Mediebilden av psykisk ohälsa i samband med terrordåden i
Norge 2011. En innehållsanalys av nyhetspressens
rapportering.
Joel Rasmussen, Fil. Dr. Medie- och kommunikationsvetenskap, Örebro universitet.
1
Inledning
Den här rapporten presenterar en studie av svensk press och dess bild av psykisk ohälsa i samband
med Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge år 2011. Studien har finansierats av den nationella
kampanjen Hjärnkoll, som arbetar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha
samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiska olikheter. I arbetet ingår också att påverka den
offentliga bilden av psykisk ohälsa i Sverige. Bakgrunden till studien är att Hjärnkolls
omvärldsbevakning visar stora försämringar av mediebilden av psykisk ohälsa efter Anders Behring
Breiviks terrordåd i Norge 2011, med kraftigt stigande andel negativa nyheter om psykisk ohälsa än
tidigare. Psykisk funktionsnedsättning är en diskrimineringsgrund, och det finns därför ett lagstöd
som särskilt motiverar att mediernas representationer av psykisk ohälsa undersöks. I den mån
diskriminerande rapportering förekommer, ska den upphöra, annars strävar vi inte mot demokratiska
mål, med respektfulla och jämlika relationer. Studien av pressens rapportering om Breiviks terrordåd
och psykisk ohälsa är ett bidrag både till forskningsfältet om mediernas rapportering om psykisk
ohälsa och till den offentliga debatten.
Tidigare forskning
Forskning om mediebilder av psykisk ohälsa har bedrivits åtminstone sedan 1950-talet (se Taylor,
1957). Sedan dess och fram till nu visar en mycket stor mängd internationella studier att
massmediernas representationer av psykisk ohälsa är negativ, och de händelser som psykisk ohälsa
oftast relateras till är våldsbrott. I massmedierna behäftas den som har, eller antas ha, psykiska
problem med egenskaper som farlighet och oförutsägbarhet (Goulden et al., 2011; Olstead, 2002;
Rasmussen och Höijer, 2005; Rasmussen, 2007). Denna mediebild både påverkas av, och förstärker,
gamla kulturella stereotyper om psykisk ohälsa som kommer till uttryck även i populärkultur
(Rasmussen, 2007; Cross, 2010; Wahl, 1995).
Studier visar vidare att det förekommer en hierarkisering av olika psykiska problem i medierna,
vilket också sker kulturellt i samhället i övrigt (Cross, 2010). Studier som undersöker den mediala
framställningen av depression finner till exempel mindre sensationsbetonad och negativ rapportering
jämfört med studier som undersöker mediebilden av psykossjukdomar (Goulden et al., 2011).
Tyvärr stannar det inte vid att medierna representerar psykisk ohälsa på ett negativt och
kränkande sätt. Den negativa mediebilden – säkert i kombination med andra kulturella faktorer – har
effekter på medborgares attityder och beteenden. I en tysk studie undersöker Angermeyer och
Matschinger (1996) gruppers attityder och preferenser för social distans till personer med svåra
psykiska problem genom att göra jämförelser före och efter våldsbrott som har fått stor
medieuppmärksamhet och varit begångna av personer som har allvarlig psykisk ohälsa. Resultaten
visar på en signifikant försämring av attityderna och en ökad preferens för social distans. I en
amerikansk studie finner Thornton och Wahl (1996) att personer som har läst en tidningsartikel som
beskriver ett mord begånget av en person som har allvarlig psykisk ohälsa i ökad utsträckning ser
personer med psykisk sjukdom som farliga och visar mindre acceptans för dem som människor. I en
australiensisk studie fick unga personer återkalla minnen av berättelser om psykisk ohälsa. Det visade
sig att det fanns ett starkt samband mellan minnen av rapportering om våldsbrott och psykisk ohälsa
2
samt attityden att psykisk ohälsa är något som inte bör pratas om högt, samt synsättet att personer
som har psykisk ohälsa är svagare än andra personer (Morgan och Jorm, 2009).
I en metastudie som granskar 106 vetenskapliga undersökningar (från databaserna MEDLINE,
EBSCOHOST and PSYCINFO) om medierapportering och psykisk ohälsa visar det sig dock att genrer
som ledare och annat opinionsmaterial i pressen inte har undersökts, och enbart en studie
rapporteras ha undersökt nyhetstidningar online (Pirkis och Francis, 2012).
Föreliggande studie kan alltså bidra med ny kunskap genom att den fokuserar på pressens onlineartiklar samt genom att göra jämförelser av artiklar som publicerats på ledarplats, på nyhetsplats,
eller på kultur- och debattsidor. Vidare kan studiet av ett extremt fall ge möjlighet till
generaliseringar. Med tanke på brottets extrema karaktär, skulle man kunna tänka sig att pressen
skulle vara försiktig med att benämna specifika diagnoser som orsaksfaktorer i Breivik agerande,
eftersom tusentals människor som diagnostiserats med dessa sjukdomar riskerar att bli förknippade
med Skandinaviens värsta civila brott i modern historia. Risken för stigmatisering är förstås allvarlig.
Om en sådan försiktighet inte visas, kan man dra slutsatsen att ett det inte finns några gränser för
hur allvarliga brott pressen är beredd att attribuera till psykisk ohälsa. Konsekvensen blir också en
kollektiv skuldbeläggning av människor med psykisk ohälsa som reproduceras i samhället, vilket är en
effekt som har visats i en rad studier.
Syfte
Syftet med studien är att undersöka hur psykisk ohälsa framställs i nyhetspress i samband med
Anders Behring Breiviks terrordåd i Norge 2011. Följande forskningsfrågor undersöks för att besvara
syftet:
1. I vilken omfattning har rapporteringen handlat om Breivik och psykisk ohälsa kontra andra
förklaringar och teman?
2. I artiklar som nämner både Breivik och psykisk ohälsa; nämns diagnoser och i sådana fall
vilka, i vilken omfattning, och vilka karaktärsdrag hos Breivik blir sammankopplade med olika
psykiska diagnoser?
3. Vilka aktörer citeras/refereras i pressen om Breivik och psykisk ohälsa, och i vilken
omfattning?
4. I vilken mån iakttar artiklarna försiktighet i framställningen av psykisk ohälsa, med tanke på
de stereotypa bilder av psykisk ohälsa och farlighet som finns?
