CICEROS UPPFATTNING OM M€NNISKAN OCH NATUREN - Eko lo gi o ch na tursyn unde r se nre publike n - C-uppsats 1995 Fredrik Fahlander Handledare: Ingela Wiman Institutionen fšr Antikens Kultur och SamhŠllsliv Gšteborgs Universitet * * * - Fredrik Fahlander - ABSTRACT The Roman society was transformed in the second century b.c. - from a small-scale agricultural community, to a sophisticated civilisation and a large-scale user of resources. As a method of understanding and explaining the Roman attitude towards nature, the writings of the politician M. Tullius Cicero (106 - 43 bc) has been analysed. In this paper it is concluded that Cicero based his legal, ethical and some of his political philosophy upon ius naturae, a theory of nature as an ordered supreme force. Cicero was inconsistent in some of his philosophical thinking, especially regarding man's relation to the environment. In his philosophy he both praised the good and structured side of nature, to which he thought man should submit, as well as being proud over mankind's engineering and successful conquest of the world. It is concluded that Cicero was aware of some ecological interferences, however, it seems plausible that he didn't recognise its long-term, sometimes serious effects on the environment. It is suggested that the lack of ecological awareness is to be explained by his incomplete concept of ecological system's theory, the balance of nature, the mechanism of which neither Cicero, nor his contemporaries, ever fully understood. 2 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - SYNKRONISK …VERSIKT 1 AllmŠn historia (f Kr): Ciceros liv (f Kr): 509 396 387 340-38 264-61 219 146 131 100 91-89 88-82 106 91 90-82 82-79 Republikens infšrande (trad). Eršvringen av Veiji. Gallerna brandskattar Rom. Kriget mot latinarna. 1:a puniska kriget. 2:a puniska kriget (slut 202). 3:e puniska kriget. T. Grachus folktribun. G. Julius Caesar fšds. Bundsfšrvantskriget. Marius och Sullas inbšrdeskrig, 1:a & 2:a krigen mot Mithridates. Sulla diktator. 78 Sulla dšd. 79-77 74 73 3:e kriget mot Mithriades. Spartacus slavuppror, vilket slŒs ned av Pompiejus Œr 71. Pompiejus och Crassus 1:a konsulat. Caesar kvaestor. Krigen mot Mithriades avslutade. Catalinas sammansvŠrjning. 1:a triumviratet. (Caesar, Crassus och Pompiejus). Caesar prokonsul i Gallien. Pompiejus och Crassus 2:a konsulat. Crassus stupar i Carrhae. Inbšrdeskrig mellan Pompiejus och Caesar. Pompiejus dšd. Caesar besegrar Pompiejus sšner i i Hispanien. Diktator pŒ livstid. Mordet pŒ Caesar, Antonius och P. Dolabella konsuler. Octavianus anlŠnder till Rom. Brutus mobiliserar i Grekland, Crassius i Egypten och Orienten. 2:a triumviratet: Leipidus, Antonius och Octavianus. Brutus dšd. Omfattande proskriptioner som Šven drabbade Cicero. Slaget vid Actium. Augustus fŒr prokonsulŠrt kommando. 77 75 70 68 66 63 60 58-51 55 53 49-45 48 45 44 43 31 27 81-79 70 69 66 63 58-57 56-52 51-50 47 46-44 45 44 43 1 SammanstŠlld av Sjšgren (vol IV) s 312ff och Fuhrmann s 312f . 3 Cicero fšds i Arpinium (d 3/1). TjŠnstgšring i bundsfšrvantskriget. Utbildning i Rom: Lag, retorik och filosofi. 1:a framtrŠdandet som talare, skrev De inventione. Resor i Grekland och Asien, studier i retorik och filosofi. GiftermŒl med Terentia. Bšrjar sin politiska karriŠr i senaten: Kvaestor. Processen mot Verres. Aedil. Praetor. Konsul (med C. Antonius Hybrida). Landsflykt i Thessalonicien och Dyrrhacium. 1:a fasen i sitt filosofiska fšrfattande: De legibus, De oratore & De re publica. Prokonsul i Cilicien. Cicero "benŒdas" av Caesar. Skrev Brutus. 2:a fasen i sitt filosofiska fšrfattande: Orator, De finibus, De natura deorum, Academici & Tusculaeane disputationes. Ciceros dotter Tullia dšr. Leder senaten mot Antonius, (Filipinska talen) skrev: Laelius de amicitia, De fato, De officiis, De divinatione, Cato M de senectute m fl. Cicero avrŠttas (d 7/12). - Fredrik Fahlander - INNEH•LLSF…RTECKNING Abstract Synkronisk šversikt 2 3 1. INLEDNING ...................................................................................................... 5 1.1 Den ekologiska bakgrunden - frŒn smŒskalighet till storskalighet 1.1.1 MiljšpŒverkande faktorer under senrepubliken 1.1.2 Effekterna av storskaligheten 2. CICERO SOM HISTORISK K€LLA 6 6 6 ................................................................... 8 2.1 BerŠttarteknik och metod 2.1.1 Ciceros fšrhŒllande till sina kŠllor 2.2 Begreppet natura 8 8 9 3. CICEROS NATURVETENSKAPLIGA V€RLDSBILD ......................................... 11 3.1 Universum och skapelsen 11 3.2 Jorden och dess resurser 13 3.2.1 VŠxterna 14 3.2.2 MŠnniskan och djuren 14 4. M€NNISKAN OCH NATUREN ........................................................................ 4.1 Naturen som etisk fšrebild 4.1.1 Den "politiska" naturen 4.1.2 Mystiken i naturfilosofin 4.2 MŠnniskan i naturen 4.2.1 Den eviga vŠrldsordningen 4.2.2 Naturens hjŠlpreda 4.2.3 Naturens tvŒ sidor 16 16 17 18 18 18 19 20 5. CICEROS FILOSOFI OCH NATURSYN ............................................................ 5.1 Motiven till fšrfattandet 5.1.1 Filosofi fšr vem ? - tŠnkta och tŠnkbara mŒlgrupper 5.2 Innebšrd och betydelse av Ciceros naturfilosofi 5.2.1 Filosofi och praktik 5.2.2 Cicero i historien och idag 21 21 22 22 23 24 6. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS ............................................................. 25 7. LITTERATUR ..................................................................................................... 7.1 KŠllfšrteckning 7.2 Litteraturfšrteckning 7.2.1 Uppslagsverk 7.3 Bildfšrteckning 4 26 26 27 29 29 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - 1 INLEDNING "Det har ju varit en grekisk sjukdom att forska efter, huru mŒnga roddare Odysseus hade, huruvida Iliaden eller Odyssen var fšrst fšrfattad, fšr att icke tala om, huruvida de voro av samma fšrfattare, och hela raden vidare av samma notiser, vilka Šro av den art, att om man behŒller dem fšr sig sjŠlv, de gšra varken gagn eller glŠdje, och om man meddelar dem Œt andra, man icke synes lŠrdare utan blott trŒkigare." 2 PŒ detta vis uttryckte sig Seneca (4 f Kr - 65 e Kr) om den historiska forskningen cirka en generation efter statsmannens M. Tullius Ciceros (106-43 f Kr) dšd. Den sarkastiska domen šver en alltfšr detaljinriktad historieforskning kan mycket vŠl vara giltig Šven fšr vŒr tid. Med detta i Œtanke kan det kanske synas svŒrt att motivera varfšr en redogšrelse šver Ciceros naturuppfattning Šr relevant. Det har redan skrivits mycket om Cicero. FšretrŠdesvis har man emellertid mest intresserat sig fšr hans sprŒkliga och politiska gŠrningar.3 Hans digra filosofiska produktion Šr i jŠmfšrelse inte alls lika uppskattad och analyserad. En fšrklaring Šr, som vi skall se, att Cicero ofta bedšms av mŒnga som en andra klassens filosof. Kritikerna menar att han pŒ den punkten Šr fšga orginell eller nyskapande.4 Varje tid stŠller dock nya frŒgor till det gamla kŠllmaterialet. I vŒr tid Šr bl a ekologiska frŒgor "i ropet" och fšljaktligen har Šven intresset škat fšr samspelet mellan mŠnniska och natur i vŒr historia. Frank Egertons artikel, Changing concepts of the balance of nature, Šr ett exempel. Han diskuterar dŠr ursprunget till begreppet om naturens jŠmnvikt. Mary Beagons Roman nature, the thought of Pliny the elder, Šr ett annat exempel med ett liknande perspektiv. 5 I ett sŒdant sammanhang Šr Ciceros filosofi klart intressant. Hans vŠrldsbild innehšll en stor portion naturfilosofi, dŠr naturen spelade en viktig roll som kreativ kraft och fšrebild. Det faktum att Cicero varken var naturvetare eller filosof till yrket kan hŠr vara en fšrdel. I sin position som lekman behšvde han inte vara pragmatisk eller trosbunden mot nŒgon. Kanske kan han dŠrfšr tŠnkas vara mer frisprŒkig och mindre dogmatisk Šn samtidens professionella filosofer? Den ekologiska utvecklingen under antiken har ocksŒ varit fšremŒl fšr diskussion. Till skillnad mot det tidigare smŒskaliga, agrara samhŠllet bšrjade man under senrepubliken att manipulera och exploatera sin natur i allt stšrre skala. Det Šr framfšr allt mot den bakgrunden som Ciceros "naturfilosofi" Šr extra intressant. Vilka lagar ansŒg en belŠst Šmbetsman som Cicero att jordens ekosystem styrdes av och vad hade han fšr uppfattning om mŠnniskans relation till sin omgivning? 2Brev I.13. (Citatet šversatt av Johan Bergman, Bergman s 38). 3Latinet ansŒgs av intelligentian vid den hŠr tiden som underlŠgsen grekiskan som sprŒk fšr filosofiska spšrsmŒl. Cicero utvecklade emellertid sitt modersmŒl, lade till nya ord, gjorde det accepterat och skapade pŒ samma gŒng ett stilistiskt ideal fšr efterkommande latinska fšrfattare. Plut. Cic. XL.1-3. Wistrand s 43. Lšfstedt s 73. (Jfr Šven Nat. D. I.8). 4Kritiken mot Cicero som enbart plagiatšr, har sitt ursprung i 1800-talets forskning, men anses numera vara orŠttvis. T Mommsen avfŠrdade t ex Cicero som enbart šversŠttare utan egen insikt. Momsen (Vol III) s 619ff. Moderna forskare t ex Rawson, Wilkinson, Harris m fl vill hellre se honom som en slags journalist med ett visst mŒtt av sjŠlvstŠndighet. (Rawson 1975 s 232f, 239; Wilkinson s 99; Harris s 3) 5Egerton. Beagon. 5 - Fredrik Fahlander - 1.1 Den ekologiska bakgrunden - frŒn smŒskalighet till storskalighet. Cicero var verksam under en hŠndelserik tidsperiod. De nŠrmast bakomliggande Œrhundradenas politiska omvŠlvningar kulminerade under det sista Œrhundradet f Kr och fšrŠndrade det romerska rikets karaktŠr bŒde socialt, politiskt och kulturellt.6 Som vi skall se omfattade dessa omdaningar Šven den allmŠnna vŠrldsbilden och synen pŒ naturen. Under de fšrsta Œrhundraden av republiken var man mycket influerad av etruskisk religion. Man levde direkt av naturen. •kerbruket var den frŠmsta nŠringskŠllan och jorden var dŠrfšr dyrkad och helig. Respekten fšr naturen var šverlag stor, bl a avgjordes religišsa och politiska frŒgor genom att fšrst rŒdfrŒga gudarna genom naturen.7 Under det andra Œrhundradet fšre vŒr tiderŠkning fšrŠndrades dock fšrutsŠttningarna nŒgot. Den grekiska filosofin och naturvetenskapen bšrjade trŠnga in i det romerska medvetandet. Hos mŒnga, frŠmst de utbildade, fšrbyttes tron pŒ den gamla religionen mot skepsis. 8 Parallellt med den fšrŠndrade vŠrldsbilden expanderade riket och interferensen med naturen škade. Den romerska staten bšrjade att storskaligt utnyttja sina naturresurser. De senaste decenniernas forskning har fšrsškt att beskriva pŒ vilket sŠtt och i vilken omfattning detta pŒverkade naturen. 1.1.1 MiljšpŒverkande faktorer under senrepubliken Ett av de mest debatterade ingreppen i naturen var skogsavverkningen. Den romerska staten krŠvde stora mŠngder timmer. Det var frŠmst de militŠra verksamheterna, flottan och armŽn som stod fšr den stšrsta skogsfšrbrukningen.9 Metall- och gruvindustrin, vars verksamhet vŠxte i takt med krigen, fšrbrukade ocksŒ stora mŠngder trŠkol.10 Andra aktiviteter, som t ex jordbruk, byggnadsindustri och urbanisering pŒverkade Šven de i allt hšgre grad omgivningen. I stŠderna leddes avfallet orenat ut i de intilliggande vattendragen och badhusens stora vattenbehov pŒverkade naturen framfšrallt vid akvedukternas kŠllor. 1 1 Djurlivet stšrdes ocksŒ i hšgre grad Šn tidigare. Efter Hannibalkrigens slut bšrjade t ex šverklassen i Italien att Šgna sig Œt ren nšjesjakt.12 Under 100- talet f Kr uppfšrde man ocksŒ i allt hšgre grad offentliga skŒdespel. Ett stort antal djur frŒn Europa och Afrika fraktades till cirkusarna fšr att visas upp och dšdas.13 1.1.2 Effekterna av storskaligheten Att det storskaliga utnyttjandet av naturresurserna fick konsekvenser rŒder det inget tvivel om. Den stora avverkningen av timmer ledde bl a till att delar av den italiska halvšn avskogades; vissa omrŒden fšr alltid, andra har ŒterhŠmtat sig.14 Det bšr pŒpekas att huvudproblemet 6Se bl a Wood s 15f. 7Man tolkade bl a viktiga element i kretsloppet religišst. Regn ansŒgs t ex liksom Œska vara Jupiters verk och viktiga sŠdesslag fšrknippades med gudomligheter. Hughes s 88f. Man studerade ocksŒ t ex fŒglarnas flykt och djurs inŠlvor (haruspicier) fšr att fŒ del av gudarnas vilja. Farrington s 219. €ven ovanliga naturfšreteelser i form av jordbŠvningar och himlafenomen ansŒgs vara tecken (omen) frŒn gudarna. Rawson 1985 s 27; Plut. Cic. IVX.4. Haruspicierna fanns kvar Šven under Ciceros tid, men enligt honom sjŠlv var de bara av formell karaktŠr utan stšrre praktisk betydelse. (Se t ex Nat. D. II.7-9). 