Utrikesdepartementet
Denna rapport är en översiktlig sammanställning över
hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på
den svenska ambassadens bedömningar.
Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information
bör sökas också från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Sao Tomé och Principe 2006
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Under år 2006 har fria och rättvisa parlamentsval och presidentval genomförts
och för närvarande råder politisk stabilitet. Den politiska situationen på Sao
Tomé & Principe har tidigare varit mycket tumultartad. Regeringskris (2002),
upplösning av parlamentet, folkliga upplopp och militärkupp (2003) är några
exempel på den politiska instabilitet som har kännetecknat landet. Det mycket
fattiga landet har nyligen inlett prospektering av oljetillgångar i Guineabukten,
som ännu inte har kunnat exploateras. Levnadsstandarden fortsätter att vara
bland världens lägsta. Med oljan finns dock hopp om ett framtida välstånd för
Sao Tomé & Principes ca 160 000 invånare. En verklig förbättring för
folkflertalets situation kräver dock att korruptionen kan stävjas och att en
välfungerande fördelningspolitik utvecklas.
Det finns risk för att oljefyndigheterna kan leda till konflikter och instabilitet i
landet. Spänningar mellan ön Principe, i vars territorialvatten oljefyndigheterna
finns, och regeringen på Sao Tomé har rapporterats.
De tillkortakommanden som finns avseende respekten för de mänskliga
rättigheterna (MR) har främst sin grund i rättsväsendets administrativa brister
och i den utbredda fattigdomen. De brott som förekommer rör huvudsakligen
våld mot kvinnor, barnarbete och svåra förhållanden på kakaoplantagerna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
São Tomé och Principe har ratificerat:
2
Konventionen om barnets rättigheter (CRC) men däremot ej dess
två fakultativa tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter
respektive om handel med barn, barnprostitution och
barnpornografi.
Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av
kvinnor (CEDAW) samt undertecknat dess fakultativa
tilläggsprotokoll om enskild klagorätt.
Flyktingkonventionen.
Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
São Tomé och Principe har undertecknat men ännu ej ratificerat:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
samt dess två fakultativa tilläggsprotokoll.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(CESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) men ej
undertecknat dess fakultativa tilläggsprotokoll.
En anledning till att endast ett fåtal konventioner ratificerats är den svaga
administrativa kapaciteten i landet.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Dödsstraffet avskaffades i samband med den nya konstitutionen som
tillförsäkrar den enskilde rätten till liv och förbjuder användandet av tortyr eller
annan grym behandling.
Det finns uppgifter om att omild behandling förekommer såväl från polisen
som i fängelserna. Förhållandena i landets fängelser är svåra. Många av
fängelserna är överbelastade och det är ofta brist på mat. Såvitt bekant
förekommer inga politiska fångar.
Slaveri förekommer inte i São Tomé och Principe.
4. Dödsstraff
3
Dödsstraffet är avskaffat.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det förekommer ingen rapportering om godtyckliga frihetsberövande i São
Tomé och Principe. Polisen tycks i allmänhet respektera att
brottsundersökningar enligt lagen inte får företas utan medgivande av
justitieministeriet, exempelvis när det gäller husrannsakan.
Några administrativa hinder eller restriktioner tillämpas ej när det gäller resor
inom landet eller utomlands.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Konstitutionen innehåller klara regler om ett oberoende rättsväsende.
Medborgarna tillförsäkras ett rättvist rättegångsförfarande, rätten till juridiskt
biträde samt möjligheten till överklagande.
Rättssystemet är uppbyggt efter portugisiskt mönster med högsta domstolen,
Tribunal Supremo, som högsta dömande instans. I första instansen finns tre
domstolar. Ett generellt problem inom rättssystemet är att få tjänstemän har
adekvat utbildning. Dessutom är de i regel lågt avlönade vilket medför risk för
korruption. Rättsväsendet lider därtill brist på budgetmedel för att bedriva en
effektiv verksamhet.
En relativt stor mängd framstående politiker dömdes under enpartistaten
(1975-1991) till exilstraff. De är numera välkomna att återvända till hemlandet.
Exilstraffet avskaffades i och med den nya konstitutionen.
