När smärtan talar
olika språk
Att möta utomnordiska patienter med smärta
i den mångkulturella vården.
En handledning i kultur, kommunikation och förståelse.
– 1 –
När smärtan talar
olika språk
Tel 08-505 805 00
www.reumatikerforbundet.se • [email protected]
Innehållsförteckning
Varför denna skrift?
Bakgrund, projektbeskrivning och materialinsamling.
6
En mångkulturell vård
9
Skillnader på sjukdom, besvär och sjukroll
Hur patienten respektive vårdgivaren ser på hur sjukdom och sjukroll
har betydelse för hur symtom uppfattas.
Exempel på sjukdomsförklaringar.
10
Sjukrollen i olika kulturer
Patientfallen Fatima och Tomasz: hur familjen spelar in på sjukrollen.
11
Kommunikation och samspel i vårdmötet
Att bli tagen på allvar. Kommunikationsmönster.
Språkförbistringar - en barriär i vården. Hur sociala, kulturella,
ekonomiska och utbildningsmässiga faktorer avgör om innehållet
i informationen är relevant eller inte.
16
Att använda tolk
Att tolka är mer än att bara översätta ord.
Fördelen med att jobba med professionella tolkar.
19
Smärtuttryck och smärtbeteende i olika kulturer
Missförstånd i diskussion om smärta. Vad är en accepterad
smärttröskel i olika kulturer? Skillnader i smärtuttryck;
stort och litet uttryck.
21
Strategier i mötet med en smärtpatient
Sexpunkts-strategi för vården i mötet med
en patient som har smärta.
23
Förslag på modell att testa i vårdmötet
Modell med sex steg/träffar: möte med läkare,
möte med ssk, samt gruppträffar.
26
Hälsoenkät –EQ-5D
Patientformulär att använda i diskussion kring
patientens hälsa.
28
Referenser och tips för vidare läsning
30
Varför denna skrift?
Reumatikerförbundets projekt ”Hälsa Välkommen” startade 2010 i samarbete
med Svensk Reumatologisk Förening och Vårdförbundet. För finansieringen
svarar Arvsfonden. Syftet är att utveckla och testa verktyg och metoder som
underlättar vårdmöten mellan vårdgivare och utomnordiskt födda patienter med
långvarig generaliserad smärta eller annan reumatisk sjukdom. Denna skrift är
tillsammans med ett handledarmaterial ett av dessa verktyg. Förhoppningen är
att det kan bidra till inspiration och diskussion på den egna arbetsplatsen.
Språk- och resursbarriärer
I början av projektet genomfördes tio fokusgruppsdiskussioner och nio
djupintervjuer med patienter och vårdgivare på tre vårdenheter. Citaten i
skriften är hämtade från dessa diskussioner och intervjuer. Resultaten pekade
på flertalet faktorer som underlättar eller försvårar ett vårdmöte. Tid avdelad
för mötet hade betydelse för att mötet skulle bli tillfredsställande men också
vårdgivarnas kunskap om och tillgång till handledning för att möta denna
patientgrupp.
Patienternas språkliga kompetens, deras förväntningar på svensk sjukvård
och uppfattningar om symtom och behandling som kan skilja sig från
vårdgivarnas var faktorer som kunde generera känslor som maktlöshet
och frustration. Känslor som båda parter bar med sig in i vårdmötet och
som påverkade detta negativt.
”Att ha lite tid att lyssna på patienter. Det är det viktigaste
för att under tiden som de lyssnar kanske de lättare förstår
varandra.” [Kvinna från Iran, Sjögrens syndrom, fibromyalgi
och artros]
– 6 –
– 7 –
En mångkulturell vård
Sverige har blivit ett alltmer mångkulturellt samhälle under de senaste
20 åren och man beräknar att cirka 20 % av befolkningen är född i, eller
har båda sina föräldrar födda i ett annat land än Sverige.1 Dagligen möter
vårdgivare patienter från världens alla hörn och trots att båda parter gör sitt
bästa för att få fram sina budskap i vårdmötet kan missförstånd och oklarheter ändå uppstå.
