Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Georgien 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Senhösten 2003 genomfördes "Rosornas revolution" i Georgien. President
Sjevardnadze avgick och ersattes av den unge reforminriktade president
Saakasjvili. Denne har under de två senaste åren satsat hårt på olika reformer.
Dessa har i huvudsak rört ekonomin och statsförvaltningen. Frågor om
mänskliga rättigheter har under året inte prioriterats av den nya regeringen.
Den georgiska staten saknar kontroll över utbrytarregionerna Abchasien och
Sydossetien. Däremot lyckades centralregeringen i maj 2004 återta kontrollen
över den autonoma republiken Adzjarien, sedan den enväldige adzjariske
ledaren Abasjidze, efter folkliga demonstrationer och upplopp. tvingats lämna
landet. I Adzjarien var läget för de mänskliga rättigheterna (MR) före den
politiska omvälvningen sämre än i övriga Georgien. MR-situationen har
förbättrats sedan Abasjidze försvann. I Abchasien och Sydossetien är läget för
de mänskliga rättigheterna sämre än i övriga landet.
I landet finns drygt en kvarts miljon internflyktingar från Abchasien, 60 000
från Sydossetien samt knappt 4 000 från Tjetjenien, vilka sedan tolv år tillbaka
lever under svåra förhållanden. Sammandrabbningar i Abchasien mellan
georgiska partisaner och abchasiska separatister är vanliga. Även de FNobservatörer och den OSS-styrka som finns i gränsområdet har drabbats av
allvarliga incidenter, bland annat kidnappningar.
Ett stort problem utgör frågan om tillämpningen av den lagstiftning om
mänskliga rättigheter, som Georgien bundit sig att följa efter inträdet i
Europarådet 1999. De civila myndigheterna kan inte upprätthålla effektiv
kontroll över lagstiftningens tillämpning och inte heller i önskvärd utsträckning
över säkerhetsstyrkorna. Efter regeringen Saakasjvilis tillträde har emellertid
omfattande nedskärningar inom statsförvaltningen lett till att även
säkerhetsstyrkorna står under ökad kontroll. Regeringen har i första hand ägnat
2
sig åt ekonomiska reformer och korruptionsbekämpning, vilket också bör få
återverkningar på MR-området.
Under det senaste året har läget vad gäller mänskliga rättigheter inte förändrats
påtagligt till det bättre. Ett flertal dödsfall bland arresterade och fängslade
personer har rapporterats bero på fysiskt våld, tortyr eller inhumana
förhållanden i fängelserna. Rapportering om polisiär brutalitet förekommer
liksom om korruption inom rättsliga instanser. Förhållandena i fängelserna är
fortsatt svåra, även om vissa åtgärder vidtagits för att förbättra situationen.
Godtyckliga arresteringar och häktningar förekommer fortfarande. Straffrihet
för personal ur de så kallade säkerhetsstrukturerna är fortsatt ett problem.
Korruptionen är påfallande hög, trots de omfattande motåtgärderna från
regeringens sida. Under året har trafikpolisen genomgått en omfattande
reformering. I stort sett hela den gamla korrumperade trafikpoliskåren har
avskedats och ersatts av en ny, utbildad och bättre avlönad kår.
Pressfriheten har i huvudsak respekterats. Vissa uppgifter om enskilda fall av
överträdelse och hot mot journalister har förekommit. Självcensur är vanligt
förekommande bland georgiska journalister. Sedan Rosornas revolution
bedöms sådan självcensur vara ett uttryck för att inte vilja kritisera den nya
ledningen och stöd för det omfattande reformarbete regeringen satt som mål.
Polisen har vid enstaka tillfällen ingripit mot mötesfriheten och dömande
organ har upplöst fredliga möten. Jehovas vittnen, liksom andra icke-ortodoxa
religionsutövare som pingstvänner, Hare Krishna och baptister, har inte i lika
stor utsträckning som tidigare utsatts för förföljelser och trakasserier. Våld mot
och diskriminering av kvinnor fortsätter. Handel med kvinnor och i
undantagsfall även med barn (trafficking) utgör ett problem.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter
Georgien har tillträtt FN:s centrala konventioner om mänskliga rättigheter
inklusive de båda tilläggsprotokollen till konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter. I juli 2005 ratificerade parlamentet tilläggsprotokollet till
konventionen mot tortyr samt den Europeiska sociala stadgan.
Georgien har också tillträtt den europeiska konventionen angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Georgien
tillträdde 2001 protokoll nr 12 till Europakonventionen om mänskliga
rättigheter.