8 Wilkinson s 68. 9Den romerska flottan var en av de stšrsta konsumenterna av skog fšr sina skeppsbyggen. Enbart det fšrsta puniska kriget (264 - 241 f Kr) tvingade romarna enligt kŠllorna att bygga ca tusen skepp, varav ca 700 gick fšrlorade. Meiggs s 141. Plin. NH. XVI.192. Den romerska armŽn fšrbrukade mycket timmer, bl a till fortifikation och vŠgbyggen men ocksŒ till vissa strategiska manšvrer; skogsomrŒden kunde t ex brŠnnas ned fšr att fienden inte skulle kunna gšmma sig eller anfalla i skydd av vŠxtligheten. Enligt Meiggs krŠvde armŽn mer skog Šn flottan. Meiggs s 154, 159. 10BerŠkningar av timmerbehovet fastslŒr att det enligt antika utvinningsmetoder behšvs ca 350 kg trŠkol eller 15-1700 kg ved fšr att utvinna 100 kg jŠrn. Fries s 116. Fšr att framstŠlla koppar och brons torde ŒtgŒngen varit Šnnu stšrre, eftersom reningsproces sen krŠver upprepade nedsmŠltningar. Tengstršm (s 45) anser att huvud- parten av skogen fšrbrukades av gruv- och metallindustrin. En mŠrkbar del av Italiens skog fšrsvann ocksŒ pŒ lŒglandet nŠr behovet av odlingsbar mark škade som ett resultat av befolkningstillvŠxten .(Se t ex Lucr. V.1370) 11Hughes s 120ff. Tengstršm s 18f, 47. VattenŒtgŒngen fšr en storstad som Rom var ofantlig, minst 600 000 m3/dygn. White s 167, 264 (not 262). 12Cavallin 1969 s 145, Anderson s 83, Man jagade mest vildsvin och hjort. (Anderson s 93) 13Storleken pŒ tillstŠllningar vŠxte snabbt till absurda proportioner. Under en festlighet Œr 46 f Kr tog Caesar livet av 400 lejon, nŒgra Œr senare škade Pompieus antalet till 500 samt 18 elefanter. Augustus lŠt i sin tur dšda 3500 djur. Antalen djur škade ytterligare under kejsartiden, t ex Titus. ca 9000 st och Trajanus ca 11000 djur. Hughes s 104 f. (Se bl a: Fam. VII.1 och Mon. Anc. 22). 14FrŠmst skedde avskogningen runt bosŠttningarna och vattendragen. Senare kŠllor frŒn tidig kejsartid beskriver emellertid fortfarande Italien som vŠlskogat. Se Meiggs s 382, han hŠnvisar bl a till Strabon och Dionysis av Halikarnassos. Meiggs anser att det var frŠmst under industrialismen som skogen fšrsvann. (s 391) 6 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - med avskogning inte Šr bristen pŒ virke utan risken fšr erosion. Utan vŠxtlighet kan nŠmligen inte de italiska bergen behŒlla ytjorden under de Œrliga vinterregnen. Vattnet fšr dŒ med sig jorden, slammar igen vattendrag och lŠmnar bergen kala och ofruktsamma. Ett sŒdant fšrlopp kan leda till att vind, temperatur och fuktighetsfšrhŒllanden pŒverkas, vilket i sin tur kan innebŠra bestŒende klimatfšrŠndringar.15 Icke desto mindre var jordbruket den verksamhet som pŒverkade miljšn mest. PŒ grund av dess stora expansion blev švergšdningen som fšljde ett stort problem. Fšrutom att jorden utarmades, kunde vattendragen i vŠrsta fall vŠxa igen och švergŒ i trŠskmark.16 Gruvdriften och metallindustrin pŒverkade Šven naturen pŒ fler sŠtt Šn bara genom sitt stora brŠnslebehov. Med tidens bristfŠlliga teknik lyckades man bara utvinna en del av metallerna frŒn gruvorna. Resterande tungmetaller och andra gifter lakades ur slagghšgarna och fšrgiftade sjšar och fŠlt.17 Effekterna pŒ djurlivet Šr svŒrare att pŒvisa, men att vissa arters bestŒnd decimerades kraftigt Šr uppenbart.18 Cicero verkade en kort tid efter att det romerska samhŠllet alltmer offensivt bšrjat att utnyttja sina naturtillgŒngar. Var han šverhuvudtaget medveten om det škade resursuttaget? KŠnde han till att storskaligheten kunde fŒ allvarliga ekologiska konsekvenser? GŒr det t ex att spŒra nŒgon form av miljšmedvetenhet eller ekologiskt ansvar i hans skrifter? PŒverkade i sŒ fall nŒgot av hans filosofiska grundsyn politikern Ciceros beslutsfattning? Alla frŒgor gŒr sannolikt inte att besvara utifrŒn det skriftliga materialet, men Ciceros filosofi kan kanske ge en antydan om hur man sŒg pŒ naturen under senrepubliken. PŒ vilka grunder fšrankrade man t ex sin naturvetenskapliga uppfattning och hur motiverade man sin allt starkare stŠllning i naturen? 15 Hughes s101f. Romarna var emellertid mycket medvetna om skogens vŠrde - inte minst militŠrt, och det finns flera tecken pŒ insatser frŒn staten fšr att sŠkra ŒtervŠxten. Bl a odlade man skog (Nat. D. II.151) och anvŠnde s k skottskog till brŠnsle. Wiman 1989 s 29f. Man fšrsškte ocksŒ hindra getternas inverkan genom lagar och regler. (Getterna Šter nŠmligen gŠrna smŒ trŠdplantor). Rust. I.2.18. Behovet av odlingsbar jord ledde ocksŒ till att man tidigt lŠrde av grekerna att terrassera sluttningarna fšr att pŒ sŒ vis motverka erosionen. Tengstršm s 44. 16Bšnderna konstbevattnade sina Œkrar och anvŠnde sig av bl a exkrementer och slaktavfall som gšdning. Hughes s 116. Carter och Dale menar att fŠlt som runt 500 f Kr kunde fšrsšrja ca 500-1000 personer, var runt 200 f Kr sumpiga och obrukbara som fšljd av detta. Carter & Dale s 131. 17 Hughes s 109. Romarna fšrbŠttrade ŠndŒ tekniken och lyckades Œtervinna en viss del silver och bly frŒn Šldre grekiska slagghšgar (s 107). Metallindustrin kunde Šven fšrstšra landskapet. En metod att komma Œt metaller och ŒtrŒvŠrd sten var nŠmligen att rensa berg frŒn vŠxtlighet och spola dem rena frŒn jord. Delano Smith s 302. 18Hughes s 103, 106. Vargen t ex utrotades nŠstan helt frŒn delar av Italien. 7 - Fredrik Fahlander - 2 CICERO SOM HISTORISK K€LLA Cicero lŠmnade efter sig ett rikt skriftligt material av politiska tal, brev och filosofi, men inte nŒgot naturvetenskapligt verk. Det vi vet om hans kunskaper och insikt i Šmnet kommer istŠllet frŒn spridda utvikningar ur hans filosofiska skrifter. I De natura deorum fŒr vi t ex veta, fšrutom om gudarnas natur, en hel del om astronomi, djur och vŠxter. I De officiis och De legibus tar Cicero Šven upp fšrhŒllandet mellan etik och natur. Fšr att rekonstruera en bild av Ciceros natursyn mŒste man emellertid Šven gŒ till utsagor som skrivits i fšrbigŒende, eller kanske i retoriskt syfte. Ibland motsŠger de varandra, ibland inte. Detta skapar problem som Šr vŠrda att uppmŠrksamma. Fšrutom allmŠnna kŠllkritiska aspekter, som t ex redigering, censur och avskrivningsfel, 19 finns det nŒgra specifika punkter att ta stŠllning till. Framfšrallt Šr de relaterade till Ciceros speciella litterŠra metoder. 2.1 Ciceros berŠttarteknik och metod Ett tolkningsproblem uppkommer genom att Cicero vanligtvis tillŠmpade dialogformen fšr sina filosofiska verk. Till skillnad frŒn t ex Platon anvŠnde han emellertid inte nŒgot genomgŒende alter ego fšr att fšra fram sina Œsikter. Huvudpersonerna skiftar istŠllet frŒn bok till bok och kan vara ryktbara romare ur historien eller vŠnner till Cicero. 20 SvŒrigheten ligger i att han, i sann akademisk anda, ofta lŠt dessa talesmŠn fritt framfšra sina skilda stŒndpunkter utan att avslšja var hans egna sympatier lŒg.21 I mŒnga fall framgŒr Ciceros Œsikter av sammanhanget, men i vissa bšcker Šr frŒgan pŒ mŒnga punkter šppen. Ett belysande exempel Šr dialogen De natura deorum, vilken verkar ha funnits i en tidigare version dŠr Cicero sjŠlv fšrde den akademiska skolans talan. Trots detta avslutar Cicero sin slutgiltiga version med att pŒstŒ att han ansŒg den stoiska uppfattningen vara den mest tillfredsstŠllande... 2 2 2.1.1 Ciceros fšrhŒllande till sina kŠllor Det kanske allvarligaste problemet Šr att Cicero troligtvis mest bara šversatte och kopierade bl a numera fšrlorade grekiska verk. Det Šr m a o inte alltid Ciceros egna ord vi lŠser. Han berŠttar sjŠlv i ett brev att vissa av hans bšcker Šr i det nŠrmaste rena šversŠttningar.23 Det Šr ocksŒ vŠrt att pŒpeka att Cicero satte fšrvŒnansvŠrt hšg tillit till vad vi skulle kalla andra klassens filosofer. Givetvis refererar Cicero ofta till Aristoteles och Platon men lika ofta till 19Se t ex: Gabba och Turen. 20En anledning till att lŒta historiska personer tala var att ge pondus Œt framstŠllningen. Att lŠgga orden i munnen pŒ sina samtida vŠnner var en hedersbetygelse. I De re publica var det dessutom ett medvetet drag av Cicero fšr att undvika att stšta sig med sin samtid. QFr. III.5; Sen. I.3. 21 Cicero erkŠnde sig till den nya akademien, vars huvudtes (enligt Cicero) var att frŠmst ifrŒgasŠtta och kritisera, inte att komma med egna slutsatser. (Tusc. IV.47) Cicero skrev emellertid ofta fšrord i eget namn till sina bšcker och ibland sammanfattade han dem kortfattat. Ex Nat. D. I.1, III.95; Tusc. I.1. 22Nat. D. III.95. Levine s 20. 23Att. XII.52. OCD s 237. Topika var enligt Cicero sjŠlv en ren šversŠttning frŒn Aristoteles,(Fam. VII.19) liksom Timaeum var šversatt frŒn Platon. Ross s 24; Rawson 1975 s 235. 8 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - Polemo, Posidonius, Carneades, Chrysippos m fl.24 Det vŠsentliga ifrŒga om Ciceros natursyn behšver emellertid inte vara hans sjŠlvstŠndighet som filosof, utan varfšr och pŒ vilket sŠtt han behandlade sina kŠllor. I inledningen till De finibus bonorum et malorum skriver Cicero, som om han skulle ha kŠnt pŒ sig eftervŠrldens kritik: "TŠnk om vi inte bara fšljer šversŠttarnas plikt, utan istŠllet betraktar vad som har sagts av dem, vilka vi granskat, och tillfogar vŒrt eget omdšme samt utarbetar vŒrt eget arrangemang?"25 Med dessa kŠllkritiska aspekter i Œtanke faller det sig naturligt att behandla materialet ur ett hermeneutiskt perspektiv. Genom att ta hŠnsyn till det skriftliga materialet i sin helhet, kan man, trots svŒrigheterna, nŒ en tillfšrlitlig slutsats. Med kŠnnedom om bl a Cicero som person, hans filosofiska tillhšrighet samt genom att undvika enstaka sentenser som inte bekrŠftas pŒ annan plats i hans skrifter, kan man dessutom bŠttre underbygga en tolkning. 2.2 Begreppet natura Natura Šr ett frekvent substantiv i Ciceros filosofi. Liksom i svenskan finns det olika betydelser av ordet, vilket kan tŠnkas ge upphov till tolkningsproblem. Fšrutom att betyda natur, miljš, kan natura bl a Šven anvŠndas fšr att beteckna mŠnniskans eller tingens natur, alltsŒ beskaffenhet. Till skillnad frŒn svenskan bestŠms emellertid oftast den betydelsen i latinet av en specificerande artikel, vilket inte alltid framgŒr i en šversŠttning.26 MŠnniskans och tingens natur skrivs t ex som: hominis; humana; montis; loci; terrae; rerum natura. Natur i betydelsen miljš/vŠrldsalltet, skrivs vanligtvis enbart som natura. 27 Natura Šr emellertid inte bara ett substantiv, det Šr Šven ett begrepp som under antiken rymde flera skilda filosofiska betydelser. Enklast i detta sammanhanget Šr att lŒta Cicero med egna ord utreda begreppets filosofiska innebšrd. I bok tvŒ av De natura deorum lŒter han sitt stoiska sprŒkršr, Balbus, definiera termen pŒ fšljande vis:28 "Fšrst vill vi kortfattat redogšra fšr vad natura sjŠlv mŒ vara, fšr att det skall kunna begripas. Ty vissa anser att natura Šr en kraft utan nŒgot fšrnuft (ratio), alstrande nšdvŠndiga ršrelser i kropparna. Andra menar en kraft begŒvad med fšrnuft och ordning, framŒtskridande och tydligt utpekande pŒ vilken vŠg och hur den Œstakommer fšreliggande sak, samt vad den efterstrŠvar. Ingen konst, inget hantverk eller mŠstare kan efterlikna eller motsvara dess konstfŠrdighet. Men det finns Šven dem som med termen natura menar hela vŠrldsalltet, sŒsom Epikuros, vilken uppdelar det pŒ sŒ sŠtt: Allt som Šr i naturen Šr kroppar och tomrum samt det som hŠnder dessa. NŠr vi (stoiker) dŠremot talar om natura som den bevarande och rŒdande kraften i vŠrlden, menar vi pŒ intet sŠtt att vŠrlden antingen Šr ett stenblock eller nŒgot liknande utan inre sammanhang, utan sŒsom ett trŠd eller ett djur, i vilka ingen slump men en ordning Šr tydlig och som tyder pŒ konstnŠrlig beskaffenhet. " 29 24Ross s 34. Polemo, athensk filosof omkr 360 f Kr, lŠrjunge till Xenokrates och efter denne akademiens ledare. Ex: Tusc. V.39. Posidonius frŒn Apameia (135 - 51 f Kr), en av Ciceros lŠrare, stoiker, ex: Nat. D. I.123; Carneades frŒn Kyrene (214-129 f Kr), akademiker, ex: Nat. D. III.29; Chrysippos frŒn Sol (281-208 f Kr), stoiker, ex: Fin. II.67. Fšr en systematisk genomgŒng av Ciceros kŠllor, bok fšr bok, se MacKendrick. 25"Quid, si nos non interpretum fungimur munere, sed tuemur ea, quae dicta sunt ab iis, quos probamus, eisque nostrum iudicium et nostrum scribendi ordinem adiungimus ?" Fin. I.6-7. Cicero skrev t ex fšrhŒllandevis sjŠlvstŠndigt om politik i De re publica, och han anpassade šverhuvudtaget filosofin till romersk miljš och fšrhŒllanden, (kulturhistoria i De orator, religion i De divinatione, och moral i De officiis).Beard s 22. 