5. Vilka skillnader i framställningen av psykisk ohälsa framträder mellan nyheter, ledare, samt
debatt- och kultursidor?
Metod
Studien har genomförts i två steg. En förstudie har undersökt den första forskningsfrågan; i vilken
utsträckning rapporteringen har handlat om Breivik och psykisk ohälsa kontra andra förklaringar och
teman. Förstudien genomfördes med hjälp av sökningar på vissa ord i ett urval av tidningar i
databasen Mediearkivet. De sökord som användes redovisas i resultatsektionen. Huvuddelen av
studien, som undersöker forskningfråga 2-5, utgörs av en kvantitativ innehållsanays, där 231 artiklar
har lästs och innehållet har kategoriserats utifrån ett antal viktiga dimensioner. Undersöknings3
materialet utgörs av pressmaterial online som nämner både Breivik och psykisk ohälsa. Urvalet av
artiklar till den kvantitativa innehållsanalysen bygger på den omvärldsbevakning som Hjärnkoll
bedriver med hjälp av Lerdell Investigations. Lerdell Investigations har i sin tur inhämtat ett mycket
omfattande mediematerial om psykisk ohälsa via företaget Infopaq. För att få fram ett så relevant
material som möjligt har man använt nyckelord, komplementord, och exkluderande sökord. Man har
också kategoriserat materialet med hjälp av negativa sökord. Därefter har dubbla TT-telegram
sorterats bort. När föreliggande studie skulle genomföras exkluderades nyheter från tv-webbsidor,
radiowebbsidor, och bloggar eftersom de var för få för att vara meningsfulla att undersöka i en
kvantitativ studie. Efter att dessa urvalsprinciper tillämpats återstod 231 online-artiklar från 31
nyhetstidningar1 , publicerade mellan 2011-07-24 och 2012-09-27. Det är ovanligt att använda så
många olika nyhetstidningar i en kvantitativ innehållsanalys. Dock är det motiverat här eftersom vi
valde att enbart inkludera ett exemplar av masspublicerade TT-telegram. Detta reducerar antalet
artiklar kraftigt och motiverar studiet av en större mängd nyhetskällor (Bryman, 2012: 293). Den
mindre förstudien, som bygger på sökningar i Mediearkivet, använde samma tidningar i den
utsträckning det var möjligt. 27 av de 31 tidningar som fanns med i omvärldsbevakningen fanns
arkiverade i Mediearkivet. Huvuddelen av studien har som sagt genomförts med hjälp av kvantitativ
innehållsanalys. Det innebär att ett material kodas enligt en på förhand definierad mall. Det är viktigt
att materialet kodas på samma sätt oavsett kodare och tidpunkt för kodningen. Noggranna
instruktioner för kodningen angavs i en kodbok. Ett test som provade den s.k. intrakodarreliabiliteten
genomfördes med mycket gott resultat. 30 artiklar kodades utifrån samtliga dimensioner som skulle
studeras (d.v.s. hela kodboken), med fyra veckors mellanrum, med 98 procents likhet som resultat.
Testet indikerar att studien genomfördes med en hög grad av tillförlitlighet (Bryman, 2012).
Resultat
Översikt – pressens politiska respektive psykologiska fokus i rapportering om Breivik
Sökningar gjordes i Mediearkivet av 27 av de 31 tidningar som i övrigt ingick i undersökningen. Dessa
sökningar gjordes för att jämföra hur vanligt det är att pressen nämner Breivik och begrepp som
relaterar till psykisk ohälsa kontra begrepp som explicit relaterar till politik.
Språkbruket i pressen, och i synnerhet i opinionsmaterial som ledare och debattartiklar, är ibland
gammalmodigt när det kommer till beskrivningar av gärningsmän som har, eller skulle kunna ha, en
psykisk sjukdom. Ordet ”galning” är ett av de vanligaste bortsett från ord som har förledet ”psyk”.
1
Aftonbladet (aftonbladet.se), Båstad lokaltidningen (bastad.lokaltidningen.se), Borås tidning (bt.se), Dagens
Nyheter (dn.se), Dalademokraten (dalademokraten.se), Dalarnas tidningar (dt.se), Eskilstunakuriren
(ekuriren.se), ETC (etc.se), Expressen (expressen.se), Folket (folket.se), Folkbladet (folkbladet.se), Hesingborgs
dagblad (hd.se), Kristianstadsbladet (kristianstadsbladet.se), Länstidningen Södertälje (lt.se), Länstidningen
Östersund (ltz.se), Metro (metro.se), Nerikes Allehanda (na.se), Norran (norran.se), Norrbottenskuriren
(kuriren.nu), Norra Skåne (nsk.se), Norrländska socialdemokraten (nsd.se), Nya Wermlands Tidning (nwt.se),
Piteå-tidningen (pitea-tidningen.se), Svenska Dagbladet (svd.se), Sydsvenskan (sydsvenskan.se),
Södermanlands nyheter (sn.se), Upsala nya tidning (unt.se), Värmlandsfolkblad (vf.se), Västerbottens-kuriren
(vk.se), Ystads allehanda (ystadsallehanda.se), Östersundsposten (op.se)
4
Det är jämförbart med att pressen skulle använda ord som ”blatte” för att beteckna en person ur en
annan diskriminerad grupp. Den här förstudien måste ändå använda ordet ”galning”, trots att det är
ett starkt stigmatiserande ord, eftersom förstudien bygger på sökningar på olika ord som används
ofta i pressen.
Fler artiklar använder politiska ord än psykologiska när sökresultaten baseras på hela
tidningsartiklar
När hela artiklar studeras visar resultaten att det är ett rätt så jämt antal artiklar som nämner
sökorden Breivik*2 och psyk* – och Breivik och politisk*, 20.8 procent respektive 25.6. Dock är det
flera olika sökord med explicit politiskt fokus som blir träffrika. När tre olika sökord har använts är
det ännu större andel artiklar som använder det explicit politiska vokabuläret än det psykologiska
eller folkpsykologiska. Sökningar gjordes också för att finna i vilken utsträckning det politiska
respektive psykologiska perpektivet används uteslutande. 820 artiklar, 15 procent, använder ett
psykologiskt språk utan att nämna politiska aspekter. 1384 artiklar, 25.4 procent, använder ett
explicit politiskt vokabulär utan att nämna psykologiska aspekter.
Tabell 1. Hela artiklar som nämner Breivik* samt använder ett psykologiskt respektive politiskt
vokabulär.
