Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge
en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i São Tomé och Príncipe 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Den demokratiska republiken São Tomé och Príncipe består av huvudöarna
São Tomé och Príncipe, samt ett antal mindre kringliggande öar i
Guineabukten utanför Afrikas sydvästra kustlinje. De 160 000 invånarna bor i
huvudsak på två öar med en sammanlagd yta av 1 000 kvadratkilometer.
Levnadsstandarden i öriket är låg och fattigdomen är utbredd. Under år 2010
genomfördes ett fritt och rättvist parlamentsval och nuvarande premiärminister
är Patrice Trovoada. Nästa presidentval sker i juli 2011.
Skyddet för de mänskliga rättigheter regleras i stor utsträckning i nationell lag.
Dock förekommer bland annat administrativa brister i rättsväsendet,
omfattande korruption, straffrihet, övervåld, undermåliga fängelseförhållanden,
diskriminering av kvinnor, barnarbete och svåra arbetsförhållanden .
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Sao Tomé och Príncipe har ratificerat:
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), dock inte de två fakultativa protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt
2
Flyktingkonventionen, Convention Related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1966
Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, the
African Charter on Human and People’s Rights.
Sao Tomé och Príncipe har undertecknat, men ej ratificerat:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), liksom de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (CESCR)
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD)
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr
Konventionen om skydd för migrantarbetare och deras
familjemedlemmars rättigheter, Convention on the Protection of the Rights of
All Migrant Workers and Members of Their Families (CMW)Romstadgan för
internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC)
São Tomé och Príncipe har ännu inte undertecknat konventionerna om
rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the
Rights of Persons with Disabilities (CRPD)eller mot påtvingade
försvinnanden, Convention for the Protection of all Persons from Enforced
Disappearances (CED).
São Tomé och Príncipe har enligt uppgift inte bjudit in någon av FN:s särskilda
rapportörer för de mänskliga rättigheterna till öriket.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Dödsstraffet avskaffades i samband med ikraftträdandet av den nya grundlagen
år 1990 som tillförsäkrar den enskilde rätten till liv och förbjuder användandet
av tortyr eller annan grym behandling.
Det finns uppgifter om att övervåld mot enskilda företas av såväl polisen som
av fångvårdare. Förhållandena i landets fängelser är svåra och många är
överbelastade.
Utbildning för att öka effektiviteten inom poliskåren har genomförts, men
fortfarande är uppfattningen om korruperade poliser vanlig.
3
Rivalitet mellan polisen och militären ledde enligt uppgifter till två
konfrontationer med skottlossning under år 2009. Ingen person hölls ansvarig
för de händelserna.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det förekommer ingen känd rapportering om godtyckliga frihetsberövanden i
São Tomé och Príncipe. Tvångsmedel i brottsundersökningar, exempelvis
husrannsakan, får enligt lag inte företas utan medgivande av justitieministeriet,
vilket polisen i allmänhet tycks respektera.
Inga restriktioner eller administrativa hinder förekommer för enskildas rätt att
resa inom landet eller till utlandet.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Grundlagen föreskriver ett oberoende rättsväsende.
Medborgarna tillförsäkras ett rättvist rättegångsförfarande, rätten till juridiskt
biträde samt möjligheten att överklaga beslut till en högre instans.
Rättssystemet är uppbyggt efter portugisiskt mönster med Högsta domstolen,
(Tribunal Supremo), som högsta dömande instans. I första instans finns tre
domstolar. Ett generellt problem inom rättssystemet är att många tjänstemän
saknar tillräcklig utbildning. Dessutom är tjänstemännen i regel lågavlönade
och risk för korruption föreligger. Rättsväsendet lider därtill brist på
budgetmedel för att kunna bedriva en effektiv verksamhet.
São Tomé och Príncipe har stigit från plats 111 under tidigare år till plats 101
av 178 länder i Transparency International:s korruptionsindex från år 2010.