Georgien tillträdde 1999 FN:s flyktingkonvention. I september 2003
ratificerade Georgien den Internationella brottsmålsdomstolens stadga. Man
tecknade emellertid också ett bilateralt avtal med USA om att inte anmäla
amerikanska medborgare till domstolen.
3
FN:s tortyrkommitté uppmanade i maj 2001 Georgien att inrätta en fristående
klagomålsmekanism gällande polistortyr samt göra en systematisk översyn av
samtliga domar, som kan ha baserats på framtvingade bekännelser till följd av
tortyr. Man ifrågasatte också åklagarämbetets maktbefogenheter och dess
objektivitet. Uppmaningen synes inte ha givit önskat resultat. Tvärtom har i
synnerhet åklagarämbetet utsatts för hård kritik det senaste året för godtyckliga
beslut, otillbörliga påtryckningar och brist på oberoende. Uppgifter om
påtryckningar från regeringshåll har förekommit i vissa rättsfall.
FN:s rasdiskrimineringskommitté har också uppmärksammat att georgisk
lagstiftning inte straffbelagt anstiftan till ras- eller religionsförföljelse. Ett
lagförslag uppges emellertid vara under utarbetande.
3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Den georgiska konstitutionen förbjuder tortyr men allvarliga kränkningar
förekommer. Rapporter om tortyr, polisbrutalitet, framtvingade bekännelser
och påhittade eller planterade bevis är ofta förekommande. Medlemmar av
säkerhetsstyrkorna misshandlar frihetsberövade personer och polisövergrepp
uppges fortsätta. Detta uppges generellt vara vanligare utanför Tbilisi där
medvetenheten om mänskliga rättigheter är mindre utbredd och organisationer
för mänskliga rättigheter är mindre aktiva. Polisen underlåter ofta att informera
frihetsberövade om deras rättigheter och förhindrar tillträde för
familjemedlemmar och advokater.
Förhållandena i fängelser och häkten är inhumana. De är oftast överfulla, och
brist på fullvärdig kost, motion och medicinsk vård är regel snarare än
undantag. Undermåliga hygieniska förhållanden medför att sjukdomar sprids.
Mord och våld fångar emellan är vanligt förekommande och hungerstrejker
och självmord respektive självmordsförsök har rapporterats. Två nya fängelser
med modernare standard håller enligt uppgift på att byggas.
I Abchasien förekommer gisslantagningar från såväl abchasiers som georgiska
partisangruppers sida. Mord och våldshandlingar är ofta förekommande.
Regionens ledning synes inte ingripa med några åtgärder mot någondera sidan.
Utläggningen av minor, vilka ofta skadar civilbefolkningen, fortsätter.
Den lag om ett civilt alternativ till den obligatoriska värnplikten, som trädde i
kraft den 1 januari 2000, efterlevs inte. Däremot antog det georgiska
parlamentet i november 2004 en lag, som minskar tjänstgöringstiden för
värnpliktiga från två till ett år. Icke desto mindre förekommer uppgifter om att
medlemmar av Jehovas vittnen, som vägrar göra civil tjänstgöring på
anläggning med militär profil, har arresteras.
4
4. Dödsstraff
Den 11 november 1997 avskaffades dödsstraffet och de dödsdömda fick sina
straff omvandlade till 20 års fängelse.
Enligt Amnesty International har 25 personer dömts till döden i
utbrytarrepubliken Abchasien sedan den förklarade sig självständig. Inga
avrättningar har rapporterats.
5. Rättssäkerhet
Rättssäkerheten är minst sagt bristfällig och det främsta problemet är lagens
bristande efterlevnad.
Konstitutionen garanterar ett oberoende domstolsväsende men i praktiken
utsätts domstolarna för påtryckningar från såväl regering som parlament.
Därtill är korruptionen utbredd inom domstolsväsendet.
Domare är fortfarande hänvisade till en förvirrande blandning av sovjetisk
lagstiftning och ny georgisk lagstiftning på det civil- och straffrättsliga området.
De rättsvårdande myndigheterna fungerar dåligt. Det förekommer uppgifter
om att domare tvingats skriva under sina avskedsansökningar. President
Saakasjvili har så sent som i oktober månad uppmärksammat att det råder
allvarlig kris på området. Nyligen har ett 30-tal yngre domare utnämnts och fått
löftet att verkställande myndigheter skall sluta blanda sig i rättsvårdande
myndigheters arbete.