Sökord
Antal
Procent
Breivik*
5453
100
Breivik*, psyk*
1133
20.8
Breivik*, något av orden psyk*,
rättspsyk*, galning*
1451
26.6
Breivik*, något av orden psyk*,
rättspsyk*, galning*, och ej
politisk*, ideologi*, höger*
820
15.0
Breivik*, politisk*
1398
25.6
Breivik*, något av orden
politisk*, ideologi*, höger*
2015
36.9
Breivik*, något av orden
politisk*, ideologi*, höger*, och
ej psyk*, rättspsyk*, galning*
1384
25.4
2
Ordet är trunkerat för att sökningen ska inkludera ord med samma förled men med möjlighet till olika
ändelser.
5
Fler artiklar använder psykologiska ord än politiska när sökresultaten baseras på
rubriker och ingresser
Fler artiklar använder psykologiska ord än explicit politiska om mätningen avgränsas till rubriker och
ingresser. I tabell 2 visas sökresultatet för det träffrikaste sökordet i respektive kategori, men även
för de tre träffrikaste sökorden. Tabellen visar också i vilken utsträckning det folk/psykologiska eller
politiska vokabuläret används uteslutande.
Tabell 2. Artiklar med rubriker och ingresser som nämner Breivik* och använder ett psykologiskt
respektive politiskt vokabulär.
Sökord
Antal
Procent
Breivik*
3161
100
Breivik*, psyk*
300
9.5
Breivik*, något av orden psyk*,
rättspsyk*, galning*
388
14.7
Breivik*, något av orden psyk*,
rättspsyk*, galning*, och ej
politisk*, ideologi*, höger*
363
11.5
Breivik*, politisk*
100
3.2
Breivik*, något av orden
politisk*, ideologi*, höger*
255
8.1
Breivik*, något av orden
politisk*, ideologi*, höger*, och
ej psyk*, rättspsyk*, galning*
230
7.3
Ord med förledet ”terror” används i artiklar med både uteslutande psykologiska och
politiska teman
Resultaten visar att ord med förledet ”terror” är vanliga i rapporteringen om Breiviks våldsdåd.
Terrorism kan förstås konnotera ett politiskt uppsåt. Nationalencyklopedin definierar terrorism som
”våldshandlingar som är politiskt betingade och syftar till att påverka samhället eller ett lands politik
utan hänsyn till om oskyldiga drabbas” (Arvidsson, 2013). Dock visar undersökningen att terror*
nämns vid sidan av både psykologiska och politiska begrepp i pressen. Det tycks ha blivit ett ord som
används för att beteckna Breiviks våldsdåd men som nödvändigtvis inte leder till en politisk snarare
än diskussion om gärningsmannens psykiska tillstånd. 6.7 procent av alla artiklar nämner terror och
handlar om en psykologisk tematik och utesluter politiska aspekter.
6
Tabell 3. Artiklar som nämner Breivik* och terror* samt använder ett psykologiskt respektive
politiskt vokabulär.
Sökord
Breivik*
Antal
Procent
5453
100
Breivik*, terror*
2865
52.5
Breivik*, terror*, något av
orden psyk*, rättspsyk*,
galning*
799
14.7
Breivik*, terror*, något av
orden psyk*, rättspsyk*,
galning*, och ej politisk*,
ideologi*, höger*
337
6.7
Breivik*, terror*, något av
orden politisk*, ideologi*,
höger*
Breivik*, terror*, något av
orden politisk*, ideologi*,
höger*, och ej psyk*,
rättspsyk*, galning*
1332
24.4
910
16.7
Resultaten visar dock ett starkare samband mellan artiklar som nämner terror* och artiklar som har
ett politiskt snarare än psykologiskt fokus. Om man jämför det totala antalet artiklar som nämner
Breivik* och som använder en politisk vokabulär (se tabell 1) så minskar de med 33.9 procent när
också terror* läggs till som sökord. Artiklar som nämner Breivik* och en psykologisk vokabulär
minskar med 44.9 procent om terror* läggs till som sökord. Om vi söker på Breivik*, terror* samt
enbart en politisk vokabulär, och ej en psykologisk, minskar antalet artiklar med 54.8 procent, från
2015 till 910. Om vi söker på Breivik*, terror* samt enbart en psykologisk vokabulär, och ej en
politisk, minskar antalet artiklar med 76.8 procent, från 1451 till 337. Det verkar alltså som att
användningen av ord med förledet ”terror” hör mer ihop med en politisk än psykologisk journalistisk
vinkling. Dock får man notera att artiklarna som använde ord med förledet terror samt en
uteslutande psykologisk vokabulär uppgick till 337, 6.7 procent.
7
I vilken utsträckning är psykisk ohälsa i fokus i artiklarna?
Undersökningen av de 231 artiklarna som nämner Breivik och psykisk ohälsa mäter i vilken
utsträckning tidningsartiklar fokuserar på psykisk ohälsa, vilket också blir ett värde på hur mycket
psykisk ohälsa exponeras i artiklar om Breivik. Ju starkare exponering, ju värre blir konsekvenserna i
form av negativ mediebild och stigmatisering av människor med psykisk ohälsa. I 120 artiklar, 51.9
procent, nämns psykisk ohälsa i rubriken. I 50 artiklar, 21.6 procent, nämns psykisk ohälsa i
ingressen. Lägger man ihop de artiklar där psykisk ohälsa nämns i rubriker och ingresser uppgår de till
73.6 av materialet. Det visar att psykisk ohälsa, när den uppmärksammas i samband med Breivik,
placeras på en framskjuten plats i pressen. Av de 117 artiklar som innehöll en bild, eller fler bilder,
hade 79 bildtexter. 27 av 79 bildtexter nämnde på något sätt psykisk ohälsa, om än genom att t ex
benämna en rättspsykiater med dennes titel, eller i andra fall genom att nämna en diagnos. När
psykisk ohälsa nämns i rubriken kan vi se att hälften av bildtexterna (17 stycken) också nämner
psykisk ohälsa. Ju senare den psykologiska vokabulären används i artikeln, ju mindre risk tycks det
också vara att psykisk ohälsa nämns i en bildtext. Om psykisk ohälsa nämns i rubriken är det 17
artiklar som har en bildtext som nämner psykisk ohälsa, men om psykisk ohälsa nämns i första
stycket eller senare är det enbart 4 artiklar som har den typen av bildtext.
