Kandidatuppsats i retorik
Smädelsens
möjligheter och
begränsningar
En granskning av användandet av smädelsens topiker och dess
effekter på två politiska debatter med sverigedemokraternas
partiledare i oktober 2009.
Lisa Blomqvist
Instutitionen för medier, kommunikation och journalistik vid Lunds
universitet
Kurs: RETK01
Kandidatuppsats 15 hp
Datum: 2009-11-23
Handledare: Anders Sigrell
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
ABSTRACT
Titel:
Smädelsens möjligheter och begränsningar - En granskning av
användandet av smädelsens topiker och dess effekter på två
politiska debatter med sverigedemokraternas partiledare i oktober
2009.
Författare:
Lisa Blomqvist
Handledare:
Anders Sigrell
Datum:
2010-01-07
Sammanfattning:
Denna uppsats behandlar den retoriska övningen smädelsen och
dess roll inom såväl debattsituationer som i retorikutbildningen i
stort. Jag tycker mig återfinna smädelsens topiker i två politiska
debatter där ämnet är den debattartikel skriven utav
sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som publicerades i
Aftonbladet den 19 oktober 2009. Uppsatsen behandlar
smädelsetopikernas effektivitet för att avråda debattens publik från
att sympatisera med sverigedemokraterna. Jag kopplar denna
argumentationstaktik till retorikens förhållande till etik och moral
för att se om detta är förenligt. Jag utgår även från tanken om att
de två faktorerna debattfråga och publik påverkar vad vi som både
talare och publik uppfattar vara aptum, det vill säga lämpligt för
situationen, samt debattens utgång.
Resultatet av undersökningen pekar mot att smädelsen inte tycks
vara ett effektivt medel i en liknande situation, utan främjar istället
den smädades offerroll.
Nyckelord:
Debatt, smädelse, aptum, etik, ställningstagande, progymnasmata,
verbalt våld, konsensus, den retoriska situationen, diskussion,
Perelman, publik.
2
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Innehållsförteckning
1. Inledning ............................................................................. 5
1.2. Syfte och frågeställningar ...................................................................... 6
2. Bakgrund/Teori ................................................................... 7
2.1. Retorik och demokrati ............................................................................ 9
2.1.1. Ethos, pathos och logos....................................................................... 11
2.2 Retorik, etik och idealet om en vir bonus ...................................... 11
2.2.1. Antiken och vir bonus ......................................................................... 12
2.2.2. Etiska förändringar .............................................................................. 12
2.2.3. Juridiska förändringar ......................................................................... 13
2.2.4. Teknologiska förändringar .................................................................. 13
2.2.5. Perelmans – the universal audience som komplement till vir bonus .. 14
2. 3. Progymnasmata ...................................................................................... 15
2.3.1. Lovtal och smädelse ............................................................................ 16
2.3.2 Förtjänandets roll – D’Angelo ............................................................ 18
2.4. Debatten och deliberativa tal ............................................................. 18
2.4.1. Habermas deliberativa demokrati & Chantal Mouffes agonism ........ 19
2.5. Den retoriska situationen .................................................................... 21
2.5.1 Bitzers analysmodell av den retoriska situationen och Vatz kritik av
denna ............................................................................................................. 21
3. Metod och material……………………………………… 23
3
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
4. Analysdel .......................................................................... 25
4.1. Debattens retoriska situation utifrån Bitzers analysmodell 25
4.1.1. Exigence .............................................................................................. 26
4.1.2.Audience .............................................................................................. 26
4.1.3. Constraints .......................................................................................... 28
4.2. Granskning av debatterna utifrån smädelsens topiker ......... 29
4.2.1 Härkomst .............................................................................................. 30
4.2.2 Uppväxt ................................................................................................ 30
4.2.3.Livsgärning .......................................................................................... 31
4.2.4. Jämförelse ........................................................................................... 32
5. Resultat och slutsatser ...................................................... 33
5.1. Vir bonus och etik kopplat till Bitzers ”exicence” i den givna
debattsituationen ............................................................................................. 33
5.2. Smädelsens effektivitet utifrån Bitzers ”audience” ................. 35
5.3. Smädelsens användningsområden: ...........…………………………37
6. Diskussion………………………………………………...35
7. Litteraturgenomgång ............................................................ .
7.1. Litteratur ..........................................................................................................
7.2. Elektroniska källor ..................................................................................... .
8. Bilagor ................................................................................. .
4
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
1. Inledning
We must begin by acknowledging the hard truth that we will not eradicate violent
conflict in our lifetimes. There will be times when nations - acting individually or in
concert - will find the use of force not only necessary but morally justified.
USA:s president Barack Obama vid Nobels fredsprisceremoni, Oslo den 10 december
2009.
Detta aktuella och intressanta citat av den retoriskt respekterade presidenten Barack Obama
pekar tydligt mot mitt tema för denna uppsats, det vill säga frågan om våld någon gång kan
vara just moraliskt och etiskt försvarbart – och kanske till och med även effektivt.
Vid fredprisceremonin valde Obama i sitt tacktal alltså att försöka förklara och ta ställning till
våld och dess komplexa förhållande till etik och moral. Retoriken, vilken i denna uppsats får
mantla rollen som skapare av såväl verbalt våld som konfliktlösningar, har under århundraden
tagit anspråk på att vara ett alternativ till fysiskt våld, men hur ser detta förhållande egentligen
ut då retoriken även enligt många förklaras som oupplösligt förenad med etiken? Hur skall vi
kunna ta denna fredslösning på allvar när vi inom retoriken samtidigt praktiserar smädelser
och lär oss att håna och förlöjliga på effektivt sätt?1
Retoriken i sin helhet, både som teori och teknik, kan förklaras som ett tveeggat svärd, som
både är livsfarlig och livsnödvändig. Den kan vara ett livsfarligt maktvapen, eller makt att
avväpna (Sigrell 2008b s.19). Man kan också beskriva retoriken som en näve: öppen kan du
både ge och få kunskap, men stängd kan du i princip inte göra annat än att slåss. På för mig så
nära håll som på Lunds universitets sigill återfinns en bild av ett lejon med en bok i ena tassen
och ett svärd i den andre, tillsammans med orden Ad Utrumque: ”redo för båda delarna”. Och
såsom Anders Sigrell beskrivit i sitt installationstal som retorikprofessor den 17 oktober år
2008 är detta även en talande bild av retorikens domäner. Sigillets ursprungsbetydelse tros
vara ’”redo både för studierna och verkligheten därefter”. I relation till retorikämnet visar
1
Detta i progymnasmataövningen smädelsen. Se s. 16.
5
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
detta på förhållandet inom ämnet mellan boken, vilken symboliserar ökad förståelse och insikt
genom tal och kommunikation, och svärdet: det stridande, agonistiska och kanske till och med
det farliga inom retoriken (Sydsvenskan, 2008-11-03). Denna stridande sida av retoriken
väljer jag att utforska i denna uppsats genom att ta en närmare titt på en politisk tv-debatt där
ord står mot ord och publikens hjärtan och hjärnor skall vinnas till respektive sidor.
Om nu president Barack Obama har rätt i det han säger med att det finns våldssituationer som
är moraliskt försvarbara, vilka är då dessa inom retoriken? Det mest uppenbara exemplet på
våld inom retorikkonsten och därav mitt valda analysområde, är den märkligaste av de fjorton
progymnasmataövningarna – smädelsen. Kan smädelsen, det vill säga verbalt våld, vara etiskt
och moraliskt försvarbar och även effektiv?
1.2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att söka få en klarhet i smädelsens roll inom debatter och även i
retorikutbildningen i stort. Jag vill nå ett svar på frågan om vi i vissa situationer är legitimt
berättigade att använda verbalt våld, och vilka dessa kan tänkas vara.
Exempel på situationer då vi kan tänkas behöva använda oss av smädelsen är då politiskt
radikala grupper gör anspråk på våra etiska allmänregler om, som i detta fall alla människors
lika rätt och värde. Som ett exempel på detta använder jag en debatt mellan Fredrik Malm (fp)
och Jimmie Åkesson (sd) i SVT-programmet Debatt, där debattens bakgrund var
Sverigedemokraternas partiledares debattartikel i Aftonbladet den 19 oktober 2009, där han
bland annat skriver att muslimer är vårt största utländska hot. Som komplettering till denna
har jag även granskat en debatt mellan Åkesson och centerpartiets partiledare Maud Olofsson
samma morgon.2 Med andra ord ligger en möjlig smädelse om en religionstillhörighet till
grund för debatten.
2
De båda debatterna återfinns transkriberade som bilagor tillsammans med Åkessons debattartikel i slutet på
denna uppsats.
6
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
De frågeställningar jag i mitt arbete utgår ifrån är:
I vilka situationer kan smädelsen vara användbar?
I vilka situationer kan den i så fall även vara etiskt försvarbar?
Kan smädelsen vara aptum, passande i situationer där personer eller grupper hotar vår
doxa?
Vilken roll spelar faktorerna debattfråga och publik på vad som är aptum i en debatt,
och därmed på användandet och mottagandet av smädelsen?
2. Bakgrund/Teori
Bakgrunden till denna uppsats är tre mediala händelser den 19:e och den 20:e oktober 2009.
Situationen utlöstes då sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons debattartikel
publicerades i Aftonbladet den 19 oktober, som många uppfattade som upprörande och
kränkande av framför allt den muslimska befolkningen i Sverige. Politiker såsom
statsminister Fredrik Reinfeldt och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin uttryckte sitt
ogillande av artikeln. Flera jurister, därav Peter Althin, gav sin absoluta juridiska avrådan från
att publicera artikeln och politiska bloggar skrev otaliga inlägg om artikelns innehåll och
huruvida det var rätt av Aftonbladet att publicera den eller ej (t.ex. Klein 2009, Andersson
2009) . Forskare påstod att Åkesson saknade belägg för många påståenden i artikeln, och
Aftonbladets chefsredaktör Jan Helin publicerade en egen artikel om skälet till varför han
tillät sverigedemokraterna utrymme på detta sätt i tidningen, och uttryckte samtidigt sitt
avstånd från innehållet i artikeln (Helin 2009a, Aftonbladet 2009-11-02). Morgonen därpå,
den 20 oktober, bjöds Åkesson in för att diskutera sin artikel tillsammans med centerpartiets
partiledare Maud Olofsson i SVT:s morgonprogram ”Gomorron Sverige”. Samma kväll
sändes det direktsända debattprogrammet ”Debatt” i SVT2, innehållande en debatt mellan
Åkesson och folkpartiets Fredrik Malm.
Jag undrar som sagt huruvida detta är en sådan situation där smädelsen kan vara moraliskt
försvarbar, när någon/något (i detta fall ett politiskt parti) i sin går emot våra kollektiva
moraliska och etiska ställningstaganden och ståndpunkter, doxa. Min definition av begreppet
doxa innefattar de allmänna uppfattningar och godkända ”sanningar” som de flesta kan
acceptera, t.ex. att jorden är rund eller att kvinnor skall ha rösträtt, som är påståenden som
7
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
idag är allmänt accepterade i vår doxa, men som tidigare inte var det (Hellspong 2004 s. 197198). Doxan är relativ och förändras i och med till exempel forskning och samhällets
utveckling, och är även relativ för människor från olika kulturer, åldrar, yrkeskårer, etc. Doxa
innefattar även den gemensamma etik och moral som de flesta kan se som ”det rätta och
goda”. Denna doxa kan man återfinna i vår konstitution i form av lagar och stadgar, t.ex.
lagen om ärekränkning, religionsfrihet, etc. Detta uttryck, doxa, är relevant för denna uppsats
då sverigedemokraterna, som har haft stora framgångar under de senaste åren, för en politik
som enligt de flesta inte går i linje med vår allmänna uppfattning om vad som är etiskt
korrekt, då främst beträffande människors lika värde. I riksdagsvalet 2006 ålade sig partiet
hem 2,9 % av rösterna (Valmyndigheten 2010-01-01), och denna siffra beräknas enligt
opinionsmätningar i årets kommande val att stiga (bl.a. Synovate 2009, Demoskop 2010).
Idén till detta arbete uppstod då jag såg denna debatt och slogs av likheten mellan
progymnasmataövningen smädelsens topiker och Fredrik Malms argumentationsteknik.3 Jag
fann med ens kopplingar till debattens och retorikens etik och moral. Vad är egentligen aptum
(det vill säga passande), i en debatt och när går man över gränsen?4 Finns det skillnader i vad
som är just aptum beroende på faktorerna publik och debattfråga?
Vidare i detta kapitel skall jag beskriva de teorier, begreppsdefinitioner och analysredskap
som skall ligga till grund för denna uppsats. Jag väljer att strukturera kapitlet någorlunda
kronologiskt, med början i en kortfattad genomgång av retorikens uppkomst och dess
förhållande till demokrati och etik och hur detta utvecklats till dagens moderna retorik. Jag
beskriver även progymnasmataövningarna i allmänhet och smädelsen i synnerhet, debatten
3
Se s. 16.
4
Den inom retoriken vanligt förekommande termen aptum, betyder ungefär ”det passande”, m.a.o. det som ter
sig vara passande i, såsom i mitt kommande exempel, en debatt (Weiner 2006 s. 72). I just tv-debatter finns det
stränga omständigheter, constraints, som bestämmer vad som är just aptum, t.ex. regler för public service, tid på
dygnet, kanaltyp, etc. Begreppet aptum i förhållande med smädelsen är enligt mig intressant och en tanke som
går hand i hand med mina frågeställningar. Kan en smädelse vara aptum, dvs. för stunden passande och därmed
inte gå över gränsen för vad som är gott uppförande eller rent av upprörande? På grund av detta finner jag
begreppet aptum väsentlig för denna uppsats, och ordet kommer även att florera i min analysdel av debatten.
8
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
samt den retoriska situationen. Däremellan väver jag in utvecklande teorier om dessa områden
som jag finner intressanta och relevanta för denna uppsats, t.ex. Bitzers retoriska situation.
Genomgående i kapitlet presenterar och utvecklar jag även vissa begreppsdefinitioner som jag
finner nödvändiga att förklara då jag i vissa fall har något personliga definitioner som bör
förklaras för att kopplingen till uppsatsen och dess syfte skall vara tydligt.
2.1. Retorik och demokrati
Som så många gånger nämnts förut är det ingen slump att retorik och demokrati uppstod och
utvecklades samtidigt (bl.a. Sigrell 2008b s. 14). Det fanns ett stort behov av att kunna tala väl
och att på rätt sätt använda sig av hållbara argument5 för att få folket på sin sida när det skulle
tingas i Aten runt 500 e.Kr, då tyranniet störtats och de röstberättigade männen fick makt att
övertyga och övertala (Hellspong 2004 s. 20). För dessa röstberättigade män stod mycket på
spel, t.ex. mark, krig och resurser, vilket gjorde att talekonsten och att övertygandet,
persuasio, spelade en central roll i demokratiprocessen. De vältaligt begåvade männen kom
att bli ideal, exemplum. Därmed utvecklades även marknaden för de professionella talarna och
talskrivarna, och i och med folkets önskan att lära sig att tala konstruktivt senare även
undervisning av retorik (Hellspong 2004 s. 20). Omkring denna tidpunkt inleddes även
diskussionen om retorikens förhållande till etik. Detta blev utgångspunkten för klyftan mellan
den platonska och den sofistiska skolan. Dessa retoriska undervisare, sofisterna, kom att bli
anklagade av Platon för till stor del enbart bry sig om betalningen för deras framföranden, att
försköna och vilseleda åhörarna genom att tala strategiskt och därmed inte satte sanningen i
fokus (Sigrell 2008b s. 16, Hellspong 2004 s. 22). Denna sanning ansåg platonisterna vara
konstant, medan sofisterna, däribland Gorgias, menade att sanning inte är det viktigaste eller
heller det säkra när det gäller retorik, då allting kan tänkas vara på annat sätt. Sanning,
5
Vars motsats är fallasier, det vill säga då argumenten i en situation är ogiltliga vilket är relevant i en debatt där
man som deltagare ofta letar efter att sin motståndare skall yttra ett icke-hållbart argument för att dra fördel av
detta. Smädelsen kan räknas som en gren utav patetiska fallasier, som Anders Sigrell beskriver i sin bok Att
övertyga mellan raderna (2001) som: ”När man i sin argumentation på alltför hög grad spelar på känslor till den
grad att det blir ett argumentationsfel genom att föra logos ur fokus (Sigrell 2007 s. 419).”