26Om inget annat nŠmns Šr alla citat šversatta av fšrfattaren (som har haft god hjŠlp av Ann-Katrin Hansson och Fil. Dr. Magnus Wistrand till vilka ett stort tack riktas). 27Enligt Bonniers Latinsk svensk ordbok har Natura (kortfattat) fšljande betydelser. 1. fšdelse, bšrd. 2. natur. a. beskaffenhet, b. natur, vŠrldsalltet (Šven grundŠmne) 28€ven om Cicero inte kallade sig sjŠlv stoiker, bšr det pŒpekas att han inte nšdvŠndigtvis stod i nŒgon motsatsstŠllning till dem. TvŠrtom var han mycket influerad av deras teser och baserade en stor del av sin filosofi pŒ stoiska kŠllor. OCD s 237. Om Q. Lucilius Balbus vet vi inte mycket, men han verkar ha varit en vŠn till Cicero, se RE Vol VII, s 1640. 29 " Sed quid sit ipsa natura, explicandum est ante breviter, quo facilius id, quod docere volumus, intellegi possit. Namque alii naturam esse censent vim quandam sine ratione cientem motus in corporibus necessarios, alii autem vim participem rationis atque ordinis tamquam via progredientem declarantemque, quid cuiusque rei causa efficiat, quid sequatur, cuius sollertiam nulla ars, nulla manus, nemo opifex consequi possit imitando; /.../ Sunt autem, qui omnia naturae nomine appellent, ut Epicurus, qui ita dividit. omnium, quae sint, naturam esse corpora et inane, quaeque his accidant. Sed nos cum dicimus, natura constare administrarique mundum, non ita dicimus ut glaebam aut fragmentum lapidis aut aliquid eius modi nulla cohaerendi natura, sed ut arborem, ut animal, in quibus nulla temeritas, sed ordo apparet et artis quaedam similitudo." Nat. D. II.82. Epikuros (341-270 f Kr) grundare av den epikurŽiska skolan. Hans lŠror spreds till romarna frŠmst genom Lucretius (ca 95-55 f Kr), vilken skrev lŠrodikten De rerum natura. 9 - Fredrik Fahlander - Ciceros definition Šr kortfattad och givetvis summarisk. Det komplexa naturbegrepp som ryms i ordet natura, Šr lŒng ifrŒn sŒ enkelt att beskriva. Dess ursprung Šr okŠnt, men tankegŒngarna finns redan hos de fšrsokratiska filosoferna. FrŠmst utvecklas grundbegreppet av Aristoteles och senare framfšr allt av de stoiska filosoferna. 30 30Edelstein 1966 s 20. Aage s 231, 236. De populŠraste filosofiska skolorna under Ciceros tid, nŠmnda stoiker och epikurŽer, samt akademiker, omfattade alla mer eller mindre naturfilosofiska teser. Med termen EpikurŽ menas hŠr Lucretius filosofi i De rerum natura och grundaren Epikuros teser som de beskrivs av Cicero, t ex i De natura deorum. Stoikerna delas, liksom Akademikerna, vanligtvis upp i Šldre-, mellersta- och sena/nya skolan. GrŠnserna mellan dessa Šr flytande, men med termen Stoiker menas hŠr framfšrallt den mellersta, vilken var aktuell under Ciceros tid. Fšr ytterligare information om de olika filosofiska skolorna , se t ex Russel. 10 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - 3 CICEROS NATURVETENSKAPLIGA V€RLDSBILD Naturvetenskapen var under antiken en viktig integrerad del av filosofin; bŒde de epikurŽiska och stoiska filosoferna baserade t ex sina teser pŒ naturvetenskapliga grunder. Man bedrev ingen nŠmnvŠrd empirisk forskning utan observerade endast naturen och fšrsškte fšrklara den med teoretiska resonemang. Ciceros naturvetenskapliga vŠrldsbild Šr dŠrfšr viktig att klarlŠgga eftersom grunden till hans natursyn vilar pŒ hans uppfattning om bl a universum och tingens sammansŠttning. Det Šr ocksŒ intressant att notera pŒ vilken naturvetenskaplig grund Cicero baserade sin natursyn, samt hur han avviker frŒn de fšr tiden allmŠnt rŒdande uppfattningarna. 3.1 Universum och skapelsen Den romerska filosofin var stora drag en blandning av religion och naturvetenskap. Den allmŠnna uppfattningen byggde pŒ ett geocentriskt system dŠr mŒnen, solen och de ÓfemÓ planeterna 31 ršrde sig runt jorden i regelbundna cirklar (se bild 1). Det grekiska ordet, kosmos, betyder som bekant ordning. Fšljaktligen var ocksŒ tanken om vŠrldsalltets symmetri och perfektion en fundamental grekisk tanke, vilken framfšrallt stoikerna anammade. €ven Cicero delade fascinationen šver vŠrldens fullŠndning. Exempel pŒ detta finns bŒde i De divinatione och Tusculaeane disputationes.32 Mest utfšrligt beskriver Cicero dock sin syn pŒ himlakropparnas funktioner och inbšrdes fšrhŒllande i De natura deorum: "Av dessa (planeterna) Šr solen, vars omkrets mŒnga gŒnger švertrŠffar jorden, runt vilken den roterar och dŠrtill fullbordar dag och natt genom upp- och nedgŒngar; nyss nŠrmandes sig men snart dragandes sig tillbaka. TvŒ gŒnger varje Œr ŒtervŠnder den frŒn de ytterst motsatta ŠndlŠgena; under mellanrummen sammandrar den šmsom jorden i viss modlšshet fšr att šmsom skifta och gšra jorden fruktbar sŒ att den fšrnšjd skŒdas av himlen. Och mŒnen, vilken Šr sŒsom matematikerna visat, stšrre Šn halva jorden ršr sig i samma bana som solen. /.../ I de samma banor som dessa finns stjŠrnorna, vilka vi kallar vandrare, de bŠrs fram runt jorden och gŒr ocksŒ upp och ned pŒ samma sŠtt, dess ršrelser Šn pŒskyndar sitt lopp, Šn hejdar sig, och allt som oftast avstannar de helt./.../ Planeterna som med de mest skilda ršrelser verkar i stšrsta harmoni; den hšgsta, Saturnus, svalkar, Mars, den mellersta, avger hetta, mellanliggande dessa Šr Jovis (Jupiter), vilken sprider ljus och ŒterhŒllen vŠrme. De tvŒ under Mars lyder solen, vilken sjŠlv fyller hela sin vŠrld med ljus och upplyser mŒnen, som medfšr att frambringa befruktning, fšdelse och mognad. Den som inte beršrs av tingens sammankoppling och naturens harmoniska sammansŠttning till vŠrldens vŠlbefinnande, denne, vet jag sŠkert, har aldrig nŒgonsin besinnat detta.33 31Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. De tre yttersta planeterna Uranus, Neptunus och Pluto var Šnnu inte kŠnda. 32 Ex. Div. II.29;Tusc. I.68. 33"E quibus sol, cuius magnitudine multis partibus terra superatur, circum eam ipsam volvitur, isque oriens et occidens diem noctemque conficit et modo accedens, tum autem recedens binas in singulis annis reversiones ab extremo contrarias facit, quarum in intervallo tum quasi tristitia quadam contrahit terram, tum vicissim laetificat, ut cum caelo hilarata videatur. Luna autem, quae est, ut ostendunt mathematici, maior quam dimidia pars terrae, isdem spatiis vagatur, quibus sol, .... Isdemque spatiis eae stellae, quas vagas dicimus, circum terram feruntur eodemque modo oriuntur et occidunt, quarum motus tum incitantur, tum retardantur, saepe etiam insistunt./.../quarum tantus est concentus ex dissimillimis motibus, ut, cum summa Saturni refrigeret, media Martis incendat, his 11 - Fredrik Fahlander - Sa Ju Ma Ve Me MŒ So Jo Bild 1. VŠrldsalltet som det beskrivs av Cicero. Systemet Šr identiskt med Herakleides frŒn Pontus (ca 388- 315 f Kr) epicykliska teori om universum; han fšrklarade Venus och Merkurius oregelbundendna ršrelser med att de kretsade runt solen.34 (Baserat pŒ Aages Ideernes historia s 122). FramstŠllningen fšljer i stora drag stoiska doktriner och Šr tidstypisk. Det fšrekommer ett flertal andra utfšrligare astronomiska liknelser i De natura deorum, vilket dels visar pŒ Ciceros kunskap om Šmnet, men det framgŒr ocksŒ att han i stort delar sin samtids vetenskapsuppfattning.35 Det utmŠrkande i Ciceros kosmologi Šr istŠllet hans syn pŒ skapelsen. Han skiljer sig dŠr frŒn sin tids rŒdande uppfattningar. De stoiska filosoferna t ex ansŒg att vŠrldsalltet var det mest signifikanta beviset fšr gudarnas existens, de t o m menade att universum var gud. Allt i universum verkade fšr dem ha sin givna plats och funktion. En sŒdan perfektion, menade stoikerna, kunde inte upptrŠtt slumpvis utan mŒste ha skapats av en intelligent och gudomlig kraft.36 EpikurŽerna i sin tur ansŒg istŠllet att universum skapats av "fria atomer". Med hjŠlp av gravitationskrafter skulle atomer ha samlats och format himlakropparna. 37 Ciceros uppfattning om skapelsen hamnar nŒgonstans mitt emellan dessa skilda teser. interiecta Iovis inlustret et temperet infraque Martem duae soli oboediant, ipse sol mundum omnem sua luce compleat ab eoque Luna inluminata graviditates et partus adferat maturitatesque gignendi. Quae copulatio rerum et quasi consentiens ad mundi incolumitatem coagmentatio naturae quem non movet, hunc horum nihil umquam reputavisse certo scio. Nat. D. II.102-104, 119. StjŠrnorna befann sig enligt Cicero i aetern, vŠrldsalltets yttersta grŠnsomrŒde, dŠr de kretsade i lika perfekta cirklar. 34Man brukar traditionellt tillskriva Herakleides denna "upptŠckt", men Lloyd pŒpekar att det egentligen Šr mycket ovisst om det fšrhŒller sig sŒ. Lloyd s 54. 35 Cicero kŠnde troligtvis till Aristarchos frŒn Samos (3:e Œrhundradet f Kr) heliocentriska teori, Œtminstone via Archimedes (se Tusc. I:63), men ansŒg det allmŠnt vedertagna geocentriskta systemet som mer trovŠrdigt. Singer s 66ff. Aare s 122. 36Nat. D. II.87. 37Ross s 37. (Se Šven Lucr. V.1ff). 12 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - EpikurŽernas atomlŠra avfŠrdar han som rent nonsens. Stoikernas kosmologi accepterade han i stort, men han vŠnde sig kraftigt mot tanken pŒ en gudomlig skapelse.38 €ven Cicero tyckte vŠrlden var fantastisk. "SŠkert Šr, att inget av alla ting Šr bŠttre Šn universum, inget Šr mer framstŒende, inget Šr skšnare; inte heller kan nŒgot tŠnkas vara bŠttre.", sŠger han, men slŒr fast att universum varken Šr gud eller skapad av densamme.39 Enligt Cicero agerar naturen efter egna impulser. Det Šr varken "fria atomer" eller gudar, utan naturkrafterna gravitation och ršrelse som skapat och styr vŠrlden.40 3.2 Jorden och dess resurser Jorden var mittpunkten i Ciceros kosmologi och var fšljaktligen Šven den mest betydelsefulla planeten. Uppfattningen om den perfektion som han ansŒg rŒda i universum Œterspeglades ocksŒ i synsŠttet pŒ jorden och dess ekologiska system. I De natura deorum illustrerar Cicero vŒr planet pŒ fšljande vis: "Fšrst och frŠmst mŒ hela jorden betraktas, placerad i mitten av vŠrlden; en fast och klotformad kropp som i alla avseenden samlat sig sjŠlv med hjŠlp av sin gravitation. KlŠdd med blommor, šrter, trŠd och markens gršdor, vilka alla Šr av otrolig mŒngfald och fŠrgas av stŠndigt ny brokighet. LŠgg dŠr till outsinliga svala kŠllor, klara genomskinliga floder, bankar beklŠdda med stšrsta gršnska, grottors ihŒliga djup, ojŠmna stenblock, hšga berg som reser sig och oŠndliga slŠtter. LŠgg alltjŠmt till dolda Œdror av guld och silver samt marmor i obegrŠnsad mŠngd."41 Citatet speglar vŠl den vŠrldsbild som vi mšter pŒ andra platser i hans skrifter. Jorden synes honom som ett i det nŠrmaste komplett konstverk; skapat av naturen, fšr mŠnsklighetens fromma. Det framgŒr tydligt av Ciceros filosofi, att han delade den stoiska synen dŠr jorden uppfattas som en outtšmlig tillgŒng fšr mŠnniskoslŠktet. Ytterligare exempel pŒ en sŒdan uppfattning finner vi t ex i De officiis och i De legibus. I den sistnŠmnda skriver han bl a: "DŠrfšr har naturen frikostigt givit i šverflšd mŒnga ting till mŠnniskornas bekvŠmlighet och bruk; detta som frambringats har givits oss avsiktligt och mŒ inte ses hŠrstamma endast av en slump."42 Liksom Aristoteles ansŒg Cicero att alla jordiska ting var uppbyggda av elementen jord, luft, vatten, eld samt aeter.43 Vissa av grundelementen, ansŒg han, fšrhšll sig till varandra i ett cyklist system: Jord, som var det lŠgsta, gav vatten, vilket i sin tur gav luft som slutligen švergick i aeter. Processen omvŠndes sedan och bšrjade om pŒ nytt.44 Systemet motsvarar inte direkt vŒr naturvetenskapliga uppfattning, men teorin om elementens inbšrdes fšrhŒllande, ledde ŠndŒ Cicero till en i huvudsak riktig bild av vattnets kretslopp i naturen; han fortsŠtter nŠmligen: "Den vid havet nŠrgrŠnsande luften undergŒr dŠrefter vŠxlingarna mellan dag och natt. Den bŠrs dŠrpŒ uppŒt, vitt utbredd och fšrtunnad, den samlas sedan ihop och fšrtŠtas till regnmoln och sammandragande fuktighet befordrar den sedan vŠxtligheten pŒ jorden med regn; den frambringar dessutom vindar genom att flyta hit och dit."45 38 Nat. D. II.93. Harris s 30. Goar s 115. 39 Nat. D. III.23-26. "Atqui certe nihil omnium rerum melius est mundo nihil praestabilius, nihil pulcrius, nec solum nihil est, sed ne cogitari quidem quiequam melius potest." Nat. D. II.18. 40Acad. II.121. Nat. D. III.27-30. 