REHABILITERING I ARBETSLIVET - hinder och

REHABILITERING I ARBETSLIVET
- hinder och möjligheter
Författare:
Anna Gustavsson
Kinnekullehälsan, Vara
Handledare:
Linda Nordling Nilsson
Arbets- och miljömedicin, SU
Göteborg
Projektarbete vid Företagssköterskeutbildning 40 poäng,
2006-2008, Örebro universitet och Arbets- och
miljömedicinska kliniken, Örebro
Förord
Föreliggande arbete har utförts som projektarbete i utbildning till företagssköterska 40 poäng
år 2006-2008 vid Hälsovetenskapliga Institutionen, Örebro universitet och Arbets- och
miljömedicinska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro.
Arbetet har utförts vid Kinnekullehälsan i Vara, Västra Götalandsregionen.
Handledare vid Arbets- och miljömedicinska kliniken, Sahlgrenska Universitetssjukhuset,
Göteborg.
Psykolog/bitr. sektionschef Linda Nordling-Nilson.
Undertecknad står ensam ansvarig för innehållet i rapporten. Detta innebär att Arbets- och
miljömedicinska kliniken inte ansvarar för innehållet i rapporten.
Vara febr. 2008
Företagssköterska: Anna Gustavsson
Kinnekullehälsan, Storgatan 2
534 31 Vara
0512-325 74, [email protected]
Utbildningsansvarig: Sofia Loodh
Arbets- och miljömedicinska kliniken, Örebro
Ansvarig examinator: Carl-Göran Ohlson
Arbets- och miljömedicinska kliniken, Örebro
Projektets titel: Rehabilitering i arbetslivet – hinder och möjligheter.
Innehåll
Sid
Sammanfattning
1
Bakgrund
2
Syfte
3
Studiegrupp
3
Metod
4
Resultat
5
Diskussion
8
Litteraturhänvisning
11
Sammanfattning
En dramatisk ökning av sjukskrivningar har skett i Sverige sedan 1997. Denna ökning beror
till stor del på att den psykiska ohälsan har ökat. Speciellt tycks detta gälla yrken som innebär
mycket kontakt med och ansvar för andra människor. Orsakerna till den kraftiga ökningen av
sjukskrivningar kan diskuteras. Studier visar på att sjukskrivningar många gånger är
relaterade till arbete. Neddragningar och upprepade omorganisationer och därpå ökad
arbetsbörda anges av många sjuka som den viktigaste orsaken. Men man kan också misstänka
att orsaken till sjukskrivning tillskrivs en förändrad attityd till arbete, sjukskrivning samt
förändrade prioriteringar mellan arbete och fritid. Till detta kan läggas de ändrade livsvillkor
och den ökade informationstäthet som kännetecknar dagens samhälle.
Detta projektarbete har försökt belysa vad den sjukskrivne själv tror ska till för att hon ska
komma tillbaka i arbete och hur rehabiliteringen skulle se ut om hon själv fick önska och ha
idéer.
Studien har genomförts med enkätfrågor. I den undersökta gruppen ingick sju helt eller delvis
sjukskrivna kvinnor som frivilligt ingick ett rehabiliteringsprojekt i en västsvensk kommun
där de alla var anställda.
Resultatet visar på tre olika kategorier av faktorer som de tror skulle påverka möjligheten att
komma åter i arbete. Dessa kategorier visade sig vara; omorganisation inom deras arbete,
minskade krav och mindre stress i arbetet samt diagnos och behandling av fysiska symtom.
Önskemål om hur deltagarna i studien ville att rehabiliteringen borde se ut handlade om
arbetsträning, gruppsammankomster med personer i samma situation som dem själva och
fysisk aktivitet. Dessa faktorer beskrivs även i litteraturen som viktiga i
rehabiliteringsprocessen.
De sjukskrivna personerna lägger mycket av ansvaret för sin återgång till arbete till faktorer
som de inte själva kan styra över, t ex arbetsgivaren. Detta kan kanske förklaras med att de
inte känner tillräckligt makt eller styrka att påverka sin situation, kanske beror det på en
osäkerhet eller en okunskap att de har möjlighet att påverka situationen.