9
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
menade sofisterna, behöver heller inte nödvändigtvis att betyda samma sak för två olika
personer, utan kan istället vara situationsbunden (Sigrell 2001 s. 34, Hellspong 2004 s. 2224). Aristoteles beskrev därmed retoriken som ”konsten att vad det än gäller finna det som är
bäst ägnat att övertyga” (Aristoteles s. 26). Denna tanke är något som Aristoteles benämnde
som antilogos, att alla logos har ett antilogos, att man kan se och debattera för allt från två
eller fler olika sidor, att alltid på detta sätt bemöta argument med motargument, samt att dessa
synsätt är personliga och relativa då allting kan vara på annat vis (Hellspong 2004 s. 211).
Denna dissoi logoi-tanke6 är ytterst relevant i debatter där ord står mot ord, och även i
smädelseövningen då man häri tillsammans med lovtalsövningen övar sig på att se en sak från
två olika perspektiv nämligen att hylla och smäda samma sak, vilket tros vara ett av
övningens syften (Eriksson 2002 s. 159).
Den demokratiska modellen med det offentliga talet som folkligt maktmedel var inte något
som tilltalade Platon, eventuellt som ett resultat av framröstningen av Platons mentor Sokrates
dödsdom ca 400 f. Kr. Platon trodde istället på en filosofisk och moralisk maktelit som skulle
styra staten, en så kallad aristokrati, detta för allas bästa då dessa män var de enda som var
kapabla till intelligenta beslut (Hellspong 2004 s. 22-23). Demokratins grundvariabler bygger
på konkurrens, kompensationer och öppenhet. Diktaturen däremot, förespråkar inte
maktkonkurrens varpå öppen kommunikation ses som ett hot, vilket kan ses som en direkt
förlängning och utveckling av Platons och Aristoteles skilda åsikter.
Efter denna kortfattade översikt av retorikens historia och dess förhållande till demokrati är
relevant då den i min analysdel och resultatdel skall tillämpas på vår tids politikers syn på
demokrati i en politisk debatt.
6
Anders Sigrell beskriver i korthet begreppet dissoi logoi i introduktionen till Rhetorica Scandinavicas
temanummer Retorikens didaktik (nr 28/2006 s. 7) som ”ett pedagogiskt referens om motstridiga argument som
undervisningsform.” och ur ”Retorikens etik - och progymnasmata” (2008a) finns en ytterligare kommentar om
att alla dessa argument kan vara sanna beroende på perspektivet. Detta uttryck är därmed aktuellt i
smädelseövningen där man tillsammans med lovtalet lär sig att se en sak från två helt olika synvinklar. Även i
debatter kan båda debatterande sidors argument te sig sanningsenliga, beroende på val av utgångspunkt och
perspektiv för argumenten. Skillnaden mellan dissoi logoi och antilogos uppfattar jag vara att dissoi logoi är den
didaktiska, pedagogiska övningen av antilogos.
10
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
2.1.1. Ethos, pathos och logos
De kanske tre främsta begreppen inom retorikläran är triaden ethos, pathos och logos, även
dessa begrepp myntades av Aristoteles. Dessa tre begrepp representerar de tre sorters
argument som man som talare kan, och bör, använda sig av i alla retoriska sammanhang för
att uppnå sitt mål om att övertyga sin publik. Dessa begrepp är således även relevanta för
debatter, vilket är det forum som jag kommer att fördjupa denna uppsats. Begreppet ethos
uppfattar jag innefatta den tillit, förtrolighet och respekt som jag som talare inger då jag visar
publiken välvilja, kunnighet, pondus eller äkthet. Aristoteles framhåller i sin bok Retoriken
ethos som att vara den viktigaste av de tre argumentationstyperna, och beskriver att ethos
byggs av välvilja (eunoia), kunnighet (phronesis) och dygd (arete). Jag anser dock personligen
att dessa tre begrepp är jämlikt relevanta i alla retoriska situationer då de alla är invärtes
beroende av varandra.
Pathos är då man använder sig av argument eller uttryck som får publikens känslor, snarare än
förnuft, att behagas. Ett exempel på sådan argumentation är just smädelsen som denna uppsats
främst handlar om. Logos uppfattar jag vara den rena fakta som jag som talare bidrar med till
diskussionen, den logiska och förnuftiga argumentationen. Professor Anders Sigrell använder
på sida 35 i sin avhandling Att övertyga mellan raderna (2001) ordet logos som synonym till
såväl förnuft, ord och tal som tanke, vilket även stämmer överrens med min uppfattning och
fastslår därmed begreppets perspektiv i denna uppsats.
Dessa tre ledord inom retoriken, ethos, pathos och logos, är tydligt förknippade med Ciceros
triad om talarens plikter, officia oratoris, att man skall som talare skall undervisa, beröra och
underhålla sin publik för att uppnå deras övertygelse: docere, movere och delectare
(Hellspong 2004 s. 49, Sigrell 2008b s. 45).
2.2 Retorik, etik och dåtiden och nutidens ideal om en vir bonus
Man brukar säga att retoriken och etiken är oupplösligt förenade. Utan etiken finns ingen
retorik och utan retoriken finns ingen etik (Sigrell 2008b s. 19). Ständigt i våra liv ställs vi
inför situationer då våra språkliga uttryck för diverse händelser visar vårt etiska
ställningstagande. Etiken påverkar vad vi kommer att säga och hur vi kommer att säga det.
Retoriken i sin tur påverkar oss till vad vi uppfattar vara etiskt eller oetiskt (Fredberg 2009 s.
11
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
3). Våra språkval har ofta så pass stor betydelse för vår verklighetsuppfattning eller våra
beslut att de leder till etiska konsekvenser.7
2.2.1. Antiken och vir bonus
Cato d.ä. hade en idé om att retoriken skulle hjälpa att skola en man med god karaktär, vir
bonus dicendi peritus, vilket även Quintilianus tog fasta på i sin Insitutio Oratoria om hur
man blir den perfekte talaren (Sigrell 2008b s.19). Han behandlade även ämnet om hur
retoriken kan användas till såväl goda som onda syften, som tidigare nämnts och
exemplifierats i inledningen av denna uppsats. Därmed belyste Quintilianus vikten av att
konsten hanteras av en man med goda avsikter, en vir bonus (Wikström 2007 s. 25).
Aristoteles sade att man blir god av att handla gott (Aristoteles s. 57). Denna tanke presenterar
även Afthonios i sin Progymnasmata, där övningarna skall leda till samma mål – att bli en
god talare som likställdes med att vara en god man (Eriksson 2006 s. 36). Den klassiska
retoriken påpekar alltså att för att vara en god retoriker och därmed bli en vir bonus bör dina
avsikter vara hederliga. Du skall vara moraliskt ansvarsfull och du skall vilja sitt samhälle
dess bästa (Hellspong 2004 s. 47). I denna roll som en vir bonus vilar alltså etiken. Retorik
och etik tycks därmed vara förenade på så sätt att retoriken kräver etik och etik kräver retorik,
t.ex. att vi väljer etiska ställningstaganden i och med att vi väljer språk och ordval. Men mina
funderingar kring smädelsens roll i retoriken kvarstår då vi har blivit lärda att vi beter oss
etiskt och moraliskt korrekt då vi tar avstånd till såväl verbalt som fysiskt våld. Låt oss se på
några eventuella förändringar som skett i vår doxa och på smädelsen sedan Afthonius och
Quintilianus tid. Dessa förändringar kan eventuellt vara vara bidragande faktorer till att
smädelsens användningsområde och ursprungssyfte, det vill säga att leda till att bli en bättre
talare samt att öva dissoi logoi (Eriksson 2002 s. 158), kan ha förändrats sedan samma epok.
2.2.2. Etiska förändringar
Som tydligt är har vår kollektiva etik och moral (doxa) förändrats sedan etiken, och därmed
även idealet för vad en ”god man” är. Den mest uppenbara förändringen i dagens Sverige
jämfört med det antika Grekland när det gäller begreppet vir bonus, är givetvis att inte enbart
7
Refererat från ”Etik, Perelman och de retoriska övningarna” av Anders Sigrell.
12
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
män är lämpade att föra offentliga diskussioner. Dagens norm är att män och kvinnor är lika
värda. Inte heller är det en förmögen elit som får föra de demokratiska och offentliga
diskussionerna, utan alla vuxna har rösträtt och politisk frihet.
Vissa av de antika huvuddygderna (gr. areté) finns dock kvar i vår tids ideal t.ex. rättrådighet,
tapperhet, vishet, måttfullhet och klokhet, men då i andra, nutida situationer som kan uppstå.
Tapperhet handlar i det moderna Sverige inte i någon större utsträckning om krigssituationer,
utan istället om t.ex. civilkurage, vilket anses mycket eftersträvbart i dagens samhälle och i
linje med vår samtida etik.
2.2.3. Juridiska förändringar
För att upprätthålla de demokratiska värdena i demokratin har man skapat konstitutionella
lagar och regleringar. Dessa fungerar som demokratins väktare och ser till att de aktörer som
besitter makt inte kan tillskansa sig mer makt genom odemokratiska medel. En av dessa
konstitutionella lagar är Sveriges grundlag om yttrandefrihet vilken är av störst vikt i denna
uppsats. Dock så har man instiftat andra lagar som skall begränsa grundlagarna och motverka
att de strider mot varandra (Sveriges Riksdag 2010-01-04). Bland annat så har
ärekränkningslagen upprättats, och även lagen om hets mot folkgrupp. Detta för att man inte
skall kunna kränka och förtala personer eller folkgrupper, med andra ord en direkt
begränsning av smädelsen. Det verkar som att man med hjälp av lagar skall förhindra
smädelsens existens, vilket i sin tur borde innebära att den är omoralisk och inte bör
förekomma?
2.2.4. Teknologiska förändringar
Efter att dessa ovan nämnda lagstiftningar upprättats kontrollerades smädelsen på detta vis.
Dock så tycks smädelsen fått en ny renässans i och med vår tids nya teknik. 8 En tidsmässig
utveckling man tydligt kan se är att smädelsen gått från att vara muntlig till, i dagens
teknologiska samhälle, till stor del skriftlig. På grund av dagens utveckling av teknologi är
8
Refererat från Rhetorica Scandinavica. Smaederetorik. Call For Paper. Danskt artikelrop till ett kommande
nummer av Rhetorica Scandinavica.
13
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
information och kommunikation mycket lättillgänglig och därmed kanske även lättvindig, att
vi inte tar det som sker online på lika stort allvar även om det finns undantag. Som exempel
vill jag nämna organisationer som Bris och Friends som aktivt arbetar mot nätmobbning. Idag,
kanske mer än någonsin, florerar smädelser på t.ex. bloggar, humorprogram, ”roasting”, i stå
upp-komik och i recensioner av restauranger, musiker eller författare. Detta pågår alltså
samtidigt som de ovan beskrivna lagarna stiftats för att förhindra förtal och kränkningar. Jag
undrar om det inte är så att vi har blivit mer hårdhudade. Kan en smädelse verkligen göra en
skillnad i positiv bemärkelse? Tar vi verkligen åt oss, eller har vi blivit vana vid att se och läsa
hur folk smädas i och med det massiva informationsflödet? Detta tänkas vara ett resultat av att
till exempel internet eller sms-kommunikation står som en slags känslomässig och därmed
även etisk barriär för oss som gör att vi ej behöver smäda någon muntligt, öga mot öga, vilket
gör att det blir lättare att rättfärdiga. Ett annat synsätt på etik inom retorik är Chaïm Perelmans
”the universal audience”.
2.2.5. Perelmans – the universal audience som komplement till vir bonus
Den belgiske argumentationsteoretikern Chaïm Perelman utvecklade sitt begrepp The
universal audience i sin bok Retorikens imperium från 1977. Detta begrepp kan stå som
komplement till det antika uttrycket vir bonus, som syftar till att retoriken skall användas av
en man med goda och hederliga avsikter. The universal audience, eller den universella
publiken, syftar istället till att man som talare bör ha en föreställning av sin publik, och
förutsätta att dessa är en grupp av rationellt, logiskt tänkande och förnuftiga människor som
har insikt i retoriken som både praktisk och teoretisk argumentationskonst (”Etik, Pereleman
och de retoriska övningarna”). Vilka dessa grupper är exakt vet vi ej, utan de måste vi
konstruera själva, vilket leder oss själva till etiska ställningstaganden då vi vill behaga
publiken för att vinna deras övertygelse. Perelman beskriver även vikten utav att själv vara
övertygad om det man talar om för att kunna övertyga sin publik, och därmed vikten av att
diskursen är ärlig och uppriktig parterna sinsemellan.9 Detta uppfattar jag som en koppling till
att den universella, påtänkta publiken skall vara just rationell och retoriskt skolade, så pass att
de skulle genomskåda manipulerande argumentation, att man ej skall underskatta din publik.
9
Refererat från ”Etik, Perelman och de retoriska övningarna” av Anders Sigrell.
14
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Detta blir även en slags utveckling av vir bonus-begreppet, då inte bara du, utan hela din
publik är av hederliga avsikter och då du som talare tar hänsyn till denna påtänkta, kloka
publik så tar man därigenom samtidigt iakt vår tids gemensamma doxa och föreställningar om
en aktuell etik och visar sig på så vis som en vir bonus.
Då man även måste ta hänsyn till mindre grupperingar i denna universella publik, den
partikulära publiken, måste man försöka att göra deras uppfattningar universella. Skall jag
argumentera för en liten grupp människor, måste jag även ta hänsyn till hur mina argument
kan uppfatta för en större, kanske mer allmänbildad publik, och i vilken dager dessa får mig
att framstå. Först då blir jag trovärdig och jag måste ta hänsyn till etik och moral och mitt eget
samvete och de konsekvenser jag kan ställas inför. Utifrån denna tanke väljer jag dessutom
argumentationstaktik, stil, ordval, etc. Professor Anders Sigrell väljer därav att beskriva
begreppet the universal audience som ett ”instrumentaliserat samvete” (Sigrell 2008b s. 2022).
Samtidigt som denna teori speglar etiken inom retoriken, kan den ses som rent
argumentationspraktisk, då Perelman själv skriver på sidan 37 i Retorikens imperium (1977)
(citat):
En argumentation har inte som mål att sluta sig till vad som följer ur vissa premisser, utan
att hos ett auditorium framkalla eller förstärka gillande av de teser som man lägger fram
för att vinna auditoriets bifall.
Utifrån denna synvinkel är tanken om the universal audience ett hjälpmedel för att välja
argument som faller så många som möjligt i smaken, vilket är det mest grundläggande i en
debatt.
2. 3. Progymnasmata
De antika övningar som vi använder inom retoriken än idag, de antika
progymnasmataövningarna, nämndes redan i boken Retoriken till Alexander redan 300 f. Kr,
men sammanställdes mest komplett i Afthonius bok Progymnasmata (ca 400 e.Kr.) (Eriksson
2002 s. 21). Dess ursprungliga syfte är främst att stegvis leda någon till att bli en bättre talare
genom de olika övningarna, men även till att främja etiska ställningstaganden och därmed
15
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
även leda till en vir bonus (Eriksson 2006 s.36). Utifrån det sistnämnda syftet och synvinkeln
är det förståeligt att en av övningarna är lovtalet, då det kan framstå som hedersamt att hylla
någon eller något. Det tycks dock vara något märkligare att denna lovtalsövning efterföljs av
smädelsen, vars syfte och användningsområde jag i detta arbete ämnar att utforska.
2.3.1. Lovtal (gr. enkomion) och smädelse (gr. psogos)
Den demonstrativa genren inom talkonsten innebär i praktiken att man hyllar eller smädar
någon eller något, även kallat för panegyriska/formella tal, varav det historiskt mest kända
kanske är Gorgias enkomion till Sköna Helena ca 425 f.Kr (Gorgias, Retorikförlaget.se 200912-02). Dessa ceremoniella tal var en stor del av den antika retoriken då man använde
panegyrik på en mer regelbunden basis, men de används även flitigt idag vid t.ex. festtal,
begravningstal, invigningar, etc. Även smädelsen var och är fortfarande vanligt
förekommande då man smädade någon som gjort något fel i t.ex. ett rättstal för att få
folkmassorna på sin sida.
