Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Illustrerad Vetenskap Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
ROMARRIKET
REPUBLIKENS
BL
LODI
ODIG
GA
A
UNDERGÅNG
Mordet på Caesar den 15 mars 44 f.Kr. utlöser en blodig
maktkamp i den romerska republiken. Republikens
framtid står nu på spel. Allianser löses upp snabbare än
de ingås och minsta misstag kan kosta människoliv.
Marcus Antonius piskade upp ett enormt hat hos
folket genom sitt lysande griftetal över Caesar. Det
var precis det han ville. Caesars mördare tvingades
fly ut ur staden medan Antonius själv tog makten.
BRIDGEMAN
30
Världens Historia 5 • 2009
Tre män slogs om makten
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Såväl Antonius som
Octavianus strävade efter
absolut kejsarmakt. Cicero
offrade livet i ett försök att
stoppa de båda rivalerna
och bevara den romerska
republiken.
Cicero
Romersk senator,
ex-konsul och författare
(106-43 f.Kr.). Ledde
senatens kamp.
Antonius
Fältherre (82-30 f.Kr.).
Caesars ambitiösa högra
hand – lät döda Cicero när
han såg sin chans.
Octavianus
Caesars adoptivson
(63 f.Kr.-14 e.Kr.). Vann
maktkampen och blev
känd som kejsar Augustus.
GRANGER COLLECTION & AKG-IMAGES
ROM/44 F.KR.
Caesars diktatur är
över. Tyrannen ligger mördad på golvet och allt tyder
på att republiken
ROM
nu åter kan fungera som den gjort i
nära 500 år. Men så
kommer det inte att bli.
Nya diktatorer väntar på sin chans
– och smider ränker mot varandra.
Världens Historia 5 • 2009
31
ROMARRIKET
AV MIKKEL LARSEN
J
ulius Caesar, romarrikets självutnämnde diktator, tänker inte
mycket på sin personliga säkerhet. Han har inte gjort något
för att skydda sig när han den
15 mars år 44 f.Kr. går till ett
möte i senaten. Det han inte
vet är att uppemot 60 sammansvurna senatorer, gamla
fiender såväl som forna vänner,
väntar på att döda honom. Gruppen anförs av Marcus Brutus och Gajus
Cassius som båda har Caesar att tacka
för att de valts till praetorer det här året.
När Caesar kommer fram samlas en
grupp personer runt honom, till synes
bara för att hälsa, men de dolkar som
gömts under togorna glimmar plötsligt
till. Kraftigt blödande sjunker Caesar
ihop, mördad med 23 hugg.
Den uppjagade Brutus står över den
döde med sitt blodiga vapen i handen.
Hans mun formas till ett rop: ”Cicero!”
Som svar på tillropet reser sig Cicero
och hyllar ”befriarna”.
Cicero hatade envåldshärskaren
Det var inte utan anledning som Brutus
ropade på just Marcus Tullius Cicero.
Den store talaren var känd som en kon-
sekvent förespråkare för det republikanska statsskicket. Han var inte invigd i
komplotten – kanske för att de sammansvurna inte litade helt på den åldrige,
något självgode och pratglade politikern.
Men alla visste vad Cicero tyckte om
Caesars diktatur.
Under alliansen mellan Caesar, Pompejus och Crassus – det så kallade första
triumviratet – hade Cicero tvingats ta
ett steg tillbaka. Han gav utlopp för sin
politiska frustration i brev och i de
böcker som han hade skrivit under sitt
ofrivilliga ”ledighet”. Han höll inte inne
med sina åsikter och hade på flera ställen kommit med oförtäckta antydningar
om att tyrannen borde röjas ur vägen.
Till en början hade Caesar varit mycket återhållsam. Efter hans slutgiltiga seger i inbördeskriget mot rivalen Pompejus hade det verkat som om de blodiga
maktstrider som plågat Rom i ett halvt
sekel äntligen skulle vara över.
Den store fältherren skonade och förlät även sina värsta fiender och han påbörjade en rad välbehövliga reformer i
republiken. Men de förhoppningar som
väcktes grusades snart och brast till slut
helt när Caesar i februari 44 f.Kr. lät utnämna sig till diktator på livstid. Det
Cicero befann sig i sitt rätta element när han
talade till senaten som här. Den gamle politikern var en lysande retoriker och kunde i sina
bästa stunder skapa historia med sina ord.
BRIDGEMAN
innebar i praktiken att Rom åter hade
fått en kung efter nästan 500 år av republikanskt statsskick.
