1(12)
SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY
Hollberg Malm, Malin
Tel: 010-698 10 28
Malin.Hollberg-Malm
@naturvardsverket.se
BESLUT
2014-03-24
Ärendenr:
NV-03742-13
NV-04459-13
Stockholms ornitologiska förening
Att: Sören Lindén
Box 1081
101 39 STOCKHOLM
Överklagande av Länsstyrelsens i Stockholms län beslut om skyddsjakt
efter skarv i Östersjön inom Stockholms län under del av 2013 samt
länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden, länsstyrelsens dnr
2181-6238-2013, 2181-1960-2013, 2181-7194-2013, 2181-7453-2013 och
2181-15572-2013
Beslut
Naturvårdsverket upphäver länsstyrelsens beslut om skyddsjakt efter skarv i
Östersjön inom Stockholms län i den del som omfattar skyddsjakt genom
äggprickning.
Naturvårdsverket upphäver länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden för
skyddsjakt genom äggprickning.
Bakgrund
Länsstyrelsens beslut den 16 april 2013 om skyddsjakt efter skarv
Länsstyrelsen i Stockholm län beslutade den 16 april 2013 att medge
Stockholms läns fiskarförbund (SLF) skyddsjakt efter storskarv och underarten
mellanskarv (skarv). Av beslutet framgår bl.a. följande. Skyddsjakt får ske
genom äggprickning av skarvägg så att äggen inte kläcks. Ingreppen får ske
under perioden den 16 april 2013–15 maj 2013 i sammanlagt 2 200 bon på Fälöv
och Skorvan i Nynäshamns kommun, Stora äggskären och Skallbaken i Haninge
kommun samt på Tallkobben (Bolvik) och Tallkobben (Evlinge) i Värmdö
kommun. Ingreppen får ske vid maximalt två tillfällen per plats. Minst ett ägg
per bo ska alltid lämnas oprickat. I bon med kläckta skarvungar får inga ägg
behandlas.
BESÖK: STOCKHOLM
– V A L H A L L A V Ä G E N 195
– F O R S K A R E N S V Ä G 5, H U S U B
P O S T : 106 48 S T O C K H O L M
T E L : 010 -698 10 00
F A X : 010 -698 10 99
E-POST: [email protected]
INTERNET: WWW.NATURVARDSVERKET.SE
ÖSTERSUND
2(12)
NATURVÅRDSVERKET
Av beslutet framgår även att skyddsjakt efter skarv får ske vid vissa
utsättningsplatser för gös, öring, lax och ål under tiden den 16 april 2013–31
december 2013 samt på enskilt vatten i Norrtälje, Värmdö, Österåkers, Haninge,
Nynäshamn och Södertälje kommuner under tiden den 1 augusti 2013–31
december 2013. Vidare får skyddsjakt efter skarv i övrigt bedrivas i sex
kommuner inom länet vid rörliga eller fasta fiskeredskap under vissa villkor.
Länsstyrelsen motiverade beslutet med bl.a. följande.
•
Upprätthållande av artens bevarandestatus
Skarv finns idag i starka reproduktiva stammar i länet och populationens
utveckling följs noggrant genom årliga boinventeringar. Länsstyrelsen
gör bedömningen att upprätthållandet av artens bevarandestatus inte
försvåras genom beviljad skyddsjakt.
•
Annan lämplig lösning
Arbetet med skadeförebyggande åtgärder på redskapssidan eller i form
av skrämselmetoder bedrivs i mycket liten utsträckning av näringen.
Fiskeriverkets projektgrupp för sälskador har integrerat skarvskydd i sitt
arbete. Bedömningen är att utvecklingen av skarvsäkra redskap och
skrämselmetoder i allt väsentligt är beroende av statliga medel och
insatser från myndigheterna. Ytterligare krav på enskilda fiskare att
utveckla sina redskap kan inte ställas.