Tal inom denna genre innebär man andra ord att det består av två antiteser, hylla eller smäda,
som står i direkt motsats till varandra. Smädelsens antika roll och användningsområde tycks
vara att öva sig på Aristoteles tanke om att allting kan vara på annat vis genom den didaktiska
övningen dissoi logoi, då man först bör hylla och sedan smäda samma sak för att visa att
allting kan ha två sidor och öva sig på argumentationsteknik och att vända motargument till
sin fördel i den diskussion (Eriksson 2002 s. 138). De två övningarna smädelse och lovtal är
även lika varandra på så sätt att de delar samma utgångstopiker, det vill säga inledning (gr.
prooimion), härkomst (gr. genos), uppväxt (gr. anatrofé), livsgärning (gr. praxis), jämförelse
(gr. synkrisis) och avslutning (gr. epilogos) (Eriksson 2002 s.150-152). Utifrån dessa topiker
skall man lyfta fram dåliga egenskaper hos personen, platsen eller tinget som man smädar
(D’Angelo 2000 s. 153).
På sida 71 i boken Retoriska övningar, Afthonios’ progymnasmata, heter det att ”Smädelse är
tal som framhåller dåliga egenskaper” och att ”Smädelsen är ren svartmålning”, men även att
”Denna grundläggande övning i sig själv visar hela talekonstens styrka”, vilket man återigen
kan knyta an till uttrycket ad utrumque, som beskrevs i inledningen av denna uppsats.
16
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Då man i dagens utbildning fortfarande använder denna första kartlagda väg till att bli en
bättre talare och därmed även en bättre människa, må det kännas underligt att vi lär oss att
smäda då detta inte stämmer överrens med vår barndoms inlärda etik om att man skall vara
god mot andra. Hur kan idén om progymnasmata mot att bli en bättre människa vara förenligt
med att smäda? Hur kan vi försvara att vi under en universitetsutbildning i retorik lär oss att
svartmåla och håna?
För att ge klarhet i dessa frågor vill jag utveckla begreppet ”smädelse”. Smädelse kan vara det
omedvetna eller medvetna användandet av de ovan nämnda topikerna ur
progymnasmataövningen smädelsen. Men smädelsen kan också innebära verbalt våld. Det är
som sagt möjligt och till och med troligt att det finns annat slags verbalt våld än just
smädelsen, men med tanke på detta arbetes omfång väljer jag att avgränsa mig till att det enda
verbala våld jag benämner är just smädelsen. Jag utgår ifrån att användandet av dessa topiker
var och en för sig kan ses som verbalt våld, men även te sig ytterst harmlösa beroende på
innehållet och situationen. Tillsammans bildar de dock smädelsen såsom
progymnasmataövningens helhet. I min analysdel (från s. 25) kan t.ex. ”jämförelsetopiken”
verka oförarglig, men i kontext med de andra topikerna uppstår en helhet av smädelsen, vars
effektivitet jag vill undersöka.
17
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
2.3.2 Förtjänandets roll – D’Angelo
Frank J. D’Angelo skriver i sin bok Composition in the Classical Tradition (2000 s. 153-154)
även han att övningen smädelsen skall lära studenten att smäda och hylla samma sak från två
olika synvinklar och att detta hör samman med våra allmänna värden och dygder. Inom
lovtalet lyfter man fram goda och eftersträvbara egenskaper och dygder hos den hyllade, och i
smädelsen gör man tvärtom. I och med detta kan man se att ett nyckelord inom smädelsen är
just förtjänandet. Den som inte lever upp till våra allmänna värden och etiska regler (doxa)
förtjänar att bli smädad, och vi kan då rättfärdiga vår smädelse. Detta resonemang med
förtjänandet som central faktor finner jag mycket intressant inför detta arbete, då min
exemplifiering av debattsituation innehåller politiska åsikter som inte är norm för de flesta.
2.4. Debatten och deliberativa tal
Retoriska tal delas ofta upp i tre grenar, genus iudicale, genus demonstrativum och genus
deliberativum, trots att dessa ofta förenas med varandra. Smädelsen hör som sagt till grenen
genus demonstrativum, fest-, hyllnings- och smädelsetal, vilka utmärker sig genom att man
talar om någonting i nutid.
Ett användningsområde där smädelsen ofta syns, är i debatter där man oftare tycks lyfta fram
sin motståndares illgärningar och dåliga karaktär, snarare än att visa upp sin egen politik
(Crowley & Hawhee 1999 s. 338). Ett av dessa exempel är debatten mellan Fredrik Malm (fp)
och Jimmie Åkesson (sd) ur SVT:s ”Debatt” den 20 oktober 2009, som jag valt att använda
mig av i denna undersökning. Debatten hör dock till de deliberativa talen, som syftar till att
råda någon till någonting, i debattform uteslutande oftast till ett ställningstagande. Ordets
latinska ursprung är kommet ifrån ordet libra (lat. för våg), vilket syftar till att väga argument
mot varandra, att överväga någonting. Här utspelas talen i det offentliga rummet –
samtalsämnet är aktuellt för deltagare och publik just i ögonblicket för debatten, även om
ställningstagandet och resultatet av debatten får konsekvenser i framtid (Wikström 2007 s.
19).
Låt oss ta en titt på ordet debatt. Ordet har sin etymologiska härkomst i de franska orden de
och battre, som tillsammans blir att besegra, slå sönder, vilket i debattsammanhang syftar till
18
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
att diskutera och besegra motståndarens argument. Ordet debatt syftar numer oftast till att
man med politisk avsikt växlar ord och visar upp sina meningsskiljaktigheter inför en
beslutsfattande publik, och har stor historisk och kulturell förankring i t.ex. det brittiska
parlamentet och i USA’s kongress (Weiner 2006 s. 52). Nationalencyklopedin beskriver ordet
debatt såsom ”ordnat offentligt meningsutbyte i viss fråga (Nationalencyklopedin, 2010-0105).
Retorikprofessor Anders Sigrell beskrev vid ett föreläsningstillfälle (Lunds Universitet, 200912-15) sin teori om hur pathos kan användas när man som talare anser att man redan har
publiken på sin sida. När man skall försöka vinna publiken på sin sida, men fortfarande har
dem emot sig, då måste fokus läggas på motargument i logosform. När man anser att man
redan har folkets förnuft på din sida, då kan du dock istället lägga krutet på att in i det sista
övertyga deras känslor, detta genom att t.ex. smäda den andra parten i debatten.
Flera forskare har försökt att utveckla diverse olika modeller för hur effektiva, politiskt
deliberativa diskurser, det vill säga deliberativ demokrati skall utformas (Weiner 2006 s. 100),
varav Jürgen Habermas och Chantal Mouffes modeller är de som jag kommer att beröra.
Smädelsen som florerar på inom debatter, klassas som ren pathosargumentation som spelar på
publikens känslor gentemot debattdeltagarna och det berörda diskussionsämnet, etc.
2.4.1. Habermas deliberativa demokrati & Chantal Mouffes agonism
För att få grepp om Chantal Mouffes teori om agonism finner jag det nödvändigt att i korthet
beskriva Jürgen Habermas deliberativa modells, för denna uppsats väsentliga, särdrag för att
kunna se kontrasten mellan de båda forskarna.
Habermas menar på att det ideala samtalet byggs på likhet och jämställdhet parterna emellan,
då man bör ha samma föreställningar om såväl språket som världen i allmänhet. Först när
diskursen förs på en totalt rationell nivå kan man nå konsensus. Dessa, enligt Habermas,
ideala diskursdeltagare bör därmed vara utbildade, vältaliga och samlade, och inte ägna sig åt
känslomässiga och osakliga utspel (Habermas 1962 s. 16-17, Weiner 2006 s. 101-105). Med
19
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
andra ord är Habermas ingen förespråkare av en alltför livlig pathosargumentation i sin
debattmodell.
Den belgiska professorn i statsvetenskap, Chantal Mouffe, har i sin bok The return of the
political (2005) beskrivit en mer aggressiv, livfull debattstil, kallad agonism, och om hur vi
kan använda denna som en modell för en uppdaterad demokrati. Då antagonism uppfattas
som när de två sidorna i en debatt ”krigar” om publikens gunst, beskrivs dessa istället inom
Mouffes variant, agonismen, som friendly enemies, (min översättning: vänliga fiender) som
kan ha ett utbyte av varandra (Weiner 2006 s. 105). Gudrun Weiner beskriver denna tanke på
sidan 105 i sin bok (citat):
Enligt det agonistisk-pluralistiska synsättet är syftet med demokratisk politik att tolka ”the
others” – de som är emot oss ska inte uppfattas som fiender utan som motståndare. En
fiende är en person vars idéer ska bekämpas, en motståndare däremot är någon vars rätt att
försvara sina idéer inte ska ifrågasättas.
Det som jag finner mest intressant och relevant med Mouffes modell, den största skillnaden
mot Habermas, och därmed även skälet till varför jag involverar den i detta arbete, är hennes
syn på pathos inom debatten. Mouffes agonistiska pluralisms idé om pathos är att den inte
skall uteslutas i den offentliga diskursen, utan att man istället skall mobilisera känslor och
passioner i ett demokratiskt syfte, och därmed vända dessa konflikter till någonting positivt
(Weiner 2006 s.106). Jag uppfattar även denna teori som att Mouffe anser att synliggörandet
av pathos i form av konflikter och dissensus går i linje med etiken då dessa inte skall kvävas
av regler och formalitet. En annan tanke med denna teori är att man i en offentlig diskussion
bör göra skillnaden mellan de olika parterna tydliga för att underlätta publikens
ställningstagande, vilket Mouffes teori förespråkar mer än Habermas. I mitt debattexempel
vill jag påstå att Mouffes teori skulle förespråkas bland de deltagande.
20
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
2.5. Den retoriska situationen
Med det vanligt förekommande begreppet den retoriska situationen menas en uppfattning om
de omständigheter kring den rådande situation där retorik i form av t.ex. argumentation, tal,
eller skrift förekommer. Dessa omständigheter finnes och granskas lätt efter de antika
topikerna vad, vem, när, var, hur, varför och med vad? Professor Anders Sigrell definierar
begreppet på följande vis (citat Sigrell 2008b s. 53): ”Den retoriska situationen består i korthet
av en situation då du tvingas välja språk för att försöka göra någonting åt den.”
Jag finner den retoriska situationen väsentlig för detta arbete då denna i ett debattsammanhang
har mycket speciella omständigheter och regler som bör följas. Den specifika situationen för
min valda debatt må även ha en eventuell inverkan på smädelsens mottagande hos publiken
och även på huruvida smädelsen i sammanhanget ter sig som passande eller ej.
2.5.1 Bitzers analysmodell av den retoriska situationen och Vatz kritik av
denna
Jag har i min analys valt att använda mig av Lloyd F. Bitzers analysmodell för den retoriska
situationen, detta på grund av att jag finner den retoriska situationen väsentlig för att förstå
debatten, då tv-debattformatet för med sig diverse omständigheter som man bör beakta. Även
att få en uppfattning om den tilltänkta och faktiska publiken för debatten anser jag vara av stor
vikt, då jag tror att smädelsen påverkar olika publik på olika vis. Denna tanke kommer jag att
utveckla under analysdelen (kap. 5).
Lloyd F. Bitzer menade att retorik är situationsbunden och relativ, vilket han förklarar med
(citat Bitzer 1968 s. 10, min översättning från danska):
I realiteten är ingen yttring fullständigt förstålig innan man både förstår
betydningskontexten och uttalande: detta gäller både retoriska och icke-retoriska yttringar.
Bitzer menar att man bör se över främst tre olika faktorer i en retorisk situation, det vill säga
den situation som en talare befinner sig i vid en diskurs (Bitzer 1968 s. 9) som är väsentliga
21
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
för hur väl budskapet mottas av publiken.10 Dessa tre faktorer är vad Bitzer kallade exigence,
audience och constraints, och här följer min definition av dessa vilka jag utgått från i min
analysdel (kap. 5).
Begreppet exigence kan man förklara med att det är det centrala problem som man vill
råda bot på med hjälp av den rådande retoriska situationen.
Audience syftar till att se och tänka över vilka den egentliga publiken egentligen är
och vad de kan tänkas ha för åsikter och omständigheter för mottagandet av
budskapet. Bitzer understryker också att den verkliga retoriska publiken är de som
verkligen kan påverkas av budskapet. Den belgiske retorikforskaren Chaïm Perelman
gör en distinktion mellan den faktiska publiken och den indirekta publiken, det så
kallade universella auditoriet (eng. universal audience), som innefattar alla som kan
tänkas bli påverkade av talet (Wikström 2007 s. 38). Detta begrepp utvecklar jag under
rubriken ”Perelmans universal audience som komplement till vir bonus”, 2.3.5.
Med begreppet constraints menar man de påtvingande omständigheter för den
retoriska situationen som kan komma att påverka densamme. Kanske är det förhinder,
värderingar, relationer, attityder, intressen, och traditioner i vår doxa.
En av de främsta kritikerna till Bitzer är Richard E. Vatz som har en motsatt syn på den
retoriska situationen. Jag vill, mycket kortfattat, beskriva de främsta dragen i Vatz kritik av
min valda analysmodell, detta för att kunna konkretisera dessa problem i mitt resultatkapitel.
Som jag har uppfattat skillnaderna mellan Bitzer och Vatz, så fokuserar Bitzer mer på
retoriken och diskursen som ett resultat utifrån den retoriska situationen (Bitzer 1968 s. 9),
medan Vatz gör det motsatta och bedömer den retoriska situationen och det huvudsakliga
problemet (exigence) som ett resultat av den retoriska aktiviteten, med andra ord en orsak och
10
Min definition av när en situation är retorisk är då den diskurs, ett samtal, el. dyl. minst två parter emellan.
Givetvis är en situation där jag överlägger med mig själv även den retorisk, och är relevant utifrån Perelmans
modell om the universal audience där man samtalar med sig själv om den påtänka publikens etik och således
även om sin egen. Se s. 14. Då denna uppsats innehåller en analys av en debattsituation, begränsar jag dock
begreppet ”den retoriska situationen” i uppsatsen till en situation med minst två parter.
22
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
inte en verkan (Vatz 1974 s. 12). Med andra ord analyserar Vatz den retoriska situationen som
om talaren själv utformar denna, medan Bitzer analyserar resultatet av en retorisk handling.
3. Metod och material
Den grundläggande idén och tillvägagångssätt för detta arbete, var att det huvudsakliga
analysmaterialet skulle baseras på en övning med retorikstudenter på A-nivå. Tanken var att
de, vars utbildning inte innefattar någonting om smädelsens utöver en lätt genomgång, skulle
få vända deras tidigare skrivna lovtal till smädelser och diskutera kring detta. Så blev det dock
inte, då inte tillräckligt många studenter visade intresse för övningen. Jag bestämde mig
istället för att fokusera på smädelsen inom området debatter, och valde då att utgå ifrån den
tv-sända debatt som jag sett på tv ett par dagar tidigare (den 20 oktober 2009) som främsta
analysmaterial. Istället för smädelseskrivningar blev det istället med dessa få, närvarande
studenter en mycket givande diskussion om denna debatt, där de tilldelades min transkribering
av denna som jag gjort utifrån SVT Play. Dessa transkriberingar är anpassade till svenskt
skriftspråk för att innehållet skall bli tydligare för läsaren.
Jag beskrev tidigare mitt syfte såsom att undersöka om smädelsen är legitimt berättigad då
personer eller grupper hotar våra etiska regler, till exempel synen på alla människors lika
värde. Utifrån denna synvinkel kan man diskutera huruvida Sverigedemokraternas politik är
av den grövsta och mest radikala sorten, eller om jag borde ha valt ett annat exempel, t.ex.
Nationalsocialistisk Front (NSF). Mitt resonemang kring mitt val av fokusområde, i detta fall
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons mediala framträdanden den 19 och 20
oktober 2009, bottnar i att jag finner exemplet relevant, nutida och intressant inför det
stundande valet 2010 då sverigedemokraterna tros komma in i riksdagen och då andra partier
arbetar aktivt för att så inte skall bli fallet. Är deras bemötande av sd i dessa debatter
gynnsamt för detta mål?
