Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte
ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör sökas också från
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i São Tomé och Principe 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Den demokratiska republiken São Tomé och Principe består av huvudöarna
São Tomé och Principe, samt ett antal mindre kringliggande öar i Guineabukten utanför Afrikas sydvästra kustlinje. De 160 000 invånarna bor i huvudsak på
två öar med en sammanlagd yta av 1 000 kvadratkilometer. Levnadsstandarden
i öriket är låg och fattigdomen är utbredd. Under år 2006 genomfördes fria och
rättvisa parlaments- och presidentval. Under 2007 ockuperade polisens specialstyrkor polisbyggnaden, men i allmänhet bedöms de civila myndigheterna ha
kontroll över polis och militär.
Staten bedöms i allmänhet ha för avsikt att respektera de mänskliga rättigheterna även om bland annat administrativa brister i rättsväsendet, omfattande korruption, straffrihet, våldsanvändning, diskriminering av kvinnor och personer
som lever med hiv/aids, barnarbete och dåliga arbetsförhållanden förekommer.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Sao Tomé och Principe har ratificerat:
− Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC), men inte de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn
− Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination
2
Against Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt
− Den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter
− Flyktingkonventionen, Convention Related to the Status of Refugees, samt det
tillhörande protokollet från 1966
Sao Tomé och Principe har undertecknat, men ej ratificerat:
− Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), liksom de fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
− Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR)
− Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD)
− Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr
− Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC)
São Tomé och Principe har ännu inte undertecknat:
− Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (öppnades för
undertecknande 2007)
− Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of all Persons from Enforced Disappearances (öppnades för
undertecknande 2007)
São Tomé och Principe har enligt uppgift inte bjudit in någon av FN:s särskilda
rapportörer för de mänskliga rättigheterna till öriket.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Dödsstraffet avskaffades i samband med den nya grundlagen som tillförsäkrar
den enskilde rätten till liv och förbjuder användandet av tortyr eller annan
grym behandling.
Det finns uppgifter om att omild behandling förekommer såväl från polisen
som i fängelserna. Förhållandena i landets fängelser är svåra. Många av
fängelserna är överbelastade och det är ofta brist på mat.
3
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det förekommer ingen känd rapportering om godtyckliga frihetsberövanden i
São Tomé och Principe. Polisen tycks i allmänhet respektera att tvångsmedel i
brottsundersökningar enligt lagen inte får företas utan medgivande av justitieministeriet, exempelvis när det gäller husrannsakan.
Inga administrativa hinder eller restriktioner tillämpas när det gäller resor inom
landet eller till utlandet.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Grundlagen innehåller klara regler om ett oberoende rättsväsende.
Medborgarna tillförsäkras ett rättvist rättegångsförfarande, rätten till juridiskt
biträde samt möjligheten till överklagande.
Rättssystemet är uppbyggt efter portugisiskt mönster med högsta domstolen,
Tribunal Supremo, som högsta dömande instans. I första instansen finns tre
domstolar. Ett generellt problem inom rättssystemet är att få tjänstemän har
tillräcklig utbildning. Dessutom är de i regel lågt avlönade vilket medför risk
för korruption. Rättsväsendet lider därtill brist på budgetmedel för att bedriva
en effektiv verksamhet.
En relativt stor mängd framstående politiker dömdes under enpartistaten
(1975-1991) till exilstraff. De är numera välkomna att återvända till hemlandet.
Exilstraffet avskaffades i och med den nya grundlagen.
7. Straffrihet
Rättsväsendet är i princip fristående från staten, men kan i praktiken utsättas
för påtryckningar och manipulation för att passa innehavare av högre offentliga
ämbeten. Straffrihet uppges förekomma.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Grundlagen tillförsäkrar yttrandefrihet, föreningsfrihet, församlingsfrihet och
religionsfrihet samt rätten att ansluta sig till politiska och fackliga organisationer. Regeringen respekterar i regel dessa rättigheter.
4
Det finns både statliga och oberoende medier som enligt uppgift verkar fritt.
Det gäller även internationella medier som verkar i landet. De politiska partierna ger då och då ut nyhetsbrev och presskommunikéer, ofta med kritik mot
regeringen och varandra.
Det förekommer inga statliga begränsningar i användandet av Internet.
Tillgången är dock begränsad.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Den gällande författningen trädde i kraft 1990 efter en folkomröstning.
Författningen delar den verkställande makten mellan presidenten och
premiärministern. Presidenten utser premiärministern, som i sin tur utser
övriga ministrar i regeringen. Den lagstiftande makten ligger hos nationalförsamlingens 55 ledamöter, men presidenten har rätt att hindra lagar genom veto.
Detta faktum har varit en källa till de många konflikter som skakat den politiska scenen sedan president Fradique de Menezes tillträde 2001.