•
Förhindrande av allvarlig skada
Olika uppfattningar finns om skarvens påverkan på fisk. Ur ornitologisk
synvinkel framhålls bl.a. att det inte finns entydiga resultat som visar
skarvens negativa effekter på fiskbestånd samt att äggprickning endast
kan ha marginell påverkan på skarvens populationsstorlek. Behandlade
kolonier har minskat, men å andra sidan har detta istället till stor del
inneburit omflyttning till andra etablerade eller nybildade kolonier. Från
fiskenäringen framförs att den av länsstyrelsen beviljade skyddsjakten
har haft effekter på skarvpopulationer i länets kustområden. I den del av
skärgården (Mysingen) där skyddsjakten bedrivits under längre tid har
minskningen varit betydligt mer omfattande än för hela skärgården. Den
befarade spridningen av fågeln har inte heller kunnat noteras och antalet
kolonier har varit i princip oförändrat sedan år 2002. För att begränsa
skarvens negativa inverkan på fiskbestånden är det därmed motiverat
med skyddsjakt i form av äggprickning. Länsstyrelsen bedömer att det är
rimligt att anta att predation av skarv påverkar fiskbestånden på olika sätt
beroende på omgivande miljöfaktorer. Vid en samlad bedömning finner
länsstyrelsen att det finns skäl till viss skyddsjakt för att lokalt påverka
populationsstorleken och därmed minska skadorna för fisket.
•
Övrigt
Prickning av ägg tillåts som längst till den 15 maj 2013 för att undvika
att fosterutvecklingen i äggen har gått för långt. Dessutom är det lämpligt
att utföra ingreppen tidigt för att minska risken för störningar av andra
häckande fåglar.
NATURVÅRDSVERKET
3(12)
Länsstyrelsens beslut den 15 maj 2013 om att förlänga jakttiden
Efter ansökan från Stockholms läns fiskarförbund den 14 maj 2013 beslutade
länsstyrelsen den 15 maj 2013 att förlänga tiden för prickning av skarvägg till
och med den 22 maj 2013 på Fälöv, Skorvan och Skallbaken. Av beslutet
framgår bl.a. att det högsta antalet bon som ingrepp får göras i är sammanlagt
1 300 stycken och att något ingrepp inte får göras om några ungar redan har
kläckts i kolonin. Länsstyrelsen motiverade beslutet med bl.a. följande. Enligt
telefonsamtal med representant för Stockholms läns fiskarförbund så fanns det
den 10 maj 2013 på en plats 15–17 skarvbon. I endast ett bo hade skarv börjat
värpa och där fanns det ett ägg.
Vid första besök för prickning av skarvägg den 10 maj 2013 konstaterades att
det var bon som det inte fanns några ägg i alls och att många endast hade ett par
tre ägg i och endast ett fåtal var fullvärpta. Enligt uppgifter från en oberoende
observatör så fanns det den 10 maj 2013 300 bon på en plats och 300 bon på en
annan. Några kläckta ungar sågs inte. Det fanns några bon med ett ägg och några
med fem. Länsstyrelsen gör bedömningen att ansökan om förlängning kan
medges då skarvens häckning kommit igång senare än normalt.
Stockholms ornitologiska förenings överklagande av länsstyrelsens beslut den
16 april 2013 om skyddsjakt efter skarv
Stockholms ornitologiska förening (StOF) överklagar beslutet den 17 april 2013
och yrkar inhibition och att Naturvårdsverket ska upphäva den delen av beslutet
som omfattar äggprickning. StOF yrkar att Naturvårdsverket ska pröva om
skyddsjakt genom äggprickning kan tillåtas eller inte. Till stöd för sitt
överklagande anför StOF bl.a. följande. Länsstyrelsen skulle inte ha beviljat
äggprickningen. Metoden i sig är olämplig och innebär djurplågeri. Som skäl för
decimering av populationen av storskarv anges i beslutet att minska skadorna på
fisket. Länsstyrelsen anger inte vilka skadorna är eller vad de omfattar. Det är ett
minimikrav för att kunna besluta om skyddsjakt. Beslutet är fattat utan underlag
som visar att storskarven har någon påvisbar effekt på fiskbestånd i
skärgårdsmiljö. Svensk aktuell forskning utförd av bl.a. Fiskeriverket visar
närmast entydigt att skarv inte påverkar fiskbestånd generellt. Länsstyrelsen
väljer att bortse från detta och stödjer sig på resultat från två undersökningar
utförda i andra länder, istället för den forskning som utförts i Sverige och i
Svealands skärgård.
Genom att bevilja äggprickning fram till den 15 maj 2013 kommer man
medvetet att utsätta nästan kläckningsfärdiga eller helt kläckningsfärdiga
skarvfoster för grovt onödigt lidande då dessa genomborras av nålstickande
verktyg. StOF påvisade och polisanmälde ett sådant förhållande beslutat av
länsstyrelsen år 2011. I år känner StOF till att många skarvar befunnit sig i sina
bon under den första veckan av april månad vilket innebär att beräknad
kläckning för dessa fåglars äggkullar kommer att ske i månadsskiftet april–maj
alternativt i första veckan av maj.