7. Straffrihet
Rättsväsendet är i princip fristående från staten men kan i praktiken utsättas
för påtryckningar och manipulation för att passa makthavarna. Straffrihet torde
ha förekommit, särskilt när det gäller brott begångna av representanter för
staten. Straffrihet undergräver statens auktoritet och respekten för de styrande
politikerna.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Konstitutionen tillförsäkrar yttrandefrihet, föreningsfrihet, församlingsfrihet
och religionsfrihet samt rätten att ansluta sig till politiska och fackliga
organisationer. Regeringen respekterar i regel dessa rättigheter.
4
På grund av det ekonomiska läget och bristen på tryckerifaciliteter utkommer
de få tidningar som finns - två statliga och sex oberoende - tämligen sporadiskt,
kanske en eller två gånger i månaden. TV och radio är statsägda. Inga
fristående radiostationer existerar, men de förbjuds inte i lag utan frånvaron
har snarare en ekonomisk förklaring. Återutsändning sker lokalt av program
från Voice of America, Radio France International och portugisiska radions
internationella kanal. De politiska partierna ger då och då ut nyhetsbrev och
presskommunikéer, ofta med kritik mot regeringen och varandra.
Regeringen har inte infört några restriktioner för användandet av e-post,
internet eller satellittelefoner.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Den gällande författningen trädde i kraft 1990 efter en folkomröstning.
Författningen delar den verkställande makten mellan presidenten och
premiärministern. Presidenten utser premiärministern som i sin tur utser övriga
ministrar i regeringen. Den lagstiftande makten ligger hos
nationalförsamlingens 55 ledamöter, men presidenten har rätt att stoppa lagar
genom veto. Detta faktum har varit en källa till de många konflikter som har
skakat den politiska scenen sedan president de Menezes tillträde 2001.
I mars år 2006 hölls parlamentsval med ett valdeltagande runt 50 procent. I
några av valdistrikten uppmanades väljare att bojkotta valen för att markera sitt
missnöje med att politikerna inte hade uppfyllt tidigare vallöften om att
installera el och vatten och annan service. Förespråkarna av en bojkott
hindrade också väljare från att komma till urnorna, vilket ledde till att
myndigheterna beslöt att nästan 10 000 väljare skulle få en andra chans att
avlägga sin röst den 2 april.
Parlamentet domineras av det ledande partiet Förnyelsekrafternas demokratiska
rörelse - Partiet för demokratisk samling (MDFM-PCD) med nära band till
presidenten samt Frihetsrörelsen för São Tomé och Príncipe (MLSTP) och
Oberoende demokratisk handling (ADI).
I presidentvalet den 30 juli återvaldes den förmögne, 64-årige kakaoodlaren
Fradique de Menezes, med stöd av MDFM-PCD, till ännu en presidentperiod
med 60 procent av rösterna. Hans främste utmanare, Patrice Trovoada från
ADI, fick knappt 39 procent. Valdeltagandet var 63 procent, och enligt
utländska observatörer förlöpte allt lugnt och enligt reglerna.
Den politiska makten i Sao Tomé och Principe är begränsad till en liten grupp
av enskilda personer och familjer som utgör landets politiska och ekonomiska
elit.
5
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Sao Tomé och principe har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner (de s.k.
”core labour standards”) om mänskliga rättigheter:
Förbud mot tvångsarbete (konventionerna nr 29 och 105)
Förbud mot barnarbete (konventionerna nr 138 och 182)
Icke-diskriminering i arbetslivet (konventionerna nr 100 och 111)
Föreningsfrihet och förhandlingsrätt (konventionerna 87 och 98)
Majoriteten av befolkningen bor i och omkring huvudstaden São Tomé.
Arbetslösheten är hög. En stor andel av befolkningen är statligt anställd eller
arbetar inom jordbruks- och fiskesektorerna. São Tomé och Principe är för
närvarande ett av jordens fattigare länder och erhåller därför ett visst
utvecklingsbistånd.
Förhållandena på kakaoplantagerna - i praktiken den största arbetsgivaren i São
Tomé och Principe - är svåra. Den genomsnittliga lönen räcker inte för att
möjliggöra en acceptabel levnadsstandard, särskilt som den ständigt urholkas
på grund av inflationen. Kakaoarbetarna har visserligen tillgång till enklare
bostäder, rudimentär utbildning för barnen, hälsovård och subventionerade
priser i bolagets affär, men korruption och dålig styrning från statens sida
omintetgör ofta förmånerna.
