Kommerskollegium 2012:4 E-handel – nya möjligheter, nya hinder En kartläggning av e-handelshinder utanför EU APP Kommerskollegium är den myndighet i Sverige som ansvarar för frågor som rör utrikeshandel och handelspolitik. Vår främsta uppgift är att främja frihandel och klara spelregler för den internationella handeln. Vi arbetar också för en effektiv inre marknad och ett öppet, starkt multilateralt handelssystem med fortsatta handelspolitiska liberaliseringar. I vårt uppdrag strävar vi efter goda handelsmöjligheter på tre nivåer: på EU:s inre marknad, mellan EU och omvärlden samt globalt, framförallt inom ramen för världshandelsorganisationen WTO. Som expertmyndighet förser vi regeringen med besluts- och förhandlingsunderlag inom handelsområdet. Det handlar såväl om löpande underlag för aktuella handelsförhandlingar som långsiktiga strukturella analyser. Våra utredningar och rapporter syftar till att öka kunskapen om handelns betydelse för samhällsekonomin och för en global hållbar utveckling. Kommerskollegium har också verksamhet som riktar sig mot företag. Exempelvis finns på kollegiet SOLVIT-center som hjälper företag och privatpersoner som stöter på handelshinder på EU:s inre marknad. Kansliet för Sveriges råd för handelsprocedurer, SWEPRO, finns också under vårt paraply. I vår roll som handelsmyndighet ingår dessutom att ge stöd till utvecklingsländer genom handelsrelaterat utvecklingssamarbete. På kollegiet finns också kontaktpunkten Open Trade Gate Sweden som bistår exportörer från utvecklingsländerna i deras handel med Sverige och EU. www.kommers.se Kommerskollegium, september 2012 – första tryckningen. ISBN: 978-91-86575-43-4 Förord Internet har skapat nya möjligheter för den internationella handeln. Avståndet mellan köpare och säljare minskar i betydelse och förändrar sättet på vilket företag och privatpersoner gör affärer, handlar och kommunicerar. Men samtidigt som nya möjligheter skapas så uppdagas nya handelshinder. I denna rapport kartlägger vi e-handelshinder som svenska företag möter i länder utanför EU, hinder som begränsar möjligheten att bedriva e-handel. Många hinder är desamma som för traditionell handel, medan andra är specifika eller extra besvärliga för just e-handeln. En iakttagelse är att hindren för handel med länder utanför EU till stor del förefaller vara desamma som företagen möter inom EU. Detta är Kommerskollegiums fjärde rapport om e-handel. De föregående är Kartläggning av handelshinder inom EU (2011), e-faktura i gränsöverskridande handel (2010) och senast Hur gränslöst är Molnet? (2012), där vi studerar cloud computing och internationell handel. Vår avsikt med dessa publikationer är att följa hur förutsättningarna för internationell handel förändras samt att föda tankar om hur bland annat handelspolitiken bör utvecklas för att den internationella e-handeln ska bli mer öppen. Den nu aktuella rapporten har sammanställts av Henrik Jonströmer, Magnus Rentzhog och Emilie Anér på Kommerskollegium. Vi vill rikta ett särskilt tack till de företag som bidragit i intervjuer och med information till utredningen. Stockholm, september 2012 Lena Johansson Generaldirektör Kommerskollegium 1 Innehållsförteckning Förord................................................................................................................................................................ 1 1. Inledning........................................................................................................................................................ 4 2. Informationsbrist.......................................................................................................................................... 6 3. Tullrelaterade hinder.................................................................................................................................... 7 3.1 Tullprocedurer är extra besvärliga vid många och små försändelser.......................................................... 7 3.2 Tullar ställer till problem vid returer......................................................................................................................... 7 3.3 Korruption försvårar även för e-handeln............................................................................................................... 7 4. Hinder relaterade till konsumenträtt och konsumentupplysning............................................................ 8 4.1 Skillnader i ånger- och returrätt skapar kostnader och administrativa besvär........................................ 8 4.2 Krav på konsumentupplysning och regler om webbplatsinnehåll................................................................ 8 4.3 Märkning av produkter och myndighetsregistrering är betungande........................................................... 9 5. Betalningar och skatter............................................................................................................................... 10 5.1 Momsregler kan vara otydliga eller skilja sig mellan digital och fysisk försäljning............................... 10 5.2 Skillnader i och krav på betalningslösningar skapar kostnader och administrativa besvär................ 10 5.3 Skriftliga krav omöjliggör användande av onlinelösningar............................................................................. 11 5.4Dubbelbeskattning.......................................................................................................................................................... 11 6. Immaterialrättsliga hinder.......................................................................................................................... 12 6.1 Företag drabbas av intrång........................................................................................................................................... 12 6.2 Mellanhänders ansvar är olika och ibland otydligt............................................................................................ 12 6.3 Svårt att säkra rättigheter till upphovsrättsskyddat material.......................................................................... 13 6.4 Brist på sökbar information om immaterialrätter............................................................................................... 14 6.5 Domänstöld (”domain grabbing”) blir allt vanligare........................................................................................... 14 7. Datalagring och dataöverföring.................................................................................................................. 16 2 8. Statliga kontroller........................................................................................................................................ 17 8.1 Krav på lokal etablering vid registrering av lokala toppdomäner................................................................. 17 8.2 Censur och myndighetskrav på krypteringslösningar...................................................................................... 17 9. Övriga hinder................................................................................................................................................ 18 9.1 Roamingavgifter fördyrar e-handel genom mobila enheter............................................................................ 18 9.2 Bedrägeri förekommer................................................................................................................................................... 18 9.3 Omöjligt få statligt krävd försäkring......................................................................................................................... 18 9.4 Certifiering av produkter fördyrar............................................................................................................................. 18 9.5 Avsaknad av standarder hindrar e-handel............................................................................................................. 18 9.6 Ursprungsregler skapar behov av lokala lager...................................................................................................... 18 9.7 Strikta regler om lansering av audivisuellt material (s.k. “windowing”) hindrar utvecklingen av e-handel... 19 9.8 Subventioner i andra länder snedvrider den internationella konkurrensen............................................ 19 9.9 ”Transportroaming” gör transporter dyra.............................................................................................................. 19 10. Fallstudie: Norge........................................................................................................................................ 20 10.1 Krav på lokal etablering vid registrering av norsk toppdomän...................................................................... 20 10.2 Norska tullprocedurer upplevs som onödigt komplicerade och tidskrävande....................................... 21 11. Fallstudie: Appmarknaden......................................................................................................................... 22 11.1 Varför är appmarknaden intressant?........................................................................................................................ 22 11.2 Hinder och problem........................................................................................................................................................ 22 12. Slutsatser.................................................................................................................................................... 24 Bilaga - Frågeformulär som har använts vid företagsintervjuer.................................................................. 26 Noter.................................................................................................................................................................. 27 Referenser......................................................................................................................................................... 