Det georgiska parlamentet har uttalat att all ny lagstiftning skall stå i
överensstämmelse med Europaråds- och EU-normer och övrig internationell
standard. Många av parlamentets beslutade ändringar i den nya lagstiftningen
har dock negativt inverkat på rättssäkerheten för den enskilde individen. På
grund av den ekonomiska situationen är individens möjlighet att få fri
rättshjälp begränsad.
Georgien har sedan 1997 en ombudsmannainstitution, som på grund av
bristande finansiella resurser har fungerat mindre effektivt. Den synes trots
detta ha nått flera viktiga resultat bland annat genom en speciellt tillsatt Rapid
Reaction Group, som uppmärksammat ett hundratal fall av MR-brott.
Institutionen stod under lång tid utan ombudsman. En ny ombudsman med ett
ambitiöst handlingsprogram tillsattes hösten 2004. Institutionen får stöd
utifrån, bland annat från OSSE. Ombudsmannen har under sitt första år inte
nått några större framsteg, förutom att han lyckats driva igenom möjligheter
för övervakning på polisstationer i landet, såväl för egen personal som för ett
antal representanter för enskilda organisationer. Ombudsmannen har också
nyligen utlyst en nationell handlingsplan för att samordna MR-arbetet i landet
och identifiera prioriterade områden.
5
6. Personlig frihet
Internationella och lokala grupper för mänskliga rättigheter anser att det finns
politiska fångar men oenighet föreligger om hur många.
I april 2000 antog parlamentet en resolution om nationell försoning, som gav
åklagarämbetet i uppdrag att granska dem som fängslats i samband med
inbördeskriget 1992-93. President Sjevardnadze gav senare amnesti, alternativt
reducerade strafftiden, för 279 fångar. Senare frigavs ytterligare 157 personer.
Även regeringen Saakasjvili har under de gångna åren givit amnesti åt ett antal
fångar från inbördeskriget.
Regeringen hindrar inte internationella och lokala organisationer för mänskliga
rättigheter att besöka fängelserna.
Konstitutionen och annan lagstiftning garanterar rätten att röra sig fritt inom
landet, att resa utomlands, att emigrera samt att återvända. I princip respekteras
dessa lagar. Rörelsefriheten för befolkningen i Abchasien och Sydossetien är
dock begränsad. De "meschetturkar", som under Stalintiden deporterades från
Georgien till Centralasien, har haft svårigheter att återvända. Georgien har
enligt löfte till Europarådet åtagit sig att bidra till att den berörda gruppen
repatrieras senast år 2012.
7. Straffrihet
Straffrihet är ett omfattande problem i Georgien. Regeringen saknar adekvat
kontroll över säkerhetsorganen och andra rättsvårdande myndigheter. Påstådda
brott begångna av säkerhetsorganen undersöks sällan och då först efter starka
påtryckningar från organisationer för mänskliga rättigheter. Få eller inga fall av
brott mot de mänskliga rättigheterna leder till domar eller disciplinära åtgärder.
Regeringen Saakasjvili gav under 2004 som ett led i kampen mot den
omfattande korruptionen amnesti åt ett antal ekonomiska brottslingar, som
mot att de återbetalat stulna tillgångar befriats från straff. Åtgärden har
förorsakat stark kritik från vissa MR-organisationer. Under året har uppgifter
om dylika lösningar varit mer sällsynta.
8. Yttrande- och mediafrihet
Pressfriheten är grundlagsfäst och det finns ett stort antal oberoende tidningar,
som kritiserar beslutsfattare på olika områden. Inskränkningar från regeringen
av pressfriheten förekommer emellertid. Regeringen och speciellt presidenten
har kritiserats av ledande MR-representanter för att vilja tysta kritik och för att
införa en auktoritär ton i sättet att styra landet, vilket drabbar yttrandefriheten.
Under året har ett flertal journalister utsatts för direkta eller förtäckta hot inför
publicering av vissa uppgifter. De flesta har emellertid valt att inte skriva om
6
problemet förrän de själva tvingats, alternativt valt, att avgå. Situationen för
oberoende media är genomgående sämre i regionerna än i huvudstaden.
Till skillnad från föregående år, då flera myndighetsingripanden gjorts mot
kritiska, oberoende TV-kanaler som Rustavi 2, den adzjariska Kanal 25 och
Zugdiditelevisionens 60 minuter, har under 2005 uppgifter om hårdare
åtgärder kommit. Flera politiska "talk shows" i georgiska TV-kanaler har fått
stängas, vilket uppfattas som ett rejält avbräck för yttrandefriheten och också
som ett tecken på att regeringen Saakasjvili inte vill kritiseras i massmedia.
