2. resultat av samråd med berörda parter och

EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 12.6.2015
COM(2015) 289 final
2015/0129 (NLE)
Förslag till
RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT
om bemyndigande för Italien att införa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna
206 och 226 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt
SV
SV
MOTIVERING
1.
BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
Motiv och syfte
Enligt artikel 395.1 i direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt
system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) får rådet enhälligt på
kommissionens förslag bemyndiga varje medlemsstat att genomföra särskilda åtgärder som
avviker från bestämmelserna i det direktivet för att förenkla uppbörden av skatt eller för att
hindra vissa slag av skatteundandragande eller skatteflykt.
Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 24 november 2014 ansökte
Italien om ett bemyndigande att avvika från artiklarna 206 och 226 i
mervärdesskattedirektivet. Genom en skrivelse av den 16 mars 2015 underrättade
kommissionen, i överensstämmelse med artikel 395.2 i mervärdesskattedirektivet, övriga
medlemsstater om Italiens ansökan. Genom en skrivelse av den 17 mars 2015 underrättade
kommissionen Italien om att den hade alla nödvändiga uppgifter för att kunna behandla
ansökan.
Allmän bakgrund
Efter införandet av ett system med statistiska kontroller har Italien upptäckt att det
förekommer mervärdesskattebedrägerier i fråga om leveranser av varor och tjänster till
myndigheter. I enlighet med den allmänna regeln tas mervärdesskatt ut på dessa leveranser
och myndigheterna betalar mervärdesskatt, tillsammans med priset, till leverantören. Italien
har upptäckt att ett stort antal leverantörer ägnar sig åt skatteundandragande genom att inte
betala in denna mervärdesskatt till skattemyndigheterna.
För att stoppa detta missförhållande har Italien, när det gäller leveranser till myndigheter,
begärt att den mervärdesskatt som ska betalas inte längre ska utbetalas till leverantören. Men
eftersom myndigheter i princip är icke beskattningsbara personer, går det inte att tillämpa
metoden
för
den
så
kallade
omvända
betalningsskyldigheten
eftersom
mervärdesskattedeklarationer, där mervärdesskatt kan redovisas och dras av, som regel inte
lämnas in av icke beskattningsbara personer. Italien avser därför utveckla ett system som
innebär att mervärdesskatten, när det gäller leveranser till offentliga myndigheter, skulle
betalas till ett separat och spärrat konto. Italien har uppskattat att detta skulle generera
mervärdesskatteintäkter på mellan 741 och 1 235 miljoner euro.
För att möjliggöra ett sådant system, har Italien begärt att få tillstånd att avvika från
artikel 206 i mervärdesskattedirektivet för att se till att leverantören inte längre är skyldig att
betala in mervärdesskatten på sina leveranser till skattemyndigheterna eftersom den
mervärdesskatten ska betalas, så som nämns ovan, till ett särskilt konto hos den myndighet
som är mottagare av leveransen. Samtidigt är det nödvändigt att avvika från artikel 226 i
mervärdesskattedirektivet i fråga om högsta antal uppgifter på fakturan som kan begäras från
skattskyldiga leverantörer så att man kan införa en särskild ytterligare kommentar på fakturan
som säger att mervärdesskattebeloppet ska betalas in på det separata kontot och inte till
leverantören.
Sedan juni 2014 har Italien tillämpat kravet på elektronisk fakturering för leveranser till
myndigheter, som har öppnat möjlighet till realtidskontroll av enskilda transaktioner och av
det exakta mervärdesskattebelopp som myndigheter ska betala på sina inköp. På grundval av
denna exakta information bör det vara möjligt att granska den berörda sektorn med hjälp av
konventionell teknik utan att man behöver avvika från mervärdesskattedirektivet. Men för att
kunna organisera och genomföra en adekvat tillsyn och till fullo utnyttja de tillgängliga
SV
2
SV
uppgifterna via elektronisk fakturering, begärde Italien avvikelse för en begränsad tid under
vilken det ovannämnda särskilda systemet skulle tillämpas. Samtidigt Italien har accepterat att
inte begära någon förlängning av avvikelsen.
I samband med denna elektroniska fakturering har man inrättat en databas över alla
myndigheter och gjort den tillgänglig via en särskild webbplats. Det bör vara tillräckligt för
att garantera leverantörerna att deras leveranser sker till myndigheter som omfattas av
avvikelsen.
En av effekterna av den föreslagna åtgärden är dock att skattskyldiga personer, som främst
sysslar med leverans av varor eller tjänster till myndigheter, inte längre kommer att kunna
kvitta den mervärdesskatt de har betalat på sina insatsvaror mot den mervärdesskatt som de
tagit emot från sina kunder för leveranser till dem. Denna typ av beskattningsbara personer
kan befinna sig i en ständig kreditposition och kommer att behöva begära återbetalning av
denna mervärdesskatt från skattemyndigheterna.