Caesars agerande slog ned som en
bomb i Roms högsta politiska kretsar.
Att väljas till statens högsta ämbeten hade i flera hundra år varit de fina familjernas privilegium. Med ens hade vägen till
maktens topp nu spärrats. Detta kunde
inte få passera ostraffat.
Efter mordet på Caesar följde flera års
maktkamp med många dödsoffer innan
en ny envåldshärskare tog makten.
Morden var oplanerade
Cicero bjöds in till rådslag när de sammansvurna efter mordet drog sig tillbaka
till kullen Capitolium i hjärtat av Rom.
Ingenting tyder på att attentatsmännen hade planerat vad som skulle ske
efter mordet. Ledarna hade uppenbarligen tagit för givet att republiken skulle
återskapas av sig självt när väl Caesar
var borta. De hade inte räknat med Marcus Antonius, Caesars högra hand och
medkonsul.
Cicero uppmanade de sammansvurna
att genast kalla till möte i senaten så att
mordet på diktatorn kunde legitimeras
och den gamla samhällsordningen åter-
Caesar kom på
kant med eliten
SHUTTERSTOCK
”UTAN FRIH
ET
ÄR FREDEN
MENINGSLÖ
S”
Cicero i ett
Den siste etruskiske kungen förvisades från Rom år 509 f.Kr.
Därefter bildades den romerska
republiken. Grundtanken var att
makten inte skulle samlas hos
en enda person utan fördelas
mellan flera instanser.
Den lagstiftande makten kom
att ligga hos folket som sammanträdde och röstade till folkförsamlingen. Den verkställande
makten låg hos valda ämbetsmän. Den tredje makten – senaten – var en parlamentsliknande
församling av tidigare ämbetsmän.
Alla vapenföra romerska män
fick rösta till folkförsamlingen
men röstningsproceduren var
kopplad till förmögenhet, och
därför hade de rika betydligt mer
inflytande än de fattiga.
Att bli vald till ett ämbete var
enda vägen till en politisk karriär,
makt och status. Därför hamnade Caesar i djup konflikt med
den romerska elitens intressen
när han kortslöt det politiska
systemet genom att utropa sig
själv till diktator på livstid. Det
var ett oförlåtligt brott mot en
nästan 500-årig tradition.
brev till Brutus
, april 43 f.Kr.
beslag på Caesars tillgångar och privata
papper.
När han två dagar senare kallade till
möte i senaten föreslog han en förlikning: De 60 mördarna skulle få amnesti
om senaten i gengäld stadfäste Caesars
lagar och dekret – även sådana som han
ännu inte offentliggjort. Förslaget antogs. Det bestämdes samtidigt att Caesar
skulle få en statsbegravning. Ännu en
gång hade Antonius tänkt ett steg längre
än de sammansvurna. Han visste att folket sympatiserade med Caesar och detta
utnyttjade han på ett skickligt sätt.
Under sitt griftetal på Forum Romanum höll han upp Caesars blodiga toga
inför den uppretade folkmassan och
SHUTTERSTOCK
ställas. Han förespråkade samtidigt att
Antonius skulle likvideras.
Mordet på Caesar ”var en vacker gärning men den är bara halvfärdig”, som
han uttryckte det i ett brev strax efter
dådet. Om båda konsulerna hade varit
döda skulle de följande i raden, praetorerna Brutus och Cassius, nämligen
automatiskt upphöjas till nya konsuler
och staten skulle vara i deras händer så
att de kunde värna om det republikanska statsskicket.
Trots Ciceros rekommendationer valde Caesars mördare att inleda förhandlingar med Antonius. Denna tvekan gav
honom chansen att ta initiativet. Timmarna efter mordet lade han i all hast
Caesar ville ha hela makten i ett samhälle
som egentligen byggde på maktfördelning.
Det kostade honom livet.
Världens Historia 5 • 2009
33
ROMARRIKET
CK
till
Cicero i ett brev
SHUTTERSTO
DAT
V
Ä
H
D
I
T
L
L
”JAG HAR A
DE
R
O
B
N
E
T
A
T
ATT S
RKIN,
A
N
O
M
N
Å
R
BEFRIAS F
INTE BARA
ARK”
N
O
M
N
E
N
FRÅ
f.Kr.
Brutus, april 43
visade på en vaxdocka vart och ett av de
23 huggen som dödat den folkkäre diktatorn.
Efter begravningen uppstod tumult.
De sammansvurna måste fly och Antonius tog själv kontrollen över staden.