41"Ac principio terra universa cernatur, locata in media sede mundi, solida et globosa et undique ipsa in sese nutibus suis conglobata, vestita floribus, herbis, arborius, frugibus, quorum omnium incredibilis multitudo insatiabili varietate distinguitur. Adde huc fontium gelidas perennitates, liquores perlucidos amnium, riparum vestitus viridissimos, speluncarum concavas altitudines, saxorum asperitates, inpendentium montium altitudines inmensitatesque camporum; adde etiam reconditas auri argentique venas infinitamque vim marmoris." Nat. D. II.98. 42"Itaque ad hominium commoditates et usus tantam rerum ubertatem natura largita est, ut ea, quae gignuntur, donata consulto nobis, non fortuito nata videantur, nec solum ea, "Leg. 1.25. Se Šven Off. I.51; Tusc. I.69f. Nat. D. II.154. (Jfr Nat. D. II.133). 43Tusc. I.22, 65. Se Šven Linde s 102. 44Nat. D. III.31. (Jfr Nat. D. II.84). Kretsloppet borde, enligt Cicero, pŒgŒ i oŠndlighet, eller i vilket fall under en vŠldigt lŒng tid. 45 "Exin mari finitumus aer die et nocte distingitur, isque tum fusus et extenuatus sublime fertur, tum autem concretus in nubes cogitur umoremque colligens terram auget imbribus, tum effluens huc et illuc ventos efficit." Nat. D. II.101. Lucretius fšrklarar kretsloppet bŠttre i Lucr. V.r 265-274, vilken Cicero med stor sannolikhet hade lŠst (Se QFr. II.9) och kanske t o m publicerat. Det femte elementet, aeter, fanns i vŠrldsalltets grŠnsomrŒde, den plats dŠr planeter och stjŠrnor vistades. 13 - Fredrik Fahlander - 3.2.1 VŠxterna VŠxtligheten pŒ jorden var allmŠnt sedd som den lŠgsta formen av liv. Den var naturligtvis ŠndŒ den viktigaste delen av nŠringsfŒnget under antiken och var pŒ sŒ vis fšremŒl fšr stort intresse. Under Ciceros tid var jordbruket vŠlutvecklat; de romerska bšnderna anvŠnde sig av bŒde plog och vŠxlingsbruk samt gšdde och bevattnade jorden.46 VŠxtligheten och jordbruket Šr inga Šmnen som Cicero vanligtvis uppehŒller sig vid, men ett exempel hittar vi i Cato maior de senectute: "NŠr den (jorden) tagit emot det sŒdda fršet i sitt mjuka och uppluckrade skšte hŒller den det fšrst dolt, dŠrefter mjukar den upp kornet sedan det vŠrmts av dess Œngor och tryck, och lockar fram ur det ett spirande gršnt anlag som stšder sig pŒ rottrŒdar, sŒ smŒningom vŠxer det till sig, skjuter upp pŒ ett ledat skaft, och omsluts av skidor nŠr det bšrjar bli fullvuxet; nŠr det kommer fram ur dem visar sig sŠden, ordnad i ax och skyddad mot smŒfŒglarnas angrepp med en mur av agnar".47 Avslutningen Šr typisk fšr Cicero. Han pŒpekar gŠrna vad han sŒg som naturens uppfinningsrikedom och sinne fšr praktiska detaljer. Att alla vŠxter krŠver vatten och nŠring fšr att gro och vŠxa var Cicero helt pŒ det klara med. Det finner vi exempel pŒ i bŒde D e natura deorum och Cato maior de senectute m fl. Under antik tid var man emellertid inte medveten om alla av vŠxternas primŠra behov. I Ciceros skrifter framgŒr det att inte heller han kŠnde till solljuset livsviktiga betydelse fšr vŠxternas fotosyntes. Han Šr dŠrfšr omedveten om vŠxtlighetens viktiga funktion som "jordens lungor", d v s att omvandla koldioxiden i luften till syre.48 3.2.2 MŠnniskan och djuren €ven i djurens vŠrld finner Cicero samma genomtŠnkta ordning som i universum; de flesta djur har sin funktion att fylla och sin speciella miljš att leva i. Naturen, menar han, har sett till att djuren har hamnat dŠr de passar bŠst, somliga i vatten, andra i luften eller pŒ land. De har dŠr utformats att passa sin miljš utan onšdiga organ. Cicero hŠvdar dessutom att de Šr lŒsta till sitt ursprung och inte kan švergŒ frŒn ett element till ett annat.49 Djur anvŠnds flitigt av Cicero fšr att exemplifiera utsagor i hans filosofi. De Šr enligt honom en del av naturen och Šr exempel pŒ dennas mŒngsidighet och stora uppfinningsrikedom. Cicero skiljer inte mŠnniskan frŒn djuren50 men han gšr ŠndŒ en viktig distinktion dem emellan. Den fundamentala skillnaden Šr, enligt Cicero, att vi har begŒvats med ratio et oratio (fšrnuft och talfšrmŒga). 51 Ratio Šr, enligt Cicero, anledningen till ett flertal egenskaper unika fšr mŠnniskan. Vi har exempelvis en šnskan att leva med och uppskatta andra. Vi hyser kŠrlek till vŒr avkomma, slŠkt och vŠnner, vilket djuren endast gšr fšr att skydda sitt fortbestŒnd.52 De mŠnskliga sinnena Šr ocksŒ bŠttre utvecklade Šn djurens; Cicero tror inte att djur kan se skšnhet eller kŠnna kŠrlek och harmoni.53 Att vissa djur ŠndŒ ibland tillsynes kan bete sig mŠnniskolikt, fšrklarar Cicero med att de av naturen fŒtt en sjŠlvbevarelseinstinkt: 46Hughes s 116. Sallares s 34. Cicero kŠnde Šven till t ex ympningstekniken. Sen. I.53-55. 47"Quae cum gremio mollito ac subacto sparsum semen excepit, primum id occaecatum cohibet, ex quo occatio, quae hoc efficit nominata est, deinde tepefactum vapore et compressu suo diffundit et elicit herbescentem ex eo viriditatem, quae nixa fibris stirpium sensim adulescit culmoque erecta geniculato vaginis iam quasi pubescens includitur; ex quibus cum emersit, fundit frugem spici ordine structam et contra avium minorum morsus munitur vallo aristarum." Sen. I.51. (…vers T Jansson, Jansson s 55f). Cicero vet ocksŒ att berŠtta att vŠxtens nŠring sugs upp av rštterna och vidarebefodras genom dess stjŠlk (Nat. D. II.120). 48Nat. D. II.135f. Luft ansŒgs som ett enhetligt grundŠmne. FšrhŒllandet mellan t ex koldioxiden i djurens utandningsluft och vŠxternas behov av denna var m a o okŠnt begrepp under antiken. Fotosyntesen som begrepp upptŠcktes fšrst under 1800-talet. 49 Tusc. V.38. 50 Leg. I.22 51 Tusc. IV.31; Leg. I.22. Wood s 74. 52 Off. I.12-14 53En fšljd av detta resonemang leder Cicero till att, i den mŒn han trodde pŒ sjŠlens odšdlighet, anse det i sŒ fall endast vara ett mŠnskligt privilegium. Tusc. V.38; Leg. I.24. 14 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - "Fšrst har alla slŠkten av levande varelser begŒvats av naturen fšr att de mŒ sšrja fšr sig till liv och lem; att undvika det vilket synes dem vara skadligt och sška samt anfšrskaffa det nšdvŠndiga fšr att vara vid liv; sŒvŠl bete som skydd, liksom švrigt av samma slag."54 Det intressanta i Ciceros syn pŒ relationerna mellan mŠnniskan och djuren Šr att han skiljer mellan "nyttiga" djur och "onyttiga" vilddjur.55 Med nyttiga djur menar han endast de som Šr till gagn fšr mŠnniskan. Cicero prisar det sŠtt, pŒ vilket man tidigare utforskat hur djuren bŠst kunde anvŠndas; vissa farliga dšdades och andra domesticerades eller nyttjades pŒ andra sŠtt. Ciceros zoologiska uppfattning visar m a o Šven den pŒ tydliga influenser av stoisk filosofi.56 Han ansŒg liksom de att djuren var skapade fšr mŠnniskans bŠsta, vissa att anvŠndas fšr transporter (hŠst), vissa till Œkerbruk (oxe), andra har egenskaper som passar till jakt och vakt (hund).57 I De officiis citerar han Chrysippos och fastslŒr att mŠnniskan har rŠtt att utan fšrbehŒll anvŠnda djur pŒ det sŠtt hon anser bŠst.58 I praktiken kan emellertid Cicero ha haft en mer human instŠllning Šn vad som framkommer i hans filosofi.59 Under tiden fšr sitt stŒthŒllarskap i Cilicien fick Cicero upprepade fšrfrŒgningar av Caelius60 om att sŠnda pantrar till cirkusarna i Rom. Han hade ingen rimlig anledning att neka honom, men han svarade ŠndŒ efter att lŠnge undvikit frŒgan: "Vad dina pantrar betrŠffar bedrivs den saken pŒ min befallning med all iver av jŠgarna, men det Šr mŠrkvŠrdigt ont om dem och de som finns kvar pŒstŒs beklaga sig hŠftigt šver att det i min provins sŠtts fšrsŒt enbart fšr dem. Det sŠgs att de har beslutat att utvandra till Carien frŒn min provins. Emellertid bedrivs jakten nitiskt framfšrallt av Patiscus. Du skall erhŒlla sŒ mŒnga som vi fŒr tag pŒ, men hur mŒnga det blir Šr jag totalt okunnig om."61 Ciceros speciella ironi Šr omisskŠnnlig. NŒgra pantrar kom sŒ vitt man vet aldrig till Rom under Ciceros tid i Cilicien. 62 54" Principo generi animantium omni est a natura tributum, ut se, vitam corpusque tueatur, declinet ea, quae nocitura videantur, omniaque, quae sint ad vivendum necessaria, anquriat et paret, ut pastum, ut latibula, ut alia generis eiusdem." Off. I.11. Se Šven Nat. D. II.124f. 55Cicero vŠrderar vissa djur "hšgre" Šn andra. Bland vissa fŒglar sŠger han sig t ex se tecken pŒ tillgivenhet och andra djur synes honom kapabla att sšrja och sakna en vŠn. Det djur som allmŠnt ansŒgs stŒ nŠrmast mŠnniskan var elefanten, i vilkens sinnelag m an, enligt Cicero, skšnjde ett slags slŠktskap med mŠnskligheten. Fin. II.109-110, Fam. VII.1. 56Edelstein 1966 s 32. Hughes s 95. 57 Tusc. I.69. Leg. I.25. 58 Fin. III.67, Off. II.14. Cicero tillfšr šverhuvudtaget ingenting nytt inom zoologin, utan stšder sig enbart pŒ sina kŠllor. Enligt Cicero sjŠlv, baserar han sig frŠmst pŒ Aristoteles (Nat. D. II.125), men Šven pŒ Speusippos (Platons svŠrson som tog šver akademien efter honom), Xenokrates (vilken eftertrŠdde Speusippos) och dennes eftertrŠdare Polemo. Tusc. V.39. 59 Fam. VII.1. I praktiken verkade Cicero inte haft mycket kontakt med djur. Ingenting tyder t ex pŒ att han Šgde nŒgot husdjur och han kommenterar šverhuvudtaget inte den typen av relation. 60Caelius Rufus (82-48 f Kr) romersk Šmbetsman. Han var folktribun Œr 52 f Kr. 61 " De pantheris, per eos, qui venari solent, agitur mandatu meo diligenter; sed mira paucitas est, et eas, quae sunt, valde aiunt queri, quod nihil cuiquam insidiarum in mea provinca, nisi sibi, fiat; itaque constituisse dicuntur in Cariam ex nostra provincia decedere. Sed tamen sedulo fit, et in primis a Patisco. Quidquid erit, tibi erit; sed, quid esset, plane nesciebamus." Fam. II.11. (švers Sjšgren G, Sjšgren s 211). Se Šven Fam. VIII.6, VIII.9, Att. V.21 och VI.1. Patiscus var en romersk eques (riddare) och affŠrsman i Cilicien under tiden fšr Ciceros stŒthŒllarskap (52 f Kr) 62Det sannolikt tyngst vŠgande skŠlet fšr att vŠgra Caelius begŠran redovisar Cicero i Att VI.1. Han fšrklarar dŠr att det var emot hans principer att lŒta staten bekosta ett sŒdant evenemang. Bristen pŒ tillmštesgŒende kan ocksŒ bero pŒ att Cicero ogillade ŠndamŒlet med panterjakten. Han kritiserade nŠmligen cirkusspelen fšr bl a dess brutalitet. Fam. VII.1; Off. II.57. 15 - Fredrik Fahlander - 4 M€NNISKAN OCH NATUREN Enligt Ciceros naturvetenskapliga uppfattning var natura en drivande kraft som skapat och styr vŠrlden. Det Šr en central tes i Ciceros filosofi som fšrutom i De natura deorum Šven Œterfinns i bl a De legibus, De re publica och De inventione.63 Perfektionen i naturens vŠrld ansŒg dessutom de stoiska filosoferna vara ett fšredšme fšr mŠnniskornas handlingar.64 Man ville pŒ sŒ vis integrera mŠnniskan i det gudomliga kosmos. Cicero visar i fšljande citat frŒn De finibus bonorum et malorum att han delade den uppfattningen: "Samma Šra har inte utan orsak tilldelats naturlŠrorna. DŠrfšr bšr var och en som skall leva i enlighet med naturen mŒ gšra detta utifrŒn hela vŠrlden och det sŠtt som den Šr styrd. Inte kan nŒgon rŠtt dšma gott frŒn ont utan att ha lŠrt kŠnna hela naturens plan och gudarnas liv; inte heller om mŠnniskans natur Šr i harmoni med universum."65 Tanken om naturen som en fšrebild fšr mŠnskligt leverne hade tidigare uttalats av t ex Polemo och tanken kom med tiden att ingŒ i stoisk filosofi. 66 Det var m a o ingen ny tanke Cicero framlade, men det Šr i vilket fall intressant att se pŒ vilka sŠtt han menade att naturlagarna kunde tillŠmpas i det sociala livet. 4.1 Naturen som etisk fšrebild Redan i sin fšrsta bok, De inventione (ca 80 f Kr), framhŒller Cicero sambandet mellan natur och moral, vilket Šr ett genomgŒende tema i hela hans filosofiska produktion.67 Ett belysande exempel pŒ detta Šr De legibus, dŠr Cicero beskriver de lagar han ansŒg att den romerska republiken borde styras efter. En stor del av boken upptas av naturfilosofi.68 Cicero menar att det i diskussionen om lagarna som naturens gŒvor till mŠnniskorna framtrŠder tydligast, men ocksŒ det faktum att naturen Šr kŠllan till rŠttvisa.69 I fšrsta och andra boken av De legibus fšrtydligar han argumentet: Fšr det fšrsta, menar han, har naturen begŒvat mŠnniskan med ratio et oratio, vilket Šr en fšrutsŠttning fšr social samvaro. Fšr det andra har naturen ocksŒ skapat en materiell grogrund fšr ett samhŠlle med ett šverflšd av material, djur och vŠxtlighet. 7 0 Det Cicero fšresprŒkar i sin etik och statslŠra Šr vad som senare skulle komma att kallas naturrŠtt.71 Han ger sken av att vara fullt švertygad om dess giltlighet. Liksom en švertygat kristen mŠnniska ibland vill pŒstŒ, att de tio budorden Šr alla lagar vi behšver, menar Cicero i 63 Se t ex. Inv. Rhet. II.160, Rep. III.33, Leg. I.28. 