NATURVÅRDSVERKET
4(12)
Naturvårdsverkets beslut den 23 april 2013
Naturvårdsverket beslutade den 23 april 2013 att avslå StOFs yrkande om
inhibition gällande skyddsjakten.
Stockholms ornitologiska förenings överklagande av länsstyrelsens beslut den
15 maj 2013 om att förlänga jakttiden
StOF överklagar beslutet den 15 maj 2013 om att förlänga jakttiden och yrkar
inhibition. Till stöd för sitt överklagande anför StOF bl.a. följande. Genom att
bevilja äggprickning under perioden den 15–22 maj 2013 har länsstyrelsen
beslutat om en skyddsjakt som kommer att innebära att utvecklade ungar
kommer att skadas/avlivas och få en långsam/plågsam död när de spetsas på de
nålar som används för jakten. Detta kommer att orsaka djur lidande under jakt.
Häckning av skarv är vid denna tidpunkt så pass långt framskriden att
utvecklade foster och ungar finns i äggen. Enligt det nu tagna beslutet ska nya
besök göras i de kolonier som fått ägg dödade vid ett tidigare besök, och där
finns nu både det kvarlämnade ägget (ett ägg ska enligt tidigare
skyddsjaktsbeslut lämnas i varje rede) tillsammans med nylagda. Det går inte att
skilja dessa ägg åt, och därför kommer det kvarlämnade ägget med utvecklat
foster/unge i, riskeras att bli genomstucket. Inom tamfjäderfäuppfödning är det
allmänt känt att fågelungar piper och kommunicerar genom äggskalet något
dygn innan kläckningen. Detta gäller även vilda fåglar av samma storlek som
tamhöns. Länsstyrelsen skriver enbart att kläckta ungar avgör om stickning av
ägg ska ske eller inte. Man tar således ingen hänsyn till om utvecklade foster
eller fullt utvecklade ungar riskerar att spetsas på nålarna, så länge ägget inte är
kläckt. En myndighet som fattar ett sådant beslut bryter mot 27 § jaktlagen
(1987:259). Länsstyrelsen tycks inte ha tagit lärdom av att det år 2011
uppdagades att ca 600 ägg genomstacks i fullt utvecklat stadium på öarna
Ryssmasterna redan den 8 maj, vilket ledde till ett omedelbart stopp av
skyddsjakten och polisanmälan för djurplågeri. I nuläget har redan konstaterats
nykläckta skarvungar i fyra kolonier, varav ungar i ca 50 bon på ön Skraken
utanför Dalarö den 13 maj 2014. Ytterligare besök i de kolonier som redan
utsatts för störning kan leda till negativ miljöpåverkan. Det finns även en tydlig
bild som visar att skarvarna lokalt flyttar runt när de utsätts för de upprepade
störningar som äggprickningen innebär. Som exempel har nu alla mindre
kolonietableringar i norra Mysingen upphört och lett till att dessa skarvar samlat
sig i en enda koloni utanför Dalarö. Där känner sig omkringboende störda av att
så många fåglar samlat sig på en enda plats. Denna situation har skapats av
kombinationen olagligt sabotage och länsstyrelsens omfattande skyddsjakt. Att
ytterligare störa kolonierna i södra Mysingen (de nu för skyddsjakt beslutade
öarna Skorvan och Fälöv) som är ett område där ingen människa störs, kan leda
till ytterligare förflyttning till skarvkolonin vid Dalarö.
Naturvårdsverkets beslut den 17 maj 2013
Naturvårdsverket beslutade den 17 maj 2013 att förordna att länsstyrelsens
beslut om förlängd skyddsjakt inte får verkställas i avvaktan på att ärendet
slutligen avgörs av Naturvårdsverket (inhibition) med hänvisning till risken för
onödigt lidande om äggprickning får pågå efter den 15 maj 2013.
NATURVÅRDSVERKET
5(12)
Yttranden i ärendena
Stockholms läns fiskarförbund
SLF anför bl.a. följande i yttranden den 25 april 2013 och den 27 september
2013. Skyddsjakt där äggprickning är den viktigaste delen är nödvändigt för att
begränsa de häckande skarvbestånden. Länsstyrelsens beslut om skyddsjakt och
att förlänga den på grund av den sena häckningen är riktiga och välgrundade.