Rehabiliteringsinsatser som görs kanske är de rätta men möjligen sätts de in för sent och
möjligen är kunskapen hos arbetsgivare och chefer liten i dessa frågor. Då det är
arbetsgivarens/chefens ansvar att se till att rehabilitering och olika åtgärder kommer till ska
kanske stödet och hjälpen till arbetsgivaren/chefen vara större, en roll som
företagshälsovården kan ta t ex som att tillhandahålla rehabcoacher som kan stödja cheferna i
deras roll. Initiativ till rehabilitering bör tas snabbt så att insatser sätts in i ett tidigt stadium
för att minska både samhällets kostnader och det mänskliga lidandet.
1
Bakgrund
En dramatisk ökning av sjukskrivningar har skett i Sverige sedan 1997. Denna ökning beror
till stor del på att den psykiska ohälsan har ökat. Speciellt tycks detta gälla yrken som innebär
mycket kontakt med och ansvar för andra människor, t ex inom hälso – och sjukvård, skola,
omsorg och kyrkans personal (1).
Orsakerna till den kraftiga ökningen av sjukskrivningar kan diskuteras. Man kan anta att
orsaken beror på de stora förändringar som skett inom arbetslivet de senaste två decennierna.
Studier visar på att sjukskrivningar många gånger är relaterade till arbete (1). Neddragningar
och upprepade omorganisationer och därpå ökad arbetsbörda anges av många sjuka som den
viktigaste orsaken. Men man kan också misstänka att orsaken till sjukskrivning tillskrivs en
förändrad attityd till arbete, sjukskrivning samt förändrade prioriteringar mellan arbete och
fritid. Till detta kan läggas de ändrade livsvillkor och den ökade informationstäthet som
kännetecknar dagens samhälle.
Många människor kan tänkas vara sjukskrivna för att bördan av privatliv och arbetsliv blir
alltför tung. De är helt enkel utmattade och fungerar inte längre i arbetet. Trötthet är inte
någon sjukdom - kan man då bli sjukskriven för trötthet? En lösning på detta problem är att
den sjukskrivande läkaren benämner tillståndet som ”utmattningsdepression” eller
”utmattningssyndrom” (2). Dessa sjukskrivningsdiagnoser har under de senaste 10 åren ökat
markant från att i stort sett ha varit okända dess för innan.
Människor som hamnar i en längre tids sjukskrivning anpassar sig gradvis till den nya
situationen. Ju längre tid som går desto fler meningsfulla aktiviteter utanför arbetet skaffar
sig den sjukskrivne. Nya aktiviteter blir viktiga och tanken på arbete skjuts åt sidan. Detta är
naturligt och inte ett tecken på att den sjukskrivne skulle vara arbetsskygg. Det är därför
viktigt att inte dröja med att starta rehabiliteringsprocessen. Människor som är sjukskrivna
ska rehabiliteras, gärna så fort som möjligt och helst tillbaka till sitt ordinarie arbete (2).
Kostnaden för sjukskrivningarna har fördubblats sedan 1985 och uppgår i dag till
30 000 kronor per år för varje arbetande svensk. I en europajämförelse toppar Sverige
sjukskrivningsstatistiken tätt följt av Norge. Men långt längre ned på listan ligger Finland
fastän de har drabbats lika hårt av 90-talets nedskärningar och effektiviseringar. I dag är 14
procent av svenskarna mellan 16-64 år sjukskrivna eller förtidspensionerade. Kostnaderna för
samhället är enorma - närmare bestämt drygt 120 miljarder kronor per år. I en internationell
jämförelse inom EU visar det sig också att Sverige, tillsammans med Holland och Norge, är
det land som har den högsta sjuskrivningsgraden (3).
Rehabilitering beskrivs av Försäkringskassan som ”ett samlingsbegrepp för alla åtgärder av
medicinsk, psykologisk och arbetslivsinriktad art som ska hjälpa sjuka och skadade att
återvinna bästa möjliga funktionsförmåga och förutsättningar för ett normalt liv”(3) .
Arbetslivsinriktad rehabilitering innebär stöd och åtgärder som behövs för att återfå eller
behålla arbetsförmåga, t ex arbetsträning eller utbildning. Dessa åtgärder syftar till att den
sjukskrivne ska återgå till sitt ordinarie arbete eller få ett annat lämpligt arbete.