När Cicero insåg att det inte fanns
mer han kunde uträtta i Rom valde även
han att lämna staden och dra sig tillbaka
till sin lantegendom.
Strax därefter nåddes han av de första
oroande nyheterna från maktens korridorer: Antonius hade börjat missbruka
Caesars dokument för att införa lagar
som gagnade honom själv: Han hade
börjat ta över Caesars plats. Att inte ens
Brutus reagerade på detta fick Cicero att
fundera över om mordet på diktatorn
varit ett misstag.
”Det är ju en klen tröst vi kan finna
när vi tänker på den 15 mars. Vi har
uppvisat mannamod men, tro mig, följt
en naiv plan”, skrev han till sin vän Atticus i mitten av maj.
på sin vakt inför den unge mannen blev
han smickrad över att bli rådfrågad och
snart var han, åtminstone i sina egna
ögon, ett slags mentor för Octavianus.
Octavianus blev snart en farlig rival i
kampen om Caesarsympatisörernas
gunst. Han vann över många av sin
adoptivfars gamla soldater på sin sida,
och redan i juni 44 f.Kr. kunde han
mönstra en armé på 3.000 lojala soldater. Nu började han kräva ut sitt arv.
Detta satte ny press på Antonius. Under sommaren såg han till att göra sig
allt mer enväldig. Han ledde det politiska
livet i huvudstaden och kringgick medvetet senaten. På så vis lyckades han
trumfa igenom att han själv skulle ha
posten som guvernör i den norditalienska provinsen Gallia Cisalpina som
egentligen tilldelats Decimus Brutus, en
släkting till Marcus Brutus.
Nu började det bli svårt att se varifrån
hjälpen att återupprätta republiken
Yngling strävar efter makten
34
Världens Historia 5 • 2009
Cicero ger sig in i kampen
Cicero påbörjade sin resa i juli 44 f.Kr.
men hann inte långt innan han vände
om. Han hörde nämligen att Antonius
höll på att vekna och att Cicero själv var
efterlängtad i Rom där några hade börjat
kritisera hans frånvaro. När den äregirige politikern dessutom fick veta att en
kollega för första gången gett Antonius
svar på tal vid ett senatsmöte insåg han
att det var dags att agera.
Den 31 augusti kom han till Rom. En
stor folkmassa hyllade honom som hjälte vid stadsporten. Under senatsmötet
den 2 september, då Antonius inte var
närvarande, höll Cicero det första av sina totalt fjorton tal mot Antonius. Senare
benämnde han själv dessa tal ”de filippinska talen” inspirerad av greken Demosthenes tal mot den makedonske
kungen Filip II.
Yrkesmilitären Antonius tog mycket
illa vid sig av påhoppet från den intellektuelle Cicero. Han svarade med ett vredgat, mycket personligt, tal under ett
senatsmöte den 19 september medan
Cicero var borta från staden. Relationen
mellan Cicero och Antonius var nu under fryspunkten.
Under hösten 44 f.Kr. ökade även
klyftan mellan Antonius och Octavianus. Octavianus lyckades locka till sig
två av Caesars trofasta legioner från den
nu försvagade Antonius.
För att samla ny styrka reste konsuln
nu till norra Italien för att i förtid överta
sin provins. Men den ursprunglige ståthållaren, Decimus Brutus, vägrade överlämna provinsen åt honom och Antonius
inledde en belägring av staden Mutina
där Decimus befann sig.
Politisk kamp på liv och död
BRIDGEMAN
I början av april hade en ny aktör oväntat gett sig in i maktkampen.
Caesars blott 18 år gamle släkting Gajus Octavius studerade i Apollonia i våra
dagars Albanien när han nåddes av nyheten om Caesars död.
Han trotsade alla varningar och reste
genast till Rom där han fick veta att han
i testamentet adopterats av Caesar och
utsetts till hans främste arvinge. Han tog
sig nu namnet Gajus Julius Caesar Octavianus (känd som Octavianus) och började resa omkring i landet för att vinna
stöd så att han kunde efterträda sin
adoptivfar som Roms överhuvud.
Cicero var en av de första han sökte
upp. Även om den garvade politikern var
skulle kunna komma. Marcus Brutus
och Gajus Cassius hade effektivt plockats
ut ur leken och de drog sig tillbaka till
de östra delarna av romarriket för att
mobilisera motståndet mot Antonius.
