IP - Europa EU

IP/99/952
Bryssel den 8 december 1999
Kommissionär
Bolkestein
välkomnar
överenskommelse om e-handelsdirektiv
politisk
Kommissionären för den inre marknaden Frits Bolkestein välkomnar den
politiska överenskommelsen den 7 december som ministerrådet kommit
fram till om förslaget till direktiv om elektronisk handel. Med direktivet kan
informationssamhällets tjänster dra nytta av den inre marknadens principer
om fri rörlighet för tjänster och etableringsfrihet, och de kan tillhandahållas i
hela EU om de följer lagen i hemlandet. Det föreslagna direktivet innehåller
detaljerade harmoniserade regler endast där det verkligen är nödvändigt för
att se till att företag och medborgare kan leverera och ta emot
informationssamhällets tjänster i hela EU utan hinder av gränser. Reglerna
handlar bl.a. om definition av var operatörer är etablerade, informationskrav
för operatörer, informationskrav för marknadskommunikation, ingående och
giltighet av elektroniska avtal, ansvar för mellanhänder på Internet,
tvistlösning på Internet och de nationella myndigheternas roll. På andra
områden bygger direktivet vidare på befintlig EU-rätt som går ut på
harmonisering eller ömsesidigt erkännande av nationella lagar.
"Jag är mycket nöjd med att både parlamentet och rådet har kunnat enas om det
här förslaget efter bara ett år", kommenterar Bolkestein. "De snabba framstegen är
ett tecken på att man vet att det är bråttom med en tydlig rättslig ram som är
grundad på den inre marknadens principer så att den elektroniska handeln kan
förverkliga sin enorma potential för ekonomisk tillväxt, investeringar i innovation
och nya arbeten i Europa. Den inre marknaden är en idealisk grund för fri rörlighet
för tjänster och ömsesidigt erkännande av varandras regler och övervakning.
Samtidigt öppnar e-handeln helt nya möjligheter för den inre marknaden, bland
annat genom att utrikes handel blir ett realistiskt alternativ både för företag –
oavsett hur stora de är eller var de ligger – och konsumenter. De flesta av de nya
jobben skapas av små företag i tjänstesektorn, och det är just de här företagen
som har mest att tjäna på e-handeln."
Världsmarknaden för elektronisk handel växer oerhört snabbt, och kan vara värd
1,4 triljoner dollar i slutet av år 2003 (källa: Forrester Research). I Europa är den
elektroniska handeln redan värd 17 miljarder euro och förväntas nå 340 miljarder
euro år 2003.
Förslaget till direktiv lades fram i november 1998 (se IP/98/999) och ändrades i
augusti 1999 (se IP/99/652) efter Europaparlamentets yttrande (avgivet i maj
1999). Förslaget omfattar alla informationssamhällets tjänster, både från företag till
företag och från företag till konsumenter, och tjänster som mottagaren inte betalar
för, t.ex. reklam- eller sponsorfinansierade tjänster och tjänster som möjliggör
elektroniska transaktioner, t.ex. interaktiva inköp av varor och tjänster i webbutiker.
Exempel på branscher och verksamheter som förslaget gäller är tidningar,
databaser, finanstjänster, kvalificerade tjänster (t.ex. advokater, läkare, revisorer,
fastighetsmäklare), nöjestjänster (t.ex. beställvideo), direktmarknadsföring och
reklam på webben samt leverans av tillgång till Internet.
Förslaget till direktiv skall bara gälla operatörer som är etablerade inom EU, inte
dem som är etablerade på annat håll. Förslaget är dock utformat med särskild
hänsyn till den juridiska utvecklingen i resten av världen så att hinder för
internationell e-handel undviks. Dessutom innehåller förslaget på några områden
lösningar som kan tjäna som föredöme på den internationella nivån och därigenom
förstärka EU:s inflytande på utvecklingen av en internationell rättslig ram.
Etablering/övervakning/information
I det föreslagna direktivet definieras etablering som den plats där en operatör
faktiskt bedriver en ekonomisk verksamhet genom en varaktig installering, oavsett
var webbplatser eller servrar råkar finnas eller var operatören råkar ha en
brevlåda. Definitionen följer principerna i EG-fördraget och rättspraxisen vid EGdomstolen. Med definitionen undanröjs den nuvarande rättsliga osäkerheten, och
dessutom kan operatörerna inte dra sig undan övervakning eftersom de blir
föremål för övervakning i den medlemsstat där de är etablerade. Enligt förslaget
får medlemsstaterna inte införa några särskilda system för tillståndsgivning för
informationssamhällets tjänster om systemen inte tillämpas på samma tjänster
som tillhandahålls på annat sätt. Dessutom skall medlemsstaterna se till att de
som tillhandahåller informationssamhällets tjänster ger kunder och behöriga
myndigheter grundläggande information om verksamheten på ett lättillgängligt och
stadigvarande sätt (namn, adress, e-postadress, registreringsnummer i
handelsregister, i förekommande fall auktorisation och medlemskap i
yrkesorganisation, momsnummer).
