2003:43
9789176861912
Idag har lagårdslängans risklädsel för länge sedan bytts mot brädfodring
och halmtaket belagts med tegel eller plåt. Traditionella bohuslänska
drag som djupa lador, långskygga och indragen logport framträder inte
längre lika tydligt i dagens jordbrukslandskap som kompletterats med höghuslagårdar och lösdriftshallar anpassade
för ett rationellt jordbruk. Men under
den gamla längans faluröda panel eller
korrugerade plåt finns i många fall den
timrade stommen kvar som ett arv från
en svunnen tid.
Landsbygdens ekonomibyggnader är
både självklara och förbisedda. De finns
runtomkring oss i landskapet, både som
byggnader i bruk och som övergivna
minnen av det svenska familjejordbruket. De tas för givet, men det är inte
alla som känner till deras funktioner
och hur de en gång nyttjats. De omger oss idag, men hur ser det ut
imorgon?
Den här skriften lyfter fram bohuslänska manhus och ekonomibyggnader från sent 1700-tal fram till 1950. 35 gårdar från olika delar av
landskapet har dokumenterats och gårdarnas ägare intervjuats om hur
byggnaderna brukats och förändrats. Tillsammans med äldre arkivmaterial ger detta en möjlighet att följa den bohuslänska gårdens förändring
under 1700- och 1800-tal och inte minst i samband med jordbrukets
och hushållens mekanisering under 1900-talets första hälft.
Agrarhistoria i Västra Götaland
BOHUSLÄNSKA GÅRDAR - BYGGNADSTRADITIONER I ETT FÖRÄNDERLIGT AGRARSAMHÄLLE
Väggarnas grova, rundtimrade stockar är klädda med enris som skydd mot
väta och vind. Taket är halmtäckt i samma syfte. En logbro leder upp till
de dubbla logportarna. Här tas höet in och vräks ner i de djupa ladorna
på båda sidor om det förhöjda loggolvet där säden tröskas sena vinterkvällar för att sedan bäras upp på manhusets loft. Rakt under logen är stallet
inrymt i ett dunkelt rum. Från skyggan framför timmerväggen hörs svagt
ljudet av fårens rörelser.
BOHUSLÄNSKA GÅRDAR
BYGGNADSTRADITIONER I ETT FÖRÄNDERLIGT AGRARSAMHÄLLE
Helene Carlsson Andreas Hansen
BOHUSLÄNSKA GÅRDAR
BYGGNADSTRADITIONER I ETT FÖRÄNDERLIGT AGRARSAMHÄLLE
Helene Carlsson Andreas Hansen
2003:43
Omslag: Andreas Hansen
Text: Helene Carlsson (inledande del) och Andreas Hansen (inventerade gårdar)
Foto: Andreas Hansen förutom Helene Carlsson (sid 18 ö, 21, 33 ö, 36 n), Folke
Jonasson (sid 34 n) och Ingela Lundin (sid 35 m). Sidan 74 ö okänd fotograf.
Ritningar: Anette Olsson
Redaktörer: Helene Carlsson och Andreas Hansen
Redaktionell bearbetning: Viveka Overland
Grafisk form: Andreas Hansen
Tillstånd kartor: Allmänt kartmaterial från Lantmäteriverket. Medgivande 90.8012
Kulturhistoriska dokumentationer nr 13
Bohusläns museums förlag
ISSN 1102-528X
ISBN 91-7686-191-0
Tryck: Rydins Tryckeri, Nossebro 2003
Länsstyrelsen i Västra Götaland
Publikation Gårdar i Bohuslän 2003:43
ISSN 1403-168X
INNEHÅLL
DEL I
av Helene Carlsson
INLEDNING
Bakgrund...............................................................7
Syfte och frågeställningar................................7
Metod, källmaterial och forskningsfront......8
Urval......................................................................9
Disposition.........................................................10
EN DISKUSSION OM BEGREPP
BEGREPPSANALYS
Byggnadstradition.............................................11
Karaktärsdrag....................................................12
DEFINITIONSPROBLEM..........................................12
Plantyper.............................................................13
Våningsantal......................................................13
GÅRDEN OCH DESS BYGGNADER
Brukade gårdar.................................................15
Släktgårdar och generationsboende...........15
Gårdsstruktur.....................................................16
MANHUS
BEBYGGELSEUTVECKLING
Ryggåsstuga med bod....................................17
Loftsbyggning eller enkel byggning............17
Hus på dubbel bredd.......................................18
Tidiga tvåvåningshus......................................20
EXTERIÖR
Stomme................................................................22
Fasad och färgsättning....................................22
Takform och taktäckning.................................23
Bislag och verandor.........................................24
Fönstersättning..................................................24
Snickeridetaljer..................................................25
INTERIÖR
Vindsloft och sommarrum..............................26
Källare..................................................................26
Spiskomplex och köksinredning...................27
Bostadsrummens inredning...........................27
Eldstäder.............................................................28
INNEHÅLL
HUSHÅLLENS MEKANISERING
Elektricitet.............................................................30
Vatten och avlopp.............................................30
Uppvärmning......................................................30
WC och badrum..................................................30
Tvättmaskin.........................................................31
LAGÅRDSLÄNGA
LAGÅRDSLÄNGANS OLIKA DELAR
Loge.......................................................................32
Skyggor, förtak och indragna logportar.....32
Lador och rännen...............................................33
Stall........................................................................33
Fähus.....................................................................34
BYGGNADSMATERIAL
Rundtimrade lagårdslängor............................35
Lagårdslängor i stolpkonstruktion................35
Djurstallar i sten.................................................35
Djurstallar i gjutteknik......................................36
Djurstallar i kubbteknik....................................36
Djurstallar i tegel...............................................36
Djurstallar i betong...........................................36