För att uppnå målet om att få en märkbar minskning av skarvstammen borde det
genomföras större åtgärder i tid och i antal bon och kolonier. Äggprickning är en
mycket human metod med liten och kortvarig närvaro på öarna vid enstaka
tillfällen. Näst oljering är äggprickning den skonsammaste metoden SLF kan
finna för att begränsa antalet skarvar.
Många fiskbestånd är på en mycket låg nivå, en del klassade som hotade och
myndighetsbeslut har därför fattats om begränsningar i fisket. Små bestånd och
fiskeregleringar gör att lönsamheten i fiskenäringen är mycket låg. Med klok
förvaltning av resurserna kan bättre förutsättningar skapas för fiskbestånden och
därmed fiskenäringen och möjligheten att i Stockholmsregionen kunna
tillgodose behovet av lokalt producerad fisk. Vid en jämförelse mellan
skarvarnas konsumtion och den mängd som fiskas är det självklart att skarvarnas
påverkan är något som behöver begränsas. Skarvarna gör ett väsentligt större
uttag än både yrkesfisket och fritidsfisket tillsammans. Till detta kommer deras
störande effekt som får fisken att överge sina uppväxt- och födoplatser vilket
skapar sämre tillväxt och överlevnad. Häckande och uppväxande skarvar är
något som tillkommit de senaste två decennierna. Deras påverkan har alltså inte
funnits tidigare och SLF ser det högst sannolikt att det under samma period finns
ett samband med nedgången i fiskbestånden.
Den 22 maj 2013 anför SLF bl.a. följande. Den utsträckta tiden med en vecka
som länsstyrelsen medgav för äggprickning innebar ingen ökad störning i
kolonierna eftersom totalt två prickningstillfällen medgivits och ett av dessa fick
utföras till och med den 22 maj 2013. Till skillnad mot länsstyrelsens
ursprungsbeslut där ingen prickning tilläts i bon med kläckta ungar fick under
den utsträckta tiden ingen prickning ske på den ö där någon unge kläckts. Årets
häckning är minst två veckor senare än vanligt, vilket är konstaterat och känt.
Dessutom innefattade förlängningsbeslutet en mer långtgående begränsning av
prickningen för att skydda äggen. Inget ytterligare prickningstillfälle skulle ha
tillkommit.
Den 4 juli 2013 anför SLF bl.a. följande. Havs- och vattenmyndighetens (HaV)
yttrande den 13 juni 2013 är allmänt hållet och ger inte något klart svar. Det görs
inte någon bedömning av en nytillkommen massiv predation på fiskbestånden
eller en minskning av denna predation genom den ansökta skyddsjakten. Det är
heller inte klart vad som framgår avseende benämningarna enskilda respektive
allmänna fiskeintressen. De som lever av fiske är enskilda personer och känner
sig därför ingå i den förstnämnda kategorin. SLF noterar att HaV bedömer att
skarvpopulationen har en inverkan. Alla som fiskar eller äger och förvaltar
fiskevatten är enskilda och berörs av ett försämrat fiskbestånd. Vilket det
allmänna fiskeintresset skulle utgöra och varför detta inte skulle påverkas på
samma sätt förstår de inte. HaV nöjer sig med att konstatera att reduktionen av
NATURVÅRDSVERKET
6(12)
en särskild predator får svårbedömda effekter men har även bedömt att
predationen påverkar fisket. Stor predation är för SLF lika med få fiskar som
lever vidare. SLF:s begäran om skyddsjaktsåtgärder som överklagats och som
HaV har yttrat sig över gäller att komma tillrätta med ett nytillkommet
predationstryck och störning av fiskbestånden. Det gäller alltså en predation som
är mycket större än fiskets uttag av de arter som det gjorts ett antal
fiskebegränsningar för på grund av de senaste årtiondenas minskade bestånd.
SLF har bifogat ett yttrande från Gunnar Berglund daterat den 27 september
2013, samordnare av äggprickningen för SLF. I yttrandet bemöter SLF det som
StOFs anför i yttrande den 29 augusti 2013 och behandlar bl.a. situationen vid
Ryssmasterna år 2010, häckningar i skarvkolonier och varför bon i skarvkolonier
kan försvinna.