Tabell 4. Fokus på psykisk ohälsa avseende plats, bilder och bildtext
Plats där
bilder
psykisk
ohälsa nämns
Rubrik
Total
0
1
2
3
4 bilder
bilder
bild
bilder
bilder
eller fler
64
20
1
1
0
86
Fokuserar
Ingen bildtext
bildtexten på
Ja
0
9
7
1
0
17
psykisk ohälsa?
Nej
0
16
1
0
0
17
Fokuserar
Ingen bildtext
22
7
1
0
0
30
bildtexten på
Ja
0
4
1
1
0
6
psykisk ohälsa?
Nej
0
8
3
1
2
14
Första
Fokuserar
Ingen bildtext
8
3
2
0
0
13
stycket
bildtexten på
Ja
0
0
0
0
1
1
psykisk ohälsa?
Nej
0
2
1
0
2
5
Efter
Fokuserar
Ingen bildtext
20
3
0
0
0
23
första
bildtexten på
Ja
0
1
2
0
0
3
stycket
psykisk ohälsa?
Nej
0
10
1
1
4
16
Totalt
Fokuserar
Ingen bildtext
114
33
4
1
0
152
bildtexten på
Ja
0
14
10
2
1
27
psykisk ohälsa?
Nej
0
36
6
2
8
52
114
83
20
5
9
231
Ingress
Total
8
Vilka olika psykiatriska diagnoser har beskrivits i samband med Breivik och
terrordåden i Norge 2011?
Majoriteten av artiklarna som nämner både Breivik och psykisk ohälsa nämner också en diagnos, det
vill säga 60.2 procent, eller 139 av 231 artiklar3. Den diagnos som nämns i flest artiklar är paranoid
schizofreni, med 39.4 procent. Om vi även räknar de artiklar som nämner samlingsbegreppet
schizofreni så uppgår de tillsammans till 44.6 procent av artiklarna. Om man inkluderar artiklar som
nämner psykos eller vanföreställningar, utöver de artiklar som nämner psykossjukdomarna
schizofreni eller paranoid schizofreni, uppgår de tillsammans till 73.6 procent av materialet. Olika
personlighetsstörningar nämns i 17.3 procent av artiklarna. Dessa nämns i många olika varianter. Det
är bordeline eller empatisk personlighetsstörning, schizoid eller depressiv personlighetsstörning,
samt antisocial personlighetsstörning, och, den som nämns i flest artiklar; narcissistisk
personlighetsstörning. Neuropsykiatriska sjukdomar som tourettes och aspergers syndrom nämns
också, om än i ett fåtal artiklar. Under ”övriga” återfinns artiklar som nämner Breivik och depression
eller psykopati, varav den sistnämnda beteckningen inte är en diagnos enligt diagnosmanualerna
ICD-10 och DSM-IV, men den räknades ändå här till övriga diagnoser.
Tabell 5. Psykiatriska diagnoser som har beskrivits i samband med Breivik
Diagnoser
Antal artiklar
Psykossjukdomar
Procent
135
58,4
40
17,3
Neuropsykiatriska sjukdomar
7
3,0
Övriga
9
3,9
40
17,3
Personlighetsstörningar
Artiklar som inte nämner diagnoser
Vidare visar resultaten att de artiklar som nämner en diagnos generellt presenterar temat psykisk
ohälsa på en mer framskjuten plats nyhetsmässigt i jämförelse med artiklar som inte nämner en
diagnos. När artiklar nämner psykisk ohälsa i rubriken nämner också 67.5 procent av dem en diagnos.
Av de artiklar som nämner psykisk ohälsa i första stycket eller senare nämner 41.0 procent en
diagnos. Vi kan uttrycka det enligt följande; om en diagnos nämns ökar risken att psykisk ohälsa
nämns på en framskjuten plats i rapporteringen om Breivik och terrordåden i Norge med 64.6
procent. Det verkar därmed som att psykiatriska diagnoser anses ha ett särskilt stort nyhetsvärde.
3
I 130 artiklar avser diagnosen just Anders Behring Breivik. I 9 artiklar nämns Breivik men diagnosen avser en
annan person, oftast en annan gärningsman som Breivik jämförs med, som Peter Mangs, ”Columbinemördarna”, eller John Ausonius.
9
Tabell 6. Artiklar som nämner en diagnos behandlar psykisk ohälsa som ett centralt ämne.
Plats där psykisk ohälsa nämns
psykiatriska_diagnoser
Ja
Total
Nej
Rubrik
81
39
120
Ingress
33
17
50
8
11
19
17
25
42
139
92
231
Första stycket
Efter första stycket
Total
10
Vilka symptom eller karaktärsdrag nämns i samband med diagnoser?
I 122 artiklar av dem 139 som nämner en diagnos beskrivs också symptom, personlighetsdrag och
egenskaper. Att psykos och vanföreställningar nämns i många artiklar tycks ha att göra med att det är
schizofrenidiagnoser som också nämns oftast. Det är också sjukdomssymptom som pressen ofta
fokuserar på (Cross, 2010; Wahl, 1995).
En egenskap som paras ihop med psykisk ohälsa, och som är viktig att uppmärksamma vid studiet
av mediebilder av psykisk ohälsa, är aggressivt beteende. Förvisso kan man med fog påstå att alla
artiklar som över huvud taget nämner Breivik och psykisk ohälsa förstärker stereotypen att den som
har en psykisk sjukdom är farlig. Dock är vissa artiklar extra tydliga på den här punkten. I Expressen
(111130) beskrivs att Breivik har en dödslista med personer som han vill bringa om livet, och att ”alla
som befinner sig i närheten av honom riskerar att utsättas för hans paranoida vanföreställningar och
bli nya mål.” Här är det således vissa sjukdomssymptom som, i sig, skulle göra Breivik disponerad för
dödligt våld. De paranoida vanföreställningarna antas inte bara göra Breivik aggressiv, utan också
synnerligen oförutsägbar, eftersom ”alla” som befinner sig i närheten av honom, utan urskillning,
riskerar att bli attackerade. Steget är inte långt till att anta att personer som har vanföreställningar
generellt är farliga och dessutom oförutsägbara, för det framstår ju som att det är vissa
sjukdomssymptom som triggar våldet. Sydsvenskan (110725) konstaterar kort och gott i en rubrik:
”Han saknar de spärrar vi vanliga har”. Med spärrar framgår det i texten att artikelförfattaren syftar
på spärrar mot våld. Med begreppet ”vanliga” åsyftas personer som är psykiskt friska, eller mer
specifikt, de som inte har en personlighetsstörning. Det är alltså ”dem” med psykiska störningar som
saknar spärrar mot våld.Tendenserna till våld generaliseras alltså till att gälla en hel grupp.
