VRE Läkarinformation 2004-07-01 ändrad 2005-09-21 Anmälningspliktig sjukdom. Smittskyddsläkarnas information. (OW) Vancomycinresistent Enterococcus faecium och faecalis (VRE) 1. Laboratoriediagnostik Fecesodling, se lokala laboratorieanvisningar. Odling av sår/hudlesion/infarter tas med steril provtagningspinne med transportagarrör. KAD-urin. Prover förvaras i kylskåp i avvaktan på transport till laboratorium. Vid misstanke om sepsis tas aerob och anaerob blododling x 2. Prover förvaras i rumstemperatur i avvaktan på transport till laboratorium. 2. Smittvägar Direkt och indirekt kontaktsmitta. Indirekt smitta via personalens händer är den vanligaste smittvägen i vårdmiljön. Smittämnen kan också överföras via föremål och utrustning. Nedsatt immunförsvar, naturliga försvarsbarriärer som är satta ur spel, t ex genom operation/infarter och att inneliggande patienter och personal har ett stort antal kontakttillfällen med många andra människor ökar risken för smittspridning. Många patienter är mottagliga för låga smittdoser. Eftersom VRE är vanligare vid sjukhusvård utanför Norden skall patient som vårdats på utomnordisk sjukvårdsinrättning senaste halvåret vid inläggning/sjukvårdande behandling screenodlas avseende multiresistenta bakterier. Patient som behandlats med vancomycin en längre tid rekommenderas screenodling avseende VRE 3. Inkubationstid: Svår att ange 4. Patienten Bärarskap utan kliniska symtom är vanligast. Enterokocker, speciellt Enterococcus faecium och Enterococcus faecalis som ingår i tarmens normalflora, ses allt oftare som orsak till vårdrelaterade infektioner. Exempel på sådana infektioner är kateterrelaterade infektioner, sårinfektioner och infektion av främande material (kärlgraft, hjärtklaffar mm). Andelen enterokocker som är vancomycinresitenta har ökat internationellt, men är ovanliga i vårt land. På grund av antibiotikaresistens är infektioner orsakade av VRE svårbehandlade och kräver noggrann vårdhygien för att förhindra smittspridning. Behandling av patienten bör skötas av/i samråd med infektionsläkare. 5. Smittspårning/åtgärder Fråga efter: Sjukhuskontakter senaste halvåret, framförallt vid utlandsvistelse Åtgärder: Rådgör med infektions-, hygien-, smittskyddsläkare Vård: Vård av patient på isoleringsrum (helst på infektionsklinik) med patientbunden skyddsrock och god handhygien, se Handbok för hälso- och sjukvårdsarbete. Tillförlitliga studier om smittfrihet saknas. Av praktiska skäl kan man ändå tänka sig att bryta isoleringen när odlingar utfallit negativt 3 gånger i följd med minst en veckas mellanrum i frånvaro av antibakteriell behandling. I första hand rekommenderas dock vård på enkelrum med tillämpning av basala hygienrutiner under hela vårdtiden. Inga restriktioner för patienten när han/hon bor i enskilt boende. 6. Anmälan Anmäls till Smittskyddsläkare och Smittskyddsinstitutet på därför avsedd blankett (www.sminet.se). 7. Kriterier för klinisk anmälan enligt smittskyddslagen Laboratorieverifierade fall.