EUROPAPARLAMENTET
1999
2004
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor
PRELIMINÄRT FÖRSLAG
2 mars 2000
FÖRSLAG TILL YTTRANDE
från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor
till utskottet för sysselsättning och socialfrågor
om rapporten från kommissionen om genomförandet av rådets direktiv
92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och
hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn
eller ammar
(KOM(1999) 100 – C5-0158/1999 – 1999/2151(COS))
Föredragande: Emilia Franziska Müller
PA\406991SV.doc
SV
PE 286.984
SV
PE 286.984
SV
2/8
PA\406991SV.doc
SV
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 2 september 1999 utsåg utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor Emilia Franziska Müller till föredragande.
Vid utskottssammanträdet/utskottssammanträdena den ... 199. behandlade utskottet förslaget
till yttrande.
Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt)
nedanstående slutsatser med ... röster för, ... röster emot och ... nedlagda röster.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: ...(ordförande/ordförande för
sammanträdet), ... (vice ordförande), ... (vice ordförande), ... (föredragande), ..., ... (suppleant
för ...), ... (suppleant för ... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), ... och ... .
PA\406991SV.doc
3/8
PE 286.984
SV
KORTFATTAD MOTIVERING
Inledning
Direktiv 92/85 hör till ett antal särdirektiv i enlighet med direktiv 89/391 om åtgärder för att
främja förbättrande av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet. Av denna anledning utsågs
utskottet för sysselsättning och socialfrågor till ansvarigt utskott inom ramen för
Hughesförfarandet.
Medlemsstaterna skulle ha genomfört direktivet senast den 19 oktober 1994. I enlighet med
artikel 14.6 skulle rådet ta upp direktivet till förnyad prövning på grundval av en utvärdering
av medlemsstaternas rapporter och på grundval av ett förslag som kommissionen skall lämna
senast fem år efter att direktivet antagits. Kommissionen har för avsikt att sätta igång en
riktgivande debatt i stället för att omedelbart lägga fram ett förslag.
Skyddet av denna grupp är en viktig uppgift för unionen, eftersom man enligt unionsfördraget
bör säkerställa ett högt skydd på arbetsplatsen med tillbörlig hänsyn tagen till den nyaste
tekniska utvecklingen.
1) Parlamentets krav
I betänkandet av Rønn betonade det dåvarande parlamentet följande punkter: 16 veckors
barnledighet, pauser för amning, dispens från nattarbete minst åtta veckor före och efter
förlossningen, skydd mot uppsägning och rätt till 80 % lön (med förbehåll för gällande
lagstiftning). Dessutom krävdes omvänd bevisbörda i händelse av lagkränkning samt en årlig
översyn av bilagan med agenser och arbetsvillkor som skall utföras av expertgrupper. Noteras
bör även att ett ändringsförslag den gången rörde skydd av barnets säkerhet och hälsa.
2) Kommissionens rapport
Genomförandet av direktivet har gett upphov till ett flertal frågor. På grund av de låga
minimistandarderna kunde man endast uppnå Italiens samtycke i utbyte mot ett löfte om en
översyn inom kort. Dessutom bör man minnas att detta system kan liknas vid en balansgång
där det gäller att undvika diskriminering av de berörda kvinnorna och dessutom se till att
kvinnors chanser till sysselsättning inte minskas genom alltför omfattande skydd.
Direktivet har visserligen å ena sidan lett till en del förbättringar av den nationella
lagstiftningen, men å andra sidan medger kommissionen att det finns omfattande diskrepans
och anser att vissa enskilda nyckelfrågor ännu behöver redas ut. Dessutom betraktar
kommissionen direktivet som väl genomfört i det stora hela, eftersom få besvär har anförts.
Det att direktivet endast har genomförts delvis i den nationella lagstiftningen, att
rapporteringen är bristfällig och att överträdelseförfaranden har inletts talar däremot sitt eget
språk. Slutligen är det svårt att inse varför kommissionen endast ämnar överväga eventuella
förbättringar på vissa områden i stället för att omedelbart fatta beslut om huruvida ett förslag
till ändring är nödvändigt eller inte. Dessutom är det uppenbart att kommissionen alltför sällan
PE 286.984
SV
4/8
PA\406991SV.doc
SV
kontrollerar praxis i medlemsstaterna. Rapporten innehåller exempelvis inte några
hänvisningar till systematiska kontroller eller sanktioner i händelse av överträdelse. Det skulle
i synnerhet vara intressant att få tillgång till resultat av undersökningar om eventuella
orsakssammanhang mellan exponering och sjukdomar eller missbildningar.