64I bok II av Natura deorum beskriver Cicero hur naturen av stoikerna Šven ansŒgs vara ett estetiskt fšredšme. Han citerar bl a Zenons (frŒn Kition) teser om naturen som en kreativ eld och lŠrare av alla konster. Allt naturen skapat pŒ jorden vŠrderades sŒ konstnŠrligt šverlŠgset att ingen konstnŠr eller hantverkares arbeten kunde efterlikna dess konstfŠrdighet. Nat. D. II.57, 81. Huruvida Cicero delade denna uppfattning Šr plausibelt, men inte sjŠlvklart (se t ex Nat. D. III.27). 65 "Physicae quoque non sine causa tributus idem est honos, propterea quod, qui convenienter naturae victurus sit, ei proficiscendum est ab omni mundo atque ab eius procuratione. Nec vero potest quisquam de bonis et malis vere iudicare nisi omni cognita ratione naturae et vitae etiam deorum, et utrum conveniat necne natura hominis cum universa." Fin. III.73. (Jfr Off. I.100). 66 Fin. II.34. 67Inv. Rhet. II.160; Se Šven Ciceros sista verk Off. I.22. (Officiis publicerades antagligen 44 f Kr.) 68 Kjeldsen s 12. (Leg. bok I, inledningen av bok II). 69 Leg. I.16, 28. 70 Leg. I.25-26. 71Se t ex Forums Filosofilexikonet Kšpenhamn 1993 (1983) s 387. 16 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - princip att naturens lagar fyller samma funktion. I De re publica formulerar han"ius naturae" pŒ fšljande vis: "Det Šr fšrvisso sant att den rŠtta lagen Šr fšrnuft (ratio) i šverensstŠmmelse med naturen; utbredd i allt, ofšrŠndelig och evig, kallar den till plikt genom befallningar och avskrŠcker frŒn ont genom fšrbud. Lika lite som den befaller eller fšrbjuder de goda fšrgŠves, lika lite beršr den de onda genom befallningar eller fšrbud. Det Šr inte tillbšrligt att Šndra denna lag, inte heller Šr det mšjligt att avskaffa nŒgot ur den, inte heller kan den upphŠvas helt."72 I enlighet med den Šldre stoiska skolan teser, menar Cicero av allt att dšma att naturen talar genom mŠnniskans fšrnuft.73 Han fšrklarar dock aldrig nŠrmare hur dess befallningar och fšrbud tar sig uttryck. Det Šr dŠrfšr svŒrt att skapa en helhetsbild av vad ett samhŠlle, styrt av denna lag, i realiteten skulle ta sig i uttryck.74 Kampen mot moraliskt degeneration Šr dock ett omrŒde dŠr han menar att naturrŠtten Šr tillŠmpbar. NŠr Cicero skriver i De officiis att naturens lag fšrbjuder mŠnniskan att ška sin rikedom och vŠlstŒnd pŒ andras bekostnad, kan det tolkas som ett angrepp pŒ den girighet och det ekonomiska vinstintresse som, enligt Cicero, blev ett alltmer framtrŠdande romersk sŠrdrag under det sista Œrhundradet f Kr. 75 4.1.1 Den "politiska" naturen Det Šr inte fšrvŒnande att Cicero, som huvudsakligen var Šmbetsman till yrket, Šven anvŠnde naturfilosofin i ett politiskt perspektiv. I De re publica formulerar han en kort, men viktig sentens, som i teorin ger naturfilosofin en realpolitisk innebšrd: "Ser vi inte att herravŠldet givits av naturen sjŠlv Œt det som Šr bŠst, till de svagas stora fšrdel?".76 PŒ sŒ vis anvŠnder Cicero naturfilosofin till att rŠttfŠrdiga dels Roms šverhšghet, dels det republikanska statsskicket och det aristokratiska styrelsesystem han fšresprŒkade. Om detta var en medveten tanke hos Cicero mŒ vara osagt, men det Šr onekligen en konsekvens av hans resonemang. I švrigt innebŠr dock inte Ciceros naturfilosofi nŒgra direkta politiska stŠllningstaganden. I hans filosofi som helhet finns dŠremot ibland anspelningar pŒ de samtida fšrhŒllandena. I De officiis kritiserar han exempelvis Crassus (112-53 f Kr) och Caesar (100-44 f Kr).77 Ciceros tillŠmpning av naturen som fšredšme fšr lag och politik kan tyckas bŒde mŠrklig och fšrvirrande. Han utvecklade och preciserade aldrig en total syntes varken av sitt etiska eller politiska resonemang. 78 Bristerna kan vara resultatet av att han okritiskt fšljde sina kŠllor, men det behšver inte nšdvŠndigtvis fšrhŒlla sig pŒ det viset. En intressant fšrklaring Šr att Cicero tog fšr givet att hans lŠsare fšrstod vad som menades, samt att de i stort delade hans naturfilosofiska uppfattning. 79 Vissa utsagor om naturens fšrmŒgor kan dŒ lŠtt tolkas som i huvudsak retoriska till sin karaktŠr, i syfte att stšdja ett argument. 4.1.2 Mystiken i naturfilosofin 72"Est quidem vera lex recta ratio naturae congruens, diffusa in omnes, constans, sempiterna, quae vocet ad officium iubendo, vetando a fraude deterreat; quae tamen neque probos frustra iubet aut vetat nec improbos iubendo aut vetando movet. Huic legi nec obrogari fas est neque derogari ex hac aliquid licet neque tota abrogari potest, "Rep. III.33. (jfr Leg. II.8.) 73Senare stoiker (t ex Seneca) ansŒg att naturen Šven talade genom samvetet. Edelstein s 83f. Mera allmŠnt om fšrhŒllandet mellan romersk lag och natur, se Schulz s 35ff. 74Wood anser sig dock urskilja fyra moraliska huvuddrag ur Officiis: "(1) Not to injure others physically without cause; (2) to respect private and common property; (3) to fullfill obligations for which our word has been pledged; and (4) to be kind and generous to others, according to their worth and our means." Wood s 76. (Baserat pŒ t ex: Off. I.15, 20, 23, 42-45). 75Off. III.22. Amic. I.64, Sallustius (ca 86-35 f Kr) instŠmmer ocksŒ angŒende detta. Cat. I.3,5. 76"An non, inquit, cernimus optimo cuique dominatum ab ipsa natura cum summa utilitate infirmorum datum ?" Rep. III.37 (jfr Šven Amic. I.19). Cicero tillŠgger dock att de fattiga inte skall vara rŠttslšsa men att de Œ andra sidan inte heller bšr avundas bŠttre bemedlades rikedom. Off. II.85. 77Rawson 1975 s 247. €ven Gabba betonar Officiis politiska innehŒll. Gabba s 62f. Ett belysande exempel pŒ indirekt polemik Šr Laelius, De amicitia, vilken enligt Cicero sjŠlv Šr en bok om vŠnskap frŒn en vŠn till en annan. Boken kan dock ses, med kŠnnedom om tidens politiska fšrhŒllande, som kritik mot girighet, maktbegŠr och brist pŒ heder i politiken. Cicero antyder detta i t ex: Amic. I.43, 51-52, 63, 77. Generellt kan ocksŒ Ciceros ihŠrdiga kritik av epikurisk filosofi tolkas som riktad mot Caesar och populares, (jfr Fam. XV.16), vilka till stšrre delen erkŠnde sig till Epikuros lŠra. Rawson 1985 s 95.(Jfr Fuhrmann s 212). Se Šven kap 5. 78 Wood s 74. Rawson 1975 s 240. 79 Se kap 5.1.2. 17 - Fredrik Fahlander - En annan fšrklaring till bristen pŒ koherens i Ciceros filosofi stŒr att finna i den teologiska aspekten av naturfilosofin. Cicero tenderar att se naturen som en slags medveten organism. Ett vŠsen med en inneboende vishet och ett logiskt mšnster, vilket han bl a anser vara ett utmŠrkt fšredšme fšr mŠnniskan. Det Šr inte svŒrt med ovanstŒende i Œtanke att lŠsa in religišsa aspekter i Ciceros naturfilosofi. Han antyder sjŠlv ibland en tveksamhet om fšrhŒllandet mellan gud och naturen.80 Det Šr dŠrfšr lŠtt, om Šn felaktigt, att sammanblanda Ciceros fascination fšr naturen med religišs dyrkan. Den stoiska filosofin som tankegŒngarna ursprungligen kom ifrŒn, kunde bŠttre fšrklara sammanhangen. Stoikerna menade att naturen Šr gud, eller Œtminstone Šr styrd av gudarna. 81 Cicero ville emellertid inte tillskriva naturen nŒgon ratio och fšljdaktligen ingen gudomlig status. 82 Han var heller inte nŒgon djupt troende mŠnniska. I den mŒn han trodde pŒ gudomligheter var det i sŒ fall med statens intressen i fšrgrunden.83 Cicero accepterade aldrig stoicismens metafysiska teser, utan var mycket kritisk till astrologi, fšrutsŠgelser och konsten att tolka gudarnas vilja.84 Han avfŠrdade hŠrigenom en av stšttepelarna i den stoiska naturfilosofin, pŒ vilken han baserade sina naturvetenskapliga och filosofiska teser, utan att ersŠtta den med ett profant alternativ. 4.2 MŠnniskan i naturen Cicero uppskattade att vistas i den oršrda naturen, det framgŒr framfšrallt av brevsamlingen. Han beskriver dŠr hur skog och mark ger honom ro och avkoppling frŒn problem och arbete.85 Den allmŠnna romerska natursynen kan šverlag karakteriseras av sŒdan nyfikenhet och uppskattning. Det fanns praktiska anledningar till intresset; jorden och dess resurser var ju i fšrsta hand den primŠra nŠringskŠllan.86 Med sina teser om en universell naturrŠtt ger Cicero i sin filosofi intrycket av att bŒde beundra och respektera naturen. Framfšrallt betonar han dess perfektion och fšrmŒga att ordna jorden till en logisk enhet. Det Šr dŠrfšr intressant att se nŠrmare pŒ vilka krafter och lagar han trodde upprŠthšll vŠrldsordningen, samt framfšrallt: Vilken praktisk roll menade han att mŠnniskan spelade i detta system? 4.2.1 Den eviga vŠrldsordningen Under antik tid uppfattade man universum som ofšrstšrbart och evigt. Dessa tankar delades av de flesta filosofiska skolorna och har sina rštter i arkaisk grekisk tid.87 Det var egentligen bara stoikerna som kunde tŠnka sig att vŠrlden en gŒng kanske skulle gŒ under, men bara i ett fšrlopp oberoende av mŠnniskans pŒverkan.88 Som vi sett av Ciceros naturvetenskapliga 80 Se t ex Sen. I.5,40; Tusc. I.118. 81 Russel s 295. 82 Nat. D. II.133. 83 Wilkinson s 93f. Goar s 111; Harris s 32. Se Šven Beard s 31, 39; Walbank s 136 och Nat. D. I.70. FrŒgan om Ciceros religiositet Šr svŒrbesvarad. I breven finns t ex endast en religišs anmŠrkning ršrande offer till husgudarna (Fam. XIV.7). Cicero tillhšrde visserligen de 16 augurerna (teckenskŒdare) men frŠmst p g a den Šrorika titeln (Fam. XV.4). Offentligt fšrsvarade han statsreligionen, t ex i sina tal. I De Legibus ger han en fšrklaring till detta. Han ansŒg att medborgarna mŒste švertalas att det finns gudar som skšter allt och Šr till fšr mŠnniskan, att de observerar varje persons och karaktŠr, dess goda och onda gŠrningar. ( Leg. II.15). Cicero ansŒg att det enda som kunde behŒlla folkets moral och laglydighet, var fruktan fšr allseende gudar som bestraffade varje missgŠrning (Nat. D. I.2-4). 84 Fuhrmann s 229. 85Att. II.6; XII.9; IVX.13. (Se Šven Amic. I.68 och Leg. I.21, II.1-2). 86Hughes s 87f samt s 92. Cicero antyder emellertid att synen pŒ naturen i grunden ŠndŒ var krass. I De natura deorum menar hans epikurŽiska sprŒkršr, Gaius Velleius, att den allmŠnna uppfattningen om glŠntor, fŠlt och boskap byggde pŒ sjŠlviska intressen. De var endast uppskattade fšr vad de producerade Œt mŠnniskan. Nat. D. I.122. I bok II beskriver Cicero ocksŒ en stoisk uppfattning om bl a fŒr som enbart ullproducenter och svin som lŠttskštta matfšrrŒd fšr mŠnniskans bruk. (Nat. D. II.158-160). Vad Cicero sjŠlv ansŒg om dessa synpunkter Šr inte sjŠlvklart; han lŒter t ex inte akademikern Cotta bemšta dem i bok III. 87Varken t ex Platon (429 - 347 f Kr) eller Aristoteles (284 - 322 f Kr) trodde att vŠrlden kunde fšrstšras. Skillnaden dem emellan var framfšrallt att Aristoteles ansŒg vŠrlden vara skapad och odšdlig medan Platon menade att den visserligen var evig men ej skapad. Beagon s 16. 88 Stoikernas teori byggde pŒ ett slags kretslopp av "Œngor". De menade att stjŠrnorna gšds av Œngor frŒn jorden, vilka med hjŠlp av solen stiger frŒn fŠlten och haven till aetern. NŠr stjŠrnorna berikats vŠnder Œngorna tillbaka igen och ett nytt kretslopp pŒbšrjas, med ingen eller mycket liten massfšrlust. Om Œngorna till slut skulle fšrbrukas, och stjŠrnorna inte fick nŠring, trodde de att vŠrlden skulle fšrintas i ett eldhav. Ur denna eld kunde sedan en ny vŠrld ŒteruppstŒ. Nat. D. II.118. 18 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - vŠrldsbild delade han den allmŠnna uppfattningen om vŠrldsalltet. Planeternas tillsynes regelbundna ršrelser och de Œterkommande Œrliga sŠsongsvŠxlingarna ansŒg han hade fšrsigŒtt under en ošverskŒdlig tid utan fšrŠndring. Hur denna eviga ordning kunde upprŠtthŒllas i naturen beskriver Cicero i bl a De natura deorum: "Fšr att vŠrldens ordning mŒ vara evig har den gudomliga fšrsynen (natura) anvŠnt stor omsorg fšr att djurens och trŠdens slŠkten alltid mŒ finnas till, samt alla ting, som vŠxer av jorden kan vidmakthŒllas. Var och en av dessa (vŠxter) hyser i sig ett frš med en kraft, sŒ att ur en kan flera skapas; detta frš, vilket framalstras ur varje vŠxt, Šr inneslutet i dess frukters inre del. Samma fršn lever mŠnniskorna rikligt av och dessa fyller Šven jorden med nya plantor av samma slag."89 Cicero fšrestŠller sig natura som en mystisk kraft, vilken stŠndigt upprŠtthŒller en balans i naturen. Att naturen inte alltid kunde kompensera effekterna av t ex naturkatastrofer - eller mŠnniskans ingrepp - verkar Cicero aldrig ha uppmŠrksammat.90 Det finns flera tŠnkbara orsaker till detta. Fšr att šverhuvudtaget kunna upptŠcka ett samband mellan orsak och verkan i naturen, bšr exempelvis ett antal grundlŠggande teoretiska kriterier uppfyllas. SamhŠllet i frŒga bšr ha en tillrŠckligt stor geografisk utbredning och en viss grad av teknisk och naturvetenskaplig utveckling. En annan viktig aspekt Šr tiden. I vissa fall kan det ta lŒng tid innan ingrepp fŒr mŠrkbara konsekvenser.91 Under slutet av den romerska republiken uppfylldes de flesta av dessa kriterier, utom mšjligen tidsaspekten. Cicero var i vilket fall medveten om att ingrepp gjordes i naturen,92 men verkade inte mŠrkbart oroad šver det. En anledning till detta kan, som vi skall se, komma av hans idŽer om mŠnniskans praktiska funktion pŒ jorden. 