Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia

Käre användare!
Denna pdf-fil är nedladdad från webbplatsen för Världens Historia
(www.varldenshistoria.se) och får inte lämnas vidare till tredje part.
Av hänsyn till upphovsrätten är vissa bilder borttagna.
Med vänlig hälsning
Redaktionen
Romarriket
Octavianus tog upp
kampen mot Caesars mördare. Senare blev han känd
under namnet Augustus,
romarrikets förste kejsare.
polfoto/corbis
r 44 f.Kr.
å
g
g
u
h
iv
n
k
3
2
d
mördades me
r
a
s
e
a
C
s
u
li
Ju
r
på mördarna.
ä
t
N
k
ja
g
li
tt
rö
rt
fö
o
tivson en
inledde hans adop
Julius Caesar mördades
i senaten i Rom. Både vänner
och fiender höll i knivarna.
scanpix/akg-images
Rom/År 44 f.Kr.
Efter att ha avslutat
fyra års inbördes­
krig vill Roms dik­
Romarriket
tator Julius Cae­
Rom
sar starta ett fält­
tåg mot Parther­
riket. Men en grupp
senatorer som vill
återskapa republiken
mördar honom då de är rädda att
han ska utropa sig själv till kung.
Av niels-peter granzow busch
Romarriket
D
et är sent på eftermidda­
gen i universitetsstaden
Apollonia, i våra dagars
Albanien, när Gajus Octa­
vius värld rasar samman.
En andfådd budbärare har nyligen kom­
mit med en papyrusrulle från Octavius
mor hemma i Italien. Meddelandet är
kort men förkrossande: ”Julius Caesar,
Octavius släkting och Roms mäktigaste
man, har mördats. Kom hem genast!”,
vädjar modern i brevet.
Gajus Octavius är bara 18 år gammal
när han nås av nyheten i mars år 44 f.Kr.
Julius Caesar är den person i hans liv
som stått honom allra närmast.
Många år senare kommer Octavius
att gå till historien som Augustus, det
mäktiga romarrikets förste kejsare. Men
den här eftermiddagen i Apollonia vet
Octavius bara att han tänker hämnas
mordet på Caesar, kosta vad det kosta
vill. Redan följande dag ger han sig av
med kurs mot Rom.
Pöbeln slet oskyldig man i bitar
Samtidigt som Octavius förberedde sin
avresa från Apollonia exploderade Rom.
De drivande krafterna bakom mordet på
Caesar var de båda adelsmännen Mar­
cus Brutus och Gajus Cassius. De ville
återinföra republiken, det gamla stats­
skicket i Rom där senatorerna valde de
båda konsuler som styrde riket. Caesar
hade fråntagit senaten allt inflytande
och gjort sig själv till enväldig diktator.
Caesar betraktades som en man av
folket och komplottmakarna hade un­
derskattat hans enorma popularitet. Un­
der begravningsprocessionen löpte folk­
massan amok i sin sorg, ryckte till sig
Caesars lik och brände det mitt på Fo­
rum Romanum, den plats som var Roms
centrum för handel och politisk aktivi­
tet. Därefter gick mobben på jakt efter
mördarna – som hade lyckats fly. I stäl­
let fick man tag på en oskyldig man som
råkade vara namne med en av mördarna
och lynchade honom.
”Därefter satte de hans huvud på ett
spjut och gick omkring med det på ga­
torna”, berättar den romerske histori­
kern Suetonius förfärad.
Octavius inleder sitt dubbelspel
Det var detta kaos som Octavius nu var
på väg till. Under resans gång fick han
emellertid ett meddelande som föränd­
rade allt. I sitt testamente hade Caesar
adopterat Octavius och utsett honom till
sin arvinge.