Cicero själv kände sig för gammal för
att ge sig in i politiken igen och han
tänkte därför fjärma sig så mycket som
möjligt från den spirande diktaturen i
Rom. Han började planera en resa till
Grekland för att träffa sin son Marcus
som studerade i Athen.
Senatorerna rörde sig med stor värdighet i
det offentliga rummet. Reliefen föreställer
en grupp senatorer utanför Jupitertemplet.
När Decimus meddelade senaten att han
tänkte hålla stånd blåste Cicero till öppen attack. Den 20 december höll han
sitt tredje filippinska tal. Den här gången
fanns det ingenting som stoppade ho-
GRANGER COLLECTION & MARY EVANS
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
CENSOR
Antal: 2
Uppgift: Censorerna är vanligtvis före
detta konsuler. De är moralens väktare
och har makt att utesluta ledamöter ur
senaten. Dessutom står de för statens
kontrakt och sköter taxeringslängderna.
Den romerska
karriärstegen
Senaten var romarnas parlament men medlemmarna valdes
inte som våra tiders politiker. Folkförsamlingen valde i
stället ämbetsmännen. Efter ett års tjänst gick de vidare till
senaten där de kunde sitta kvar på livstid.
EDIL
FOLKTRIBUN
QUAESTOR
Antal: 20
Uppgift: Quaestorerna förvaltar
statskassan eller är
bokhållare i provinserna. Ämbetet
ligger längst ned
på rangskalan.
Minimiåldern är
30 år.
Antal: 10
Uppgift: Folktribunerna är ett slags
ämbetsmän och
har vetorätt i alla
politiska beslut –
även beslut som
fattats av en konsul. Tribunerna ska
vara plebejer (icke
adliga) eftersom
deras uppgift är
att tillvarata den
breda folkmassans
intressen.
Antal: 4
Uppgift: Edilerna
ansvarar för Roms
underhåll, handeln,
spannmålsförsörjningen och den
offentliga säkerheten. De arrangerar dessutom
gladiatorspel och
andra folknöjen.
Detta är ett viktigt
steg i karriären.
KONSUL
PRAETOR
Antal: 8
Uppgift: Praetorerna tjänstgör främst
som domstolspresidenter vid de civila
domstolarna men
kan även kalla in
senaten. De sköter
dessutom konsulernas arbete när dessa inte är i Rom.
Antal: 2
Uppgift: Konsulerna sammankallar och leder mötet i senaten och andra politiska församlingar. I krigstid är de militära överbefälhavare och kan
utnämna sig själva till diktatorer i upp till sex månader.
Konsulerna står
högst i hierarkin
Två konsuler
Konsulerna innehar det
högsta ämbetet. De väljs
för ett år i taget.
❦ Utses av folkförsamlingen
❦ Fungerar som statschef
❦ Arméns högsta befälhavare i krigstid
Senaten
Senaten är romarnas parlament. Här sker den fortlöpande politiska debatten och beslutsfattandet.
❦ Styr utrikespolitiken, utskrivningen av soldater
och utkommendering av arméerna
❦ Kontrollerar statskassan
❦ Utser provinsguvernörer och militära ledare
❦ Föreslår lagar
Folkförsamlingen
Alla fria romerska medborgare kan delta i och rösta i folkförsamlingen som
är indelad i flera avdelningar med skilda funktioner.
PATRICIER OCH PLEBEJER
Rom är ett ståndssamhälle med en
historisk uppdelning mellan patricierna
– den gamla adeln – och plebejerna –
alla icke-adliga medborgare, både
rika och fattiga. De båda grupperna
delar makten i republiken.
Consilium plebis
❦ Endast för plebejer
❦ Utser samtliga
folktribuner och två
av edilerna
❦ Röstar om lagar
Comitia tributa
❦ Representerar
35 distrikt
❦ Utser quaestorer
och två av edilerna
❦ Röstar om lagar
Comitia centuriata
❦ Har sista ordet i frågor
om krig och fred
❦ Utser konsuler,
praetorer och censorer
❦ Röstar om lagar
MARY EVANS
ROMARRIKET
Segern följdes aldrig upp
Men det var för tidigt att jubla. Några
dagar senare kom meddelandet att båda
konsulerna dött av de skador de hade
fått under striderna.
Decimus hade dessutom dröjt med
att förfölja Antonius som lyckats smita
AKG-IMAGES
nom och Antonius hånades öppet. Samtidigt släppte han alla sina reservationer
angående Octavianus och uppmanade
senaten att godkänna dennes privata armé och att ingå en allians med Octavianus och Decimus. Senaten samtyckte.