7. Straffrihet
Rättsväsendet utsätts för påtryckningar och manipulation från högre offentliga
ämbeten. Straffrihet uppges förekomma.
I december 2008 fick flera högt uppsatta regeringstjänstemän, inklusive den
tidigare premiärministern, infinna sig i domstol för att höras om en omfattande
korruptionsskandal med försvunna biståndspengar. Regeringstjänstemännen
åtnjöt immunitet och kunde inte fällas för några brott. Två lägre tjänstemän
fälldes dock.
4
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Grundlagen föreskriver yttrande-, tryck-, förenings-, församlings- och
religionsfrihet samt rätten att ansluta sig till politiska och fackliga
organisationer. Regeringen respekterar i regel dessa rättigheter. Majoriteten av
landets medier ägs av regeringen och enligt uppgift förekommer självcensur
bland journalister. Privatpersoner kan fritt framföra kritik utan rädsla för
repressalier. Inget fall av tystad kritik har rapporterats.
Det förekommer inga statliga begränsningar i användandet av Internet.
Tillgången är dock begränsad.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Den gällande författningen trädde i kraft 1990 efter en folkomröstning.
Författningen delar den verkställande makten mellan presidenten och
premiärministern. Presidenten utser premiärministern, som i sin tur utser
övriga ministrar i regeringen. Den lagstiftande makten ligger hos
nationalförsamlingens 55 ledamöter, men presidenten har vetorätt och kan på
så vis hindra lagar från att träda ikraft. Detta har varit en källa till de många
konflikter som har skapat politisk oro i landet under det senaste decenniet.
I det senaste presidentvalet den 30 juli 2006 återvaldes den förmögne, 64-årige
kakaoodlaren Fradique de Menezes med 60 procent av rösterna. Hans främste
utmanare, Patrice Trovoada, fick knappt 39 procent. Valdeltagandet var 63
procent och enligt utländska observatörer förlöpte valet lugnt och enligt
internationella standarder. Nästa presidentval väntas i juli 2011, men kan
komma att skjutas upp. I enlighet med grundlagen, måste den sittande
presidenten, Fradique de Menezes, avgå efter att ha slutfört två konsekutiva
mandatperioder och det saknas en tydlig efterträdare, vilket har skapat politisk
osäkerhet.
Den 1 augusti 2010 hölls parlamentsval med ett högt valdeltagande på runt 89
procent. Valet skulle ha hållits i mars, men försenades på grund av
organisatoriska svårigheter och bristande finansiering. Vann gjorde det
centerpartistiska oppositionspartiet Acçao Democrática Independente (ADI)
som fick 26 av 55 säten i nationalförsamlingen. Partiets ledare, Patrice
Trovoada, utnämndes till premiärminister och bildade en minoritetsregering.
Det största oppositionspartiet är det historiskt dominerande
socialdemokratiska befrielsepartiet Movimento de Libertação de São Tomé e
Príncipe-Partido Social Demócrata (MLSTP-PSD) som fick 21 platser. Partiet
Partido da Convergência Democrática fick sju platser och föregående vals
5
vinnare Movimento Democrático Forças de Mudança–Partido Liberal
(MDFM-PL), med nära band till presidenten, fick endast en plats i parlamentet.
En stor utmaning för regeringen är frågan om hur man skall hantera en
framtida oljeutvinning och hur intäkterna skall förvaltas. De potentiellt stora
oljefyndigheterna inom landets ekonomiska zon har skapat förhoppningar om
ett förbättrat ekonomiskt läge. Dock har anklagelser om mutor, korruption och
bristande öppenhet i förhandlingar med utländska oljebolag förekommit.
Den politiska makten i Sao Tomé och Príncipe är begränsad till en liten grupp
enskilda personer och familjer som även utgör landets ekonomiska elit.
Korruptionen är straffbar enligt lag men anses vara omfattande. Det finns
uppgifter om att straffrihet förekommer för ämbetsmän.