Inga begränsningar från myndigheternas sida finns vad gäller tillgången till
internet.
Förenings- och församlingsfriheten är fastslagen i konstitutionen och
respekteras med vissa undantag. Dock kräver myndigheterna att politiska
partier och andra organisationer förhandsanmäler planerade offentliga
sammankomster. De flesta sådana föranmälningar accepteras. Jehovas vittnen
har dock liksom tidigare vid ett flertal tillfällen nekats tillstånd att hålla
sammankomster utomhus.
Religionsfriheten garanteras av konstitutionen. Den georgisk-ortodoxa kyrkan
står fri från staten men åtnjuter samtidigt en grundlagsfäst särskild status. I
april antog parlamentet ändringar i den civilrättsliga lagstiftningen, som ger
religiösa sammanslutningar och organisationer rätten att registrera sig som
juridiska personer. Religiösa sammanslutningar – särskilt icke-traditionella
religiösa grupper som baptister och Jehovas vittnen – bemöts ofta med
misstänksamhet, särskilt utanför Tbilisi. Upprepade våldsaktioner mot
anhängare till Jehovas vittnen av extrema georgisk-ortodoxa anhängare har
tidigare ägt rum. Myndigheterna ingrep under 2004 mot den extremistiske
prästen Basil Mkalavisjvili, genom en mycket uppmärksammad arrestering som
gjordes under pågående gudstjänst. Själva formen för arresteringen kritiserades
av olika MR-organ. Efter rättegången fick prästen sju års fängelse. Extrema
våldsaktioner har därefter blivit mer sällsynta, men det förekommer fortfarande
incidenter grundade på religiös intolerans. Rättsväsendet har oftast valt att inte
reagera på de anmälningar som gjorts. Ombudsmannen har uppgivit att antalet
fall, som påtalat religiös intolerans, ökat under året. I juni och juli månad
uppmärksammades två attacker mot Jehovas vittnen i staden Kutaisi. Även två
fall med diskriminering av pingstvänner och försök att blockera gudstjänster
har uppmärksammats under 2005. I Abchasien är Jehovas vittnen förbjudna att
verka.
9. De politiska institutionerna
I Georgien finns politisk pluralism med flerpartisystem. Oppositionen är
efter revolutionen i november 2003 tämligen svag och tillåts verka mer eller
7
mindre fritt. Emellertid är de politiska institutionerna ännu outvecklade och
korruption av stora mått genomsyrar hela samhället.
Den georgiska statsmakten saknar helt kontroll över Abchasien och har ett
mycket begränsat inflytande över Sydossetien. Båda utbrytarrepublikerna
styrs av auktoritära regimer.
Parlamentsval hölls i mars 2004 och beskrevs av OSSE som ett steg framåt
för Georgiens internationella åtaganden. Presidentvalet i januari 2004
genomfördes med överväldigande folkligt stöd till presidentkandidaten
Saakasjvili, som erhöll drygt 98 procent av rösterna. Allmänhetens
förtroende för de styrande har under det gångna året minskat något. De val
som hölls i början av 2004 levde enligt OSSE inte helt upp till internationell
standard för demokratiska val. Fyllnadsval genomfördes i september i fem
valkretsar. President Saakasjvili kritiserades för att agitera för sitt eget parti
inför dessa val. Lokala val planeras till våren 2006.
Regeringen Saakasjvili har anklagats för alltmer auktoritära metoder, och för
att ändringar i konstitutionen, som initierats av presidenten, har givit denne
större befogenheter.
Kvinnor är underrepresenterade i regering och parlament. Av parlamentets
235 platser innehas 16 av kvinnor. Tre kvinnor innehade ministerposter
under huvuddelen av året. Den kvinnliga utrikesministern avskedades i
oktober och den flyktingansvariga kvinnliga ministern avgick i november.
Parlamentets talman är kvinna.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Enligt konstitutionen har medborgare rätt att bilda och tillhöra fackföreningar
och regeringen respekterar generellt denna rätt. Fackföreningar kan bli
medlemmar av internationella organisationer. I Georgien finns en
paraplyorganisation, Amalgamated Trade Unions of Georgia, ATUG, vilken i
slutet av år 2000 blev medlem i den internationella fackföreningskonfederationen ICFTU. Därutöver finns två självständiga fackföreningar, en
för lärare i Kutaisiregionen i västra Georgien, och en för anställda i
huvudstaden. Fackföreningarna har tidvis varit aktiva men antalet betalande
medlemmar uppges ha sjunkit.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
På grund av landets ekonomiska problem har anslagen till sjuk- och hälsovård
inte räckt till. Regeringen har förklarat som sin avsikt att under de närmast
kommande åren göra stora satsningar på det sociala och ekonomiska området.