Inom en kommun i västra Sverige startade ett projekt våren 2007 för helt eller delvis
sjukskrivna kommunanställda. I gruppen ingick sju kvinnor som var anställda inom olika
områden i kommunens verksamhet. Deltagandet skedde på frivillig basis efter förfrågan från
2
kommunen hälsosamordnare. Projektet skedde i samarbete med Kinnekullehälsans
rehabcoach och syftet med projektet var att deltagarna skulle komma tillbaka till sin ordinarie
tjänst. Gruppträffar med olika seminarier och utbyte av egna erfarenheter samt olika
aktiviteter som bland annat simning, styrketräning, promenader och floating.
Detta kan beskrivas som en metod bland många i ett rehabiliteringsarbete. Funderingar som
då uppkommit är om rätt insatser sätts in för att få sjukskrivna åter i arbete? Görs rätt
rehabiliteringsinsatser?
Syfte
Mot bakgrund av detta har denna studie genomförts i syfte att undersöka inställningen till
rehabilitering hos de sjukskrivna själva, där huvudfrågeställningarna har varit
1/ vad de själva tror ska till för att de ska komma tillbaka i arbete och
2/ vad de själva har för idéer kring sin rehabilitering och hur den skulle se ut om de själva
fick bestämma eller önska.
Studiegrupp
Undersökningsgruppen utgjordes av sju helt eller delvis sjukskrivna personer som på frivillig
basis ingick i kommunens ovan beskrivna projektgrupp. En person besvarade inte enkäten.
De sex som ingick i studien hade alla tjänst inom kommunen, inom vård och omsorg samt
inom skola, två sjusköterskor, en undersköterska, ett vårdbiträde, en lågstadielärare och en
barnskötare.
Alla var kvinnor i åldrarna 35 till 58 år med en medelålder på 50,3 år. Fem av personerna var
49 till 58 år. Anställningstiden varierade mellan 9 till 36 år och snittet för anställningsår var
18 år. Två personer hade lång tjänstgöringstid med över 30 år i yrket och de övriga hade
jobbat mellan 9 och 12 år. Tjänstgöringsgrad varierade mellan 40% till 100% och medeltal
för tjänstgöringsgrad var 73%, här förekom ett bortfall. En person uppgav att hon arbetade
heltid medan tre uppgav 75% tjänst och en person arbetade 40%. Sjukskrivningens längd
varierade mellan fem månader till tre år. Två personer hade varit sjukskrivna ca tre år, två
personer knappt ett år, en person sju månader och en person fem månader. Fyra personer var
eller hade varit halvt sjukskrivna och de två övriga helt sjukskrivna.
Sjukskrivningsorsak som personerna i undersökningsgruppen uppgav var
spänningshuvudvärk, migrän, muskel - och ledvärk, artros, muskelsvaghet,
muskelryckningar, yrsel, trötthet, sömnsvårigheter, komplikationer till annan medicinsk
sjukdom, depression, stressrelaterad utmattning samt nedstämdhet. De vanligaste orsakerna
till sjukskrivning har varit besvär relaterade till muskler eller leder samt trötthet, figur 1. Som
mest beskrev en person sex olika symtom och som minst förekom två symtom hos två
personer.
3
7
6
5
4
3
2
1
sj
uk
do
m
in
sk
M
ed
ic
ut
m
at
tn
in
g
ad
re
la
te
r
St
re
ss
äm
dh
et
/d
e
pr
es
si
on
nb
es
vä
r
N
ed
st
Tr
öt
th
et
/s
öm
Yr
se
l
le
db
es
vä
r
M
us
ke
l-o
ch
H
uv
ud
v
är
k
0
Figur 1. Rapporterad sjukskrivningsorsak, antal.
Metod
Metoden för undersökningen har varit enkät frågor.