Arbetsveckan uppgår till 40 timmar. Anställda - i privat såväl som offentlig
tjänst - har enligt lag rätt till rimliga hälso- och säkerhetsförhållanden på
arbetsplatsen. Regeringen är ansvarig för att lagen tillämpas men i realiteten är
de åtgärder som vidtas otillräckliga.
Någon diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller
politisk åsikt förekommer i princip inte.
Det finns inga rapporter om tvångsarbete, som också är förbjudet enligt lag.
Konstitutionen ger medborgarna rätt att bilda fackföreningar och förhandla
om löner, men eftersom staten ännu är den viktigaste arbetsgivaren dikteras
oftast villkoren därifrån. Det existerar endast ett fåtal fackföreningar.
Strejkrätten är inskriven i konstitutionen men ILO har tidigare kritiserat
regeringen för dess krav på två tredjedelars majoritet när anställda fattar beslut
om att gå ut i strejk.
6
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Det råder brist på utbildad sjukvårdspersonal. Cirka 10 procent av
statsbudgeten är allokerad till hälsovård och landet är beroende av bistånd
utifrån för att kunna hålla sjukhusen i drift. Av 1 000 födda barn dör i
genomsnitt 53 under sitt första år. Medellivslängden är 66 år. Diskriminering
tycks inte förekomma inom hälsovården.
12. Rätten till utbildning
Även utbildningssektorn lever med knappa resurser. Tilldelningen av budgeten
uppgår till mindre än 10 procent och beroendet av internationellt bistånd är
stort.
Statistiken visar att endast hälften av alla invånare har genomgått fyra års
skolgång och en tredjedel åtta år. I nuvarande generation är det dock 87
procent som har gått fyra år i skolan. Kvaliteten på utbildningen anses dock
vara oroväckande dålig. De få befintliga skolbyggnaderna är i uselt skick,
majoriteten har inte utrustats sedan självständigheten 1975, och bristen på
skolböcker är stor. Läget innebär i praktiken att eleverna undervisas i omgångar
om cirka tre timmar per dag. Många går om de första åren, för att sedan
definitivt lämna skolan. Endast hälften av lärarna i grundskolan är utbildade i
sitt yrke. Det finns inga universitet i landet.
Det förekommer inte några skillnader mellan flickors och pojkars rätt till
undervisning eller mellan olika befolkningsgrupper. Befolkningen är relativt
homogen och några etniska minoriteter i egentlig mening finns inte i São Tomé
och Principe.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
São Tomé och Principe är ett av världens fattigare länder med ranking 126 på
Human Development Index. Per capitainkomsten uppgår till ungefär 419 USD
om året. Svält förekommer dock inte och tillgången på bostäder förefaller vara
tillfredsställande, om än av mycket bristfälligt slag. Landet är litet, både till yta
och till befolkningsantal. De 160 000 invånarna bor på i huvudsak två öar med
en sammanlagd areal av 1 000 kvadratkilometer. Det förekommer inte någon
skillnad mellan män och kvinnor eller mellan olika befolkningsgrupper när det
gäller rätten till en skälig levnadsstandard. De statliga grundlönerna höjdes
under år 2005 till 53,60 USD per månad.
7
São Tomé och Principe har ingått ett avtal med Nigeria om utvinning av råolja
i havet och produktionen förväntas inledas under 2007. När detta avtal
omvandlas i konkret handling och oljeindustrin får fotfäste i São Tomé och
Principe kommer inte enbart arbetsmarknaden utan hela samhället att radikalt
förändras. Redan har vissa förskottsbetalningar erhållits. Dessutom innebär det
ökade intresset för landet att inkomstflödet ökar också inom andra sektorer.
Potentialen är synnerligen omfattande, såväl i oljefälten som inom kort
kommer att utvinnas tillsammans med Nigeria, som i dem som är belägna
uteslutande inom São Tomé och Principes ekonomiska zon.