Dessa kan bero på skillnader i den ickeverbala och verbala kommunikationen, men också på att vi inte har gemensamma föreställningar om sjukdomar och dess behandling. Människor tillägnar sig sin kulturella identitet
genom utbyte och dialog med sin omgivning och formas och omformas
i samspelet med andra människor.2
Gemensamma drag trots stora skillnader
Personer födda utanför Sverige utgör ingen homogen grupp. Tvärtom
handlar det om stora skillnader när det gäller språklig, religiös, kulturell
och socioekonomisk bakgrund. Den generaliserade kunskapen, som denna
handledning är, kan dock peka på vissa gemensamma drag i en kultur och
skapa en lyhördhet för att det finns olika sätt att kommunicera och samspela
på. Denna lyhördhet kan göra oss mer öppna för att den andra personen
eventuellt förhåller sig annorlunda till situationen än vad jag själv gör.2
”Ett transkulturellt perspektiv i vården innebär att som
vårdgivare kunna reflektera över betydelsen av egen och
andras bakgrund, kulturell och annan, och nuvarande
levnadsförutsättningar i ett maktperspektiv och vilken
betydelse det får för arbetet med patienter och anhöriga
eller med kollegor i vården.”3
– 8 –
– 9 –
Skillnader på sjukdom, besvär och sjukroll
Det svenska ordet ”sjukdom” täcker många olika aspekter varför man i
litteraturen ofta använder de engelska begreppen disease, illness och sickness.
patienten betraktar sin kulturs sjukdomsförklaringar och behandlingspraxis
som en självklarhet men i mötet med personer som har andra uppfattningar
och förväntningar än de man själv har kan det uppstå en känsla av osäkerhet
hos båda parter.2
Disease är sjukdomen som den medicinska vetenskapen har diagnoser för,
alltså den diagnostiserade sjukligheten.
Exempel på sjukdomsförklaringar:
Illness är de besvär patienten upplever och den innebörd patienten lägger i
sitt tillstånd; den självrapporterade sjukligheten.
• Obalans mellan yin och yang eller med naturen
Sickness står för den sociala roll, alltså sjukroll, som patienten får eller tar i
ett visst samhälle. Vad som berättigar till en sjukroll förändras över tid och
varierar mellan olika kulturer. Både disease och illness är så kallade kroppsnära begrepp men sickness är en framförhandlad social position som anger
en del av förhållandet mellan personen och personens omgivning.4
Kulturkrock i sjukdomsförklaringen
Varje kultur har sina förklaringar till varför en person blir sjuk och i den
västerländska biomedicinen söker man en bakomliggande sjukdomsorsak
som objektivt går att mäta och iaktta. I andra samhällen kan illness-upplevelsen vara minst lika viktig och patienten förväntar sig att vårdgivaren ska
ta god tid på sig och lyssna. Att möta en vårdgivare som då är rakt på sak
och har snäva tidsramar kan upplevas som avvisande.2
Kultur påverkar sjukdomsbeteendet
Hur en person har lärt sig att tänka kring sjukdomsuppkomst har betydelse
för hur personen också uppfattar sina symtom, värderar sjukdomen och
hanterar den, alltså hur sjukdomsbeteendet ser ut.4,5 Både vårdgivaren och
– 10 –
• Patientens levnadsvanor och livsstil
• Sjukdom som straff
• Onda ögat eller onda munnen
• Besatthet av djävulen eller onda andar, magi och
avlidna förfäders andar
Sjukrollen i olika kulturer
Svenska vårdgivare lär sig att se patienten som stark i sitt jag och att strategin
för att hantera sjukdomar sker genom självhjälp, egenvård, oberoende och att
främja sina egna behov – ett aktivt beteende. Man förväntar sig av en person
som är van att klara sig själv att han eller hon inte ska klaga över smärtor och
obehag ” i onödan” men också är tydlig när det ”verkligen” finns ett hjälpbehov.
Är man uppfostrad i denna anda, både i sin roll som vårdgivare och patient,
är det annorlunda att arbeta med patienter som har socialiserats in i ett
beteende som karakteriseras av ömsesidigt beroende och ansvarstagande.
– 11 –
Patienten och sjukrollen – patientfall Fatima
Fatima är 59 år gammal och född i Turkiet.
Hon har bott i Sverige i 23 år, har förvärvs­
arbetat de flesta av dessa år (hon jobbar nu
i skolans matbespisning) och pratar bra
svenska. Fatima är överviktig och har nyligen
fått diagnosen artros och diabetes av distriktsläkaren på vårdcentralen. Av sin distrikts­
sköterska har Fatima fått råd om egenvård
som bra mat och motion tillsammans med broschyrer om artros och
diabetes på svenska och turkiska.