Stockholms ornitologiska förening
StOF anför bl.a. följande i yttrande den 28 april 2013 bl.a. följande. SLF visar att
de påtagligt vill decimera populationen av storskarv genom formuleringen ”För
att uppnå målet om att få en märkbar minskning av skarvstammen…”. Eftersom
länsstyrelsen har beslutat om att ge tillstånd till att 2-3 ägg i 2 200 bon får dödas
kan det leda till en regional nedgång av populationen, vilket kan leda till negativ
miljöpåverkan. Beslutet har fattats på felaktiga grunder och i brev från SLF
framgår ingen dokumentation som styrker deras påstående om att det är skarven
som är orsaken till vissa fiskbestånds nedgång. Skador på yrkesfiskarnas
fångster och redskap har aldrig visats upp under de drygt tio år som skyddsjakt
har beviljats i Stockholms län. SLF och länsstyrelsen har missat skarvens
häckningsbiologi genom att bevilja och utföra äggprickning fram till den 15 maj.
Detta år konstaterades minst 1 500 skarvar fram till den 8 april ha anlänt till tio
skärgårdskolonier synliga från fastlandet. Skarvarna anländer varje år med en
förtrupp tidigt (redan i mars). Därefter fylls kolonierna på fram till mitten av maj
med senare anländande skarvar. Under resterande maj och juni sker
omflyttningar mellan kolonier på grund av störningar. Samtidigt sker även
omläggning av skarvar som utsatts för predation eller äggprickning. StOF fann
mellan den 26 april 2012–den 17 juli 2012 skarvkolonier i Stockholms skärgård
där det fanns nykläckta skarvungar. På ön Tallkobben, Bolvik, konstaterades
nykläckta skarvungar i flera bon den 9 maj 2011 och den 14 maj 2012.
Äggprickning utförd fram till den 15 maj år 2013 kommer att innebära att långt
utvecklade skarvfoster (20–28 dagar) utsätts för djurplågeri. StOF har
konstaterat att det fanns liggande/ruvande skarv i 16 bon på denna ö den 8 april
detta år. Normal utvecklingstid för skarvägg är 28 dygn vilket gör att dag 20
inträffade söndagen den 28 april.
Den 29 augusti 2013 anför StOF bl.a. följande. Enligt 27 § jaktlagen får vilt som
jagas inte utsättas för onödigt lidande. SLF anser att det är helt i sin ordning att
lägga tillbaka genomstuckna ägg i skarvbon där skadade foster är så stora att de
är kläckningsfärdiga. De anser därmed att jaktlagen inte ska gälla för denna
skyddsjakt. År 2010 utförde SLF äggprickning på öarna Ryssmasterna. Drygt
600 ägg genomstacks i en koloni där många ungar redan kläckts fram. Då
uppdagades att ett flertal ägg innehöll kläckningsfärdiga ungar, vilka spetsats på
nålar och lämnats att dö. Länsstyrelsen avbröt det årets äggprickning med
NATURVÅRDSVERKET
7(12)
omedelbar verkan och händelsen polisanmäldes. Trots denna händelse
framhärdar nu SLF att om detta upprepas ska det inte anses vara felaktigt. StOF
anser att händelsen visar hur omöjlig äggprickning är som skyddsjaktsmetod.
Under de senaste åren har de funnit nykläckta skarvungar mellan den 26 april–
25 juli i Stockholms skärgård. Att spridningen är hela tre månader beror på
omfattande störningar i olika kolonier som gör att skarvarna tvingas flytta runt
och förskjuta häckningstidens förlopp. Flest störningar utförs av människor
genom nedrivning av bon och äggplundring och därefter kommer predation
utförd av örn, trut, kråka och korp.
StoF har kontrollerat häckningsförloppet på de av äggprickning utsatta öarna
Skorvan och Fälöv den 12 maj 2013, den 3 juni 2013, den 20 juni 2013, den 12
juli 2013 och den 20 augusti 2013. StOF redogör i sitt yttrande för de
iakttagelser de har gjort vid dessa tillfällen. StOF har den 21 augusti 2013 även
kontrollerat situationen efter äggprickningen på öarna Tallkobbarna.
Iakttagelserna rör sig bl.a. om antalet bon, åldern på kläckta ungar, antalet bon
med nylagda ägg och antalet skarvpar som har övergivit kolonierna.
SLF visar att de inte förstår HaVs uppdelning på enskilda respektive allmänna
intressen. De anför enbart att skarven försämrat fisket, lika med att vara orsak till
minskade fiskbestånd. Varför nämns inget om skador på redskap, bitskador på
fisk i redskap m.m.? Finns inga sådana skador? Det är enbart påståendet om att
skarven orsakat svaga fiskbestånd som omnämns. Och hur vet SLF att de
minskade fiskbestånden beror på skarv när de inte kan uppvisa någon enda siffra
som stödjer påståendet. Varför visas ingen dokumentation över de påstådda
skadorna på fisket som de säger sig ha?
