transaktionen är. Tetzell menar att bankerna vill efterleva direktivet och
samla in denna information. Men eftersom det i vissa fall är oklart hur det rent praktiskt ska
göras riskerar bankerna att det i efterhand kan bedömas som om det har ställts för många
frågor till kunderna. Enligt Tetzell har Svenska Bankföreningen varit mycket tveksam till
detta och efterlyst att lagen även skulle ha innehållit någon typ av godkännande så att
bankerna inte riskerar att bryta mot personuppgiftslagen.
Till principalernas/bankernas intressen hör även att ha nöjda kunder. Det ligger alltså i
agenternas/de anställdas intressen att arbeta för att bankens kunder känner sig nöjda. Alla
respondenter i studien förutom Vass anser att bankernas anställda ställs inför svårigheter
eftersom det har visat sig att kunder kan reagera starkt mot det nya direktivet, vilket kan leda
till svåra diskussioner. Wolrath och Tetzell anser att det är viktigt att de anställda erhåller en
bra intern utbildning. Wolrath menar att utbildningarna måste omfatta praktiska saker, som
vilka frågor som ska ställas och hur de ska ställas. Hon tror att det säkert finns en möjlighet att
det i vissa fall inte är frågan i sig som upprör kunder, utan hur frågan ställs.
(Författarnas egentolkade bild)
I det andra fallet ses bankernas kunder som principaler, eftersom bankerna utför diverse
arbetsuppgifter till kunderna i form av olika tjänster (Akdere & Azewedo, 2006). Ståhl anser
att det tredje penningtvättsdirektivet kan skapa vissa motsägelsefulla situationer, då banken å
ena sidan ska försöka sälja in bankens tjänster till kunden, men samtidigt ifrågasätta varför
kunden vill ta del av bankens tjänster.
Agenternas uppgift är att skydda principalernas intressen i organisationen (Hatch, 2002).
Enligt Vass är bankens kunder positiva eller likgiltiga till det nya direktivet och att direktivet
inte kommer påverka kundrelationerna i negativ bemärkning. Svensson, Sandell och
Respondent A tror inte kundrelationerna kommer påverkas negativt på lång sikt men att vissa
kunder kommer bli irriterade till en början. Övriga respondenter anser att direktivet kommer
påverka kundrelationerna på grund av att det ställs frågor som kunderna upplever som
kränkande och för personliga. Wolrath menar därmed att frågorna måste utformas och ställas
på ett sådant sätt att de inte känns kränkande för kunderna.
Om agenterna tjänar sina egna intressen istället för principalernas föreligger ett så kallat
agentproblem. Ofta finns det omständigheter utanför organisationen som försvårar att
principalernas intressen skyddas, som till exempel ändrade statliga regler (Hatch, 2002).
29
Tetzell berättade att det nya direktivet är en följd av ändrade statliga regler, vilket bankernas
kunder inte tycks vara medvetna om. De tror att det är bankerna själva som har infört de nya
reglerna, eftersom staten inte har informerat allmänheten om förändringen. I Svenska
Bankföreningens remiss framgår att föreningen anser att penningtvätt i första hand är en
uppgift för de rättsvårdande instanserna att bekämpa. Statsmakter och myndigheter måste på
ett tydligare sätt upplysa allmänheten om det nya direktivet, eftersom många kunder antar att
det är bankerna själva som vidtar de nya åtgärderna. ”Det politiska systemet måste utåt ta
ansvar för de beslut som påverkar integriteten för många invånare”.
Enligt Tetzell läggs det ett stort ansvar på de finansiella företagen i kampen mot penningtvätt.
Samtliga respondenter är överrens om att bankerna har en skyldighet att förhindra att de
utnyttjas för penningtvätt för att skydda både sig själva och deras kunder. Tetzell anser dock
att om en striktare lagstiftning ska vara meningsfull måste hela kedjan vara fullständig.
Banker och finansiella företag måste kunna se ett resultat av de anmälningar de lämnar till
finanspolisen för att känna en motivation att förbli observanta. I dagsläget leder ett ytterst få
antal anmälningar till fällande domar. Sverige har till skillnad från många andra länder valt att
inte kriminalisera självtvätt som ett eget brott, vilket innebär att gärningsmannen tvättar sina
egna pengar. Det krävs således att någon annan än den som försöker tvätta pengar har utfört
förbrottet. Tetzell menar därmed att en av de mest effektiva åtgärderna mot penningtvätt
skulle vara att även kriminalisera självtvätt som ett självständigt brott.