Enkäten bestod av två delar. Första delen som bestod av fem frågor besvarade personer som
vid tidpunkten för enkäten fortfarande var sjukskrivna och del två besvarades av personer
som återgått i arbete. En person hade återgått i arbete och besvarade således del två av
enkäten. Frågorna i del ett bestod av fem frågor som gav svar på vilka hinder det fanns för
återgång i arbete, om de sjukskrivna trodde att de skulle kunna återgå i arbete och vad de
trodde skulle till för att det skulle lyckas samt när i tid de trodde det kunde bli. De fick även
beskriva sina önskemål om hur rehabiliteringen skulle se ut. I del två ställdes tre frågor som
gav svar på vad som gjorde att de kunde återgå i arbete, hur hjälpen de fick upplevdes och
vilket eller vilka hinder som hade varit de största för att kunna återgå i arbete. De undersökta
fick även möjlighet att med egna ord lämna kommentarer till frågorna.
Undersökningen har gjorts under perioden juni – augusti 2007. Enkäten tillsammans med ett
följebrev skickades ut till de undersöktas hemadress. Till min hjälp har jag haft
Kinnekullehälsans rehabcoach som haft kontakt med alla
undersökta. På så vis har de undersökta för mig varit helt anonyma. Varje enkät märktes med
en siffra, 1 – 7. Och då inte alla svar inkommit efter utsatt datum skickades enkäten ut på nytt
tillsammans med ett nytt följebrev.
4
Resultat
Undersökningens syfte var att belysa två olika frågeställningar, dels vad den sjukskrivne själv
tror ska till för att hon ska komma i arbete och dels vad hon själv har för idéer och önskemål
om sin rehabilitering.
Första frågeställningen om vad som skulle till för att de sjukskrivna skulle komma åter i
arbete belystes i flera olika frågor i enkäten. Deltagarna fick först besvara frågan vad som
hindrade dem från att återgå i arbete. Här uppgav alla sex personerna att det var besvären som
hindrade dem. Dessutom uppgav tre personer att det var arbetsuppgifterna och två personer
uppgav att det fanns brister i hur arbetet var organiserat som hindrade dem från återgång i
arbetet.
För två personer var det endast besvären som utgjorde hinder för återgång i arbete. En person
uttryckte det:
”Det största hindret är att jag inte kan röra mig utan att det gör ont, det är jobbigt”
På frågan om de skulle kunna gå tillbaka i arbete svarade fem att de helt eller delvis skulle
komma tillbaka till samma arbetsuppgifter eller till samma arbetsplats men med andra
arbetsuppgifter. En person svarade till annat arbete/annan arbetsgivare.
På frågan när i tid de trodde att de skulle kunna återgå i arbete angav två personer en bestämd
tidpunkt när de helt eller delvis skulle återgå i arbete. Tre personer svarade inte helt eller
delvis men gav kommentarer att de inte visste.
”Vet inte om jag orkar med heltid igen. Hoppas jag klarar 6 timmar. Om jag klarar det får
jag jobba med det en längre tid”.
Deltagarnas uppfattning om vad som krävdes för att komma tillbaka i arbete kan beskrivas i
tre olika kategorier: organisation, mindre krav/stress och diagnos/behandling. Se figur 2.
5
5
4
3
2
1
0
Omorganisation
Mindre krav/stress
Diagnos/behandling
Figur 2. Uppfattningar om vad som skulle till för att personerna skulle komma i arbete, antal.
Fyra personer svarade att det måste till förändring i organisationen.
”Mindre barn i grupperna”.
”Andra arbetsuppgifter”
”…mer personal”
Tre personer uppgav att mindre stress i arbetet skulle till för att de skulle kunna återgå i
arbete.
”Får mycket inskrivna barn. Hög ljudnivå”.
” …arbete utan stress och höga krav”
” Att chefen drar ner på arbetstempot”
En person uppgav att bara hon fick rätt diagnos och behandling skulle hon kunna återgå i
arbete. Detta beskrev hon enligt följande:
”Diagnos och smärtlindring”…..nu äter jag antidepressiva och värktabletter men känner
mig inte helt bra”.
En person som besvarade enkäten hade redan återgått i arbete och hennes svar stämde väl
överens med övriga personerna som besvarade enkäten. Hon uppgav besvären,
arbetsuppgifterna och brister i hur arbetet var organiserat som de största hindren för återgång
till arbetet. Och på frågan vad som gjorde att hon kunde återgå i arbete beskrev hon enligt
nedan:
”Började må bättre, fick tillbaka arbetsglädjen”
6
Andra frågeställningen i detta projekt syftade till att belysa vad de sjukskrivna personerna
hade för idéer och önskemål om sin rehabilitering och här framkom tre kategorier;
arbetsträning, gruppsammankomster med personer i samma situation och fysisk aktivitet. Se
figur 3.