Betydelsen av ett avvikande beteende expanderas så till den grad att hela personen blir ”avvikande”,
och därmed någon annan, inte ”vi”. Även en rubrik som ”En tunn linje mellan brott och galenskap”
(SvD, 120613) fungerar på liknande sätt och stärker associationen mellan psykisk ohälsa och
våldsbrott.
En annan egenskap som tillskrivs personer som har svår psykisk ohälsa, och i synnerhet människor
med psykossjukdomar, är bristande operativ och kognitiv förmåga. Detta framkommer framförallt
genom att journalister och experter presenterar en typ av kontrafaktisk villkorssats; om brottet inte
hade varit välplanerat och målinriktat genomfört – vilket det var – hade gärningsmannen kunnat vara
en person som har en psykossjukdom. I en ledare i Sydsvenskan förklaras det att ”Cullberg” – den
kände, svenska psykiatern och psykoanalytikern –”har svårt att förena det uppenbart rationella i
Breiviks mångåriga planerande och agerande med diagnosen.” Likaså, i Östersundsposten (120411),
förklarar en annan expert att ”man nästan aldrig ser den här typen av gärningsbeteende, som är
väldigt rationellt och välplanerat, hos en schizofrent sjuk person.” Ytterligare ett exempel då psykisk
sjukdom förknippas med nedsatt funktionsförmåga framkommer med tydlighet i följande rubrik i
Expressen: ”Rätten: dataspelet visar att Breivik är frisk.” På vilket sätt en person som har en
schizofrenidiagnos inte skulle kunna vara kapabel att spela dataspel förklaras inte på något sätt
senare i artikeltexten. Sett till risken för stigmatisering av personer med allvarlig psykisk ohälsa, är
det positiva i dessa påståenden att den som har någon form av schizofrenidiagnos inte blir
11
sammankopplad med Breivik och hans våldsbrott. Det negativa är att en stereotyp förstärks att
personer som har en schizofrenidiagnos har en nedsatt kognitiv och operativ förmåga. Texterna kan
tolkas som att den begränsade funktionen inte bara gäller under ett avgränsat sjukdomstillstånd,
under en psykos, utan ständigt och på ett sätt som präglar hela personen. Medierna beskriver ytterst
sällan människors återhämtning från sjukdomen (Pirkins & Francis, 2012) vilket förvärrar
representationen. Med andra ord framställs schizofrenidiagnoser här som en utvecklingsstörning,
som att de medför förståndshandikapp och nedsatt inlärningsförmåga, vilket psykisk sjukdom i sig
inte har någonting med att göra.
Tabell 7. Översikt över artiklar där symptom eller karaktärsdrag nämns i samband med att diagnoser
nämns (n=122).
Symptom eller drag som nämns i samband med diagnoser
Antal artiklar
Procent
Vanföreställningar, psykos
70
50,4
Svart-vit världsbild, fanatism
50
36,0
Grandios självbild
42
30,2
Välplanerad, strukturerad
39
28,1
Bristande kognitiv och operativ förmåga
38
27,3
Avsaknad av empati
20
14,4
Överdriven misstänksamhet
18
12,9
Ensamvarg
15
10,8
Avsaknad av spärrar, aggressivitet
14
10,1
Skrattar eller ler vid fel tillfällen
11
7,9
Manipulativ
10
7,2
Positiva sociala egenskaper
7
5,0
Tvångstänkande
4
3,3
12
Apropå associationen som skapas mellan Breiviks attentat och psykisk ohälsa bör nämnas att i 88.5
procent av artiklarna som nämner en diagnos nämns också Breiviks brott.
Tabell 8. Antal artiklar där Breiviks brott står i samma text som en psykiatrisk diagnos.
Psykiatriska diagnoser
Ja
Total
Nej
Ja
123
74
197
Nej
16
18
34
139
92
231
Nämns brottet?
Total
Avslutningvis, apropå diagnoser, bör nämnas att det finns tydliga samband mellan att vissa diagnoser
nämns i pressen och att rättspsykiatriska utredningar och vittnen i rätten hävdar att Breivik troligtvis
har diagnoserna. Före den 29 november 2011 då den första rättspsykiatriska utredningen
offentliggjordes, nämns aldrig paranoid schizofreni, även om det bredare begreppet ”shizofreni”
nämns i ett fåtal artiklar. Neuropsykiatriska diagnoser som aspergers och tourettes syndrom nämns
inte i samband med Breivik förrän ett vittne i rätten, fredagen den 8 juni, gör gällande att Breivik
troligen har någon av dessa diagnoser (se, SvD, 120611). Likaså nämner inte pressen antisocial
personlighetsstörning i samband med Breivik förrän den andra rättspsykiatriska utredningen
offentliggjordes och hävdade att Breivik har denna diagnos. Alla andra diagnoser nämns dock under i
stort sett hela tidsspannet från juli månad 2011 till september 2012.
De flesta artiklar reproducerar stereotypen om allvarlig psykisk ohälsa och
våldsbenägenhet
Det finns en etablerad stereotyp som antar ett kausalt samband mellan psykiskt ohälsa och farlighet,
metonymen galning är ett bra exempel som både ringar in en typ av person – tillhörande en
föreställd ”avvikande” grupp – som har ett farligt beteende. Det är otvetydigt att medierna riskerar
att reproducera det stereotypa sambandet mellan psykisk ohälsa och farlighet när de i nyhetsartiklar
och opinionsmaterial rapporterar eller kommenterar att en misstänkt eller konstaterad gärningsman
är eller kan vara psykiskt sjuk. Till och med att torrt konstatera att en rättpsykiatrisk undersökning
ska genomförsas riskerar att reproducera stereotypen. Om det inte görs något förklarande uttalande
om att en mycket liten andel av alla dem som har psykisk ohälsa någonsin gör sig skyldiga till något
våldsbrott, då tiger texten stilla inför stereotypens sanningen att psykiskt ohälsa innebär våldsamhet
och farlighet.