I mars år 2006 hölls parlamentsval med ett valdeltagande runt 50 procent.
I några av valdistrikten uppmanades väljare att bojkotta valen för att markera
sitt missnöje med att politikerna inte hade uppfyllt tidigare vallöften om att
installera el och vatten och andra tjänster. Förespråkarna av en bojkott hindrade också väljare från att komma till valurnorna, vilket ledde till att myndigheterna beslöt att nästan 10 000 väljare skulle få en andra chans att avlägga sin röst
den 2 april.
Parlamentet domineras av det ledande partiet Förnyelsekrafternas demokratiska rörelse - Partiet för demokratisk samling (MDFM-PCD), med nära band
till presidenten samt Frihetsrörelsen för São Tomé och Principe (MLSTP) och
Oberoende demokratisk handling (ADI).
I presidentvalet den 30 juli återvaldes den förmögne, 64-årige kakaoodlaren
Fradique de Menezes (med stöd av MDFM-PCD) med 60 procent av rösterna
till ännu en presidentperiod. Hans främste utmanare, Patrice Trovoada från
ADI, fick knappt 39 procent. Valdeltagandet var 63 procent och enligt utländska observatörer förlöpte valet lugnt och enligt internationella standarder.
Den politiska makten i Sao Tomé och Principe är begränsad till en liten grupp
av enskilda personer och familjer som utgör landets politiska och ekonomiska
elit. Korruptionen anses allmänt vara omfattande.
5
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
São Tomé och Principe har ratificerat Internationella arbetsorganisationen
ILO:s (International Labour Organizations) åtta centrala konventioner om de
mänskliga rättigheterna. Majoriteten av befolkningen bor i och omkring huvudstaden São Tomé. Arbetslösheten är hög. En stor andel av befolkningen är
statligt anställd eller arbetar inom jordbruks- och fiskerinäringarna. São Tomé
och Principe är för närvarande ett av världens fattigare länder och erhåller ett
visst utvecklingsbistånd.
Förhållandena på kakaoplantagerna – i praktiken den största arbetsgivaren i
São Tomé och Principe – är svåra. Lönenivån är mycket låg.
Arbetsveckan uppgår formellt till 40 timmar. Anställda – i privat såväl som
offentlig tjänst – har enligt lag rätt till rimliga hälso- och säkerhetsförhållanden
på arbetsplatsen. Regeringen är ansvarig för att lagen tillämpas, men i realiteten
är de åtgärder som vidtas otillräckliga.
Någon diskriminering i arbetslivet på grund av kön, hudfärg, religion eller
politisk åsikt har inte uppmärksammats.
Det finns inga rapporter om tvångsarbete, som också är förbjudet enligt lag.
Grundlagen ger medborgarna rätt att bilda fackföreningar och förhandla om
löner, men eftersom staten ännu är en av de viktigaste arbetsgivarna dikteras
oftast villkoren därifrån. Det existerar endast två fackföreningar.
Strejkrätten är inskriven i grundlagen, men ILO har tidigare kritiserat regeringen för dess krav på två tredjedelars majoritet när anställda fattar beslut om att
gå ut i strejk.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Runt tio procent av landets utgifter (år 2004) går till hälsovård, men det råder
brist på utbildad sjukvårdspersonal och landet är beroende av bistånd utifrån
för att kunna hålla sjukhusen i drift. Av 1 000 födda barn dör i genomsnitt 53
under sitt första år. Medellivslängden är 65 år. 13 procent av barnen under 5 år
uppges lida av undernäring
12. Rätten till utbildning
Resurserna till utbildningssektorn är knappa. Tilldelningen av budgeten uppgår
till mindre än 10 procent och behovet av internationellt bistånd är stort. All un-
6
dervisning upp till 15 år är kostnadsfri och i princip obligatorisk. Någon skillnad härvidlag mellan flickor och pojkar har inte rapporterats.
Generellt lider skolsystemet av resurs- och personalbrister, vilket får omfattande följder för utbildningsnivån i landet. Enligt tillgänglig statistik har endast
hälften av alla invånare genomgått fyra års skolgång och en tredjedel åtta år.
I nuvarande generation är det dock 87 procent som har gått fyra år i skolan.
Undervisningen anses hålla låg kvalitet och sker för det mesta endast några
timmar om dagen. Skolbyggnaderna är i många fall i dåligt skick och utbildning
upp till sjätte klass ges endast i provinshuvudstäderna. Endast hälften av lärarna i grundskolan är utbildade i sitt yrke. Det finns inga universitet i landet.
