0
5
10
TRYCKSIDA: B999
CYAN MAGENTA GUL SVART
TRYCKSIDA: B999
CYAN MAGENTA GUL SVART
0
6 STOLTA
STAD
*4001001*
*2001001*
*1001001*
*3001001*
6
5
10
Fredag 5 november 1999 • NORRKÖPINGS TIDNINGAR
Redaktör: Lasse Södergren, tfn 011-200 151, e-post: [email protected]
”Under de första åren hade man problem
med att få sin verksamhet accepterad.”
En
40-ÅRING
med tilltagande styrka
Det första mötet med Crescendo Jazz Club i november 1959. Grundaren Bosse Möller,
längst till vänster, pekar ut jazzens förlovade land.
Under våren 1962 stod Crescendo som arrangör av
jazzriksdagen, vilken förlades till restaurant Knäppingen. På
bilden jazzar Stockholmsbandet Original Optimus loss nere i
Knäppingens källarvalv.
Det första besöket i Norrköping från USA var
altsaxofonisten John Handy i november 1961. På
bilden ses John Handy och pianisten Göran
Lindberg i trappan till Folkets Hus.
D
et är en musikförening som
är synnerligen aktiv. Från början
handlade det enbart om jazz och då
som en ren spisarklubb.
Men med tiden har man växt ut som en
stor arrangör av musik i nästan alla former.
Och i morgon fyller musikföreningen
Crescendo 40 år.
Bakgrunden till Crescendo står att finna i
det intresse för jazz som växte fram på
1950-talet. En första höjdpunkt för många
jazzentusiaster i Norrköpingstrakten var när
musikern Lionel Hampton och hans
orkester gästade Folkets park 1953.
En av de som var på plats var en ung
Norrköpingskille vid namn Bosse Möller.
Konserten blev en sådan kick att han och
och några kompisar gick med i stans
jazzklubb, Blue Note Club, där de olika
jazzstilarna diskuterades och där det spisades plattor.
den jazzklubben gick dock i graven
och ett par misslyckade försök gjordes
sedan med nya klubbar. Tiden var alltså
mogen för Crescendo.
– När det inte fanns någon jazzklubb i
Norrköping, ansåg jag att det behövdes en
och bildade Crescendo Jazz Club den 6
november 1959, säger Bosse Möller, sedan
många år tillbaka anställd vid Norrköpings
Tidningar.
Cornelis Vreeswijk, Charles Mingus, Nina Simone, Woody Herman, alla har de uppträtt hos
Crescendo. Fotot på Nina Simone är taget av Bosse Möller.
– Ett tiotal anmälde sig omgående. Och
första året begränsade vi medlemsantalet
till 25.
Det senare berodde mest på att den lokal
som föreningen disponerade av Domus
ovanför gamla Citybiografen inte rymde
fler.
crescendo är en musikterm som
står för tilltagande styrka. Ett faktum, som
även passar in på den jubilerande
musikföreningen. Men under de första 20
åren var lokalfrågan ett ständigt problem.
Hemgården, en källare på Ljura, en
lägenhet på Prästgatan 31, t 39 och gamla
Tullhuset är bara några av de lokaler som
Crescendo har använt sig av.
Under de första åren hade man även
problem med att få sin verksamhet
accepterad.
Ett faktum, vilket visade sig när man
ansökte om att få anordna ett lotteri i början
på 60-talet. Grunden för det negativa
beskedet var att Crescendo inte ansågs idka
någon
allmännyttig
och
kulturell
verksamhet.
I stället sågs den mer som en obskyr
ungdomsklubb. Något som katten hade
dragit in.
– Vi fick nobben, minns Bernt O
Ericsson, ordförande och medlem i
musikföreningen sedan 1960.
0
5
10
– Men vi gav oss inte utan gick ända upp
till handelsdepartementet och regeringen.
Efter något år fick vi ja.
En bidragande orsak till att man slutligen
fick lotteriet kan ha varit de kontakter som
Crescendo knöt med musiker från
Musikaliska
akademin
under
den
jazzriksdag som föreningen arrangerade på
restaurant Knäppingen i april 1962.
Ett arrangemang, vilket fick ett gott betyg
och som spred Crescendos namn ut över
landet. Och redan då hade man börjat att
arrangera
konserter
med
väldigt
namnkunniga musiker.
det första besöket från USA var
altsaxofonisten John Handy som hade spelat
tillsammans med storheter som Dexter
Gordon och Charles Mingus. Till John
Handys konsert i Per Albin-salen i Folkets
Hus kom 150 personer.
Därefter fortsatte de stora namnen att
gästa
Norrköping
och
Crescendo,
exempelvis Dexter Gordon, Woody Herman
och trumpetaren Kenny Dorham. Ja, listan
på artister kan göras hur lång som helst.
I mitten på 60-talet ändrades namnet till
musikföreningen Crescendo. Ett resultat av
att föreningen började blanda in andra
musikformer som blues, folkmusik och
visor.
Med den nya inriktningen i ryggsäcken
0
5
10
Foto: INGVAR ANEHED
November 1999. Håret går mer i grått och åren har kanske
satt sina spår. Men hos Bernt O Ericsson, ordförande i
Crescendo, och de övriga inom musikföreningen finns det
fortfarande ett brinnande intresse för musik. Och man har ju
dessutom en anrik lokal att vistas i.
tvekade inte Crescendo att arrangera
konserter med band från den svenska
proggrörelsen, exempelvis Blå Tåget och
Hoola Bandoola Band.
Sedan slutet av 70-talet återfinns man i
kvarteret Nya Strömmen, fullt med minnen
av snustillverkning och kvarnrörelse och av
släkten Swartz. Från sekelskiftet och ett par
decennier
framåt
återfanns
här
kontorslokaler till de swartziska företagen.
Konserter och arrangemang, både stora
och små, har under årens lopp avlöst
varandra.
Chuck Berry i Himmelstalundshallen,
Norrköping Jazz & Blues
Festival,
Jazz i Natt,
Charles
Mingus i
Hörsalen,
och Nina
Simone
i
Folkets park
är några av
de
större
arrangemangen.
Samtidigt har de flesta svenska jazz- och
visartisterna passerat revy. Och jubileumsåret 1984 började man att arrangera
viskvällar vid Borgsruinen.
Vilket, totalt sett, givetvis har medfört en
rad roliga minnen i musikföreningen.
– 1972 hade vi Toots Thielemans på
Konstmuseet, minns Bernt O Ericsson.
Efter en stund märkte vi att Sven
Asmundsen satt i publiken.
– Han hade fiolen med sig och hoppade
upp på scenen. Det blev en mycket
lyckad kväll.
Det blir
det säkert under jubileumsgalan i De