På det andra uppföljande besöket hos distriktssköterskan, tre månader
efter att Fatima fått sin diagnos, verkar hon inte ha ändrat sitt beteende gällande mat och motion. Fatima har inte gått ned i vikt, tränar
inte, har ont i sina leder, framförallt knäna och har höga glukosvärden. Distriktssköterskan samtalar återigen om vikten av att ändra
beteende men känner samtidigt att Fatima inte tar till sig vad hon
säger trots att Fatima nickar.
Diskutera – vad kan man göra för att hjälpa Fatima?
Mat och social funktion
Fatimas familj behöver involveras i hennes vård och beteendeförändring.
Fatima har ansvar för matlagningen i familjen och får mycket av sin
identitet från denna funktion. Det kan därför vara svårt att ändra sitt
eget matbeteende utan att det innebär en förändring av hennes roll i
familjen. Troligen kommer familjens behov i första hand och hennes
egna behov i andra hand. Så länge hon mår bra och kan ta hand om
sin familj så känner hon inget behov av att förändra någonting. Förutom
att ha samtal med Fatima tillsammans med hennes familj så kan det
vara bra att skapa en grupp med kvinnor i samma ålder och med liknande bakgrund som Fatima där man kan diskutera mat och motion.
Kroppsuppfattning
Fatima betraktar kanske inte sig själv som överviktig. Hon ser ut
som kvinnor i hennes ålder förväntas göra om de ska betraktas som
värdefulla och bli respekterade.
Motion
Att motionera associerar troligen Fatima med kroppsarbete. Att
inte behöva arbeta mycket med kroppen är ett tecken på status och
välmående. Det kan vara svårt att nu tänka om och se motion och
kroppsarbete som en förutsättning för välmående.
Följdfråga – patientfallet Fatima
Fatima ringer upp några dagar efter sitt senaste besök och berättar att
hon inte klarar sitt arbete i skolbespisningen där hon står, går mycket
och lyfter tungt. Hon undrar om läkaren kan sjukskriva henne.
Diskutera hur ni hanterar detta.
– 12 –
– 13 –
Patienten och sjukrollen – patientfallet Tomasz
Tomasz, en polsk man i 65-årsåldern, är nyss
hemkommen efter en knäoperation på grund
av artros. Tomasz fru har varit i kontakt med
sjukgymnasten på vårdcentralen och hemmet
är förberett inför hemgång med diverse
hjälpmedel.
På sjukhuset har Tomasz träffat en sjukgymnast och har lärt sig och
arbetat igenom ett hemträningsprogram utan större svårigheter. En
vecka efter operation träffar Tomasz och hans fru vårdcentralens
sjukgymnast för att kontrollera rörligheten i knät. Det framkommer
att Tomasz helt slutat med träningen efter hemgång. Sjukgymnasten
betonar vikten av träning för att återfå så stor rörlighet och minskad
smärta som möjligt. När Tomasz är tillbaka för att ta bort stygnen
hos distriktssköterskan berättar frun att Tomasz bara sitter, rör sig så
lite som möjligt och behöver hjälp av frun med i stort sett allt.
Diskutera – vad kan man göra för att hjälpa Tomasz?
Artros och rehabilitering efter operation
Först behöver vårdgivaren förstå att patienter och deras familjer
inte alltid delar samma mål som vårdgivaren har. På sjukhuset kan
man låta familjen få följa Tomasz i sjukgymnastikträningen. Sjukgymnasten på vårdcentralen kan göra samma sak och inte i första
hand trycka på vikten av hemträning. I många kulturer värderas inte
egenvård högt utan snarare värderas det ömsesidiga beroendet mellan
familjemedlemmarna.
Respektera Tomasz roll i familjen
En annan betydelsefull faktor är skillnaden mellan egalitära och
hierarkiska kulturer. I en jämlik kultur som vår egen, är alla roller
teoretiskt lika mycket värda; ingen i familjen anses underordnad
någon annan. I hierarkiska kulturer är vissa familjemedlemmar (män
och äldre) klart dominerande medan andra är klart underordnade
(kvinnor och barn). Det är deras plikt att lyda och ta hand om den
dominerande familjemedlemmen – deras make och far.