Skiftesverk...........................................................36
Tak.........................................................................36
JORDBRUKETS MEKANISERING
Tröskning och höhantering.............................37
El och vatten i jordbruket................................37
Mjölkning och mjölkhantering.......................38
Gödselhantering.................................................38
ÖVRIGA EKONOMIBYGGNADER
FÖRVARING, FÖRÄDLING OCH DJURHÅLLNING
Brygghus..............................................................39
Bodar och magasin...........................................39
Hönshus...............................................................39
Fårhus...................................................................40
Svinhus.................................................................40
Redskapshus, vagnslider, garage
och maskinhallar...............................................40
Källare..................................................................41
Kölna och lintork...............................................41
Smedja..................................................................41
SAMMANFATTNING
KARAKTÄRISTISKA DRAG
OCH FUNKTIONSFÖRÄNDRINGAR................42
INNEHÅLL
DEL II
av Andreas Hansen
35 GÅRDAR I BOHUSLÄN
ÖVERSIKTSKARTA....................45
NÄSINGE S:N
Hällesmörk 1:27..................46
RESTERÖD S:N
Restenäs 2:36....................118
SKEE S:N
Håve 2:9...............................50
GRINNERÖD S:N
Skällebred 1:2...................122
Bastebacka 1:4..................126
TJÄRNÖ S:N
Råssö 2:49............................54
LUR S:N
Ånneröd1:4...........................58
Småris 1:2.............................62
Kil 1:3....................................66
TANUM S:N
Knäm 4:2 5:4.......................70
Gerum 5:1 6:4......................74
KROKSTAD S:N
Söbbön 1:10 1:11...............78
SANNE S:N
Ulkeröd 1:1...........................82
SVARTEBORG S:N
Hökärr 1:6.............................86
FOSS S:N
Amunderöd 1:4...................90
TEGNEBY S:N
Björneröd 1:2.....................130
ÖDSMÅL S:N
Berg 1:3 3:3.......................134
UCKLUM S:N
Svartehallen 3:1................138
VALLA S:N
Fjälebro 2:13.....................142
Myggenäs 4:1....................144
STENKYRKA S:N
Stordal 2:2..........................148
ROMELANDA S:N
Hög 2:3...............................152
Norrmannebo 1:3.............156
ASKUM S:N
Knutsvik 1:1.........................94
SOLBERGA S:N
Lövön 1:7............................160
Lilla Skår 1:1......................164
Årsnäs 3:2 Kreken 1:2....168
Ödsmål 4:3........................172
BRO S:N
Näverkärr 1:2.......................98
LYCKE S:N
Skålleröd 1:3......................176
BRASTAD S:N
Brastad 3:1.........................102
TORSBY S:N
Röd 3:3................................180
LYSE S:N
Häggvall 2:19....................106
HÖGÅS S:N
Svälte 1:2............................110
SKAFTÖ S:N
Grönskult 1:7.....................114
KÄLLMATERIAL
OTRYCKTA KÄLLOR...............185
LITTERATUR.............................185
INLEDNING
Bakgrund
Senare års ökade intresse för landsbygdens bebyggelse och för det hotade
byggnadsbestånd som jordbrukets ekonomibyggnader utgör har aktualiserat den
kunskapsbrist som råder när det gäller den agrara bebyggelsen och inte minst
1900-talets jordbruksbyggnader. Detta behov av kunskapsutveckling inom
området och en stor efterfrågan från allmänheten på aktuell litteratur ledde till
att Bohusläns museum under slutet av 1990-talet startade projektet Bohusläns
byggnadstradition. Avsikten med projektet är att i förmedlingssyfte utifrån ett
regionalt perspektiv ta fram ett bättre kunskapsunderlag om den traditionella
landsbygdsbebyggelsen.
Med intentionen att förstärka kunskapsutbytet mellan den akademiska och
den antikvariska sektorn påbörjades 1999 ett samverkansprojekt Nya perspektiv
på landsbygdens bebyggelse mellan Avdelningen för kulturvård Göteborgs
universitet, Bohusläns museum och Länsmuseet i Varberg. Syftet var att initiera
studentarbeten inom detta kunskapsområde och att etablera ett nätverk. Något
som på nytt fördes fram i samband med ett seminarium om landsbygdens
bebyggelse på Kungl. Skogs och Lantbruksakademin våren 2003 då även ett
planerat projekt med ett översiktsverk Den svenska landsbygdens bebyggelse
presenterades.
I och med ramprojektet Tradition och modernism i bohuslänskt byggande
inleddes 2001 ett samarbete mellan Bohusläns museum och Arkitekturskolan
vid KTH. Avsikten är att studera den regionala bebyggelseutvecklingen ur ett
långsiktigt perspektiv. I ramprojektet ingår både det pågående forskningsprojektet Bohusläns byggnadstradition och ett planerat projekt om Modernismens byggande i Bohuslän. Projekten syftar till licentiatexamen.
Föreliggande gårdsstudie har under 2002–2003 genomförts inom projektet
Bohusläns byggnadstradition. Medel till studien har anslagits av Bohusläns
museum och Länsstyrelsen i Västra Götaland. Projektledare och författare av
den inledande delen där resultatet av studien sammanfattas har varit Helene
Carlsson, Bohusläns museum. För fältarbete och presentation svarar Andreas
Hansen, Bohusläns museum. En bidragande faktor till att studien kom till
stånd är att en liknande gårdsstudie genomförts i Västergötland inom projektet
Agrar bebyggelse med särskilda kulturvärden i Västergötland. Projekten som båda
syftar till regional kunskapsutveckling utifrån ett bebyggelseperspektiv skiljer sig
åt så till vida att gårdsstudien i Västergötland är en redovisning av ett antal
bebyggelsemiljöer med stora kulturvärden medan studien i Bohuslän har en
etnologisk inriktning med intervjuer och även omfattar byggnadernas interiörer.
I anslutning till dessa båda projekt har en samverkan ägt rum mellan länsstyrelsen i Västra Götaland, Regionmuseum Västra Götaland, Västergötlands
museum och Bohusläns museum som resulterat i Bondens hus, en informationsskrift om lantbrukets ekonomibyggnader.