Under de följande månaderna gjorde
Cicero sig till ledare för den republikanska falangen. Han krävde att senaten
skulle förklara krig mot Antonius och att
denne och hans följe skulle betraktas
som statsfiender.
I tal efter tal jämförde han Antonius
med Roms hatade kungar och flera av
den romerska historiens mest lastbara
personligheter. Cicero avvisade alla tankar på nåd eller mildhet mot Antonius.
Under de första månaderna av år 43
f.Kr. fick Cicero senaten att skicka två
nyutnämnda konsuler med statens legioner och Octavianus armé till Mutina för
att besegra Antonius. Samtidigt hade
Caesars mördare Marcus Brutus och
Gaius Cassius långt om länge fått fotfäste i öster och ställt upp en stor armé.
När nyheten om konsulernas och Octavianus seger vid Mutina nådde Rom
den 20 april tycktes republikanerna vara nära att segra. Detta var klimax i Ciceros lyckade återkomst till politiken.
Han lät sig villigt hyllas på Roms gator.
Cicero insåg att han hade blivit lurad.
Den unge mannen hade utnyttjat den
gamle talarens ego för att dra nytta av
dennes inflytande och retorik så att han
själv kunde få chansen att ta makten.
Allt mer desperat bad Cicero gång på
gång Marcus Brutus att komma till Italien med sina trupper. Men Brutus kunde eller ville inte längre komma republiken till undsättning. Cicero, som för inte så länge sedan styrt senaten med sina
ord, tvingades se sanningen i vitögat.
Ord kunde inte längre rädda republiken.
”Makten finns nu hos våld och vapen”, skrev han till Brutus.
Brutal jakt på huvuden och pengar
Cicero var rik. Bilden visar badrummet i Ciceros villa vid Gaetabukten. Det var där han
tvekade ett par minuter för länge och dog.
över Alperna och nu hade inlett förhandlingar med en annan av den döde
Caesars generaler, Lepidus, som var ståthållare i Gallia Transalpina (södra Frankrike).
Samtidigt började Octavianus att hävda sig på allvar. I slutet av juni krävde
han att bli vald till ensam konsul efter
de båda avlidna, trots att han var långt
under minimiåldern på 42 år. Två gånger fick han avslag i senaten.
Nu satt Cicero verkligen i en rävsax.
Även om han tidigt insett faran med Octavianus hade han trott sig kunna styra
honom.
Mellan de hårda politiska striderna drog
sig Cicero tillbaka till sin villa för att vila
ut i lantlig miljö. Här samtalar han med
några av sina vänner.
GRANGER COLLECTION
Bilden utelämnad
med hänsyn till
copyright
Snart tvingades ordet bokstavligen ge vika för svärdets logik. I augusti 43 f.Kr.
sände Octavianus en delegation på 400
soldater till Rom för att en tredje gång
”förhandla” med senaten om hans utnämnande till konsul.
Först försökte soldaterna resonera om
saken men när de insåg att det inte
ledde någonvart pekade ledaren på sitt
svärd och sa: ”Det kommer att göra jobbet om ni inte vill.”
Cicero svarade ironiskt: ”När ni frågar på det viset får han säkert sitt konsulat.” Det var ett djärvt svar som kom att
stå Cicero dyrt. Octavianus hälsning till
sin forne allierade var mer än kylig när
han gjorde sitt intåg i huvudstaden senare samma månad.
Det första Octavianus lyckades driva
igenom efter att ha utnämnts till konsul
var att Caesars mördare skulle förklaras
Cicero i ett brev
til
(tyrannen är Ca l sin vän Atticus
esar men tyrann
iet
lever vidare i An
tonius)
fått Ciceros namn på dödslistan sände
han ut sina män efter honom.
Cicero dog före republiken
Cicero hade kunnat fly men tvekade för
länge. Den 7 december 43 f.Kr. greps
han när han var på väg ned till en båt
som väntade utanför kusten vid hans
villa i mellersta Italien.
Den grekiske historikern Plutarchos
beskriver Ciceros sista minuter i livet så
här:
”Soldaten Herennius sprang ned längs
stigarna i skogen. När Cicero hörde honom beordrade han sina slavar att sätta
ned bärstolen där de stod. Sedan fäste
han blicken på sina mördare, med vänster hand på hakan – som han hade för
vana. Hans huvud var smutsigt och ovårdat och hans ansikte så tärt av oro att de
flesta av dem som stod intill gömde sina
ansikten när han blev dödad. Ty han
sträckte ut sin hals ur bärstolen och dödades när han var i sitt 64:e år. På Antonius order högg Herennius av hans
huvud och även de händer som han
skrivit de filippinska talen med.”