Den unge mannen insåg att hans av­
lidne släkting skänkt honom ett kraft­
Mördarna
Marcus Brutus
Brutus härstammade från
Roms grundare, var senator och
aristokrat och därför den mest
inflytelserike av Caesars
mördare. Han begick självmord
efter att ha besegrats av Antonius
i ett sista slag.
Självmf.Kor.rd
år 42
fullt vapen. Octavius ändrade genast sitt
namn till Gajus Julius Caesar Octavianus
för att hedra sin styvfar och förberedde
sig för att gå in i Rom och utkräva
hämnd. Med Caesars namn och arv i
ryggen kunde han räkna med stöd från
tusentals soldater som tidigare hade stri­
dit på Caesars sida.
Men när Octavianus kom fram till
Rom några dagar senare hade situatio­
nen åter förändrats drastiskt. Männen
bakom mordet på Caesar hade försonats
med Roms nye starke man, konsuln
Marcus Antonius, som varit en av Cae­
sars trogna följeslagare både på slagfältet
och i senaten. Antonius hade i förväg
fått nys om mordplanerna men inte
Attentat satte Rom i brand
Caesars mördare ville återinföra republiken. I stället fick de en
motståndare som, till skillnad från Caesar, inte visade någon nåd.
K
Caesar var älskad av folket men
hatad av republikanerna som
fruktade hans popularitet.
bridgeman
lockan var omkring 11 på
förmiddagen när Julius Caesar steg in i senaten mitt i Rom.
Här blev han omringad av en
stor grupp senatorer som sade
att de ville prata med honom.
I nästa ögonblick drog de sina
knivar och 23 knivhugg senare
var den 56-årige Caesar död.
Mordet var kulmen på en tio år
lång bitter kamp mellan de så
kallade optimaterna och popularerna.
Optimaterna utgjordes främst av Roms
aristokrater som styrde nästan enväldigt
genom senaten. Popularerna fick däremot sin makt genom folket och kämpade för bättre villkor för de lägre klasserna. Några av dem var aristokrater,
vilket var fallet med Caesar. Som
ledare för popularerna var han
hatad av optimaterna och de gjorde allt
för att stoppa honom.
Maktkampen nådde sin kulmen när
Caesar år 49 f.Kr. gick mot Rom med en
armé. När han vunnit inbördeskriget
avskaffade han i praktiken det republikanska statsskicket.
Caesar hade en son, Caesarion, med
drottning Kleopatra av Egypten men
denne var född utom äktenskapet och
dessutom inte romare. I stället adopterade Caesar i sitt testamente sin systerdotters son Gajus Octavianus och utsåg
honom till arvinge. Därmed kunde Octavianus fortsätta sin adoptivfars kamp.
Octavianus miste sin far i späd ålder.
Efter faderns död fick han nära band till
sin släkting Julius Caesar och Octavianus främsta mål blev att hämnas på
Caesars mördare.
gjort något för att stoppa dådet eftersom
han själv hoppades kunna ta makten i
Rom. Antonius var en kraftkarl, till skill­
nad från Octavianus som var liten och
klen. Dessutom var Antonius en rutine­
rad fältherre: den unge Octavianus
skulle­inte ha en chans mot honom på
slagfältet. Octavianus insåg att han var
tvungen att dölja sina planer: ”Han kom
inte med hot mot någon och visade hel­
ler inga tecken på vrede över det inträf­
fade eller på att vilja hämnas”, berättar
den romerske historikern Dio Cassius.
Varken Caesars mördare, deras repu­
blikanska sympatisörer eller Antonius
betraktade Octavianus som något hot.
”En pojke som har sitt namn att tacka
för allt”, hånskrattade Antonius. Men i
största hemlighet började den listige
ynglingen att hetsa Caesars soldater mot
Antonius och lyckades samtidigt över­
tyga republikanerna att han stödde de­
ras sak. Och snart tvingades Antonius
erkänna att han underskattat ”pojken”.