Acceptera behovet av kontroll
Kontroll kan också spela en roll i misslyckandet att ta hand om sig
själv. Tomasz kommer från en kultur som tydligt erkände hans makt
och auktoritet. Hans hälsa har nu reducerat honom till ett tillstånd
av fysisk svaghet. Att kräva uppassning av familjen är ett sätt att visa
dominans. Det kan vara maskerat som hjälplöshet, men är ett sätt att
upprätthålla kontroll.
– 14 –
– 15 –
Kommunikation och samspel i vårdmötet
För en patient som varken behärskar språket eller har kunskap om hur sjukvården fungerar kan mötet med vården bli förvirrande och därför oroande.
Kommunikationsproblem begränsar patientens möjligheter att förmedla sina
tankar och känslor till vårdgivaren och kan i värsta fall isolera patienten.
Vilka är de viktigaste bristerna?
Distriktsläkaren och forskaren Kristian Svenberg sammanfattar de viktigaste
bristerna i det transkulturella vårdmötet från både internationell och svensk
forskning.7 Patienter från minoritetsgrupper, särskilt de som inte talar det
dominerande språket flytande, blir mindre delaktiga i vården och får många
gånger otillräcklig information. De tas ofta inte på allvar och upplever att
vårdgivaren inte lyssnar på dem, vilket kan leda till missförstånd och att
mötet blir ineffektivt. Från vårdens sida beskrivs en frustration och känsla av
maktlöshet på grund av svårigheter att nå förståelse.
exempelvis att behandla artrit med viss sorts mat: kött, fisk, morötter, nötter,
russin, honung, te och kaffe, och att svepa in sig i många lager kläder och filtar.
Den andra är den professionella omsorgen, vilken innefattar sjuksköterskans
yrkesområde. När klyftan mellan dessa två former av omsorg blir för stor
uppstår en kulturkonflikt i vården vilken medför stress för patienten och kan
leda till en oförmåga att följa instruktioner. Exempelvis har man i studier
sett att patienter tolererat mindre smärta när sjukvårdspersonalen haft en
annan kulturell bakgrund än patienten själv.9
Att betona de kulturella skillnaderna, istället för att bara vara öppen för
dem, kan medföra att sociala och ekonomiska faktorer underskattas som
orsaker till dålig hälsa. Att som patient uppleva diskriminering på grund av
kulturella skillnader beskrivs som en avgörande faktor för dålig psykisk och
fysisk hälsa och kan leda till att patienter undviker att söka sjukvård.7
Naturlig respektive professionell omsorg
Omvårdnadsteoretikern Madeleine Leininger menar att kulturen länge har
haft betydelse för den mänskliga omsorgen.8 Hon talar om två olika former
av omsorg som bygger på olika slags kunskap. Den första är den naturliga
omsorgen som bygger på familjära och traditionella kunskaper inom kulturen,
– 16 –
– 17 –
För att skapa tillit i vårdmötet och för att informationen ska vara meningsfull behövs en förståelse av kulturella skillnader hos vårdgivaren, men också
av att sociala faktorer och patientens utbildningsnivå har betydelse.
När det gäller innehållet i informationen kommer patientens allmäntillstånd,
syn på sjukdom, dess orsaker och förväntningar på behandlingen att avgöra
om vårdgivarens information ger mening eller inte. Hur man ser på information och ”sanning” samt i vilka situationer man informerar öppet om allt –
och i vilka man inte gör det – är såväl kulturellt som personligt betingat.
”Jag minns ett tolksamtal på avdelningen, där jag satt med
en kvinnlig tolk och en arabisk man. Och när vi pratade
om en svår sak […] så börjar han gråta. Och då vänder sig
tolken direkt och sätter sig och tittar in i väggen […] För
mig är det ju självklart att jag ska böja mig fram mot den
här mannen och möta honom i gråten, men jag förstod ju
att det var ju helt fel eftersom hon vände sig om. Efteråt
sa hon att när en man just från den kulturen gråter, då ska
inte en kvinna titta på. Det var jättesvårt, och det är ju en
okunskap att inte veta hur ska man bemöta det, för det går
ju emot ens instinkt att vända sig bort från en människa
som är ledsen.” [Läkare, reumatologisk klinik]
– 18 –
Att använda tolk
Att tolka handlar inte bara om att överföra en uppsättning ord från ett språk
till ett annat. Det handlar lika mycket om att tolka ett budskap i ett givet
sammanhang och att överföra budskapet till ett annat språk på ett sätt som
gör att det får samma innebörd för mottagaren som för avsändaren.2
Huvudorsaker till kommunikationsproblem
Vanligtvis finns tre huvudorsaker till kommunikationsproblem mellan
vårdgivare och patienter och anhöriga från olika kulturer:
1. Parterna talar samma språk men använder inte samma symboler.
Ordet ”ja” har en annan symbolisk betydelse i exempelvis stora delar av
Mellanöstern vilket kan ge upphov till många missförstånd. Ett ”ja” kan
exempelvis betyda ”ja, jag hör vad du säger, jag förstår vad du säger men
jag håller inte med dig” eller ” ja, jag hör vad du säger men jag vill inte
besvära dig med att tala om att jag inte förstår dig”.
