Gör mitt hjärta brinnande av Din kärleks eld
En vandring i kyrkorummet med Birgittas böner
Heliga Birgitta – helgon, människa och förebild
Ett helgon har varit en vanlig människa som du och jag. En människa som vågat stå upp för det hon eller han tror på. Med sina liv
kan helgonen inspirera oss till att bli mer oss själva, att vara ljus för
världen. De kan hjälpa oss att våga lyssna efter det som är din och
min kallelse i livet.
Heliga Birgitta är speciell för Fresta församling eftersom hon föddes
här omkring 1303. Dessutom är hon Sveriges och Europas skyddshelgon.
Här vill vi låta hennes ord bli en hjälp till reflektion. Du kan vandra
genom kyrkan och stanna upp vid de olika platserna: porten, gången,
framför altaret, i bänken. Vid varje plats kan du läsa en av Birgittas
böner. Som en hjälp för din vandring finns en meditation efter varje
bön.
Vandringen börjar här, vid porten in till kyrkorummet.
Välkommen in!
•
1.
Porten in till kyrkorummet –
vandringen börjar
Gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld,
så att allt däri som är dig emot
må sopas bort som aska
i blåsande storm.
Varje människa vill på djupet komma rätt med sitt liv, och bli den
hon är ämnad att vara. Om det handlar både vår oro och vår längtan. Oro, när vi avviker från det som är gott för vårt hjärta. Längtan,
när vi börjar få kontakt med vårt hjärta. Både oro och längtan är
signaler; Gud knackar på vårt hjärtas dörr. Du kan börja din
vandring med att viska inom dig: Ja, här är jag, jag vill bli den jag på
djupet redan är, en människa av Gud, en människa av kärlek.
2.
Gången – bön om vägledning
Vandraren ber: Herre, visa mig en väg som jag
kan gå! Herren svarar: Min vän, jag ska visa
dig en väg som kan beskrivas på tre olika sätt.
Men den leder till samma mål, om du följer den.
I början är den stenig, men mot slutet alldeles slät. Först är den
mörk men blir ljus alltmedan du går. Den är bitter för en tid
men mycket ljuv till slut.
Vandraren svarar: Visa mig bara vägen så skall jag gärna
följa den. Jag ser att det är farligt att dröja och vådligt att ta fel
väg. Men lönen blir stor, om jag följer vägen. Uppfyll därför min
önskan och visa mig den sanna vägen.
Vad längtar du efter av hjärtat? Det är en viktig fråga att ställa sig för
den som vill börja gå den väg som leder hem. Att börja gå den andliga vägen är inte självklart enkelt, eller ens särskilt bekvämt. Varför
ska man då gå den? Det korta svaret blir; för att den leder hem. Ofta
lever vi som i exil från oss själva, vid sidan av vårt väsen. Men vägen
tar oss, i människovänlig takt, från den steniga, mörka och bittra
exilen – som vi känner så väl – allt närmare den hemkomst – som
vi kanske anar – där marken blir slätare, rymden ljusare och doften
ljuvare. Du kan fortsätta viska:
Ja Herre, visa mig den vägen och hjälp mig att våga gå den.
•
3 .
Framför altaret –
förlåtelse, överlåtelse
O Gud, kom snart och lys upp natten!
Såsom döende längtar, så längtar jag efter dig.
Säg min själ, att intet händer utan att du tillåter
det och att intet som du tillåter är tröstlöst.
Jag kommer till dig, såsom den sårade kommer
till läkaren.
Ge, o Herre, mitt hjärta ro!
•
Vägen hem, vägen till Gud, innebär en slags transformation; från
gammalt till nytt, från död till liv. Genom dopvattnet på barnets
huvud – från början en nedsänkning av hela barnet eller den vuxne
– sker den övergången. Oavsett de elddop vi går igenom i våra liv
så bär Kristusdopet oss. Det är som en spegel att hålla fram, och
i den framträder vårt sanna ansikte: älskad, välsignad, förlåten och
betrodd med ett uppdrag. Buren av Den som bär allt…då kan vi leva
med förtröstan.