Representationen av kvinnor i politiken är generellt väldigt låg. Endast en av
tolv ministerposter innehas av en kvinna och i parlamentet är fyra av 55
ledamöter kvinnor.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
São Tomé och Príncipe har ratificerat Internationella arbetsorganisationens
(International Labour Organization, ILO) åtta centrala konventioner om de
mänskliga rättigheterna. Majoriteten av befolkningen bor i och omkring
huvudstaden São Tomé. Arbetslösheten är hög, främst bland kvinnor. En stor
andel av befolkningen är statligt anställd eller arbetar inom jordbruks- och
fiskerinäringarna. Förhållandena på kakaoplantagerna – där landets största
arbetsgivare finns – är svåra. Lönenivån är mycket låg. São Tomé och Príncipe
tillhör gruppen "Minst Utvecklade Länder" enligt FN:s klassificering och är ett
av världens fattigare länder.
Arbetsveckan uppgår formellt till 40 timmar. Anställda – i såväl privat som
offentlig tjänst – har enligt lag rätt till rimliga hälso- och säkerhetsförhållanden
på arbetsplatsen, samt ersättning för övertid. Regeringen är ansvarig för att
lagen tillämpas korrekt, men vidtagna åtgärder är otillräckliga.
Någon diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller
politisk åsikt har inte uppmärksammats.
Tvångsarbete är förbjudet enligt lag och inga kända rapporter om överträdelser
av det förbudet finns. Grundlagen ger medborgarna rätt att bilda
fackföreningar och förhandla om löner, men eftersom staten är en av de
6
viktigaste arbetsgivarna dikteras oftast villkoren därifrån. Endast två
fackföreningar existerar.
Strejkrätten är inskriven i grundlagen, men ILO har tidigare kritiserat São
Tomé och Príncipe för kravet på att två tredjedelars majoritet av de anställda
ska fatta ett beslut om att gå ut i strejk ,för att en strejk ska vara laglig.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Det råder brist på utbildad sjukvårdspersonal och São Tomé och Príncipe är
beroende av bistånd för att kunna hålla sjukhusen i drift. Medellivslängden i
landet är 66,1 år.
Personer med hiv/aids har i vissa fall förskjutits av familjer och samhällen.
Dock finns det inga rapporter om att diskriminering av hiv/aids-smittade
personer inom arbetslivet. Ett kontinuerligt samarbete mellan statliga och ickestatliga organisationer försöker att öka förståelsen och acceptansen för hiv/aids
genom sponsrade seminarier och informationskampanjer. Staten erbjuder
kostnadsfria hiv/aids-test och distribuerar bromsmediciner till patienter.
12. Rätten till utbildning
Resurserna till utbildningssektorn är knappa och behovet av internationellt
bistånd är stort. Obligatorisk och kostnadsfri skolundervisning gäller till sjätte
klass, förutsatt att eleven inte har hunnit fylla 15 år. Regeringen har även infört
skolbidrag till låginkomstfamiljer.
Enligt statistik från UNESCO år 2008 har 74 procent av alla invånare
genomgått sex års skolgång. Bland ungdomar (15-24 år) är läskunnigheten 95,2
procent. För samtliga personer över 15 år är den något lägre; 88,3 procent.
Motsvarande siffra för kvinnor är 83,3 procent och 93,5 procent för män.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
I FN:s rapport om mänsklig utveckling (Human Development Report, HDR)
från 2010 uppgår landets inkomst per capita till 1918 USD per år och 28,5
procent av befolkningen lever i fattigdom. Sammanfattningsvis hamnar São
Tomé och Príncipe på plats 127 av 169 i FN:s utvecklingsindex (Human
Development Index, HDI). Generellt förekommer det inte någon skillnad
mellan män och kvinnor eller mellan olika befolkningsgrupper när det gäller
rätten till en skälig levnadsstandard.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
7
14. Kvinnors rättigheter
Grundlagen föreskriver lika rättigheter för kvinnor och män, men
diskriminering av kvinnor existerar, inte minst inom arbetslivet där kvinnor
ofta har sämre lönevillkor. Under år 2007 antogs en lag om förbud mot våld i
hemmet, men kvinnomisshandel och våldtäkt är fortsatt vanligt
förekommande. Många kvinnor saknar kunskap om sina lagliga rättigheter.