2.Patienten/anhöriga behärskar delvis det svenska språket men kan inte
nyansera det.
3.Parterna talar inget gemensamt språk.
Auktoriserade tolkar
Vården bör använda sig av auktoriserade tolkar och om möjligt auktoriserade
sjukvårdstolkar.10 I Sverige finns idag ca 130 stycken auktoriserade sjukvårdstolkar fördelade på 36 olika språk. Kammarkollegiet är den myndighet
som svarar för auktorisationen och utövar tillsyn över deras verksamhet.
Förutom Kammarkollegiets tillsyn av auktoriserade tolkar finns ingen
granskning av annan tolkverksamhet i Sverige.
– 19 –
God tolksed
En auktoriserad tolk iakttar så kallad ”God tolksed”, vilket är ett regelverk
som innebär att:
• Tolken har tystnadsplikt, är opartisk och återger vad som sagts i första
person (jag-form) och upplyser både vårdgivaren och patienten om detta
i början av samtalet.
• Tolken återger all information så exakt som möjligt, att ”intet förtiga,
tillägga eller förändra” – detta innebär att kraftuttryck, emotionella
uttryck eller kroppsspråk inte tonas ned. Om tolken inte kan översätta
en term bör hon/han be om en omskrivning.
• Tolken får inte ge uttryck för sina åsikter och värderingar eller på annat
sätt låta dessa påverka tolkningen.
• Tolken skall avböja ett uppdrag om det kan rubba förtroendet för deras
opartiskhet eller självständighet.
• Tolken ska överväga sina möjligheter att utföra tolkningen tillfredsställande.
Nya typer av stöd
Förutom det språkliga stöd som en tolk ger börjar nya former av stöd för
interkulturell kommunikation växa fram. En resurs är så kallade hälsokommunikatörer med kompetens i hälsofrågor och kulturella aspekter.
De har ett uppdrag att informera och vägleda utlandsfödda om ”vägar
i vården” migration och hälsa och finns i Skåne, Östergötland och
Stockholms län.
I Stockholm är hälsokommunikatörerna anställda inom Stockholms läns
landsting vid Transkulturellt Centrum. För information och kontakt, se
www.slso.sll.se/hk
– 20 –
Med en ”ideell” tolk (barn, släkt och vänner) vet vårdgivaren
ingenting om personens språkliga kvalifikationer eller
förståelse för västerländskt medicinskt tänkesätt. En ideell
tolk är inte neutral och opartisk utan befinner sig i en
jävsituation. Genom att använda ideella tolkar undergräver
tolkanvändarna sitt eget ansvar och utsätter patienten för
risken att inte blir korrekt behandlad.
Smärtuttryck och
smärtbeteende i olika kulturer
En viktig komponent i sjukdomsbeteendet och kommunikationsmönstret
är hur vi uttrycker smärta. Det har forskats mycket kring samband mellan
etniskt ursprung och tolerans för smärta men entydiga svar ger att det
förmodligen är förväntningarna på när och hur smärta ska uttryckas som
är olika. Ett smärtbeteende lärs in genom imitation av beteenden hos närstående och genom att vissa beteenden belönas.2, 4, 5
Vad är accepterat smärtbeteende?