Banker och de andra verksamhetsutövarna måste ta ett större ansvar i bekämpningen av
penningtvätt, men enligt Tetzell får inte bankerna alltid de rätta verktygen för att kunna
genomföra ändringarna. Direktivet kan i vissa hänseenden ses som både otydligt och
meningslöst. En av de nya bestämmelserna är att så kallade politically exposed persons (PEP)
klassas som högriskkunder, vilket innebär en skärpt kontroll för de som omfattas (§ 2:6
Penningtvättslagen, 2009). Enligt Sandell och Tetzell råder det oklarheter om hur bankerna
faktiskt ska gå till väga för att kunna kontrollera PEP. Det finns diverse databaser med listor
över vilka som klassas inom denna kategori, men det är oklart om det är okej att använda sig
av de databaserna för kontrollerna. Bestämmelsen innebär att alla utomlandsboende kunder
tillfrågas om de innehar en politisk befattning. Sandell och Tetzell anser att bestämmelsen är
ganska meningslös och troligtvis inte fångar mycket, eftersom det är en liten del av de
kunderna som faktiskt är korrupta. Tetzell anser även att kontrollerna av den verkliga
huvudmannen är meningslös, eftersom det inte finns resurser eller möjlighet att följa
bestämmelserna fullt ut. I och med det nya direktivet ska den verkliga huvudmannen
kontrolleras, det vill säga de som äger mer än 25 procent av ett företag (Tetzell, 2009). Tetzell
berättade att det inte finns några samlade register förutom för de registrerade aktiebolagen,
vilket gör att bankerna helt enkelt får lita på att det kunderna säger är sant.
Wolrath menar att trots att vissa delar i direktivet kan ses som oklara och onödiga får det inte
glömmas bort vad syftet med bestämmelserna faktiskt är. Förutom bekämpning av
penningtvätt och finansiering av terrorism syftar direktivet även till att bryta de brottskedjor
som ligger till grund för penningtvätten. För att kunna dömas för penningtvätt krävs att det
föreligger ett så kallat förbrott som till exempel droghandel, barnsexhandel, trafficking eller
30
liknande. Det är ännu en anledning och motivation till att banker med flera måste se till att de
inte utnyttjas för penningtvätt.
Händelseförloppet från brott till återinvestering i nya brott
Ett brott begås → Någon tjänar pengar på detta → Pengarna kommer in i det finansiella
systemet → Brottslingen kan leva gott på pengarna → Brottslingen kan sedan investera i nya
brott.
(Författarnas egen bild utifrån Wolraths svar)
31
6. Slutsats
Syftet med uppsatsen var att undersöka vilka konsekvenser det tredje penningtvättsdirektivet
kommer medföra på bankers kundrelationer samt hur de bankanställdas arbetsuppgifter
kommer påverkas. Dessutom ville författarna undersöka hur omfattningen av penningtvätt
kommer påverkas samt klargöra om det finns några oklarheter kring hur tillämpningen ser ut i
banker.
6.1 Slutsatser
Införandet av det tredje penningtvättsdirektivet ligger fortfarande i ett tidigt stadium, vilket
gör att det är svårt att dra några konkreta slutsatser om vilka konsekvenser direktivet kommer
få i längden. Den generella uppfattningen om implementeringen med direktivet är att det
kommer vara svårare och mer omständigt för kunden att utföra större transaktioner via det
finansiella systemet. Majoriteten anser eller hoppas på att penningtvätten kommer att minskas
i och med införandet. Samtidigt skapar direktivet motsägelsefulla situationer, då bankerna å
ena sidan ska försöka sälja in sina tjänster och produkter till kunderna samtidigt som de måste
ifrågasätta varför de vill ta del av dem. De anser även att de finansiella företagen har ett stort
ansvar vid bekämpningen av penningtvätt, men att även staten måste ta ett större ansvar i
frågan eftersom det i första hand är en uppgift för rättsvårdande instanser.
En av de aktörer som påverkas mest av direktivet är bankernas kunder som tvingas svara på
fler och utförligare frågor, vilket flera kunder har upplevt som kränkande. Men det får inte
glömmas bort att detta även är för deras skull, eftersom bankerna vill skydda bankens
anseende och dess kunder.
Troligtvis kan de anställda uppleva svårigheter på grund av att vissa kunder kan bli upprörda
och att det finns situationer där de inte riktigt vet hur de ska agera. De anställda genomgår en
utbildning och i detta tidiga stadium finns fortfarande oklarheter hur frågorna på bästa sätt ska
ställas, utan att kunderna känner sig obekväma. Det har även visat sig finnas vissa brister i
bankernas interna utbildningar, då de anställda inte tycks vara medvetna om att de även
personligen kan dömas till böter.