Syfte och frågeställningar
Syftet med undersökningen är att utifrån ett bebyggelseperspektiv belysa hur
den bohuslänska gården förändrats från sent 1700-tal till 1950. För att tydliggöra bebyggelseutvecklingen och samspelet mellan helhet och detaljer har det
varit angeläget att studera vad som är karaktäristiskt för gårdens olika byggnader. Grundläggande frågeställningar har varit: vilka byggnadskategorier är
representerade på gården, vilka funktioner har de haft och hur har de utformats
och förändrats? För att belysa utvecklingen under 1900-talet har det varit
väsentligt att studera hur jordbrukets och hushållens mekanisering påverkat
bebyggelsens utformning. När har olika tekniska installationer blivit aktuella
och hur har de förändrat byggnadsskicket? Är det möjligt att se funktionsförändringar i gårdens manhus och ekonomibyggnader? För att lättare kunna se
bebyggelsen i sitt sammanhang har vi lyft fram de människor som byggt och
7
INLEDNING
brukat huset. Det är deras berättelser som ger oss möjlighet att se längre än till
byggnadens exteriör och att förstå de förändringsprocesser som bebyggelsen
genomgått. Var har de hämtat inspiration för ny- och ombyggnader? Vilka
byggnadshantverkare har anlitats, vilket byggnadsmaterial har använts och var
har det införskaffats?
1 Genomgången av lantmäteriakter omfattar ca
60 akter och utförd av Anni Bergström, Bohusläns
museum 2001.
8
Metod, källmaterial och forskningsfront
Undersökningen omfattar i första hand fältstudier av 35 bondgårdar i Bohuslän.
Dokumentationen av de utvalda gårdarna består av en enkel uppmätning i plan
redovisad genom planskisser av gårdens olika byggnader, byggnadsbeskrivningar
kompletterade med en fotodokumentation samt en intervju med gårdens ägare.
Fältarbetets omfattning består av en dag/gård. Utskrifter av intervjuer och
byggnadsbeskrivningar jämte planskisser och fotografier kommer att arkiveras
på Bohusläns museum. Dessutom har inom projektet Bohusläns byggnadstradition gjorts litteratur- och arkivstudier som tillsammans med gårdsdokumentationerna ligger till grund för den inledande resultatsammanfattningen.
Det historiskt orienterade bebyggelseperspektivet i gårdsstudien tar stöd i
arkivstudier med genomgång av husesynsprotokoll för rusthållshemman, militära boställen och prästgårdar. För jämförelse och som indikation på när olika
byggnadstekniska nyheter kommer i bruk ges i rapporten exempel från bohuslänska prästgårdar och boställen. Genomgången omfattar sammanlagt 210 syneoch ekonomiska besiktningsprotokoll från 1689 till 1875. Även brandförsäkringshandlingar och byggnadsbeskrivningar upprättade i samband med laga skifte
har studerats.1 Ett viktigt material har varit uppteckningar och frågelistsvar från
Nordiska museet, Göteborgs stadsmuseum och Ortnamns- och
folkminnesarkivet i Göteborg.
Litteraturgenomgången omfattar både äldre och nyare regionalhistorisk
litteratur, varav kan nämnas linnélärjungen Pehr Kalms Västgöta och Bohuslänska
resa 1742, och prosten Axel Emanuel Holmbergs historiebeskrivning från 1840talet redigerad och uppdaterad 1867 av Gustaf Brusewitz, Bohusläns historia och
beskrivning. I början av 1900-talet bedrevs fältundersökningar av kulturminnesrådet i Göteborgs och Bohus län under ledning av Olof Hasslöf. Undersökningarna resulterade i ett omfattande arkivmaterial som bl a nyttjats av Finn Werne i
boken Bygge i Bohuslän (Werne & Östman 1983). I inledningen till band 41 i
samlingsverket Svenska gods och gårdar ger Hasslöf en sammanfattning av
lantbebyggelsens utveckling i Bohuslän (1943). Även Rolf Danielsson ger en
sammanfattande karaktäristik av länets bebyggelse och byggnadstradition i
årsboken Bohuslän 1980. En nyutkommen länsöversikt Agrarhistorisk landskapsanalys över f d Göteborgs och Bohus län presenterar det bohuslänska kulturlandskapet med tyngdpunkt på de agrara näringarna utifrån ett långt tidsperspektiv (Franzén & Lindholm 2000).
Sigurd Erixons omfattande forskningsverk presenterat 1947 i Svensk byggnadskultur har haft och har fortfarande ett avgörande inflytande på den kunskap
som förs fram och ligger till grund för antikvariska bedömningar och
värderingar. Verket tillkommet i en äldre forskningstradition behandlar främst
förindustriell bebyggelse. Ett aktuellt översiktsverk som belyser landsbygdens
förändringsprocesser ur ett bebyggelseperspektiv saknas men planeras av
Nordiska museet i ovan nämnda projekt Den svenska landsbygdens bebyggelse.
Nyare litteratur av central betydelse är Arne-Lie Christensens översiktsverk Den
norske byggeskikken (1995) och Böndernas bygge (1993) av Finn Werne som
bygger på hans avhandling om den förindustriella agrara bebyggelsen från 1980.
I rapporten Landskaps- och bebyggelseförändringar under 1800-talet (1986)
belyser Nanne Engelbrektsson kulturminnesvårdens behov av forskningsinriktade bebyggelsehistoriska analyser. Något som också Lena Palmqvist gör i
forskningsöversikten Landsbygdens folkliga byggnadsskick (1998). Palmqvist
INLEDNING
efterlyser bebyggelsehistoriska studier utifrån ett regionalt perspektiv. Ett bland
flera aktuella exempel är Göran Ulvängs studie av den agrara bebyggelsen i
sydvästra Uppland under 1700- och 1800-talen, Böndernas hus (2001).
Urval
Det långsmala landskapet Bohuslän i gränsen mellan hav och skogsbygd ger
med sina berg och sprickdalar mycket begränsade möjligheter att bedriva större
jordbruk, utan det är småbruk (deltidsjordbruk) och små familjejordbruk
som dominerat i landskapet. Undersökningen omfattar därför endast små och
medelstora jordbruksgårdar i Bohuslän.