28 3 1. Inledning Internet har på många sätt omdanat den svenska och globala ekonomin. Internet har förändrat hur företag och privatpersoner jämför, köper och säljer produkter och tjänster; söker och tillhandahåller information samt sköter betalningar och förvaltar data. Internet har även öppnat helt nya sektorer i ekonomin genom att erbjuda nya produkter, tjänster och affärsmodeller som tidigare inte var möjliga. Den internationella handeln underlättas av denna utveckling. E-handel, det vill säga handel med varor och tjänster som sker med hjälp av elektroniska medel, har vuxit explosionsartat och företag kan idag nå konsumenter på utländska marknader på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Detta har varit gynnsamt inte minst för små företag som tidigare saknade resurser för att kunna exportera sina varor och tjänster. Men i takt med att e-handeln växer och skapar nya möjligheter uppdagas även nya handelshinder – hinder som antingen är specifika eller mer besvärliga för just e-handlare. Kommerskollegiums kartläggning av e-handels- hinder inom EU visar t.ex. att e-handeln inom EU begränsas av en rad rättsliga hinder, så som förbud mot e-handel som försäljningsform, myndighetskrav på fysisk etablering, hinder kopplade till försäljningsvillkor samt immaterialrättsliga hinder.1 I denna studie kartlägger Kommerskollegium hinder som svenska företag möter i e-handel med länder utanför EU. Studien fokuserar på hinder som är specifika eller extra besvärliga vid e-handel. Vi menar att e-handeln har vissa specifika egenskaper som gör att hinder kan påverka denna handel mer negativt än traditionell handel, detta då e-handlare: ••bedriver försäljning till ett stort antal marknader samtidigt, ••inte alltid är etablerade på de marknader de säljer till, ••i många är fall små och ••ofta skickar många små försändelser istället för enstaka stora. Dessa egenskaper har fungerat som utgångspunkter när vi har bedömt huruvida ett hinder är extra besvärligt för e-handeln. Studien fokuserar inte enbart på rättsliga hinder utan behandlar även hinder relaterade till informationsbrist, byråkrati och bristande konkurrens. Kartläggningen bygger främst på intervjuer. Vi har intervjuat tjugotvå svenska företag, både små, medelstora och stora, främst inom sektorerna IToch telekommunikationsteknik, detaljhandel och underhållningsindustrin.2 Eftersom kartläggningen bygger på företagsintervjuer återspeglar resultaten i hög grad svenska företags upplevda hinder och vi har så långt som möjligt försökt verifiera och komplettera företagens problembeskrivningar. I arbetet med denna rapport har vi uppmärksammat att vissa hinder som företagen har tagit upp bygger på missuppfattningar från företagens sida. Detta är samtidigt talande och pekar på att information om lagar, regler, metoder och praxis som påverkar e-handeln i andra länder inte är transparenta och svåra för företagen att ta del av. En viktig del i arbetet mot en mer öppen internationell e-handel är därför att göra denna typ av information enklare och mer transparenta för företagen. Vi har i denna utredning använt oss av EUkommissionens breda definition av e-handel som inkluderar följande transaktioner, både mellan konsumenter och företag (business-to-consumer) samt mellan företag (business-to-business): 4 ••Varor och tjänster köps på nätet men levereras fysiskt Exempel: en kund i Norge beställer en bok från en webbutik i Sverige och boken skickas med post från Sverige till Norge ••En vara som traditionellt levereras fysiskt ersätts av leverans via digitala nätverk Exempel: en kund i Norge laddar ner en e-bok från en svensk webbplats ••Digital leverans av tjänster Exempel: en norsk revisor säljer och levererar sina tjänster via internet till ett företag lokaliserat i Sverige Definitionen återspeglar det faktum att begreppet e-handel idag är bredare än den ”traditionella” definitionen som endast innefattar transaktioner då varor beställs på nätet och levereras fysiskt.3 I kartläggningen har vi identifierat åtta kategorier av hinder som redovisas i separata avsnitt: ••Informationsbrist: företag har svårt att hitta information om vilka lagar, regler, och metoder som gäller på olika marknader (avsnitt 2). ••Tullrelaterade problem: krångliga och administrativa tullprocedurer, tullar på returer och korruption vid gränsen skapar kostnader och administrativa besvär för e-handlare (avsnitt 3). ••Hinder relaterade till konsumenträtt och konsumentupplysning: skillnader i ånger- och returrätt samt krav på konsumentupplysning är extra besvärliga för e-handlare som ofta bedriver försäljning till flera marknader samtidigt (avsnitt 4). ••Betalningar och skatter: krav på specifika betalningslösningar samt olika skatteregler skapar kostnader och administrativa besvär för e-handlare (avsnitt 5). ••Immaterialrättsliga hinder: e-handlare drabbas av olika former av immaterialrättsintrång och har svårt att säkra rättigheter tillupphovsrättskyddat material (avsnitt 6) ••Datalagring och dataöverföring: lagstiftning som begränsar företags möjligheter att lagra och föra information, särskilt personuppgifter, över nationsgränserna hindrar den gränsöverskridande e-handeln (avsnitt 7). ••Statliga kontroller: e-handeln begränsas av myndighetskrav på lokal etablering vid registrering av toppdomäner, internetcensur och myndighetskrav på särskilda krypteringslösningar (avsnitt 8) ••Övriga hinder: roamingavgifter, bedrägeri, problem med att få statligt krävd försäkring, certifiering av produkter, avsaknaden av standarder, ursprungsregler, regler om lansering av audivisuellt material (”windowing”) samt statliga subventioner (avsnitt 9). Utöver kartläggningen av hinder innehåller denna studie även två kortare fallstudier. Den ena handlar om Norge – en viktig marknad för svenska e-handlare som i undersökningen stack ut som extra problematiskt speciellt för svenska detaljhandelsföretag (avsnitt 10). Den andra handlar om ”appmarknaden” – en ny marknad (existerade ej före 2008) med sina egna specifika hinder och problem (avsnitt 11). Kartläggningen avslutas med en sammanfattning och en diskussion kring hur man kan gå tillväga för att göra den internationella e-handeln mer öppen. 5 2. Informationsbrist Ett problem som genomgående har tagits upp av de företag kollegiet har intervjuat är svårigheten att hitta information om nationella lagar, betalsätt, logistiklösningar etc. i de länder företagen bedriver e-handel. Då e-handlare ofta säljer sina varor och tjänster till ett stort antal marknader samtidigt är problemet extra betungande för e-handlare. Särskilt små företag finner detta problematiskt eftersom de saknar resurserna som krävs för att samla in och analysera all relevant information kopplat till de länder man är aktiva i. Ett litet företag inom detaljhandeln som bedriver försäljning till över 70 länder uttryckte det så här: ”Det är extremt svårt att få en överblick över vad som gäller i alla länder man säljer till och vi arbetar utifrån metoden ”trial and error”. Alltså provar vi oss fram men det innebär samtidigt att man ibland råkar bryta mot vissa länders lagar”. Med andra ord är rättsläget oftast osäkert för e-handlare och dessa har svårt att få en överblick över det lapptäcke av lagar och regler man måste anpassa sin försäljning till. Detta kan till och med innebära att e-handlare ibland omedvetet bryter mot vissa länders lagar och regler. Problemet har även tagits upp av stora företag. Ett av Sveriges största företag som är verksamma i bland annat USA och Kina klagade på otydlig information från 6 myndigheter i båda dessa länder vad gäller krav på märkning av produkter samt regler om konsumentupplysning. Flera av de företag som kollegiet har varit i kontakt med efterlyste att svenska myndigheter eller branschorganisationer tar fram lättillgängligt material om vad e-handelsföretag bör tänka på när man bedriver försäljning till andra länder via internet. Exportrådet har tagit ett initiativ som går i linje med just detta, nämligen en nätbaserad e-handelsguide riktad till svenska företag (se faktaruta nedan). Exportrådets e-handelsguide För att underlätta för svenska e-handelsföretag som vill börja exportera utomlands har Exportrådet tagit fram en nätbaserad E-handelsguide. Guiden innehåller information om lagar, regler, trender och annat som bör beaktas vid försäljning över nätet till kunder i andra länder. Guiden täcker till en början Norden, Tyskland, Baltikum, Polen, Ryssland och Vitryssland och finns tillgänglig på Exportrådets webbplats: www.swedishtrade.se/ehandelsguiden 3. Tullrelaterade hinder Flera företag, särskilt de inom detaljhandelssektorn, har uppgett att tullar är det största hindret för e-handeln. Detta problem är inte förekommande inom EU där det råder tullfrihet i handeln mellan medlemsländerna. Vid export till länder utanför EU är tullar dock ett stort problem. Ett företag menade att ”utanför EU är det alltid tullen som är det mest problematiska”. Tullar höjer priserna på de varor som e-handlare säljer och minskar på så vis deras konkurrenskraft. Tullkostnader är dock troligen inte ett större problem för e-handel än för traditionell handel. Vi har därför i denna kartläggning valt att inte fördjupa oss i frågan om tullnivåer, utan istället fokuserat på vissa tullrelaterade frågor som vi menar slår extra hårt mot just e-handeln. 3.1 Tullprocedurer är extra besvärliga vid många och små försändelser Betungande tullprocedurer är ett problem även för den traditionella handeln men kan vara extra betungande för e-handlare då de ofta skickar många små försändelser istället för enstaka stora. I flera fall är e-handlarna också små aktörer och därmed känsligare för de kostnader som tullprocedurer skapar för företagen. Företag har uppgett att tullprocedurer har bidragit till att man har valt att inte gå in på vissa marknader. Särskilt Ryssland togs upp av flera företag i detta sammanhang. En del länder har omständiga och omoderna metoder i tullen. För Ukraina nämndes att EDIfiler4 inte godkänns utan varje paket måste deklareras (innehåll, hur mycket de rymmer och vikt). Liknande regler finns även i andra länder men kan då ofta skötas av speditör/distributör. I Ukraina måste e-handlare utföra arbetet. Ett företag har valt att registrera tullager5 i Norge och Schweiz för att undvika den byråkrati som uppstår vid tullhanteringar. Företaget menar att de helst inte vill behöva använda lokala tullager men att procedurerna (och tullkostnaderna) gör att detta behövligt. Se även fallstudien om Norge nedan (avsnitt 10). 3.2 Tullar ställer till problem vid returer Möjligheten att returnera varor köpta via internet är en viktig konsumenträttslig fråga. Dock är de gränsöverskridande returerna kostsamma och adminis- trativt betungande för företagen. Returproblematiken gäller alla marknader även om t.ex. Norge och Ukraina har lyfts fram som extra besvärliga. Ett företag nämnde även Turkiet där säljaren står för alla kostnader i samband med returer. Detta kan bli väldigt kostsamt vid långväga e-handel. Ett företag i klädesbranschen berättade att de får 50 returer per 150 sålda varor. Utöver detta tillkommer då kostnaderna för returerna. I många fall returnerar kunden varan och anger att mottagaren (det vill säga företaget) i Sverige ska betala. Ett företag uppgav att detta kan medföra kostnader uppemot 500 kronor per retur i tull- och fraktavgifter. I vissa fall kan returkostnaden i kombination med tidskrävande processer medföra att företagen inte tar hem returerna. I Ukraina har ett företag istället valt att sälja vidare returnerade varor till så kallade outlets i Ukraina. Även om företaget hellre hade velat skicka tillbaka varorna till Sverige var det mindre kostsamt att hantera returerna på detta sätt. Svenska företag har möjlighet att få tullfrihet på varor som returneras från länder utanför EU, givet att vissa villkor uppfylls, genom att ansöka om detta hos Tullverket.6 Denna möjlighet var dock inget som de företag vi var i kontakt med verkade utnyttja. Vi kan anta att detta beror på att företagen antingen inte är medvetna om att möjligheten finns eller att de anser att proceduren är för tidskrävande. 