UV GAL PM 2012:04
GEOARKEOLOGISK UNDERSÖKNING
Sten i Tanum
Bergartskartering och karakterisering av stenblock
Bohuslän, Tanums socken, Hoghem 1:1, Tanum 2213
Erik Ogenhall
Innehåll
Sammanfattning .................................................................................................... 5
Inledning................................................................................................................ 7
Geologiska förutsättningar .................................................................................... 7
Metod .................................................................................................................... 7
Anläggningar/formationer...................................................................................... 8
Observationer........................................................................................................ 9
Materialets storlek............................................................................................ 9
Bergarter och fördelning .................................................................................. 9
Resultat............................................................................................................... 11
Diskussion och tolkning....................................................................................... 11
Referenser .......................................................................................................... 12
Administrativa uppgifter....................................................................................... 12
Sten i Tanum. Bergartskartering och karakterisering av stenblock 3
4
UV GAL PM 2012:04. Geoarkeologisk undersökning
Sammanfattning
På uppdrag av Betty-Ann Munkenberg, UV Väst, och Bohusläns museum
har Erik Ogenhall från Geoarkeologiskt laboratorium (GAL) UV Mitt i
Uppsala, utfört geologiska undersökningar av stenmaterial i anläggningar
i Tanum som utgrävts med anledning av omdragning av väg E6.
Frågeställningen innefattar bl.a. om det i anläggningarna använda
stenmaterialet utvalts utifrån bergartssammansättning.
Det framgår tydligt att trots att stenblocken på platsen består ett flertal
olika bergartstyper som är lätta att särskilja, så finns dessa slumpvis
representerade på utgrävningsområdet. Inte någon över- eller
underrepresentation av bergart finns bland blocken i anläggningarna,
oavsett vilken storlek man tittar på. Avvikande bergarter har heller ingen
framträdande position i anläggningarna.
Det förefaller uppenbart att de stenar och block som finns i
anläggningarna på utgrävningsytan inte har valts p.g.a. vare sig bergart,
färg eller annat synligt kriterium. Dock kan man rimligtvis anta att
stenarnas storlek varit avgörande när det gäller deras användning i
anläggningarna.
Stenarna i området är helt dominerade av bergarter som inte är lokala
(t.ex. Bohusgranit) utan transporterade av inlandsisen norrifrån.
Sten i Tanum. Bergartskartering och karakterisering av stenblock 5
6
UV GAL PM 2012:04. Geoarkeologisk undersökning
Inledning
På uppdrag av Betty-Ann Munkenberg, UV Väst, och Bohusläns museum
har Erik Ogenhall från GAL, UV Mitt i Uppsala, på plats utfört
undersökningar av stenmaterialet i anläggningar i Tanum 2213 (Hoghem
1:1) som utgrävts med anledning av omdragning av väg E6.
Frågeställningen har bl.a. varit om det i anläggningarna använda
materialet valts utifrån andra kriterier än tillgänglighet, t.ex. avvikande
bergartssammansättning.
Geologiska förutsättningar
Det lösa stenmaterial (sten-block) som naturligt förekommer i områdets
jordarter har sitt ursprung i den underliggande berggrunden. Detta
område ingår geologiskt i det s.k. västra gnejssegmentet (huvudsakligen
Bohuslän och Dalsland) av den sydvästskandinaviska provinsen
(sydvästra Sverige och södra Norge). Berggrunden domineras av gnejsiga
granitoider (granitlika djupbergarter) med en ålder på 1,8 till 1,1
miljarder år samt den ca. 0,9 miljarder år gamla s.k. Bohusgraniten. Dock
finns även betydande inslag av ytbergarter (sedimentärt ursprung) med
åldern 1,6 miljarder år, bl.a. den s.k. Stora Le-Marstrandsgruppen
bestående av gråvackor. I mindre omfattning finns bl.a. även vulkaniska
bergarter och diabasgångar. För ca.1 miljard år sedan deformerades hela
segmentet av en öst-västlig kompression under den s.k. Svekonorvegiska
bergskedjeveckningen. Yngre bergarter, som Bohusgraniten, är därför
huvudsakligen odeformerade.
