med världen under oss

MED VÄRLDEN
UNDER OSS
Ser ni flaggorna vi reste? Som nålar i kartorna
över alla upptäcktsfärder. Att odjuren som
slumrade i geografins outforskade periferi
avslöjades som fantasimonster. De nya namnen
på erövrade kontinenter. Nationernas gränser
och äventyrslystna kapplöpningar över världens
vidsträckta rymder. Hur insikterna om
verkligheten har vecklat ut sig i etablerade
vetenskaper och encyklopedier. Genom alfabet
och språk som möjliggör förståelser och
formulerar världen på ett sätt som både ligger
nära och utmanar det vi känner som sant.
Genom observationer, antaganden och
tolkningar har världen skrivits fram. Vi kanske
möter den i reseskildringar, avhandlingar och
journalistiken. Nära sammanbunden med en
tradition av tolkningsföreträden och ett slags
upplysningens sken som ofta har förutsatt ett
manligt subjekt och den trovärdighet som
tillskrivits
denna
sociala
position.
Verkligheten. Som initierade erfarenheter och
övertygelser eller som tvivelaktiga bud och
förvanskade urkunder. I den biologiska
systematikens bestämda ordning av floror,
mineraler och alla djurens arter. I de samtal och
informationsflöden som vi delar och
konfronteras med. En föränderlig bild av
världen. Oräkneliga bilder. Där årgångar av
världsatlaser kan avslöja hur geografiska
skiljelinjer omförhandlas i relation till sina
sociala, politiska och ekonomiska betydelser
och där de tidigare världslandskapens sceno-
grafiska skikt av föreställningar rivs upp och
ersätts av andra perspektiv.
Utställningen Med världen under oss vill utforska
det enskilda medvetandets villkor i en ordning
av samlade erfarenheter; hur vi kan förstå och
navigera i vår omvärlds begreppsliga ramverk
och vilka följder det får ifråga om
identifikation
och
handlingsutrymmen.
Genom att citera, reproducera och
dekonstruera föreställningar om verkligheten
formulerar konstverken i utställningen sina egna
världar att mötas i. Här rör vi oss genom
civilisationskritiska
poetiska
landskap,
naturskildringar
och
kartläggningar
av
förnuftets irrfärder. Vi möter motiv som
problematiserar invanda beteenden och frigör
scener ur vardagslivet som annars är sällsynta i
berättelsen om världen.
Verken i utställningen är ett urval ur Region
Gävleborgs konstsamling och representerar
en specifik satsning på normkreativa och
intersektionella perspektiv i konsten som görs
inom ramen för projektet Nyanserade
bildvärldar. Utställningen Med världen under oss
presenterar verk av Mattias Bäcklin, Sandra
Isacsson, Cecilia Lundqvist, Elin Magnusson,
Mattias Olofsson, Jeff Olsson, Jennie Sundén
samt Jakob Westberg. Dessutom visar vi ett
verk av Nina Svensson ur projektet Gränsland,
Mellanrum, Avgrunder,.
Erik Anderman
konstkonsulent
Elenor Noble
konsthandläggare
MATTIAS BÄCKLIN
OLD TJIKKO
2015 | Blyerts och grafit på papper
Mattias Bäcklins skildring av naturen rymmer
en varsamt sovrande detaljrikedom. Här växer
svärtan av blyerts fram och förgrenar sig till
en både andaktsfull och ödesmättad bild av
världens äldsta individuella trädklon; Old
Tjikko. Och kanske kan vi ana en vy av karga
fjällandskap. Men denna solitär bland granar
är samtidigt sliten ur sitt sammanhang. Som
en porträtterad regent eller förvillad
krigsveteran. En symbol. Ett träd med ett
rotsystem som har överlevt tusentals
generationer av mänskligt liv och är att
betrakta som en tydlig påminnelse om tidens
tand och människans förgänglighet.
Men ingenting är heligt. En brutal lekfullhet
rör sig också i Bäcklins berättelse, kanske att
bortförklara som ännu ett busstreck, där en
bunden ödla hänger i en snara, knappt synbar
och lätt att missta för att vara ytterligare en lav
i det annars så sorgeflorsbeklädda grenverket.