Kriterierna för urvalet har varit dels en geografisk spridning i hela landskapet,
dels en kronologisk spridning från sent 1700-tal och fram till 1950 och dels att
de utvalda gårdarna skall representera olika kategorier av manhus, ekonomibyggnader och gårdstyper som är vanliga i Bohuslän. Positivt, men inte ett krav har
varit om gårdarna ännu brukas. Informationsvärdet har också bedömts vara
större om gården befunnits i samma släkts ägo i flera generationer. Kännedom
om förändring har i detta fall bättre möjlighet att föras vidare via en muntlig
tradition.
Hänsyn har tagits till om manhus och lagård är uppförda nära i tid. Det blir
på så sätt möjligt att visa gårdar från en viss tidsperiod, vilket kan ha ett
pedagogiskt värde. Undantag från detta har dock gjorts för att kunna belysa
byggnadskategorier som annars inte blivit representerade. En annan faktor av
pedagogisk betydelse är om gårdarna varit möjliga att sätta in i sitt sammanhang
genom ett öppet odlingslandskap.
Utgångspunkten för den geografiska spridningen var att de olika häraderna i
Bohuslän skulle vara representerade. Detta har vi inte uppnått. Gårdsdokumentationer saknas från Bullaren, Kville, Hisings och Inlands Torpe härader. Som
komplement till gårdsundersökningen finns i Bohuslän några hembygdsgårdar
med gårdsbebyggelse på ursprunglig plats: Svennungseröd i Mo socken,
Heekullen i Kville socken och Guddehjälm i Ytterby socken, alla med bebyggelse från tidigt 1800-tal.
Hushållningssällskapet i Göteborg och Bohuslän gav 2001 ut publikationen
Gårdar i Göteborg och Bohus län i tre band. Då det i Bohuslän inte finns
aktuella heltäckande byggnadsinventeringar användes dessa publikationer för ett
första urval på ca 640 välbevarade och kunskapsmässigt intressanta gårdar. Detta
urval baserades på fotografier (oftast enbart av manhuset), uppgifter om byggnadernas ålder, om gårdarna brukas och om de är släktgårdar. Utifrån detta
material och besiktningsresor gjordes sedan urvalet av de 35 gårdar som skulle
dokumenteras.
Eftersom avsikten var att göra dokumentationen med intervjuer och invändiga byggnadsbeskrivningar som en viktig del, inleddes fältarbetet med att
gårdarnas ägare kontaktades för ett dokumentationsbesök. Det visade sig vara
ett tidskrävande arbete, då det ofta var mycket svårt att nå alla fastighetsägare.
En del avböjde att vara med i undersökningen och andra hade att svårt att vara
tillgängliga. Dessa problem gjorde att urvalet upprepade gånger fick göras om
för att de gårdar som slutligen blev valda skulle uppfylla kravet på ett belysande
kunskapsunderlag om agrar bebyggelse i Bohuslän.
Den föreliggande rapporten är en inte en katalog över gårdar där samtliga är
välbevarade och ”synnerligen märkliga” utan det är en skildring av ett antal
belysande fall av bohuslänska gårdar där människor bott och verkat, där bebyggelsen på en del gårdar är nött och väderbiten medan den på andra är mycket
omsorgsfullt vårdad. Gårdarna har genom sina byggnader och sina brukare alla
något att berätta. Dessa berättelser är viktiga för att bättre kunna förstå jordbruksbebyggelsen i Bohuslän. Avsikten är att fallbeskrivningarna skall förmedla
kunskap om hur olika skeden avsatt karaktäristiska spår i den bohuslänska
9
INLEDNING
gårdsbebyggelsen. Studien visar på tendenser i förändringsförloppet och
materialet ger möjlighet till vidare frågeställningar och fördjupade studier.
Disposition
Rapportens del I innehåller förutom en bakgrund till studien en analys av
undersökningens resultat utifrån en begreppslig indelning och utpekande av
exempel. Dessa exempel hämtas i första hand från de gårdar som ingår i rapportens andra del.
Del II innehåller en redovisning av de undersökta gårdarna. Presentationen är
upplagd geografiskt från norr till söder och för att hitta rätt geografisk placering
finns en översiktskarta på sidan 45. De planskisser som ingår i rapporten är till
för att läsaren ska kunna orientera sig i byggnaden samtidigt som de utgör en
redovisning av dess olika funktioner.
Lagård liktydigt med fähus och kostall är ett begrepp för den byggnadsdel
där nötboskapen är inhyst. Lagård används också synonymt med sammanbyggd
lagårdslänga. För att undvika förvirring har vi här valt att använda lagård i
betydelsen lagårdslänga och fähus för den del av lagården där nötboskapen är
stallad. Ordet stall används med betydelsen häststall. Diskuteras både fähus och
häststall samtidigt används begreppet djurstallar.
10
EN DISKUSSION OM BEGREPP
BEGREPPSANALYS
Byggnadstradition
Byggnadstradition eller folkligt2 byggnadsskick är begrepp som ofta används i
motsats till överklassens och kulturetablissemangets arkitekturstilar. Enligt detta
synsätt är det inte arkitektens ritning som ligger till grund för det folkliga byggandet utan det är redan existerande hus som utgör förebilder. Tradition uppfattas här som kulturell ram för byggandet. Begreppet tradition diskuteras av
Sigurd Erixon i Svenskt folkliv (1938) och han menar att tradition, förutom det
kulturella arv i form av synsätt och värderingar som överförs mellan generationer, också innebär en sidopåverkan och ett utbyte mellan medlemmarna inom
en grupp. Han framhåller traditionens komplexa och mångdubbla karaktär.