Återbetalningsförfarandet i Italien har dock gett upphov till oro och det bör påpekas att det
pågår ett överträdelseförfarande i detta sammanhang1.
Mot denna bakgrund har Italien reformerat sitt återbetalningssystem vars viktigaste funktion
är att återbetala mervärdesskatten inom tre månader till den som begär återbetalning. Förutom
denna övergripande reform, identifieras ett antal kategorier beskattningsbara personer, när det
gäller vilken verksamhet som bedrivs och typer av transaktioner som utförs, till vilka
återbetalning prioriteras. Beskattningsbara personer som omfattas av den föreslagna
avvikelsen kommer att kunna dra nytta av den typen av prioritering.
Men, som garanti för att det sker en nödvändig uppföljning inom ramen för denna avvikelse
ska Italien, inom arton månader efter ikraftträdandet av avvikelsen, lämna en rapport om
systemet för återbetalning av mervärdesskatt när det gäller denna kategori av beskattningsbara
personer. Denna rapport bör framför allt tillhandahålla statistik när det gäller den
genomsnittliga tid som behövs för att faktiskt återbetala mervärdesskatt till dessa
beskattningsbara personer och överskådligt beskriva särskilda problem som kan ha uppstått i
detta sammanhang.
Slutligen har det kommit till kommissionens kännedom att Italien skulle ha börjat tillämpa
åtgärden utan att invänta antagandet av relevant rådsbeslut.
2.
RESULTAT
AV
SAMRÅD
KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
MED
BERÖRDA
PARTER
OCH
Samråd med berörda parter
Detta förslag grundas på en ansökan av Italien och berör bara denna medlemsstat.
Extern experthjälp
Någon extern experthjälp har inte behövts.
Konsekvensbedömning
Beslutet syftar i första hand till att bekämpa mervärdesskattebedrägerier när det gäller
leveranser av varor och tjänster till myndigheter genom att föreskriva att mervärdesskatten
betalas in på ett separat spärrat konto.
Men eftersom leverantörer som omfattas av detta system inte erhåller mervärdesskatt från sina
kunder, kommer de oftare att behöva begära en faktisk återbetalning av mervärdesskatten. För
1
SV
Överträdelse nummer 2013/4080
3
SV
att undvika negativa följder för dessa beskattningsbara personer, är det mycket viktigt att
återbetalningssystemet fungerar korrekt. Enligt Italien har man vidtagit nödvändiga
lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder i detta avseende.
Åtgärden kommer inte att ha någon negativ inverkan på den del av unionens egna medel som
härrör från mervärdesskatt.
3.
FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER
Bemyndigande för Italien att tillämpa en åtgärd som avviker från mervärdesskattedirektivet
och som innebär att den mervärdesskatt som ska betalas för en leverans inte betalas av kunden
till leverantören utan till ett särskilt bankkonto vid leveranser till myndigheter. Förslaget
föreskriver en skyldighet för Italien att lägga fram en rapport inom arton månader när det
gäller situationen för återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som
berörs av denna åtgärd.
Rättslig grund
Artikel 395 i mervärdesskattedirektivet.
Subsidiaritetsprincipen
Med tanke på den bestämmelse i mervärdesskattedirektivet som ligger till grund för förslaget,
avser förslaget ett område där unionen har exklusiv befogenhet. Subsidiaritetsprincipen är
därför inte tillämplig.
Proportionalitetsprincipen
Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl:
Beslutet avser ett bemyndigande som beviljas en medlemsstat på dess egen begäran och utgör
därför ingen förpliktelse.
Med hänsyn till avvikelsens begränsade omfattning står den särskilda åtgärden i proportion
till det mål som eftersträvas, nämligen att bekämpa skatteundandragande.
4.
BUDGETKONSEKVENSER
Val av regleringsform
Enligt artikel 395 i mervärdesskattedirektivet är en avvikelse från de gemensamma
mervärdesskattereglerna endast möjlig om rådet ger ett enhälligt bemyndigande på grundval
av ett kommissionsförslag. Ett rådsbeslut är också den lämpligaste regleringsformen, eftersom
det kan riktas till enskilda medlemsstater.
5.
ÖVRIGT
Förslaget innehåller en bestämmelse om tidsbegränsning i form av en automatisk tidsfrist som
fastställts till den 31 december 2017 för denna avvikelse.
SV
4
SV
2015/0129 (NLE)
Förslag till
RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT
om bemyndigande för Italien att införa en särskild åtgärd som avviker från artiklarna
206 och 226 i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt
system för mervärdesskatt2, särskilt artikel 395.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
SV
(1)
Genom en skrivelse som registrerades hos kommissionen den 24 november 2014
ansökte Italien om bemyndigande att införa en särskild åtgärd som avviker från
artiklarna 206 och 226 i direktiv 2006/112/EG när det gäller betalning av
mervärdesskatt och faktureringsarrangemang.