Vi kan läsa det, våldet och djurplågeriet, som
ett spår av mänsklig närhet. Som en följd av
de perspektiv med vilka vi gärna formar
omvärlden kring civilisationens villkor och
konsumtion. En önskan om att äga, utnyttja
och dominera naturens tillgångar och resurser.
En antropocentrisk hållning som verkar bort-
se från följden av konsekvenser och vill få oss
att tro att världen dansar efter våra pipor.
Om konstnären
Mattias Bäcklin (f. 1969) är utbildad vid Kungl.
Konsthögskolan
i
Stockholm
med
kompletterande studier i estetik vid Uppsala
universitet. Genom kritiska läsningar i teckning,
skulptur och rörlig bild närmar han sig en värld
i förfall och en natur som såras djupt av
restprodukterna av människans framfart och
utvecklingsoptimism.
SANDRA ISACSSON
STRANGER IN A STRANGE LAND
2010 | Fotografi
I Sandra Isacssons serie av fotografier Stranger
in a strange land rör vi oss längs randen av den
väpnade konflikten i krigets Afghanistan. Som
en del av en territoriell intervention, inkilade
mellan skolor och bostadshus, får vi följa
soldater genom en vilsen tid av väntan. Vid
den svenska arméns bas i den sydöstra delen
av staden Mazar-e-Sharif vilar ledan och
känslan av främlingskap tungt över den
isolerade vardagen innanför taggtråden och
murarna, vilket förstärks av verkets titel.
Camp Northern Lights var 1 km i omkrets
och bestod av närmare 500 soldater. All tid
som var befriad från tjänstgöring spenderades
här och möjligheterna till förströelse var minst
sagt begränsade.
Men kanske finns det också en befrielse i
dessa omständigheter? Att knappheten i fråga
om tidsfördriv möjliggör en annan närvaro.
Ögonblick som urskiljer sig från det uniforma.
Där vi sänker garden och något lite mer
personligt får lysa igenom de annars så
stereotypa
representationerna av den
disciplinerade och kontrollerade soldatens
kropp. En motbild som avslöjar det orättvisa i
populärkulturens ofta ensidigt våldsamma
idealiseringar av den förmodat manliga
kroppen och de råbarkade iscensättningarna
av soldater i krig. En mer nyanserad skildring
där också en försjunken självreflektion såväl
som en sårbar och påtaglig ömhet i
relationerna mellan soldaterna tillåts vara
synlig i motiven.
Om konstnären
Sandra Isacsson (f. 1981) är utbildad vid
International Center of Photography i New
York samt Konstfack i Stockholm. I sitt
konstnärskap arbetar hon främst med video
och ett fotografiskt berättande som
undersöker känslan av utanförskap, sociala
relationer och maktstrukturer.
CECILIA LUNDQVIST
ETERNAL START (3,16 min)
TOLD YOU SO (2,05 min)
OH, I’M SO HAPPY (3,07 min)
2010, 2008, 2008 | Animation
Den tecknade filmen förknippas kanske i
första hand med den kommersiella
barnkulturens tillsynes trygga och oförargliga
berättelser. Men animationens lite gulliga yta i
följden av bilder kan också, som i Cecilia
Lundqvists ofta subtila och underfundiga
verk, förklä en sylvass och kritisk läsning av
sociala maktordningar och destruktiva
normer.
Verket Eternal Start skildrar en rutinmässig
och stagnerad relation där de gemensamma
samtalen aldrig får chansen att utvecklas till
annat än korta satser. Begränsade av invanda
beteenden, där alla tidigare erfarenheter har
bleknat, verkar en meningsfull och ömsesidig
framtid vara ouppnåelig.
Den psykologiska maktkampen i verket Told
You So skildras som en kort dialog. En
konversation som från början ter sig ganska
harmlös men som snart synliggör en
provocerande, tröttsamt manipulativ och
mansplainande attityd. Här kan verket säga
något om upprepningens betydelse för hur vi
konstruerar våra sanningar. Om obalanserade
handlingsutrymmen och möjligheten att göra
sin röst hörd. Där den forcerande mannen
förminskar, dumförklarar och förringar sin
partner och alla hennes ansatser till svar
överskuggas av hans självupptagenhet.