Något som även Finn Werne gör i Böndernas bygge där han skiljer mellan de
mönster av olika faktorer som ligger till grund för det folkliga byggnadsskicket
och den direkta process som sker i nuet vid arkitektens ritbord. Själva gestaltningsförloppet däremot menar han är i det folkliga byggnadsskicket förhållandevis enkelt medan det i designprocessen är betydligt mer komplicerat. Werne ser
en övergång från det folkliga byggandet till det arbetsdelade samhällets designprocess under 1800-talets kulturomvandling.3 Vilket dock kan ifrågasättas eftersom typritningar och gestaltad arkitektur alltid (så länge arkitektyrket existerat)
funnits parallellt med den folkliga bebyggelsen/vardagsbebyggelsen och olika
stilideal har om än i långsam takt, påverkat det folkliga byggandet. I det som
skulle kunna betecknas som dagens folkliga bebyggelse kan det fortfarande vara
existerande hus som utgör förebilder även om det nu är typhusfabrikanternas
kataloger/websidor och arkitektens ritning som blir grund för byggandet. Det
finns följaktligen en svårighet med att sätta en slutpunkt för det folkliga byggandet. Används begreppen traditionellt byggande och modernism som motsatspar borde tidsgränsen vara slutet av 1920-talet när funktionalismen slår igenom. Är byggprocessens industrialiseringsgrad avgörande kan 1960 vara gångbart när det gäller landsbygden, eftersom en hantverksmässig byggprocess fram
till dess fortfarande var en realitet. I och med att allt fler valde monteringsfärdigt framför platsbyggda hus minskade dock de regionala skillnaderna och
byggnadsskicket blev allt mer likriktat i Bohuslän. I jämförelse med tidigare
forskning kommer jag att använda begreppet folkligt byggnadsskick på ett något
töjbart sätt. Jag utesluter varken schweizerstilens eller modernismens byggnader
i dess ”folkliga former”. 1900-talets mitt är i detta sammanhang ingen slutpunkt för det folkliga byggnadsskicket utan jag väljer helt enkelt utifrån ett
regionalt perspektiv att följa skeendet fram till 1950. Det folkliga byggnadsskicket har således inte varit statiskt och oföränderligt utan kontinuerligt påverkats av byggnadstekniska nyheter och förändrade stilideal, men det är först i
takt med att dessa nyheter blivit socialt och ekonomiskt försvarbara för stora
delar av allmänheten som man kan tala om förändrade byggnadsskick. Den norske etnologen Arne-Lie Christensen menar att man kan likna det vid en
demokratiseringsprocess när arkitekturstilar som t ex schweizerstilen införlivas
och anpassas till det folkliga byggandet.4 I uppteckningsmaterialet framkommer
gång på gång en växelverkan mellan den pådrivande trendfaktorn ”att följa med
sin tid” och den motverkande viljan att inte ”sticka ut eller förhäva sig”. Nya
byggnadssätt tas i bruk när det blir möjligt för individen att identifiera sig med
dem. Växelspelet mellan stabilitet och förändring är en företeelse av central
betydelse inom etnologin. Nanne Engelbrektsson menar att studier av stabila
och föränderliga fenomen är viktiga för att förstå de mekanismer som format
landskaps- och bebyggelsemönster i olika regioner.5
Vid studier av urban arkitektur är det ofta möjligt att i staden se de olika
arkitekturstilarna som ringar på vattnet med den äldsta bebyggelsen i centrum
omgiven av 1800-talets stenstad och så vidare. Ytterst finns det sena 1900-talets
2 Uttrycket ”folklig” är mångtydigt och i viss mån
kontroversiellt beroende på i vilket sammanhang det
används. Begreppet ses här som ett uttryck för det
utbredda; ”det allmänneliga” i bebyggelsehistorien.
3 Werne 1993 s 47
4 Christensen 1994 s 135
5 Engelbrektsson 1986 s 33f.
11
EN DISKUSSION OM BEGREPP
förorter och villaområden. På landsbygden kan bebyggelsen inte läsas på likartat
sätt utan när det folkliga byggnadsskicket här påverkas av olika stilideal är
strukturerna sega och de arkitekturstilar som verkligen får en folklig förankring
får stor spridning och varar betydligt längre än motsvarande i staden.
Karaktärsdrag
Finns det regionala byggnadstraditioner? Det är vanskligt att uttala sig om
byggnadstyper och byggnadsskick som typiska/karaktäristiska för en region när
byggnaden varieras till form, innehåll och plats. Karaktärisering är trots allt ett
av antikvariens viktigaste arbetsredskap och jag menar att begrepp som karaktärsdrag och regionala byggnadstyper är användbara om man med detta ser de
urskiljbara mönstren/karaktärsdragen i bebyggelsen som teman med variationer.
Det är viktigt att vara medveten om att det som upplevs som karaktäristiskt
ofta är sådant som är iögonfallande och lätt att uppmärksamma, medan det mer
anspråkslösa och det som inte stämmer med vår förutbestämda uppfattning lätt
får stå tillbaka för vår uppmärksamhet.
När begreppet karaktärsdrag används i denna rapport pekas på gemensamma
mönster som påträffas i och som kan ses som typiska för den bohuslänska gårdsbebyggelsen (vilket inte utesluter att de även kan återfinnas utanför Bohusläns
gränser). De faktorer som formar bebyggelsens karaktärsdrag är lokaliseringen i
landskapet, gårdsstrukturen, funktion, konstruktionsval, material, plantyper,
byggnadsdetaljer, färg och fönstersättning.
DEFINITIONSPROBLEM
6 Erixon 1947/1982 s 386. Plantypen kom Erixon i
Svensk byggnadskultur att kalla sidokammarstuga.
7 Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, inventeringshandbok 1998 s 88f
12
En erfarenhet från studien är att den terminologi vi använder inom kulturmiljövården, speciellt med avseende på plantyper inte är logiskt strukturerad och
ibland mer oklar än till hjälp. Denna terminologi härrör från Sigurd Erixons
omfattande forskningsarbete och hans översiktsverk om det svenska trähusets
historia Svensk byggnadskultur från 1947. Problemet är enligt min mening
inte Erixons forskningsverk, som trots sin svåröverblickbarhet på många sätt
är enastående, utan att forskningen om det folkliga byggnadsskicket därefter
avstannade, att begreppsapparaten inte granskades och utvecklades vidare utan
i stället konserverades på ett olyckligt sätt. Några av begreppen i Svensk byggnadskultur, t ex enkelstuga och parstuga har blivit etablerade och ingår som
sökord i Nationalencyklopedin medan andra av Erixons planformer som celltyp
och dubbelkammarstuga sällan används utanför byggnadsantikvariernas egen
yrkeskår.