Avtal på elektronisk väg
Enligt förslaget skall medlemsstaterna ta bort alla förbud mot eller inskränkningar i
användningen av elektroniska avtal. Dessutom ombesörjer förslaget rättssäkerhet
genom att föreskriva vissa informationskrav vid ingående av elektroniska avtal,
bl.a. för att hjälpa konsumenterna att undvika handhavandefel. Bestämmelserna är
avsedda att komplettera det nyligen antagna direktivet om elektroniska signaturer
(se IP/99/915).
Mellanhänders ansvar
För att råda bot på den nuvarande rättsliga osäkerheten och för att undvika att
olika medlemsstater löser problemen på olika sätt, införs i direktivet ansvarsfrihet
för mellanhänder som spelar en passiv roll och enbart vidarebefordrar information
från tredje part, och tjänsteleverantörernas ansvar begränsas för andra
förmedlande verksamheter, t.ex. lagring av information. I direktivet görs en
noggrann avvägning mellan de olika intressena för att stimulera samarbete mellan
olika aktörer och därigenom minska risken för olaglig verksamhet på Internet.
2
Marknadskommunikation
I förslaget definieras marknadskommunikation (t.ex. reklam och direkt marknadsföring), och några informationskrav införs för att bygga upp konsumenternas
förtroende och sörja för god sed på marknaden. För att göra livet lättare för
konsumenterna skall marknadskommunikation per e-post enligt förslaget vara
tydligt identifierbar. För lagreglerade yrken (t.ex. advokater eller revisorer)
innehåller dessutom förslaget den allmänna principen att det är tillåtet för dem att
tillhandahålla sina tjänster via webben och att nationella regler om reklam inte får
hindra dem från att driva webbplatser. De måste dock följa yrkesetikens krav, t.ex.
enligt etiska regler som yrkesorganisationerna utarbetar.
Genomförande
Ett syfte med förslaget är att stärka mekanismerna för genomförande av EU:s och
medlemsstaternas befintliga lagstiftning. Här ingår bl.a. stöd till utarbetande av
etiska regler på EU-nivå, till förvaltningssamarbete mellan medlemsstaterna och till
inrättande av effektiva alternativ för gränsöverskridande tvistlösning på nätet.
Enligt förslaget skall medlemsstaterna också sörja för snabba, effektiva rättsliga
medel som är anpassade till miljön på nätet. Medlemsstaterna skall dessutom
införa påföljder för överträdelse av direktivet som är verkningsfulla,
proportionerliga och avskräckande.
Ömsesidigt erkännande/undantag
I direktivet förtydligas att den inre marknadens principer om ömsesidigt
erkännande av nationella lagar och om kontroll i ursprungslandet skall tillämpas på
informationssamhällets tjänster. Det har den fördelen att informationssamhällets
tjänster från en annan medlemsstat inte får begränsas av skäl som faller inom
direktivets tillämpningsområde. Det föreslagna direktivet påverkar inte
tillämpningen av Brysselkonventionen om domstols behörighet och om
verkställighet av domar på privaträttens område eller Romkonventionen om
tillämplig lag på avtalsförpliktelser i konsumentavtal eller parternas frihet att välja
vilken lag som skall tillämpas på deras avtal.
I enskilda fall får medlemsstaterna enligt direktivet införa restriktioner på tjänster
från en annan medlemsstat om det är nödvändigt för att skydda den allmänna
ordningen, t.ex. skydd av minderåriga, hets mot folkgrupp, förtal, folkhälsa, allmän
säkerhet eller konsumentskydd, inkl. skydd av investerare. Restriktionerna måste
dock stå i proportion till det mål som eftersträvas med dem. Dessutom får
restriktionerna endast införas (utom i brådskande fall och i samband med
rättssaker) efter det att
- medlemsstaten där tjänsteleverantören är etablerad uppmanats att vidta
erforderliga åtgärder men inte gjort det och
- avsikten att införa restriktioner anmälts i förväg till kommissionen och till den
medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.
3
I brådskande fall och i samband med rättssaker, även interimistiska förfaranden
och förundersökningar i brottmål, måste skälen för restriktionerna (och varför det
brådskar) snarast anmälas till kommissionen och till den medlemsstat där
tjänsteleverantören är etablerad. Om kommissionen anser att restriktionerna inte
är berättigade måste medlemsstaterna avstå från att införa dem eller skyndsamt
upphöra med dem.
När den gemensamma ståndpunkten antagits formellt utan diskussion vid ett
kommande möte i rådet kommer ärendet att gå vidare till Europaparlamentet för
den andra behandlingen i enlighet med medbeslutandeförfarandet enligt artikel
251 i EG-fördraget.
4