Den 5 november 2013 anför StOF bl.a. följande. Enligt information som
förmedlats ut från olika håll under år 2012 och 2013 finns det gott om gädda,
abborre och annan fisk i de inre kustvattnen som är samma områden som där
skarvarnas boplatser påträffas. Detta kan man läsa i SLU:s och HaVs publikation
”Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten” i vilken forskare skriver om de
senaste undersökningarna. Naturvårdsverket och länsstyrelsen borde fasa ut
äggprickning som skyddsjaktsmetod. Den etiska aspekten bör beaktas så att
viltet inte utsätts för onödigt lidande. De som utför skyddsjakten har över lag
mycket dålig kunskap om skarvens häckningsförlopp och hur fostren utvecklas i
äggen, vilket kan leta till rent djurplågeri. Äggprickning medför även omfattande
onödig störning och som ett resultat av den, kan fåglarna spridas, vilket ibland
medför olämpliga bosättningar nära bostäder, bad eller andra platser som vi
människor gärna vill nyttja.
Till yttrandet har bilagts StOFs utvärdering av skyddsjakten efter mellanskarv i
Stockholms skärgård år 2010 samt StOFs redovisning av situationen vid
Ryssmasterna den 10 maj 2011.
Länsstyrelsen i Stockholms län
Länsstyrelsen i Stockholms län har beretts tillfälle att yttra sig. Länsstyrelsen har
meddelat att den inte har något att tillföra i ärendena och därmed avstår från att
yttra sig.
NATURVÅRDSVERKET
8(12)
Havs- och vattenmyndigheten
HaV anför följande i yttrande den 13 juni 2013. HaV bedömer att populationen
av storskarv har en inverkan på enskilda fiskeintressen i Stockholms skärgård.
Beträffande populationens inverkan på allmänna fiskeintresset saknas det för
närvarande underlag att bedöma denna inverkan.
En reduktion av en särskild predator innebär effekter inte bara på predatorn själv
utan även andra arter i predatorns diet, vilket ger svårförutsägbara effekter på
ekosystemet i detta fall särskilt avseende fisk.
Skäl
Aktuella bestämmelser
Enligt 2 § jaktlagen (1987:259) ingår i begreppet jakt att ta eller förstöra fåglars
ägg.
Av 27 § jaktlagen framgår att jakt ska bedrivas så att viltet inte utsätts för
onödigt lidande.
Enligt 23 a § första stycket jaktförordningen (1987:905) får bl.a. beslut om jakt
som avses i 24 och 29 §§ meddelas om det inte finns någon annan lämplig
lösning, och om det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam
bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde, för att
förhindra allvarlig skada, särskilt på gröda, boskap, skog, fiske, vatten eller
annan egendom. Av 23 a § andra stycket framgår att ett beslut som avses i första
stycket även får avse rätt att förstöra fåglars ägg.
I 29 § första stycket jaktförordningen anges att om förutsättningarna enligt
23 a § är uppfyllda för andra djur än björn, varg, järv, lo, säl eller örn får
länsstyrelsen ge tillstånd till skyddsjakt.
Av 7 § jaktlagen framgår att om det på grund av ett viltbestånds storlek finns
påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av vilt, får den
myndighet som regeringen bestämmer besluta om jakt för att förebygga eller
minska dessa risker. Enligt 24 § första stycket andra punkten jaktförordningen
får bl.a. skyddsjakt efter skarv enligt 7 § jaktlagen prövas av länsstyrelsen.
Av 9 b § jaktförordningen framgår att det i beslut som fattas med stöd av 23 a §,
24 § och 29 § jaktförordningen bl.a. ska anges vilka medel och metoder som får
användas och vilken tid som avses.
Naturvårdsverkets bedömning
Naturvårdsverkets prövning
Såväl länsstyrelsens beslut om skyddsjakt efter skarv som beslutet om att
förlänga jakttiden av denna prövas i detta beslut.
NATURVÅRDSVERKET
9(12)
Tiden för den aktuella skyddsjakten har passerat. Naturvårdsverket finner ändå
skäl att pröva ärendena i sak med hänvisning till det stora intresset i dessa frågor.
Naturvårdsverket noterar inledningsvis att det endast är skyddsjakt efter skarv
genom äggprickning och tiden för en sådan jaktmetod som har överklagats av
StOF. De delar av länsstyrelsens beslut som rör skyddsjakt vid utsättningsplatser
för fisk respektive vid fiskeredskap omfattas därmed inte av denna prövning.