3)
Särskilda problem vid genomförandet
a)
Definition av de personer som skall skyddas
Att tolkningen i synnerhet av begreppen "personer som nyligen har fött barn eller ammar" har
överlåtits åt medlemsstaterna medför att skyddet varierar. Vissa medlemsstater begränsar
dessutom målgruppen på ett oacceptabelt sätt. Endast en allmängiltig och entydig definition
säkerställer ett enhetligt skydd.
b)
Riskbedömning
Texten i direktivet är inte entydig: å ena sidan skall arbetsgivaren enligt artikel 4.1 bedöma
riskerna efter att anmälan om graviditet har ingivits etc. Vid detta tillfälle har exponeringen
dock redan ägt rum. Enligt artikel 4.2 skall man å andra sidan informera alla personer som
skulle kunna befinna sig i detta tillstånd om bedömningsresultaten och åtgärderna. Detta
innebär en skyldighet att bedöma riskerna innan faran uppstår konkret. I stället för
obligatoriska förebyggande åtgärder accepterar man uppenbart risken för skador, även om den
som bekant är störst under embryostadiet. Att på samtliga arbetsplatser eliminera de speciella
faror som potentiellt gravida kvinnor och ammande mödrar utsätts för tycks således vara det
enda effektiva skyddet.
c)
Anpassning av arbetsvillkoren
I praktiken följer man inte de åtgärder som successivt skall vidtas för att bevara arbetsplatsen,
utan ledighet beviljas alltför tidigt.
d)
Förbud mot exponering
Några medlemsstater förbjuder vissa arbetsuppgifter, medan andra i förekommande fall
tillåter ledighet om läkarintyg kan företes.
e)
Utarbetande av riktlinjer enligt artikel 3
Kommissionen har inte ännu utarbetat de riktlinjer för bedömning av agenser och
industriprocesser som krävs. Att utfärda dem innan direktivet träder i kraft skulle ha
möjliggjort ett enhetligt genomförande. Kommissionen bör även uppge om den innehar nya
uppgifter som skulle motivera en utvidgning av förteckningen. Enligt artikel 6 får gravida
inte åläggas att utföra arbetsuppgifter som medför risk för hälsan. Hälften av medlemsstaterna
förbjuder sådana arbetsuppgifter, vilket innebär ett starkare skydd.
f)
Nattarbete
PA\406991SV.doc
5/8
PE 286.984
SV
Direktivet utgår från europeisk rättspraxis vad avser principen om lika behandling av kvinnor
och män. I många medlemsstater gäller ett allmänt förbud med vissa undantag. I andra måste
kvinnan genom läkarintyg styrka nödvändigheten av att hon befrias från nattarbete. Vissa
medlemsstater har gått längre än vad som föreskrivs i artikel 7 genom att införa ett generellt
förbud, och av denna anledning har kommissionen inlett talan mot fördragsbrott.
g)
Begränsning av arbetstiden
Direktivet innehåller inte några bestämmelser som skulle skydda de berörda kvinnorna mot
överansträngning.
h)
Ledighet enligt artiklarna 5-7
I vissa nationella lagar är ledigheten inte uttryckligen reglerad; i andra är behörigheten för ett
sådant beslut inte klart reglerad. I vissa länder har de kvinnor som är lediga rätt till full lön,
medan de i andra länder endast har mycket ringa krav.
i)
Barnledighet
På detta område, som omfattas av direktivet, är bestämmelserna mycket olika. Den
obligatoriska barnledighet på två veckor som anges i artikel 8.2 är dock alltför snävt tilltagen.
Den bör omfatta minst fyra veckor före och efter förlossningen och eventuellt även en period
av obetald ledighet. I detta avseende är direktivets bidrag till en tillnärmning alltför ringa.
j)
Arbetstagarnas rättigheter
I samband med ledighet på grund av att det inte är möjligt att byta arbetsuppgifter i företaget
(artiklarna 5-7) skall lön fortsätta att utgå. Beloppets storlek anges emellertid inte.
Under barnledighet (artikel 8) gäller som lägsta gräns för "rimlig" lön de sociala förmåner som
utgår i händelse av sjukdom. En sådan betydande försämring jämfört med den normala lönen
är det fall som förekommer oftast. I direktivet saknas det kriterier för rimlighet. Det är även
allmän praxis att kvinnor som blir barnlediga med läkarintyg hamnar i sämre ställning än
kvinnor som inte företer läkarintyg. EG-domstolen har nu emellertid beslutat att graviditet inte
är någon sjukdom och därför bör behandlas på annat sätt.
Som helhet sett finns det här en svag punkt av stor betydelse i regleringen, eftersom varken
omfattningen av eller varaktigheten på ersättningen har reglerats på tillfredsställande sätt och
eftersom målet med tillnärmningen av bestämmelserna inte har uppnåtts. På grund av den
rättsliga osäkerhet som råder blir kvinnor t.o.m. ofta barnlediga utan någon lön.
Den nuvarande otillfredsställande regleringen reducerar i hög grad direktivets betydelse som
skydd, eftersom den garanterade minimilönen utöver hälsoskyddet spelar en stor roll.