3.3 Korruption försvårar även för e-handeln Korruption är ett stort problem för den internationella handeln generellt, oftast i relation till tullförfaranden. Det kan röra sig om allt från krav på mutor till varor som försvinner. Både stora och små företag tog upp problemet. Flera företag ansåg att e-handel är extra känsligt då det i många fall rör sig om små försändelser som ”lättare kommer bort” och företagen har inte alltid personal på plats som kan följa upp eventuella problem. Det faktum att det finns olika syn i olika länder på vad som ska klassas som korruption kan också vara ett problem. Ett företag hade lämnat den kinesiska marknaden och ett annat berättade att de valt att inte sälja varor till Ryssland på grund av korruption. I fallet Ryssland medför korruption (tillsammans med byråkrati) att få logistikföretag vill leverera varor dit, vilket höjer kostnaderna. Även Turkiet, Ukraina och ”andra länder i Östeuropa” nämndes. 7 4. Hinder relaterade till konsumenträtt och konsumentupplysning När e-handelsföretag riktar sin försäljning till flera marknader samtidigt omfattas dessa företag av de olika konsument- och marknadsrättsliga regler som gäller i dessa länder. Detta skapar i sin tur kostnader och administrativa besvär för företagen som måste anpassa sin försäljning till respektive marknad. Detta är ett problem även inom EU men är ett ännu större problem internationellt där konsument- och marknadsmässiga regler kan skilja sig åt ännu mer. 4.1 Skillnader i ånger- och returrätt skapar kostnader och administrativa besvär Ett vanligt problem för e-handelsföretag är skillnader i konsumenträttsregler. Detta gäller främst, men inte uteslutande, ånger- och returrätt. En del företag såg skillnaderna som ett stort hinder, främst associerad med administrativa kostnader. Andra företag menade att olikheter visserligen är besvärligt men inte i någon större utsträckning då de ganska enkelt kan anpassa sig till olika krav. Dessa företag var ofta sådana som hade stora försäljningsvolymer och en generös returpolicy. Frågan om 8 skillnader i konsumenträtt handlar även mycket om företagens osäkerhet om vad som gäller på olika marknader. Det kan vara både svårt och kostsamt att ta reda på vad den lokala konsumenträtten dikterar. En relaterad fråga är behovet att enkelt kunna lösa tvister som kan uppstå, inte minst i s.k. B2Chandel (business-to-consumer)7. Ofta rör tvisterna små belopp och det är i praktiken svårt att driva ärendena i vanlig domstol. Istället finns idag flera alternativa tvistlösningsmekanismer att tillgå men vid handel utanför EES så är dessa ofta svåra att få tillgång till, samma sak gäller för konsumentvägledning8. Detta skapar osäkerhet hos både köpare och säljaren vilket i sin tur hämmar e-handeln. 4.2 Krav på konsumentupplysning och regler om webbplatsinnehåll Flera företag har tagit upp lagar och regler som påverkar hur företag måste utforma sina webbplatser som problematiska. Det kan antingen handla om krav från myndigheternas sida om vad webbplatsen måste innehålla eller begränsningar av innehållet. Ett vanligt problem handlar om krav på användandet av lokala språk. Vanligen anpassar företagen sina webbplatser till lokala språk men i vissa fall, speciellt i länder med flera officiella språk (såsom i Kanada), kan detta krav bli kostsamt – inte minst om försäljningsvolymerna är små. Det är även vanligt att länder ställer krav på vad som måste visas i form av märkning och information till kunderna. I en del länder kan dessa skilja sig mellan olika delstater eller regioner (USA togs upp som problematiskt i detta avseende av flera företag). Ofta är reglerna otydliga och de företag som tagit upp detta hade haft problem med att få klarhet från myndigheters sida om vilka regler det är som gäller. Webbplatsanpassningen kan vara kostsam och betungande, speciellt i de fall där företagen inte vet exakt vad som krävs av dem. De flesta länder har även regler kring vad som inte får förekomma på webbplatser. Om ett företag har en webbplats som är riktat till en specifik marknad kan sådana regler innebära att företaget exempelvis inte tillåts visa upp hela sitt sortiment på webbplatsen. Ett företag berättade att Saudiarabien har regler om hur mycket hud som bilder på kvinnor får visa och som bl.a. innebar att man inte fick visa bilder på kvinnor i underkläder. En barnpyjamas med bilder av grisar på får varken visas eller saluföras i landet. Ett annat företag sa att de i USA inte får visa barn och sängkläder i samma bild. Dessa regler kan påverka affärsmöjligheterna och innebära ökade kostnader för arbetet med att anpassa webbplatserna. 4.3 Märkning av produkter och myndighetsregistrering är betungande Det är vanligt att länder ställer krav på märkning av produkter. Det kan röra sig om vilken information ”nacklappen” på kläder ska innehålla till att innehållsförteckningar och manualer ska vara på lokala språk. I vissa länder finns krav på att företag ska registrera sig hos lokala myndigheter för att få sälja vissa varor. Dessa krav ökar den administrativa bördan för företagen, inte minst om deras försäljning riktar sig till ett stort antal marknader. Det är enklare för etablerade företag att hantera dessa problem då deras volymer vanligen är större och de kan hantera kraven i olika länder separat. E-handelsföretag har det svårare att ha lager av t.ex. kläder anpassade till villkoren på samtliga marknader de säljer till. Ett företag berättade att de inte säljer kosmetika på alla sina marknader då krav på att innehållsföreteckningen ska vara på lokala språk ökar den administrativa bördan och kostnaden. Företaget har även valt att inte sälja elektronik utanför Sverige pga. krav på många utländska marknader att manualer ska vara på lokalt språk. Ett annat företag har valt att inte sälja livsmedel till en viss marknad då kravet på registrering hos landets motsvarighet till Livsmedelsverket kostade mer, i tid och pengar, än vad försäljningen skulle inbringa. 9 5. Betalningar och skatter 5.1 Momsregler kan vara otydliga eller skilja sig mellan digital och fysisk försäljning Momsproblematik var ett vanligt tema som togs upp av de företag kollegiet intervjuade. I flera fall handlade det om oklarheter kring i vilket land som moms ska redovisas och andra exempel på otydliga regler. Det vanligaste förekommande problemet verkade vara krav på momsregistrering. Sådana krav finns i många länder – både inom och utanför EU – och medför att företagen måste momsregistrera sig på marknader om de säljer över en viss summa. Detta för med sig ett faktiskt krav på etablering vilket går emot själva grundidén med e-handel. De flesta företag, som inte vill etablera sig lokalt, väljer att lösa detta genom att anlita ett momsombud, vilket i sin tur skapar kostnader (se avsnitt 10 och fallstudien om Norge för en mer utförlig beskrivning av detta problem). E-handel i länder som är uppdelade i delstater kan medföra ytterligare problem. Företagen lyfte främst fram USA, Kanada och Australien som exempel. Problemet är att delstater många gånger har sina egna moms- och skattesatser vilket är svårt att hantera administrativt och medför kostnader. Denna problematik uppstår lätt när företagen har försäljningen på internet medan returer sker i butik. 10 Ofta sker då försäljning och retur i olika delstater och företaget måste bl.a. redovisa momsskillnader. Ett företag tog upp att momsen i flera länder är högre på digitala böcker jämfört med fysiska vilket påverkar handeln med digitala böcker negativt. Detta är fallet i Norge (samma sak gäller även i Sverige9). Det finns även skillnader i moms mellan underhållningsmedierna bio, DVD och video-ondemand (VOD). Momsen är oftast lägst på bio och skillnaden påverkar försäljningen av inte minst VOD negativt. 5.2 Skillnader i och krav på betalningslösningar skapar kostnader och administrativa besvär Betalningen för produkter och tjänster som handlas över internet sker i de flesta fall på annat sätt än vid köp i en fysisk butik. För att e-handeln ska kunna nå sin fulla potential krävs det att konsumenter känner sig trygga med att göra betalningar över internet. Många länder har därför nationella regleringar som föreskriver vilka betalningsmedel som är godkända vid köp gjorda över internet. Även om denna typ av reglering kan vara nödvändig för att uppnå en hög säkerhetsnivå för betalningar gjorda via internet så finns det samtidigt en risk för överreglering som skapar problem för företagen och hindrar e-handeln. Flera av de intervjuade företagen tog upp olika problem relaterade till betalningar som medför ökade kostnader och administration. För att vara konkurrenskraftiga på flera marknader behöver företagen många unika lösningar. I vissa länder har kraven på specifika betalningslösningar dock inneburit att företag valt att inte sälja till dessa marknader. Olika betalsätt på olika marknader öppnar även upp för bedrägeri då företagen får svårare att hantera olika system. Många svenska e-handlare väljer t.ex. att inte godkänna ryska kreditkort. Flera exempel framfördes där företagen enligt lag eller de facto behöver använda ett fåtal bestämda betalningslösning (som ibland kan vara lokal). Andra fall handlar t.ex. om att nationella kontokort inte går att använda utanför landet ifråga (t.ex. i Brasilien) eller att länder inte godkänner e-signaturer (Kina och Ryssland) eller kontokort vid on-linetransaktioner. Ett företag nämnde att de har egna kreditlösningar men att dessa inte går att använda utanför Norden. Många företag använder onlinebetalningstjänster som Paypal och Moneybookers. Flera ansåg dock att företagen som driver dessa betalningssystem har för stor makt och e-handlarna är utelämnade till deras villkor. En alternativ betalningsmetod för företagen är att på sina webbplatser erbjuda utländska kunder att betala via sin internetbank. För att kunna erbjuda denna betalningstjänst krävs det dock att företaget öppnar ett lokalt bankkonto hos de olika banker vars internettjänster man vill använda sig av. För att kunna erbjuda kunderna att betala via så många internetbanker som möjligt måste därför företagen att öppna flera lokala bankkonton i olika länder. Något som innebär kostnader och ökad administration för företagen. Ett annat problem som uppmärksammades var krav på försäljning i lokal valuta. Vid e-handel med Kina så måste försäljning ske i lokal valuta vilket begränsar företagens möjligheter att erbjuda varor och tjänster under de förutsättningar de själva önskar. Samma sak gäller t.ex. i Sydafrika. Rätten att ta kreditupplysning lyftes också fram. Rätten är generellt svagare utanför Sverige och i vissa länder är det endast banker som har rätt att ta få ta del av kredituppgifter. I andra länder lämnas bara ”negativa” uppgifter ut (t.ex. betalningsanmärkningar) och inte ”positiva” uppgifter (t.ex. årsinkomst), vilket gör det svårt att göra en balanserad bedömning av potentiella kunder. 