Det läggs ett stort ansvar på de finansiella företagen att bekämpa penningtvätt, men de har
inte alla förutsättningar att göra det på bästa möjliga sätt. Direktivet medför vissa oklarheter
om hur vissa delar ska tillämpas, men även om vad som får göras, vilket skapar en osäkerhet
hos bankerna och dess anställda. Oklarheterna rör först och främst kontrollerna av politically
exposed persons, verkliga huvudmän och meddelandeförbudet. Bankerna kan även känna
osäkerhet kring hur mycket information som får samlas in i och med frågorna. Denna
osäkerhet beror på att det i efterhand kan bedömas som om de har ställt för många frågor som
strider mot personuppgiftslagen.
Bankerna anser att de har ett ansvar att förhindra att deras verksamhet utnyttjas för
penningtvätt. Arbetet är både tidskrävande och kostsamt. Därmed är det viktigt att bankerna
ser resultat när oerhörda resurser har lagts ner. Om bankerna känner att deras anmälningar inte
leder till några följder kan motivationen till fortsatt arbete minska. Sverige är ett av de få
32
länder som inte kriminaliserat självtvätt som ett eget brott. En av respondenterna menar att om
självtvätt skulle kriminaliseras skulle troligtvis fler anmälningar leda till ett större antal
fällande domar.
Avslutningsvis kan slutsatsen dras att det tredje penningtvättsdirektivet har mottagits på ett
positivt sätt, men att det finns vissa delar i direktivet som måste utformas på ett bättre sätt, så
att tillämpningen blir genomförbar och effektiv i praktiken. Det är viktigt att poängtera att
syftet med direktivet trots allt är för ett bra ändamål. Genom att minska omfattningen av
penningtvätt kan även brottskedjor som ligger till grund för andra fruktansvärda brott som
barnsexhandel, trafficking och droghandel brytas. Att kunna bidra till att brottskedjor bryts är
en motivation för bankernas arbete mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
6.2 Författarnas egna reflektioner
Under arbetets gång visade det sig att två respondenter på samma företag upplevde direktivet
på olika sätt. Den ena ansåg att bankens kundrelationer inte kommer påverkas i negativ
bemärkning, utan snarare tvärtom. Den andra ansåg däremot att kundrelationerna faktiskt
kommer att påverkas negativt till en viss grad. Enligt författarna beror skillnaden på att den
ena arbetar med nyöppnade företag och därmed upplever kunderna direktivet som positivt,
eftersom kunden uppfattar fler frågor som ett större intresse i företagets verksamhet. Frågorna
blir inte lika känsliga och privata som för privatpersoner.
6.3 Förslag till framtida studier
Eftersom det tredje penningtvättsdirektivet fortfarande är i inledningsfasen finns det många
andra områden att undersöka i framtiden. En intressant aspekt är att se efter en tid om
direktivet får den effekt som det syftar till, det vill säga om omfattningen av penningtvätt
kommer minska. Att utföra samma undersökning igen efter en tid för att se om
respondenternas åsikter har förändrats är en annan intressant aspekt. Slutligen skulle en
undersökning om varför Sverige inte har kriminaliserat självtvätt vara intressant, eftersom det
enligt många skulle vara en av de mest effektiva åtgärderna för att minska omfattningen av
penningtvätt.
33
Källförteckning
Böcker
Andersen, A. (1994) Vetenskapsteori och metodlära - En introduktion. Malmö:
Studentlitteratur
Artsberg, K. (2005) Redovisningsteori – policy och praxis. Malmö: Liber Ekonomi.
Björklund.M & Paulsson.U. (2003) Seminarieboken – att skriva, presentera och opponera.
Lund: Studentlitteratur.
Graham.T, Bell.E & Elitott.N (2003) Money Laundering. London: Butterworth
Hatch,M.J. (2002). Organisationsteori. Moderna, symboliska och postmoderna perspektiv.
Lund: Studentlitteratur.
Holme, I. M. & Solvang, B. K. Forskningsmetodik. Om kvalitativa och kvantitativa metoder.
(1997) Lund: Studentlitteratur
McBurney, D. H. & White, T. L. (2003) Research methods. Blemont, CA: Wadsworth.
Widerberg, K. (2002) Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur.
Databaser
ABI/Inform
Jos de Wit. (2007). A risk-based approach to AML; A controversy between financial
institutions and regulators. Journal of Financial Regulation and Compliance. Vol. 15, Iss. 2;
pg. 156. London.
Mountain.J. (2005). Is the regulatory burden becoming too much for financial institutions?
