BRÄNNPUNKT Efter Parisavtalet: Nu behöver vi en svensk klimatlag med bindande utsläppstak — Sverige och EU gör långt ifrån tillräckligt för att genomföra sin del av det nya globala klimatavtalet, säger WWFs expert Stefan Henningsson. Det krävs mer ambitiösa nationella klimatmål med krafttag mot bland annat transporternas och den tunga industrins utsläpp. Vi som konsumenter måste också göra mer. Text: Roger Olsson BÅDE MILJÖORGANISATIONER OCH FORSKARE har hyllat det klimatavtal som förhandlades fram i Paris i december 2015. Det blev ingen upprepning av fiaskot i Köpenhamn 2009. Och kanske mest överraskande: världen fick ett skarpare mål för klimatarbetet. Den globala uppvärmningen ska begränsas till klart under två grader, och ansträngningar ska göras för att nå 1,5 grader. Det främsta verktyget för att nå målet är nationella klimatlöften, som ska revideras och stärkas vart femte år. Nästan alla världens länder har gjort sådana åtaganden. Den dåliga nyheten är att löftena inte räcker för att nå målen och rädda världen från katastrofal uppvärmning. Även om alla gör vad de lovat kommer jordens medeltemperatur att höjas med 2,6 grader till år 2100 enligt det internationella energiorganet IEA. EU-länderna har lovat minska sina utsläpp av växthusgaser med 40 procent till 2030 jämfört med 1990. Sverige ligger i framkant inom EU-familjen med ett mål om 40 procent redan till 2020. Och ändå är det långt ifrån tillräckligt om vi vill ta vår del av ansvaret för att hejda den globala uppvärmningen. UTSLÄPPEN AV KOLDIOXID HAR STADIGT ÖKAT EFTER RIO FNs klimatkonvention skrevs under i Rio de Janeiro 1992. Sedan dess har utsläppen av växthusgaser i världen ökat med närmare 50 procent, och de fortsätter att öka. Större delen av ökningen har skett i Asien. Världens i dag största utsläppsland Kina har fyrfaldigat sina utsläpp. USAs utsläpp är idag ungefär lika stora som 1992, medan EU-ländernas har minskat med 20 procent. Globala utsläpp av koldioxid 1990–2012, miljarder ton CO2 30 Övriga världen 20 USA Asien 10 Europa 1990 1995 SÄRTRYCK FRÅN WWF EKO NUMMER 1 2016 Världsnaturfonden WWF wwf.se 2000 2005 2010 (Källa: World Resources Institute) — 60 procents minskning till 2030 skulle vara i linje med ett tvågradersmål, säger Stefan Henningsson. Nu när vi ska nå ner mot 1,5 grader krävs ännu mer. Så vad behöver göras? — Miljömålsberedningen arbetar just nu med förslag till en svensk klimatlag, fortsätter Stefan Henningsson. WWF vill se en sådan lag med bindande utsläppstak, helst redan i år. Sedan kan alla delar av samhället tillsammans sätta fart mot ett fossilfritt samhälle. Vi bör ha målet att nå dit år 2030. Premiera klimatsmart Flera samhällssektorer är på rätt väg, andra släpar efter. Transportsektorns utsläpp har endast minskat obetydligt sedan 1990, och tar man med även internationell flyg- och fartygstrafik i bilden har de ökat. — Vi behöver styrmedel som premierar de mest klimatsmarta fordonen och straffar ut de sämsta, säger Stefan Henningsson. Vi behöver också bygga ut infrastrukturen för fossilfria drivmedel, i synnerhet för elfordon. — För att få bukt med den tunga industrins utsläpp måste EUs utsläppsrätter bli mycket dyrare. Vi förordar ett fyr- eller femfaldigande av koldioxidpriset. Det behövs också ett kraftfullt stöd Privata klimatmål Stefan tycker att riksdagen borde göra som Göteborgs Stad och sätta upp ett klimatmål för privat konsumtion. Den årliga koldioxidbudgeten för genomsnittsgöteborgaren ska ner till 3,5 ton senast år 2035. Det är en fjärdedel av dagens utsläpp. Bilen, biffen, bostaden, börsen. Det är en enkel minnesramsa som talar om var de stora klimatvinsterna i vardagen finns att hämta: • Hur vi väljer att transportera oss och resa – och hur mycket vi reser. • Maten är viktig. Det gäller inte minst vår köttkonsumtion. Den som väljer en burgare gjord på soja i stället för nötkött minskar klimatbelastningen till en tiondel. • Energihushållning och val av energikällor i våra bostäder. • Sist men inte minst: Hur vi placerar våra sparpengar. VÄRLDENS LÄNDER ARBETAR OLIKA Ländernas åtaganden inför klimatmötet i Paris kallas för INDCs – Intended Nationally Determined Contributions. Många länder, däribland EU och USA, har mål om procentuella utsläppsminskningar. Andra, däribland Kina och Indien, lovar minska sina utsläpp i relation till den ekonomiska tillväxten. Det kan betyda att utsläppen til�låts fortsätta öka, men utfallet är beroende av vilka antaganden man gör om den ekonomiska tillväxten. Länderna laborerar dessutom med olika basår och målår för sina löften. Att beräkna den totala effekten av alla klimatlöften är därför en avancerad operation, men de analyser som gjorts visar entydigt att löftena inte räcker för att hålla uppvärmingen under två grader. Det krävs stöd till utvecklingsländernas åtaganden samt utsläppsminskningar på ytterligare 12 gigaton till år 2030 för att klara gränsen på två grader – och förstås ännu mer för att nå ner mot 1,5 grader. 12 gigaton motsvarar ungefär tre gånger EUs totala årliga utsläpp. wwf.se Världsnaturfonden WWF SÄRTRYCK FRÅN WWF EKO NUMMER 1 2016 Foto: Vladimir Salman / Shutterstock till demonstrationsprojekt som stimulerar teknikutvecklingen. Det är dock varken transportsektorn eller industrin som har det allra största klimatbetinget framför sig. Det är du och jag, som konsumenter. Utsläppen från privat konsumtion har visserligen minskat något de senaste åren, men de är fortfarande mer än dubbelt så stora som 1999. Ökningen har till stor del skett utanför Sveriges gränser. Vi konsumerar allt mer utrikesresor och importerade prylar. — Om alla länder, finanssektorn och företagen tar Parisavtalet på allvar kommer utsläppen av vår konsumtion att minska framöver, oavsett var i världen de sker, säger Stefan Henningsson. Staten och företagen ska helt enkelt se till att det blir lätt för oss konsumenter att göra rätt. Men det betyder absolut inte att vi kan sluta bry oss. Tvärtom, våra val har stor betydelse. Foto: nitinut380 / Shutterstock Transportsektorns utsläpp har endast minskat obetydligt sedan 1990, och tar man med även internationell flyg- och fartygstrafik i bilden har de ökat.