5.3 Krav på skriftliga kontrakt omöjliggör användande av internetlösningar I en del länder kan företagen inte erbjuda vissa internetbaserade tjänster eftersom ländernas lagar inte är uppdaterade till den digitala miljön. Tydliga exempel på detta är krav på pappersfaktura och krav på skriftligt kontrakt, dvs. underskrifter med papper och penna. Båda kraven försvårar digitala lösningar och ökar administrationen för företag, i vissa fall till den grad att försäljning blir omöjlig. Ett företag berättade t.ex. om en lösning där leverans av varor automatiskt registreras i mottagarens fakturasystem via en internetbaserad plattform. Denna lösning går inte att sälja i länder som Kazakstan, Ryssland och Ukraina pga. krav på pappersfaktura. 5.4 Dubbelbeskattning E-handel skapar intäkter i utlandet och det finns risk för dubbelbeskattning. Lyckligtvis finns ofta bilaterala avtal som hanterar detta. Trots detta berättade ett företag att Norge var ett problem i detta sammanhang. Bolaget hade öppnat en filial i Norge och sålde sen varorna till filialen (som i sin tur sålde varorna på nätet i Norge) för att undgå dubbelbeskattning. 11 6. Immaterialrättsliga hinder Många av de intervjuade företagen har lyft fram immaterialrättsrelaterade problem som det största eller ett av de största hindren för sin verksamhet. Dessa hinder uppstår eftersom immateriella rättigheter ofta regleras nationellt och inte är harmoniserade över nationsgränserna. Exempelvis företräds i de flesta fall upphovsrättshavare av sitt lands kollektiva rättighetsförvaltande organ och licenser för att använda skyddade verk (såsom musik och film) lämnas oftast för ett begränsat geografiskt område. Detsamma gäller varumärken som registreras på nationell basis. Som Kommerskollegium tidigare har konstaterat finns det många immaterialrättsliga hinder inom EU (Kommerskollegium 2011) och företag som har bidragit till denna utredning har uppgett att dessa hinder är ungefär lika vanligt förekommande inom som utanför EU. 6.1 Företag drabbas av intrång Inte oväntat har många företag drabbats av intrång i sina immaterialrätter vid e-handel. Konkurrenter använder det svenska företagets namn på sina produkter och får det att se ut som om det är företagets produkt. Kina och Ukraina nämns som problem i sammanhanget. Illegal nedladdning drabbar inte bara försäljningen av tv- och dataspel utan även mobilapplikationer. Användare kan låsa spärrarna på och ”kapa” sin smarta telefon och därefter ladda ner appar från fildelningsajter utan att betala. Ett företag menade att Googles regler om annonser och nyckelord öppnar för varumärkesintrång. Google går i vissa fall med på att inga andra annonser än för företaget som har ett visst namn får komma upp när man söker på det namnet (detta gäller för t.ex. IKEA). Om Google däremot anser att ett företagsnamn är generiskt skyddas inte namnet på samma sätt och andra företag kan då lägga upp annonser under den sökträffen och använda de ”generiska” orden i sina nyckelord (antingen öppet eller dolt). Dessa företag kommer då högt upp i träfflistan och kan åka snålskjuts på andras goda rykte. Ett detaljhandelsföretag rapporterade problem med privat parallellimport, där vissa kunder köper upp stora kvantiteter för att sedan sälja i t.ex. Ryssland. Detta kan vara fullt tillåtet om importlandet inte förbjuder parallellimport. Ett företag rapporterade att Ryssland skiljer sig starkt från EU i att ryska köpare – inte säljare – i e-handel riskerar att göra sig skyldiga till immaterialrättsintrång när de köper från en säljare utanför Ryssland. Detta riskerar i sin tur att minska konsumenternas vilja att e-handla. 6.2 Mellanhänders ansvar är olika och ibland otydligt En central fråga är vilket ansvar mellanhänder på Internet (t.ex. bredbandsföretag, sökmotorer och försäljningssidor) bör ha för immaterialrättsligt skyddat material som sprids via deras sidor. Frågan är lika aktuell inom som utom EU. Här har företagen motstridiga intressen och problembeskrivningar, beroende på bransch. Rättighetshavare anser i allmänhet att mellanhänder bör kontrollera vad som bjuds ut via deras tjänster och omedelbart 12 ta bort material som gör intrång, kanske till och med räknas som medskyldiga till intrånget. Mellanhänderna anser sig i allmänhet inte ha möjlighet eller skyldighet att granska material på det viset, eller ta ansvar för vad kunderna använder deras tjänster till. Rättighetshavare som upptäcker intrång kan antingen kontakta den som gör intrång direkt eller mellanhanden för att få dem att stoppa intrånget. Det är då viktigt att det finns regler för vad mellanhanden är ansvarig för, men sådana saknas i vissa länder, bland annat i Turkiet. Ett av de intervjuade företagen som har mellanhandsrollen skriver av denna anledning alltid in i sina användarvillkor att de har rätt att stänga ner en tjänst om en myndighet kräver det. Företaget tar sig dock inte rätten, och säger även att de inte får ta sig rätten rent legalt, att själva övervaka kundens verksamhet. Det har varit många rättsprocesser mellan online-plattformar och rättighetshavare. I skrivande stund pågår t.ex. en rättegång i Holland som handlar om teleoperatörers ansvar vid fildelning. Ett företag menade dock att rättsprocessernas tid är över och att vägen framåt går via samarbete mellan parterna. Snabb teknikutveckling har skapat bättre filter mot material som gör intrång. Samma företag uppgav dessutom att samarbetet inom EU har fått skjuts genom att kommissionen har tagit initiativ till en överenskommelse mellan intresserade parter. 6.3 Svårt att säkra rättigheter till upphovsrättsskyddat material Ett hinder för lagliga alternativ för strömning (så kallad ”streaming”) och nedladdning av upphovs- rättsskyddat material är enligt vissa företag bristerna kring information om, tillgänglighet till och köp (licensiering) av upphovsrätter, framför allt över gränser.10 Omvänt tar flera företag, särskilt små företag, också upp risken för att de själva begår intrång utan att vara medvetna om det. Eftersom immaterialrätter normalt regleras och skyddas nationellt måste företag som säljer i flera länder vanligen säkra tillträde till rättigheter för varje nytt land. Upphovsrätt skiljer sig dessutom från andra immaterialrätter genom att de inte (behöver) registreras. Det finns därför inget register över gällande upphovsrätter. De som vill använda upphovsrättsskyddat material får söka hos organisationer för kollektiv rättighetsförvaltning (såsom STIM11) i varje land, men dels har inte rättighetshavaren nödvändigtvis registrerat sig där, dels saknas sådana organisationer i en del länder. Även EU-regelverket är fragmenterat och illa anpassat till den digitala miljön, särskilt rörande klarering, kollektiv rättighetsförvaltning och gränsöverskridande licenser.12 Tillsammans med svårigheten att ta reda på om något är skyddat leder detta till höga transaktionskostnader för licensiering av upphovsrätter.13 Vissa företag uppgav att det är särskilt problematiskt att säkra rättigheter till filmer som ska säljas på internet genom strömning. Ett företag beskrev systemet för upprättshovsskyddad film som ”en snårskog som är helt omöjlig att förstå sig på”. För det första är reglerna för digitala filmer otydligare än för filmer som säljs fysiskt. För de senare betalar företaget en så kallad privatkopieringsavgift på den fysiska varan – dvs. DVD-skivan – som i sin tur går till rättighetshavaren. För digitala filmer finns dock inte samma enkla system. För det andra tillkommer 13 gränsproblematiken. När tillhandahållare av strömmad film går in på en ny marknad krävs de på ersättning (ibland för både film och musik) från rättighetshavare och organisationer för kollektiv rättighetsförvaltning i det landet. Detta sker trots att företaget tidigare har betalat för licensen till det bolag som äger rättigheterna i samband med att de först började tillhandahålla filmen. Ett ytterligare problem är att licensiering inte alltid är teknologineutral. Tillsammans gör detta, enligt företagen, att utvecklandet av nya och innovativa e-tjänster inom film hämmas. Ett företag ansåg vidare att avgifterna generellt sett är mycket högre på de digitala filmerna då de stora rättighetshavarna, särskilt de i USA, har för stor marknadsmakt i prissättningen. Ett annat företag pekade på att organisationerna för kollektiv rättighetsförvaltning i olika länder tillämpar olika prisnivåer. Vad gäller e-boksmarknaden menade ett företag att denna hämmas av att upphovsrättsreglerna i kontrakten kan hindra äldre litteratur från att förvandlas till e-böcker. Rättighetsproblematiken finns även inom musikbranschen. Här klagade ett företag över STIM:s affärsmetoder. Rättighetsförvaltning utgör i viss mening ett naturligt monopol vilket kan medföra svårigheter att förbättra konkurrensen. EU-kommissionen presenterade nyligen ett förslag om att förenkla handeln med musiklicenser på den inre marknaden.14 6.4 Brist på sökbar information om immaterialrätter Vissa företag menar att det även är svårt att hitta information om de immaterialrätter som registreras – varumärken, mönster och patent – vilket gör att de riskerar att göra intrång omedvetet. Ett företag beskriver att eftersom internetrobotar kan söka efter intrång kan omedvetna eller oskyldiga intrång snabbt fångas upp. Flera företag vill se centrala sök- 14 bara databaser där man slagit samman nationella register (både inom och utanför EU). Detta är återigen en fråga som också kan vara lika problematisk för den traditionella handeln, men blir mer akut för e-handlare som försöker sälja till många olika marknader utan att etablera sig först. 6.5 Domänstöld (”domain grabbing”) blir allt vanligare Domänstöld innebär att Internetsidor med identiska eller liknande kännetecken som ett varumärke registreras, med följden att en internetadress identisk med varumärket ”blockeras” för den som innehar varumärket i landet i fråga eller utomlands. Den rättmätige ägaren kan då dessutom komma att anses göra intrång i det varumärke som har registrerats på domänen. Flera av de intervjuade företagen har råkat ut för detta problem. Det nämns särskilt i relation till Kina och andra asiatiska länder, men finns även inom t.ex. EU. Ett företag har valt att hantera domänstöld genom att registrera domännamn i de länder som bedöms som viktigast, men det blir för dyrt och komplicerat att göra i samtliga toppdomäner. ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers) är en internationell privatsektororganisation som koordinerar domännamnssystemet. Ett företag menar att nya regler som antagits i ICANN kommer att förvärra domänstöldsproblemen. Det ska bl.a. bli möjligt för företag att ansöka om att bilda egna s.k. toppdomäner (såsom ”.google”). Följden kommer att bli, enligt företaget, att företag måste ha koll på och skydda fler toppdomäner kopplade till företagens varumärken. Inga multilaterala immaterialrättsregler finns som direkt förhindrar registrering av domännamn som liknar eller är identiska med varumärken i andra länder. Det finns dock möjlighet att använda alternativ tvistlösning, bl a i ICANN:s regi. 15 7. Datalagring och dataöverföring Flera företag som kollegiet har intervjuat har tagit upp lagar och regler som begränsar möjligheten till att lagra och föra information över nationsgränser – främst i form av personuppgifter och annan känslig information – som ett stort problem. Även om denna typ av lagstiftning behövs för att skydda människors personliga integritet är det viktigt att den utformas på ett sätt som främjar teknologisk innovation och de ekonomiska fördelar som gränsöverskridande datalagring och dataöverföring för med sig. Särskilt Norge har lyfts fram av företagen som problematiskt i detta avseende. Flera har uppgett att norsk lag förbjuder inhämtning och lagring av norska kunders personnummer. Detta innebär att företagen måste anpassa sina system för att hantera uppgifter om de norska kunderna samt att man inte har möjlighet att genomföra kreditupplysningar på dem för att säkerställa dess kreditvärdighet. Möjligheten till gränsöverskridande datalagring och dataöverföring är inte minst viktigt för företags möjlighet att använda sig av så kallade molntjänster. Via molntjänster tillhandahålls informationslagring genom användandet av externa och ofta avlägset placerade dataservrar. Istället för att lagra information på en företagsserver så lagras information på externa servrar (i ”molnet”) som nås via Internet. Många gånger är dessa servrar placerade i ett annat 16 land än det land som molntjänstanvändaren själv befinner sig i. På så vis fungerar begränsningar mot gränsöverskridande dataöverföring och datalagring som ett indirekt hinder mot användandet – och erbjudandet – av molntjänster.15 Denna typ av begränsning rapporterades som ett problem för ett svenskt företag verksamt i Ryssland och Kazakstan. Företaget stötte på problem när man ville integrera uppgifter om sina anställda (information om deras löner, anställningsform etc.) med företagets molntjänstbaserade HR-system som i sin tur använde sig av en server placerad i Tyskland. Lagstiftning i Ryssland och Kazakstan som berör hantering av personuppgifter uppgavs dock vara så restriktiv och komplicerad att företaget istället hade valt att lagra och hantera uppgifterna lokalt i dessa länder. Enligt företaget kräver nämligen rysk lag att varje enskild anställd måste ge skriftligt samtycke till att deras uppgifter lagras utanför landets gränser. Detta samtycke var dessutom tvunget att förnyas kontinuerligt (en gång varje år eller liknande). I Kazakstan är det enligt företaget förbjudet att lagra ”känslig information” utanför landets gränser. Det finns dock ingen vedertagen definition av vad som klassificeras som känslig information. I båda dessa fall innebar företagets anpassning till de nationella reglerna extra administrativa kostnader för företaget ifråga. 8. Statliga kontroller Flera företag har tagit upp olika former av statliga kontroller i länder utanför EU som ett hinder mot att bedriva e-handel. Problemen som beskrivs nedan visar på statliga kontrollåtgärder som är särskilt problematiska för e-handeln. 8.1 Krav på lokal etablering vid registrering av lokala toppdomäner Myndighetskrav på lokal etablering för att kunna registrera ett lokalt toppdomännamn har lyfts fram som ett problem av flera företag. Norge och Japan är de två länder som har tagits upp i detta sammanhang. Problemet handlar om att företag riskerar att gå miste om potentiella kunder om man inte har en webbplats registrerad med en lokal toppdomän. Problematiken beskrivs mer utförligt i kapitlet om Norge nedan (avsnitt 10). Detta problem förekommer även i länder inom EU och tas upp i Kommerskollegiums kartläggning av e-handelshinder inom EU (Kommerskollegium 2011). 8.2 Internetcensur och myndighetskrav på krypteringslösningar Ett konsultföretag med kontor i Kina tog upp de kinesiska myndigheternas kontroll av Internet som ett problem. Myndigheterna hade stängt ned företagets kinesiska webbplats helt utan förvarning och utan förklaring. Det existerade inte heller några tydliga regler eller ens riktlinjer från myndigheternas sida om vad som var tillåtet och inte på en webbplats. Detta skapar självklart en rättsosäkerhet för företag som är verksamma i landet. Kina och flera andra auktoritära regimer använder s.k. internetfilter för att censurera och begränsa tillgången till information online. Det är även vanligt att åtkomsten till utländska webbplatser blockeras av myndigheterna som åberopar skydd av nationell säkerhet och social ordning. Länder kan även ställa krav på företag som tillverkar mjukvara att använda sig av specifika krypteringslösningar som de nationella myndigheterna har möjlighet att ”låsa upp” om de så vill. Ett företag som utvecklar appar uppgav att amerikanska myndigheter har sådana krav. I Kina finns det krav på att trådlös nätverksutrustning endast får använda statligt sanktionerade krypteringsmetoder (som kinesiska myndigheter har nyckeln till) istället för de säkra protokoll (secure protocols) som tillämpas i resten av världen. 17 9. Övriga hinder Utöver alla de problem vi belyst ovan så har företagen som vi har intervjuat stött på en lång rad andra hinder av allahanda natur. 9.1 Roamingavgifter fördyrar e-handel genom mobila enheter Roaming (som härstammar från det engelska ordet för ”att vandra”) är den term som används när en mobiltelefonanvändare kopplas från en teleoperatör till en annan och sker, oftast automatiskt, när en användare använder sin mobiltelefon utomlands. Mobiloperatörer sluter roamingavtal sinsemellan för att tillhandahålla denna funktion och för att operatören ska kunna debitera samtalet på den ordinarie teleräkningen, utan att en utländsk räkning behöver skickas till kunden. Problemet är att roamingmarknaden präglas av bristande konkurrens varför avgifterna som mobiloperatörerna beslutar om sinsemellan, och som kunden i slutänden får betala, blir orimligt höga. De höga avgifterna påverkar privatpersoners och företags telefon- och dataanvändning utomlands, och därmed e-handeln, negativt. Ett företag konstaterade att detaljhandel via mobil idag är begränsad men beräknas öka markant framöver. Analysföretaget Jupiter uppskattar att transaktioner för över 240 miljarder dollar skedde genom mobila dataenheter 2011.16 Det stora problemet är att kostnaden för dataöverföring, och på så sätt användandet av olika tjänster, blir så pass hög att kunderna avstår från att använda tjänsterna när man befinner sig utomlands. Ett företag menade att framtagandet av mobila lösningar påverkas av roaming då stordriftsfördelar försvinner. Se fallstudien om appmarknaden (avsnitt 11) för exempel. 9.2 Bedrägeri förekommer Bedrägeri på nätet är tyvärr förekommande och nämndes som problematiskt av flera företag. En e-handlare som vi pratade med sa att bedrägeri förekommer överallt men är särskilt vanligt i Ryssland, Kina och länder i Afrika. Få logistikföretag vill arbeta med Ryssland p.g.a. bedrägeririsken (liksom tullprocedurer, se avsnitt 3.3). Ett företag uppgav att man hade lämnat den ryska marknaden pga. bedrägeri. Ett annat tog upp problem där produktnycklar till den mjukvara som säljer sprids på internet till andra, icke-betalande, användare. 18 9.3 Omöjligt att få försäkring I USA har företag så kallat produktansvar vilket innebär att företagen kan anses ansvariga för eventuella person- eller sakskador som uppstår till följd av fel eller bristfällig säkerhet hos de produkter som företagen säljer. Ett sätt att skydda sig mot eventuella skadestånd är att teckna produktansvarsförsäkring. Ett företag påpekade att inga försäkringsbolag vill sälja sådana försäkringar till e-handlare och e-handlare får därmed själva stå för hela risken. 9.4 Certifiering av produkter fördyrar I Korea är produkter avsedda för barn upp till tre års ålder föremål för certifieringskrav. Produkterna måste ha testats på ett ackrediterat testlabb och vara märkta med Korea Certificate (KC)-symbol. Produkter är även föremål för myndighetskontroller för att säkerställa att de uppfyller relevant lagstiftning. I Ryssland finns liknande certifieringskrav för både barn- och vuxenkläder. Här måste alla produkter som har krav på certifiering märkas med symbol samt en kod som identifierar den utomstående tredjeparten som genomfört test av produkten. 9.5 Avsaknad av standarder hindrar e-handel Avsaknad av standarder anses ofta som ett hinder för traditionell handel och detsamma gäller givetvis e-handeln. Ett exempel som har framkommit i vår undersökning är avsaknad av standarder och enhällig format för e-fakturor. Avsaknad av standard hindrar framtagande av olika lösningar och försvårar användandet av e-fakturor vid handel. 9.6 Ursprungsregler skapar behov av lokala lager Ett företag berättade att strikta ursprungsregler skapar problem för företag som e-handlar med USA och Sydafrika. Problemet med ursprungsregler kan ha två grunder: i) e-handlare kan ha mindre försändelser än vad traditionella exportörer har och att det därför kan bli mer kostsamt att bevisa ursprung vid varje försändelse eller ii) direkttransportregler som säger att för att uppnå ursprungsmärkning får varorna endast lagerhållas i ett annat land under en begränsad tid. Eftersom e-handlare ofta har lager på strategiska platser runt om i världen kan detta medföra ett problem. Svenska e-handelsföretag har i flera fall valt att etablera lokala lager i dessa länder. Härigenom minskar den administrativa belastningen för den enskilda varan/försändelsen. Dock är det omständigt och kräver en form av etablering. 9.7 Strikta regler om lansering av audivisuellt material (s.k. “windowing”) hindrar utvecklingen av e-handel Copyright-innehavare säljer ofta sitt material omgångsvis till olika media (“release windows”). Traditionellt har detta inneburit att t.ex. filmer först kommer på bio och först senare till DVD, betal-TV och TV. Digital distribution utmanar denna ordning och många företag önskar utveckla tjänster som säljer/hyr/strömmar audivisuella produkter. Ett problem är att det finns offentliga stödsystem (t.ex. filmsubventioner och distributionssystem) som underbygger den traditionella sekvenseringen och därmed hindrar utvecklingen av tjänster. 9.8 Subventioner i andra länder snedvrider den internationella konkurrensen Subventioner till tv- och dataspelutvecklare i Kanada och provinsen Quebec har uppgetts som ett stort problem av svenska spelutvecklingsföretag. Subventionerna sker främst i staden Montreal som idag har en av världens största kluster för spelutvecklare (mellan sex och sjutusen personer uppges jobba med spelutveckling i staden). Provinsen ger företag skattavdrag till spelutvecklingsföretag baserat på hur många anställda de har. Enligt branschorganisationen Dataspelsbranschen så slår subventioner hårt mot svenska spelutvecklare då de bidrar till att den internationella konkurrensen snedvrids och Sverige framförallt går miste om många investeringstillfällen från utlandet. 9.9 ”Transportroaming” gör transporter dyra Även inom transportsektorn finns problem som påminner om roaming. Vid användande av postleverantörer utanför EU (vilket små företag ofta behöver använda för transporter) blir kostnaderna ofta omotiverat höga eftersom de nationella postleverantörerna har en sådan position att de själva kan sätta priserna, ofta då de har monopol på postmarknaden. 