Erixons byggnadstyper tycks ha blivit till utifrån högst varierande utgångspunkter. I början av 1900-talet benämndes de olika plantyperna utifrån platser
där de ”upptäckts”, t ex Skålmostugan som fått sin benämning av att den
påträffats i Skålmo by i Dalarna.6 Andra begrepp i Svensk byggnadskultur är
västsvenskt dubbelhus och sydgötiskt hus vilka syftar på dessa hustypers spridningsområden eller sidokammarstuga och förkökshus som relaterar till rummens
inbördes placering och sexdelad plan som anger antalet rum.
Under senare år i samband med framtagande av databaser har behovet av en
strukturerad terminologi blivit påtaglig och arbetet med Riksantikvarieämbetets
bebyggelseregister har därför resulterat i försök till en mer systematiserad indelning i miljö-, anläggnings och byggnadskategorier. Beträffande plantyper saknas
motsvarande försök till systematisering. Man har i registret valt att ta med några
av Erixons plantyper men vilka kriterier som ligger till grund för urvalet framgår inte.7
De system för klassificering vi använder påverkar vårt sätt att tänka. Mikael
EN DISKUSSION OM BEGREPP
Eivergård påpekar i en artikel om museiforskning att det sätt vi ordnar våra
museisamlingar även styr vårt sätt att se på samhället. Är vi medvetna om de
svagheter som finns i våra klassificeringssystem är det lättare att se på materialet
med nya frågor och perspektiv.8 Detta gäller naturligtvis inte enbart våra museisamlingar utan också hur vi beskriver och klassificerar bebyggelsen. En väl fungerade begreppsapparat ska vara en hjälp och underlätta kommunikation. Jag
menar att terminologin särskilt när det gäller plantyper, men även på fler områden behöver systematiseras och vidareutvecklas och att det kräver en ordentlig
diskussion om vilka begrepp som är etablerade och väl fungerande och vilka
som behöver förnyas. Jag kommer här att visa på ett par problem med den terminologi vi använder idag.
Våningsantal
Att beskriva en byggnad med utgångspunkt av antalet våningsplan kan tyckas
okomplicerat, men vad är egentligen skillnaden mellan byggnader i 1 våning
respektive 1,5 våning. Enligt bebyggelseregistret är en byggnad uppförd i 1,5
våning om den har ”låga fönsteröppningar i fasaden och som delvis går upp i
vindsvåningen”.12 Denna definition av halvvåning återfinns i kapitlet om tvåvåningshus i Svensk byggnadskultur, men stämmer knappast med dagens språkbruk där ett bostadshus brukar anses vara byggt i 1,5 våning om vindsplanet,
oavsett fönsterplacering, är anordnat så att det till övervägande del kan användas
för bostadsändamål. Då bostadshusen under 1700-talet började förses med loft
inrättades på dessa ofta gavelkamrar förutom själva utloftet/kallvinden. Det sena
1800-talets bostadshus kunde även ha ett s k frontrum innanför frontespisen.
förkammare
kammare
kök
kökskammare
wc
stuga
förstuga
Planlösningen på Årsnäs 3:2 var ursprungligen
sexdelad med ett centralt placerat kök. WC
har tillkommit.
finrum
kammare
stuga
förstuga
Plantyper
Sexdelad plan används ofta synonymt med salsplan och syftar på en indelning i
sex rum inklusive förstuga och en centralt placerad sal. Förutom salsplan finns
fler planer indelade i sex rum vilka beskrivs av Sigurd Erixon. T ex den med ett
kök i mitten vilken han karaktäriserar som ”en sexdelad byggning med förstuparti av växlande bredd i mitten inrymmande kök baktill” och de med mellankammare som av Erixon kallas för symmetriska dubbelradhus eller ”sexdelad
plan med mittparti av växlande bredd”.9 I forskningsrapporten Byggnadstraditioner på den svenska landsbygden används begreppet sexdelad plan vari inkluderas symmetriskt dubbelradhus. Bebyggelseregistret använder begreppet sexdelad plan synonymt med salsbyggnad. I föreliggande rapport ingår flera hus
med dubbel rumsbredd vars planer är sexdelade. Gerum 5:1 och Grönskult 1:7
har salsplaner, medan Ödsmål 4:3 har en mellankammare och Årsnäs 3:2 har ett
kök i den bakre delen av planlösningens mittparti. Dubbelhus med ett på detta
sätt centralt placerat kök har uppmärksammats av Rydbom och Brandt som
föreslagit termen tvåkammarhus.10 Ett alternativ till denna och en förkortning
av Erixons beskrivning skulle kunna vara sexdelad plan med mittkök.
Symmetriskt dubbelradshus skulle med samma systematik benämnas sexdelad
plan med mellankammare.
På liknande sätt finns en rad olika benämningar på den hustyp Sigurd Erixon
benämner västsvenskt dubbelhus. Begreppet som innefattar både fyr- och femdelade planer står för hus som är vanliga i stora delar av landet vilket gör att
benämningen västsvenskt dubbelhus inte blir särskilt gångbar. I ovannämnda
forskningsrapport benämns den fyrdelade planen för korsform och den femdelade med mittgång för symmetrisk korsform. I bebyggelsesregistret används
endast begreppet korsformig plan. Denna typ av hus kallas i Norge för mittpipshus på grund av den centralt placerade murstocken.11 Av föreliggande gårdsstudie framgår att de fyrdelade korsformade planerna har en mer eller mindre
centralt placerad murstock medan bland de femdelade finns både en och två
skorstenspipor.
kök
veranda
Manhuset på Håve 2:9 har en femdelad plan
med centralt placerad förstuga. Byggnaden
är försedd med två skorstenspipor.
