Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i São Tomé & Príncipe 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Militärkuppen som ägde rum under sommaren år 2003 kunde avvärjas redan
efter en vecka. Händelsen pekar dock på det lilla och bräckliga landets
sårbarhet, inte minst i ljuset av de stora oljetillgångarna som nu skymtar.
Dragkampen mellan presidenten och regeringen har fortsatt då det råder viss
konstitutionell oklarhet rörande rollfördelningen. Ny regering tillträdde i
september år 2004 och det var återigen dags för en regeringsombildning i juni
2005. Det hittills så fattiga landet har nu påbörjat exploateringen av omfattande
oljetillgångar. Välståndet kan komma att förbättras och nuvarande BNP per
capita om ungefär 320 USD kan komma att genomgå en dramatisk förändring.
En verklig förbättring för folkflertalets situation kräver dock att korruptionen
kan stävjas och att en rimlig inkomstfördelning sker rörande oljeinkomsterna.
De tillkortakommanden som finns avseende respekten för de mänskliga
rättigheterna (MR) har främst sin grund i rättsväsendets administrativa brister.
De brott som förekommer rör huvudsakligen våld mot kvinnor, barnarbete
och svåra förhållanden på kakaoplantagerna.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna på de
mänskliga rättigheternas område
São Tomé och Principe har ratificerat:
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC) men däremot ej dess två
fakultativa tilläggsprotokoll om barn i väpnade konflikter respektive om
handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
- Konventionen om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) samt undertecknat dess fakultativa tilläggsprotokoll om
enskild klagorätt.
- Flyktingkonventionen.
2
-
Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter.
São Tomé och Principe har undertecknat men ännu ej ratificerat:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
samt dess två fakultativa tilläggsprotokoll.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(CESCR).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD)
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (CAT) men ej undertecknat dess
fakultativa tilläggsprotokoll.
En anledning till att endast ett fåtal konventioner ratificerats torde vara den
svaga administrativa kapaciteten i landet.
3. Respekten för liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Dödsstraffet avskaffades i samband med den nya konstitutionen som
tillförsäkrar den enskilde rätten till liv och förbjuder användandet av tortyr eller
annan grym behandling.
Det finns uppgifter om att omild behandling förekommer från såväl polisers
sida som i fängelserna. Förhållandena i landets fängelser är svåra. Många av
fängelserna är överbelastade och det är ofta brist på mat. Såvitt bekant
förekommer inga politiska fångar.
Slaveri finns inte i São Tomé och Principe.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat.
5. Rättsäkerhet
Konstitutionen innehåller klara regler om ett oberoende rättsväsende.
Medborgarna tillförsäkras ett rättvist rättegångsförfarande, rätten till juridiskt
biträde samt möjligheten till överklagande.
Rättssystemet är uppbyggt efter portugisiskt mönster med högsta domstolen,
Tribunal Supremo, som högsta dömande instans. I första instansen finns tre
domstolar. Ett generellt problem inom rättssystemet är att få tjänstemän har
adekvat utbildning. Dessutom är de i regel lågt avlönade vilket medför risk för
korruption. Rättsväsendet lider därtill brist på budgetmedel för att bedriva en
effektiv verksamhet.
3
En relativt stor mängd framstående politiker dömdes under enpartistaten
(1975-1991) till exilstraff. De är numera välkomna att återvända till hemlandet.
Exilstraffet avskaffades i och med den nya konstitutionen.
6. Personlig frihet
Det förekommer ingen rapportering om godtyckliga frihetsberövande i São
Tomé och Principe. Polisen tycks i allmänhet respektera att
brottsundersökningar enligt lagen inte får företas utan medgivande av
justitieministeriet, exempelvis när det gäller husrannsakan.
Några administrativa hinder eller restriktioner tillämpas ej när det gäller resor
inom landet eller utomlands.
7. Straffrihet
Rättsväsendet är i princip fristående från staten men kan i praktiken utsättas
för påtryckningar och manipulation för att passa makthavarna. Straffrihet torde
ha förekommit, särskilt när det gäller brott begångna av representanter för
staten. Sådan straffrihet undergräver statens auktoritet och respekten för de
styrande politikerna.
8. Yttrande och mediafrihet
Konstitutionen tillförsäkrar yttrandefrihet, föreningsfrihet, församlingsfrihet
och religionsfrihet samt rätten att ansluta sig till politiska och fackliga
organisationer. Regeringen respekterar i regel dessa rättigheter.
På grund av det ekonomiska läget och bristen på tryckerifaciliteter utkommer
de få tidningar som finns - två statliga och sex oberoende - tämligen sporadiskt,
kanske en eller två gånger i månaden. TV och radio är statsägda. Inga
fristående radiostationer existerar, men de förbjuds inte i lag utan frånvaron av
dem har snarare en ekonomisk förklaring. Återutsändning sker lokalt av
program från Voice of America, Radio France International och portugisiska
radions internationella kanal. De politiska partierna ger då och då ut nyhetsbrev
och presskommunikéer, ofta med kritik mot regeringen och varandra.
Regeringen har inte infört några restriktioner för användandet av e-post,
internet eller satellittelefoner.