(2)
Kommissionen informerade de övriga medlemsstaterna om Italiens ansökan i en
skrivelse av den 16 mars 2015. Genom en skrivelse av den 17 mars 2015 underrättade
kommissionen Italien om att den hade alla uppgifter som den ansåg sig behöva för att
kunna handlägga ärendet.
(3)
Italien har upptäckt omfattande bedrägerier när det gäller leveranser av varor och
tjänster till myndigheter. När det gäller dessa leveranser betalas mervärdesskatt av
myndigheten till leverantören som i princip är betalningsskyldig för mervärdesskatten
till skattemyndigheterna. Italien har dock upptäckt att ett stort antal leverantörer ägnar
sig åt skatteundandragande genom att inte betala in denna mervärdesskatt till
skattemyndigheterna.
(4)
Italien har begärt att få avvika från mervärdesskattedirektivet för att undvika att
mervärdesskatt på leveranser till myndigheter betalas till leverantören och kräver i
stället att mervärdesskatten ska betalas till ett separat spärrat konto. Denna avvikelse
bör leda till att möjligheten att ägna sig åt den formen av skatteundandragande
försvinner utan att det påverkar det mervärdesskattebelopp som ska betalas. Det är
därför nödvändigt att undanta dessa leveranser från tillämpningen av artikel 206 i
direktiv 2006/112/EG. Det är dessutom nödvändigt att avvika från artikel 226 i
direktiv 2006/112/EG för att möjliggöra en särskild anmärkning på fakturan som säger
att mervärdesskatt ska betalas in på det särskilda kontot.
(5)
Till följd av åtgärden kan beskattningsbara personer, som är leverantörer till
myndigheter, bli tvungna att oftare begära återbetalning av mervärdesskatt från
skattemyndigheterna. Italien har meddelat att de vidtagit de nödvändiga rättsliga och
administrativa åtgärderna för att påskynda återbetalningsförfarandet för att kunna
garantera att avdragsrätten för de berörda skattskyldiga personerna respekteras fullt ut.
2
EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.
5
SV
Italien bör därför vara skyldigt att senast 18 månader efter det att den avvikande
åtgärden trädde i kraft i Italien lämna en rapport till kommissionen om den
övergripande situationen i fråga om återbetalningar av mervärdesskatt till
beskattningsbara personer, särskilt den genomsnittliga tid som behövs för
återbetalning. Under 2014 införde Italien ett krav på elektronisk fakturering av varor
och tjänster till myndigheter. Detta bör möjliggöra en tillfredsställande framtida
kontroll av den berörda sektorn då en lämplig kontrollstrategi kommer att ha
utvecklats och börjat användas på grundval av tillgängliga, elektroniska uppgifter. När
systemet väl börjar användas helt och hållet, bör det inte finnas ytterligare behov av att
avvika från direktiv 2006/112/EG. Därför har Italien garanterat att landet inte kommer
att ansöka om förlängning av bemyndigande att tillämpa den avvikande åtgärden.
(6)
Den avvikande åtgärden står därför i proportion till de eftersträvade målen, eftersom
den är tidsbegränsad och begränsad till en sektor där avsevärda problem förekommer
när det gäller skatteundandragande. Den avvikande åtgärden leder dessutom inte till
någon risk för att bedrägeriet skulle flyttas över till andra sektorer eller andra
medlemsstater.
(7)
Avvikelsen kommer inte att ge upphov till någon negativ inverkan på den totala
skatteuppbörden i sista konsumtionsledet eller på unionens egna medel som härrör
från mervärdesskatt.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Genom avvikelse från artikel 206 i direktiv 2006/112/EG bemyndigas Italien att föreskriva att
mervärdesskatten på leveranser av varor och tjänster till myndigheter måste betalas av
mottagaren till ett separat och spärrat konto hos skattemyndigheten.
Artikel 2
Genom avvikelse från artikel 226 i direktiv 2006/112/EG bemyndigas Italien att kräva att
fakturor som gäller leveranser av varor och tjänster till myndigheter måste innehålla en
särskild anmärkning om att mervärdesskatt ska betalas till ett separat och spärrat konto hos
skattemyndigheten.
Artikel 3
Italien ska anmäla de nationella åtgärder som avses i artiklarna 1 och 2 till kommissionen.
Inom 18 månader efter ikraftträdandet i Italien av de åtgärder som avses i artiklarna 1 och 2
ska Italien lämna en rapport till kommissionen om den övergripande situationen för
återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som berörs av dessa åtgärder,
särskilt om den genomsnittliga tid som krävs för återbetalningsförfarandet.
Artikel 4
Detta beslut upphör att gälla den 31 december 2017.
Artikel 5
Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.
SV
6
SV
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
SV
7
SV