19 10. Fallstudie: Norge Norge är en stor och betydelsefull marknad för svenska e-handlare. Fyra av tio svenska e-handelsföretag som bedriver utlandsförsäljning har Norge som sin största utlandsmarknad.17 Detta beror självklart på det nära geografiska läget, men även på att den norska marknaden är särskilt lukrativ för e-handelsföretag. En undersökning visar att var fjärde norrman e-handlar minst en gång i månaden. Norska konsumenter handlar dessutom mycket från utländska e-handelssajter eftersom dessa ofta har ett större utbud av varor med lägre priser jämfört med norska e-handelssajter.18 Svenska företag uppger samtidigt att försäljningen gentemot Norge skulle kunna vara mycket större om det inte hade varit för de handelshinder som existerar i landet. En företagare uttryckte det så här: ”Norge borde vara den naturliga första marknad som svenska e-handlare väljer att expandera till men det är tyvärr väldigt problematiskt att bedriva e-handel där”. Nedan beskrivs de två typer av problem i Norge som har återkommit i våra kontakter med svenska e-handelsföretag: krav på lokal etablering vid registrering av toppdomän samt tullar och tullprocedurer. Beskrivningarna nedan återger hur respektive problem ser ut just i Norge medan mer generella beskrivningar av problemen återfinns ovan i (avsnitt 3.1 och 8.1). Andra problem som företag har tagit upp i relation till Norge, men som inte beskrivs i detalj här, är förbud mot lagring av personnummer och dubbelbeskattning. 10.1. Krav på lokal etablering vid registrering av norsk toppdomän I Norge finns krav på att företag och privatpersoner som vill registrera en norsk toppdomän måste vara lokalt etablerad i landet – antingen i form av ett aktiebolag eller en norsk utländsk filial (NUF). Denna typ av krav fungerar indirekt som ett hinder mot gränsöverskridande handel eftersom sökmotorer på internet rankar webbplatser med norska toppdomäner högre än webbplatser med icke-norska toppdomäner. Företag som är har en norsk toppdomän (”.no”) kommer alltså att synas bättre och i förlängningen få fler träffar när kunder i Norge gör en sökning på en vara eller tjänst, jämfört med företag som endast har en svensk toppdomän. Dessutom kan man anta att kunderna i Norge känner sig ”tryggare” och mer villiga att handla via en sida som har en norsk toppdomän jämfört med en svensk. För att inte gå miste om potentiella kunder väljer många svenska företag därför att starta ett bolag eller en filial i Norge. Detta är dock kostamt och något som mindre e-handelsföretag många gånger inte har råd med. Alternativt kan företag välja att ”hyra” toppdomänrättigheter av så kallade domänhanteringsföretag i Norge eller betala för att få ett lokalt momsombud som i sin tur registrerar en toppdomän åt företagen. Utöver kravet på lokal etablering har Norge dessutom en begränsning i antalet subdomäner som företag får registrera. Denna begränsning är ett problem för svenska e-handelsföretag som vill registrera flera subdomäner under sin norska toppdomän. 20 10.2 Norska tullprocedurer upplevs som onödigt komplicerade och tidskrävande De norska tullprocedurerna har av de företag som Kommerskollegium varit i kontakt med beskrivits som ”föråldrade” samt tidskrävande och kostsamma att anpassa sig till. Ett stort klädesföretag berättade att dessa hade bidragit till att företaget valt att placera ett centrallager i Norge för att därifrån serva den norska marknaden. Företagets leveranser till länder inom EU sköts från ett centrallager i Sverige men de norska tullprocedurerna gjorde att företaget ansåg det vara billigare och smidigare att investera i ett centrallager placerat i Norge. I praktiken är det inte tullproceduren i sig som är krånglig utan de bakomliggande skattelagarna gällande mervärdesskatt. När svenska företag säljer varor direkt till konsumenter i Norge måste antingen företaget eller konsumenten hantera de tulloch momsavgifter som uppstår vid införsel av varorna till landet. Företag väljer oftast att hantera dessa själva, för att de annars riskerar att förlora kunder om de väljer att lägga över ansvaret på konsumenterna. Den norska mervärdesskattelagen som reglerar denna hantering uppfattas av många företag som föråldrad och inte anpassad till den gränsöverskridande e-handeln. Utformningen av den norska mervärdesskattlagen leder enligt företagen till att de har att välja på att antingen etablera sig lokalt i Norge för att lättare sköta momshanteringen eller att anlita en norsk momsrepresentant som tar över ansvaret för hanteringen. För de företag som väljer att etablera sig i Norge kan de välja mellan att antingen starta ett eget aktiebolag (aktieselskap, AS) eller öppna en filial (norsk utlandsfilial, NUF). Registreringskostnad är 2 580 NOK för NUF och 6 190 NOK för ett AS plus krav på att företagen har 30 000 NOK i aktiekapital. Företagen kan efter registrering av NUF eller AS hantera den lokala momsadministrationen själv, förutsatt att den kunskapen finns. I båda fallen krävs ett fast driftställe och adress i Norge. Företagen blir även underställda norska lagar och regler om revisions- och skatteplikt. De företag som inte önskar eller anser sig ha råd med att starta ett eget aktiebolag eller filial i Norge kan istället anlita en norsk momsrepresentant som tar över ansvaret för momshantering. De företag som erbjuder denna typ av tjänst är oftast revisionsbyråer. Etablering genom att anlita en representant kan närmast jämföras med att outsourca sin fakturering, kortbetalningar och redovisning. Uppstartningskostnaden för denna tjänst har uppgetts variera mellan 10 000-50 000 SEK. Löpande hantering av kundfakturor, momsavstämning och skattedeklaration debiteras från cirka 800 SEK i timmen och uppåt. Dessa belopp ger en bra indikation på hur kostsamma Norges tullprocedurer, eller snarare skatteregler, är för svenska e-handlare. Ett annat problem är att företag inte får momsregistrera sig i Norge förrän man har sålt varor som överskrider ett värde om 50 000 NOK. Företag kan dock ansöka om förskottsregistrering av framtida moms, mot att företaget kan intyga om att försäljningen kommer att överstiga detta belopp inom en rimlig tid, t.ex. genom att visa utvecklingen i sin affär på sin hemmamarknad. 21 11. Fallstudie: Appmarknaden Mobilapplikationer, så kallade appar, är mjukprogramvara anpassad till smarta telefoner och surfplattor som användaren själv enkelt kan ladda ner och installera. Appmarknaden har vuxit explosionsartat de senaste åren och har skapat nya möjligheter för företag som tack vare appar snabbt och enkelt kan nå ut till kunder på en i praktiken global marknadsplats. Då kostnaden för att utveckla, marknadsföra och distribuera appar är så pass låg har appmarknaden särskilt gynnat små företag och entreprenörer som utvecklar programvara. Över 85 procent av de bästsäljande apparna 2011 var utvecklade av små företag – majoriteten av dessa var företag med mindre än tio anställda.19 Företag i andra sektorer gynnas också av appmarknaden då många appar tillhandahåller funktioner som effektiviserar verksamheten och sänker produktionskostnader för företag. Litteraturen kring appmarknaden och hur den är kopplad till internationell handel och handelspolitik är dock begränsad. Vi har därför valt att titta närmare på denna tjänstesektor för att se om den lider av några handelspolitiska hinder och problem.20 11.1 Varför är appmarknaden intressant? Appmarknaden är intressant av tre skäl. För det första är sektorn ny – den existerade inte före 2008 då Apple introducerade appar till sin iPhone21 – och har vuxit lavinartat. Idag är appar i princip lika viktiga som webbplatser som en kanal för kundintegration. Tidigare användes appar främst som ett sätt för företag att bygga sina varumärken på, det vill säga ett sätt att synas men inte alltid med mycket innehåll. Idag används appar i allt högre utsträckning som stöd för olika tjänster och transaktioner. Enligt ett företag sker t.ex. 15 procent av alla bokningar av flygbiljetter genom appar. Sannolikt kommer fler och fler företag i olika sektorer att satsa på att sälja sina varor och tjänster via appar för att på sätt nå nya kunder och vinna marknadsandelar. För det andra är Sverige framgångsrikt i denna sektor och var tidigare ett spjutspetsland när det gäller apptillverkning och apputveckling. Idag har främst Holland, Storbritannien och USA kommit ikapp Sverige i termer av marknadsandelar. Sverige är dock fortfarande en viktig aktör i sektorn med framgångsrika app- och spelkluster i bl.a. Stockholm. Det tredje skälet är att appar automa- 22 tiskt blir globala. Företag som internationaliserar sin verksamhet med hjälp av en app följer alltså inte den traditionella internationaliseringsvägen, från grannland till Europa till världen. De två dominerande systemplattformarna för appar är Apples operativsystem iOS, där apparna distribueras och säljs genom App Store, och Googles system Android, där apparna främst säljs genom Google Play.22 Apple och Googles operativsystem är idag dominerande och utgör idag nästan 80 procent av marknaden.23 11.2 Hinder och problem Ett problem för appsektorn är de höga roamingavgifterna som fördyrar användandet av appar när användaren befinner sig utomlands.24 Detta är enligt ett apputvecklingsföretag vi har varit i kontakt med ett stort problem, speciellt utanför EU. Roamingavgifter diskuteras mer utförligt i avsnitt 9.1. Piratnedladdning är ett problem för appsektorn och enligt ett företag är uppemot 30 procent av alla appar som används idag piratkopierade. Flera företag uppger också att det är svårt att få tag på Apple och Google för att få hjälp med att t.ex. komma åt appar som gör varumärkesintrång. Ett företag ansåg att Apple och Google borde ha bättre kontroll över vad som läggs ut och, genom att de godkänt apparna, vara medskyldiga till eventuella brott (eller åtminstone ha ett lagligt krav på att snabbt åtgärda uppmärksammade intrång). Det centrala problemet för appsektorn verkar, enligt de apputvecklingsföretag vi har intervjuat, vara kopplade till de villkor som främst Apple ställer på företagen när de vill distribuera sina appar via plattformen App Store. Detta togs genomgående upp av de apputvecklingsföretag Kommerskollegium har varit i kontakt med. Appar till Apples iPhone och iPad får endast distribueras genom App Store. Androidappar får däremot säljas fritt men Google Play är ändå den dominerande plattformen bland Androidanvändare. Försäljningen av iPhone/iPad-appar är alltså låst till Apples plattform medan Androidappar är starkt bundna till Googles plattform. Dessa uppskattas samtidigt av apputvecklingsföretagen då de fungerar som effektiva distributions- och betalningskanaler för företagen. De menar också att kostnaden för att använda sig av dessa plattformar – Apple och Google tar 30 procent av intäkterna – är acceptabel. Dessutom ökar trygghetskänslan bland appkonsumenter då samtliga appar som finns tillgängliga på plattformarna har blivit godkända av Apple respektive