Beethovens första symfoni uruppfördes i Wien den 2 april 1800. Det var
första gången tonsättaren framträdde där vid en konsert vars eventuella
behållning skulle tillfalla honom själv. Det gällde därför att visa vad han
kunde, och av programmets sju nummer var fyra hans egna. Förutom
symfonin framfördes septetten op. 20 och pianokonserten i C-dur, och
dessutom fantiserade Beethoven på piano.
I symfonin skriver Beethoven i stort sett i samma stil som Haydn och Mozart,
men ibland kan man märka förebud till en ny tid. Så t.ex. i den första satsens
långsamma inledning, vars första ackord är dissonant och dessutom i ”fel”
tonart. Detta chockerade säkert wienarna år 1800, men dagens publik, som är
van vid betydligt fränare klanger, torde knappast reagera. Det följande
allegrots spänstiga huvudtema har anförtrotts violinerna, medan sidotemat
fått formen av en dialog mellan oboe och flöjt. Den andra satsen är ett
andante, vilket betyder gående. Den inleds som en fuga och fortsätter ljust
och luftigt. Som tredje sats i Haydns och Mozarts symfonier stod vanligen en
menuett, och så gör det också i Beethovens första symfoni, men bara på
papperet. I själva verket är satsen både i sitt snabba tempo och till sin
karaktär ett scherzo. Finalens huvudtema börjar med en uppåtgående skala,
och tonsättaren tillåter sig att leka med den i satsens långsamma inledning.
Efter ett långt unisont G i hela orkestern försöker violinerna att spela skalan.
De börjar med tre toner och lägger sedan till en ton för varje nytt försök. När
de kommit fram till skalans sjunde ton, stannar de på en fermat, och sedan
snurrar huvudtemat i gång.
Lördag 8 oktober 2011 kl. 15.00
Järfälla kulturscen
(Jakobsbergskolans aula)
Unga musiker
Solist: Fritiof Palm, violin
Dirigentelever från Lilla Akademien
G.B.
Blommorna kommer från
Blomsterbutiken
i Viksjö centrum
www.jarfallasymfoni.org
Wolfgang Amadeus Mozart:
(1756-1791)
Ouvertyr till Enleveringen ur seraljen
Dirigent: Freddy Broberg Hein
Jean Sibelius:
(1865-1857)
Rakastava
1. Den älskande (Andante con moto)
2. Den älskades väg (Allegretto)
Dirigent: Natasa Vlajic
3. God afton… Farväl! (Andantino)
Dirigent: Viktor Sas
Wilhelm Stenhammar:
(1871-1927)
Sentimental romans nr. 2 f-moll op. 28:2
Violinsolist: Fritiof Palm
Dirigent: Jordi Carrasco Hjelm
Paus
Ludwig van Beethoven:
(1770-1827)
Symfoni nr. 1 C-dur op. 21
1. Adagio molto – Allegro con brio
Dirigent: Hanna Ohlson Nordh
2. Andante cantabile con moto
Dirigent: Rode Gustavsson
3. Menuetto: Allegro molto e vivace
Dirigent: Maja Lundin
4. Adagio - Allegro molto e vivace
Dirigent: Tim Hansson Meng
-----------------------------------------------------------------------Fritiof Palm är uppvuxen i en musikalisk familj där alla spelar. Föräldrarna
är sedan många år verksamma i Symfoniorkestern. Fritiof har studerat i
Järfälla Kulturskola där han haft Peter Wirdenstam som violinlärare samt
Ingrid Ekström och Christina Björklund som pianolärare. För närvarande går
han på Nordiska musikgymnasiet där han har Joan Faigen som violinlärare.
Fritiof spelar också det mycket ovanliga instrumentet theremin, på vilket han
varit solist med Symfoniorkestern. Dessutom komponerar och arrangerar han
musik i de flesta stilarter.
Lilla Akademien är en unik grund- och gymnasieskola inriktad på
undervisning på klassiska instrument. Alla elever spelar minst ett instrument
och skolan har riksintag. Det är en liten skola med en klass i varje årskurs.
Alla klasser har utökat schema med musikteori, kör, dans och engelska från
förskoleklassen. Även skolämnen som svenska och matematik är prioriterade.
Dirigentlärare är David Björkman.
---------------------------------------------------------------------I Mozarts produktion hittar man flera exempel på ”turkisk” musik. Mest
känd är väl den Alla turca som avslutar pianosonaten i A-dur. I finalen till
violinkonserten i A-dur hittar man också ett avsnitt med österländsk färgning.
Mozart skrev även en hel opera som utspelas i Turkiet, nämligen
Enleveringen ur seraljen, som gjorde succé vid urpremiären i Wien 1782 och
blev en av Mozarts framgångsrikaste operor. Intressant nog finns det flera
brev bevarade i vilka Mozart skriver om arbetet med operan. Så här skriver
han bl.a. om ouvertyren: ”[Ouvertyren] växlar hela tiden mellan forte och
piano; varvid vid forte den turkiska musiken [dvs. slagverket: cymbaler,
bastrumma och triangel] alltid infaller. Byter ofta tonart – och jag tror inte att
man kan somna under musiken, även om man varit vaken hela natten.”
1894 ordnade Helsingforsuniversitetets Manskör (YL) en pristävling för nya
kompositioner för manskör. Jean Sibelius bidrag till tävlingen blev ett
tresatsigt stycke med text ur den finska folkdiktsamlingen Kanteletar:
Rakastava. Juryn tyckte dock att Sibelius körsats var väl svårsjungen och han
tilldelades bara andra pris. Efter att de prisbelönta tävlingsbidragen framförts
offentligt tyckte däremot kritikerna att Sibelius borde att fått första priset.
Något senare arrangerade tonsättaren stycket för manskör och stråkorkester
och gjorde också en version för blandad kör. 1911 tillkom en ny bearbetning,
denna gång för stråkorkester med pukor och triangel.
En stråkorkester ger ju en tonsättare betydligt större möjligheter än en kör,
och Sibelius har verkligen utnyttjat detta förhållande. Delvis är
stråorkesterversionen av Rakastava snarast en helt ny komposition byggd på
material från körverket.
Wilhelm Stenhammars två sentimentala romanser för violin och orkester
skrevs sommaren 1910 och uruppfördes året därpå av Tor Aulin, en av
dåtidens förnämsta svenska violinister och dessutom Stenhammars
kammarmusikpartner. Om den första romansen är utpräglat lyrisk så är den
andra, i f-moll, mer dramatisk. Den har också överskriften patetico, patetisk,
då med ordets ursprungliga betydelse: känslosam.