Möjligheten att uppnå kvalificerad majoritet i rådet för en betydande ekonomisk förbättring är
dessutom mycket liten på grund av de höga kostnader som frågan medför bl.a. för staten.
PE 286.984
SV
6/8
PA\406991SV.doc
SV
Eftersom det inte finns några tillförlitliga uppgifter om villkoren för och omfattningen av
beloppen i medlemsstaterna, bör kommissionen undersöka dem i syfte att utarbeta en grundval
för beslut. Oavsett vad regeringarna är beredda att betala är det emellertid klart att de
ekonomiska följderna av en graviditet angår hela samhället och inte kan regleras på samma
sätt som följderna av sjukdomar.
k)
Uppsägning (artikel 10)
På detta område finns det mycket stora skillnader, som delvis ligger betydligt under
direktivets minimimål. I vissa medlemsstater har man enbart stadgat om ekonomisk ersättning
från arbetsgivarens sida vid olaglig uppsägning; återanställning nämns inte. I andra
medlemsstater är rätten att återvända till arbetet förankrad i lagen.
l)
Försvar av rättigheter
I vissa medlemsstater finns det inte någon tillräcklig säkerhet vad avser rätt att anföra besvär
mot beslut om omstrukturering av arbetsplatsen eller ledighet, även om artikel 12 har en
allmän tillämpning.
Direktivet reglerar inte bevisbördan till de berörda parternas föredel, även om det torde vara
svårt för dem att väcka talan mot diskriminering. I vissa länder, t.ex. Spanien, Portugal,
Finland och Danmark gäller omvänd bevisbörda.
SLUTSATSER
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor uppmanar utskottet för
sysselsättning och socialfrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt
resolutionsförslag:
Utskottet
1. konstaterar att kommissionen är försenad med sin undersökning och att den endast i
väsentliga drag har undersökt genomförandet av direktivet i den nationella lagstiftningen i
stället för att rapportera om genomförandet i praxis enligt artikel 14, vilket försvårar en
bedömning av de faktiska effekterna av gemenskapsrätten i detta fall,
2. konstaterar att målet med en harmonisering av skyddet för de berörda persongrupperna i
hela gemenskapen endast har uppnåtts i ytterst otillfredsställande grad på grund av oklara
definitioner i direktivet och bristfällig tillämpning av nationell rätt,
3. uttrycker sin bestörtning över att kommissionen genom att lägga fram denna rapport - trots
att den informerats om nödvändigheten av förbättringar – har förhalat det absolut
nödvändiga lagstiftningsförfarandet för ändring av direktivet i stället för att lägga fram ett
förslag till ändring,
PA\406991SV.doc
7/8
PE 286.984
SV
4. är medvetet om att behovet av att skydda dessa persongrupper varken får leda till att de
diskrimineras eller att deras möjligheter till arbete minskas,
5. uppmanar kommissionen att överlämna parlamentet uppdaterade uppgifter om villkoren
för och storleken på de belopp som anges i artikel 11 i syfte att utarbeta ett
beslutsgrundlag senast då den lägger fram ett förslag till ändring av direktiv 92/85,
6. ser ett stort behov av att förbättra lagstiftningen och därvid ta hänsyn till de framsteg som
krävs med avseende på folkhälsan och insatser för harmonisering; uppmanar därför
kommissionen att lägga fram ett förslag till ändring av direktiv 92/85 på grundval av
följande kriterier:
a) Definitionen av begreppen "arbetstagare som är gravida", "som nyligen har fött barn"
och "som ammar" bör förenhetligas.
b) Skyddsåtgärder på grundval av obligatorisk och förebyggande riskbedömning bör
genomföras för alla personer som kan tänkas löpa risker.
c) På grund av de särskilda förhållanden som kvinnliga arbetstagare ställs inför bör
uppgifter som är farliga för hälsan förbjudas utan undertag, vilket även innefattar en
begränsning av den maximala arbetstiden.
d) Utöver barnledigheten på sex veckor bör den obligatoriska barnledigheten utökas till
åtta veckor, av vilka sex skall tas ut omedelbart efter förlossningen. Skyldigheten till
återanställning bör bli en norm.
e) Möjligheten att hålla pauser för amning bör införas i lagstiftningen såtillvida som detta
är förenligt med arbetsvillkoren.
f) Vad avser säkerställande av de avtalsmässiga rättigheterna skall parlamentet ta
ställning på grundval av uppgifter som kommissionen skall överlämna.
g) I fråga om ledighet i enlighet med artiklarna 5-7 samt uppsägning skall rättsmedel utan
undantag kunna sättas in, och därvid skall principen om omvänd bevisbörda tillämpas.
PE 286.984
SV
8/8
PA\406991SV.doc
SV