Därför kan vi överlämna allt till vår själs Läkare. När vi vågar lägga
ifrån oss tungt och skavande bagage kan vi ana att vägen bär - vi
har kommit närmare oss själva. Hjärtat kan börja läkas när vi lägger
fram inför Gud vad vi behöver be om förlåtelse för och kanske själva
behöver förlåta.
Du kan viska: ta hand om mig, förlåt mig och hjälp mig att förlåta.
•
4 .
I bänken att vara människa
Herre Gud, för vilken ingenting är omöjligt;
Ge mig kraft att göra det goda
och att vara uthållig.
Den fortsatta vandringen i öppenhet för Gud mejslar fram oss.
Vägen gör oss alltmer mänskliga, alltmer oss själva. Vår förebild
under vandringen är den sanna Människan: Jesus. Att bli människa
är att börja bejaka sig själv som ett levande tempel för Guds heliga
Ande och att se sin medmänniska på samma kärleksfulla sätt.
All verklig förändring tar tid, och det är ingen brådska. Du kan viska:
Hjälp mig att urskilja och hålla fast vid det som leder till liv och kärlek, att våga
tro stora ting om mig själv, och att bejaka mina medmänniskor på samma sätt.
5.
Inför hemgång sänd ut i livet, välsignad av Gud
O Herre, allsmäktige Gud!
Sänd din Helige Ande
för att upplysa mitt hjärta
och styrka mig på min väg,
så att jag kan fortsätta det goda,
som jag genom din ingivelse förstått
och aldrig blir skild från dig genom några frestelser.
•
Gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld, var den Birgittabön som
inledde vandringen i kyrkorummet. Att komma rätt med sitt liv, att
vara på den goda vägen, handlar om att alltmer öppna sig för Gud.
Det är att släppa fram vad vi djupast sett är, vad vi är ämnade att
vara. Gud är inte `därute´, utanför dig. Gud är själva Verkligheten;
Livet i ditt liv, Kärleken i din kärlek.
Därför är Gud också hemkomst. Frestelserna lockar med genvägar
men för oss bort från oss själva; det är den djupaste smärtan. Men
även smärtan är en signal. Gud kallar på dig: vänd hemåt! Så var inte
rädd. Gå ut i livet som en älskad, välsignad människa. Vägen bär.
Du kan viska: bevara mig på din väg, bevara mitt hjärta, sänd mig.
Heliga Birgitta från Fresta
Birgitta Birgersdotter föddes i Fresta socken omkring år 1303 och
vi har därför goda skäl att tro att hon besökte vår kyrka som barn.
Kanske betraktade hon 1200-talskrucifixet med stora ögon och lyssnade till berättelserna om Jesus, Maria och helgonen.
Medeltida brev och intyg berättar om ett jordabyte mellan Birgittas
far, herr Birger Persson, och herr Rörik Matsson år 1296. Birger lämnar då Finsta i utbyte mot Skällnora gård. Utbytet sker ungefär sju år
före Birgittas födelse.
Breven visar att det dröjer ända till 1317 innan Birger åter köper
gods i Finsta. Då är Birgitta sedan ett år tillbaka gift med Ulf Gudmarsson och har flyttat till Ulvåsa i Östergötland.
I de påvliga kanoniseringsakterna nämns Birgittas födelseort på flera
ställen som ”in regno Swecie de civitate Frastad”, med undantag för
en av de bevarade handskrifterna, Codex Harleian 612 i British Museum, som har namnformen ”Fristad”.
Vi kan alltså tillåta oss den svindlande tanken att Heliga Birgitta både
har döpts och firat gudstjänst här i Fresta kyrka. Sveriges och Europas skyddshelgon kommer på det sättet ännu närmare oss idag, som
medvandrare, förebild och inspirationskälla.
•