Länsstyrelsens beslut om skyddsjakt efter skarv
För att skyddsjakt efter skarv ska kunna meddelas krävs i detta fall att
skyddsjakten behövs för att förhindra allvarlig skada på fiske. Vidare ska det inte
finnas någon annan lämplig lösning till skyddsjakt och den ska inte försvåra
artens gynnsamma bevarandestatus i dess naturliga utbredningsområde.
Förhindra allvarlig skada
I Naturvårdsverkets riktlinjer för beslut om skyddsjakt (s 15 f.) anges att med
skada bör avses påverkan av vilt på egendom som medför ekonomiska förluster
eller ökade kostnader. I begreppet bör såväl förluster och kostnader på kort sikt
som långsiktiga konsekvenser inkluderas. Det krävs dock att skadan är allvarlig
för att skälet ska vara uppfyllt.
När lokala fiskbestånd har en nedgång kan detta ha flera orsaker som t.ex.
övergödning, storskaligt fiske och påverkan av arter såsom säl och skarv. För att
skyddsjakt efter skarv ska kunna medges krävs att kriteriet förhindra allvarlig
skada på fisket är uppfyllt. Skarvens påverkan på fisket måste således styrkas
liksom att nedgången i tillräckligt stor omfattning har orsakats av skarv.
I detta sammanhang är det viktigt att beakta att skarven är en
generalist/opportunist när det gäller födovalet och i första hand äter de fiskarter
inom ett visst storleksintervall som är vanligast förekommande på den aktuella
platsen. Vidare är flertalet fiskarter som skarven prederar fiskar som saknar
kommersiellt intresse. Det är därför mycket svårt att göra bedömningar i vilken
omfattning skarvpredation medför en negativ påverkan för yrkesfisket och
fritidsfisket. Sentida studier (Östman m.fl. 2013) visar snarast att påverkan av
skarvens predation på kommersiellt viktiga fiskarter är låg.
De forskningsrapporter som länsstyrelsen hänvisar till avser skarvens påverkan
på fisket i olika miljöer som bl.a. kustvatten i Estland och Danmark, svenska
insjöar och Kalmarsund. Liksom länsstyrelsen anser Naturvårdsverket att
tillgänglig forskning inte är entydig. I vissa miljöer är skarvens negativa
påverkan på fisket tydligare klarlagd. Detta gäller främst i insjöar, mindre
havsvikar och åmynningar. Mot bakgrund av de studier som har bedrivits i dessa
miljöer skulle det där kunna finnas ett tillräckligt underlag för att bedöma risk
för allvarlig skada. Trots ett flertal studier har det inte kunnat påvisas några
tydliga effekter av skarvpredation på fiskpopulationerna i våra skärgårdar och i
mer öppna kustvatten. I detta fall handlar det om skärgårdsmiljöer och öppna
kustvatten i Stockholms skärgård. Ett problem med flertalet predationsstudier är
att resultaten är så platsspecifika att det inte är relevant att tillämpa resultaten på
NATURVÅRDSVERKET
10(12)
andra platser. Detta beror bl.a. på att förutsättningarna och fiskpopulationernas
storlek och artsammansättning varierar kraftigt mellan olika havsområden, även
inom relativt begränsade geografiska områden.
Frågan om skarvens påverkan på fisket är komplex och sådana samband samt
eventuella skadors omfattning kan vara svåra att styrka. Som framgår av
yttrandet från HaV kan skarvpopulationen ha en inverkan på enskilda
fiskeintressen i Stockholms skärgård men det saknas underlag att bedöma dess
inverkan på det allmänna fiskeintresset. HaV använder begreppet inverkan.
Enligt Naturvårdsverkets uppfattning är inverkan inte att jämställa med risk för
allvarlig skada.
Naturvårdsverket bedömer därmed att det inte har visats ett tillräckligt starkt
samband mellan förekomst av skarvens födosök och nedgången på kommersiella
fiskbestånd i Stockholms skärgård i detta fall. För att kriteriet förhindra allvarlig
skada ska visas vara uppfyllt krävs det enligt Naturvårdsverkets mening en
tydligare koppling mellan dessa faktorer. Detta skulle t.ex. kunna visas genom
studier i de aktuella miljöerna, väl underbyggda regionala förvaltningsplaner för
skarv som anger särskilt utsatta skyddsvärda områden för fisket eller loggböcker
från fiskares fångster.
