VIENI, APPAGA IL TUO CONSORTE
KOM, FÖLG DEN DIG TILBEDER
Duetten Vieni, appaga il tuo consorte – Kom, fölg den dig tilbeder är hämtad ur
akt 3 scen 1 i ”Orfeo ed Euridice - Orfeus och Eurydike”, en opera i tre akter.
som hade premiär på Burgtheater i Wien 1762.
TEXT:
Texten bygger på den grekiska gudasagan om lyraspelaren, sångaren, poeten och
religionsgrundare från Trakien som fick t.o.m. de vilda djuren att lyssna på sin
sång. Lyran hade han fått av Apollon och muserna hade lärt honom att spela på
den. När han förlorat sin maka Eurydike ville han inte längre ha med kvinnor att
göra. Då slet de trakiska kvinnorna honom i stycken under en dionysisk (=
hänryckt, livsberusad) orgie; Dionysos var vinguden i antikens Grekland.
Libretto: Ranieri de’ Calzabigi (1714-1795). Tysk-italiensk författare, librettist,
mångsysslare inom kulturområdet, affärsman och äventyrare. Han var son till en
affärsman i Livorno (Leghorn) nära Pisa, Italien. 1722 - 1729 studerade han vid
Jesuit College of Prato.
Hans första dikter till musik hyllade giftermålet mellan en fransk dauphin (=
kronprins) och Maria Teresa av Spanien.
1750 kom han till Paris där han bl.a. tillsammans med Casanova entreprenör för
ett lotteri. Där deltog han också i den s.k. buffoniststriden (1752)
(buffonisterna tog ställning för den vardagsnära italienska opera-buffan och mot
barockoperans utsvävande röstuppvisningar och överlastade utstyrsel) genom att
kritisera librettisten Pietro Metastasio i sin skrift ”Dissertazione su le poesie
drammatiche del Sig. Abatew Pietro Metastasio (1755).
1761-1773 var han ämbetsman i den nederländska ambassaden i Wien. Där kom
han i kontakt med Gluck tack vare greve Durazzo, som var intendent vid
hovteatern i Wien. Deras första samarbete gällde baletten Don Juan (1764).
Ranieri var en sann elev till Diderot och den störste och mest betydelsefulla
representanten för den franska upplysningstiden. Han producerade idéer och
libretto till tre av Glucks största viktigaste operor.
Paisello och Salieri är andra som tonsatt Ranieris libretton.
Handlingen: Orfeus sörjer sin hustru Eurydike som dött av ett ormbett. Amor
säger att han får gå ned i dödsriket för att hämta Eurydike till livet om han kan
tämja underjordens demoner med sin sång. Han får inte se sig om för då skulle
Eurydike åter falla tillbaka ner i dödsriket.
I akt III leder Orfeus Eurydike upp ur Hades (dödsriket). Hon undrar hur han
kom till dödsriket och varför han inte ser på henne. Hon är inte som förut ljuv,
älskvärd och undergiven utan i stället lidelsefylld, hetsig och svartsjuk. Hon
börjar tvivla på hans kärlek. Älskar han henne inte längre? Hon vill hellre dö än
leva utan hans kärlek. Till slut känner sig Orpheus tvingad att vända sig om. Då
faller Euridice död till marken. I sin förtvivlan sjunger han Che faró senza
Euridice. Han vill ta livet av sig, men Amor hindrar honom och uppväcker
Eurydike igen.
appagare= tillfredställa, förlika (sig med); consorte= make; mia vita= min älskling;
ombra= skugga, mörker; seguace= anhängare, medhjälpare; verrò av venire=
nalkas; intorno= omkring; tiranno= tyrannisk; afanno= sorg, beklämning; giammai=
aldrig; Numi= gudar; conosco= vetskapen; unire= förena, förbinda; insoffribile=
outhärdlig;
MUSIK: Christoph Willibald (Ritter von) Gluck (1714 - 1787). Tysk kompositör.
Han var son till en jägmästare och detta ledde till att familjen bodde på olika
ställen bl.a. i Böhmen.
1730 började Gluck sina studier vid universitetet i Prag, där han också var
organist i Tynkyrkan. Samtidigt tog han cello- och sånglektioner. Han bekostade
sitt uppehälle som fri musiker. 1734 kom han till Wien och arbetade då och då i
furst Lobkowitz’ privatkapell och i furst Melzis orkester i Milano.
Gluck debuterade som operakompositör 1741 på Teatro Regio Ducale med operan
Artaserse. Fram til 1745 skrev han ytterligare 7 operor i italiensk ”opera serie”
(allvarlig opera)-stil för scener i Milano, Venedig, Cremona och Turin. 1745 följde
han med fursten till London där två av hans tillfällighetsoperor (La Caduta de’
Giganti och Artamene) framfördes 1746. Han arrangerade också en konsert
tillsammans med Händel. Detta möte blev viktigt för hans vidare utveckling.
1752 bosatte han sig för gott i Wien. Där fick han av chefen för Burgtheater
och Kärtnertortheater, greve Durazzo, i uppdrag att komponera ”Theatral- und
Akademiemusik” för dessa teatrar. 1755 - 1765 skrev han flera små korta
italienska operor och bl.a. helaftonsoperan ”Il Rè pastore” (1756). Från 1758
skrev Gluck musik till flera komiska operor och bearbetade parisiska vaudevillestycken i vilka han la in nya arior. Det var först i och med opéra-comiques som
ensembletekniken utvecklades och man började använda sig dramatiskt av t.ex.
duetter. I den andra duetten i ”La Cadi Dupé” sjungs Qu’en dîtes-vous,
Monseigneur av Zelmire och Cadi i kontrasterande stil. Ett exempel på
kontrapunktduett är Maudit Ivrogne ur operan ”L’Ivrogne Corrigé”.