Google. Dock är inlåsningseffekten stor och företagen uppger att de känner sig utelämnade till Apple och Googles välvilja och villkor. Ett företag menade att ”man har inte kontroll på det sätt man önskar”. För företagen handlar det om att balansera fördelarna med att ha tillgång till en enkel distributionskanal mot nackdelarna med ett system som är strikt styrt av ägaren. Ett problem som har tagits upp av företagen är att Apple många gånger ändrar avtalsvillkoren för appar som kunder redan har laddat ner. Användarna måste alltså acceptera de nya villkoren för att kunna fortsätta använda appen. Ett annat problem är att Apple många gånger ställer krav på vad en app ska innehålla för att bli godkänd. Ett företag uppgav att Apple t.ex. inte tillåter appar som innehåller politisk satir. Apple kan även hindra att appar innehåller vissa funktioner som Apple vill förbehålla sig ensamrätten till att tillhandahålla själva. Apple begränsar exempelvis möjligheten till att inkludera externa länkar för betalning. Istället måste alla betalningsfunktioner vara kopplade till Apples betalningssystem som i sin tur drar av 30 procent på dessa betalningar som avgift.25 Exemplen ovan illustrerar hur företagen inte tillåts utveckla sina appar utifrån sina egna premisser utan är tvungna att underordna sig Apples icke- transparanta villkor. Detta kan även exemplifieras med ett inom branschen välkänt fall som handlar om den svensktillverkade appen iKamasutra. Appen växte snabbt i popularitet efter sin lansering och blev känd för att vara den bästa och snyggaste ”kamasutraappen” på marknaden. De tecknade bilderna av delvis nakna människor som visades i appen ansågs dock av Apple vara för vågade och företaget krävde att apputvecklaren skulle göra bilderna mindre explicita. När utvecklaren väl gjort detta så valde dock Apple att inte publicera appen med argumentet att det redan fanns för många appar i denna kategori. Detta exempel visar på det flera företag har gett uttryck för i våra intervjuer, nämligen att Apple bestämmer vilka företag som tillåts sälja sina appar via deras plattform baserat på icke-transparanta och oförutsägbara regler.26 Ett annat problem som togs upp var kopplat till mjukvarupatent och att Apple stoppar appar som de påstår gör intrång på patentskyddad mjukvara. Det stora problemet för företagen är att de inte vet hur och var man hittar information om existerande patent. Detta är ett problem i linje med de problem kring transparens och immaterialrätt som beskrivs ovan (avsnitt 6.3). 23 12. Slutsatser I denna studie har Kommerskollegium kartlagt e-handelshinder utanför EU baserat på intervjuer med svenska företag. Resultaten visar att svenska företag möter en rad e-handelshinder i länder utanför EU: alltifrån krångliga tullprocedurer, korruption, brist på information om lagar och regler, immaterialrättsintrång till internetcensur. Vissa av hindren har sin grund i nationella regelverk medan andra hinder är tekniska eller logistiska till sin natur. De länder som framstår som mest problematiska för svenska företag är Norge, USA, Ryssland, Ukraina och andra östeuropeiska länder. Att dessa länder stack ut återspeglar troligtvis det faktum att svensk e-handel gentemot dessa länder också är stor. En intressant slutsats man kan dra utifrån våra intervjuer är att svenska företag upplever att de flesta e-handelshinder som existerar i länder utanför EU är desamma som dem inom EU. Ett företag uttryckte det så här: ”Det är inte enkelt att bedriva e-handel någonstans, varken inom eller utanför EU”. Detta tyder dels på att e-handeln inom EU inte fungerar felfritt, dels på att många av de problem som måste lösas inom EU även måste lösas gentemot tredje land. Exempel på hinder som är vanliga både inom och utanför EU är informationsbrist, skillnader i konsumenträtt, immaterialrättsliga hinder och krav på lokal etablering. Samtidigt uppger företagen att dessa hinder ofta är större och mer betungande i länder utanför EU. Andra hinder stöter dock företagen endast på i länder utanför EU, såsom internetcensur och tullar. Det är svårt att avgöra vilka av de kartlagda hindren som är störst för svenska företag, men de hinder som genomgående togs upp var bristen på information om lagar och regler, skillnader i konsumenträtt och krav på webbplatsinnehåll, tullrelaterade problem samt immaterialrättsliga hinder. Vissa av hindren som har kartlagts är specifika för just e-handeln, exempelvis registrering av toppdomäner och krav på skriftliga kontrakt. Andra hinder är gemensamma med den traditionella handeln men samtidigt mer betungande för e-handlare, exempelvis tullrelaterade problem, skillnader i konsumentätt och immaterialrättsliga hinder. Vi menar att dessa hinder påverkar e-handeln mer negativt på grund av dess specifika egenskaper: e-handlare bedriver försäljning till ett stort antal marknader samtidigt, är sällan etablerade på de marknader de säljer till, är ofta små, och skickar ofta flera små försändelser istället för enstaka stora. Vad kan då göras för att minska de hinder som e-handeln idag präglas av? Eftersom hindren är av 24 så varierande karaktär – vissa hinder är rättsliga, andra kopplade till betalningssystem, logistik eller bristande konkurrens etc. – finns det inte någon enkel lösning att tillgå. Dessutom kan många hinder vara berättigade då de behövs för att uppnå andra centrala mål i samhället, såsom konsumentskydd, dataskydd och skydd av den personliga integriteten. I dessa fall är det dock viktigt att lagar och regler är transparenta och förutsägbara samt att de utformas på ett sätt som är så lite handelshindrande som möjligt. Allt detta pekar på att olika lösningar inom olika forum måste sökas för att göra den internationella e-handeln mer öppen. Många av hindren faller inom ramen för Världshandelsorganisation WTO:s regelverk. Den internationella handeln med tjänster regleras av tjänstehandelsavtalet GATS och handelsrelaterade immaterialrätter regleras i TRIPS-avtalet. Det är möjligt att många av de handelshinder som har kartlagts i denna rapport inte är förenliga med flera WTO-länders åtaganden i dessa avtal. Sverige och EU kan i sådana fall inleda dialoger med dessa länder för att uppmuntra dem att leva upp till sina internationella åtaganden. För att förbättra det internationella samarbetet mot immaterialrättsintrång har EU och ett antal andra länder även förhandlat fram ACTA (Anti-Counterfeiting Trade Agreement). Avtalet har inte trätt ikraft i Sverige och EU då Europaparlamentet nyligen röstade nej till avtalet. E-handelsfrågor diskuteras även i WTO:s arbetsprogram för e-handel som upprättades 1998 i syfte att analysera handelsrelaterade frågor som uppstår vid e-handel. Inom ramen för arbetsprogrammet presenterade EU och USA 2011 tio gemensamma principer som stödjer expansionen av Informations- och kommunikationsteknologi (IKT) och gränsöverskridande e-handel27. Principerna handlar bland annat om att myndigheter inte ska diskriminera utländska tjänsteföretag i för e-handeln viktiga sektorer eller omotiverat begränsa tillgången till information över nationsgränserna. Om fler länder implementerade dessa principer i sin nationella lagstiftning skulle det vara ett viktigt steg i rätt riktning mot en mer öppen internationell e-handel. Ett annat internationellt initiativ som skulle ha stor potential att öppna den gränsöverskridande e-handel är det förslag till ett plurilateralt tjänstehandelsavtal, kallat ”International Service Agreement” (ISA), som för närvarande diskuteras bland ett antal länder, däribland EU. Ett sådant avtal skulle kunna leda till nya åtaganden och discipliner som går längre än de i GATS och som skulle gynna den internationella tjänstehandeln generellt men även den gränsöverskridande e-handeln. Vad gäller e-handlarnas problem med besvärliga tullprocedurer skulle ett viktigt steg i rätt riktning tas genom ett nytt internationellt avtal om förenklade handelsprocedurer som just nu förhandlas inom WTO.28 EU och Sverige kan även inom ramen för bilaterala frihandelsavtal och dialoger försöka hantera flera av de hinder som har tagits upp i denna utredning. Exempelvis kan man försöka uppnå ömsesidiga erkännande av digitala betalningssystem och e-signaturer, förstärka det mellanstatliga samarbete för att skydda immaterialrätter i den digitala miljön samt göra åtaganden som öppnar upp den gränsöverskridande tjänstehandeln i sektorer som är viktiga för e-handeln, såsom IT-, telekom- och datatjänster. En annan för e-handeln viktig fråga som hittills fått lite uppmärksamhet i EU:s frihandelsavtal är gränsöverskridande datalagring och dataöverföring. EU bör i framtida frihandelsavtal försöka uppnå åtaganden där parterna binder sig till att inte införa eller upprätthålla omotiverade hinder för elektroniska informationsflöden över gränserna.29 Inom EU har mycket gjorts för att harmonisera de regelverk som påverkar e-handeln. Även om detta är bra för e-handeln inom EU är det samtidigt viktigt att unionens interna lösningar inte skapar nya barriärer för e-handeln med tredje land. För att undvika detta bör EU i möjligaste mån utforma sin lagstiftning baserat på framgångsrika lösningar som redan har uppnåtts i andra länder. Ett annat alternativ är att ”exportera” EU-lösningar genom att inkorporera dessa i EU:s frihandelsavtal. EUkommissionen lade nyligen fram ett förslag om upprättandet av en gemensam europeisk köplag (Common European Sales Law) som företag i EU ska kunna tillämpa på frivillig basis. Detta är tänkt att minska den osäkerhet som uppstår hos både företag och konsumenter om vilka köpvillkor som gäller vid köp som sker via internet. För att underlätta tvister mellan köpare och säljare undersöker kommissionen även möjligheten att ha en webbplatsbaserad tvistlösningsmekanism, en ”one-stopshop”, som konsumenter i EU enkelt ska kunna använda sig av. Lösningar som dessa skulle, när de väl har införlivas inom EU, kunna expanderas till andra länder genom att inkorporera dem i EU:s frihandelsavtal. Slutligen finns det mycket att göra inom Sverige och EU som skulle förbättra förutsättningarna för e-handeln. Myndigheter och branschorganisationer bör skapa mer lättillgänglig information riktat till företag om vilka lagar, regler, betalningsmetoder och logistiklösningar etc. som gäller både på sina egna samt andra länders marknader. Exportrådets nätbaserade e-handelsguide (se avsnitt 2) är ett bra exempel på ett sådant initiativ. Flera av de handelshinder som har kartlagts i denna studie finns även på EU-nivå och i flera EU-länder. Ett exempel är kravet på lokal etablering för att registrera lokala toppdomäner30. Om den gränsöverskridande e-handeln inom EU blir mer öppen kommer det att leda till ökad konkurrens, bättre kvalitet och lägre priser på de varor och tjänster som både privatpersoner och företag i EU konsumerar. Avslutningsvis har arbetet med denna studie, inklusive diskussionerna vi haft med olika företag, styrkt tanken om att det är dags att sluta betrakta e-handel som något annorlunda och nytt. Handel via internet medför sina specifika problem men är i sig egentligen inget annat än ”handel”. Internet är idag en integrerad del av svenska företags affärsmodeller. Såväl stora företagsjättar som små enmansföretag har idag en etablerad närvaro på intenet och handel med hjälp av digital kommunikation är standard för många företag, inte minst i handeln mellan företag. En talande siffra i sammanhanget är att tillverkningsindustrin är den sektor i Sverige där e-handel utgör den högsta andelen (27 procent) av företags intäkter.31 E-handeln är med andra ord viktig för hela ekonomin och inte enbart för enskilda sektorer så som detaljhandeln eller IToch telekomsektorn. Minskade hinder för den gränsöverskridande e-handeln skulle med andra ord ha positiva effekter på resten av ekonomin, inklusive den traditionella internationella handeln. Allt detta pekar på att det blir allt mindre relevant att i policysammanhang hantera e-handel som en separat fråga. Om den gränsöverskridande e-handeln ska kunna nå sin fulla potential krävs det att e-handelsfrågor blir en integrerad del av handelspolitiken och inte som idag hanteras separat i exempelvis frihandelsförhandlingar. Frågor som tidigare inte har uppmärksammats i handelspolitiska sammanhang men som idag har stor betydelse för företags möjlighet att bedriva handel, så som dataöverföring och roaming, bör bli en naturlig del av den handelspolitiska agendan. Om inte detta sker riskerar politiken att hamna på efterkälken och komma i otakt med företagens verklighet i den digitala ekonomin. 