4.2.2 Naturens hjŠlpreda En stor del av de antika filosofiska skolornas tankemšda anvŠndes fšr att fšrsška fšrklara mŠnniskans existens. De frŒgade sig bl a vilken praktisk funktion hon hade att fylla pŒ jorden. Stoikerna tŠnkte sig mŠnniskan som en slags vaktmŠstare pŒ jorden, underordnad gudarna men i viss mŒn šverordnad naturen.93 EpikureŽrna betonade i hšgre grad strŠvan efter vŠlbefinnande och koncentrerade sin filosofi pŒ mŠnniskans inre. Av Ciceros naturvetenskapliga vŠrldsbild framgŒr det att han var kraftigt pŒverkad av de stoiska tankegŒngarna. Han betonade emellertid i detta fall en mindre nyansskillnad. Cicero menade att mŠnniskan i stšrre utstrŠckning borde samverka med naturen och fungera som dess hjŠlpreda. "... likaledes Šr det fšr alla slŠkten mer i enlighet med naturen att, om mšjligt, sška efterlikna Hercules och Œta sig stšrsta arbete och omak fšr att bevara eller hjŠlpa vŠrlden", skriver han i De officiis.94 TankegŒngen gŒr igen i t ex De natura deorum dŠr Cicero svŠrmande beskriver tiden fšr mŠnniskans "guldŒlder". Under denna svunna tid, menade han, levde man efter dessa ideal och t o m underkastade sig naturens lagar. Att t ex dšda en oxe var dŒ enligt Cicero ett svŒrt brott som straffades hŒrt.95 Den hŠr romantiska synen pŒ naturen var nŒgot som Cicero gŠrna framhŠrdade i sina skrifter. Det ger sken av att han respekterade och ibland t o m dyrkade naturen. Bilden Šr kanske inte helt missvisande, men en annan aspekt av hans filosofi tyder emellertid pŒ en betydligt mer krass natursyn. Som vi skall se, menade han tydligen att mŠnniskan i egenskap av hjŠlpreda hade rŠtt att gšra relativt kraftiga ingrepp i naturen. 89"Ut vero perpetuus mundi esset ornatus, magna adhibita cura est a providentia deorum, ut semper essent et bestiarum genera et arborum omniumque rerum, quae a terra stirpibus continerentur. Quae quidem omnia eam vim seminis habent in se, ut ex uno plura generentur; idque semen inclusum est in intuma parte earum bacarum, quae ex quaque stirpe funduntur, isdemque seminibus et homines adfatim vescuntur et terrae eiusdem generis stirpium renovatione conplentur." Nat. D. II:127. (Min parentes. Den "gudomliga fšrsynen" Cicero nŠmner hŠr motsvaras av natura i t ex Tusc. V.37-38). 90Bristen pŒ empirisk forskning Šr uppenbar. Bland republikanska latinska kŠllor finns inga tecken pŒ detta. Inte heller senare under antiken verkar det ha tillkommit nŒgra ytterligare framsteg angŒende t ex jŠmvikten i naturen. Plotinus (205 -70 e Kr) idŽer var tankevŠckande men innehšll varken nŒgra teoretiska framsteg eller en definitiv syntes. Egerton s 330. 91En utfšrligare analys šver kriterier fšr ekologisk medvetenhet diskuteras t ex av Moore s 138ff. 92 Se kap 4.2.3. 93Edelstein 1967 s 168. Hughes s 95. Tanken formulerades enligt Cicero av Aristoteles och Xenokrates frŒn Calcedon (400-t f Kr). Fin. IV.15f. MŠnniskan rŠknades som det hšgsta livet, d v s šverordnad vŠxter och djur. 94" Itemque magis est secundum naturam pro omnibus gentibus, si fieri possit, conservandis aut iuvandis maximos labores molestiasque suscipere imitantem Herculem illum, ". Off. III.25. Cicero pŒstŒr t ex, dock utan att specificera sig, att mŠnniskan hjŠlpt naturen genom att t ex ha hindrat djur och vŠxter frŒn att utrotas (Nat. D. II.130). 95Ekerwald s 233, Nat. D. II.158-160. GuldŒldern var namnet pŒ en mytologisk forntid som beskrevs av Hesiodos (Op.. r 109f). 19 - Fredrik Fahlander - 4.2.3 Naturens tvŒ sidor Cicero ger i exempelvis Cato maior de senectute uttryck fšr sin fšrestŠllning om det meningslšsa i att strŠva mot naturens lagar.96 Han Šr dock en smula inkonsekvent i sin uppfattning om mŠnniskans relation till naturen. Han fšresprŒkar Œ ena sidan att man bšr underkasta sig naturen, Œ andra sidan prisar han mŠnniskans tekniska framsteg och kamp mot naturkrafterna. En fšrklaring till detta Šr att Cicero mellan raderna tillskriver naturen en "god" och en "ond" sida. Den goda, vŠlordnade Šr ett fšredšme fšr exempelvis lag och etik medan den andra Šr vild, oorganiserad och ofullstŠndig. Konsten att bruka jorden; gruv-, skogsoch byggnadsindustrin, navigeringskonsten och domesticeringen av nyttodjur var samtliga, enligt Cicero, viktiga segrar i kampen mot den "vilda naturen". Att Cicero var mycket stolt šver dessa landvinningar visar sig av fšljande citat ur De natura deorum: "Naturen har framkallat de mest vŒldsamma ting vilka vi ensamma har bemŠstrat; havet och vindarna med hjŠlp av sjšmŠnnens sakkŠnnedom, vi njuter av havets frukter men vi anvŠnder Šven de pŒ land befintliga. Allt av det lŠmpliga Šr i mŠnniskans makt; vi njuter av fŠlten och bergen, floderna och sjšarna Šr vŒra, vi planterar gršdor och trŠd, vi ger och fšrdelar vattnets šverflšd till jorden, vi avleder, dŠmmer upp och fšrmŒr vŠnda floder. Med andra ord: Vi fšrsšker med vŒra hŠnder att handla som om det vore en annan natur i naturens vŠrld."97 Det Šr tydligt att Cicero var medveten om att mŠnniskan i allt hšgre grad manipulerade sin omgivning. Han sŒg uppenbarligen heller inte den framvŠxande vetenskapen och de škade ingreppen som ett hot. Snarare ger han sken av att se dem som del i en godartad utveckling. Det hŠr rimmar naturligtvis illa med den romantiska natursyn han i švrigt ger uttryck fšr i sin filosofi. Han verkar inte ha reflekterat šver motsŠgelsen mellan mŠnniskans ingrepp och tanken om den perfekt ordnade naturen. En fšrklaring till Ciceros brist pŒ stringens kommer sannolikt av hans bristande kunskap om hur jordens ekologiska system verkligen fungerar. Utan insikt om nŠringskedjan och balansfšrhŒllandet i naturen Šr det de facto svŒrt, om inte omšjligt, att upprŠtta grŠnser fšr mŠnniskans utnyttjande av naturtillgŒngarna. Det finns heller inga uttryck fšr detta vare sig hos Cicero eller i samtida latinsk litteratur.98 Under republikansk tid fanns troligtvis ingen medvetenhet om att naturens bŠrkraft Šr begrŠnsad. Det Šr fšrst under tidigt kristen tiderŠkning som de fšrsta antydningarna till varnande ršster bšrjade hšjas. Columella (ca 10-75 e Kr) uppmŠrksammade t ex jordfšrstšringen, Plinius d Š (23-79 e Kr) beskrev och varnade fšr erosionsfaran och Vitruvius (ca 55 f Kr-10 e Kr) pŒpekade t ex det olŠmpliga att anvŠnda blyršr i vattenledningarna.99 96 Sen. I.5. 97" ... quasque res violentissimas natura genuit, earum moderationem nos soli habemus, maris atque ventorum, propter nauticarum rerum scientiam plurimisque martimis rebus fruimur atque utimur. Terrenorum item commodorum omnis est in homine dominatus. Nos campis, nos montibus fruimur, nostri sunt amnes, nostri lacus, nos fruges serimus nos arbores, nos aquarum inductionibus terris fecunditatem damus, nos flumina arcemus, derigimus, avertimus, nostris denique manibus in rerum natura quasi alteram naturam efficere conamur." Nat. D. II.152. 98Det finns dŠremot ett citat av Platon (Kritias 111,a-c) som antyder kunskap om erosionsfšrloppet. Se Wiman 1988 s 61f. Enligt Carter och Dale sŒg Lucretius erosionens effekter runt Œr 60 f Kr. Carter & Dale s 140. De refererar dock sannolikt till Lucr.V.310 (alt Lucr. I. 280) vilka bŠgge Šr hšgst tveksamma jŠmfšrelser. 99Columella Rust. I.1-3, Plinius NH II.206; Vitruvius De arch. VIII.8. 10-11. 20 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - 5 CICEROS FILOSOFI OCH NATURSYN Eftersom de uppgifter vi har om Ciceros natursyn till stšrsta delen Šr hŠmtade frŒn hans filosofi, Šr det av betydelse att analysera hans motiv och vŠrdera hans filosofi utifrŒn sin historiska kontext. Det Šr ocksŒ av intresse att frŒga sig vems vŠrldsbild vi egentligen mšter i Ciceros filosofi. €r det Ciceros hšgst personliga uppfattning som kommer till uttryck, eller kan hans natursyn rŠknas som representativ fšr en stšrre grupp av samtida? Redan under Ciceros livstid var man fšrvŒnad šver hans intresse fšr filosofi och fšrfattarskap. Det var uppenbarligen berŠttigat att redan dŒ frŒga sig, varfšr en politiker och Šmbetsman bšrjar skriva filosofi. Oavsett vilka skŠl Cicero Šn hade, kŠnde han sig i vilket fall tvungen att fšrsvara sitt agerande. I brev och framfšrallt i inledningen av bšckerna redogjorde han nŠmligen utfšrligt varfšr.100 5.1 Motiven till fšrfattandet Ciceros filosofi tillkom under tvŒ intensiva perioder nŒgra Œr efter att Caesar och triumvirernas maktmonopol inletts.101 Cicero kŠnde sig med all rŠtt politiskt vingklippt och šverflšdig pŒ Forum. Enligt honom sjŠlv var detta en av huvudorsakerna till att han pŒ allvar bšrjade skriva; de nya fšrhŒllandena gav honom tid šver fšr sitt filosofiska intresse.102 Fšr att Šven i fortsŠttningen kunna gšra sin plikt mot fosterlandet, sade han sig vilja ge nationen en sammanfattning av grekisk filosofi pŒ latin. Han poŠngterar hur viktigt han ansŒg det var, att ett Šmne av sŒdan betydelse hade en plats i den latinska litteraturen.103 I inledningen av De natura deorum sŠger han sig ocksŒ vilja inspirera, utbilda det romerska folket samt sprida den akademiska skolans idŽer.104 Det finns emellertid all anledning att undra varfšr Ciceros var sŒ noga med att fšrklara sitt litterŠra uppsŒt. Fšrutom de skŠl han sjŠlv redovisar Šr det lŠtt att tŠnka sig fler outtalade motiv. Kanske fšrhŒller det sig som Lacey menar,105 att det inte var fšrenligt av en senator och fšre detta konsul att Šgna sig Œt filosofi, att Cicero dŠrfšr kŠnde sig tvingad att ursŠkta sitt intresse? Det kan emellertid ocksŒ fšrhŒlla sig sŒ att Cicero ville skyla šver det faktum att han inte alls lŠmnat politiken, utan valt filosofin som ett nytt forum fšr att pŒverka. Av de mšjliga alternativen gŒr i vilket fall det senare att verifiera. Cicero uppmanar exempelvis 100Ex: Fin I.1ff, Nat. D. I.1ff. Wright s 15. 1011:a fasen 56-52 f Kr (politisk filosofi och retorik), 2:a fasen 46-43 f Kr (etik, moral, religion mm). I švrigt se synkroniska šversikten s 3. 102Se t ex: Tusc. I.1, Fam. IV.3; I.9; XV.4, Att. IV.10, QFr. III.9. 103 Se t ex: Nat. D. I.7; Fam. IV.3, IX.2; Div. II.7. Den latinska prosan var en relativt ny innovation. Tidigare dominerade versen och den latinska prosa som fanns under 200-talet f Kr var egentligen bara i form av historia, tal och lagtext. Rawson 1985 s 321; Ross s 18 (Se Šven Tusc. I.5). 104 Nat. D. I.5-8. Rawson pŒpekar ocksŒ att Cicero kan ha velat konkurrera med M. Junius Brutus (85-42 f Kr) som enligt Rawson var ute i samma syfte. Rawson 1975 s 230. (jfr Tusc. I.1 och V.121), Se Šven Fin. I.8 samt Linde 1970 s 100. Cicero nŠmner sjŠlv en del latinsk filosofi som tydligen bšrjat florera i riket. Han ansŒg den undermŒlig jŠmfšrt med sin egen. Tusc. I.6; II.7; IV.6-7. Under den senare fasen av sitt fšrfattarskap tillŠgger Cicero ocksŒ att hans dotter Tullias dšd (45 f Kr), fick honom att arbeta Šnnu hŒrdare fšr att kunna glšmma sorgen. Att. XII.14, Nat. D. I.9. (Tullia dog i barnsŠng). NŒgon ekonomisk drivkraft kan dock inte Cicero haft eftersom ingen ersŠttning utgick till fšrfattaren. Carpoccio s 197; Kleberg s 64f. 105 Lacey s 123. 21 - Fredrik Fahlander - i ett brev till Varro106, att de istŠllet fšr att arbeta pŒ forum, borde skriva om hur staten bšr skštas. 107 NŠr Cicero i en av sina sista filosofiska bšcker, De divinatione, summerar sitt filosofiska arbete, skriver han ocksŒ: "Det var i bšckerna vi uttalade vŒr Œsikt och talade offentligen; vi trodde att vŒr omsorg fšr statens affŠrer hade utbytts mot filosofin. Men eftersom vi nu bšrjat rŒdfrŒgas om statens affŠrer, bšr vŒr tid och mšda Šgnas Œr staten."108 Det Šr uppenbart att vissa bšcker Œtminstone delvis tjŠnade som politiska debattinlŠgg, riktade till ŠmbetsmŠnnen pŒ Forum. 