Europa kring 1900
Första världskriget
I början på 1900-talet hade det bildats två stora allianser. Ententen bestod av
Ryssland, Frankrike och Storbritannien. Centralmakterna bestod av Tyskland,
Österrike-Ungern och Italien (Italien bytte dock sida nästan direkt när kriget bröt
ut).
Tre stora stater var under sönderfall, bl.a. beroende på nationalismen som slet
sönder dem inifrån. Det var Ryssland, Österrike-Ungern och det Osmanska riket
(Turkiet). Detta märktes extra tydligt på Balkan där gränsen mellan ÖsterrikeUngern och Osmanska riket gick. En rad mindre slaviska folkgrupper hade här
utvecklat idéer om att de borde ha egna stater.
Av de slaviska grupperna var serberna de mest aktiva. Några serber bildade en
terrororganisation som kallades ”Den svarta handen”. Dessa ville skapa ett
Storserbien, med våld om så behövdes.
När Österrike-Ungern la beslag på Bosnien blev Svarta handen ännu mer aktiv och
när den österrikiske kronprinsen Franz Ferdinand kom på besök i Sarajevo,
tillsammans med sin fru, slog de till.
Skotten i Sarajevo
28 juni 1914 utsattes Franz Ferdinand
och hans fru för ett mordattentat.
Mördaren var en ung serb ur Svarta
handen, vid namn Gavril Princip.
Efter mordet ställde Österrike-Ungern
hårda krav på Serbien. Ett ultimatum
skickades till Serbien.
Kraven var så hårda att Serbien
omöjligt kunde gå med på dem, bl.a.
krävde Österrike att de skulle få
skicka egna poliser för att hjälpa till
med mordutredningen.
Eftersom det var mitt i sommaren var
många av Europas ledare på semester.
Österrikes mobilisering kritiserades
inte särskilt mycket i Europa.
Bilen som Franz Ferdinand och hans fru
Sophie färdades i.
Upptrappningen
Medan Serbien funderade på hur de skulle svara på Österrikes ultimatum skedde en
massa saker i olika möten under juli 1914.
Österrike ansåg att Wilhelm II i Tyskland hade lovat att stödja dem ifall det skulle
utbryta krig.
Vissa forskare menar t.o.m. att många tyska militärer gärna ville ha krig – hellre
1914 än några år senare tycks de ha tänkt.
Serbien hörde sig för om stöd i Ryssland och Nikolaj II lovade att gå i krig om
Österrike anföll det lilla slaviska landet. Då kanske det oroliga folket i Ryssland
dessutom skulle få en yttre fiende att koncentrera sig på, så att de slutade kräva
förändringar inom Ryssland.
Samtidigt diskuterade ryssarna med sina allierade Frankrike, och Frankrike
lovade ställa upp om det blev krig. Många i Frankrike ville gärna ha revansch efter
förlusten 1870-71, då Tyskland hade slagit Frankrike.
Fransmännen pratade i sin tur med engelsmännen och Storbritannien lovade att
hålla vad man lovade när man gick in i Ententen. Detta är något som tycks ha
förvånat ganska många tyska militärer.
Den svarta veckan
Propagandabild för att värva
soldater till kriget.
När Serbien inte svarade ja till Österrikes
alla krav förklarade Österrike krig mot
Serbien 28 juli 1914.
30 juli började Ryssland mobilisera och
alla militära experter i Europa begrep att
detta betydde krig. Ryssland var för
omodernt för att kunna ha sin armé
stående vid gränsen mer än någon vecka.
Då skulle den svälta ihjäl.
1 augusti förklarade Tyskland krig mot
Ryssland. De vädjade till fransmännen att
förhålla sig neutrala men dessa sa nej.
3 augusti förklarade Tyskland krig mot
Frankrike.
4 augusti gick Tyskland in i det neutrala
Belgien, för att komma runt fransmännens
försvarslinje.
Natten mellan 4 och 5 augusti förklarade
Storbritannien krig mot Tyskland.
Krigsutvecklingen
De militära experterna i t.ex. Tyskland hade tänkt sig ett snabbt krig. De skulle
först slå ut Frankrike för att därefter vända sig mot det stora men långsammare
Ryssland.
Vad experterna misstog sig på var dock de fruktansvärda nya vapnen. Kulsprutor,
giftgas, artilleri och flygbombningar stämde mycket dåligt med den gammaldags
taktik man använde sig av. Det blev slakt.
I ett enda slag, vid Somme, tror man att 1,3 miljoner dog. Under första dagen
stupade 100 000 man!
De olika fronterna
Västfronten är det som de
flesta känner till. Där blev
kriget totalt stillastående.
Man grävde ner sig i
skyttegravar och gjorde då
och då meningslösa
anfallsförsök genom
stormning – med masslakt
som följd.
På östfronten var kriget
något rörligare och här var
det Tyskland som pressade
tillbaka den stora men
extremt dåligt utrustade
ryska armén. Somliga
ryska soldater hade inte ens
skor på fötterna när de
skickades fram mot fronten.
Till havs
Tyskland försökte blockera handeln till Storbritannien, för att få
dem att lida brist på både militära och civila varor. Detta drabbade
även Sverige, fast vi stod utanför kriget, som vi ska titta närmare på
senare.
Man hade nu uppfunnit u-båten och detta blev ett viktigt vapen
för den tyska flottan. De sköt ner en mängd fartyg på väg mot
Storbritannien. En del av dessa var amerikanska, och detta bidrog i
allra högsta grad till att USA gick med i kriget på Ententens sida –
1917. Bl.a. sänkte man ett passagerarfartyg – Lusitania. 1198
människor omkom.