Naturvårdsverket bedömer sammanfattningsvis att kriteriet förhindra allvarlig
skada inte är uppfyllt i detta fall. Med anledning av denna bedömning saknas
skäl att pröva de andra kriterierna för skyddsjakt. Naturvårdsverket upphäver
därmed länsstyrelsens beslut av den 16 april 2013 i den del som avser skyddsjakt
efter skarv genom äggprickning.
Jaktmetoden äggprickning
StOF har särskilt yrkat att Naturvårdsverket ska pröva om skyddsjakt genom
äggprickning kan tillåtas bl.a. med hänvisning till att jaktmetoden är olämplig
och innebär djurplågeri. Trots att Naturvårdsverket upphäver länsstyrelsens
beslut enligt ovan finner Naturvårdsverket att det finns ett intresse av att bedöma
frågan om äggprickning som jaktmetod.
För det fall att kriterierna för att bevilja skyddsjakt är uppfyllda bedömer
Naturvårdsverket att äggprickning är en jaktmetod som kan tillämpas för att
förstöra fåglars ägg. Detta baseras på bestämmelser i jaktlagstiftningen och
bakomliggande EU-rätt. Avgörande för jaktmetoden är dock vid vilken tidpunkt
den tillåts. Embryon och fågelungar i ägg kan utsättas för onödigt lidande av
äggprickning då embryot eller fågelungen eventuellt kan känna smärta och det
inte är säkert att de dör omedelbart av äggprickningen. Ju tidigare äggprickning
kan ske desto mindre är risken för onödigt lidande. Skarvar lägger sina ägg vid
olika tidpunkter. I en skarvkoloni kan det därför finnas ägg av olika åldrar och i
olika grad utvecklade embryon eller t.o.m. kläckfärdiga ungar. Jaktmetoden är
därmed svår att använda för arter som har detta beteende. Sammanfattningsvis
bedömer Naturvårdsverket att äggprickning är en jaktmetod som kan användas
vid skyddsjakt efter skarv, men att den avgörande faktorn är vid vilken tidpunkt
jaktmetoden tillåts.
11(12)
NATURVÅRDSVERKET
Länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden
Länsstyrelsens beslut om att förlänga jakttiden omfattar tiden från med den 15
maj 2013 till och med den 22 maj 2013. Naturvårdsverket beslutade den 17 maj
2013 att inhibera länsstyrelsens beslut om att förlänga jaktiden. Som framgår
ovan bedömer Naturvårdsverket att äggprickning är en jaktmetod som kan
användas vid skyddsjakt efter skarv. Användandet av jaktmetoden beror dock på
när den får ske samt vilken art den avser. I detta fall anser Naturvårdsverket att
skarvens äggläggning efter den 15 maj 2013 var så långt gången att det fanns
risk för onödigt lidande. Naturvårdsverket upphäver därför länsstyrelsens beslut
om att förlänga jakttiden.
Detta beslut får enligt 58 § p 1 jaktförordningen inte överklagas.
Övrigt
Som har nämnts ovan kan en regional förvaltningsplan för skarv bidra till att
styrka kriteriet risk för allvarlig skada på fisket. En sådan plan bör peka ut
särskilda områden inom vilka riktade studier lämpligast genomförs. Sådana
områden kan omfatta viktiga reproduktionsområden för fisk, åmynningar med
särskilt värde för reproducerande havsöring och lax, områden med hotade
rödlistade fiskarter samt områden av särskild vikt för fritidsfisket eller
yrkesfisket. Regionalt riktade studier kan möjliggöra utvärderingar om
skyddsjakt på skarv som genomförs över längre tid har någon effekt på de
fiskpopulationer som avses skyddas. Det bör dock tilläggas att utöver kriteriet
risk för allvarlig skada behöver även kriterierna att det saknas annan lämplig
lösning till skyddsjakt och att den inte ska försvåra artens gynnsamma
bevarandestatus i dess naturliga utbredningsområde styrkas.
__________
Beslut i dessa ärenden har fattats av biträdande avdelningschefen Rikard Janson.
Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit Christer Pettersson,
Hanna Ek, Malin Hollberg Malm samt sektionschefen Gunilla Ewing Skotnicka,
den sistnämnda föredragande.
För Naturvårdsverket
Rikard Janson
Gunilla Ewing Skotnicka
NATURVÅRDSVERKET
Kopia till:
Länsstyrelsen i Stockholms län
Stockholms läns fiskarförbund
Havs- och vattenmyndigheten
12(12)