European Business Forum. London: Spring 2005. , Iss. 21; pg. 84, 2 pgs
Emerald
Akdere.m & Azevedo.R.E. (2006). Agency theory implications for efficient contracts in
organization development.
Far Komplett
Balans nr 11 2008. Ny vidgad lag om penningtvätt.
34
Internet
Hemsidor
Fi.se - Finansinspektionens hemsida
http://www.fi.se/Templates/StartSectionPage____168.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 21:43
http://www.fi.se/Templates/Page____11273.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 17:46
http://www.fi.se/Templates/Page____10552.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 17:44
http://www.fi.se/Templates/Page____10554.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 17:53
http://www.fi.se/Templates/Page____10555.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 17:55
http://www.fi.se/Templates/Page____10556.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 17:56
http://www.fi.se/Templates/Page____10557.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 17:58
http://www.fi.se/Templates/Page____10558.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 18:00
http://www.fi.se/Templates/Page____10564.aspx
Hämtad 2009-03-29 kl 18:01
http://www.fi.se/Templates/Page____10566.aspx
Hämtad 2009-04-01 kl 21:51
Fondbolagen.se
http://www.fondbolagen.se/upload/folder_penningtv%C3%A4tt_13_mars_09.pdf
Hämtad 2009-03-29 kl 20:43
Polisen.se
http://www.polisen.se/Utsatt-for-brott/Fakta-om-brott/Penningtvatt/
Hämtad 2009-03-29 kl 19:20
http://www.polisen.se/Om-polisen/Om-Polisen-i-Sverige/Verksamheten/Polisen-pafaltet/Finanspolisen/
Hämtad 2009-03-29 kl 19:23
Skandiabanken.se
http://www.skandiabanken.se/hem/templates/pages/TextPage____1649.aspx
Hämtad 2009-05-05 kl 11:18
35
http://www.skandiabanken.se/hem/templates/pages/TextPage____1997.aspx
Hämtad 2009-05-06 kl 11:58
Bankforeningen.se
http://www.bankforeningen.se/Om%20Bankforeningen.aspx
Hämtad 2009-05-03 kl 21:18
Finansdepartementet (2008). Bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism
http://www.regeringen.se/sb/d/2445/a/13551
Hämtad 2009-03-29 kl 20:30
Swedbank.se
http://www.swedbank.se/sst/inf/out/infOutWww1/0,,263831_m109_m44_585423,00.html
Hämtad 2009-03-29 kl 16:38
Lagar
Förordning (2009:92) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2009%3A92
Hämtad 2009-04-02 kl 12:31
Lag (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt
https://lagen.nu/1993:768
Hämtad 2009-04-01 kl 23:23
Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism
https://lagen.nu/2009:62
Hämtad 2009-04-01 kl 23:22
Rapporter
Anderson.A & Kangasvieri.T (2008) Årsrapport Finanspolisen 2007. Stockholm
http://www.polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Arsredovisningar/02%20Rikspoliss
tyrelsen/arsrapport_FIPO_2007.pdf
Hämtad 2009-04-21 kl: 14:39
GUIDANCE ON THE RISK-BASED APPROACH TO COMBATING MONEY LAUNDERING
AND TERRORIST FINANCING. (2007)
http://www.fatf-gafi.org/dataoecd/43/46/38960576.pdf
Hämtad 2009-04-02 kl 12:01
Prop. 2008/09:70
Regeringens proposition. Genomförandet av det tredje penningtvättsdirektivet.
November 2008
http://www.regeringen.se/content/1/c6/11/58/87/3dd386a4.pdf
Hämtad 2009-03-31 kl 23:36
36
SOU 2007:23.
Statens offentliga utredningar. Genomförande av tredje penningtvättsdirektivet. (2007)
http://www.regeringen.se/content/1/c6/07/97/15/4561ba89.pdf
Hämtad 2009-03-31 kl 13:04
SUMMARY OF THE THIRD MUTUAL EVALUATION/DETAILED ASSESSMENT REPORT
ANTI-MONEY LAUNDERING AND COMBATING THE FINANCING OF TERRORISM,
SWEDEN
17 februari 2007
http://www.fatf-gafi.org/dataoecd/30/5/36210440.pdf
Hämtad 2009-03-31 kl 13:45
Tidsskrifter
Tetzell, T. (2009). Ökade krav på bankerna och deras kunder med ny penningtvättslag.
Pointlex Legala Affärer. Nr 1 2009.
Intervjuer
Thomas Tetzell
2009-04-20
Fredrik Sandell
2009-04-27
Cecilia Wolrath
2009-04-28
Alexandra Vass
2009-05-06
Stina Ståhl
2009-05-13
Svar via e-post
Magnus Svensson
2009-05-15
Respondent A
2009-05-18
37
Bilaga 1 – Intervjufrågor Finansinspektionen
Allmänt
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Vilka grunder fanns det för ett nytt direktiv?