När britterna dessutom lyckades snappa upp ett telegram från den
tyske utrikesministern till den tyske ambassadören i Mexiko där
han berättade om de tyska planerna började USA förbereda sig för
krig. I telegrammet stod det att tyskarna skulle skjuta ner alla fartyg
som var på väg mot Storbritannien och dessutom skulle Tyskland
försöka få med Mexiko i kriget på Centralmakternas sida.
Revolution i Ryssland
Den dåligt utrustade ryska armén hade svårt att stå emot tyskarna. Dessutom var de
så dåligt organiserade att de oftast svalt. Detsamma gällde det vanliga ryska folket.
I mars 1917 blev läget akut och hungerskravaller utbröt i Sankt Petersburg, den
tidens huvudstad. De hungriga människorna plundrade affärer i jakt på mat.
Soldater skickades emot dem, men snart bytte soldaterna sida. De insåg att de hade
mer gemensamt med det fattiga folket än de som gav dem order. De delade istället
ut gevär till folket och den första delen av revolutionen var ett faktum –
marsrevolutionen.
Tsar Nikolaj II flydde från huvudstaden och abdikerade. Den nya regeringen
försökte fortsätta det hopplösa kriget men nu flydde massvis med soldater hem till
sina gårdar istället för att slåss.
Oktoberrevolutionen
På hösten var det val. Det var två partier
som stod som huvudmotståndare –
Mensjevikerna och Bolsjevikerna. Båda
förespråkade förändringar i samhället
och ökad rättvisa, men Bolsjevikerna
gick klart längst och ville ha revolution.
Mensjevikerna vann valet men då
genomförde Bolsjevikernas ledare –
Lenin – en kupp med våld. Hans parti
tog makten och han slöt snabbt en
separatfred med Tyskland. Finland,
Estland, Lettland, Litauen och Polen
lyckades göra sig självständiga i den här
vevan. Lenin tänkte dock att det snart
skulle utbryta en revolution över hela
världen och då skulle han ta tillbaka
dessa områden. Tsarfamiljen avrättades
nu.
Inbördeskrig utbröt i Ryssland (och även
i Finland) mellan kommunister och mer
högerinriktade grupper. I Ryssland vann
kommunisterna och Sovjetunionen
bildades. I Finland vann högerkrafterna.
USA ingriper i kriget
I juni 1917 anlände de första
amerikanska soldaterna till
västfronten. Det var i sista minuten
för de brittiska och franska soldaterna
var nästan på väg att ge upp. Nu
vände kriget sakta. Tyskarna backade
först långsamt, men efterhand allt
snabbare.
På hösten 1918 utbröt det revolution i
Tyskland. Soldater gjorde myteri och
kejsare Wilhelm II flydde till
Nederländerna. Tyskland gav upp,
trots att man egentligen inte hade
förlorat ännu.
I november 1918 ingicks vapenvila
och man började förhandla om fred.
Freden
I freden som skrevs under på sommaren 1919 fick Tyskand ta på sig hela skulden
för kriget – något som skulle bli mycket ödesdigert. De tvingades till en rad
eftergifter:
De skulle betala ett gigantiskt skadestånd till segrarmakterna
De fick inte ha fler än 100 000 man i sin armé
De fick inte ha något flygvapen
Inga soldater fick finnas i Rhenområdet, närmast Frankrike
De fick lämna ifrån sig stora geografiska områden, bl.a. stora delar till Polen och
det omstridda Elsass-Lothringen till Frankrike
Dessutom tvingades Tyskland bli en demokratisk republik, den s.k. Weimarrepubliken
För att strö extra salt i såren skrevs freden under på samma ställe som använts efter
kriget mellan Frankrike och Tyskland 1870-71: Versailles. Därför kallas freden
oftast Versaillesfreden.
Konsekvenser
Det mänskliga lidandet var
otroligt. Ca 60 miljoner soldater
deltog i kriget. Av dessa dog 10
miljoner och 30 miljoner var på
ett eller annat sätt skadade för
livet. De hade kanske mist en
arm eller ett ben, blivit blinda
av senapsgasen eller blev
psykiska nervvrak efter vad de
hade varit med om.
Som om inte detta vore nog
utbröt dessutom en hemsk
epidemi på vintern 1918. Den
utbröt först i Spanien och kallas
därför spanska sjukan. Det var
en sällsynt allvarlig influensa
som dödade ca 20 miljoner över
hela Europa, ofta unga
människor.
Fler konsekvenser
När en stor del av männen hade varit upptagna av att slå ihjäl varandra fick
kvinnorna fylla deras plats i den nya industrin. Många jobb togs under kriget över
av kvinnor och efter kriget var de inte så villiga att lämna ifrån sig det oberoende de
nyss skaffat sig. Kvinnornas makt stärktes alltså och inte minst märktes detta
genom att kvinnlig rösträtt infördes i många länder i Europa.
En annan konsekvens var att inställningen till krig hade ändrats drastiskt. Man var
nu överens om att man måste försöka förhindra fler sådana vansinniga konflikter.
Den amerikanske presidenten Woodrow Wilson föreslog att man skulle införa en
internationell organisation som skulle avgöra konflikter som en domstol.
Anfallskrig blev förbjudet och om någon stat anföll en annan skulle alla andra vara
skyldiga att på olika sätt ingripa på den angripnes sida, s.k. kollektiv säkerhet.
Organisationen kallades Nationernas Förbund, NF.
Ett av problemen med NF var att Wilson inte fick med sig politikerna hemma i USA
på att gå med, så USA stod utanför, fast idén kom därifrån.
Europa efter 1919