Oljeinkomsterna utgör dock en källa till konflikter mellan regeringen på Sao
Tomé och den mycket fattiga befolkningen på Principe som kritiserar
regeringen för bristande intresse för ön. Oljefyndigheterna finns i Principes
territorialvatten vilket, mot bakgrund av utvecklingen i Angola och Nigeria,
föranleder oro att framväxten av separatiströrelser kan leda till ökade
spänningar mellan öarna.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Konstitutionen ger kvinnan samma rättigheter som mannen. Lagen föreskriver
mammaledighet i 60-75 dagar. Det existerar vidare lagstiftning som garanterar
kvinnan rätt till samma lön och behandling i övrigt på arbetsplatsen som män.
Trots dessa garantier drar kvinnan av tradition ett stort lass vad gäller familjens
försörjning, inte minst på grund av sociala och kulturella traditioner. De flesta
arbetar i tunga arbeten såsom jordbruk och fiske. Det finns rapporter om
kvinnomisshandel i hemmen, men få kvinnor väljer att rapportera sådant våld
vidare. Kvinnors läskunnighet är bland de yngre något lägre än för männen (92
procent jämfört med 95 procent), men bland de äldre betydligt lägre bland
kvinnor (26 procent jämfört med 76 procent).
15. Barnets rättigheter
São Tomé och Principe ratificerade barnkonventionen 1991. I anslutning till
detta inrättades en nationell kommission med syfte att utarbeta ett
handlingsprogram. Det finns dock idag inga uppgifter om existensen av ett
sådant dokument, inte heller huruvida harmonisering av lagstiftningen skett
efter ratificeringen.
Av befolkningen är 41 procent yngre än 15 år. I ett afrikanskt perspektiv är
barnadödligheten relativt låg. Mödra- och barnhälsovården har förbättrats,
8
bland annat genom ett tidigare omfattande svenskt stöd via Rädda Barnen.
Gatubarn i dess egentliga bemärkelse existerar, om än i begränsad omfattning.
All undervisning upp till 14 år är kostnadsfri och i princip obligatorisk. Någon
skillnad härvidlag görs ej mellan flickor och pojkar.
Barnarbete förekommer även om lagen stipulerar en minimiålder på 14 år för
att ta arbetsanställning. Åldersgränsen är 18 år för särskilt riskfyllda eller tunga
arbeten. Underåriga får arbeta högst sju timmar om dagen eller 35 timmar i
veckan.
Barnarbete förekommer i huvudsak inom jordbruk och gatuhandel.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Befolkningen är som redan framhållits relativt homogen. Enligt grundlagen har
alla samma rätt oavsett ras, hudfärg, etnisk härkomst, sexuell läggning, religiös,
politisk eller annan åskådning. Invandrare kommer i huvudsak från Angola,
Kap Verde och Nigeria. De åtnjuter samma rättigheter som santomenser men
fråntogs genom en ändring i vallagen 1996 rättigheten att rösta.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte förbjuden enligt lag. Några rapporter om förföljelse av
homo-, bi- eller transsexuella förekommer veterligen inte.
18 Flyktingars rättigheter
São Tomé och Principe har undertecknat FN:s flyktingkonvention. Den
nationella lagstiftningen förefaller dock inte ge flyktingar några uttryckliga
garantier. Samtidigt finns inte några uppgifter om att flyktingar skulle ha
återsänts till länder där de riskerar att utsättas för övergrepp. Landet
samarbetar med UNHCR. Några flyktingströmmar till eller från landet tycks
knappast förekomma. Det finns heller inga internflyktingar.
19. Funktionshindrades rättigheter
Något program för att särskilt uppmärksamma funktionshindrade personers
situation finns veterligen inte. São Tomé och Principe kan således inte
beskrivas som något samhälle tillgängligt för personer med funktionshinder. Å
andra sidan förekommer såvitt bekant inte någon direkt diskriminering av
personer med funktionshinder.
9
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det civila samhället på Sao Tomé och Principe är litet och outvecklat. Ett visst
stöd från internationella organisationer ges för att utveckla civilsamhällets
kapacitet att följa upp hanteringen av de potentiella oljeinkomsterna.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Ett antal bilaterala biståndsgivare är verksamma i Sao Tomé och Principe.
Även FN, Världsbanken, IMF och EU ger stöd bl.a. till fattigdomsminskning
och kapacitetsutveckling. Sverige har få kontakter med landet.