8
Abort utgör fortfarande den vanligaste formen av födelsekontroll.
12. Rätten till utbildning
Det georgiska utbildningsväsendet är väl utbyggt. På papperet är utbildning
allmän och i princip gratis. I realiteten ser det emellertid annorlunda ut. Den
ekonomiska krisen har slagit hårt mot skolorna. Föräldrarna måste ofta betala
avgifter till skolan på grund av bristen på tillräcklig statlig finansiering. På
landsbygden har skolor fått stängas då lärarlönerna inte betalats ut. På sikt
riskerar detta att få svåra konsekvenser för landets utbildningsstandard.
Från regeringens sida har man uppmärksammat problemet och lovat att alla
skall ha rätt till lika utbildningsmöjligheter.
Det stora antalet internflyktingar saknar ofta tillgång till såväl utbildning som
sjukvård. Bristande kunskaper i georgiska uppges också begränsa möjligheten
till utbildning för minoriteter.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Medelinkomsten under första kvartalet i år var 186,80 GEL per månad
(ungefär 93 USD) men inkomsterna är synnerligen ojämnt fördelade. Generellt
räcker löner och pensioner inte att leva av, trots höjningar det senaste året.
Pensionen under första kvartalet 2005 uppgick till 30,41 GEL (cirka 15 USD)
per månad. Minimilönen uppgick till 20 GEL (10 USD) per månad. Lönerna
inom den privata sektorn är betydligt högre. På landsbygden är situationen svår
och penningekonomin har i viss utsträckning ersatts av byteshandel. Drygt 50
procent av befolkningen lever under fattigdomsstrecket. 15 procent betecknas
som extremt fattiga.
Enligt WFP är ensamstående äldre och folk på institutioner de mest utsatta
grupperna. Arbetslösheten omfattar i dag 12,6 procent.
OLIKA GRUPPERS SITUATION
14. Kvinnans ställning
Enligt konstitutionen åtnjuter kvinnor samma rättigheter som män, men detta
gäller inte i praktiken. Jämställdhet mellan könen är än så länge i stort en ickefråga och statsmakterna vidtar endast marginella åtgärder för att motverka
diskriminering eller könsrollstänkande. Däremot finns en rad enskilda
organisationer, som engagerar sig i genderfrågor.
Det georgiska samhället är påtagligt patriarkaliskt. Kvinnans roll är som mor
och maka. Hennes viktigaste uppgift är att föda barn och i sin roll som mor
bemöts hon med aktning. Sexuella trakasserier uppges vara vanliga på
arbetsplatser. Våld i hemmet uppges vara vanligt förekommande.
9
Det förekommer fall där kvinnor kidnappas och även våldtas för att samtycka
till giftermål. Även skenkidnappningar är vanligt förekommande då föräldrarna
motsätter sig att äktenskap ingås.
Det finns ingen lag, som förbjuder en man att slå eller våldföra sig på sin
hustru och få fall av övervåld inom hemmets väggar polisanmäls.
Handel med kvinnor (trafficking) är ett problem, som ägnas relativt litet
intresse. Regeringen har dock vidtagit vissa åtgärder, bland anat ett program
för utbildning av poliser. En anti-traffickingenhet har bildats på
inrikesministeriet, som har öppnat en telefonlinje för rådgivning till
traffickingoffer. Ny lagstiftning förbereds. Tillverkning, distribution och
försäljning av pornografi är förbjudet enligt lag.
Kvinnor får lägre lön än män för samma slags arbete. Av de drygt 150 000
registrerade arbetslösa i landet var 48 procent kvinnor.
15. Barnets rättigheter
De förmåner som barn erbjuds är mycket begränsade. Först efter tre års ålder
kan barn få tillgång till fri sjukvård eftersom statens budget är otillräcklig.
Det finns uppskattningsvis 1 500 gatubarn i hela landet, varav flertalet i Tbilisi.
Det är brist på barnhemsplatser och för dem som har plats, råder en
oacceptabel situation med brist på mat, kläder, utbildning, medicinsk vård,
värme, el och vatten. Allt fler barn rapporteras vara inblandade i brottslig
verksamhet, narkotikamissbruk och prostitution. Regeringens åtgärder är
begränsade till att driva två mindre barnhem i Tbilisi tillsammans med en
frivilligorganisation.