Tror du att omfattningen av penningtvätt kommer påverkas och i så fall hur?
Anser du att det nya direktivet är komplett eller fattas något?
Vilka för- och nackdelar anser du det nya direktivet har?
Vilka blir konsekvenserna ifall företagen inte följer reglerna?
Hur har bankerna mottagit det nya direktivet?
Vilka synpunkter hade ni på lagförslaget?
Kundrelationerna
8. Har det kommit in några synpunkter från bankernas kunder?
De anställda
9. Vad tror du är den största förändringen för den anställdas kundkontakt, till exempel
kassan?
10. Tror du de anställda kan uppleva vissa svårigheter vid kundkontakt i samband med
striktare direktiv?
11. Vilka blir konsekvenserna om en anställd inte följer regelverket?
Företagens ansvar
12. Genom att lägga större ansvar på företagen, blir det en önskad effekt?
Egna reflektioner
13. Vilka konsekvenser anser du är dem mest väsentliga jämfört med tidigare?
38
Bilaga 2 Intervjufrågor – Svenska Bankföreningen
Allmänt
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Vilka grunder fanns det för ett nytt direktiv?
Tror du att omfattningen av penningtvätt kommer påverkas och i så fall hur?
Anser du att det nya direktivet är komplett eller fattas något?
Vilka för- och nackdelar anser du att det nya direktivet har?
Vilka blir konsekvenserna ifall företagen inte följer reglerna?
Hur har bankerna mottagit det nya direktivet?
Vilka synpunkter hade ni på lagförslaget?
Kundrelationerna
8. Informeras kunderna om varför det ställs fler frågor?
9. Tror du det nya direktivet medför konsekvenser på bankernas kundrelationer?
10. Har det kommit in några synpunkter från kunder?
De anställda
11. Vad tror du är den största förändringen för den anställdas kundkontakt, till exempel
kassan?
12. Tror du de anställda kan uppleva vissa svårigheter vid kundkontakt i samband med
striktare direktiv?
13. Vilka blir konsekvenserna om en anställd inte följer regelverket?
Företagens ansvar
14. Genom att lägga större ansvar på företagen, blir det en önskad effekt?
Egna reflektioner
15. Vilka konsekvenser anser du är de mest väsentliga jämfört med tidigare?
39
Bilaga 3 Intervjufrågor – Sparbanken Finn, Nordea,
Skandiabanken
Allmänt
1.
2.
3.
4.
5.
Vilka grunder fanns det för ett nytt direktiv?
Tror du att omfattningen av penningtvätt kommer påverkas och i så fall hur?
Anser du att det nya direktivet är komplett eller fattas något?
Vilka för- och nackdelar anser du att det nya direktivet har?
Hur har banken mottagit det nya direktivet?
Kundrelationerna
6. Informeras kunderna om varför det ställs fler frågor?
7. Tror du det nya direktivet medför konsekvenser på bankernas kundrelationer?
8. Har det kommit in några synpunkter från kunder?
De anställda
9. Vad tror du är den största förändringen för den anställdas kundkontakt, till exempel
kassan?
10. Tror du de anställda kan uppleva vissa svårigheter vid kundkontakt i samband med
striktare direktiv?
11. Vilka blir konsekvenserna om en anställd inte följer regelverket?
12. Har det kommit in många synpunkter från bankernas anställda?
Företagens ansvar
13. Genom att lägga större ansvar på företagen, blir det en önskad effekt?
Egna reflektioner
14. Vilka konsekvenser anser du är de mest väsentliga jämfört med tidigare?
40
Bilaga 4 – Intervjufrågor Skandiabanken, Sparbanken Finn,
Nordea
Kundrelationerna
1. Informeras kunderna om varför det ställs fler frågor?
2. Tror du det nya direktivet medför konsekvenser på bankernas kundrelationer?
3. Har det kommit in några synpunkter från kunder?
De anställda
4. Vad anser du är den största förändringen angående bankens kundkontakter?
5. Hur har du upplevt kundkontakten i samband med det nya direktivet?
6. Har banken meddelat om det kan medföra några konsekvenser ifall du inte ställer
frågor?
7. Har banken meddelat om det kan medföra några konsekvenser om misstänkt
penningtvätt inte anmäls?
8. Anser du att utbildningen varit tillräckligt utförlig?
Egna reflektioner
9. Vilka konsekvenser anser du är de mest väsentliga jämfört med tidigare?
41