2013-03-28
Kvalitetssäkringsprogram:
Equatorn
Analysomgång:
Analysomgång 1 (2013-1)
Kontaktperson:
Carita Krook Persson
018-69 31 54
[email protected]
Kontrollmaterialet:
Digitala bilder: Årets sista omgång av CellAtlas Equator med 255
inloggningar.
Patientfall:
Denna kontrollomgång består av material från en 75-årig man med en diagnostiserad
Polycytemia Vera. Hans sjukdom har dock transformerat till en sekundär myelofibros.
Laboratorieresultat:
Hb 91 g/l
LPK 6,5 x 10**9/L
TPK 86 x 10**9/L
Differentialräkning (x10**9/L):
Blaster 0.12, promyelocyter 0.03, myelocyter 0.12, metamyelocyter 0.12, stavkärniga 0.24,
segmentkärniga 4.8, eosinofila 0.03, basofiler 0.03, lymfocyter 0.80, monocyter 0.27.
Erytroblaster 0.15, mikromegakaryocyter 0.03.
Erytrocytbedömning:
Anisocytos 2, polykromasi 1, ovalocytos 1, elliptocytos 1, tårdroppar 1, schistocyter 1.
Leukocytbedömning:
Hypergranulerad myelopoes 1.
Omgångens resultat:
Figuren visar en översikt av samtliga
255 deltagares klassificerade celler.
Majoriteten av deltagarna klarade
95-100%
men det finns även deltagare under
50 %
Figuren visar vilka cellslag som var mer
lätta och vilka som var svåra att klassificera.
Myelocyten och megakaryocyten var en av
de svårare cellerna att klassificera.
Resultat och tolkning:
Vid en myelofibros förväntas vi finna en leukoerytroblastisk blodbild. Det innebär förekomst
av omogen myelopoes samt erytroblaster. Det är inte ovanligt att även mikromegakaryocyter
påträffas.
I detta fallet fanns en mikromegakaryocyt med bland urvalet av celler att klassificera. Den
cellen föreföll vara en av de svåraste, cirka 55% av alla deltagare identifierade den.
I bedömningen kring mognadsstadier inom myelopoesen så är det viktigt att tänka på flera
saker; cellens storlek, cellkärnans storlek i förhållande till hela cellvolymen, förekomst av
nukleoler, cellkärnans form, kromatinteckning samt typ av granulering. Som påpekats vid
tidigare kontrollomgångar så är utmognaden en process där cellen ibland morfologiskt
hamnar i ett mellanstadium. Det kan ibland göra bedömningen svår men genom att
differentialräkna många celler kan det utjämna osäkerheten i bedömningen.
Så i denna typ av kontrollutskick så är mängden cellbilder begränsad i jämförelse med en
normal differentialräkning vilket försvårar den övergripande bedömningen.
Allmänt vill expertgruppen påpeka att vi önskar att ni ska försöka särskilja mellan stavkärniga
och segmentkärniga granulocyter i detta kontrollprogram även om ni rutinmässigt gör
annorlunda vid er eget laboratorium. Detsamma gäller för lymfocyter och lymfocyter av
variantform. Vi vill att ni ska se det som en övning i att morfologiskt identifiera de båda
mognadsstadierna samt särskilja ut en virusaktiverad lymfocyt.
Några kommentarer till de besvärligare cellerna
.Cell 5 Neutrofil segmentkärnig granulocyt
Definitionen av en segmentkärnig granulocyt är att segments smalaste del är mindre
än en tredjedel av den bredaste delen. Det förefaller vara fallet här.
Hypergranulering förekommer.
Cell 22 Megakaryocyt
Cell med en tät kromatinteckning och intensiv infärgad cellkärna. Runt cellkärnan
ses tydliga små cytoplasmapseudopodier vars utskott kan liknas morfologiskt med
omkringliggande trombocyter beträffande färg och granulering.
Cell 28 Myelocyt
Denna cell var kontrollomgångens stora utmaning. Svårigheten låg i att särskilja
myelocyten från en metamyelocyt. Cellens kärna upptar fortfarande en stor del av
cellens totala cellvolym, ligger excentriskt, avsaknad av nukleoler, sekundär
granulering.
Cell 33 Lymfocyt
Stor lymfocyt med riklig mängd ojämnt basofilt färgad cytoplasma. I cellkärnan ses
inga nukleoler. Många deltagare har klassificerat cellen till en lymfocyt av
variantform, troligtvis på grund av mängden cytoplasma och dess ojämna färg men
kromatinteckningen är dock inte så grov som den oftast brukar vara hos en lymfocyt
av variantform. Dessutom har många andra deltagare klassificerat cellen till en
monocyt. Monocyten brukar dock ha en ”lösare” kromatinteckning, ljust gråblå färg
på cytoplasman samt en finkornig granulering.
Hälsningar och glad påsk
Expertgruppen i Hematologi
Carita Krook Persson och Gunnar Nordin, EQUALIS