Mitt syfte med detta arbete är att även undersöka smädelsens etiska roll och effektivitet i alla
debattsammanhang, även om just den givna situationen för mitt valda debattexempel är en
sådan situation där smädelsens roll eventuellt är mer moralisk än i andra. Med detta finner jag
det intressant och relevant att ta mig en närmre titt på den bakomliggande situationen och
omständigheterna för debatten, och jag utgår ifrån att undersöka debattfrågans och publikens
23
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
påverkan på smädelsen. Till detta använder jag mig av Lloyd F. Bitzers modell för den
retoriska situationen11 då jag finner denna enkel men mycket givande då debattens format är
av specifika kvaliteter vad det gäller tv-studions omständigheter och svårigheterna med den
breda och allmänna publiken.
Chantal Mouffe beskriver vikten av att ej utelämna pathosargumentationen i politiska debatter
(Weiner 2006 s. 106), vilket jag beskriver och använder mig av i mitt resultat då detta är en
grundläggande tanke för användandet av smädelsen i debatter. Då jag använder mig av
Gudrun Weiners tolkning av Mouffes teori är jag väl medveten om att Mouffes primära tankar
om sin teori kan ha blivit utsatt för subjektiva tolkningar av Weiner. Jag väljer dock i denna
uppsats att följa Weiners tolkning av denna teori då jag anser att den på ett tydligt och
strukturerat vis förklarar teorin. Även här benämner jag en motpol till denna teori, Jürgen
Habermas teori om deliberativ demokrati (Weiner 2006 s. 104). Att nämna kritik och
motteorier till dessa modeller gör jag på grund av att, precis som i en debatt, försöka göra
motsatserna tydliga för att underlätta ett ställningstagande, i detta fall i form av mitt
resultatkapitel.
Som handbok i arbetet har jag för dess breda innehåll och retoriska överblicks skull använd
mig av Lennart Hellspongs Konsten att tala (2004) samt Anders Sigrells Att övertyga mellan
raderna (2001). I fördjupningen av progymnasmataövningarna och smädelsen har jag
rimligtvis läst Retoriska övningar – Afthonios’ progymnasmata av Anders Eriksson (2002).
Jag har även tagit stor hjälp av Patrik Wikströms avhandling om Olof Palmes
argumentationstaktik (2007), samt av Gudrun Weiners avhandling Att strida med ord (2006)
som berör just tv-sända politiska debatter. Jag presenterar även antika retorikbegrepp, teorier
samt definitioner på vanligt förekommande termer. Ett exempel på ett sådant begrepp är vir
bonus, vilket jag utvecklar och kompletterar med Chaïm Perelmans begrepp the universal
audience, även detta i kapitel två. Denna valda litteratur och de ovan nämnda teorierna, samt
övningen smädelsens topiker anammar jag i kapitel 3 på debattexemplet för att sedan väva
samman resultaten för att på så sätt komma närmre mina slutsatser om smädelsens roll och
effektivitet, både på allmänt plan såväl som i den givna debattsituationen.
11
Se s. 21.
24
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
4. Analysdel
Jag har, som nämnts, valt att använda mig av exemplet politisk debatt för att se hur smädelsen
figurerar i en ”modern”, aktuell situation. Den valda debatten var en tv-sänd sådan i SVT:s
”Debatt” mellan Fredrik Malm (fp) och Jimmie Åkesson (sd). Jag har valt att transkribera
denna debatt för att analysera hur smädelsen används här och för att utvärdera dess
effektivitet. Debatten återfinns som bilaga i slutet på arbetet.
I denna debatt kan man se att Malms språkval i sin debatt mot sverigedemokraterna och dess
partiordförande överensstämmer med mönster och topiker från smädelseövningen, vilket jag
visar exempel på i stycke 4.2. Således är min frågeställning kring detta huruvida smädelsen i
denna situation är effektiv eller ej. Detta med utgångspunkten att sverigedemokraternas
politik inte går i linje med vår etik och moral och att de flesta människor inte vill se ett ökat
stöd för sverigedemokraterna. Är detta ett sådant tillfälle då smädelsen verkligen är på sin
plats för att allmänheten skall få insikt i Sverigedemokraternas oetiska ideologi, eller blir detta
då en oetisk gärning i sig?
4.1. Debattens retoriska situation utifrån Bitzers analysmodell
Mitt valda exempel av en smädelse inom en debatt är en politisk sådan i tv-sammanhang,
vilket försätter själva ordväxlingen i en begränsad retorisk situation som jag nu skall analysera
med hjälp av Bitzers modell, vilken går ut på att man fokuserar på tre faktorer som spelar stor
roll för den retoriska situationen. Dessa är som tidigare nämnts exigence, audience och
constraints (Bitzer 1968 s. 11). Jag skall nu redogöra för dessa tre faktorer och hur jag
uppfattar dessa utifrån den givna situationen.
25
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
4.1.1. Exigence
Som nämnts innan, begreppet exigence beskriva som det centrala problem som man vill råda
bot på med hjälp av den rådande retoriska situationen. Det som jag uppfattar vara det stora
problemet som man med denna tv-debatt vill råda bot på är sverigedemokraternas framgång i
Sverige under den senaste tiden, vilket många svenskar samt de övriga politiska partierna ser
som ett problem.
Som direkt bakgrund finner vi även den tidigare nämnda debattartikeln som Åkesson gavs
utrymme att publicera i Aftonbladet den 19 oktober 2009. Detta problem är av stor
komplexitet, då vi å ena sidan har en åsiktsfrihet i Sverige som vi alla är måna att värna om,
samtidigt som denna å andra sidan ofta kan krocka med till exempel lagen om hets mot
folkgrupp, som många anser att denna artikel gjorde eller var på gränsen till att göra. Samma
problematiska balansgång gäller sverigedemokraternas politik i helhet. Tidigare har tidningar
och TV varit tydliga med sin taktik om att ”tysta ihjäl” Sverigedemokraternas politik genom
att inte ge dem utrymme i politiska debatter, i övriga tv- och mediesammanhang (t.ex. Hagen
2009, Helin 2009b). Detta kan tyckas vara orättvist då de bör ha samma rättigheter som övriga
partier, men samtidigt vill vi värna om de etiska förhållningsregler, lagar och gemensamma
doxa som de flesta människor delar, och där grundpelaren är att alla är lika mycket värda,
oavsett kön, ursprung, ålder eller sexuell läggning.
När nu Aftonbladet bröt denna tystnad och lät Åkesson publicera sin artikel, blev denna så
uppmärksammad att man då kallade Åkesson för att diskutera detta, både i Nyhetsmorgon i
SVT morgonen den 20:e oktober där han diskuterade detta med en upprörd Maud Olofsson,
och senare även i programmet ”Debatt” mot Fredrik Malm (fp), med journalisten Belinda
Olsson som moderator. Man tycks vilja sätta Åkesson ”på plats”, och då han motstrider vår
doxa och vårt regelverk, tycks han även ”förtjäna” att bli smädad, då även moderatorn
Belinda Olsson, som skall vara oberoende i debatten, tydligt visar sin ståndpunkt till nackdel
för Åkesson.
4.1.2.Audience
Publiken är den mest centrala faktorn i en debatt, då det är publiken som man skall övertyga,
snarare en den andre deltagaren (Weiner 2006 s. 52). Det största problemet i debatten, såsom i
26
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
de flesta tv-debatter, är att publiken så pass stor att det ter sig vara nästintill omöjligt att
behaga alla genom sin argumentation. ”Eftersnacket” och reaktionerna på ”Debatts” hemsida
(http://svt.se/2.112003) efter programmet visar på ett stort intresse kring både programmet,
artikeln, vilket är ämnet för diskussionen, samt den radikala gästen. Talaren har en svår roll
när han (i detta fall Fredrik Malm) vill få folk att inse att sverigedemokraterna inte är ett bra
val för Sverige. Hur skall han lägga upp sin argumentationsstrategi för att få så många som
möjligt på sin sida?
Det finns även en faktisk publik i form av den närvarande, som består av politiskt engagera
människor och inbjudna gäster som berörs av debatten på ett personligt plan, samt den
frånvarande publiken som sitter hemma i tv-soffan och som man då har en barriär emellan och
inte behöver ta lika stor hänsyn till då dessa inte kan frambringa lika direkta reaktioner.
Många i publiken är säkerligen upprörda och har reagerat starkt av den bakomliggande
debattartikeln, vilkas känslovåg kan vara ett taktiskt val att rida på under debatten. Många i
publiken är dessutom politiskt insatta, vilket man kan utgå ifrån om man väljer att se
programmet. Många i publiken må dock vara anhängare till sverigedemokraterna som gärna
tar tillfället att se sin partiledare i tv. Antagligen fanns det även många i publiken som
intresserades av artikeln, kanske höll med, men som fortfarande inte tidigare har röstat på sd
eller tagit ställning till huruvida man stödjer partiet eller ej. Denna grupp kan eventuellt dock
bli övertygade till att göra det inför kommande val. Detta tror jag är den målgrupp som Malm
främst vill nå för att avråda dem från detta beslutstagande då detta med största sannolikhet
skulle innebära att hans eget parti (likväl som andra) skulle förlora röster.
Av Malms pathosargumentation i form av smädelser att döma tycks denne ha utgått ifrån att
han redan har de flesta på hans sida, det vill säga motståndare till sverigedemokraterna. Jag
frågar mig även huruvida han föreställer sig sverigedemokraternas anhängare eller eventuellt
framtida röstare som att ej vara grundligt politiskt insatta. I så fall - är smädelsen ett enkelt
trick för att få "de mindre logos-orienterade" i publiken på sin sida? Detta då en mer politiskt
insatt publik kanske kräver mer logosargument och mindre hets och "pajkastning".
27
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
4.1.3. Constraints
Tv-debatter är ett knepigt format med många constraints som jag nu skall redogöra för i
punktform för tydlighetens skull. Det stora antal påverkningsfaktorer (constraints) är ett av de
skäl till varför jag valt just Bitzers modell som analysredskap. Publiken är grundläggande för
smädelsens mottagande och omständigheterna för debatten är grundläggande för smädelsens
effektivitet. Detta är även huvudfaktor i en av mina frågeställningar, huruvida sorten av publik
har någon påverkan på vad som är aptum i en debatt, och därmed på användandet och
mottagandet av smädelsen?
Det mest grundläggande med en debatt är att syftet är i förväg redan bestämt, dvs. att
man vill påverka publiken åt det ena hållet eller det andra, snarare än att
debattdeltagarna skall nå gemensam konsensus (Weiner 2006 s.52).
Debatterna utspelades i SVT som är ett public service-kanal med stark betoning på
politisk frihet. Dessa regler måste följas för kanalens trovärdighet (ethos), och för att
behålla sin publik.
Tidpunkten på dygnet gör att det fortfarande kan ses av minderåriga, vilket man bör ta
hänsyn till, då det finns regler för även detta.
Debatten har ofta en tydlig struktur som man bör följa. Denna struktur ser vanligtvis ut
som att moderatorn presenterar ämnet, deltagarna presenteras och beskriver sina
ståndpunkter. Debatten fortlöper med styre av moderatorn, debatten sammanfattas och
avslutas av moderatorn (Weiner 2006 s. 52, refererat från Christian Svensson Samtal
deltagande och demokrati i svenska TV-debatter (2001) och Norman Fairclough
Discourse and Social Change (1992)). Även moderatorn, som även spelar rollen som
programledare, har många krav på sig. Denne skall precis som Ciceros triad på en och
samma gång undervisa, beröra, behaga publiken, med betoning på behaga, då man
givetvis vill få tv-publiken att stanna kvar på kanalen (Weiner 2006 s. 74). Detta till
trots skall denne upprätthålla en bild av en korrekt politisk moderator som skall
behålla sin neutralitet och låta båda parter höras och synas lika mycket. Detta kan man
ifrågasätta huruvida Belinda Olsson lyckades med eller ej, vilket följaktligen
ifrågasätter även SVT:s neutralitet.12
12
Se t.ex. bilaga 3, sida 56.
28
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
SVT är en public service-kanal, och tv-debatten har därmed ett samhällsansvar då den
fungerar som en för medborgarna lättillgängligt och lättförstått forum för politisk
utbildning och insikt. Detta innebär att programmet måste hålla sig till fakta och vara
nyttigt och informerande för publiken.
Politikerna själva ser oftast debatten som en ren pr-situation, där de kan propagera för
sitt partis politik och givetvis visa sig från sin bästa sida. Dessa politiker representerar
även sitt parti vilket medför att de måste uppträda korrekt och gå i linje med
partipolitiken.
Gudrun Weiner beskriver i sin bok Att strida med ord (2006) hur många forskare anser
tv-debatter vara iscensatta, orealistiska diskussioner mellan medietränade politiker i en
miljö där studion är riggad med t.ex. visuella inslag och som skall ge publiken känslan
av att det föregår en riktig, spontan diskussion när den i själva verket följer de många
reglerna, t.ex. de ovan nämnda, som finns för tv-debattformatet (Weiner 2008 s. 5354, 83).
4.2. Granskning av de två debatterna utifrån smädelsens topiker
Detta delkapitel väljer jag att ha med för att kunna exemplifiera hur smädelsetopikerna
förekommer i de två nämnda debatterna. Smädelseövningen består av topikerna härkomst,
uppväxt, livsgärning och jämförelse, vilka jag tycker mig återfinna i debatten mellan Jimmie
Åkesson (sd) och Fredrik Malm (fp). Malm väljer t.ex. att smäda Åkessons politik, och då
även moderatorn/programledaren Belinda Olsson bidrar till någon av topikerna. Även i
morgonprogrammet ”Gomorron Sverige” tycker jag mig finna smädelser som florerar från
Maud Olofsson (c) och programledare Marianne Rundström till Åkesson. Jag väljer att dela
upp topikerna stycke för stycke, där jag citerar ”smädelsen” och sedan kommenterar den.
Jag vill återigen påpeka att jag inte nödvändigtvis ser de enskilda topikerna som verbalt våld,
även om de kan utgöra sådant. Det jag är intresserad av är helheten av dessa topiker som
tillsammans bildar progymnasmataövningen smädelsen och dess effektivitet. Jag ser inget
problem i att topikerna kan vara sanna, utan de kan framstå som en smädelse ifall de tas upp i
en kontext där den tilltalade absolut inte finner det lämpligt att dessa sanna påståenden yttras.
I Retoriska övningar, Afthonios’ progymnasmata beskrivs att man genom smädelsen bör
29
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
härleda publiken mot ett icke uttalat mål. De skall själva få dra slutsatsen om att den tilltalade
är en klandervärd människa (Eriksson 2002, s. 71). Detta tycker jag pekar mot att det är
helheten, snarare än de specifika topikerna, som är det viktiga i sammanhanget, och således
även för denna givna debattsituation.
4.2.1 Härkomst
Fredrik Malm: Det här är ett parti som har sina rötter i den nazistiska rörelsen i Sverige.
Partiets första ordförande var dömd för mordhot på Hagge Geigert och partiets första
kommunfullmäktigeledarnot lämnade partiet och höll tal på Hilterfirandet för
nationalsocialistisk front.
Här ser vi en tydlig smädelse av partiets härkomst och ursprung, vilken Malm framställer i sin
sämsta dager, full av dåliga egenskaper som strider sig mot våra etiska regler och lagar, dvs.
mordhot. Det nämns även ett annat, högerextremistiskt parti som Malm förknippar
Sverigedemokraterna med, vilket strider mot de flestas uppfattningar om vad ett
förtroendeingivande och seriöst politiskt parti är. Detta är även ett sådant exempel där topiken
innehåller sanning vilket Åkesson knappast kan förneka, men återigen är detta ett tillfälle där
Åkesson inte vill att dessa händelser skall komma fram, då detta kan påverka publiken i, för
hans del, negativ riktning.
Maud Olofsson: Och jag tror att ni är otroligt otrygga i er egen kultur och tradition, därför
är ni så oroliga för att någon annan kommer hit.
Här lyckas Maud Olofsson få in en snabb hint om att sverigedemokraterna, som antagligen ser
sig själva som hemma och vana vid den svenska kulturen, inte skulle vara tillräckligt
”svenska”, vilket för dem antagligen var en förolämpning då denna kultur är vad de i sin
politik vill hålla fast vid.
4.2.2 Uppväxt
Fredrik Malm: När Jimmie gick med i Sverigedemokraterna 1995, då tvingades ledningen i
partiet att införa ett förbud mot att bära nazistisk uniform på partimötena, och vi såg så sent
som i våras hur Sveriges Radio avslöjade också hur ledningen i partiet, däribland du Jimmie
30
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
själv, satt och sjöng nazistiska kampsånger(…)Fredrik Malm: Sverigedemokraterna är ett
enfrågeparti som finns för att hacka på invandrare, det skall vi ju veta.