Som visas i tabell 9 är det absolut vanligaste att tidningsartiklarna aktualiserar psykisk ohälsa och
våldsbrott utan att förklara att mycket få personer som har psykisk ohälsa gör sig skyldiga till
13
våldsbrott. Detta gäller i 206 av 231 artiklar. I åtta artiklar mildras, i varierande grad, sambandet
mellan psykisk ohälsa och våldsbrott. Tre av dessa artiklar etablerar en koppling mellan psykisk
ohälsa och våldsbrott, men iakttar försiktighet och förklarar att få personer som har psykisk ohälsa
gör sig skyldiga till våldsbrott. Ytterligare tre artiklar förklarar att allt som är ont inte behöver bero på
psykisk sjukdom, och att alla som har Breiviks förmodade diagnos inte vill begå brott som han har
gjort. Exempelvis: ”Ingen tror att alla med paranoid schizofreni vill döda muslimer och unga
socialdemokrater” (Aftonbladet, 111130); och ”Människor vill gärna förklara all ondska med psykiska
sjukdomar men det är inte alltid fallet” (SvD, 120926). Att artikelförfattarna och intervjupersonerna
här anser att det är relevant att negera påståendena att alla personer med paranoid schizofreni
skulle vilja begå samma brott som Breivik, samt att all ondska skulle vara sprungen ur psykisk
sjukdom, åskådliggör förstås med tydlighet stereotypens existens. Ytterligare två artiklar utgörs av
texter som helt undviker att etablera något samband mellan psykisk sjukdom och våld, även om både
Breivik och psykisk ohälsa nämns, och artiklarna förklarar att få personer som har psykisk ohälsa gör
sig skyldiga till våldsbrott. Ännu en kategori artiklar, 17 till antalet, avvisar eller nämner inte att
Breivik har psykisk ohälsa, och tar inte ytterligare ställning i frågan om våldsamhet skulle vara vanligt
bland dem som har psykisk ohälsa. Om inte medierna ifrågasätter ett generellt samband mellan
psykisk ohälsa och våldsbrott innebär det att de tiger still inför stereotypa uppfattningar om att den
som har svårare form av psykisk ohälsa är farlig och oberäknelig.
Tabell 9. Artiklars ställningstagande till ett samband mellan psykisk ohälsa och Breiviks brott.
Antal
- Aktualiserar psykisk ohälsa och våldsbrott utan att
Procent
206
89,2
5
2,2
17
7,4
3
1,3
231
100,0
ifrågasätta kausalt samband
- Hävdar att få personer som har en psykisk störning gör sig
skyldiga till våldsbrott
- Avvisar eller nämner inte att ABB har en psykisk störning
och tar inte ställning i frågan om generalisering
- Hävdar att onda handlingar eller våld inte behöver bero på
psykiska störningar
Total
14
Vilka aktörer kommer till tals i pressen?
Med tanke på att psykiatriska diagnoser nämns i 139 artiklar av 231 och förknippas med ett
massmord skulle man kunna tänka sig att någon brukarförening eller diagnosförening fick möjlighet
att förklara diagnosen utifrån sin kunskap och erfarenhet. Något sådant förekommer inte. Det talas
alltså mycket i pressen om ”dem” som har psykisk ohälsa, men de får aldrig tala själva. Andra har helt
och hållet tolkningsföreträdet. I en artikel intervjuas teologi- och etikdoktorn, Ann Heberlein, och där
nämns att hon har diagnosen bipolär sjukdom. Detta är den enda artikeln där någon person som
öppet har en psykiatrisk diagnos – och inte är en gärningsman i våldsbrott – refereras eller citeras.
Det är typiskt när grupper diskrimineras, att gruppen är omtalad men inte tillfrågad. Mer
priviligierade aktörer kan säga sig kämpa för den diskriminerade gruppens rättigheter, men genom
detta riskerar de diskriminerade att framställas som passiva offer.
Tabell 10. Antal artiklar där olika aktörer refereras eller citeras.
Aktör
Antal artiklar
Antal referat/citat
Procent
artiklar
Psykiatriker, övr. vårdpersonal
79
326
40,5
Rättens företrädare och administration
72
232
31,2
Breivik
49
100
21,2
Journalister
19
47
8,2
Politiker
14
40
6,1
Humaniora, samhällsvetenskap, juridik
13
51
5,6
Offer och offers anhöriga
13
38
5,6
Breiviks anhöriga
9
14
3,9
Författare
8
38
3,5
Vänner och bekanta till Breivik
7
39
3,0
15
En jämförelse av ledarsidor och andra avdelningar i online-pressen
Ledarsidor är särkskilt intressanta just för att det hör till dess genre att både definiera och bedöma
händelser samt presentera rekommendationer och förslag till lösningar på ett övertygande sätt.
Ledare tenderar att positionera aktörer i mer eller mindre goda och onda grupper, varvid ledaren
positionerar tidningen och läsarna den söker övertyga som ett ”vi”. Detta ”vi” som skapas
representerar det moraliskt riktiga i motsats till mindre moraliska meningsmotståndare eller
avvikare. När en ledare definierar, bedömer och kommer med rekommendationier gällande en
fråga, används etablerade referensramar och sätt att tala om ett ämne (diskurser) som är ideologiskt
färgade (van Diljk, 1991).
Tabell 11 visar, som väntat, att ledare liksom kultur och debattartklar har ett större fokus på
politiska frågor än vad nyheter har.
Tabell 11. Skillnaden mellan ledare, kultur- och debattartiklar, och nyhetsartiklar i graden av politiskt
fokus.
Nämner artiklarna en politisk kontext apropå Breivik?
Ja
Plats
Total
Nej
Nyhet
47
107
154
Ledare
29
12
41
Kultur & debatt
27
9
36
103
128
231
Total
Samtidigt som ett politiskt fokus är tydligare i ledare samt kultur- och debattartiklar, är också
användadet av ett politiserat och moraliserande språk rörande psykisk ohälsa mycket mer vanligt.