16. Olika befolkningsgruppers situation (flyktingar, etniska, religiösa
minoriteter, urbefolknigar med flera)
Etniska georgier utgör drygt 70 procent av befolkningen. Inga väsentliga
skillnader görs mellan de olika befolkningsgruppernas men de etniska
minoriteterna är klart underrepresenterade i det politiska livet.
Det finns cirka 280 000 internflyktingar (IDP:s) från främst Abchasien. De är
socialt och ekonomiskt mycket utsatta. Den stora gruppen internflyktingar
garanteras ett bidrag på 14 GEL per månad men dessa medel uppges
fortfarande betalas ut med stor eftersläpning.
I frånvaro av politiska uppgörelser går återflyttningen av internflyktingar trögt.
Myndigheterna har ogärna sett att internflyktingarna integreras på sina nya
bostadsorter och de får till exempel inte bedriva affärsverksamhet. Sedan
10
bidrag till bostäder, som ovan nämnts, delats ut kan denna politik komma att
mjukas upp.
Regeringen respekterar generellt sett etniska minoriteters kulturella rättigheter
men begränsar självstyret i etniska armeniska och azeriska enklaver. I Georgien
finns en grundlagsskyddad äganderätt till mark. I gränsområden till främst
Armenien och Azerbajdzjan, där dessa etniska minoriteter bor, finns ett förbud
mot privat markägande i en 25 kilometer bred säkerhetszon. De ryska, azeriska
och armeniska minoriteterna kan fritt tala sina språk och såväl ryska som
georgiska används i interetnisk kommunikation. Uppgifter har förekommit att
språkdiskriminering utövas i den armeniskspråkiga regionen SamtscheJavachetien, där georgiska myndigheter kräver att skriftliga hänvändelser till
myndigheterna skall göras på georgiska.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Säkra uppgifter om homo-, bi- eller transsexuellas situation i Georgien har inte
funnits att tillgå. Någon lagstadgad eller annan officiell diskriminering skall inte
förekomma. Den sociala situationen för dessa grupper är med rådande brist på
underlag svårt att uttala sig om.
18. Flyktingars rättigheter
Georgien har anslutit sig till FN:s flyktingkonvention från 1951 och
tilläggsprotokollet från 1967. Flera internationella organisationer oroas dock av
problem med statslöshet, restitution av egendom samt återflyttning och
garantier av mänskliga rättigheter för den meschetiska befolkningsgrupp, som
deporterades under andra världskriget. Enligt UNHCR behöver georgisk
flykting- och asyllagstiftning reformeras för att nå internationell standard.
Landet behöver vidare utveckla en fungerande asylstruktur och kapacitet att
hantera det stora antalet flyktingar och internflyktingar. Konflikten i Tjetjenien
och de interna konflikterna i Abchazien och Sydossetien förhindrar
återflyttning av de tjetjenska flyktingarna och det stora antalet internflyktingar.
19. Funktionshindrades situation
Lagen föreskriver att staten skall erbjuda skydd och stöd till handikappade.
Lagen innehåller också regler om speciella rabatter och sociala förmåner för
handikappade, speciellt krigsveteraner. Emellertid har många statliga
institutioner för handikappade stängts på grund av bristande finansiering.
Social diskriminering av handikappade förekommer.
ÖVRIGT
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Regeringen respekterar i allmänhet inhemska och internationella
organisationers rätt att övervaka frågor om mänskliga rättigheter. Det finns ett
11
stort antal aktiva organisationer för mänskliga rättigheter i landet. I
sammanhanget kan framhållas att efter Rosornas revolution har flera högre
poster inom den nya regeringen och förvaltningen bemannats av före detta
företrädare för enskilda- och MR-organisationer.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
Ett flertal organisationer har fältverksamhet i Georgien. Bland annat har
FN och OSSE ett gemensamt kontor i utbrytarrepubliken Abchasiens
huvudstad Suchumi. OSSE har också etablerat ett kontor för mänskliga
rättigheter i Tbilisi. FN-organ, EU och bilaterala givare samarbetar aktivt med
georgiska organisationer för mänskliga rättigheter. Europarådet har sedan ett
par år tillbaka ett informationskontor i Tbilisi.
Internationella rödakorskommittén har fullt tillträde till fängelser, inklusive i
Abchasien. Även OSSE har tillträde till fängelserna.