Här smädas partiets uppväxt genom att tidsmässigt exemplifiera skamfläckar på partiets
historia, även här är det exempel som de flesta tycker är otrevliga, och Malm förknippar
återigen partiet med Nazityskland, både i form av sångerna och av uniformerna, vilket denne
givetvis vill överföra till publiken så att den skall förknippa detta parti med dåliga likheter och
egenskaper.
4.2.3.Livsgärning
Fredrik Malm: Det är ju uppenbart att den här artikeln är ett lågvattenmärke(...) Du för en
kontraproduktiv politik.
Här smädas Åkessons personliga gärningar i form av den debattartikel som låg till grund för
debatten. En jämförelse i form av en metafor: lågvattenmärke. Här kan man diskutera
sambandet med etiken genom ordval. Givetvis kan man det. Öknamn bör rimligen räknas som
en slags smädelse då detta är en slags jämförelse. Jag märker här att topikerna även går in i
varandra. Man kan se denna första mening som en smädelse av Åkessons livsgärning och
kompetens, men även som en jämförelse av hans artikel. I meningen efter tar man upp
Åkessons personliga politiska strategi som smädas och även och uttrycks som
självmotsägande.
Maud Olofsson: Det ni gör är, att ni försöker bara skrämma med att ”det är människor som
är annorlunda som kommer hit, och de kommer att ta er kultur ifrån er, och ni kommer inte få
ha erat språk och ni kommer inte att få ha era traditioner”. Det enda ni gör är ju att ni
skräms!(…) Du försöker att smeta någonting på mig som gör mig otroligt upprörd!
Här påpekar även Maud att sverigedemokraternas politik inte är en ”riktig” politik, utan
enbart en skrämselpropaganda, vilket är en förolämpning mot vilket politiskt parti som helst.
Man kan här även se tydliga kopplingar till tidigare odemokratiska partier som fått stöd
genom skrämselpropaganda.
Marianne Rundström: Men Jimmie Åkesson! Du har ju blivit emotsagd på väldigt många av
de här punkterna, ska man kanske säga att du inte har någon grund för vad du säger. (…)
31
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Men när du drar alla muslimer över en kam, det är svårt att uppfatta din artikel på annat
sätt.(…) Men hade inte din trovärdighet varit lite större om man kunnat belägga det du
skriver?
Här påpekar programledare Marianne Rundström flertalet gånger att Åkesson inte är saklig,
att han saknar belägg och grunder för det han säger, att hans artikel är klandervärd, etc. Detta
kan vidare tolkas som att hon säger att han inte är en trovärdig och kompetent politiker. I
dessa uttalanden kan man även diskutera huruvida Rundström håller sig till sin neutrala
programledarroll eller ej.
4.2.4. Jämförelse
Belinda Olsson: Kan du fortfarande inte förstå dem som tycker att det låter lite som när man
hetsade mot judarna?
Här ingriper moderatorn Belinda Olsson i diskussionen och nämner den för dagen rådande
uppfattningen hos många att artikeln med sin hets mot muslimer kunde jämgöras med
nazitysklands judehat. Med andra ord likställer man sverigedemokraterna och dess attityd mot
muslimer och dåtidens tyska nationalsocialistiska parti och dess förhållningssätt till judarna.
Maud Olofsson: Det är det som är det värsta med dig, det är att de grundläggande
värderingarna – alla människors lika rätt och värde – dom gäller inte för dig och inte för ditt
parti heller (…) Det som jag tycker är det värsta med dig, det är att du kollektivt bestraffar en
hel grupp människor. Och jag försökte tänka igår, om det är så, att jag skulle råka ut för
samma sak. Jag är kristen, om någon skulle säga åt mig att alla kristna är ovälkomna i
Sverige. Hur skulle jag reagera då? Alltså, jag har ingen möjlighet att försvara mig, jag har
ingen möjlighet att över huvud taget argumentera för du har kollektivt bestraffat en hel grupp.
Det tycker jag, det är det absolut värsta. Om man inte ställer upp på de grundläggande
värderingarna om alla människors lika rätt och värde – då har man ju nån annan, en helt
annan grundsyn, och det är det vi bör diskutera - varför gör du inte det? (…)Stå för dina egna
åsikter själv! Dom är så främmande från det som jag står för…(…) Jag har sagt att jag inte
vill samarbeta med sverigedemokraterna. Det är så långt ifrån som det går. (…) Ett parti som
inte står för de grundläggande värderingarna om alla människors lika rätt och värde, dom
förtjänar inte en plats i riksdagen ens en gång.
32
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Detta tycker jag visar på att Maud Olofsson jämför Åkesson och sverigedemokraterna med
andra politiska partier och politiker, inklusive henne själv, deras grunduppfattning om
mänskliga rättigheter och politiska agenda. Här menas att sd är mindre kapabla att föra en
trovärdig politik, då de saknar etiska grunder. Olofsson jämför här även Åkessons uttalande
om muslimer på kristna.
Marianne Rundström: Reaktionerna igår var väldigt starka. Det var väldigt många som drog
parallellen till nazismen. Vad tycker du att det är för skillnad att säga att judar inte skall få
finnas eller att muslimer inte skall få finnas?
Liksom Belinda Olsson gjorde i kvällsdebatten, jämförde programledaren Marianne
Rundström även här sd med nazityskland, vilket kan ses som en tydlig smädelse, men är
effektivt då jämförelser och metaforer får publiken att sammankoppla partiet med dessa
mycket negativa samband.
5. Resultat och slutsatser
Jag skall i detta kapitel, utifrån mina frågeställningar, sammanställa de relevanta resultat jag
kunnat utläsa av debatterna utifrån min teoridel.
5.1. Vir bonus och etik kopplat till Bitzers ”exicence” i den givna
debattsituationen
Man kan tydligt se hur debattens deltagande programledare och politiker i dessa givna
situationer blir vad man kan kalla respektlösa mot Åkesson. Programledarna blir påfallande
partiska i debatten. Man avbryter, man har en otrevlig ton och man förolämpar den tilltalande
mer än vad jag kan tänka mig att man gör i en vanlig, politisk debatt med en mer
konventionell debattfråga. Givetvis förekommer förolämpningar och smädelser även i övriga
debatter, men jag tror ändå att man då har någon slags outtalad respekt gentemot den andre
politiken om denne sitter i ett riksdagsparti som följer linjerna för våra grundregler i form av
t.ex. de mänskliga rättigheternas tankar om alla människors lika värde. Kanske känner
politikerna och programledarna att de själva har en mer legitim politisk status än Åkesson och
sd, och därför anser sig besitta en överlägsen position och därför inte behöver följa de
33
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
korrekta artighetsreglerna. Jag tror dock att det snarare är just debattfrågan, exigence, som
utlöser detta.
Beträffande debattfråga och exigence, så är området i dessa givna fall invandrarpolitik,
integrering och människors lika värde, vilket är känslofyllda frågor. Problemet man vill råda
bot på, och därmed debatternas uppkomst, är sverigedemokraternas ökade stöd och deras
radikala politik och uttalande om invandrare. En tänkbar orsak till att smädelsen förekommer
på detta vis i debatterna, kan eventuellt vara att de debatterande politikerna, folkpartiets
Fredrik Malm och centerpartiets partiledare Maud Olofsson, kliver in i sina roller som vir
bonus, och därmed uppstår smädelsen omedvetet för att skydda våra etiska
ställningstaganden. Möjligheten finns att de blir genuint upprörda av Åkessons politik, och
därmed låter känsloaspekten i debatten ta över det sakliga, vilket dock lätt kan leda till
argumentationsfel, dvs. fallasier. Om så är fallet att smädelsen uppkommer ur politikernas
genuina känslor är detta ett exempel på att dessa två politiker besitter rollerna som vir bonus,
då de förespråkar majoriteten i vårt samhälles etik och doxa framför egna politiska
framgångar. Detta är ett av bevisen på att retorik och etik hör samman och ej går att skilja på.
Detta inger även hopp till vir bonus-begreppet såväl som Perelmans begrepp ”the universal
audience”, där den tänkbara publiken inte kan bli berörd om man själv som talare inte är
övertygad om det man säger.
Denna omedvetenhet av användandet av smädelsens topiker till trots är de allra flesta
människor samtidigt är medvetna om var gränserna går för att visa respekt, vara hövlig och
eftertänksam, vilket inte går i linje med att smäda. Jag påstår att i dessa två debattillfällen så
återfinns dessa egenskaper ej hos vare sig moderatorerna, Olofsson eller Malm, vilket bör
tyda på att samtliga av dessa personer inte ser något fel i att t.ex. avbryta, höja rösten, klandra
eller uttrycka personliga påhopp. Med andra ord bör smädelsen av de deltagande politikerna
ses som moraliskt försvarbar i en likvärdig situation, vilket tyder på att debattfrågan med
största sannolikhet har betydelse för vad vi uppfattar som aptum i en debatt och därmed även
har tydliga kopplingar till D’Angelos teori om förtjänandets roll13. Har man åsikter som inte
går i linje med samhällets etiska värderingar och regler, kan man alltså förtjäna att bli smädad
utan att någon reagerar lika starkt som i andra situationer. På grund av detta är denna givna
13
Se s. 18.
34
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
debattsituation eventuellt en sådan situation där smädelsen är moraliskt försvarbar, vilket i sin
tur pekar mot att Barack Obama har rätt i det citat som jag använder i detta arbetes inledning,
även om detta inte förtäljer någonting om smädelsens effektivitet i debattsammanhang.
I artikeln ”Retorikens etik och progymnasmata” (2008a) skriver Anders Sigrell att man
rättfärdigar användandet av smädelsen genom att påpeka det inte alltid räcker med logos- eller
ethosorienterade argument för att t.ex. visa att ett visst beteende inte är acceptabelt, och då
retorik är ett alternativ till våld. Jag är villig att hålla med om att den kan vara försvarbar, men
detta beskriver dock inte heller smädelsens effektivitet.
Efter att ha samtalat med den grupp av retorik studenter på a-nivå som jag träffade för att
samtala om smädelsen samt förhållandet mellan retorik och etik fick jag inga positiva
utlåtanden om smädelsens effektivitet i de givna debattsituationerna. Vi läste tillsammans
igenom de transkriberade debatterna och diskuterade sedan innehållet. Ingen av studenterna
tyckte att de förekommande smädelserna i debatten var effektiva för politikernas budskap till
publiken, utan snarare tvärtom. De tyckte att smädelseanvändningen istället blev
ethossänkande och ineffektiv för politikern, då denne inte lägger sin tid och energi i debatten
på att föra sin egen politik. De ansåg att smädelsens förekommande istället bidrog till att
sverigedemokraternas offerroll blev starkare, och att detta då påverkar publikens pathos
starkare till sverigedemokraternas fördel. I slutet på vårt möte kom studenterna överrens om
att smädelsens, enligt dem, enda nyttiga användningsområde var att lära sig att känna igen den
så man vet hur man skall bemöta den om man stöter på den.
Min personliga tanke om detta är att jag tror att effektiviteten av smädelsen i dessa givna
debattsituationer är mycket beroende av publiken i fråga.
5.2. Smädelsens effektivitet utifrån Bitzers ”audience”
Min grundtanke är att smädelsen i politiska sammanhang övertygar publik som resonerar med
pathos mer än logos, det vill säga publik som kanske inte kräver reell fakta och saklighet och
därmed kanske inte heller har ett genuint politiskt intresse och insatthet. Jag stödjer även
professor Anders Sigrells uttryckta tanke om att man har ”råd” att använda sig utav
pathosargument när man redan har övertygat publikens logiska förnuft, det vill säga när man
35
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
redan har dem på sin sida. Utifrån den tanken kan man se att både Malm och Olofsson i
sådant fall anser sig ha publiken på sin sida, emot sd, vilket de också till viss del har med
tanke på att både centerpartiet och folkpartiet har betydligt större folkligt stöd än sd enligt
opinionsmätningar. Många i publiken är upprörda av Åkessons debattartikel i Aftonbladet,
vilkas känslovåg de motargumenterande politikerna tycks rida på. Det verkar alltså som att
pathos hos publik/mottagare eller hos talaren själv utlöser pathos hos talare. Jag kan också
tänka mig att det är lättare att använda sig av förolämpningar och påhopp då man vet att man
har majoriteten av publiken på tryggt avstånd bakom tv:n hemma i soffan, och därmed inte är
direkt närvarande och kapabel till spontana reaktioner, utan istället får tid till reflektion utan
vidare frågor. Till detta kan man även dra en parallell till vad jag i min teoridel beskriver som
teknologiska förändringar i vår doxa och på smädelsen, där jag beskriver hur vår tids nya
teknologi har lett till en renässans för smädelsen med mobiltelefoni och internet, på t.ex.
bloggar, recensioner och humor. Även här kan man på samma sätt lättare rättfärdiga
smädelseanvändningen då man inte har någon direkt publik med känslor och reaktioner att ta
hänsyn till.
Det som man dock bör ta hänsyn till i denna fråga är att publiken som tittar på dessa debatter
är av en otroligt varierad sort, vilket gör det nästintill omöjligt att behaga alla utifrån
Perelmans ”universal audience”-tanke. Därmed kan man tänka att den djupt politiskt insatta
publiken inte är den huvudsakligt påtänkta i dessa sammanhang, utan de som inte är det och
som kan tänkas komma att välja sd såväl som vilket annat parti i 2010 års riksdagsval. Om så
är fallet, att talarna i första hand vänder sig till den publiken uppstår ett problem i att de
kanske inte alls redan har alla på deras sida och då denna typ av argumentation istället kan
göra att publikens pathos tilltalas av sverigedemokraternas offerroll i debatten. Man bör
istället tänka att smädelsens topiker är utomordentligt bra i debatter där man tagit ett så pass
kraftigt övertag om den andre parten och således även av publiken, att man kan lägga den
kvarvarande tiden på att övertyga publikens känslor, pathos.
För att summera detta finner jag smädelsen till viss del användbar i debattsammanhang, men
väldigt riskabel att använda. För att denna skall vara just användbar krävs det att man har
publiken på sin sida och tydligt märker av deras åsikter, där svårigheten ligger i att publiken i
princip alltid kommer att ha splittrade åsikter och blir därmed väldigt svår att utläsa.
36
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Smädelsen är möjligen ineffektiv på politiskt insatt publik, som kan komma att kräva
sakligare argument.
Jag anser dock att smädelsen sedan Afthonios tid har utvecklats och blivit lämplig att använda
i andra, nutida situationer kring vilka jag nu skall resonera.
5.3. Smädelsens användningsområden:
Smädelsen som försvar:
Som beskrivet i ”Retorikens etik och progymnasmata” (Sigrell 2008a), ibland räcker inte
ethos och logosargument för att t.ex. få någon att sluta med ett visst beteende eller som i detta
fall, då ett politiskt parti hotar våra demokratiska och etiska regler och doxa. Dock så är detta
en situation som, beskrivit ovan, inte är lämpad i en debatt då det kan få effekten av att den
tilltalande får en stark offerroll. Istället kan en sådan, lämplig situation vara i ett samtal öga
mot öga, utan publik då smädelsen eventuellt kan få en person att reflektera över sitt beteende.
Sker detta inför publik kan situationen bli förnedrande för den tilltalade.
Studenterna som jag mötte för att diskutera smädelsen tyckte att dess enda
användningsområde var att lära sig att känna igen den, så att man vet hur man skall bemöta
den och vidare även försvara sig mot den. Detta kanske just för att vi skall kunna hantera
verbalt våld om tillfället kräver, istället för att använda fysiskt våld.
37
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Smädelsen som underhållning i debatten:
Även om jag innan nämnt att jag inte finner smädelsen politiskt effektiv i en debatt finner jag
ändå potentiella fördelar med dess egenskaper. Här tänker jag främst på Ciceros officia
oratoris, råd om att lära, beröra och behaga sin publik (docere, movere och delectare) för att
vinna dess övertygelse. I en annan situation än mitt givna debattexmpel, t.ex. en mycket
saklig politisk diskussion kanske smädelsen kan besitta rollen som underhållning i debatten,
som får fokus att flyttas från de tunga logosargumenten och därmed eventuellt kan bidra till
en mer uppsluppen stämning i publiken. Jag tror även att en smädelse kan få rollen som
”morot” för den drabbade i en debatt, att denne part då blir revanschlysten och mer engagerad
i debatten.