Roms starke man försvagas
Efter hand tog alltfler av Caesars forna
soldater öppet Octavianus parti och An­
tonius maktposition försvagades. I no­
vember 44 f.Kr. lämnade han Rom för
att värva en armé som han, vid en even­
tuell krissituation, skulle kunna använda
för att återta makten. Detta skrämde re­
publikanerna. Antonius började likna en
ny Caesar som ville avskaffa republiken.
Därför beslöt senaten att sända en armé
mot Antonius. Detta var Octavianus sto­
ra chans. Han förklarade sig vara beredd
att delta i den förestående uppgörelsen
tillsammans med alla de Caesartrogna
soldater som nu var i hans tjänst.
Senaten godtog hans förslag och på
våren 43 f.Kr. gav sig senatens två
generaler och Octavianus ut i fält med
två stora arméer. Nära staden Mutina i
norra Italien drabbade de samman med
Antonius armé. Antonius förlorade och
tvingades fly över Alperna till Gallien
där hans vän och allierade Marcus Lepi­
dus befann sig med en armé. Senatens
båda generaler hade stupat i slaget och
nu fanns bara Octavianus kvar.
”Det gick rykten om att de båda dö­
dats på Octavianus anstiftan så att han
kunde ta kommandot över de segerrika
arméerna”, berättar Suetonius. Om ryk­
tet var sant eller inte blev aldrig utrett
men med de båda arméerna under sitt
befäl visade Caesars adoptivson nu sitt
rätta jag. Han visste att han inte kunde
ta upp kampen mot Caesarmördarna
Å
r 43 f.Kr. bildade romarrikets mäktigaste män – Octavianus,
Antonius och Lepidus – ett triumvirat (latin för tremanna­
kollegium). De tänkte ta makten i Rom och dela den sinsemellan,
döda sina politiska motståndare och konfiskera deras egendomar.
scanpix/akg-images
och deras republikanska sympatisörer på
egen hand. Medan Rom firade segern
över Antonius sände Octavianus därför
bud till honom och vädjade om förso­
ning. I november 43 f.Kr. möttes de bå­
da forna fienderna tillsammans med Le­
pidus i staden Bononia i norra Italien.
Efter två dagars förhandlingar kom de
överens om att gå mot Rom för att ta
makten och sedan dela­den sinsemellan.
Därefter skulle Octavianus och Antonius
krossa de båda Caesarmördarna Cassius
och Brutus som nu börjat värva arméer i
de romerska provinserna i öster. Hämn­
dens stund var kommen för Octavianus.
Triumviratets offer ber om nåd
Innan de tre fältherrarna, triumvirerna
som de kallade sig, skildes åt ingick de
mördarna
Gajus Cassius
Senatorn Cassius stred mot
Caesar under inbördeskriget
men fick återvända till Rom. Han
planerade mordet och lät sig
halshuggas när han trodde att
mördarnas sista slag var förlorat.
Självmf.Kor.rd
år 42
en allians. Det skulle vara riskabelt att
lämna de republikanska ledarna i Rom
medan de själva drog ut i fält. Dess­utom
behövde de pengar. Därför upprättade
de en lista över alla som stöttat Caesar­
mördarna och valde ut republikaner och
personliga fiender som skulle mördas –
proskriberas som det hette. Det betydde
att de mördades egendomar skulle tillfal­
la triumvirerna. Enligt historikern Sue­
tonius var Octavianus till en början inte
alls glad för planen men när den väl an­
tagits ”genomförde han den mer sko­
ningslöst än någon av de andra”.
Avtalet gick ut på att ingen fick för­
söka rädda den som någon av de andra
triumvirerna ville ha proskriberad – inte
ens en bror eller en vän. Några dagar se­
nare tågade triumvirerna till Rom och
snart sattes det offentliga anslaget upp
på Forum Romanum. Enligt proskriptio­
nen skulle var och en som angav en pro­
skriberad man till myndigheterna, eller
själv dödade honom, bli belönad.