3
2
1
0
Arbetsträning
Gruppsammankomster
Fysisk aktivitet
Bortfall
Figur 3. Önskemål och idéer från deltagarna i studien om rehabiliterings-åtgärder, antal.
Detta beskrevs bland annat genom nedanstående citat:
”Att få arbetsträna och se hur det går, om det ej fungerar hoppas jag att få pröva något
annat jobb”.
”Får träffa andra med liknande symtom vilket är bra. Andra kan inte förstå hur det känns
när man ej kan fokusera eller ens läsa när det var som värst”.
”Bra med lättare fys-träning” . ” Önskar vi kunde få floating genom kommunen. Prövade en
gång har inte sovit så bra (den natten) på flera år”.
Den person som redan återgått i arbete upplevde att hon till viss del fått hjälp i sin
rehabilitering. Hon uttryckte det enligt citat nedan:
”Har fått hjälp att inse att man får ta sak för sak. Att försöka se vad man gjort istället för vad
man inte hunnit”.
7
Diskussion
Ohälsa kostar samhället allt mer pengar och det är den psykiska ohälsan som ökar mest. Det
är inom vård och omsorgssektorn som de flesta sjukfallen finns, yrken som i någon form
kommer i kontakt med och arbetar med människor. Generellt sett är kvinnor mer
långtidssjukskrivna än män och det beror till viss del på att det är fler kvinnor i de
yrkesgrupper som är mest utsatta.
Syftet med denna studie har varit att ta reda på vad som ska till för att den sjukskrivne ska
komma i arbete igen och önskemål om hur rehabiliteringen skulle kunna vara utformad. Då
studien endast omfattar sex personer går det naturligtvis inte att dra några generella slutsatser
av resultatet.
I den undersökta gruppen kan man urskilja tre kategorier av uppfattningar om vad som skulle
till för att återgå i tjänst: förändring av organisation, minskning av stress samt rätt diagnos
och behandling. Endast en person uppgav att återgång i arbetet skulle kunna ske om hon fick
rätt diagnos och behandling för sina symtom. Detta kan tolkas som att personerna lägger
mycket av ansvaret för sin återgång till arbete till faktorer som de inte själva kan styra över, t
ex arbetsgivaren. Detta kan kanske förklaras med att de inte känner tillräckligt makt eller
styrka att påverka sin situation, kanske beror det på en osäkerhet eller en okunskap att de har
möjlighet att påverka situationen. Hur ser informationen ut om vilka möjligheter och
rättigheter den sjukskrivne personen har och vem har ansvaret att informera?
Den enskilde är emellertid den person som har det yttersta ansvaret för sin hälsa och som
väljer vad han eller hon ska göra. Aron Antonovsky beskriver i hans bok Hälsan mysterium
hur en känsla av sammanhang (KASAM) på ett positivt sätt sammanhänger med hälsa hos
den enskilde (4). I känslan av sammanhang ingår tre begrepp: meningsfullhet, begriplighet
och hanterbarhet. Detta betyder i ett rehabiliteringssammanhang att den sjukskrivne behöver
känna att han eller hon är den som kan påverka och har kontrollen över
rehabiliteringsprocessen. Alltför ofta är det tyvärr tvärtom; den sjukskrivne känner sig
kontrollerad av andra (2).
Ett annat begrepp som också nämns i litteraturen som behandlar rehabilitering är
empowerment (5). Empowerment är ett ord som det inte finns någon bra svensk översättning
till men man kan definiera ordet som en individuell process där människan tar ansvar och
kontroll över sitt egna liv. Därmed är inte sagt att individen helt ensam har ansvar för den
situation han eller hon hamnat i eller att resurser inte ska sättas till för att hjälpa.
När det gällde önskemål om rehabiliteringen och hur den skulle kunna se ut om de själva fick
bestämma beskrevs tre olika faktorer: arbetsträning eller att successivt gå upp i arbetstid,
gruppsammankomster med andra i samma situation och fysisk aktivitet. Dessa faktorer
beskrivs även i litteraturen som viktiga i rehabiliteringsprocessen.