Ciceros avhuggna huvud och händer
fördes i all hast till Rom och spikades
upp på den offentliga talarstolen på Forum Romanum varifrån Cicero hade
hållt sina tal mot Antonius.
Efter nyheten om Ciceros död utropade en upprymd Antonius från
samma talarstol att utrensningarna nu
var slutförda. Republikens siste store
förespråkare var död. Och med triumvirernas maktövertagande var det i
praktiken också slut med den romerska
republiken.
Octavianus blev
till Augustus
Den unge Octavianus var en
genialisk taktiker som
avpolletterade sina fiender en
efter en. Efter utrensningarna
och den slutliga segern över
Caesars mördare Brutus och
Cassius i dubbelslaget vid Filippi
år 42 f.Kr. tog trojkan över
makten helt. Men snart började
de tre att bekämpa varandra.
Först manövrerade de båda
andra ut Lepidus. Sedan vände
sig Octavianus och Antonius mot
varandra. Den 2 september år
31 f.Kr. besegrade Octavianus
flotta Antonius och den egyptiska drottningen Kleopatras i ett
sjöslag utanför Actium i nordvästra Grekland.
Den 32-årige Octavianus var
nu i praktiken envåldshärskare i
det enorma romerska imperiet
och den positionen behöll han i
nästan 40 år. År 27 f.Kr. fick han
hederstiteln Augustus som
betyder ”den upphöjde”.
Listig som han var behöll han
de traditionella institutionerna
som ett slags skenrepublik som
han kontrollerade med arméns
hjälp. År efter år lät han sig
väljas in på de viktigaste
posterna. Först när styvsonen
Tiberius övertog makten efter
Augustus död 14 e.Kr. upphörde
maktspelet och det romerska
kejsardömet var ett faktum.
LÄS MER:
Tom Holland: Rubicon, Anchor Books, 2005 ● Thomas Weidemann: Cicero and the End of the Roman Republic, Bristol Classical Press, 2001 ● Harriet Flower: The Cambridge Companion
to the Roman Republic, Cambridge University Press, 2004
●
●
Med segern över Antonius och
Kleopatra avslutade Octavianus
maktkampen och blev enväldig.
MARY EVANS
fredlösa. Samtidigt upphävde han de dekret som hade utsett Antonius och Lepidus till statsfiender. Därefter reste han
norrut med sin armé för att möta dem.
I slutet av oktober 43 f.Kr. möttes de
tre fältherrarna på en liten ö i den norditalienska floden Renus. Här förde de intensiva förhandlingar i tre dagar och tre
nätter. Det resulterade i ett avtal om ett
triumvirat, ett tremannavälde som skulle
ge dem oinskränkt makt i romarriket
under de kommande fem åren.
Efter mötet på ön hade romarriket
inte bara en utan tre självutnämnda diktatorer. Som en del i avtalet hade de tre
gjort en lista över motståndare som
skulle likvideras och vars egendomar
skulle konfiskeras.
För att besegla pakten skulle var och
en av triumvirerna dessutom offra en
person som stod honom nära. Antonius
skrev sin farbror på listan. Lepidus valde
sin bror. Octavianus vägrade in i det sista men gav till sist vika för Antonius och
skrev Ciceros namn på papperet.
Listan med de mer än 300 senatorerna
och rikemännen som skulle offras för
den nya samhällsordningen hade tagits
fram med ett alldeles särskilt syfte: Triumvirerna var i akut behov av pengar
för att kunna avlöna sina drygt 200.000
soldater. De behövde dessutom skaffa
fram jordegendomar för att kunna infria
sina löften till Caesars veteraner.
Dödslistan spikades upp på offentliga
platser och lästes upp från talarstolar i
alla städer. Under de följande veckorna
drog soldater och prisjägare genom landet på jakt efter de olyckliga.
Många av dem hann fly till Brutus
och Cassius i öster. Därför rådde man
inte bot på penningbristen i kassan med
en gång. Det problemet löste triumvirerna genom att lägga beslag på 18 av de rikaste städerna i Italien och överlåta dem
till veteranerna. Så snart Antonius hade
SHUTTERSTOCK
”TYRANNIET
LEVER
ÄVEN OM
TYRANNEN
ÄR DÖD”
www.roman-empire.net/republic/rep-index.html
Världens Historia 5 • 2009
37