Mer än hälften av artiklarna på ledar-, kultur- och debattsidor använder ett ålderdomligt och
sensationsbetonat språk när de betecknar psykisk ohälsa. Mer än en tredjedel av artiklarna på ledar-,
kultur- och debattsidor använder orden ”galen” och ”galning” för att beteckna personer som har
allvarlig psykisk ohälsa. I sin strävan att skapa ett ”vi” som delar en opinion, exkluderar många
ledarsidor och kultur- och debattartiklar personer som har psykisk ohälsa från denna gemenskap
genom att använda ett aggressivt, diskriminerande språk, som konstruerar gruppen som ”dem”,
några det är fritt fram att beskriva med kränkande språkbruk. Det går inte att hävda att orden galen
och galning skulle användas i meningen ”en våghalsig person” (att jämföra med fartdåre) i stället för
att personer med psykisk ohälsa skulle åsyftas. Det finns nämligen ständigt explicita referenser till
psykisk ohälsa i nära anslutning till orden galen och galning, som gör tydligt i vilken betydelse orden
används. Här följer några exempel från ledarplats:
16
”Han fruktar inte fängelse, han fruktar att inte bli tagen på allvar och därför vill han för allt i världen
inte förklaras galen” (Dagens Nyheter, 120419).
”Ny läkarundersökning. Ny slutsats: Breivik var inte längre galen, i alla fall inte så galen, bara störd
och därmed straffrättsligt tillräknelig” (Sydsvenskan, 120417).
”De hoppas in i det sista att det är en galning, en psykiskt sjuk person som landat i den moderna
världen” (Dala-demokraten, 120825).
”Under dessa veckor ska rätten snarare ta ställning till huruvida Breivik är att betrakta som en ensam
galning eller en målmedveten terrorist som mördat strategiskt, om han är psykiskt tillräknelig eller
inte” (Folket, 120419)
Ett exempel från nyhetsplats är en TT-artikel, publicerad i bland annat i Upsala Nya Tidning (110726)
där ingressen lyder:
”Allt tyder på att massmördaren Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk, säger hans advokat Geir
Lippestad. Men psykiatern och experten på gärningsmannaprofiler, Ulf Åsgård, tillbakavisar
advokatens påstående om att Breivik är galen.”
Senare i artikeln används samma diskriminerande språkbruk, med pratminus från psykiatern Ulf
Åsgård, som ger det kränkande språkbruket expertlegitimitet: ”Han är personlighetsstörd och har
svårt för konsekensanalys. Men det är skillnad på en sådan person och en som är galen i traditionell
mening, som lider av hallucinationer och hör röster, säger han till TT”.
I dessa artiklar som använder benämningarna galen och galning finns alltså mycket tydliga referenser
till rättspsykiatriska utredningar och psykisk sjukdom som visar i vilken betydelse orden används.
Tabell 12. Översikt över användandet av orden galen eller galning i online-tidningarnas olika
avdelningar.
Används orden galen eller galning?
Ja
plats
Total
Nej
Nyhet
8
146
154
Ledare
15
26
41
Kultur & debatt
13
23
36
36
195
231
Total
Apropå användningen av ålderdomligt och sensationsbetonat språk visar tabell 13 en översikt. Det
beskrivs exempelvis att Breiviks psykiska ohälsa gör honom till en ”kameleont” (Upsala Nya Tidning,
110726) och att han har ”två ansikten” (Aftonbladet, 120417). Dessa beskrivningar är
17
sensationsbetonade och reproducerar stereotypen att personer med allvarlig psykisk ohälsa är som
Dr. Jeckyll and Mr. Hyde, det vill säga fullständigt oberäkneliga och farliga dubbelnaturer. Det är
tydligt i artiklarna att det är den psykiska ohälsan som förmodas göra Breivik till en sådan
dubbelnatur, vilket bidrar till att andra personer med psykisk ohälsa kan förväntas vara likadana.
Ålderdomliga eller sensationsbetonade ord som används är exempelvis: psykfall (Dagens Nyheter,
120416); sinnesrubbad (Nerikes Allehanda, 120825); sinnessjuk (Sydsvenskan, 111208); bindgalen
(sydsvenskan, 120417); tokig (Dagens Nyheter 120418); dåre (Piteå-tidningen, 120823); byfåne på
steroider (Sydsvenskan, 111211).
Hela meningar kan ge en bättre bild: ”Och även om rättssaken kommer att ha sin gång, är
slutsatsen given: Inspärrning på mentalsjukhus, där liknande kejsare, frälsare och Napoleonfigurer
hör hemma, och alltid har hört hemma (Sydsvenskan, 111211). Referenser till sensationsbetonade,
populärkulturella bilder av psykiskt störda förbrytare förekommer också: ”Att intervjua Anders
Behring Breivik var som att möte filmkannibalen Hannibal Lecter – det säger en psykolog i Oslo
tingsätt” (Borås Tidning, 120611).
Tabell 13. Översikt över användandet av ett ålderdomligt och sensationsbetonat språk gällande
psykisk ohälsa i online-tidningarnas olika avdelningar.
Antal artiklar med ålderdomligt och/eller sensationsbetonat språk
Ja
plats
Total
Nej
Nyhet
40
114
154
Ledare
24
17
41
Kultur & debatt
17
19
36
81
150
231
Total
Trots att många ledare, debatt- och essäartiklar visar på kunskap om diskrimineringsgrunderna kön
och etnicitet, finns samtidigt en stor blindheten för diskriminering av människor med psykisk ohälsa.
Ett exempel på medvetenhet om diskriminering är att flera ledare varnar för att muslimer blir
stämplade som terrorister. I en artikel förklaras, apropå etnisk diskriminering, att ”De Andra
framställs som kollektiva, traditionella och förtryckande, medan Vi framställs som individuella,
moderna och jämställda” samtidigt som Breivik, lite tidigare i artikeln, betecknas som en ”psykiskt
störd galning” (Dagens Nyheter, 120710). Vilket Vi och Dem skapas här genom beteckningen av
Breivik som en ”psykiskt störd galning”? Givetvis nedvärderas personer med psykisk ohälsa. Med
tanke på att en stor medvetenhet om diskriminering finns bör denna förståelse kunna utvidgas till att
omfatta psykiska problem.