109 Det var emellertid inte den enda sannolika mŒlgruppen, Ciceros ambitioner verkar ha strŠckt sig lŠngre Šn sŒ. 5.1.1 Filosofi fšr vem ? - tŠnkta och tŠnkbara mŒlgrupper Cicero ger sjŠlv antydningar i bŒde fšrord och brev om vilka hans lŠsare kunde vara. Det framgŒr tydligt av breven att han i fšrsta hand skrev fšr de unga att lŠsa i studiesyfte, och Rawson pŒpekar att Cicero blev šverraskad dŒ han fšrstod att hans bšcker mest tilltalade Šldre lŠsare.110 I efterhand ter sig detta inte lika fšrvŒnande; Cicero var nŠmligen nŒgot omodern i sin filosofiska inriktning. De stora och snabba omvŠlvningarna i samhŠllet vid den hŠr tiden omfattade Šven en omvŠrdering av den Šldre religion och filosofi pŒ vilken Cicero baserade sin vŠrldsbild.111 Han uppršrdes šver detta faktum, vilket han ansŒg bero pŒ bŒde vidskeplighet samt moraliskt och religišst fšrfall.112 Hans arbete med att gšra den gamla grekiska filosofin och moralen tillgŠnglig, Šven fšr icke grekiskkunniga, kan dŠrfšr tolkas som ett fšrsšk att motverka utvecklingen. Det torde i vilket fall varit troligt att Cicero, genom att skriva pŒ latin, vŠnde sig till en stšrre publik Šn om han skrivit pŒ grekiska.113 Sin mŒlsŠttning beskriver han i De divinatione: "Jag kan inte lita pŒ att detta kan Œstakommas, inte heller Šr det att fordra, att alla unga mŠn mŒ omvŠnda sig till dessa studier; om ŠndŒ nŒgra fŒ! Deras ivriga verksamhet kommer att strŠcka sig vitt och brett i republiken.".114 Enligt Plutarchos (46 - 126 e Kr) var det ungdomar av framstŒende bšrd han hade i Œtanke. Via dem skulle Cicero Œterigen kommit att fŒ inflytande i statens affŠrer. 115 Var kanske 106M. Terentius Varro (116-28 f Kr) , praetor 76 f Kr. Varro tillhšrde liksom Cicero den nya akademien och skrev 74 verk i 620 bšcker. 107 Fam. IX.2. 108"In libris enim sententiam dicebamus, contionabamur, philosophiam nobis pro rei publicae procuratione substitutam putabamus. Nunc Quoniam de re publica consuli coepti sumus, tribuenda est opera rei publicae," Div. II.7. (44 f Kr) 109 Rawson 1975 s 231. Se ocksŒ kap 4.1.2. 110 Rawson 1975 s 231. Se Šven Div. II.5 och t ex QFr. III.1. Att. IV.2. 111Clarke s 65f. De klassiska grekiska livsŒskŒdningarna stoicism, skepticism, peripetism m fl uppskattades egentligen bara av en liten, ofta vŠlsituerad, intellektuell krets - fšr att inte tala om nya akademins lŠrjungar, vars lilla minoritet Cicero tillhšrde. Tusc. IV.47. Folket i gemen var mer imponerade av de nya mysteriereligionernas tršstande budskap om sjŠlens odšdlighet, samt den frisinnade epikurŽiska skolans teser. Walbank s 137f. Goar s 22, 29. Wilkinson s 92. Furhmann s 212. Cicero och optimaterna fšrsškte lŠnge stoppa de nya stršmningarna, men misslyckades. 112Nat. D. III.10-18; Div. II.148ff; QFr. I.1; Leg. III.29-34. 113Man fšredrog grekiska inom filosofin. Cicero beršmmer sig emellertid om att ha uttryckt vissa saker klarare pŒ latin Šn sina grekiska kŠllor. Tusc. IV.10. 114 "Nec vero id effici posse confido, quod ne postulandum quidem est, ut omnes adulescentes se ad haec studia convertant. Pauci utinam ! Quorum tamen in re publica late patere poterit industria." De Div II.5. Man stŠller sig gŠrna frŒgan huruvida samhŠllsstrukturen under republiken šverhuvudtaget kunde mšjliggšra en sŒdan riksomfattande spridning som Cicero var intresserad av. Man bšr dock ha i Œtanke att litteraturens villkor fšrŠndrades radikalt under mitten av det sista fšrkristnade Œrhundradet. Man startade exempelvis fšrlag, vilket visade sig vara en mycket lšnande verksamhet. Carpoccio s 197; Sjšgren (vol I) s 45 . Caesar planerade ocksŒ att starta Roms fšrsta statliga bibliotek vid den hŠr tiden, vilket Šven det kan tŠnkas ha sporrat Cicero, som var mŒn om sitt posthuma rykte (Fam. V.12). Faktorer som kan ha begrŠnsat spridningen av Ciceros filosofi var de ŠndŒ fšrhŒllandevis dyra priserna pŒ bšcker, samt givetvis bristen pŒ bildning och lŠskunnighet bland romarna. Rawson 1985 s 45. Det fanns dock historieberŠttare som lŠste hšgt ur bšcker pŒ gatorna fšr en billig peng, och bruket av offentliga upplŠsningar škade i omfattning under slutet av republiken. Rawson 1985 s 319. 115Plut. Cic XL.1. Se Šven Att. IV.2. Enligt Goar var dock t ex Natura deorum och De divinatione inte menade fšr den breda massan. Goar s 104. Se Šven Rawson 1975 s 231, Hon tror inte heller Cicero vŠnde sig till en riktigt bred publik. Ciceros tal tyder pŒ samma sak; de innehŒller i princip inte nŒgon naturfilosofi vilket kan komma av att talen oftast vŠnde sig mot en offentlig mŒlgrupp. (Cicero nŠmner dock naturlagen i fšrbegŒende iPro P. Sestio:91). I Tusculaeane disputationes skriver Cicero ocksŒ. "Filosofin nšjs med en liten publik, den flyr med berŒtt mod massan, som ser snett och suršgt pŒ den". (Est enim philosophia paucis contenta iudicibus, multitudinem consulto ipsa fugiens eique ipsi et suspecta et invisa...)Tusc. II.4 (švers E Linde, Linde s 53). Cicero berŠttar emellertid om en fšr oss okŠnd fšrfattare, Cajus Amafinius, samt efterfšljare till denne (epikurŽer), vilka snabbt slog igenom i hela italiska halvšn. Tusc. IV.6-7. 22 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - Ciceros frŠmsta intention att pŒverka dessa unga till att uppskatta de gamla republikanska idealen och pŒ sŒ vis Œterinfšra den gamla ordningen? KŠllmaterialet Šr pŒ den hŠr punkten tankevŠckande men otillrŠckligt. En utveckling av diskussionen om Ciceros motiv och mŒlgrupp ger emellertid intressanta antydningar om synen pŒ naturen under senrepubliken. Det verkar bl a troligt att Ciceros natursyn i stora drag kan rŠknas som representativ Œtminstone fšr hans egen samhŠllsklass. Fšrutom de likheter med stoisk filosofi som tidigare framkommit stšdjes detta antagande ocksŒ av Ciceros ambitioner att pŒverka med sin filosofiska produktion. 116 Det ligger i sakens natur att dŒ fšretrŠdelsevis anvŠnda etablerade och godkŠnda analogier i argumentationen. 5.2 Innebšrd och betydelse av Ciceros naturfilosofi Med miljšutvecklingen under senrepubliken i Œtanke Šr det intressant att utreda vilken betydelse Ciceros naturuppfattning hade i praktiken. Cicero har i sin filosofi framstŠllt en motstridig bild om mŠnniskans fšrhŒllande till naturen. Det faller sig naturligt att reflektera šver vilken del av hans ambivalenta natursyn som till syvende og sidst lŒg till grund fšr hans faktiska beslutsfattning. Vilken praktisk roll spelade t ex hans teser om naturrŠtten och mŠnniskans funktion som naturens hjŠlpreda? Menade han nŒgonsin att mŠnniskan i praktiken borde underkasta sig naturens lagar? 5.2.1 Filosofi och praktik Att leva i enlighet med sin filosofiska švertygelse har aldrig varit enkelt. NŠr Seneca anklagades fšr sŒdan inkonsekvens fšrsvarade han sig med fšljande tŠnkvŠrda ord: "Du lever icke som du lŠr, sŠger man mig. Detta o ni illvilliga och just mot de Šdlaste mŠn fientliga tungor, har man pŒ sin tid fšrebrŒtt Platon, fšrebrŒtt Epikuros, fšrebrŒtt Zenon, ty alla dessa talade icke om sitt eget liv, utan det ideala livet."117 Seneca visar att en filosofisk grundsyn inte alltid bšr tolkas alltfšr bokstavligt. Cicero var, liksom Seneca, en komplex person med mŒnga olika sidor i sin personlighet, varav alla givetvis inte gŒr att utlŠsa enbart av det kvarvarande skriftliga materialet. En enkel konkret syntes av hans handlingssŠtt och tankar i relation till hans filosofi Šr dŠrfšr svŒr att sammanstŠlla. Det finns emellertid nŒgra exempel vŠrda att belysa, vilka kan ge en antydan om naturfilosofins konkreta betydelse. I inledningen till De natura deorum fšrklarar Cicero att han alltid privat och offentligt levt i enlighet med sin filosofi.118 PŒstŒendet Šr knappast nŒgot att fšrvŒnas šver, men talar Œtminstone inte emot att Cicero fšrsškte fšlja sin filosofiska švertygelse i praktiken. NŠr han i ett antal brev beskriver sitt stŒthŒllarskap i Cilicien, beršmmer han sig ocksŒ med att ha fšljt sina egna rekommendationer som de fšreligger i De re publica. 119 Det verkar dock inte troligt att hans filosofiska natursyn innebar nŒgon stšrre praktisk miljšhŠnsyn. Det finns inga tecken pŒ detta i Ciceros Šmbetsutšvning - tvŠrtemot talar emellertid nŒgra exempel fšr det motsatta. I ett brev berŠttar Cicero t ex om hur M'. Curius tappat av Velinersjšn genom att hugga en vŠg genom berget.120 Cicero antyder inga moraliska dubier mot detta fšrfarande; han verkar inte ha reflekterat šver att ett sŒdant ingrepp kunde ge negativa effekter pŒ miljšn. I ett tal, De lege agraria, motsatte sig Cicero ocksŒ att statens skog sŒldes ut, men det verkar endast ligga politiska skŠl bakom Ciceros engagemang.121 116Den stoiska filosofin var den mest spridda i samhŠllets švre skikt och skillnaderna mellan stoisk naturuppfattning och Ciceros naturvetenskapliga teser var i grunden smŒ. 117Vit. Beat. XVIII. (Min kursivering) švers: J Bergman, Bergman s 76. 118Nat. D. I.7. 119Att. VI.3, VII.3. 120Cicero fšrde Reatinernas talan mot folket i Interamna. Velinersjšn, som M'. Curius tappat av i syfte att drŠnera RosiaslŠtten, flšt nu ut i floden Nar. Dispyten som Cicero var inblandad i verkar ha gŠllt huruvida tilltagets uppsŒt lyckats eller inte. Att. IV.15. (Om M'. Curius Dentatus, se RE s 1842.) 121 Leg. Agr. I.3, III.15. 23 - Fredrik Fahlander - Dessa exempel, tillsammans med episoden om pantrarna (Kap 3.2.2), Šr de enda vi har att tillgŒ; vi vet tyvŠrr inte tillrŠckligt om Ciceros švriga praktiska politiska arbete fšr en tillfšrlitlig slutsats.122 Sammantaget med vad som i švrigt framkommit av Ciceros filosofi, antyder de emellertid att Cicero i sin praktiska Šmbetsutšvning sanktionerade ingreppen i naturen - pŒ bekostnad av sin filosofiska švertygelse.123 5.2.2 Cicero i historien och idag Cicero kanske inte vann det inflytande han efterstrŠvade under sin livstid, men hans skrifter kom med tiden att bli mycket populŠra. SpŒr av hans tankar och fšrestŠllningar Œterspeglas ocksŒ i senare litteratur. Under kejsartiden mšter vi liknande attityd i naturfrŒgor hos t ex Plinius d Š och Seneca. Cicero vann ocksŒ stort inflytande pŒ kyrkofŠderna under senantiken. 124 Det senare Šr sannolikt ett av de stšrre skŠlen till att hans skrifters stora betydelse under medeltiden och renŠssansen. Fšljande citat av MacKendrick kan tjŠna som belysande exempel pŒ Ciceros framstŒende stŠllning i historien: "Every age created its own Cicero. Christians admired his call to duty, his high morality, his respect for the rule of law. The Renaissance responded to his humanity, his scepticism, his style, his courtesy. In the seventeenth century he appealed to thinkers as diverse as Grotius and Hobbes, Bossuet and Locke. In the Enlightment, he appealed to French and Scots sceptics, English (or Irish) Whigs and German idealists. Since the mid-nineteenth century, he has left his mark on Communists, Ultarians, Spanish grandees, and American socialists."125 Vad som sŠllan eller aldrig nŠmns i litteraturen om Cicero Šr betydelsen av hans naturuppfattning. Det Šr dock lŠtt att pŒvisa ett flertal exempel pŒ hur likartade tankegŒngar levt kvar Šnda fram i modern tid. Tesen om en universiell naturlag (ius naturae) influerade t ex tyska lagstiftare sŒ sent som pŒ 1800-talet. 126 I Sverige Šr Strindberg ett annat belysande exempel pŒ hur synsŠttet levt kvar. Han anvŠnder snarlika jŠmfšrelser med naturen i sin argumentation angŒende kvinnans stŠllning i romanen Giftas.127 De senaste seklets naturvetenskapliga framsteg i samklang med bl a miljšvŒrdens genombrott har dock nŠstan helt utrotat alla metafysiska ideer om naturen som mystisk kraft och fšredšme.128 Utvecklingen Šr kanske inte helt och hŒllet godartad; vi brottas trots allt med betydligt allvarligare ekologiska problem i dag Šn nŒgonsin tidigare i historien. Det Šr dŠrfšr befogat att pŒpeka att Ciceros filosofi, oaktat kritiken, trots allt innehšll en god portion respekt och lyhšrdhet fšr naturen. Att Ciceros teser Šven pŒ ett etiskt plan pŒ sŒ vis Šger en viss relevans i vŒra dagar, framgŒr t ex i hans sista bok De officiis (43 f Kr) DŠr betonar han t ex mŠnniskans unika maktstŠllning pŒ jorden och det ansvar som den medfšr: Naturen har tilldelat oss en extraordinŠr roll, vida šverlŠgsen alla švriga levande varelsers, i enlighet med denna har vi att verka efter vad anstŠndigheten begŠr av oss."129 122Cicero skrev visserligen en hyllningsdikt šver sina egna insatser som konsul, men av den har inte mycket šverlevt. Han var uppenbarligen mycket mŒn om att hans insatser som konsul inte skulle gŒ fšrlorade. Cicero skrev en prosaversion bŒde pŒ latin och grekiska, samt en pŒ latinsk vers (De consulato och De temporibus suis). Av den fšrstnŠmnda finns nŒgra rader kvar av i De divinatione (I.17) men resten Šr borta... 123Jfr t ex Kap 4.2.3 (Nat. D. II.152). 