”Ingen bör betrakta denna gärning
som orättfärdig, barbarisk eller överdri­
ven sett i ljuset av vad som skedde med
Caesar och oss själva”, löd texten.
Enligt den romerske historikern
­Appianos utlöste dekretet en våldsorgie.
Överallt i staden blev personer mördade
och deras huvuden lämnades in till tri­
umvirerna som bevis. Skräckslagna
Världens Historia 14 • 2010
53
Romarriket
­romare försökte fly eller gömde sig: ”En del gömde sig i brunnar och i
kloa­kernas slam, andra kröp upp under
de trånga loften och satt alldeles tysta.
För några blev slavar, kreditorer eller
hustrur och barn som de inte stod på
god fot med lika fruktade som bödlarna
själva”, skriver Appianos. Många som
stod på triumvirernas lista kastade sig
framför fötterna på sina egna slavar och
vädjade om att slippa bli angivna.
”Det allra ömkligaste var när inte ens
detta hjälpte”, skriver historikern.
Omkring 300 senatorer och 2.000
riddare mördades. Det mest kända offret
för proskriptionerna var den berömde
talaren och ärkerepublikanen Cicero
som hållit brandtal mot Antonius. På
Antonius order högg soldaterna inte bara av Ciceros huvud utan även hans
händer som han hade skrivit sina tal
med. Antonius lät spika upp alla tre likdelarna på talarstolen på Forum Roma-
mördarna
Quintus Antistius
Quintus var jurist och republikan
och deltog i mordet på
Caesar. Han fortsatte att kämpa
för männen bakom komplotten
och när Brutus dödats beordrade
Quintus sin slav att sticka honom
i halsen.
Självmf.Kor.rd
år 42
num efter att Antonius fru Fulvia stuckit­
en hårnål genom Ciceros vassa tunga.
På våren 42 f.Kr. var Octavianus och
Antonius redo för den slutgiltiga upp­
görelsen med Cassius och Brutus. De
båda Caesarmördarna hade ägnat tiden
åt att tömma Mindre Asiens städer på
pengar och hade därefter byggt upp en
väldig armé om 80.000 infanterister
och 20.000 ryttare.
Slaget stod vi den makedonska staden
Filippi. Inte långt därifrån fanns två kul­
lar där Caesarmördarna slog läger. När
triumvirerna kom dit med sina arméer
fördelade de trupperna så att Octavianus
låg mittemot Brutus och Antonius mitt­
emot Cassius.
Antonius var den av triumvirerna
som hade störst erfarenhet av krig. Han
hade stridit tillsammans med Caesar i
Gallien och var en lysande fältherre.
Octavianus hade bara varit i fält en enda
gång, och då som underordnad officer.
Dessutom hade han blivit sjuk under
överfarten till Makedonien och låg kvar
i sitt tält.
Slutstriden mot mördarna
Avgörandet kom i två blodiga slag. I det
första lyckades Antonius besegra Cassi­
us och inta hans läger, medan Brutus
Tre personer hade avgörande betydelse för att Octavianus till slut besegrade sina fiender och blev romarrikets
härskare. Två av dem lärde han känna som ung. Den sista var den kvinna han älskade högst av allt.
Agrippa: Till skillnad från Octavianus var Marcus
Agrippa en lysande fältherre och blev därför Octavianus ”svärd” i kampen om makten i Rom.
De båda hade träffats några år före
Caesars död när de studerade i Apollonia i våra dagars Albanien och en
varm vänskap växte fram. Efter det
vek inte Agrippa från vännens sida
och genom åren som följde skulle
han utkämpa otaliga krig i Octavianus
namn. Agrippa var en nyckelfigur i
segern över Caesars mördare och
Octavianus slutgiltiga uppgörelse med
Antonius. Vänskapsbandet stärktes
ytterligare när Agrippa skilde sig från sin
första fru för att gifta sig med Octavianus dotter Julia, känd för sin skönhet
och sin förmåga att spendera pengar.