I boken ”Varför frågar ingen oss” (5) listar författarna, som själva i olika omfattningar
varit/är sjukskrivna, 15 olika punkter som var viktiga verktyg i återgången till arbetslivet.
Bland dessa 15 punkter beskrivs gruppsammankomster för social gemenskap, delaktighet och
uppföljning. Det är viktigt att den sjukskrivne får känna samhörighet med andra i samma
situation som kan förstå vad det handlar om. Vidare beskrivs hur viktigt det är med
vägledning och kartläggning om vad personen kan och har möjlighet till, antingen för
8
återgång i ordinarie arbete eller i annat arbete. Författarna beskriver även om vikten av
stresshantering och kroppskännedom och detta kan då tillgodoses med hjälp av olika fysiska
aktiviteter som t ex floating, stavgång. Den viktigaste komponenten beskrivs vara hjälp och
stöd från en koordinator. Denne koordinator skall vara en person som inte är involverad i
själva handläggningen av de sjukskrivna utan en person som kan driva på och se till att saker
och ting blir av samt vara ett bollplank.
Undersökningspersonerna i denna studie har genom att ingå i kommunens projekt fått
tillgång till dessa faktorer som beskrivs här ovan. Men åter igen, har dessa personer
kunskapen om vilka förmåner och rättigheter de har för att påverka sin situation? Kan
tidsfaktorn vara en ”bov i dramat”? Det är viktigt att inte dröja med rehabiliteringen.
Tyvärr är det flera faktorer som här spelar in hur snabbt rehabiliteringsinsatser sätts in. Oftast
dröjer insatser långt över vad lagen föreskriver och en stor del i detta har arbetsgivaren och
försäkringskassan. Enligt en studie (6) dröjer det oftast sju månader eller mer innan
rehabiliteringsutredningen hos arbetsgivaren var igång och för varannan sjukskriven var
försäkringskassans rehabiliteringsplan igång först efter 11 månader istället för efter tre
månader. Detta leder troligtvis till att många blir sjukskrivna längre än de hade behövt. Detta
gör också att företagshälsovården inte kopplas in förrän i ett mycket sent skede, vilket är
olyckligt då företagshälsovården är den inrättning som har stor kunskap om arbetslivet och
har stor möjlighet att sätta in rätt insatser.
Att ohälsan kostar samhället stora pengar går lätt att mäta men inte lika lätt att mäta är det
mänskliga lidandet som många gånger följer med en längre tids sjukskrivning. Det finns
tyvärr ingen utarbetad metod som vi säkert kan säga att den leder tillbaka till jobb utan olika
metoder har prövats på olika ställen. Det görs trots allt en hel del satsningar inom
rehabilitering och olika metoder testas.
Några metoder eller program för rehabilitering beskrivs i boken ”Att läkas i livet och
arbetslivet” (7). Författarna beskriver att deras program skiljer sig från de flesta befintliga
genom att fästa särskild uppmärksamhet vid existentiella frågor. Detta motiveras med att det
har visat sig att existentiella frågor ofta blir betydelsefulla för människor med ohälsoproblem.
2006 startade ett projekt Hållbar rehabilitering vars syfte är att utarbeta modeller som kan
korta och effektivisera sjukskrivningstiden. Projektledare är Torbjörn Jansson, AFA
Försäkring och bakom projektet står Karolinska Institutet, AFA Försäkring och Svenska
ESF-rådet (8). Syftet med projektet är att det ska vara ett processinriktat utvecklingsstöd,
handledning och nätverksaktiviteter för långtidssjukskrivna.
Fyra kommuner är uttagna till pilotprojektet; Botkyrka, Västerås, Oxelösund och Haninge.
Projekt Hållbar rehabilitering har kommit halvvägs och en utvärdering har gjorts i vilken
framgår att teamen tycker att samarbetet mellan företrädarna för kommunen,
försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och företagshälsovården har blivit bättre, mindre
revirtänkande och större tillit. Nya infallsvinklar och klokare lösningar har framkommit samt
att det är mer av samverkan än förhandling mellan parterna, upplevelsen är att det blivit en
snabbare hantering kring den sjukskrivne.