I Oh, I'm So Happy möter vi en medelålders
kvinna som format hela sin identitet genom
sina prestationer som hemmafru, vilket
resulterat i ett marginaliserat tillstånd av djup
ensamhet. Genom en monolog gör hon sitt
yttersta för att övertyga oss om hur nöjd hon
är över sin nuvarande situation. Men hennes
kroppspråk (där hon sitter direkt på
köksgolvet i skor och kort klänning) säger
samtidigt något helt annat.
Om konstnären
Cecilia Lundqvist (f. 1971) är utbildad vid
Konstfack samt Kungl. Konsthögskolan i
Stockholm. Som konstnär arbetar hon nästan
uteslutande med animationer som behandlar
frågor kring mänskligt beteende, våld i nära
relationer och maktstrukturer kopplade till
föreställningar om genus.
MATTIAS OLOFSSON
KULTUREN KONSTRUERAR
NATUREN
2005 | Fotografi
Vad kommer först: naturen i sig eller
människans sätt att tala om, uppfatta och
konstruera den? I dioramorna från förra
sekelskiftet på Biologiska museet i Stockholm
får vi lära känna en skildring av det svenska
naturlandskapets variation av floror och
faunor. Här reproduceras en tillrättalagd och
nationalromantisk bild av verkligheten där
många av de nordiska djuren så som älg, björn
och hare antas förklara de olika miljöernas
särart. Som representanter för olika biotoper,
dvs. avgränsade områden där olika arter
förväntas höra hemma, blir de alla en del av
museets ekologiska teater och riskerar att
bidra till konstruktionen av ensidiga idéer om
vad som skulle vara en naturlig ordning.
Men i ögonblicket då Stor-Stina träder in i
dessa
landskap
dekonstrueras
denna
föreställningsvärld. Hon, samekvinnan som
aldrig slutade att växa varför hon fördes runt
som en sevärdhet i 1800-talets Europa, har
ingen given plats i detta regelbundna system.
Och när konstnären Mattias Olofsson lånar
hennes identitet är hon varken kvinna eller
man, varken historia eller samtid. Här
gestaltas det utanförskap som ett ovanligt
utseende kan leda till. Men den performativa
iscensättningen och rörligheten mellan olika
identiteter visar också att en förskjutning av
normativitetens gränsdragningar är möjlig; att
vi kan utmana etablerade ordningar och
föreställningar om tillhörighet.
Om konstnären
Mattias Olofsson (f. 1973) är utbildad på
Konsthögskolan i Umeå. I sin konstnärliga
praktik undersöker han frågor om identitet i
relation till tillhörighet och utanförskap.
JEFF OLSSON
ARRANGEMENT
2015 | Blyerts, kol och grafitpulver på papper
Ibland vänder vi oss till naturen för att söka
argument som antas legitimera våra
föreställningsvärldar. Som om naturen skulle
säga något essentiellt om samhällets normer
eller klä skott för vårt systematiska våld och
diskrimineringen av förmodade avvikelser.
Men vad är egentligen naturligt? I verket
Arrangement sluter sig den kolsvarta natthimlen
som en ridå runt dramaturgin. Ur mörkret
framträder en kropp. Eller är det ett landskap
med kalhuggna krön? Vilande i en fabelaktig
iscensättning blir verkligheten ofrånkomligt
flyktig och förenas snart med ovissheten. Här
övergår naturens topografi i en närmast
anatomisk formation och termernas betydelser
blir svåra att skilja från varandra.
Ur scenografin skjuter en botanisk hybrid eller
korsning av olika växter. Lite som ett
traditionsenligt arrangemang i midsommartid.
En ritual eller en akt som åtminstone rymmer
en snarlik penetration eller omfamning av
naturen som den lövade majstångens resning.
Men som händelsevis kanske talar mer om en
sexuell frigörelse och ett otvunget begär än om
fruktbarhet och reproduktion.
Om konstnären
Jeff Olsson (f. 1981) är utbildad vid Akademin
Valand i Göteborg. I sitt konstnärskap
återkommer han till teckningar i blyerts och
kol, skildringar där en förtätad stämning ofta
höljer sig över en vidunderlig motivvärld.