I två omgångar var Agrippa guvernör i
provinserna i öster där hans rättvisa och
effektiva styre väckte respekt och beundran. Marcus Agrippa dog vid 50 års ålder.
Det sägs att den i vanliga fall så känslokalle
Octavianus sörjde sin vän djupt under en
hel månad.
54
Världens Historia 14 • 2010
Maecenas: Med sin politiska
begåvning och sin diplomatiska talang var
han en av den unge Octavianus viktigaste
rådgivare. De träffades före mordet på Caesar och Maecenas
var en av dem som styrde när
Octavianus inte var i Rom.
Maecenas blev känd för sitt
intresse för Roms konstnärer
som han gav ekonomiskt stöd
(härav begreppet ”mecenat”).
Livia:
När Octavianus mötte Livia år
39 f.Kr. blev han omedelbart förälskad i
den vackra och intelligenta kvinnan. Octavianus skilde sig från sin fru och övertalade Livias man att skilja sig trots att
Livia var höggravid. Livia blev Octavianus främsta stöd och hon såg till
att hennes son från det tidigare äktenskapet, Tiberius, utsågs till arvinge
efter Octavianus.
scanpix/akg-images
De hjälpte Octavianus till makten
soldater i gengäld erövrade Octavianus
läger. Både Cassius och Octavianus
lycka­des undkomma innan deras läger
föll. Cassius flydde upp på en kulle i när­
heten men de enorma dammolnen från
stridstumultet gjorde att han inte kunde
se hur slaget mellan Brutus och Octavia­
nus utvecklades. Därför trodde han att
även Brutus hade förlorat.
På avstånd såg han en grupp ryttare
som Brutus sänt ut för att rapportera om
sin seger, men Cassius var övertygad
om att det var fiender på väg. I sin för­
tvivlan bad han en frigiven slav vid
namn Pindarus att döda honom. Enligt
de antika källorna tvekade Pindarus, vil­
ket gjorde Cassius arg. ”Skynda dig! Var­
för vill du inte befria mig från vanäran?”
ropade han desperat medan han drog
sin kappa över huvudet och blottade sin
nacke för svärdet. Senare hittades han
halshuggen och Brutus stod nu ensam
mot de båda hämndlystna triumvirerna.
D
en enda kvinna som invigdes i mordplanerna mot Caesar var
Porcia, komplottmakaren Brutus hustru. Hon skar sig i låret för
att bevisa att hon kunde bevara en hemlighet även under tortyr.
Hämnden når Brutus
Efter nyheten om Cassius död stängde
Brutus in sig i sitt befästa läger. I okto­
ber 42 f.Kr. gav han efter flera veckors
stillestånd order om anfall för att få ett
avgörande i striden. Brutus trupper för­
lorade och han sökte då skydd i en
bergsskreva tillsammans med några av
sina mest lojala män.
Tidigt nästa morgon föreslog soldater­
na att de skulle försöka fly. Brutus for
upp och ropade:
”Ja, men med våra händer, inte med
våra fötter”, varefter han tog fram sitt
svärd och kastade sig på det. När nyhe­
ten om Brutus död nådde hans fru Por­
cia i Rom blev hon fullständigt förkros­
sad. Familjen var rädd att hon skulle be­
gå självmord och tog därför ifrån henne
alla vassa föremål, men förgäves. Hon
dog efter att ha svalt glödande kol.
Brutus och Cassius självmord räckte
dock inte som hämnd för Octavianus.
Många av krigsfångarna var högt upp­
satta republikaner och Octavianus gav
genast order om att de skulle avrättas.
När en av de dödsdömda bad om en vär­
dig begravning svarade Octavianus is­
kallt: ”Det är upp till gamarna.”