8 Eivegård, RIG 2003:1
9 Erixon 1947/1982 s 501ff
10 Brandt & Rydbom 1994
11 Christensen 1995 s 152
12 Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, Inventeringshandbok 1998 s 31; Jmf Erixon 1947/1982,
s 522
13
EN DISKUSSION OM BEGREPP
Det blev då också vanligt med förhöjt väggliv. På en del hus försågs detta parti
med en liggande fönsterrad på andra var vägglivet obrutet, vägghöjden var dock
densamma. Utifrån en exteriör besiktning är det i stort sett omöjligt att se om
ett vindsplan är inrett eller om vinden förutom eventuella vindskammare utgörs
av ett utloft. Varken frontespis eller en rad liggande vindsfönster på husets långsida indikerar att hela vindsvåningen är inredd. En del av bostadshusen i denna
rapport t ex de på Årsnäs 3:2 (uppfört 1882) och Norrmannebo 1:3 (byggt
1900) har en liggande fönsterrad men vindsplanen har förutom gavelkamrarna
aldrig varit inredda. Inte heller hus med central frontespis (Björneröd 1:2 från
1918) eller med flera gavelfronter (Småris 1:2 från 1920 och Ånneröd 1:4 från
1913) har vindsplan som från början varit helt inredda för bostadsändamål,
utan även på dessa har funnits kallvind. I denna rapport har vi valt att använda
begreppet 1,5 våning för hus vars vindsvåning är inredd eller möjlig att inreda
för bostadsändamål och därmed innefattas oavsett fönsterplacering även byggnader med gavelkammare och frontrum kombinerade med utloft.
Norrmannebo 1:3
kallvind
gavelkammare
Planlösning med gavelkammare och kallvind,
Norrmannebo 1:3.
14
GÅRDEN OCH DESS BYGGNADER
Brukade gårdar
Gårdarna i denna rapport utgörs inte enbart av aktiva jordbruksgårdar utan
visar olika typer av användning, vilket bör ge en ganska rättvisande bild av hur
den bohuslänska jordbruksbebyggelsen idag nyttjas.
Av de 35 gårdarna i föreliggande undersökning brukas fem på heltid med
djurhållning. Ytterligare en gård har djur men drivs som fritidsjordbruk. Det är
endast i lagården på Ödsmål 4:3 som det fortfarande finns mjölkkor. På
Restenäs 2:36 som drivs i sambruk med en intilliggande gård står lagården tom.
Korna hålls i granngårdens lagård. På några av de undersökta gårdarna upphörde mjölkproduktionen redan på 1950-talet, men på flertalet gårdar lades den
ner på 1970- och 80-talen. Antalet mjölkkobesättningar i Bohuslän har minskat
från 8500 år 1944 till ca 500 år 2000 samtidigt som antalet kor avsevärt ökat
på de mjölkproducerande gårdar som finns kvar. Sex gårdar drivs som deltidseller pensionärsjordbruk med spannmålsproduktion och vallodling, några av
dem med lite bete och på två gårdar finns uthyrning av stallplatser. Marken till
15 av gårdarna är utarrenderad. På en av gårdarna ligger marken i EU-träda och
på ett par av de minsta gårdarna växer den igen. Gårdsbebyggelsen till fem av
gårdarna är avstyckad och två av dessa används nu för permanentboende. Av de
35 gårdarna nyttjas drygt 2/3 för permanentboende. Av resterande tredjedel är
ett par manhus obebodda och resten nyttjas för deltidsboende eller som
sommarbostäder.
Tre av gårdarna har en åkerareal som understiger fem hektar och här har jordbruket kompletterats med annan yrkesverksamhet. Flertalet av de undersökta
gårdarna har en åkerareal mellan 5-15 hektar och kan betecknas som familjejordbruk där brukarfamiljen utgjort huvudsaklig arbetskraftsresurs. De av dessa där
det finns aktiva jordbruk i dag kompletteras med att ägaren arrenderar ytterligare mark eller att gården ingår i ett sambruk med fler gårdar. Endast fem
gårdar har en åkerareal mellan 15 och 31 hektar.
Hökärr 1:6 är en av de gårdar i undersökningen som fortfarande är i bruk. Nötboskap
för köttproduktion har ersatt mjölkkorna.
Släktgårdar och generationsboende
Flera av gårdarna har innehafts av samma släkt under många generationer
vilket har bidragit till att det oftast funnits bra information om släkthistorik
och bebyggelseförändringar. Endast ett fåtal av gårdarna har överförts till ny
släkt genom köp under 1900-talet, exempelvis Restenäs 2:36 och Hög 1:3.
De avstyckade gårdarna Svartehallen 3:37 och Fjälebro 2:13 är också sådana
exempel. Utvidgade familjekonstellationer där flera generationer samtidigt bor
på gården har förekommit på flera av de undersökta gårdarna. Storleken på
1800- och 1900-talens dubbelhus underlättade för flera generationer att dela
bostadshus. En eller ett par kammare kunde nyttjas av äldre släktingar. När
vindarna började inredas för bostadsändamål under 1900-talets första hälft
var det inte ovanligt att en separatbostad inrättades på övervåningen så att två
generationer kunde dela bostadshus och samtidigt ha skilda hushåll. På gårdar
som varit utarrenderade har ibland gårdens tidigare brukare delat bostadshus
med arrendatorsfamiljen, vilket varit fallet på Skällebred 1:2. En annan typ av
”undantagsboende” var att den tidigare ägaren, trots att släktskap saknades,
bodde kvar i del av bostadshuset på sin återstående livstid. På Ånneröd 1:4
bodde de tidigare ägarna kvar mellan 1939-1960 och disponerade ett rum på
bottenvåningen samt ett vindsrum.
För att undvika klyvning eller ett arvsskifte där arvingar skulle lösas ut var ett
alternativ att gården inte delades utan brukades av flera syskon. Flera av de
undersökta gårdarna har brukats som syskonbruk.
När utflyttningen från landsbygden kring 1900-talets mitt intensifierades och
samhället blev allt mer individualiserat kom det så småningom att bli mindre
vanligt med mer än en generation i samma bostadshus.