9. De politiska institutionerna
År 1991 genomfördes de första fria valen, därefter 1994, 1998 och 2002.
Presidentval ägde rum 1996 samt i juli 2001. Internationella valövervakare var
närvarande vid samtliga tillfällen. Det allmänna omdömet är att valen i stort
sätt varit fria och rättvisa. Smärre administrativa problem har kunnat lösas i
efterhand. Såväl president- som parlamentsval skall nästa gång genomföras år
2006. Då väntas även lokala val.
4
Presidenten utser premiärministern som i sin tur väljer övriga ministrar i
regeringen. Efter en viss inrikespolitisk turbulens genomfördes nya
parlamentsval i mars 2002. Movimento de Libertacão de São Tomé & Príncipe
– Partido Social Demócrata (MLSTP-PSD) tog därvid hem segern, om än med
mycket liten marginal - endast ett mandat - till det näst största partiet,
Movimento Democrático das Forcas da Mudanca – Partido da Convergência
Democrática (MDFM-PCD). Det senare partiet är presidenten närstående.
Det politiska livet kännetecknas av en viss röra. Presidenten drar sig inte för att
använda sin rätt att avsätta regeringar för att lösa politiska knutar. Ett nytt
kabinett tillträdde hösten år 2002, lett av en kvinnlig premiärminister. Därefter
har vissa förändringar skett. I september 2004 tvingades premiärministern och
några andra ministrar lämna sina uppdrag. I juni 2005 var det åter dags för en
ny regering. Denna gång med medlemmar endast från MLSTP-PSD, men med
parlamentariskt stöd från ett av de mindre partierna (ADI). Regeringen leds av
Maria do Carmo Silveira. Tre kvinnliga ministrar ingår för närvarande i
regeringen.
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
São Tomé och Principe är för närvarande ett av jordens fattigare länder och
erhåller därför ett visst utvecklingsbistånd. Administrationens låga
mottagningskapacitet begränsar emellertid biståndets nytta.
Majoriteten av befolkningen bor i och omkring huvudstaden São Tomé.
Arbetslösheten är hög. En stor andel av befolkningen är statligt anställd eller
arbetar inom jordbruks- och fiskesektorerna.
Förhållandena på kakaoplantagerna - i praktiken den största arbetsgivaren i São
Tomé och Principe - är svåra. Den genomsnittliga lönen räcker inte för att
möjliggöra en acceptabel levnadsstandard, särskilt som den ständigt urholkas
på grund av inflationen. Kakaoarbetarna har visserligen tillgång till enklare
bostäder, rudimentär utbildning för barnen, hälsovård och subventionerade
priser i bolagets affär, men korruption och dålig styrning från statens sida
omintetgör ofta förmånerna.
Arbetsveckan uppgår till 40 timmar. Anställda - i privat såväl som offentlig
tjänst - har enligt lag rätt till rimliga hälso- och säkerhetsförhållanden på
arbetsplatsen. Regeringen är ansvarig för att lagen tillämpas men i realiteten är
de åtgärder som vidtas otillräckliga.
São Tomé och Principe har ingått ett avtal med Nigeria om utvinning av råolja
i havet. När detta avtal omvandlas i konkret handling och oljeindustrin får
fotfäste i São Tomé och Principe kommer inte enbart arbetsmarknaden utan
5
hela samhället att radikalt förändras. Redan har vissa förskottsbetalningar
erhållits. Dessutom innebär det ökade intresset för landet att inkomstflödet
ökar också inom andra sektorer. Potentialen är synnerligen omfattande, såväl i
oljefälten som inom kort kommer att utvinnas tillsammans med Nigeria, som i
dem som är belägna uteslutande inom São Tomé och Principes ekonomiska
zon. Trots potentialen för en välståndshöjning tonar också farhågorna upp sig
rörande korruption och bristande inkomstfördelning.
Någon diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller
politisk åsikt förekommer i princip inte.
Ej heller finns rapporter om tvångsarbete, som för övrigt är förbjudet enligt
lag. Konstitutionen ger medborgarna rätt att bilda fackföreningar och
förhandla om löner men eftersom staten ännu är den viktigaste arbetsgivaren
dikteras oftast villkoren därifrån. Det existerar endast ett fåtal fackföreningar.
Strejkrätten är inskriven i konstitutionen men ILO har tidigare kritiserat
regeringen för dess krav på två tredjedelars majoritet när anställda fattar beslut
om att gå ut i strejk.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Det råder brist på utbildad sjukvårdspersonal. Cirka 10 procent av
statsbudgeten är allokerad till hälsovård och landet är beroende av bistånd
utifrån för att kunna hålla sjukhusen i drift. Av 1 000 födda barn dör i
genomsnitt 53 under sitt första år. Medellivslängden är 66 år. Diskriminering
tycks inte förekomma inom hälsovården.
12. Rätten till utbildning
Även utbildningssektorn lever med knappa resurser. Tilldelningen av budgeten
uppgår till mindre än 10 procent, varför beroendet av internationellt bistånd är
stort.