Antonius ville däremot framstå som
en storsint segrare och täckte Brutus lik
med sin egen fältherrekappa. Men Octa­
vianus gav senare order om att Brutus
huvud skulle huggas av, skickas till Rom
och kastas framför en staty av Caesar.
Efter slaget vid Filippi var i stort sett
alla som deltagit i mordet på Caesar dö­
da – liksom republikens förkämpar. De
tre triumvirerna delade nu upp riket så
att Octavianus fick Italien och alla pro­
vinser i väster och Antonius fick Orien­
ten. Lepidus som inte spelat någon fram­
trädande roll i den slutgiltiga uppgörel­
sen fick hålla till godo med Afrika.
Nya hotfulla fiender
Antonius reste genast österut för att be­
kanta sig med sitt nya rike medan Octa­
vianus skyndade hem till Italien för att
ta itu med en ny fara. Under slaget vid
Filippi hade Brutus och Cassius fått god
hjälp av en republikansk flottstyrka som
tillhörde den unge Sextus Pompejus,
son till Caesars avlidne fiende Pompejus
den store. Sextus hade utnyttjat orolig­
heterna efter Caesars död och lagt be­
slag på södra Spanien, Sardinien och Si­
cilien. Samtidigt utgjorde hans flotta ett
hot mot den livsviktiga spannmåls­
mördarna
Pontius Aquila
Aquila var militär men råkade i
onåd hos Caesar då han inte visade
respekt under ett triumftåg. Deltog i mordet på Caesar och
stred tillsammans med Brutus och
Cassius tills han stupade i strid.
Dödadf.Kr.
år 43
importen till Italien. I sin ilska över
spannmålsbristen vände sig folket nu
mot mot Octavianus.
Antonius fru Fulvia och hans bror Lu­
cius utnyttjade den hätska stämningen
och försökte genomföra en kupp mot
Octavianus i slutet av år 41 f.Kr. Kup­
pen misslyckades då Octavianus vän
Marcus Agrippa besegrade upprors­
armén, som flydde till staden Perusia
och tvingades kapitulera efter en kort
belägring. Octavianus lät Lucius och Ful­
via gå men enligt historikern Suetonius
utkrävde han en grym hämnd på resten
av fångarna: ”Han gav samma svar till
­alla som tiggde om nåd: Ni ska dö!”
Därefter valde han ut 300 av de mest
betydelsefulla fångarna och lät avrätta
dem framför Caesars altare den 15 mars
40 f.Kr. – exakt fyra år efter Caesars död.
Seger över Sextus sjörövarflotta
Det var nära att Fulvias kuppförsök orsa­
kade en brytning mellan Antonius och
Octavianus. Men en kort tid därefter
dog Fulvia av sjukdom och tog då med
sig allt groll i graven. Antonius tog sin
hustrus död med fattning. Han hade
nämligen inlett ett stormigt kärleksför­
hållande med Egyptens drottning Kleo­
patra. Octavianus behövde verkligen
fred för att kunna koncentrera sig på
konflikten med Sextus Pompejus, och
de båda triumvirerna beslöt att förnya
sin pakt. Försoningen beseglades med
ett storslaget bröllop mellan Antonius
Världens Historia 14 • 2010
55
Romarriket
och Octavianus syster. När krisen nu
var över gav Octavianus sin vän Agrippa
i uppdrag att krossa Sextus. Agrippa satte genast i gång med att bygga upp en
stark flotta. Tillsammans med Lepidus
omfattande styrkor gick han år 37 f.Kr. i
land på Sicilien och fördrev Sextus. Med
de sista resterna av sin flotta flydde Sextus till Asien där han senare greps och
avrättades. Segern var en jättetriumf för
Octavianus som nu var starkare än någonsin. Han var inte längre bara Caesars
arvinge och hämnare; han var en segerherre efter egen förtjänst.