18
Slutsatser
Resultaten visar att psykisk ohälsa är ett utbrett tema i rapporteringen om Anders Behiring Breivik
och terrordåden i Norge 2011. Sett till rubriker och ingresser förekommer temat psykisk ohälsa mer
än Breiviks politiska motiv och kontext. När det gäller artiklar på nyhetsplats så etablerar dessa en
tydlig koppling mellan psykisk ohälsa och våldsbrott, vilket stärker stereotypen om människor med
psykisk ohälsa som farliga och oberäkneliga för omgivningen. Skapandet av associationer mellan
psykisk ohälsa och farlighet sker med hjälp av experters spekulationer, rättspsykiatriska utlåtanden,
och med ett språk som är mindre kränkande än språket i opinionsmaterial. Kopplingen som etableras
kan säkert därför uppfattas som objektiv och apolitisk, snarare än vara något som bidrar till
diskriminering. Detta kan jämföras med rapportering om andra brott då hänsyn tas till
diskrimineringsgrunden etnicitet; pressen undviker då att nämna misstänkta eller faktiska
gärningsmäns etniska härkomst just för att det finns en diskrimineringsgrund och en hel grupp kan
skuldbeläggas genom att stereotypa uppfattningar får näring. En sådan försiktighet förekommer över
huvud taget inte när det gäller rapporteringen om psykisk ohälsa och brott, trots att en
diskrimineringsgrund finns även i dessa fall.
Vidare bör man dra paralleller till hur diskriminiering av andra grupper byggs upp. Yvonne
Hirdman har utvecklat en förståelse kring särskiljning och hierarkisering (Hirdman, 1988, 2001). I
fallet med Breivik och framställningen av psykisk ohälsa bidrar nyhetsartiklar med att särskilja normal
från onormal, på ett tillsynnes objektivt sätt, med åtskilliga rapporter från offentliggöranden av
rättspsykiatriska uttalanden och andra expertutlåtanden. Särskiljning är alltid det första steget i
diskriminering. På nyhetsplats förekommer vidare en hierarkisering, alltså att den som har psykisk
ohälsa på ett otillbörligt sätt framställs som farligare, sämre eller svagare än andra, som när psykisk
ohälsa framställs som att den triggar våldsbeteende eller den innebär nedsättning av förståndet eller
den intellektuella förmågan. Opinionsmaterial och essäer bidrar med ett språk som också särskiljer
normal från avvikande, men med ett språk som är mer kränkande än språket på nyhetsplats. En mer
moraliserande ton framträder och intensifierar hierarkiseringen. Ett vi skapas som enligt en binär
uppdelning inkluderar de normala och exkluderar människor med psykisk ohälsa, ofta kallade
”galningar”.
Majoriteten av artiklarna som nämner både Breivik och psykisk ohälsa nämner också en diagnos,
det vill säga 60.2 procent, eller 139 av 231 artiklar. Flera psykiska diagnoser blir därigenom
sammankopplade med Breiviks brott och hans karaktärsdrag. Den diagnos som nämns i flest artiklar
är paranoid schizofreni, med 39.4 procent. Samtidigt får aldrig diagnosföreningar eller brukare
möjlighet att delge sin erfarenhet av diagnosen, och ge en mer balanserad bild av möjliga symptom.
Det är alltid andra expertgrupper som talar och förklarar. Detta beror säkert delvis på att brukar- och
diagnosföreningar inte vill förknippas med våldsdåden och gärningsmannen. Men det visar också på
den diskriminerades dubbla kränkning; det vill säga att den diskriminerade dels får utstå kränkningar
i form av svartmålande medierapportering, och samtidigt inte vara tillfrågad och betrodd som
kunnigt subjekt.
Konsekvenserna av medierapporteringen som förknippar Breivik med psykisk ohälsa och olika
diagnoser får sannolikt konsekvenser i form av försämrade attityder, socialt avståndstagande, och
kanske även repressiv vårdpolitik, vilket tidigare har visats vara effekterna av medierapportering som
stärker stereotypen om psykisk ohälsa och farlighet (se Angermeyer och Matschinger, 1996; Hallam,
19
2002; Thornton och Wahl, 1996). Brukarföreningar och lobbyister ska inte kräva mindre än att
kränkande medierapportering om psykisk ohälsa upphör, samt att stereotyperna motarbetas brett
eftersom det är ett kulturellt och samhälleligt problem som inte bara har med medierapportering att
göra.
Referenser
Angermeyer, M. C. & Matschinger, H. (1996). The effect of violent attacks by schizophrenic persons
on the attitude of the public toward the mentally ill. Social Science & Medicine, 43, 172-180.
Arvidsson, U. (2013). Terrorism. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/terrorism (hämtad
2013-04-08).
Bryman, A. (2012). Social Research Methods. Oxford: Oxford University Press.
Cross, S. (2010). Mediating Madness: Mental Distress and Cultural Representation. Basingstoke:
Palgrave Macmillan.
Goulden, R., Corker, E., Evans-Lacko, S., Rose, D., Thornicroft, G. & Henderson, C. (2011). Newspaper
coverage of mental illness in the UK, 1992-2008. BMC Public Health, 11, 796.
Hallam, A. (2002). Media influences on mental health policy: long-term effects of the Clunis and
Silcock cases. International Review of Psychiatry, 14, 26-33.
Hirdman, Y. (1988). Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning.
Kvinnovetenskaplig tidskrift, 3, 49-63.
Hirdman, Y. (2001). Genus - om det stabilas föränderliga former. Stockholm: Liber.
Morgan, A. & Jorm, A. (2009). Recall of news stories about mental illness by Australian youth:
Associations with help-seeking attitudes and stigma. Australian and New Zealand Journal of
Psychiatry, 43, 866-872.
Pirkins, J. & Francis, C. (2012). Mental illness in the news and the information media. A critical
review. www.mindframe-media.info (hämtad 121101)
Rasmussen, J. (2007). Ideological horizons in the media: Mental illness and violent crime. I: Höijer, B.
(red.) Ideological Horizons in Media and Citizens’ Discourses: Theoretical and Methodological
Approaches. Gothenburg: Nordicom.
20
Rasmussen, J. & Höijer, B. (2005). Mediebilden av psykisk sjukdom och psykiatrin i samband med
våldsbrott. En studie av Dagens Nyheter, Aftonbladet och Rapport. Stockholm: RSMH.
Taylor, W. (1957). Gauging the mental health content of the mass media. Journalism Quarterly, 34,
191-201.
Thornton, J. & Wahl, O. (1996). Impact of a newspaper article on attitudes toward mental illness.
Journal of Community Psychology, 24, 17-25.
van Dijk, T. ( 1991). Racism and the Press. London: Routledge.
Wahl, O. F. (1995). Media Madness. Public Images of Mental Illness. New Brunswick : Rutgers Univ.
Press.
21