Statistiken visar att endast hälften av alla invånare har genomgått fyra års
skolgång och en tredjedel åtta år. I nuvarande generation är det dock 87
procent som har gått fyra år i skolan. Kvaliteten på utbildningen anses dock
vara oroväckande dålig. De få befintliga skolbyggnaderna är i uselt skick, de
flesta har inte utrustats sedan självständigheten 1975, och bristen på skolböcker
är stor. Läget innebär i praktiken att eleverna undervisas i omgångar om cirka
tre timmar per dag. Många går om de första åren, för att sedan definitivt lämna
skolan. Endast hälften av lärarna i grundskolan är utbildade i sitt yrke.
Universitet saknas.
Det förekommer inte några skillnader mellan flickors och pojkars rätt till
undervisning eller mellan olika befolkningsgrupper. Befolkningen är relativt
6
homogen och några etniska minoriteter i egentlig mening finns inte i São Tomé
och Principe.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
São Tomé och Principe är som sagt ett av världens fattigare länder. Per
capitainkomsten uppgår till ungefär 320 USD om året. Svält förekommer dock
inte och tillgången på bostäder förefaller vara tillfredsställande, om än av
mycket bristfälligt slag. Landet är litet, både till yta och till befolkningsantal.
140 000 människor bor på i huvudsak två öar med en sammanlagd areal av 1
000 kvadratkilometer. Fattigdomsproblemen borde därför i takt med ökade
oljeintäkter vara hanterbara. Det förekommer inte någon skillnad mellan män
och kvinnor eller mellan olika befolkningsgrupper när det gäller rätten till en
högre levnadsstandard. De statliga grundlönerna höjdes nyligen efter fackliga
påtryckningar till 53,60 USD per månad.
14. Kvinnans ställning
Konstitutionen ger kvinnan samma rättigheter som mannen. Lagen föreskriver
mammaledighet i 60-75 dagar. Det existerar vidare lagstiftning som garanterar
kvinnan rätt till samma lön och behandling i övrigt på arbetsplatsen som män.
Trots dessa garantier drar kvinnan av tradition ett stort lass vad gäller familjens
försörjning, inte minst på grund av sociala och kulturella traditioner. De flesta
arbetar i tunga arbeten såsom jordbruk och fiske. Det finns rapporter om
kvinnomisshandel i hemmen, men få kvinnor väljer att rapportera sådant våld
vidare. Kvinnors läskunnighet är bland de yngre något lägre än för männen (92
procent jämfört med 95 procent), men bland de äldre betydligt lägre bland
kvinnor (26 procent jämfört med 76 procent).
15. Barnens rättigheter
São Tomé och Principe ratificerade barnkonventionen 1991. I anslutning till
detta inrättades en nationell kommission med syfte att utarbeta ett
handlingsprogram. Det finns dock idag inga uppgifter om existensen av ett
sådant dokument, inte heller huruvida harmonisering av lagstiftningen skett
efter ratificeringen.
Av befolkningen är 41 procent yngre än 15 år. I ett afrikanskt perspektiv är
barnadödligheten relativt låg. Mödra- och barnhälsovården har förbättrats,
bland annat genom ett tidigare omfattande svenskt stöd via Rädda Barnen.
Gatubarn i dess egentliga bemärkelse existerar, om än i begränsad omfattning.
All undervisning upp till 14 år är kostnadsfri och i princip obligatorisk. Någon
skillnad härvidlag görs ej mellan flickor och pojkar.
Barnarbete förekommer även om lagen stipulerar en minimiålder på 14 år för
att ta arbetsanställning. Åldersgränsen är 18 år för särskilt riskfyllda eller tunga
7
arbeten. Underåriga får arbeta högst sju timmar om dagen eller 35 timmar i
veckan.
Barnarbete förekommer i huvudsak inom jordbruk och gatuhandel.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Befolkningen är som redan framhållits relativt homogen. Enligt grundlagen har
alla samma rätt oavsett ras, hudfärg, etnisk härkomst, sexuell läggning, religiös,
politisk eller annan åskådning. Invandrare finns, i huvudsak från Angola, Kap
Verde och numera Nigeria. De åtnjuter samma rättigheter som santomenser
men fråntogs genom en ändring i vallagen 1996 rättigheten att rösta.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Homosexualitet är inte förbjuden enligt lag. Några rapporter om förföljelse av
homo-, bi- eller transsexuella förekommer veterligen inte.
18. Flyktingars rättigheter
São Tomé och Principe har undertecknat FN:s flyktingkonvention. Den
nationella lagstiftningen förefaller dock inte ge flyktingar några uttryckliga
garantier. Samtidigt finns inte några uppgifter om att flyktingar skulle ha
återsänts till länder där de riskerar att utsättas för övergrepp. Landet
samarbetar med UNHCR. Några flyktingströmmar till eller från landet tycks
knappast förekomma. Det finns heller inga internflyktingar.
19. Funktionshindrades situation
Något program för att särskilt uppmärksamma de funktionshindrades situation
finns veterligen inte. São Tomé och Principe kan således inte beskrivas som
något samhälle tillgängligt för personer med funktionshinder. Å andra sidan
förekommer såvitt bekant inte någon direkt diskriminering av personer med
funktionshinder.