En ödesdiger förälskelse
Förhållandet mellan Octavianus och Antonius började dock knaka i fogarna igen
– den här gången med katastrofala följder. Skälet var att Antonius återupptagit
sitt förhållande med drottning Kleopatra
och till romarnas stora bestörtning hade
han skänkt henne Libanon, Cypern och
en del av Palestina. År 32 f.Kr. skilde
mördarna
nad i Alexandria. Kronan på verket kom
när han lyckades få tag på Antonius tes­
tamente som låg i vestalernas tempel.
Octavianus lät läsa upp testamentet
för senaten, som bl.a. fick höra att Anto­
nius ville bli begravd i Alexandria –
även om han dog i Rom. Även Antonius
mest trogna anhängare insåg nu att den
store romerske fältherren under ”Kleo­
patras förtrollning” hade blivit en öster­
länning. På Octavianus förslag förklara­
de senaten krig mot Kleopatra – och där­
med indirekt även mot Antonius.
Tillius Cimber
Cimber var senator, gav signa-
len till mordet och höll själv
i kniven när Caesar mördades.
Sedan byggde han upp en flotta
för att stötta mördarna Brutus och
Cassius­. Han stupade i ett slag.
Dödadf.Kr.
år 43
Sista striden mot Antonius
han sig dessutom från Octavianus sys­
ter, vilket var en klar förolämpning.
Brytningen mellan de båda triumvirerna
var ett faktum.
Octavianus bestämde sig för att göra
slut på Antonius. Han försatt inte ett en­
da tillfälle att berätta för romarna om
hur Antonius och den lömska drottning­
en av Egypten levde i lyx och skörlev­
scanpix/akg-images
Den 2 september år 31 f.Kr. drabbade
Antonius och Octavianus flottor sam­
man utanför Actium i Grekland. Antoni­
us hade 500 stora krigsgalärer medan
Octavianus skepp, under Agrippas befäl,
var något mindre men snabbare. Det var
vindstilla och Agrippas små skepp rörde
sig lätt medan Antonius galärer låg stilla.
”Tre eller fyra av Octavianus skepp
samlades kring vart och ett av Antonius
och striderna utkämpades med sköldar,
spjut, stänger och brinnande pilar. Anto­
nius soldater sköt även med katapulter”,
berättar historikern Plutarchos.
Slaget var helt jämnt när Antonius
mot kvällen plötsligt såg hur Kleopatras
60 galärer, hans reservstyrkor, flydde ut
över havet. Då glömde Antonius allt,
lämnade sina skepp i sticket och skynda­
de efter den kvinna som i samma se­
kund kostade honom ett världsrike.
När Antonius stigit ombord på drott­
ningens skepp sade han inte ett ord: ”I
stället gick han ensam ned i fartygets
stäv och satt tyst och ensam med hän­
derna för ansiktet”, skriver Plutarchos.
Under tiden fortsatte Antonius flotta
den desperata kampen medan skepp
efter skepp stacks i brand och sjönk.
Octavianus hade segrat och den en gång
så mäktige Antonius levde på lånad tid.
Octavianus sörjer efter segern
S
laget vid Actium i Grekland utspelade sig mellan de båda forna
bundsförvanterna Octavianus och Antonius. Striden slutade med
seger för Octavianus som därmed blev envåldshärskare i romarriket.
56
Världens Historia 14 • 2010
Följande sommar landsteg Octavianus i
Egypten och gick mot Alexandria. Anto­
nius försökte ställa upp ett försvar utan­
för staden men hans män deserterade.
”Han drog sig tillbaka till staden med­
an han ropade att Kleopatra förrått ho­
nom till dem som han kämpade mot för
hennes skull”, skriver Plutarchos.
I staden mötte han några av Kleopa­
tras tjänare som lurade i Antonius att
drottningen begått självmord. Antonius
beslöt följa henne i döden och stötte sitt
svärd i underlivet.