Smädelsen som ethoshöjare:
”Att prisa allierade, och smäda motståndare, var ett sätt att höja sitt eget ethos och vinna
förtroende”, står det i Anders Erikssons bok om Afthonios’ progymnasmata (2002).
Nyckelordet i denna beskrivning finner jag vara att just prisa allierade, samtidigt som man
smädar sina motståndare. Jag tror inte att smädelsen fungerar som ethoshöjande om inte de
positiva egenskaperna hos den egna gruppen lyfts fram. Även detta blir en övning i dissoi
logoi, att se både det positiva och det negativa. Denna balans anser jag vara nödvändig för
smädelsens effektivitet.
För att sätta detta i en nutida kontext: föreställ dig en situation där du talar inför en
organisation eller ett politiskt parti där i stort sett alla i publiken har samma åsikter och
brinner för samma frågor. Där kanske en smädelse om någon/något icke närvarande är det
absolut rätta för att övertyga din publiks pathos och få dem än mer känslomässigt engagerade
i frågan, samt att höja ditt eget ethos genom att tala om saker som engagerar publiken. Detta
kan också ses som ett slags vi-skapande, där vår identitet och normer ställer sig mot ett tydligt
”dem”.
Smädelsen som övning på dissoi logoi
Smädelsen, hur den än har utvecklats sedan vår tideräknings början, är fortfarande ett av de
bästa sätten att öva sig på dissoi logoi, vilket hör hemma i retorikutbildningen såväl som i allt
logiskt tänkande. Afthonios beskrev övningen som att den ” i sig visar hela talekonstens
38
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
styrka” (Eriksson 2002 s. 71), vilken den också gör på detta vis. Den visar på, precis som
uttrycket ”Ad Utrumque” den teoretiska delen av retoriken i form av de uppgifter om
smädelsens teori och topiker som man bör besitta innan man inleder övningen, men även
också den stridande, agonistiskt övertygande delen av retoriken.
6. Diskussion
Av dessa ovan nämnda skäl finner jag smädelsen nyttig som en del av retorikutbildningen och
även lika aktuell idag som på Afthonios tid, om än inom andra områden och forum. Man bör
minnas och beakta att smädelsen inte enbart innefattar personer, utan även ting och
företeelser. En smädelse om t.ex. mobbning eller alkohol, kan uppmana till tankar kring detta
och även ett etiskt ställningstagande, vilket beskrivs som ett av progymnasmatans mål och
som är ytterligare ett bevis på att övningen är förenlig med vår etik om man använder den
korrekt. Vårterminen 2009 skrev jag min B-uppsats om retorikens roll i bekämpningen av
olika samhällsproblem i form av offentliga reklamkampanjer. Mitt analysenhet där var
organisationen ”IQ” och dess reklamfilmer för att främja en smartare syn på alkohol. I en av
dessa reklamfilmer tilltalas alkoholen som ”du” genomgående i filmen.14 Exempel på repliker
i filmen var ”Du splittrar familjer” och ”Du ligger bakom drunkningsolyckor och slagsmål”.
Detta uppfattar jag som ett mycket positivt användande av smädelsen och ett effektivt sätt att
leda någons tankar mot det bestämda målet utan att direkt uttala egna åsikter. Detta är även
förenligt med vad Afthonios skriver om att man skall håna med finess och låta publiken själv
fatta sitt eget ställningstagande, vilket hör samman med ytterligare ett av
progymnasmataövningarnas mål - att främja etiska ställningstaganden. En tanke är också att
smädelsen i liknande situationer är ett hjälpmedel för att bygga upp dygder, t.ex. vishet och
rättrådighet.
Jag anser att man inte bör underskatta sin publik, vilket är förenligt med Perelmans tanke om
”the universal audience” som beskriver vikten av att förutsätta att ens publik är en grupp med
14
Reklamfilmen som är ett mycket positivt exempel på hur smädelsen kan användas i linje med vår etik återfinns
på http://www.youtube.com/watch?v=13KP0FW0vTk&feature=related. Uppsatsen heter ”Hundrade gången gillt
– en undersökning om retorikens roll i bekämpandet mot samhällsproblem.”
39
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
rationellt tänkande, förnuftiga människor. Jag tror att det är riskabelt att förutsätta att publiken
skulle vara någonting annat än detta, och att smädelsen då blir ethossänkande för talaren själv
då denne ej visar sig ödmjuk inför publikens kunskaper (humilitatio). Används i stället
smädelsen och pathosargumentation inom en avancerad politisk debatt med en mer
konventionell debattfråga och politikernas föreställning om en utbildad och insatt publik á la
Habermas, skulle kanske smädelsens effekt bli annorlunda, något som vore intressant att
granska och utveckla i framtida undersökningar. Då Habermas teori främst tycks förespråka
logos och ethos i argumentationen i form av rationell fakta och hänsyn gentemot de andra
deltagarna, anser jag att Mouffes modell är mer fruktsam förutsatt att de tre
argumentationstyperna ethos, pathos och logos tilldelas jämbördigt utrymme. För att summera
mina resultat vill jag slutligen redogöra att jag anser att smädelsen kan vara moraliskt
försvarbar, men ej effektiv i de analyserade exemplen, där pathosargumentationen får en
alltför central roll. Däremot tror jag på smädelsens användbarhet inom andra situationer,
såsom beskrivits i mitt resultatkapitel.
När jag nu har färdigställt detta arbete vill jag börja med att säga att jag funnit både ämne och
arbetsgång genuint intressant. Det finns flera spår för smädelsens roll som jag hade velat
utforska om tidsaspekten fanns, t.ex. att utveckla dess samband med fallasier, användandet av
stilfigurer eller att undersöka hur smädelsetopikerna förekommer i debatter där man diskuterar
konventionella frågor såsom t.ex. ekonomi där det inte läggs lika stor personlig värdering.
Min första idé om att undersöka smädelsen tillsammans med retorikstudenter på a-nivå där vi
skulle skriva smädelser till motsats från deras tidigare skrivna lovtal misslyckades. Jag fick då
uppleva att arbeten såsom dessa inte alltid blir som man har tänkt sig. Dock är jag nöjd över
hur jag, med hjälp av min handledare professor Anders Sigrell, omstrukturerade min metod
och linje för arbetet. Jag finner detta arbetsområde mycket intressant och tycker mig ha funnit
vissa intressanta resultat som jag gärna skulle vidareutveckla i framtiden.
Till en början var mitt mål att besvara frågan om retorik kan vara ett alternativ till våld, vilket
jag inte finner att jag lyckats med i detta enskilda arbete. En tanke är att smädelsen kan
fungera som alternativ till fysiskt våld då man får utlopp för sina aggressioner och sin
frustration på detta vis. Samtidigt visar sig detta påstående vara lika tvetydligt som metaforen
om retoriken som ett livsfarligt maktvapen och makt att avväpna, då det samtidigt kan vara
40
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
smädelsen som utlöser verbalt våld. Dock så tror jag att detta arbete kan vara en av
pusselbitarna för få en klarare bild av denna relation i vidare undersökningar.
41
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
7. Litteraturgenomgång
7.1. Litteratur:
Aristoteles (2002). Retorik. Övs: Thure Hastrup. Köpenhamn: Museum Tusculanums Forlag
Bitzer, Lloyd F (1968). “The rhetorical situation”. Utgiven av Rhetorica Scandinavica
1997/3, översättning Kjeldsen S. Jens.
Crowlay, Sharon & Hawhee, Debra (1994). Ancient Rhetorics for Contemporary Students.
Andra upplagan. Needham Heights, MA: Allyn & Bacon.
D’Angelo, Frank J. (2000). Composition in the Classical Tradition. Needham Heights, MA:
Allyn & Bacon.
Eriksson, Anders (2002). Retoriska övningar, Afthonios’ progymnasmata. Falun: Nya Doxa.
Eriksson, Anders (2006). ”Retorikens didaktik. Progymnasmata som förening av praktik och
teori.” Ur Rhetorica Scandinavica 2006/38.
Fredberg, Björn (2009). Provokation som retoriskt medel. B-uppsats i retorik, Lunds
Universitet. Finnes även på
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1421886&fileOId=14218
87.
Habermas, Jürgen (1962). Borgerlig offentlighet. Fjärde upplagan. Lund: Arkiv förlag.
Hellspong, Lennart (1992). Konsten att tala. Handbok i praktisk retorik. Andra upplagan.
Lund: Studentlitteratur.
Perelman, Chaïm (2004). Retorikens imperium. Stockholm: Brutus Östlings Bokförlag
Symposion.
Rhetorica Scandinavica. “Smaederetorik”. Call For Paper. Danskt artikelrop till ett
kommande nummer av Rhetorica Scandinavica.
42
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Sigrell, Anders (2008a). ”Retorikens etik - och progymnasmata”. Ur Svenska med didaktisk
inriktning. Red. M. Lindgren.
Sigrell, Anders (2008b). Retorik för lärare – Konsten att välja språk konstruktivt. Åstorp:
Retorikförlaget AB.
Sigrell, Anders (2007). Rhetorica rediviva – den återuppståndna retoriken. Ur tidskriften
Tvärsnitt 2007/4.
Sigrell, Anders (2001). Att övertyga mellan raderna. Åstorp: Retorikförlaget AB.
Sigrell, Anders. Etik, Perelman och de retoriska övningarna. Antagen för publicering i
"Tema Gränser. Aktuell forskning vid institutionen för nordiska språk Umeå universitet" (red.
Daniel Andersson-Malmgren & Lars-Erik Edlund).
Språkrådet (2008). Svenska skrivregler. Stockholm: Liber AB.
Vatz, Richard E. (1973). “The myth of the rhetorical situation.” Publicerad i Rhetorica
Scandinavica 2000/15, översättning av Jonas Gabrielsen & Christina Pontoppidan.
Weiner, Gudrun (2006). Att strida med ord – en kritisk retorikanalys av politiska talkshows i
tysk tv. Åstorp: Retorikförlaget.
Wikström, Patrik (2007). Den argumenterande Olof Palme – En argumentationsanalys av
strukturer och strukturbrott i Olof Palmes inlägg i valdebatten mot Thosbjörn Fälldin i
Scandinavium, Göteborg 1976. Örebro: Repro, Örebro universitet.
43
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
6.2. Elektroniska källor:
Andersson, Peter (2009). Aftonbladet publicerar anti-muslim-artikel av Åkesson -´Och "full
strid" för "Ett folk, ett land, en nation". Hämtad från bloggen ”Peter Andersson – med rätt att
tycka”: http://peterlandersson.blogspot.com/2009/10/aftonbladet-publicerar-anti-muslim.html
2010-01-12.
Demoskop (2010). Opinionsmätning januari 2010. Hämtat från:
http://www.demoskop.se/?id=1491 samt
http://www.demoskop.se/filearchive/1/1492/201001%20Väljarbarometer%20Över%20tid%2
01998-Jan2010.pdf. 2010-01-16.
Hagen, Cecilia (2009). Jag har beslutat mig för att tiga ihjäl sd. Krönika publicerat i
Expressen 2009-10-22. Hämtat från:
http://www.expressen.se/kronikorer/ceciliahagen/1.1751745/cecilia-hagen-jag-har-beslutatmig-for-att-tiga-ihjal-sd 2010-01-19.
Helin, Jan (2009) a. Åkesson visar sitt sanna jag. Artikel publicerad i Aftonbladet 2009-1019. Hämtat från: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5978661.ab 2009-11-15.
Helin, Jan (2009) b. Publiceringen av SD-texten har fått avsedd effekt. Publicerad på:
http://blogg.aftonbladet.se/janhelin/2009/10/publiceringen-av-sd-texten-har-fatt-avsedd-effekt
2009-10-21. Hämtat 2010-01-19.
IQ (2007). Säg emot. Reklamfilm för en smartare syn på alkohol. Hämtat från:
http://www.youtube.com/watch?v=13KP0FW0vTk&feature=related 2010-01-07.
Klein, Helle (2009). SD visar sitt rätta ansikte. Publicerat i Aftonbladet 2009-10-19. Hämtat
från: http://blogg.aftonbladet.se/helleklein/2009/10/sd-visar-sitt-ratta-ansikte 2010-01-15.
Nationalencyklopedin (2009). Debatt. Internetversionen av NE. http://www.ne.se/debatt.
2010-01-05.
Obama, Barack (2009). Tacktal vid Nobels fredsprisceremoni, Oslo 2009-12-10. Hämtat
från: http://www.msnbc.msn.com/id/34360743/ns/politics-white_house/ 2009-12-20.
44
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Sveriges Riksdag (2009). Information om Sveriges grundlagar och riksdagsordningen.
Hämtat från: http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____6215.aspx 2009-11-25.
SVT2 (2009). Programmet ”Debatt” med Jimmie Åkesson och Fredrik Malm, visat 2009-1020. Hämtat genom SVT Play från:
http://svtplay.se/v/1737166/debatt/del_10_av_17__tisdag?sb,p104688,3,f,-1 2009-11-15.
Sydsvenskan (2008). Anders Sigrells installationsföreläsning. Publicerad 2008-11-03.
Hämtat från: http://sydsvenskan.se/lund/article385370/Anders-Sigrellsinstallationsforelasning.html 2009-11-15.
Synovate (2009). Synovate/DN/Sydsvenskans opinionsundersökning från 2009-11-26.
Hämtat från: http://www.temo.se/upload/Synovate_26%20nov_2009.pdf 2010-01-10.
Valmyndigheten. Resultat från 2006 års riksdagsval. Hämtat från:
http://www.val.se/val/val2006/slutlig/R/rike/ovriga.html 2010-01-02.
Youtube.com (2009). Debatt mellan Jimmie Åkesson och Maud Olofsson I SVT-programmet
“Gomorron Sverige” 2009-10-20. Hämtat från:
http://www.youtube.com/watch?v=MGOD_fqhIQM&feature=related 2009-12-21.
Åkesson, Jimmie (2009). Muslimerna är vårt största utländska hot. Debattartikel publicerad
i Aftonbladet 2009-10-19. Hämtat från:
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5978707.ab 2009-11-20.
45
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
8. Bilagor
Bifogat som bilagor finnes de tre mediala tillfällen som har sin bakgrund till den retoriska
situationen för debatten mellan Jimmie Åkesson och Fredrik Malm. Jag väljer att bifoga dem i
kronologisk ordning.
8.1. Bilaga 1 -Jimmie Åkessons debattartikelpublicerad i Aftonbladet
den 19 oktober 2009
”En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk,
är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba*
västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och
erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden. Den västerländska erfarenheten ses
som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu.
Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind
för farorna med islam och islamisering. Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre
än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att islam i
grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett
annat namn på gud.
Därmed antar man också att man kommer att kunna tämja islam på samma sätt som sekulära
krafter sedan århundraden tillbaka tämjt den europeiska kristendomen och förpassat den till
den privata sfären.
Islam skiljer sig dock från kristendom på flera avgörande punkter, till exempel gällande
distinktionen mellan andlig och världslig makt och synen på vålds-användning. Islam har
ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa
skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen
och humanismen.
Detta, tillsammans med nästan 1 400 år av krig och motsättningar mellan islam och det
kristna Europa, tror sig nu dagens makthavare kunna övervinna i en handvändning.
46
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Såhär långt tvingas man dock konstatera att islam har påverkat det svenska samhället i
betydligt högre utsträckning än det svenska samhället har påverkat islam. Massinvandringen
från muslimska länder tillsammans med de relativt höga födelsetalen inom den muslimska
befolkningsgruppen talar för att denna utveckling kommer att fortsätta om inte en politisk
kursändring sker. Naturligtvis är en betydande andel av Europas muslimer inte
bokstavstroende, även om de flesta studier som gjorts på området visar att fundamentalisterna
är en stor och växande minoritet.
Rotlösheten, som den mångkulturella samhällsordningen underblåst hos många andra och
tredje generationens invandrare, har fått många att söka sig till islam som en
identitetsskapande och samlande kraft och vi upplever nu en radikaliseringsprocess bland
muslimska ungdomar i Europa.