JENNIE SUNDÈN
EXPLORER
2007 | Blyerts på papper
Vad är kunskap och hur formuleras den i
bilder? Vad är en vetenskapligt förankrad
skildring och hur skiljer den sig ifrån andra
yttranden? Vilken trovärdighet tillskriver vi
olika perspektiv och vilken betydelse får dessa
synsätt när vi formar vår bild av verkligheten?
I verket Explorer dras vi in i en väv av motiv.
Via teckningar, som alla är förenklade
översättningar av bilder tagna från internet
och populärvetenskapliga tidskrifter, kan vi
följa en associativ odyssé. En personlig och
identitetsskapande upptäcktsresa där våra
tidigare erfarenheter, vad vi redan tror oss
veta, är ofrånkomliga som utgångpunkter när
vi navigerar mellan motiven. Motiv som gör
anspråk på att vittna om verkligheten, som vill
namnge den och ta oss ut i världen.
Bilderna är illustrativa i sin redogörande form
där de pendlar mellan det banala och
allvarsamma, det förmodat viktiga och
obetydliga.
Uppnålade
som
minnesanteckningar sammanfaller de till
ickelinjära kartor av visuella representationer.
Tillsammans kretsar de kring människans
förhållande till naturen och vår strävan efter
ny kunskap.
Om konstnären
Jennie Sundén (f. 1977) är utbildad vid
Konsthögskolan
i
Umeå.
Sundéns
konstnärskap kan liknas vid ett redaktionellt
arbete där teckningar, kollage, skulpturer,
texter eller installationer blir citat och
upprepningar av olika företeelser. I
upprepningen av tidigare bilder sker en
förskjutning som kan avslöja bakomliggande
strukturer.
Sedan 2005 samarbetar hon
återkommande med konstnären Åsa Norberg.
ELIN MAGNUSSON
SKOGEN BEHÖVER ATT JAG SER
DEN
2016 | Väggskulptur; furu
Det finns ett genomgående stråk av kritik i
Elin Magnussons verk där personliga
erfarenheter möter skavande normer i vår
samtid. I verket Skogen behöver att jag ser den
tycks hon utmana allas vår trygghetsvurm
genom att uppmana till irrfärder. Hon
hänvisar till Tomas Tranströmers tankar om
vad som väntar den som vågar avvika från
den upptrampade stigen. ”Det finns mitt i
skogen en oväntad glänta som bara kan hittas
av den som gått vilse”.
I konstverket, som består av skulpturala
objekt i trä vilka tillsammans bildar påståendet
Skogen behöver att jag ser den, leker Magnusson
med idén om subjektets och betraktarens
betydelse för och berättigande av omvärldens
existens. Finns solnedgången utan att någon
ser och uppskattar den?
Det betydelsebärande begreppet skogen, vilket
knyter an till själva materialet i verket, pekar
också på frågan om vår samtida distans till
den nyanserade och utbredda kunskapen om
naturen, i kontrast till det naturdistanserade
urbana livet där endast ett fåtal med
akademisk eller empirisk och ofta nedärvd
spetskompetens verkligen ser skogen. Kanske
använder hon också just därför begreppet
behöver. För i en tid när ca 90% av skogen är
planterad av människans hand och utgör vårt
största kapitalistiska rum är det kanske
nödvändigt att vi börjar se den på riktigt,
innan all naturlig natur har upplösts. Hur
kommer vi annars att kunna gå vilse igen och
hitta till Tranströmers oväntade gläntor?
Om konstnären
Elin Magnusson (f. 1982) är utbildad vid
Konstfack i Stockholm. Hennes verk rymmer
ofta – oavsett om det rör sig om installationer,
collage, performance eller rörlig bild – en
feministisk förhandling och en kritisk läsning
av de normer och maktordningar som är
förenade med frågor kring sexualitet, kroppar
och handlingsutrymmen.
NINA SVENSSON
SEKTIONEN
2016 |Installation i betsad gran och metall (del av social
och performativ process)
”Låt han dö! Låt han dö!”
Ropen skallar över någon öppen plan. I skydd
av läktarens hop av kroppar och
gemenskapens kör av röster riskerar vi också
att bara sköljas med i vågen av smädelser. I
sammanhanget, där en tongivande fraktion
förskjuter normer och en sällsam ordning
höljer sig över det ansvar som den egna
rösten annars är förenad med, kanske vi även
kan blunda för betydelsen av våra nidramsor?