124Augustinus (354-430 e Kr) var en stor beundrare av Cicero och hade tillgŒng till de numera fšrlorade De colsolatio och De Hortensius. Om det var av nŒgon betydelse fšr hans tolkning av Ciceros naturbegrepp som ekvivalent med gud Šr tankevŠckande men ovisst. Hagerdahl s 495. Zielinski s 143f. 125MacKendrick s 293. Se Šven Zielinski s 210ff. 126 Schulz s 37f. 127Strindberg, t ex s 9-24. 128Se Egerton s 344ff. Worster s x (preface). 129"... nobis autem personam imposuit ipsa natura magna cum exellentia praestenia que animantum reliquarum." Off. I.97. (Sammanhanget i den latinska texten Šr klart, men inte fullt uttryckt. Se t ex Holdens kommentar, Holden s 208). 24 - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - 6 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATS Huvudsyftet med detta arbete har varit att redogšra fšr Ciceros naturuppfattning i perspektivet av den ekologiska utvecklingen under republiken. Det Šr tydligt att den romerska staten fšrŠndrade karaktŠr under de sista fšrkristna Œrhundradena; frŒn att tidigare ha levt smŒskaligt och nŠra naturen, till att i allt stšrre omfattning bšrjat att utnyttja naturtillgŒngarna. Det var statens stora timmerbehov jŠmte det vŠxande jordbruket som stod fšr den stšrsta Œverkan pŒ naturen, men Šven t ex utvecklingen av gruv- och metallindustrin pŒverkande miljšn negativt. Cicero ger inte intryck av att ha varit medveten om det škade resursuttaget, men han var uppenbarligen pŒ det klara med mŠnniskan allt starkare stŠllning i naturen. Hans filosofi Šr delvis inkonsekvent och ger ingen heltŠckande fšrklaring till hur han motiverade och rŠttfŠrdigade detta, men den vŠrldsbild som kan utlŠsas ur Ciceros skrifter Šr dock trots allt entydig. Hans naturvetenskapliga grundsyn har bl a visat sig innehŒlla flera luckor och missfšrstŒnd. Cicero fšrstod t ex aldrig sambandet mellan orsak och verkan i naturen; han sŒg istŠllet vŠrlden som evig, styrd av naturkrafter, vars djur, vŠxter och mineralier enbart skapats fšr mŠnniskans godtyckliga bruk. I Ciceros vŠrldsbild spelade natura rollen som samordnande kraft, vars logiska agerande tillfšrsŠkrade en form av artificiell naturbalans. Samma mystiska kraft ansŒg han hade tillmŠtt mŠnniskan en sŠrstŠllning pŒ jorden; pŒ samma gŒng en del av naturen, men ŠndŒ skild frŒn den. Det paradoxala i detta resonemang tog Cicero aldrig stŠllning till i sina skrifter. Han kritiserade vissa av naturfilosofins grundbegrepp men han undvek att utreda motsŠgelserna han uppdagade. En av flera fšrklaringar till bristen pŒ stringens i Ciceros filosofi kan ha kommit av att han alltfšr noga fšljde sina filosofiska riktlinjer - d v s att skriva om de teser han ansŒg viktiga och kritisera dem, utan att sjŠlv utreda och sammanfatta dem. Trots Ciceros tillsynes obundna stŠllning som filosof var sannolikt ett av hans huvudmotiv att pŒverka politiskt. Han verkar frŠmst ha vŠnt sig till samhŠllets švre skikt med sin filosofi och det har visat sig sannolikt att hans natursyn i stora drag kan anses varit representativ fšr dessa. Vilken betydelse den filosofiska naturuppfattningen hade fšr de allmŠnna attityden till samspelet mellan mŠnniskan och naturen Šr ovisst, men fšr Cicero verkar det till stšrre delen ha ršrt sig om en idealbild. Trots att teserna om naturrŠtten uppenbarligen spelade en stor roll i hans etiska och politiska teori, har det visat sig troligt att hans praktiska handlingar och beslutsfattning byggde pŒ andra premisser. En slutsats av Ciceros teoretiska resonemang Šr sŒlunda att mŠnniskan mycket vŠl kan "skapa en annan natur inom naturens vŠrld" - utan att švervŠga eventuella ekologiska konsekvenser. Det Šr emellertid befogat att anta att varken Cicero, eller nŒgon av hans samtida, var medvetna om att ingrepp i naturen kunde fŒ allvarliga fšljder. Hade Cicero varit konsekvent i sin filosofi och švertygad om naturens inneboende rŠtt och perfektion, skulle han sannolikt aldrig stillatigande tillŒtit ingrepp i den. Han var emellertid medveten om att sŒdana fšrekom, men han varken protesterade eller vidtog nŒgra ŒtgŠrder mot detta tvŠrtemot prisade han mŠnniskans ingenjšrskonst och sanktionerade kampen mot den "vilda" naturen. 25 - Fredrik Fahlander - 7 LITTERATUR 7.1 KŠllfšrteckning Fšrkortas: Augustus. Res gestae divi Augusti (Monumentum Ancyranum), Ed: P A Brunt/J M Moore, Oxford 1978 (1967). Cicero.Academici, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol I, Leipzig 1878. Ad Atticus, Ed: R Klotz, Teubner III. vol II, Leipzig 1870. Ad familiares, Ed: R Klotz, Teubner III. vol I, Leipzig 1873. Ad Quintus , Ed: R Klotz, Teubner III. vol I, Leipzig 1873. - Brutus, Ed: H Malcovati,Teubner Fasc IV. Leipzig 1970. Cato maior de senectute, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol III, Leipzig 1879. Ciceros samtliga brev (Vol I-V), …vers: G Sjšgren, Malmš 1963. De divinatione, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol II, Leipzig 1878. De fato, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol II, Leipzig 1878. De finibus bonorum et malorum, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol I, Leipzig 1878. - De inventione rhetorica, Ed: R Klotz, Teubner I. vol I-II, Leipzig 1874. De lege agraria, Ed: R Klotz, Teubner II. vol II, Leipzig 1872. De legibus, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol II, Leipzig 1878. De natura deorum, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol II, Leipzig 1878. De officiis, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol III, Leipzig 1879. De officiis Libri tres, Ed: H A Holden, (kommenterad utgŒva, sjŠtte upplagan), Cambridge 1886. De oratore, Ed: R Klotz, Teubner I. vol I-II, Leipzig 1874. De re publica, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol II, Leipzig 1878. Laelius de amicitia, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol III, Leipzig 1879. Om Œlderdom - om vŠnskap, …vers: T Jansson, Stockholm 1968. Orator, ad M. Brutum Ed: R Klotz, Teubner I. vol I-II, Leipzig 1874. Pro P. Sestio, Ed: R Klotz, Teubner II. vol III, Leipzig 1876. Timaeum, Ed: C F W Mueller, Teubner IV. vol III, Leipzig 1879. Samtal i Tusculum I-II, …vers: E Linde, Uddevalla 1970. Mon. Anc. 26 Acad. Att. Fam. QFr. Brut. Sen. Sjšgren Div. Fat. Fin. Inv. Rhet. Leg. Agr. Leg. Nat. D. Off. Holden De. Or. Rep. Amic. Jansson Orat. Sest. Tim. Linde - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - - The nature of the gods, Ed: J M Ross, Harmondsworth 1972. Ross Topica, Ed: F Guilelimus, Teubner C O nr:VI, Leipzig 1914. Top. Tusculaeane disputationes, Ed: C F W Mueller, Tusc. Teubner IV. vol I, Leipzig 1878. Columella. Rei rusticae, Ed: V Lundstršm, Gšteborg 1917. Rust. Hesiodos.Verk och dagar, Ed: E Hellquist, Lund 1923. Op. Lucretius. De rerum natura, Ed: W H D Rouse, Lucr. Loeb Classical Library, London 1975 (1924). Platon. Critias, Ed: R G Bury, Loeb Classical Library, Criti. London 1952 (1929). Plinius d Š. Naturalis historia, Ed: H Rackham, NH Loeb Classical Library, London 1949 (1938). Plutarchos. Cicero, Ed: B Perrin, Loeb Classical Library, Cic. London 1949 (1919). Sallustius. Bellum Catilinae, Ed: Rolfe J C, Loeb Classical Library, Cat. London 1971 (1921). Catalina; Jugurtha, …vers: B Cavallin, Uddevalla 1969 Cavallin Seneca d y. De brevitate vitae (Moral essays II), Ed: J W Basore, Brev. Loeb Classical Library, London 1951 (1932). De vita beata (Moral essays II), Ed: J W Basore, Vit. Beat. Loeb Classical Library, London 1951 (1932). Om livets korthet, …vers: J Bergman, Stockholm 1991. Bergman Varro.De re rustica, Ed: W D Hooper, Loeb Classical Library, Rust. London 1979 (1934). Vitruvius. De architectura, Ed: F Granger, Loeb Classical Library, De Arch. London 1956 (1934). 7.2 Litteraturfšrteckning Fšrkortas: Aage M. Ideernes historie (Verden omkring os, vol 10), Kšpenhamn 1965. Anderson J K. Hunting in Ancient World, Berkeley 1985. Beagon M. Roman nature - the thought of Pliny the Elder, Oxford 1992. Beard M. (With M Crawford), Rome in the late republic - Problems and interpretations, London 1985. Carcopino J. Dagligt liv i antikens Rom, (švers N. Valmin), Stockholm 1961. Carter V. och Dale T. Topsoil and Civilization, Norman 1974. Clarke M. The Roman mind; Studies in the history of though from Cicero to Marcus Aurelius, London 1956. Delano Smith C. Western Mediterranean Europe: A Historical Geography of Italy, Spain and Southern France since the Neolithic, London 1979. Edelstein L. The Meaning of Stoicism, Martin Classical Lectures Vol XXI, Cambridge 1966. Edelstein L. The idea of progress in classical antiquity, Baltimore 1967. Egerton F N. "Changing concepts of the Balance of Nature" The quarterly Review of Biology Vol 48, New York 1973. Ekervald C-G. Ciceros barn - essŠer, Stockholm 1992. Farrington B. Grekisk vetenskap (švers Edberg L), Stockholm 1991 (1944). Fries C/Fries J. Flyktig jord, Stockholm 1981. Fuhrmann M. Cicero und die ršmische republik, MŸnchen 1990. Aage 27 Anderson Beagon Beard Carcopino Carter & Dale Clarke Delano Smith Edelstein 1966 Edelstein 1967 Egerton Ekerwald Farrington Fries Fuhrmann - Fredrik Fahlander - Gabba E. "Literature",Sources for Ancient History, Studies in the Uses of Historical Evidence (s 1-80), Ed: Elton G R, Cambridge 1983. Goar R J. Cicero and the state religion, Amsterdam 1972. Hagendahl H. Augustine and the latin classics, (Studia Graeca et Latina Gotheburgensia XX), Gšteborg 1967. Harris B F. Cicero as an Academic, (University of Auckland Bulletin No 58, Classics Series No 2), Auckland 1961. Hughes J D. Ecology in Ancient Civilizations, New Mexico 1975. Kjeldsen B. Ciceros politiske testamente, Kšpenhamn 1979. Kleberg T. Bokhandel och bokfšrlag i antiken, Stockholm 1962. Lacey W K. Cicero and the end of the Roman Republic, London 1978. Levine P. "Design and publication of the De natura deorum" Harvard Studies in Classical Philology (s 7-36), Harvard 1957. Lloyd G E R. Greek Science after Aristotle, New York 1973. Lšfstedt E. Romare, Stockholm 1967. MacKendrick P. The Philosophical Books of Cicero, London 1989. Meiggs R.Trees and timber in the Ancient Mediterranean World, Oxford 1982. Mommsen T. Ršmische Geschichte I-III, Berlin 1888-89 (1845-56). Moore G. "Theory and research on the development of environmental knowing", Environmental knowing (ed Moore/Golledge), Strodsburg 1976. (s 138-165). Rawson E. Cicero: A portrait, London 1975. - Intellectual Life in the Late Roman Republic, London 1985. Russel B. History of Western Philosophy - And its Connection with Political and Social Circumstances from the Earliest Times to the Present Day, London 1979 (1946). Sallares R. The Ecology of the Ancient Greek World, London 1991. Schulz F. Principles of roman law (ed by Wolff M ), Oxford 1936. Singer C. Naturvetenskapens historia, (švers I Larsson), Lund 1981 (1959). Strindberg A. Giftas I-II, Stockholm 1949 (1884,1886). Tengstršm E. "The early Roman Empire in the perspective of human ecology", Humanekologiska skrifter 2 Gšteborg 1983. Thuren T. Orientering i kŠllkritik: Šr det verkligen sant?, Stockholm 1990 (1986). Walbank F W. Det vŠstromerska rikets fall , (švers Bergstršm S), Stockholm 1973 (1969). White K D, Greek and Roman Technology, London 1986 (1984). Wilkinson L P. The Roman Experience, London 1975. Wiman I. "Markfšrstšring och markvŒrd i medelhavsomrŒdet under antiken", Svensk geografisk Œrsbok Œrg 64. (Inbunden samling), Lund 1988, "... och jag skall lŒta cedrar och akacietrŠd vŠxa upp i šknen"Folkets historia Œrg 17, nr 3. 1989. Wistrand E. Politik och litteratur i antikens, Rom Gšteborg 1978. Wood N. Ciceros social and political thought, Berkeley 1988. Worster D. The wealth of nature -Environmental history and the ecological imagination, New York 1993. Zielinski T. Cicero im Wandel der Jahrhunderte, Leipzig 1908. 28 Gabba Goar Hagendahl Harris Hughes Kjeldsen Kleberg Lacey Levine Lloyd Lšfstedt MacKendrick Meiggs Mommsen Moore Rawson 1975 Rawson 1985 Russel Sallares Schulz Singer Strindberg Tengstršm Thuren Walbank White Wilkinson Wiman 1988 Wiman 1989 Wistrand Wood Worster Zielinski - Ciceros uppfattning om mŠnniskan och naturen - 7.2.1 Uppslagsverk Bonniers Latinsk svensk ordbok (2:a uppl), Uppsala 1982. Forums Filosofilexikonet (Red P LŸbcke), Kšpenhamn 1993 (1983). Oxford Classical Dictionary (2:a uppl), London 1970. OCD Real-EncyclopŠdie der Classisschen Altertumswissenschaft, (F. MŸnzer), Stuttgart 1894-1953. RE 7.3 Bildfšrteckning Bild 1, (sid 12) Baserad pŒ: Aage M Ideernes historie, Verlden omkring os (vol 10) Kšpenhamn 1965, (s 123). 29