I Sverige finns mig veterligen inga kända studier på området, men i en brittisk undersökning
från 2007 uppgav 37 procent av de unga, brittiska muslimerna att de skulle föredra sharialagar
framför brittisk lag och lika många ansåg att den som konverterar från islam skall avrättas. I
andra studier från bland annat Frankrike och Tyskland kan samma mönster urskiljas.
För 20 år sedan tror jag att de flesta svenskar skulle ha mycket svårt att tänka sig att islam
skulle komma att bli Sveriges näst största religion, att svenska konstnärer som kritiserar eller
skojar med islam skulle leva under ständigt dödshot, att ett tiotal muslimska
terrororganisationer skulle komma att etablera sig i Sverige, att ledande muslimska
företrädare skulle framföra krav på införandet av sharialagar i Sverige, att svenska landsting
skulle använda skattebetalarnas pengar till att skära av förhuden på fullt friska småpojkar, att
Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt
överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för
män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad
simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda
ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska
skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga
skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare.
47
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Allt detta är i dag en del av den svenska verkligheten. Frågan är hur det ser det ut om
ytterligare några decennier, när den muslimska befolkningen, om nuvarande takt håller i sig,
har flerdubblats i storlek och många av Europas större städer, inklusive Malmö, med största
sannolikhet har en muslimsk majoritet.
Den mångkulturella samhällseliten ser kanske denna framtid som en färgglad intressant
förändring av ett Sverige och Europa som man allt som oftast förnekar ens någonsin har varit
”svenskt” eller ”europeiskt”.
Som sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget och
jag lovar att göra allt som står i min makt för att vända trenden när vi går till val nästa år.
*) Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red.
anm.)
Jimmie Åkesson, partiledare Sverigedemokraterna”
8.2. Bilaga 2: Transkribering av debatt mellan Jimmie Åkesson (sd) och
Maud Olofsson (c) med programledare Marianne Rundström, SVT:s
program ”Gomorron Sverige” den 20 oktober 2009, ca kl 07:20.
Programledare Marianne Rundström: Ja, muslimer är vårt största utländska hot, så skriver
sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson igår i en debattartikel i Aftonbladet och
reaktionerna blev starka. Bland annat polisanmäler Centrum mot rasism artikeln för hets mot
folkgrupp. Säger välkommen till dig, Jimmie Åkesson, partiledare för sverigedemokraterna, och
välkommen sen centerledaren Maud Olofsson. Muslimer är vårt största utländska hot skriver du
Jimmie Åkesson, hot mot vadå?
Jimmie Åkesson: Jag skrev inte så, det var Aftonbladet som skrev det där och man tillskriver mig det
som ett citat och det stämmer inte.
Marianne Rundström: Det stämde väl? Väl överrens med innehållet?
Jimmie Åkesson: Nej, det gör den inte, och det är det som lett den här debatten in på fel spår. Det jag
vill påpeka i artikeln är att det svenska samhället successivt håller på att anpassar sig till islam.
48
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Marianne Rundström: Är det hotfullt det då?
Jimmie Åkesson: Det är ju ett allvarligt hot menar jag, och framför allt på lång sikt då den muslimska
gruppen växer så blir det ett stort hot mot det svenska samhället.
Marianne Rundström: Men – hot? På vilket sätt hotar det?
Jimmie Åkesson: Vi ser ju en muslimsk grupp som de senaste trettio, fyrtio åren har växt sig väldigt
kraftigt. Från att på sextiotalet ha varit kanske ett tusental muslimer i Sverige till att idag omfatta en
halv miljon människor. Det är en väldigt snabb utveckling. Vi ser att i takt med det här har också
kraven från den muslimska gruppen ökat på det svenska samhället. Vi fick till exempel för ett antal år
sedan se en kravlista från en av de stora muslimska organisationerna i Sverige, Sveriges muslimska
förbund. Där man då krävde bland annat särlagstiftning i Sverige. Och det är ju intressant, som en
fråga till dig, Maud Olofsson, för att ordföranden för Sveriges muslimska förbund, Mahmoud Aldebe,
är centerpartist och kommer att kandidera till rikstagen för centern. Min fråga är då – står du bakom
Mahmoud Aldebes kandidatur till riksdagen?
Maud Olofsson: Det är ju inte min sak att göra, jag har sagt att alla som ställer upp i centerpartiet
skall stå upp för de grundläggande värderingen – alla människors lika rätt och värde. Det är det som är
det värsta med dig, därför att de grundläggande värderingarna – alla människors lika rätt och värde –
dom gäller inte för dig och inte för ditt parti heller.
Jimmie Åkesson: De gäller inte för Mahmoud Aldebe heller eftersom han kräver särskilda rättigheter
för den muslimska gruppen. Min fråga är: står du bakom hans krav?
Maud Olofsson: Nej, jag står inte bakom det!
Jimmie Åkesson: Men han kommer ändå att få kandidera för centern?
Maud Olofsson: Alla får kandidera för centerpartiet…
Jimmie Åkesson: Även om…
Maud Olofsson: Men du! Om jag får prata till punkt! Går det bra det?
Jimmie Åkesson: Absolut.
Maud Olofsson: Det som jag tycker är det värsta med dig, det är att du kollektivt bestraffar en hel
grupp människor. Och jag försökte tänka igår att om det är så att jag skulle råka ut för samma sak. Jag
är kristen, om någon skulle säga åt mig att alla kristna är ovälkomna i Sverige. Hur skulle jag reagera
49
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
då? Alltså, jag har ingen möjlighet att försvara mig, jag har ingen möjlighet att över huvud taget
argumentera för du har kollektivt bestraffat en hel grupp. Det tycker jag, det är det absolut värsta. Om
man inte ställer upp på de grundläggande värderingarna om alla människors lika rätt och värde – då
har man ju nån annan, en helt annan grundsyn, och det är det vi bör diskutera - varför gör du inte det?
Jimmie Åkesson: Fast jag står upp för alla människors lika värde.
Maud Olofsson: Nej, det gör du inte!
Jimmie Åkesson: Det jag diskuterar i denna artikeln, det är det svenska samhällets anpassning till
muslimska krav, inte om muslimer är lika mycket värda eller huruvida muslimer skall få vara
muslimer eller inte.
Maud Olofsson: Ja men ”alla muslimer”?
Jimmie Åkesson: Då har du bara läst rubriken som Aftonbladet har satt, då har du inte läst artikeln.
Maud Olofsson: Nej, jag har läst hela artikeln. Och det som är det värsta är att ni säger ”alla
muslimer”… Jag har läst talen som är på eran stämma. Det ni gör är, att ni försöker bara skrämma med
att ”det är människor som är annorlunda som kommer hit, och de kommer att ta er kultur ifrån er, och
ni kommer inte få ha erat språk och ni kommer inte att få ha era traditioner”. Det enda ni gör är ju att
ni skräms! Och min fråga är såhär: jaha, när är utgångspunkten för svensk kultur? När börjar det? Vad
är det?
Jimmie Åkesson: Det vi ser idag är, som jag sa, det är en successiv anpassning till den muslimska
minoritetens krav på det svenska samhället. Man har på förskolor i Malmö slutat att servera fläskkött,
vi får inte längre sjunga kristna psalmer i samband med skolavslutning, t.ex. Den blomstertid nu
kommer. Svenska skolelever förvägras att fira skolavslutningar i kyrkan därför att det kränker den
muslimska minoriteten. Vi ser könssegregerad simundervisning på kommunala badhus därför att
muslimer anser att flickor och pojkar inte skall bada tillsammans.
Marianne Rundström: Men Jimmie Åkesson! Du har ju blivit motsagd på väldigt många av de här
punkterna, ska man säga att du inte har någon grund för vad du säger. Jag sjöng t.ex. Den blomstertid
nu kommer på den senaste skolavslutningen. Men när du drar alla muslimer över en kam, det är svårt
att uppfatta din artikel på annat sätt. Alltså, hur kan en muslim bli accepterad i Sverige menar du?
Jimmie Åkesson: Genom att anpassa sig till den svenska samhället. Genom att inte ställa den här
typen av krav i form av särlagstiftning, som centerpartisten Mahmoud Aldebe t.ex.
50
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Marianne Rundström: Och vad är det att vara en riktig svensk då?
Jimmie Åkesson: Att vara svensk innebör för det första att man har en övervägande svensk identitet,
att man anpassar sig till svenskarnas värderingar, att man anpassar sig till svenska lagar och att man
försöker att förstå sig på det svenska kodsystemet, osv.
Maud Olofsson: Men jag tror såhär, Jimmie, om man har en start rot, starka rötter i den egna kulturen
och traditionen, då behöver man inte vara orolig för andras kultur och tradition….
Jimmie Åkesson: Problemet är ju att…
Maud Olofsson: Låt mig prata till punkt! Det som jag tror är viktigt att säga, det är att det finns ingen
startpunkt för när den svenska kulturen uppfanns, utan det här är en utveckling där människor reser
över gränser, möter varandra och det bildas nya och bra traditioner. Jag är jättetrygg i min egen kultur
och min egen tradition, och det betyder att jag inte är orolig för om det kommer andra kulturer hit som
vidgar mina vyer…
Jimmie Åkesson: Det är inte jag heller, jag är inte heller orolig för det.
Maud Olofsson: Fast jag tror att du är det.
Jimmie Åkesson: Jag är orolig för att mitt samhälle, det svenska samhället, anpassas till t.ex. en
kvinnosyn som finns inom islam som kräver könssegregerad simundervisning, som kräver särskilda
öppettider på badhus för män och kvinnor t.ex.
Maud Olofsson: Men, alltså du gräver bara i grumliga vatten tycker jag.
Jimmie Åkesson: Tillhör könssegregerad simundervisning den svenska kulturen?
Maud Olofsson: Det är klart att vi måste diskutera invandring…
Jimmie Åkesson: Tycker du…
Maud Olofsson: Får jag svara på frågan? Det är klart att vi skall diskutera problem med invandring i
Sverige, det är väl ingen som har någonting emot?
Jimmie Åkesson: Jo.
Maud Olofsson: Men det är när man kollektivt bestraffar en hel grupp, då har man gått för långt.
Jimmie Åkesson: Men det gör inte jag.
51
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Maud Olofsson: Men: ”det är muslimerna det är fel på”, ”det är invandrarna det är fel på”.
Jimmie Åkesson: Då har du inte läst artikeln. Jag tycker att det är mer fel på dig än på muslimerna.
Maud Olofsson: Jag har läst hela artikeln, jag har läst talen som varit på eran stämma. Det handlar
hela tiden om att ”det är invandrarna det är fel på”, ”dom kommer att sänka lönerna för de anställda i
Sverige, dom kommer ta pensionerna från våra pensionärer, och dom kommer att förstöra den svenska
kulturen. Och jag tror att ni är otroligt otrygga i er egen kultur och tradition, därför är ni så oroliga för
att någon annan kommer hit. Jag tycker att det här tillför! Sen skall vi diskutera hur man ska följa
lagstiftning, hur skall vi få en bra integration mellan svenska kulturtraditioner och dom som kommer
med människor från andra länder.
Jimmie Åkesson: Det är ju precis det jag försöker diskutera i den här artikeln, om man kan bortse från
den här rubriken som alltså Aftonbladet har satt, så diskuterar ju jag islams påverkan på det svenska
samhället, hur vi svenskar tvingas ge avkall på vårt sätt att leva därför att vi nu har en stor muslimsk
minoritet i det svenska samhället.
Marianne Rundström: Men Jimmie Åkesson, du har ju blivit motsagt på nästan samtliga punkter av
forskare , t.ex. hänvisat till BRÅ:s forskning. Det finns ingen sådan forskning.
Jimmie Åkesson: Jodå, den finns visst det, men BRÅ står aldrig för någonting när man frågar dem.
Marianne Rundström: Men ditt eget uttalande, när du säger att ”jag skall göra allt i min makt för att
minska antalet muslimer”, då undrar jag – vad är det du skall göra?
Jimmie Åkesson: Jag skall göra allt i min makt för att vända den här trenden, dvs. det svenska
samhället måste sluta anpassa sig till muslimska påbud, till den muslimska minoritetens krav. Jag
menar, kommer man som invandrare till Sverige, då måste man anpassa sig till det svenska samhället.
Man kan komma som muslim, även till det Sverige som jag vill ha, det är helt okej, men man skall inte
ställa krav på att jag och andra svenskar skall anpassa oss efter hur muslimerna vill leva, utan att dom
får anpassa sig efter hur det ser ut i Sverige.
Marianne Rundström: Och vad skall hända med dem som eventuellt inte följer din linje?
Jimmie Åkesson: Jag tycker att det absolut viktigaste är att det svenska samhället slutar att anpassa
sig efter krav som t.ex. centerpartisten Mahmoud Aldebe krav på att vi skall införa särlagstiftning i
Sverige, och jag har fortfarande inte fått något svar från dig, Maud Olofsson. Din partikamrat och
riksdagskandidat Mahmoud Aldebe …
52
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Maud Olofsson: Men, vi kan väl inte ha någon sharialag i Sverige, det är ju dumheter!
Jimmie Åkesson: Han vill införa särlagstiftningar. Kan man kräva särlagstiftningar och samtidigt
företräda centerpartiet.
Maud Olofsson: Men han är ingen kandidat, han står på en nomineringslista. Du försöker att smeta
någonting på mig som gör mig otroligt upprörd!
Jimmie Åkesson: Kan man kandidera för centerpartiet och samtidigt…
Maud Olofsson: Snälla! Stå för dina egna åsikter själv. Dom är så främmande från det som jag står
för…
Jimmie Åkesson: Du har fortfarande inte svarat på frågan, kan man företräda centerpartiet…
Maud Olofsson: Nämen, det som är viktigt är ju att kommer det människor hit till vårt land så måste
vi ju …
Jimmie Åkesson: Kan du inte bara svara på frågan?
Maud Olofsson: Det är väl klart att man måste få ha traditioner med sig när man kommer till Sverige!
Jimmie Åkesson: Kan man förespråka särlagstiftning för muslimer och företräda centerpartiet? Det är
en väldigt väsentlig fråga. Du är Sveriges vice stadsminister, du måste kunna svara på den frågan.
Maud Olofsson: Men det är klart att man måste följa svenska lagar, det är väl ingenting konstigt med
det? Men det värsta med dig, det värsta med din argumentering, det är att du tar alla muslimer och så
säger du att dom är onda. Vad är nästa grupp för dig? Är det judar? Är det svenska kyrkan?
Jimmie Åkesson: Det jag skyller på är…
Maud Olofsson: Låt mig få prata färdigt!
Jimmie Åkesson: Nej men du…
Maud Olofsson: Låt mig få prata färdigt!
Jimmie Åkesson: Det jag skyller på är dig och dina kollegor i riksdag och regering därför att ni för en
felaktig politik och det är ni som skapat denna situationen.
Marianne Rundström: Reaktionerna igår var väldigt starka. Det var väldigt många som drog
parallellen till nazismen, att man precis på samma sätt…
53
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Maud Olofsson: Ja, det var ju så det började.
Marianne Rundström: Men du, vad tycker du att det är för skillnad att säga att judar inte skall få
finnas eller att muslimer inte skall få finnas?
Jimmie Åkesson: Men jag har inte sagt att muslimer inte skall få finnas i Sverige. Jag tycker att man
tillskriver mig ett citat som inte…
Marianne Rundström: Men förstår du inte att reaktionerna blir väldigt starka?
Jimmie Åkesson: Nej jag förstår inte. Det är jättebra att det blir reaktioner eftersom detta var en
debattartikel och som naturligtvis skall väcka debatt, det är ju poängen. Men att leda in det här på den
typen av spår det tycker jag är väldigt synd. Jag hade gärna hoppats på att vi kunde se en debatt i
sakfrågan.
Marianne Rundström: Men hade inte din trovärdighet varit lite större om man kunnat belägga det du
skriver?
Jimmie Åkesson: Jag kan belägga det jag säger.
Marianne Rundström: Du har blivit motsagt på otroligt många punkter.
Jimmie Åkesson: Ja, och jag har försökt att få bemöta det här på olika sätt. Nu är det ju så väldigt
massivt, så det är ju svårt att bemöta det överallt. Men jag hävdar att jag har belägg för det jag säger.
Marianne Rundström: Varför tror du att reaktionerna blir så massiva?