När det gäller rätt till undervisning förekommer varken några kända skillnader
mellan flickor och pojkar eller mellan olika befolkningsgrupper. Befolkningen
är relativt homogen och några etniska minoriteter i egentlig mening finns inte i
São Tomé och Principe.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
São Tomé och Principe är ett av världens fattigare länder och ligger på plats
123 i FN:s utvecklingsprogram UNDP:s utvecklingsindex. Inkomsten per
capita uppgår till ungefär 419 US-dollar om året. Tillgången på bostäder förefaller vara tillfredsställande, men dessa är inte av högre standard. 21 procent av
befolkningen uppges sakna tillgång till rent vatten. Generellt förekommer det
inte någon skillnad mellan män och kvinnor eller mellan olika befolkningsgrupper när det gäller rätten till en skälig levnadsstandard.
São Tomé och Principe har ingått ett avtal med Nigeria om utvinning av råolja
i havet. När detta avtal omvandlas i handling och om oljeindustrin får fotfäste i
São Tomé och Principe kommer inte enbart arbetsmarknaden utan hela samhället att förändras i grunden.
Oljeinkomsterna utgör en källa till konflikter mellan regeringen på São Tomé
och den mycket fattiga befolkningen på Principe, som kritiserar regeringen för
bristande intresse för ön. Oljefyndigheterna finns i Principes territorialvatten
vilket, mot bakgrund av utvecklingen i Angola och Nigeria, föranleder oro att
framväxten av separatiströrelser kan leda till ökade spänningar mellan öarna.
7
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Grundlagen ger kvinnor samma rättigheter som män. Misshandel av kvinnor
har dock lyfts fram som ett omfattande problem. Under 2007 antogs en lag om
förbud mot våld i hemmet. Det existerar vidare lagstiftning som garanterar
kvinnor rätt till samma lön och behandling i övrigt på arbetsplatsen som män.
Kvinnors läskunnighet är bland de yngre något lägre än för männen (92 procent jämfört med 95 procent), men bland de äldre betydligt lägre bland kvinnor
än män (26 procent jämfört med 76 procent).
15. Barnets rättigheter
São Tomé och Principe ratificerade barnkonventionen 1991. I anslutning till
detta inrättades en nationell kommission med syfte att utarbeta ett handlingsprogram. I dag finns dock inga uppgifter om existensen av ett sådant dokument, eller om lagstiftningen givit resultat efter ratificeringen.
Av befolkningen är 41 procent yngre än 15 år. I ett afrikanskt perspektiv är
barnadödligheten relativt låg. Gatubarn och barnarbete förekommer, även om
lagen bestämt en minimiålder på 14 år för att ta arbetsanställning. Åldersgränsen för särskilt riskfyllda eller tunga arbeten är 18 år. Underåriga får arbeta högst
sju timmar om dagen, alltså max 35 timmar i veckan.
Det finns ingen känd rapportering om att handel med barn skulle förekomma.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Befolkningen är relativt homogen. Enligt grundlagen har alla samma rätt
oavsett ras, hudfärg, etnisk härkomst, sexuell läggning, religiös, politisk eller
annan åskådning. Invandrare kommer i huvudsak från Angola, Kap Verde och
Nigeria. De åtnjuter samma rättigheter som tomeaner, men fråntogs genom en
ändring i vallagen 1996 rättigheten att rösta.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte uttryckligen förbjudet enligt lag; dock finns uppgifter
om att strafflagens förbud mot upprepade handlingar i strid med naturens
ordning tolkas som ett förbud. Inga uppgifter är kända på rapporter om förföljelse av homo-, bi- eller transsexuella.
8
18 Flyktingars rättigheter
São Tomé och Principe har undertecknat FN:s flyktingkonvention. Den
nationella lagstiftningen förefaller dock inte ge flyktingar några uttryckliga
garantier. Samtidigt finns inte några uppgifter om att flyktingar skulle ha
återsänts till länder där de riskerar att utsättas för övergrepp. Landet samarbetar med UNHCR (FN:s flyktingfond) flyktingströmmar till eller från landet
är kända. Det finns heller inga internflyktingar.
19. Funktionshindrades rättigheter
Öppen diskriminering av funktionshindrade har inte rapporterats. Åtgärder för
att uppmärksamma funktionshindrade personers situation finns veterligen inte.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det civila samhället på São Tomé och Principe är litet och outvecklat. Ett visst
stöd från internationella organisationer ges för att utveckla civilsamhällets
kapacitet att följa upp hanteringen av de potentiella oljeinkomsterna.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Ett antal bilaterala biståndsgivare är verksamma i São Tomé och Principe.
Även FN, Världsbanken, IMF (Internationella valutafonden) och EU bland
annat ger stöd till fattigdomsbekämpning och kapacitetsutveckling. Sverige har
få kontakter med São Tomé och Principe.