Det finns en benägenhet för vårdgivare och patienter att missförstå varandra
i smärtrelaterade situationer vilket kan bero på språkförbistring men också
på att vi har olika syn på vad ett accepterat smärtbeteende är.11 Den skandinaviska kulturen tillsammans med flertalet västafrikanska och några
östafrikanska kulturer präglas av idealet att ha ett ”litet smärtuttryck”.2
I andra kulturer, exempelvis Mellanöstern och vissa asiatiska länder, är det
mer acceptabelt att ha ett ”kraftigt smärtuttryck”, både verbalt och kroppsligt, vilket kan vara svårare för svenska vårdgivare att förhålla sig till.2,5
Ett ”kraftigt smärtuttryck” kan också vara ett sätt att kommunicera oro när
språket är begränsat.12
– 21 –
Somaliska kvinnors syn på smärta har beskrivits från Finland. Hur man
förhåller sig till smärta har relaterats till islam, där religionen framhåller
lidande som en prövning eller som ett straff för synder. Bland somaliska
kvinnor i exilen uppmuntras därför acceptans, tålamod och uthärdande som
ett sätt att bekämpa lidandet och försöka minska det genom goda gärningar.
En stoisk syn på smärta har beskrivits i en svensk studie, där gråt och klagan
utgör tecken på svaghet.13 Ovan exempel antyder att det inte är helt problemfritt att som vårdgivare möta och förstå alla människors smärtbeteende.
”Det är det viktiga, att de ska få en bekräftelse av att
det finns en sådan smärta, att man ska kunna förklara
genesen till den här smärtan, varför de just har den här
smärtan, och hur man kan hjälpa. Är det botligt eller obotligt, ska man leva med den. [Läkare, vårdcentral]
Strategier i mötet med en smärtpatient
Andrews och Boyle beskriver sex strategier som är till hjälp för vårdgivaren
i mötet med patienter med smärta.14 De transkulturella aspekterna är
integrerade i dessa strategier:
1.Att identifiera sina egna personliga attityder.
Vårdgivaren behöver förstå sina egna värderingar och tankar om smärta.
Hon/han bör rannsaka sig själv och komma fram till vilka fördomar som
finns om det förväntade sättet att uttrycka smärta.
2.Att skapa en god och effektiv relation till sina patienter.
Smärta är en subjektiv upplevelse och kan därför vara svår att få bekräftad.
En patient med smärta är beroende av att vårdgivaren förstår patientens
uttryck för smärta. Därför är det viktigt att inta en stöttande och för stående attityd till patienten för att uppnå bästa resultat vid exempelvis
smärtlindring och användning av hjälpmedel för smärtskattning.
3.Att respektera patienterna som olika individer.
Vårdgivaren behöver respektera patienten som en unik individ men
samtidigt vara medveten om att kulturen utgör en viktig grund för just
individualiteten. Att känna till att det finns en mängd olika tankar och
värderingar om smärta och att det är just det egna sättet att se på smärta
som patienten anser vara det riktiga.
4.Respektera patientens respons på smärtan.
Patienten skall aldrig behöva känna skuld för sina smärtuttryck. Uttryckssätten av smärta är många och en vårdgivare som är medveten om dessa
olikheter kommer inte att förvånas eller distraheras av väldigt känslofyllda
uttryckssätt och inte heller förbise lugna och behärskade sätt att visa
sin smärta.
– 22 –
– 23 –
5.Att aldrig inta ett stereotypt synsätt på en patient utifrån hans kultur.
Det finns alltid skillnader även inom en kultur. Vårdgivaren behöver
också ta hänsyn till andra aspekter som påverkar en patient med smärta.
Dessa är bland annat personliga upplevelser och psykologiska aspekter på
situationen.
6.Grunda vården på sin kompetens som vårdgivare.
Vårdgivaren har skyldighet att tillämpa de bästa aktuella forskningsresultaten av den vård hon/han bedriver. Patienten skall alltid känna
sig trygg med den medicinska och medmänskliga kunskapen som vårdgivaren besitter.
”… vad jag ibland möter, det är att dessa patienter känner
ilska för att de blivit bemötta på ett sätt som är kränkande.
Ibland möter jag ju patienter som har många känslor som
jag får bemöta i första hand innan vi kan tala om det som
det verkligen gäller.” [Sjukgymnast, smärtklinik]
– 24 –
– 25 –
Förslag på modell att testa i vårdmötet
Modellen är framtagen av Hälsa Välkommen i samarbete med vården och
består av:
• ett individuellt läkarbesök
• ett individuellt distriktssköterske/sjuksköterskebesök
• tre-fyra gruppträffar med läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator,
dsk/ssk och representant från den lokala reumatikerföreningen.
För att informationen och diskussionen ska vara aktuell bör det helst inte
gå mer än en vecka mellan träff 1 och 2. Mellan träff 2 och 3 bör det inte
gå mer än fyra veckor och mellan gruppträffarna 3-6 bör det inte gå mer än
två veckor.