Jimmie Åkesson: Jo, för att finns en allmän ordning i Sverige om att de här frågorna, de diskuterar vi
inte, inte i offentligheten. Däremot så diskuteras det här vid köksborden hemma hos vanligt folk, det
diskuteras på arbetsplatser runtom i hela landet. Men Maud och hennes kolleger och det mediala
etablissemanget lägger locket på.
Maud Olofsson: Nej, det där är inte sant. Detta diskuteras i vårt parti som i alla andra. Bli inget offer!
Det är det ni vill. Ni vill bli ett offer som är missförstådda och att etablissemanget inte vill prata med
er. Glöm den delen! Det som är viktigt att diskutera det är, vad är det som är svenskt? Vad är det som
är så hemskt om andra traditioner kommer till Sverige? Ni har motionerat i Göteborg om att man bara
skall få äta svensk mat på skolan? Vad är svensk mat? Ni har motionerat att man inte skall få ge stöd
till annat än nordisk kultur. Vad är nordisk kultur?
Jimmie Åkesson: Jag har ställt två väldigt konkreta frågor till dig…
54
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Maud Olofsson: En utveckling som har hänt under de här åren är att människor har rört sig över
gränser. Också svenskar har ju emigrerat till andra länder. Då blir det ju givetvis så att svenska
traditioner blandas med andras traditioner, och jag tycker inte att det är någon fara med det.
Marianne Rundström: Får jag till slut bara fråga dig, Maud Olofsson. Jimmie Åkessons bredsida
mot muslimer påverkar det på något sätt din inställning till ett samarbete med sverigedemokraterna om
de kommer in i riksdagen?
Maud Olofsson: Jag har sagt att jag vill inte samarbeta med sverigedemokraterna. Det är så långt
ifrån som det kan bli.
Jimmie Åkesson: Men det går bra att samarbeta med Mahmoud Aldebe?
Maud Olofsson: Men ta med honom hela tiden du, för det är din enda räddning det finns människor
som…
Jimmie Åkesson: Han tillhör ju ditt parti och du kan inte svara på om…
Marianne Rundström: Men låt Maud Olofsson svara på frågan!
Maud Olofsson: Ja, jag tycker såhär. Ett parti som inte står för de grundläggande värderingarna om
alla människors lika rätt och värde, dom förtjänar inte en plats i riksdagen ens en gång. Och jag tycker
att det är så hemskt, därför att, om man går till sig själv och så börjar man att fundera. Vad skulle
hända om jag skulle bli kollektivt utsatt för någonting sådant här själv? Kollektivt kritiserad på det sätt
som han gör nu? Jag tror att var och en skulle känna att man blir otroligt ledsen. Och det är det som är
viktigt tycker jag, att man granskar vad som ligger bakom orden när man skriver på det här sättet. Och
hur man vill att vårt samhälle skall vara.
Marianne Rundström: Tack båda två för att ni kom hit.
55
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
8.3. Bilaga 3: Transkribering av debatt mellan Jimmie Åkesson (sd) och
Fredrik Malm (fp) med programledare/moderator Belinda Olsson,
SVT2, 20 oktober 2009, kl 20:30
Belinda Olsson: Man kan säga att detta är ett angrepp på en växande islamisering, som du kallar det.
Att islam som religion håller på att ta över Sverige, och du ger en rad exempel: badhus med olika
öppettider för kvinnor och män, kommuner som erbjuder omskärelse för små pojkar. Du pratar om
dagis som förbjuder griskött, osv., osv. Och dina kritiker har sagt att detta påminner lite om
nazivindarna i tyskland. Förstår du vad de syftar på då?
Jimmie Åkesson: Jag förstår såklart vad de syftar på men jag håller såklart inte med. Jag tycker att det
är ett ganska bisarrt sätt att beskriva det här på. Det här är en viktig debatt som tyvärr förs för lite i
etern.
Belinda Olsson: Men då vill jag bara citera lite då eftersom som sagt inte alla har läst den. Du skriver
här i slutet av debattartikeln att om några decennier kan den nuvarande muslimska befolkningen i
nuvarande takt flerdubblas i storlek och t.ex. Malmö kan ha en muslimsk majoritet. Som
sverigedemokrat ser jag detta som vårt största utländska hot sedan andra världskriget, och jag lovar att
göra allt i min makt att stoppa det. Kan du fortfarande inte förstå dem som tycker att det låter lite som
när man hetsade mot judarna?
Jimmie Åkesson: Nej! Däremot har jag nu vid ett flertal tillfällen sagt att Aftonbladet alltså har satt
en rubrik som inte hänger ihop med själva texten.
Belinda Olsson: Jag tog bort rubriken. Vi kan glömma den. Detta var vad du har skrivit med egna ord,
för det är du som skrivit artikeln.
Jimmie Åkesson: Man får ju utgå ifrån att de som läst artikeln också har läst rubriken, och ofta läser
man rubriken först och så får den så att säga skapa…
Belinda Olsson: Men jag har läst artikeln. Skall vi strunta i vad Aftonbladet nu har…
Jimmie Åkesson: Fast nu pratar vi om att förstå varför folk blir upprörda och det tror jag hör ihop
med rubriken.
Belinda Olosson: Men vi kan väl hålla oss till det som jag säger då. Du skriver här att du ser det här
som det största hotet sedan andra världskriget. Vad är hotet då?
56
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Jimmie Åkesson: Hotet är att vi ser en successiv anpassning av det svenska samhället till den
muslimska minoriteten helt enkelt, där man precis som du sa, på svenska förskolor i Malmö inte längre
serverar fläskkött för det vill inte den muslimska minoriteten ha. Det vägras sjunga kristna psalmer i
samband med skolavslutning som Den blomstertid nu kommer. Vi får inte ens hålla skolavslutningen i
kyrkan längre då det är kränkande mot den muslimska minoriteten. Vi har könssegregerad
simundervisning, särskilda öppettider för män och kvinnor på badhus, osv osv.
Belinda Olsson: Jag vill också välkomna Fredrik Malm.
Fredrik Malm: Ja, tack så mycket.
Belinda Olsson: Du har också reagerat på artikeln, på vilket sätt? Varför har du reagerat?
Fredrik Malm: Ja, men det är ju uppenbart att den här artikeln är ett lågvattenmärke. Man klumpar
ihop alla muslimer och på olika sätt stämplar ut dem som att de är illojala med det svenska samhället.
Däremot är jag lite förvånad över att reaktionerna har varit så stora, för Sverigedemokraterna har alltid
tyckt såhär. Det här är ett parti som har sina rötter i den nazistiska rörelsen i Sverige. Partiets första
ordförande var dömd för mordhot på Hagge Geigert, partiets första kommunfullmäktigeledamot
lämnade partiet och höll tal på Hitlerfiranden för nationalsocialistisk front. När Jimmie gick med i
Sverigedemokraterna 1995, då tvingades ledningen i partiet att införa ett förbud mot att bära nazistisk
uniform på partimötena, och vi såg så sent som i våras hur Sveriges Radio avslöjade också hur
ledningen i partiet, däribland du Jimmie själv, satt och sjöng nazistiska kampsånger…
Jimmie Åkesson: Nej, så var det inte alls. Nu ljuger du…
Fredrik Malm: Det var precis det ni gjorde, Jimmie. Jag förstår att du inte vill tala om det men det är
ett faktum att det var så, det räcker ju med att lyssna på radioprogrammet.
Jimmie Åkesson: Vi har ju faktiskt debatterat den frågan i den här studion vid något tillfälle. Nu ljög
du, nu ljög du, nu far du med osanning. Sen vet du att allt det andra, allt det här gamla tramset, det är
inte relevant för dagens sverigedemokratiska parti. Det vet du, du har jobbat mycket med vårt parti, du
vet själv vilken typ av parti vi är, och att detta inte är det minsta relevant.
Fredrik Malm: Jag tycker att din artikel igår visar mycket tydligt hur du fortfarande anknyter till den
tradition och rörelse som partiet är sprunget ur, det är ingen hemlighet. Sen kan man leka med ord och
man kan skylla på Aftonbladet för och vilken rubrik dom sätter, men i praktiken – vad det handlar om
här, det är att ni tar alla muslimer i Sverige, och säger att alla muslimer i Sverige tycker och tänker
precis som den lilla minoritet som är mycket extrem(…)
57
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Jimmie Åkesson: Nej, så är det inte.
Fredrik Malm: ( …) Och jag skulle ju då på samma sätt kunna säga att Sverigedemokraterna som är
ett mycket extremistiskt parti, jag skulle kunna säga att alla människor i Sverige tycker som ni, men så
är det ju inte heller, va. Det är ohederlig argumentation.
Jimmie Åkesson: För det första, om man läser artikeln så, och jag tror att du har gjort det, men jag
blir mer och mer osäker om du har det från det du har sagt, men det framgår väldigt klart att det är inte
så att vi beskyller alla muslimer för att vara extremister på något sätt, men vi ser en växande muslimsk
minoritet i det svenska samhället. Vi hade för fyrtio – femtio år sedan ett väldigt litet antal muslimer i
Sverige, kanske ett tusental. Idag är det uppåt en halv miljon, kanske till och med mer. Det är en
väldigt snabb(…)
Belinda Olsson: Men är det muslimerna vi skyller på eller är det islam? För det får man väl skilja på,
det är väl inte alltid samma sak?
Jimmie Åkesson: Det främsta hotet är inget av det som du nämner, utan det är att det svenska
samhället väljer att anpassa sig till den muslimska minoriteten. Jag lever utifrån den uppfattningen att
kommer man som invandrare till ett land, t.ex. Sverige, då skall man anpassa sig efter vårt sätt att leva
och inte ställa krav på att vi skall förändra oss efter deras sätt att leva.
Belinda Olsson: Men är inte det här en debatt vi har i Sverige idag då? Att man skall anpassa sig, jag
tänker på de här exemplena med(…)
Jimmie Åkesson: Idag har vi den, men assimileringsprincipen övergav vi ju på 70-talet. Idag så skall
vi integreras, som det heter, det vill säga att svenskar och invandrare skall tillsammans uppgå i någon
slags lycko-mångkultur och så vidare.
Fredrik Malm: Det här är bara en lek med ord. Man skriver den här artikeln för att stämpla ut en
minoritet i Sverige, det är det som det handlar om. Dessutom(…)
Jimmie Åkesson: (…)Nej vi skriver artikeln för att detta är en debatt som förs i hela landet, den förs
på arbetsplatser, den förs hemma vid köksbordet…
Fredrik Malm: Vad det här handlar om är att om man menar allvar med det som Jimmie säger: att
man vill att Sverige skall hålla ihop och att man vill att människor skall komma in i det här samhället,
ja, då får man ju bygga upp en politik för det. Sverigedemokraternas politik idag, den går i grund och
botten ut på tre saker om man tittar på de här frågorna: det första är att man är emot den reform som
regeringen har infört som innebär att man har infört något som heter instegsjobb(…)
58
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Jimmie Åkesson: Som diskriminerar svenska jobbare…
Fredrik Malm: Nej det gör det inte, Jimmie, det är struntprat! Innebörden av ert förslag det är att det
skall bli dyrare att anställa invandrare i Sverige.
Jimmie Åkesson: Innebörden av alliansens instegsjobb innebär att staten finansierar 75% av den
totala lönekostnaden för nyanlända invandrare, det är ju direkt diskriminerande av svenska löntagare.
Fredrik Malm: Vad det handlar om här är att det finns människor, Jimmie. Det finns människor
som(…)
Belinda Olsson: Är det inte bra att vi tar upp de här frågorna då, Fredrik?
Fredrik Malm: Jo! Det är jättebra att vi tar upp och debatterar de här frågorna, jag är verkligen inte
för några förbud. Men jag säger att om(…)
Belinda Olsson: Men ditt parti blev ju också anklagade för att vara rasister t.ex. när ni tog upp ett
språktest för invandrare.
Fredrik Malm: Ja, men vi var inte det, vi tycker att det är viktigt att man lär sig språket.
Sverigedemokraterna är ju emot alla våra satsningar på att man skall stärka språkundervisningen, för
de tycker att det kostar pengar. Och man är också emot att man skall göra det enklare att anställa
människor i de invandrartäta områdena. Det innebär ju att om du menar allvar med din politik, om du
menar allvar med att du vill hålla ihop Sverige och att människor skall kunna komma in i samhället, då
kan ni ju inte gå ut i de här invandrartäta områdena och säga att jag tycker att det skall bli dyrare att
anställa er och jag tycker att det skall bli svårare för er att lära er svenska. Det är en kontraproduktiv
politik.
Jimmie Åkesson: Det är inte heller en särkilt bra lösning att säga till svenskarna att det är bättre att
invandrarna får jobb än att ni får det.
Fredrik Malm: Det sa jag inte att det är viktigare att invandrarna får jobb än någon annan, nä, nä, nä,
vi har motsvarande förslag för ungdomar och äldre också som står utanför arbetsmarknaden.
Belinda Olsson: Vad är det då du skall göra? Vill du t.ex. begränsa religionsfriheten i Sverige?
Jimmie Åkesson: Nej, det finns ingen anledning att begränsa religionsfriheten. Den allra viktigaste
åtgärden i det här läget är att kraftigt begränsa invandringen, och i största hand den muslimska
invandringen. Det är steg nummer ett.
59
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Belinda Olsson: Muslimer skall inte ha så lätt att komma hit. Men blir det inte lätt att du stämplar
muslimer till ett hot? Du säger här att du inte gör det.
Jimmie Åkesson: Den muslimska minoriten har växt väldigt kraftigt, och på väldigt kort tid, och det
är den snabbast växande befolkningen i Sverige.
Belinda Olsson: Men är det muslimerna som är ett problem, eller är det islamiseringen? För det
hänger ju inte alltid ihop. Varenda muslim i Sverige är ju inte varken starkt troende eller går till en
moské, eller , förstår du vad jag menar?
Jimmie Åkesson: Jag vet inte riktigt vilka belägg du har för det. Det sägs ofta i den här debatten, men
det är aldrig någon som för mig har presenterat några belägg för att de flesta muslimer inte är starkt
troende. Jag vet inte om det ser ut så, om man t.ex. tittar på(…)
Belinda Olsson: Men har du belägg för att de flesta muslimer är radikala?
Jimmie Åkesson: Nej, det tror jag inte att de flesta muslimer är, men jag tror att en betydande del är
det av undersökningar från t.ex. Storbritannien, inte i Sverige för här undersöker man inte sådana här
saker, men i många andra europeiska länder så gör man undersökningar där man ser att ungefär två
tredjedelar av muslimerna anser sig vara mer muslimer än t.ex. brittiska, och det tyder på någon form
av(...)
Fredrik Malm: Jo men Jimmie(…)
Belinda Olsson: Tror du att Sverigedemokraterna ser muslimerna som ett hot?
Fredrik Malm: Det är klart att Sverigedemokraterna ser muslimerna som ett hot, det är vad hela den
här debatten handlar om, att man vill stämpla ut en minoritet i Sverige, man bryr sig inte speciellt
mycket om det är en muslim som är i Sverige och jobbar och sliter och kämpar hårt eller om det är en
person som är mer extrem. Jag vill återkomma till det som är den viktiga frågan här, att det handlar ju
inte om att hela tiden hålla på och hacka på invandrarna i Sverige. Sverigedemokraterna är ett
enfrågeparti som finns för att hacka på invandrare, det skall vi ju veta. Det viktiga är ju att vi tar
ansvar för de viktiga frågorna som vi står inför, det handlar om att människorna måste kunna lära sig
språket när de kommer in på arbetsmarknaden. Problemet är att ni i Sverigedemokraterna är emot den
politiken. Ni tycker att det skall bli dyrare att anställa invandrare och göra det svårare för dem att lära
sig språket. Då blir ju er politik, den har ju en udd riktad mot de här människorna där ni säger att(…)
Jimmie Åkesson: Vi har vår udd riktad mot er invandringspolitik. Själva grundproblematiken är ju att
er integrationspolitik har misslyckats och ni kan inte förklara varför. Jag hävdar att invandringen till
60
Lunds Universitet
Enheten för medier, kommunikation och journalistik
Sverige har varit för stor på för kort tid, vi har tagit emot fler än vad vi har haft kapacitet att ta hand
om, därför har integrationspolitiken misslyckats.
Fredrik Malm: Den här artikeln handlar ju inte om det, den här artikeln handlar ju om att(…)
Belinda Olsson: Då får vi säga tack!
61