”När Caesar (Octavianus) fick höra
detta drog han sig tillbaka till sitt tält och
grät över den man som varit hans släk­
ting genom giftermål, kollega i ämbetet
och på slagfältet och hans partner i
många uppdrag och strider”,
berättar Plutarchos.
Några dagar senare avslöjades
tjänarnas lögn när Kleopatra be­
gick självmord. Kvar fanns Caesars
adoptivson som både fått sin
hämnd och blivit världens herre.
Octavianus styrde romarriket i 45 år
och blev imperiets förste kejsare – även
om han själv alltid insisterade på att bli
kallad princeps senatus, senatens förste
man. År 27 f.Kr. hedrade senaten ho­
nom med titeln Augustus – den upp­
höjde – det namn han är känd under
i dag. Månaden sextilis döptes om
till augusti eftersom det var i den
månaden han besegrade Anto­
nius i Egypten. När han i au­
gusti år 14 e.Kr. låg på sin
oderna historiker kallar Augustus
en av världshistoriens mest gåtfulla personligheter – med all rätt.
Från Caesars död och fram till den
slutliga segern över rivalen Antonius var
han den skoningslöse, iskalle hämnaren. På 14 år utrotade han alla Caesars
mördare och alla de rivaler som stod
mellan honom och den totala makten.
Men från år 30 f.Kr. fram till sin död
44 år senare blev samme man känd för
att vara en vis och rättvis regent. Efter
segern över Antonius rörde han aldrig
ett svärd igen och överallt i riket rådde
fred och välstånd som aldrig tidigare i
Roms blodiga historia.
Augustus förde sig alltid som en vanlig medborgare och levde ett enkelt liv.
Han ville bara ha vanlig mat på bordet
och drack sällan vin.
Enligt romerska källor grät Augustus
av tacksamhet när folket började kalla
honom ”fäderneslandets fader”. Han
blev erbjuden titeln diktator men avböj-
●
http://tinyurl.com/alz9f
Efter de första 14 blodiga åren
lade Octavianus ned sitt svärd
och rörde det aldrig mer.
När Octavianus blev härskare över hela
romarriket under namnet Augustus
skiftade han personlighet fullständigt.
M
Läs mer
Anthony Everitt: Augustus: Roms förste kejsare, Prisma,
2007 ● Werner Eck: The Age of Augustus, Wiley-Blackwell,
2007 ● Richard Holland: Augustus: Godfather of Europe,
The History Press, 2004
●
de med avsmak. Han
ansåg att hans stat var
ett slags förbättrad republik,
inte någon monarki. Men icke desto mindre var han i praktiken envåldshärskare.
Privat drabbades Augustus av flera
stora sorger som kom att få avgörande
betydelse för Rom. Han fick inga egna
söner och utsåg därför sin systerson
Marcellus till tronarvinge. Men Marcellus
dog av sjukdom bara 18 år gammal.
Augustus adopterade då sin dotters
båda söner, Gajus och Lucius Caesar,
som uppfostrades som kejsarens
arvingar. Men de båda bröderna dog
unga; den ene stupade i ett slag och
den andre avled av sjukdom.
Därefter övertalade Augustus fru
Livia honom att utse hennes son
Tiberius till tronarvinge trots att Tiberius inte alls ville bli kejsare. Det blev
han emellertid ändå, när Augustus
avled år 14 e.Kr.
Roms störste byggherre
Enligt Augustus själv hann han restaurera 82 av Roms helgedomar. Under
hans regenttid uppfördes det berömda
Pantheon, Forum Augustum, Marcellusteatern och flera andra praktfulla byggnader. ”Jag övertog en stad av råtegel
och efterlämnar en stad av marmor”, lär
han ha sagt på sin dödsbädd.
scanpix/akg-images
Hämnaren
blev landsfader
dödsbädd med familjen omkring sig frå­
gade han: ”Har jag spelat komedin väl?
Om mitt livs skådespel har behagat er,
så klappa händerna.”