Det undersökta området i Tanum ligger i (på) Bohusgranit, men endast
några kilometer österut återfinns äldre sedimentära (och deformerade)
bergarter tillhörande Stora Le-Marstrandsgruppen.
Isrörelseriktningen i området är generellt mot SSV, varför ursprunget
till det naturligt förekommande stenmaterialet sannolikt till stor del står
att finna i området mot NNO. Det lösa materialet i jordtäcket kan ha
transporterats så långt att det i vissa fall kan göra klassificeringen av
bergart och ursprung svår eller omöjlig med endast okulära metoder.
Metod
Efter framrensning av anläggningar och deras direkta omgivning har en
okulär undersökning gjorts av stenarnas bergartssammansättning, storlek,
färg och form. Detta för att utröna huruvida det material som använts i
anläggningarna är av slumpmässigt urval och har lokal/naturlig härkomst
eller valt utifrån speciella (geologiska?) kriterier.
Den okulära undersökningen har huvudsakligen varit icke-destruktiv,
men i enstaka fall har stenar delats m.h.a. slägga för att avlägsna vittrad
yta och möjliggöra en mer ingående mineralogisk observation för
bestämning av bergart.
Sten i Tanum. Bergartskartering och karakterisering av stenblock 7
Anläggningar/formationer
Den mest påtagliga formationen på utgrävningsområdet var en
långsträckt ås med storleken ca 115 x 30 m och nord-sydlig utsträckning
(fig. 1). Möjligen representerar denna formation en drumlin eller
ändmorän skapad av inlandsisen (J. Bergman, pers. komm.).
Nedanför åsens östra sluttning ligger ett antal runda, låga stensättningar i
storleken 3-4 m.
Väster om åsens södra ände finns ett område med bl.a. mindre stenar
som ligger i ett tunt lager direkt på sand-silt. Några hundra meter NV
finns en liknande stenpackning i anslutning till en stensättning/grav. Båda
dessa områdena är våtmark. Det är osäkert om dessa formationer kan ha
ett naturligt ursprung (J. Bergman, pers. komm).
En mindre höjd några tiotal meter väster om den stora åsen var den enda
platsen i området där berg i dagen kunde observeras. Platsen är delvis
stenröjd och innefattar bl.a. en trolig grav.
Strax väster om höjden fanns en väldefinierad rund stensättning (grav?)
ca 5 m i diameter placerad direkt på sand-silt-underlaget (fig. 2).
Figur 1. Åsen fotograferad norrifrån.(Se även omslagsfoto)
8
UV GAL PM 2012:04. Geoarkeologisk undersökning
Figur 2. Rund stensättning i västra delen av området.
Observationer
Materialets storlek
Stenarna inom det undersökta området var aldrig större än 1 m3 och den
förhärskande fraktionen var stenar i storleken (diametern) ca 2-3 dm (fig.
1-3). Ytterst få block var större än ca 7 dm i diameter. Finare fraktioner
dominerades av sand-silt medan grus endast förekom underordnat.
Figur 3. De största blocken i området var vanligen under
en meter i diameter. Här av grå-röd granit.
Figur 4. Block av ådergnejs med granitiskt ursprung.
Bergarter och fördelning
Bergartsinventeringen visade att den i särklass vanligaste bergarten i
blocken, oavsett storlek, var grå-röd gnejs av granitisk ursprung (fig. 3,
4). Den var vanligen fint-medelkorning till medelkorning men mer
grovkorniga varianter förekom. Även graden av deformation och
metamorfos (omvandling p.g.a. tryck och temperatur) varierade från
relativt svag förskiffring/gnejsighet (fig. 5) till ådergnejser (fig. 4) och
t.o.m. migmatit/pegmatit (fig. 6), där metamorfos fått berget att delvis
smälta.
Relativt vanligt förekommande var också en mörk, ofta grönaktig,
bergart som klassades som amfibolit (även kallad grönsten)(fig. 7, 8).