Ranieri de Calzabigi och Gluck träffas i Wien 1761. Tillsammans reformerar de
operagenren. Gluck påverkade också P Metastasio (han tonsatte 177 libretton av
honom) och J A Hasse.
De ville skapa verk med nya uttrycksprinciper i form av ”kraftfull och gripande
musik”. Det skulle vara enkla melodier med trohet gentemot text och handling.
Recitativ och aria skulle utgöra en musikalisk enhet. ”Orfeo ed Euridice - Orfeus
och Eurydike” var den första av tre reformoperor. De andra två var Alceste
(1767) och ”Parida ed Elena-Paris och Helena” (1770). I reformoperorna spelar
ensemblesång och kör en dominerande roll. Det är få men viktiga duetter –
duetter sjungna i ”halvköreffekt” eller duetter i dialogform eller duetter som
speglar de kontrasterande personligheterna.
Dessa operor kom som en reaktion på barockens ”opera seria”. Det var också en
uppgörelse med Metastasios schablonartade texter. Nytt var också Glucks
dramatiska accompagnatorecitativ och känslomättade arior utan tom virtuositet.
Han ville ”återföra musiken till dramat själv”
Deras reform kom också att påverka den gustavianska operan i Sverige.
Orfeus-rollen var tänkt för en kastratsångare. 1774 gjorde Gluck en reviderad
version som skulle framföras på Parisoperan. I den sjöngs Orfeus av en tenor.
1859 gjorde Berlioz ytterligare en bearbetning som kombinerar dessa båda
versioner. Det är den som man ofta använder numera.
Många kompositörer har inspirerats av Orfeusdramat t.ex. Jacopo Peri, Giulio
Caccini, Claudio Monteverdi, Luigi Rossi, Haydn, Paer, Fomin, Mlipieros, Krenek,
Milhaud, Rietis, Alfredo Casellas, Bent Lorentzen, Ingolf Gabold, Terje Rypdal,
Léo Delibes, Hector Berloz, Igor Stravinskij, Franz Liszt, Jean Louise Martinet,
Johann Gottlieb Naumann och Jacques Offenbachs parodiska Orfeus i
underjorden.
Att sjunga: Esprits de haine et de rage - Kom hat och hämdeandar (Armide,
1777), Canzoni amorose, Rassurez-vous (arr. för två lika röster W G
Whittaker/Oxford University Press). Lascia mi in pace (sopran+mezzo, ur ”Le
nozze d’Ercole e d’Ebe”), Ah pietà se di me senti, Minona lieblich und hold
(publicerad i Musikalische Blumenlese 1795 i Berlin) och Va, ti consola, addio (2
sopraner ur L’innocenza giustificata), Ne doute jamais de ma flamme
(countertenor+sopran, ur Ifigenia en Aulide).
Ola Beskow översättning av Orfeus & Eurydike gavs 1984 i Umeå och 1997 i
Göteborg. Den finns på Musik- och teaterbiblioteket.
VIENI, APPAGA IL TUO CONSORTE
Orfeo:
Vieni: appaga il tuo consorte.
Euridice:
No: più cara è a me la morte,
che di vivere con te.
Orfeo:
Ah crudel!
Euridice:
Lasciami in pace…
Orfeo:
No: mia vita, ombra seguace
verrò sempre intorno a te.
Euridice:
Ma perché sei sì tiranno?
Orfeo:
Ben potrò morir d'affanno,
ma giammai dirò perché.
Orfeo et Euridice:
Grande, o numi, è il dono vostro,
lo conosco e grata io sono
ma il dolor, che unite al dono,
è insoffribile per me.
KOM - - OCH LÄTTA MINA ÖDEN
Orpheus:
Kom - - och lätta mina öden!
Euridice:
Nej - - - mig liufvare är döden,
Än at lefva hop med dig.
Orpheus:
Ah hur hård!
Euridice:
Jag vil mig dölja.
Orpheus:
Nej - - - min kära, jag skall följa
Ständigt som en skugga, dig.
Euridice:
Men - - - hvarför så hårdt et hierta?
Orpheus:
Jag kan dö utaf min smärta,
Men den skall ej yppa sig.
Stor, o Gudar! är väl skänken,
Jag det vet; jag Er skall lofva
Euridice:
Men det qval - - som fölgt Er gåfva
Fast odrägligt är för mig.
Svensk text: Göran Rothman
Jag har denna text inskriven i noterna i min dator. Bara att mejla!
KOM, FÖLG DEN DIG TILBEDER
Orphee:
Kom, fölg den dig tilbeder!
Euridice:
Nej, det qval du mig bereder
Ska ej mer förnöja dig.
Orphee:
Min plåga se! . . .
Euridice:
Jag skal mig hämna!
Orphee:
Ack hårda! mig ej lemna!
Låt mig följa dina spår!
Euridice:
Kom at öpna mig dit hjerta!
Orphee:
Jag kan dö utaf min smärta,
Men jag den ej yppa får.
Tillsammans:
Gudar! vittnen til min plåga!
Hvad tröst kan jag då hoppas våga!
Se hvad öm, hvad häftig låga!
Hvad qval mig tär!
Lifvet mig en börda är.
Svensk text: A F Ristell
