Hur trodde man att
universum såg ut
förr i tiden?
Ursprunglig världsbild
Man trodde länge att jorden var en platt skiva omgiven av
vatten.
Ovanför denna fanns himlen formad som ett halvklot. På
detta himlavalv fanns stjärnorna.
Jorden i centrum
= den geocentriska världsbilden
Några hundra år f Kr insåg
dåtidens astronomer att jorden
var ett klot.
Dessa tankar ledde till att bl a
greken Ptolemaios förde fram
att jorden var universums
medelpunkt.
Runt jorden kretsade de sju
planethimlarna.
Från Nürnbergkrönikan 1493
Solen i centrum
= den heliocentriska världsbilden
Den polske astronomen Nikolaus
Kopernikus la fram en ny modell i sin
bok som kom ut 1543 där solen var
universums medelpunkt.
Runt solen kretsade planeterna
däribland jorden.
Bortom planeterna bar en gemensam
stjärnhimmel upp stjärnorna.
Detta trodde man också var det
klotformiga universums gräns.
Solen i centrum
= den heliocentriska världsbilden
Det dröjde länge innan någon
lyssnade på Kopernikus.
Omkring år 1600 visade både tysken
Johannes Kepler och italienaren
Galileo Galilei att planeternas
rörelser blir mycket enklare att
förklara om solen ligger i centrum.
Det fanns många som tyckte illa om
tanken att jorden inte skulle ligga i
centrum.
SOLEN
Solen är en stjärna. En stjärna är
ett jättestort klot av glödande gas.
Solen är också centrum i vårt
solsystem som består av jorden
och de andra planeterna som
snurrar runt solen.
När gasen i mitten av stjärnan
pressas ihop blir det så varmt att
gasen sänder ut ljus. I solens
centrum är det runt 15 miljoner
grader, på ytan är det bara
ungefär 6 000 grader.
Det är 150 miljoner kilometer
mellan jorden och solen och det
tar cirka åtta minuter för ljuset
från solen att nå oss.
Vår sol kommer att lysa i
åtminstone fem miljarder år till.
MERKURIUS
- Planeten som är närmast
solen.
- Något större än vår måne.
- Har nästan ingen atmosfär.
- Temperaturen kan variera
mellan -150˚C och 400˚C
mellan natt och dag.
- Fotograferades första gången
1974 av den amerikanska
rymdsonden Mariner 10.
- Ytan består av kratrar,
ringberg och slätter.
VENUS
- Kallas också morgonstjärnan
eller aftonstjärnan.
- Efter solen och månen är
Venus det ljusstarkaste objektet
på himlen.
- Venus är nästan lika stor som
Jorden.
- Atmosfären är mycket tjockare
än jordens och består mest av
koldioxid (96,5%), men även av
kväve (3,5%) och lite svavelsyra.
- Venus är den hetaste
planeten, ytan kan nå över
500˚C.
JORDEN = TELLUS
- 4,6 miljarder år gammal.
- Runt Jorden finns ett tunt lager
med luft som kallas atmosfären.
Den stäcker sig ungefär 10 mil
ovanför Jordens yta.
- Snurrar ett varv runt sin egen
axel på ett dygn.
- Det tar drygt ett år (365,24
dygn) för Jorden att färdas runt
solen.
- De olika årstiderna uppkommer
pga Jordens rörelse runt solen
samt jordaxelns lutning.
MARS
- Den planeten som liknar Jorden
mest på ytan.
- Den är mycket mindre än
Jorden och atmosfären är mycket
tunnare och består mest av
koldioxid.
- Det är större temperaturskillnader än på Jorden pga den
tunna atmosfären.
- Mars har en lutande axel, vilket
gör att den har årstider.
- Man har letat efter spår av
vatten på Mars, vilket skulle
kunna vara en förutsättning för
att liv har existerat.
- NASA har som mål att placera
människor på Mars år 2030.
JÄTTEPLANETERNA
- Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus.
- Saknar fast yta, finns alltså ingen tydlig gräns mellan planeten
och dess atmosfär.
- Roterar snabbt.
- Har många månar.
- Omges av ringar bestående av klippblock, sten, isbollar och grus
som rör sig i banor runt planeterna.
- Saturnus ringar upptäcktes på 1600-talet av den italienske
vetenskapsmannen Galileo Galilei.
- Övriga planeters ringar har upptäckts på senare år.
JUPITER
- Den största planeten, 300
gånger större än Jorden,
väger mer än dubbelt så
mycket som alla andra
planeter tillsammans.
- Man har hittat 63 månar
runt Jupiter, de största heter
Ganymedes (största månen i
solsystemet), Io (den enda
månen med aktiva
vulkaner), Europa (med ett
tjockt istäcke och kanske
flytande vatten) och Callisto.
SATURNUS
- Näst största planeten.
- Mest känd för sina fantastiska ringar.
- Man har hittat 46 månar runt Saturnus. Den största månen heter Titan och är den enda måne vi känner till
med egen atmosfär. 2005 landade rymdfarkosten Cassini/Huygens på Titan efter sju års resa.
- Den randiga ytan är kraftiga stormar med hastigheter på flera hundra meter per sekund.
URANUS
- Upptäcktes på 1700-talet, innan dess
trodde man att det var en svag stjärna.
- Den tredje största planeten.
- Planetens axel lutar 98 grader jämfört
med Jordens 23 grader, vilket gör att
den verkar rulla fram i sin bana runt
solen.
- Man har hittat 27 månar, där den
största är Titania.
NEPTUNUS
- Metangas i atmosfären ger
den blågröna färgen.
- Upptäckts 1846 efter man
kommit fram till att Uranus
bana inte stämde.
- Man känner till 13 månar
runt Neptunus, den största
heter Triton.
DVÄRGPLANETER
- I utkanten av solsystemet
finns Pluto som upptäcktes
1930.
- Pluto har en måne som heter
Charon som upptäcktes 1978.
- Man räknade tidigare Pluto
som den nionde planeten.
- Sedan man upptäckt flera
småplaneter bortanför Pluto
(Sedna upptäcktes 2003)
beslutade man 2006 att inte
längre räkna Pluto som en
planet.
Kometer
- En komet rör sig i en långsträckt ovalformad bana runt solen.
- Består till största delen av is och grus.
- När kometen närmar sig solen smälter isen och vattnet förångas. På så sätt skapas kometens typiska svans
som alltid är vänd från solen.
- Den mest känna kometen är Halleys komet.
Asteroider och meteoroider
- Småplaneter kallas asteroider, som ibland kan komma ganska nära Jorden. Flest asteroider rör sig i banor
runt solen mellan Mars och Jupiter.
- En asteroid som är mindre än 100 km tvärs över kallas meteoroid så länge den färdas runt solen.
Meteorer och meteoriter
- När ett gruskorn, en sten eller ett stort klippblock faller ner genom Jordens atmosfär uppkommer en meteor,
som vi i dagligt tal kallar för ett stjärnfall.
- En meteorit är en meteor som faller ner på jordytan. Den kan då åstadkomma stora kratrar.
- Många forskare tror att det var en jättemeteorit som för 65 miljoner år sedan utplånade dinosaurierna på
Jorden. Enorma mängder damm revs upp ur den jättelika krater som bildades och förmörkade himlen i flera
månader så att inte solstrålningen nådde jordytan.