Underordnat, men lättidentifierad, var en vacker bandad röd sandsten
(fig. 9) som ibland uppvisade s.k. böljeslagsmärken (ripple marks).
Ett fåtal block hittades som hade vulkaniskt ursprung, av dessa kunde
porfyr samt en sulfidrostig (troligen) ryolit urskiljas (fig. 10, 11).
En framgrävd häll uppvisade den underliggande berggrunden som här
består av 0,9 miljarder år gammal s.k. Bohusgranit. Bergarten är
medelkorning, rödaktig och har ingen, eller svag, deformation (fig. 12).
Hällytan uppvisade isräfflor med en SV riktning (ca. 217º).
Sten i Tanum. Bergartskartering och karakterisering av stenblock 9
10
Figur 5. Relativt måttligt förskiffrad grå medelkornig granit.
Figur 6. Starkt metamorfoserad granit – migmatit.
Figur 7. Block av homogen amfibolit/grönsten.
Figur 8. Amfibolit/grönsten med heterogent utseende
p.g.a. ljust inslag av fältspatsfyllda sprickor och ådror.
Figur 9. Bandad röd sandsten liknande s.k. Dalasandsten.
Figur 10. Ett av få fynd av porfyr.
UV GAL PM 2012:04. Geoarkeologisk undersökning
Figur 11. Vulkanisk bergart med (sulfid-) rostig yta.
Figur 12. Häll av Bohusgranit med isräfflor i SV-riktning.
Resultat
Det framgår tydligt att trots att det på platsen finns ett flertal olika
bergartstyper som är lätta att särskilja, så finns dessa slumpvis
representerade på utgrävningsområdet. Trots att t.ex. amfibolit och
sandsten oftast kraftigt avviker i utseende från gnejserna så har dessa inte
någon över- eller underrepresentation bland blocken i anläggningarna,
oavsett vilken storlek man tittar på. De avvikande bergarterna har heller
ingen framträdande position i anläggningarna, detta gäller även de få
porfyrblock som observerades. Den sten som finns i området är till
övervägande del istransporterad norrifrån och den underliggande
Bohusgraniten fanns knappt representerad alls.
Diskussion och tolkning
Det förefaller uppenbart att de stenar och block som finns i
anläggningarna på utgrävningsytan inte har valts p.g.a. vare sig bergart,
färg eller annat synligt kriterium. Dock kan man anta att storleken har
varit avgörande när det gäller blockens placering och användning i
anläggningarna. Exempelvis har de stenar som förefaller flyttade för att
användas i kantkedjor runt större jordfasta(?) block vanligen en diameter
på 3-5 dm, vilket torde vara hanterbart för en enskild människa (fig. 2).
Att vissa fynd gjorts under stora block kan dock tyda på att även dessa
flyttats. När det gäller de stenar som använts i de runda stensättningarna
nedanför åsens östra sluttning är storleken huvudsakligen 2-3 dm, medan
materialet i anläggningarna i anslutning till våtmarkerna vanligen är sten
med knappt en dm i diameter. Att området delvis är ganska vattensjukt,
trots att jordlagret (sand-silt) är förhållandevis genomsläppligt, kan
troligen bero på formen på den underliggande berggrunden som lokalt
hindrar vattnets flöde.
Sten i Tanum. Bergartskartering och karakterisering av stenblock 11
Referenser
SGU Berggrundskarta 1:250 000
SGU Jordartskarta 1:100 000
Lindström, M., Lundqvist, J., Lundqvist, Th., 2000: Sveriges geologi från
urtid till nutid. Studentlitteratur, 532 s.
Jonas Bergman, Kvartärgeolog, UV Mitt Hägersten, personlig
kommunikation.
Administrativa uppgifter
Riksantikvarieämbetets dnr: 423-02257-2011
Riksantikvarieämbetets projektnummer: 12228
Undersökningstid: April 2012
Foto: Erik Ogenhall, GAL
12
UV GAL PM 2012:04. Geoarkeologisk undersökning