Träff 1: möte med läkare
Läkaren använder sig av följande tre frågor i mötet:
• Hur har dina besvär/smärtor varit under de senaste veckorna?
• Hur ser din arbets- och familjesituation ut?
• Vad förväntar du dig av mötet med mig idag?
Träff 2: möte med distriktssköterska (dsk) eller sjuksköterska (ssk)
• Patienten får ett enskilt möte med dsk/ssk som är utbildad i tekniken
Motiverande samtal. Dsk/ssk använder sig av verktyget Meny/Agenda
och/eller patientenkäten EQ5D (ny lättläst version finns på nästa uppslag) i detta första inventerande samtal med patienten.
• Läkarens journalanteckning stäms av med patientens upplevelse av besöket
och patienten ges tillfälle att diskutera och ställa frågor kring läkarbesöket.
• I mötet tar patient och dsk/ssk ett gemensamt beslut om patienten ska
fortsätta vidare till de påföljande gruppträffarna på vårdcentralen.
– 26 –
Dsk/ssk förbereder den läkare som håller i samtalet i träff 3 om vilka
symtom patienterna har för att få en adekvat fokusering av samtalet.
Förberedelser inför gruppträff 3
En vecka före träff 3 ringer dsk/ssk hem till patienten och hälsar välkommen
till gruppträffen och ber patienten fundera kring frågor att ta upp på träffen.
Gruppträff 3 och 4
• Dsk/ssk hälsar alla välkomna, informerar om träffens syfte, längd
(90 minuter beroende på antalet deltagare) och upplägg.
• Alla presenterar sig med namn och födelseland.
• Samtal om symtom, sjukdom och behandling i 30 minuter med läkare. • Samtal i 30 minuter kring frågor som patienterna förberett innan.
• Patienterna ombeds förbereda frågor och samtalsämnen som tas upp vid
nästa träff.
• Samtala kring patienternas egna fysiska ute- eller inneaktivitet och ge
exempel på övningar från Reumatikerförbundets träningsblogg
www.reumatikerforbundetstraningsblogg.blogspot.com
Gruppträff 5 och 6
• Dsk/ssk hälsar alla välkomna, informerar om träffens syfte, längd
(90 minuter beroende på antalet deltagare) och upplägg.
• Samtal om symtom, sjukdom och behandling i 30 minuter med sjukgymnast alternativt kurator eller arbetsterapeut, beroende på vilken träff
i ordningen det är.
• Samtal i 30 minuter kring frågor som patienterna förberett sedan före­
gående träff.
• Information om Reumatikerföreningen i området av representant från
lokalföreningen.
• Fysisk ute- eller inneaktivitet avslutar träffen.
– 27 –
Hälsoenkät –EQ-5D
Frågor om hur du mår
För att vi ska kunna ge dig bästa vård är det viktigt att vi vet hur du mår
idag. Därför ber vi dig att svara på några frågor. När du svarar på frågorna
ska du sätta kryss vid den meningen som bäst beskriver hur du mår idag.
Hur mycket klarar du av att röra dig?
Jag kan gå utan svårighet.
Jag kan gå men det är svårt.
Jag kan inte gå. Jag ligger mest i sängen.
Hur klarar du av att sköta om dig själv?
Jag klarar själv av att klä på mig, äta och tvätta mig.
Jag tycker det är svårt att klä på mig, äta och tvätta mig.
Jag behöver hjälp för att klä på mig, äta och tvätta mig.
Hur klarar du av vanliga aktiviteter i vardagen?
Med aktivitet menar vi att vara på ett arbete, i skolan, fritidsaktivitet eller
att göra hushållsarbete hemma.
Jag klarar av att vara med på de flesta av aktiviteterna.
Jag tycker det är svårt att vara med på de flesta av aktiviteterna.
Jag orkar inte vara med på de flesta av aktiviteterna.
Har du ont?
Hur är ditt humör?
Jag känner mig glad och på gott humör.
Jag känner mig lite orolig eller nedstämd.
Jag mår dåligt. Jag är mycket orolig
eller nedstämd.
Jag mår mycket bra
100
Hur mår du?
Vi vill att du ska berätta hur bra eller hur
dåligt du mår med hjälp av bilden här
bredvid, som liknar en termometer med
siffror från 0 till 100.
Siffran 0, längst ned på termometern,
betyder att du mår mycket dåligt.