Tillgången till, och användning av, preventivmedel har sjunkit i samband med
att biståndet till hälsoministeriet och frivilligorganisationer har minskat.
Andelen tonårsgraviditeter är hög. Varje kvinna föder i genomsnitt 3,8 barn
och det råder brist på professionell vård vid förlossningar.
Prostitution är olagligt och var tidigare sällsynt, men en ökning har observerats
i takt med att fler utländska arbetare har kommit till landet.
Människohandel är förbjudet enligt lag. Informationskampanjer har
genomförts om människohandel i samarbete med FN:s barnfond (Unicef) och
ECCAS (Centralafrikanska Ekonomiska Gemenskapen).
15. Barnets rättigheter
São Tomé och Príncipe ratificerade barnkonventionen år 1991. I anslutning till
detta inrättades en nationell kommission med syfte att utarbeta ett
handlingsprogram för att stärka skyddet för barn. I dag finns dock inga
uppgifter om att ett sådant dokument utarbetats, eller om lagstiftningen givit
resultat efter ratificeringen.
Hälften av befolkningen på São Tomé och Príncipe är yngre än 15 år och
medelåldern är 17,5 år. Ur ett afrikanskt perspektiv är barnadödligheten relativt
låg. Minimiåldern för arbete i hemmet eller som lärjunge är 14 år och
åldersgränsen för formell anställning är 18 år. Minderåriga mellan 14 och 18 år
får arbeta högst sju timmar om dagen, alltså max 35 timmar i veckan. Gatubarn
och barnarbete förekommer.
Det finns ingen känd rapportering om att handel med barn skulle förekomma.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Befolkningen är relativt homogen. Enligt grundlagen har alla samma rättigheter
oavsett ras, hudfärg, etnisk härkomst, sexuell läggning, religiös, politisk eller
annan åskådning. Invandrare kommer i huvudsak från Angola, Kap Verde och
8
Nigeria. De åtnjöt fram till år 1996 samma rättigheter som tomeaner, då de
genom en lagändring fråntogs rättigheten att rösta.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte uttryckligen förbjudet enligt lag; dock kan strafflagens
förbud mot upprepade handlingar i strid med naturens ordning tolkas som ett
förbud. Inga uppgifter finns om att förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella
skulle förekomma.
18 Flyktingars rättigheter
São Tomé och Príncipe har undertecknat FN:s flyktingkonvention. Den
nationella lagstiftningen förefaller dock inte ge flyktingar några uttryckliga
garantier. Landet samarbetar med FN:s flyktingorgan (UNHCR) och inga
aktuella asylansökningar till eller från landet är kända. Det finns heller inga
anmälda internflyktingar.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns inget förbud mot diskriminering av funktionsnedsattapersoner, ej
heller någon lag som garanterar funktionshindrades tillträde till offentliga
byggnader, transporter eller tjänster. Diskriminering av personer med
funktionsnedsättning har emellertid inte rapporterats. Åtgärder för att
uppmärksamma funktionsnedsatta personers situation finns veterligen inte.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Antalet oberoende organisationer för mänskliga rättigheter i São Tomé och
Príncipe är lågt och de som finns har begränsade möjligheter att verka, främst
på grund av bristande ekonomiska förutsättningar.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Ett antal bilaterala biståndsgivare är verksamma i São Tomé och Príncipe.
Även FN, Världsbanken, IMF (Internationella valutafonden) och EU ger stöd
till bland annat fattigdomsbekämpning och kapacitetsutveckling. Sveriges
kontakter med São Tomé och Príncipe är begränsade.