I den västsvenska kommun som beskrivits i detta projektarbete har man försökt att samarbeta
mellan arbetsgivare, företagshälsovårdens rehabcoach och till viss del även primärvården.
9
Deltagarna i gruppen har även fått prova på olika fysiska aktiviteter vilket någon
gruppdeltagare upplevde som positivt i rehabiliteringsprocessen.
Syftet med projektarbetet har uppnåtts då frågeställningarna har besvarats, men som tidigare
nämnts kan inga generella slutsatser dras då materialet är så litet. Med validitet menas hur väl
mätinstrumentet mäter det som verkligen ska mätas (9). Då underlaget i enkäten var så pass
litet skulle kanske en personlig kontakt med varje deltagare varit bättre för att vid behov
kunna ställa följdfrågor till deltagarna. Men problematiken kring validiteten beror inte endast
på testinstrumentet, i detta fall enkäten, utan också på hur personerna i enkäten har svarat.
Svaren har ändå visat på likheter med andra studier och litteratur i ämnet. Reliabiliteten
innebär noggrannhet när det gäller insamling och bearbetning av data (10). Eftersom enkäten
även innehöll plats för egna kommentarer från deltagarna kommer svaren och tolkningen av
dessa bero på den som tolkar svaren. För att öka reliabiliteten i denna undersökning kunde
ytterligare en observatör ha granskat svaren.
Görs då rätt insatser i rehabilitering av sjukskrivna? Oftast är insatserna de rätta, med
gruppsammankomster med andra i samma situation, möjlighet till fysisk aktivitet och stöd i
rehabiliteringen, men möjligen sätts de in för sent. Möjligen är även kunskapen hos
arbetsgivare och chefer liten i dessa frågor. Då det är arbetsgivarens/chefens ansvar att se till
att rehabilitering och olika åtgärder kommer till ska kanske stödet och hjälpen till
arbetsgivaren/chefen vara större, en roll som företagshälsovården kan ta t ex som att
tillhandahålla rehabcoacher som kan stödja cheferna i deras roll.
Vidare kanske alternativa rehabiliteringsinsatser borde provas mer i Sverige. Kanske kunde
vi i rehabiliteringsåtgärder ta hjälp av vår fyrfota vän; hästen, som under flera hundra år har
använts i syfte att stärka och öka människans hälsa (11).
I alla fall behöver initiativ till rehabilitering tas snabbt så att insatser sätts in i ett tidigt
stadium för att minska både samhällets kostnader och det mänskliga lidandet.
10
Litteraturhänvisning
1. Hogstedt C, Bjurvald M, Marklund S, Palmer E, Theorell T. Den höga sjukfrånvaron sanning och konsekvens. Stockholm. Statens Folkhälsoinstitut 2204:15.
2. Lycken M. Tänk om. Infallsvinklar och verktyg för rehabiliterare. Falun 2003.
3. Försäkringskassan. Rehabilitering. [Internet]:http://www.forsakringskassan.se/fakta/rehab
4. Antonovsky A. Hälsans mysterium. Stockholm 1987. Andra utgåvan 2005.
5. Andersson A, Heed V, Larsson A-C. Varför frågar ingen oss? Om långtidssjukskrivning
Och vägen tillbaka till (arbets)livet. Stockholm 2007.
6. Sevall M, Gunnarsson L-G. Försäkringskassan och arbetsgivarna orsakar onödiga långa
Sjukskrivningar. Läkartidningen nr 36 2006, s. 2570 – 2571.
7. Eriksson M, Thorzén D, Olivestam C, Thorsén H. Att läkas I livet och arbetslivet.
Helhetsperspektiv vid förebyggande och rehabiliterande åtgärder mot stress och utbränning. Lund 2004.
8. Arbetsmiljö och hälsa för kommuner och landsting. [Internet]: http://www.suntliv.nu
9. Patel R, Tebelius, U. Grundbok i forskningsmetodik. Lund 1987.
10. Granum V. Sjuksköterskan som vårdutvecklare och forskare. Lund 1997.
11. Tidberg M-L, Lundberg K. Terapeutisk ridning som metod för arbetslivsinriktad
Rehabilitering. Aarbetsrapport. Tema Arbetsliv 2:2006.
11