Patologins historia
1300-talet
Redan under digerdöden hade påvedömet tillåtit obduktioner i sökande efter orsak till
pesten, och den första offentliga dissektionen utfördes i Bologna 1315.
1500-talet
Nu blev dissektion av humana kroppar standard för anatomistudier i Västeuropa, främst
Italien. Religion och statsmakter torde vara orsaken till att Kina, främre Orienten och
islamiska världen inte praktiserade dissektioner.
Leonardo da Vinci, anatom eller konstnär? Han gjorde egna dissektioner med
noggranna teckningar av vad han fann. Dock med vissa felaktigt accepterade
sanningar som att mannens sperma kom från hjärnan via ryggmärgen!
Med Andreas Vesalius kom det verkliga genombrottet som vid 22 års ålder utnämndes till
professor i kirurgi/anatomi i Padua, Italien. Han utgav även ”ett av dom vackraste bokverk
som någonsin publicerats” ”De humani corporis fabrica.”
1600-talet
Antonie van Leewenhoek och Robert Hooke upptäckte linsens förstoringsförmåga och mikroskopet fick sin början.
I Sverige (Stockholm) bedrevs i någon form praktisk anatomisk undervisning genom
dissektioner. Döda kroppar omvandlades till vetenskapliga kunskapsobjekt och ställdes till
den medicinska undervisningens förfogande. Till en början användes brottslingar, men
sedan även självmördare och oäkta barn. De ansågs lagligen ha förverkat rätten till sin
kropp efter döden och att de förbrutit mot Guds ordning.
1700-talet
Utgångspunkten för de patologiska anatomernas arbete var Giovanni Battista Morgagni´s
lära, att sjukdomar kunde härledas till enskilda organ i kroppen.
Den franske kirurgen Marie Francois Bichat påvisade att kroppens olika organ bestod av ett
begränsat antal slags vävnader.
Sverige var tidigt ute gällande medicinsk statistik. Den första mortalitetsstatistiken
publicerades 1766.
1792 fick Anders Hagströmer professuren vid den anatomiska undervisningen i Stockholm.
1800-talet
Med detta århundrade kom de stora framstegen inom laboratoriemedicin. Tack vare
mikroskopets utveckling kunde sjukliga förändringar i de olika organen kartläggas.
Rudolf Virchow ansåg det teoretiskt möjligt att spåra sjukdomars ursprung i celler och
fann också att nya celler uppkommer genom delning. Med denna iakttagande kunde han
beskriva cancertumörens bildande. I Frankrike identifierade Marie Francois Xavier 21 olika
vävnadstyper vilket skapade grunden för histopatologin.
Verksamma i Sverige var nu anatomi professor Anders Retzius, och senare Alex Kay som
introducerade cellulärpatologin.
Nu utvecklades histopatologin; den första mikrotomen kom som gav möjlighet till tunna
snitt. Vidare inbäddning av vävnad i paraffin och formalinet började användas för fixering.
Infärgning med hematoxilin & eosin började användas vilken fortfarande är rutinfärgning.
1900-talet
”Institutionen arbetar”- en professors grupporträtt av sig själv och sin stab.
Finns som monumentmålning vid gamla patologen, Karolinska. Ett beställningsarbete av dåvarande patologi professor Folke Henschen.
Uppdraget fick Folkes svärson, som erhöll 600 kr vilket motsvarade dåtida månadslön för en patolog.
1941 Beskrev George Papanicolaou diagnostik av cervixcancer.
1950-talet Finnålspuntion gör det möjligt att ta cytologiska prover inifrån kroppen.
1974 Immunohistokemin (antikroppar fäster till ett protein på cellen) gjorde sitt intåg.
Innan öppnandet av nuvarande patolog avdelning i Halmstad 1975, skickades organ eller
vävnad för preparering och diagnostik till Lund.
2000-talet
Molekylärbiologin ger möjlighet till spårning av DNA mutationer och specifik behandling av
cancer är möjlig.
Susanne Luoto, Anders Askerlund, Biomedicinska analytiker, Klinisk patologi &cytologi Halland