Andra tystnar, viker undan med blicken eller
gömmer sig i en skenbar neutralitet. Men
säkert är vi få som går mot strömmen och
faktiskt säger ifrån.
I projektet Gränsland, Mellanrum, Avgrunder, har
Nina Svensson närmat sig höjder, sänkor, träd
och stenar för att, tillsammans med
allmänheten i länet, identifiera och tidigare
scener för avrättningar i Gävleborgs landskap.
Och med konstverket Sektionen bjuder hon in
till en fortsatt reflektion kring åskådarens roll i
dessa historiska sammanhang. Gestaltad som
en läktarsektion kan installationen bidra till en
subtil förskjutning som ger en antydan om
hur olika rum i naturen har tjänat sina
politiska syften och utnyttjats som scenografi i
verkställandet av oåterkalleliga domslut.
Vilka blickar har en gång i tiden deltagit i de
straff som har utspelat sig på dessa platser?
Hur kan vi förhålla oss till och läsa dessa
tematiskt kringskurna rum idag? Skiljer sig
dåtidens
läktarkulturer,
ifråga
om
maktordningar, social kontroll och acceptans,
från de gemenskaper som vi ingår i som
åskådare i vår samtid? Här vill verket undvika
det platsspecifika. Det vill inte heller begränsa
sig till historiskt förankrade perspektiv. I sin
flyttbara och föränderliga form riktar verket
istället in sig på de strukturer som kan vara
förenade med såväl historiska som samtida
läktarkulturer och griper tag i frågor som
kretsar kring blickens och betraktandets
betydelser i olika sammanhang. Välkommen
att slå dig ner på läktaren medan du funderar
över dessa frågor!
Om konstnären
Nina Svensson (f. 1968 i Timrå) är utbildad
vid Konsthögskolan i Umeå. I sin
konstnärliga praktik intresserar hon sig för
sociala processer där lyhörda och observanta
förhandlingar kan synliggöra hur olika former
av kapital och äganden fördelas och värderas i
vår omvärld.
JAKOB WESTBERG
POINT OF VIEW (SLAPSTICK NO. 5)
2014 | Pu-foam, acrystal, plastic padding filler,
akrylfärg och lack.
Tänk om saker och ting inte alltid är vad de
först utger sig för att vara? Eller snarare, att
de vägrar att anpassa sig efter våra
fördomsfulla försöka till klassificering? Att
saker och ting är föränderliga och att de får
sina betydelser beroende av varifrån, från
vilken position, vi har möjlighet att närma oss
dessa?
Jakob Westberg intresserar sig för hur
monumentala skulpturer överdriver sina
proportioner för att se naturliga ut för
betraktaren som blickar på dem underifrån.
Ett exempel är Frihetsgudinnan. Om du skulle
befinna dig på samma höjd skulle du snabbt
märka att huvudet och axlarna är
överdimensionerade – för att från marken
upplevas som proportionerliga. Paradoxen
finner han poetisk och humoristisk. Med
verket Point of view vänder Westberg på
perspektivet så att den avsmalnande palmen
hintar om att vara högre än vad den är. Men
istället för lång och ståtlig upplevs den snarare
som desperat och sorgsen i sitt utseende. Ett
slags antiklimax. Under antika Rom
symboliserade palmkronan evigt liv och seger,
dag syns palmen främst i resebroschyrer och
reklam för exotiska resmål.
Verket är en del av en serie skulpturer som
med humor tar sig an vardagliga objekt. Titeln
Point of View (Slapstick no.5) hänvisar till
populärkulturell komik med tvära och
överdrivna
kast,
starka
schabloner,
ljudeffekter och farsartad dramaturgi.
Materialen han valt spelar en central roll i det
komiska inslaget där han leker med det
monumentala formatet, idén om fint och fult
inom konsten och väljer att låta plasten leka.
Om Konstnären
Jakob Westberg (f. 1988 i Falun) är utbildad
vid Konsthögsskolan i Umeå (MFA 2016)
men numera boende och verksam i
Stockholm. Med sina verk närmar han sig
existentiella
frågor
och
utgår
från
vardagsföremål. Hans verksamhet är, ofta
med humor och ironi, ett resultat av ett
konstnärligt undersökande.