Siffran 100, längst upp på termometern,
betyder att du mår mycket bra.
Vi vill att du ringar in den siffra på termometern som bäst visar hur du mår idag.
Tack för att du svarade på frågorna
och hjälpte till att göra vården bättre!
Jag har inte ont i kroppen.
Jag har lite ont i kroppen.
Jag har mycket ont i kroppen.
9
0
8
0
7
0
6
0
5
0
4
0
3
0
2
0
1
0
0
Jag mår mycket dåligt
Omarbetad ”lättläst” svensk version 2011 efter © Euro Qol Group 1990
– 28 –
– 29 –
Referenser och tips för vidare läsning
Referenser
1. Statistiska Centralbyrån, SCB (2010).
2. Hanssen, I. (2009). Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle.
3:e upplagan, Studentlitteratur AB, Stockholm.
3. Ekblad, S., Lindencrona, L. Inventering av ett transkulturellt perspektiv
på utbildning. Rapport. Karolinska Institutet, 2005-07-15.
4. Helman, C. (2007). Culture, health and illness. 5th edition.
Butterworth-Heinemann, Oxford.
5. Hattar, H. (2010). Kulturella aspekter på smärta. Smärtbiblioteket,
Mundipharma AB, Mölndal.
6. Meleis, A.I. & Jonsen, A.R. (1983). Ethical crises and cultural
differences. Western Journal of medicine, 138, p.889–893.
7. Svenberg, K. (2011). Mötet mellan patienten och läkaren – erfarenheter
hos somaliska flyktingar och läkare under utbildning. Doktorsavhandling,
111216. Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs Universitet.
8. Leininger, M.M. (2001). Culture Care Diversity and Universality:
a theory of nursing. Boston: Jones and Bartlett.
9. Stier J. (2004). Kulturmöten: en introduktion till interkulturella studier.
Lund: Studentlitteratur.
10.Kammarkollegiet (2010). God tolksed. Vägledning för auktoriserade
tolkar. Stockholm.
11.Ernst, G. et al. (2000). The myth of the “Mediterranean syndrome”:
do immigrants feel different pain? Etnicity & Health, 5(2), 121–126.
12.Löfvander, M., Engström, A. (2007). Immigrant patients having
widespread pain. Clinical findings by physicians in Swedish primary
care. Dis & Rehabilitation, 29, 381–388.
– 30 –
13.Svenberg, K., Mattsson, B., & Skott, C. (2009). ”A person of two
countries”. Life and health in exile: Somali refugees in Sweden.
Anthropology & Medicine, 16(3), 279–291.
14. Andrews, M. M. & Boyle, J. S. (2003). Transcultural Concepts in
Nursing Care (4th Edition). Philadelphia: Lippincott William & Wilkins.
För vidare läsning:
Läkemedelsbokens kapitel om transkulturell medicin
http://www.lakemedelsverket.se/upload/om-lakemedelsverket/publikationer/lakemedelsboken/LB-2011-2012/Transkulturell%20medicin.pdf
Berlin, A. (2010). Watchfully checking rapport with the Primary Child
Health Care nurses – a theoretical model from the perspective of parents
of foreign origin, BMC Nurs 7(20), 9–14.
Can, M. (2007). Tätt intill dagarna. Månpocket.
Fadiman, A. (1997). The Spirit Catches You and then You Fall Down.
Farrar, Straus, Giroux.
Ruby, T.F. (2006). Listening to the voices of hijab. Women’s Studies
International Forum, 29, 54–56.
Sjögren, A. (1993). Här går gränsen: Om integritet och kulturella mönster
i Sverige och medelhavsområdet. Botkyrka: Arena.
http://culturedmed.binghamton.edu
– 31 –
Hälsa Välkommen, ett projekt i Reumatikerförbundets regi finansierat av
Arvsfonden, där Svensk Reumatologisk Förening, Vårdförbundet, CeFAM vid
Stockholms läns landsting och Kompetenscentrum för patient- och närstående­
utbildning i Västra Götaland, samt vårdenheterna Bredängs vårdcentral,
Reumatologiska kliniken Karolinska Universitetssjukhuset och Smärtcentrum
vid Angereds Närsjukhus ingår som projekt- eller referenspartners.
© Copyright Reumatikerförbundet 2012
heart.se 1205 Foto: Magnus Fröderberg
Reumatikerförbundet 08-505 805 00
www.reumatikerforbundet.se • [email protected]