25 Bilaga - Frågeformulär som har använts vid företagsintervjuer 1. Generella legala hinder kring e-handel ••”Förbud” mot e-handel - antingen i sin helhet eller för vissa varor/tjänster? ••Krav på bosättning eller etablering (för att få sälja vissa varor/tjänster, få etablera nationell toppdomän, för att få spara personuppgifter)? ••Regler som medför ett faktiskt, men inte juridiskt, krav på bosättning eller etablering (försäljning kräver lokal licens, kapital från lokal partner, deponering av kapital etc)? 2. Immaterialrättsliga hinder ••Krav på licenser för att få använda skyddat materia? ••Svårt att identifiera berörda parter för att teckna användarlicens? ••Kostnaderna för att erhålla rättigheter är för höga? ••Piratkopiering av skyddat material? ••Intrång på företagets varumärke? ••Andra har använt lösningar som vi har patent på? ••Olika produkter/tjänster kan patenteras i olika länder? ••”Domain grabbing” (andra har registrerat domännamn i vårt namn) ? 3. Konsumenträttsliga hinder ••Skillnader/oklarheter gällande ångerrätt? ••Skillnader/oklarheter gällande returer? ••Avsaknad av snabb och billig tvistlösning får kunder att avstå från att handla? 26 4. Skatter ••Dubbelbeskattning? ••Olika tolkning om vara/tjänst i olika territorium? ••Oklara momsregler? ••Mervärdesskatter som är diskriminerande? 5. Betalningar ••E-fakturor/e-signatur godkänns ej? ••Andra regler eller teknisk standarder gällande e-fakturor / e-signaturer? ••Olika regler kring kortbetalning? 6. Hinder gällande innehåll ••Censur? ••Krav/förbud på visst innehåll? ••Regler kring hantering av personuppgifter? 7. ”Traditionella” handelspolitiska hinder (ej specifika för e-handel) ••Höga tullar? ••Krånglig/långsam tullhantering? ••Produktanpassning? ••Provning/certifiering? ••Offentlig upphandling? ••Lokala standarder? ••Standarder framtagna av staten där privata föredras alt. tvärtom? Noter 1 Kommerskollegium (2011) 2 Sektorerna tele- och datakommunikation, verkstadsindustrin och tjänstesektorn är tyvärr mindre välrepresenterade i vårt urval av företag då dessa inte var lika intresserade av att delta i vår undersökning. 3 EU-kommissionen (2011b) 4 Electronic Data Interchange (EDI) innebär överföring av strukturerad information enligt överenskommet format. EDIFACT är en vanligen accepterad standard. 5 Tullager är en godkänd plats där företag kan lagra egna och andras otullade varor (om de ej ska säljas direkt). Företagen betalar tull och avgifter när de säljs och slipper ligga ute med pengar för hela lagret. 6 Se Tullverkets (2012) 7 Att lösa tvister relaterade till B2B-affärer (business-tobusiness) är enklare då företagen i förväg har kommit överens om vilka villkor som ska gälla för den aktuella affären. 8 Karlsson, Lars-Ingmar (2012) 9 Appel, Martin (2011) 10 Se även IT & Telekomföretagen (2012) 11 Organisationen STIM, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå, är en s.k. organisation för kollektiv rättighetsförvaltning som tar tillvara medlemmarnas ekonomiska intressen. Organisationen ger tillstånd (licens) till den som vill använda och sprida musik och inkasserar sedan ersättningen och fördelar denna till sina medlemmar. Underlaget för betalning är rapporter om vilken musik som spelats, spelats in, laddats ned eller strömmats. STIM har avtal med många av sina systerorganisationer i andra länder, vilka ska bevaka att svenska upphovsmän och deras musikförlag får betalt när musik framförs i utlandet. 12 Se EU-kommissionen (2010) och Kommerskollegium (2011) 13 En studie, beställd av brittiska regeringen, menar att detta beror på komplicerade procedurer, de många inblandade organisationerna, problemen med att hitta vem som äger vad och i vilket land osv. (Intellectual Property Office 2011) 14 Se EU-kommissionen (2012) 15 För en mer utförlig beskrivning av de handelspolitiska aspekterna av molntjänster, se Kommerskollegium (2012) 16 Moneybookers.com (2012) 17 Posten, Svensk Distanshandel och Handelns Utredningsinstitut (2011) 18 Posten Norden (2010) 19 Association for Competitive Technology (2012) 21 En intressant referens är att Apples grundare Steve Jobs från början inte själva trodde att apparna hade så stor kommersiell potential som de senare visade sig ha. Det var först när han såg appen ”Ocarina” (som gör att mobilen kan användas som lergök) som han förstod apparnas potential (se http://computersweden.idg.se/ 2.2683/1.292607/fran-flojt-till-app-ekonomi) 22 Apple har idag över en halv miljon appar tillgängliga via App Store medan Google Play har ca 425 000 appar tillgängliga – men Google utvecklas mycket snabbare bl.a. då systemet är större än Apples (se http://www.appbrain. com/stats/number-of-android-apps och http://www.apple. com/se/iphone/built-in-apps/app-store.html) 23 Wallström, Martin (2012) 24 Roamingavgifterna är endast ett problem för användandet av sådana appar som måste vara uppkopplade mot Internet. 25 Ett exempel på detta ges i Markander, Mikael (2012) 26 Detta exempel beskrivs även i Velazco, Chris (2012) 27 World Trade Organization (2011) – ”Communication from the European Union and the United States: Contribution to the Work Programme on Electronic Commerce”, WTO S/C/W/338 28 Förhandlingarna inom WTO om ett avtal om förenklade handelsprocedurer (Trade Facilitation) omfattar samtliga WTO-medlemmar och har pågått sedan år 2004. Förhandlingarna omfattar även åtaganden från utvecklade länderna om att ge tekniskt bistånd och stöd till kapacitetsuppbyggnad för utvecklingsländer som inte har tillräckliga resurser till att modernisera främst sina administrativa tullprocedurer. 29 Åtaganden om att inte begränsa elektroniska informationsflöden över gränserna har bland annat gjorts i frihandelsavtalet mellan USA och Sydkorea samt diskuteras inom ramen för de nu pågående förhandlingarna om ett stillahavspartnerskap (Trans-Pacific Partnership, TPP), i vilket bl.a. USA, Australien och Nya Zeeland ingår. Åtagandena i dessa avtal bör studeras närmare och kan eventuellt fungera som utgångspunkt för EU i framtida frihandelavtalsförhandlingar. 30 Tyskland, Finland och Estland tillämpar krav på lokal etablering för registrering av toppdomän. Kravet gäller också inom hela EU när företag och privatpersoner ska registrera toppdomänen .eu (se Förordning (EG) nr 733/2002 den 22 april 2002 om inrättande av toppdomänen .eu) 31 E-handeln för den svenska tillverkningsindustrin sker i huvudsak via elektronisk dataöverföring (EDI), d.v.s. automatisk överföring av beställningar, fakturor, frakthandlingar o.s.v. som skickas i ett standardiserat elektroniskt format (The Boston Consulting Group 2011) 20 De problem som framförts, liksom beskrivningen av Sveriges position, är baserad på intervjuer med företag i branschen, om ej annat anges. 27 Referenser Appel, Marin (2012) - ”Test: Bästa e-bokläsaren just nu”, 21 april 2012 Tillgänglig på www.idg.se Karlsson, Lars-Ingmar (2012) - ”Du är rättslös om du shoppar på fel nätsidor”, Dagens Nyheter, 8 maj 2012 Association for Competitive Technology (2012) – “Response to Department of Commerce, Request for Comment Docket No.120214135­2135­01” Tillgänglig på: www.ntia.doc.gov Markander, Mikael (2012) – ”Dropbox-appar stoppades från App Store”, Mac World 30 maj 2012 Tillgänglig på: www.macworld.idg.se EU-kommissionen (2010) – ”Meddelande om en digital agenda för Europa” KOM(2010)245 slutlig EU-kommissionen (2011a) – ”Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre marknad för e-handel och nättjänster”, Meddelande COM(2011) 942 EU-kommissionen (2011b) – ”Trade aspects of electronic commerce”, informellt diskussionspapper till informella mötet i Handelspolitiska kommittén för tjänster och investeringar, 13/14 oktober 2011 EU-kommissionen (2011c) – ”Meddelande: ”En inre marknad för immateriella rättigheter”, KOM(2011) 287 slutlig” EU-kommissionen (2012) – ” Upphovsrätt: Kommissionen föreslår förenklat system för musiklicenser på den inre marknaden”, Pressmeddelande 2012-07-11 Förordning (EG) nr 733/2002 den 22 april 2002 om inrättande av toppdomänen .eu Intellectual Property Office (2011) – “Rights and Wrongs: Is copyright licensing fit for purpose for the digital age?” Tillgänglig på: www.ipo.gov.uk/ IT&Telekomföretagen (2012) - “Seizing the Digital Opportunity – conference on digital growth and innovation”, 20 januari 2012 Tillgänglig på: http://www.itotelekomforetagen.se/ debatt/debatt_opinion-ny/dsm-konferens 28 Kommerskollegium (2010) – ”e-faktura i gränsöverskridande handel” Kommerskollegium (2011) - ”Kartläggning av e-handelshinder inom EU – 20 exempel på handelshinder på den digitala inre marknaden” Kommerskollegium (2012) – ”Hur gränslöst är Molnet? En introduktion till cloud computing och internationell handel” Moneybookers.com (2012) - “What are you doing with your hands as you read this page?” Tillgänglig på: www.moneybookers.com/ Posten, Svensk Distanshandel och Handelns Utredningsinstitut (2011) - ”E-barometern 2011 Q4” Posten Norden (2010) - ”Distanshandeln i Norden 2010 - En rapport om nordbors vanor och attityder till distanshandel” The Boston Consulting Group (2011) – “Sverige Online. Hur internet omvandlar den svenska ekonomin” Tullverket (2012) – ”Returtullfrihet – vad är det?”. Tillgänglig på: www.tullverket.se Velazco, Chris (2012) – ”iKamasutra: A Tale of Sex, Love, and Apple App Store Rejection”, Tazaa News, 17 april 2012 Tillgänglig på: http://news.taaza.com/ Wallström, Martin (2012) – ”Storslam för Android och IOS”, 24 maj 2012 Tillgänglig på: www.idg.se 2012 09 Box 6803, S-113 86 Stockholm, Sweden Phone +46 8 690 48 00 Fax +46 8 30 67 59 E-mail [email protected] www.kommers.se