15
GÅRDEN OCH DESS BYGGNADER
Ödsmål 4:3 är en gård med kringbyggd
karaktär. Den stensatta gårdsplanen omges
av bostadshus, vinkelbyggd lagårdslänga och
brygghus.
13 Holmberg 1867/1979 I:s 302
16
Gårdsstruktur
Jordbruksgården som produktionsmiljö innefattar ett komplext samspel mellan
ägostruktur, brukningssätt och bebyggelse. I denna studie används begreppet
gård i första hand som beteckning för tomtplatsen med dess olika byggnader.
I Sverige används vanligen Sigurd Erixons indelning av den förindustriella
gårdsstrukturen. I Bohuslän finns enligt denna indelning dels den kringbyggda
gården och dels den västsvenska gården. Den kringbyggda gården kännetecknas
av att man- och ekonomibyggnaderna samlas runt en fyrkantig, ofta stensatt
gårdsplan. Den kan antingen vara helt sluten och nås via ett portlider eller delvis sluten med byggnader utmed tre av gårdsplanens sidor. Den kringbyggda
gården med sin sydsvenska och danska koppling har varit representerad i den
södra delen av landskapet.
A E Holmberg nämner på 1840-talet att i södra Bohuslän ”älskar man innebyggda gårdar”.13 I rapporten ingår sex gårdar med gårdsstruktur av kringbyggd
karaktär. De är belägna i Inlands södra och norra härader samt på Tjörn. Skydd
för vind och blåst kunde vara nog så behövligt i det bohuslänska skoglösa landskapet under 1700- och 1800-talen och ”lugnet” anges som motivering till den
kringbyggda gårdsplanen på Ödsmål 4:3. En hel del av de tidigare kringbyggda
gårdarna i södra Bohuslän har under 1900-talet öppnats upp i samband med
nybyggnation och trädgårdsanläggning. Den kringbyggda gårdsformen är fortfarande klart synlig i de södra delarna av landskapet även om den inte längre kan
ses som typisk för området.
Den västsvenska gården är inte samlad runt en stensatt gårdsplan utan har ett
fåtal byggnader placerade ifrån varandra i parallella eller vinkelställda längor
eller har en mer oregelbunden gårdsstruktur. Enligt Holmberg var det på 1840talet vanligast med manhus och lagård parallellt ställda mot varandra. Flertalet
av gårdarna i rapporten har manhus och lagård med vinkelställd placering men
materialet är för begränsat för att ge några indikationer på vad som är vanligast
idag. De mindre ekonombyggnader i form av småfähus, garage m m som tillkommit under 1900-talet gör att gårdarna idag ofta har ett oregelbundet
uttryck. Det som kännetecknar dagens gårdar är att de har bostadshus som helt
eller delvis omges av en trädgård.
MANHUS
BEBYGGELSEUTVECKLING
Gårdarna i denna undersökning representerar perioden sent 1700-tal – 1950.
Det folkliga byggnadsskicket har under denna period förändrats och anpassats
till tidens teknikutveckling och rådande stilideal. Inledningsvis följer en kort
sammanfattning av utvecklingen av bostadsbebyggelsen på de bohuslänska gårdarna från 1700 och framåt. Därefter följer ett avsnitt om tidiga tvåvåningshus
och en diskussion om vad som kan ha föranlett att hustyper på dubbel bredd
tidigt fick en spridning i Bohuslän.
Ryggåsstuga med bod
Syneprotokoll från tidigt 1700-tal visar att allmogens bostäder utgjordes av timrade ryggåsstugor utan vindsbjälklag och innertak. I själva stugan (dagligrummet), som hade en storlek av ca 25-30 kvadratmeter, fanns förutom spis med
bakugn vanligtvis ett bord med fot, ett försäte, två väggfasta bänkar och en till
två väggfasta sängar. Taket var försett med en eller ett par takfönster och golvet
var av bräder. Ofta fanns det också en liten kammare eller ”kåfwe”. Den kunde
finnas avskild i förstugupartiet eller vara placerad vid stugans främre gavel som
en framkammare.
I det genomgångna arkivmaterialet används genomgående begreppet spis
vilket tyder på ett allmänt bruk av murad skorstenspipa i Bohuslän. Vi vet inte
när spisen avlöste den öppna golvhärden eller om funnits ett bruk av rökugn i
Bohuslän. Den norska byggnadsforskningen är splittrad i frågan om när spisen
kom i allmänt bruk. Troligen var det under 1600-talet och i början av 1700talet i de östra delarna av Norge som spisen ersatte den öppna eldstaden på
golvet, där kallad åre. Den bränslesparande rökugnen blev under samma period
vanlig på Vestlandet.14 När spisen kom i bruk fanns inte längre behov av en rököppning (ljore) i taket. I stället byggdes husen med takfönster som, i likhet med
ljoren tidigare, försåg stugan med dagsljus.
Boden, förvaringsplatsen för livsmedel och spannmål, byggdes ibland friliggande men oftast i direkt anslutning till stugan vilket ger den huskombination
som Sigurd Erixon kallar högloftstuga eller det sydgötiska huset. Enligt Erixon
fanns under 1800-talets senare hälft högloftsstugan i sydvästra Sverige, från
Blekinge upp till södra Bohuslän, men att denna utbredning tidigare var mer
omfattande.15 Syneprotokoll från tidigt 1700-tal visar att konstellationen ryggåsstuga och bod (ibland med loft) fanns spridd i hela Bohuslän. Det existerade
dock ett flertal olika kombinationer av dessa båda huskroppar. Ryggåsstugan
kunde vara flankerad av två bodar; en bakbod och en frambod något som förekom främst i södra Bohuslän. Men oftast fanns endast en bod som antingen
hade sin ryggås i samma linje som stugan eller som var tvärställd och alltså
vände gaveln åt samma håll som stugans långsida.
Loftsbyggning eller enkel byggning
Bohuslänska syneprotokoll visar att loftsbyggnader och hus i två fulla våningar
fanns på både prästgårdar och militära boställen i slutet av 1600-talet. Detta
byggnadsskick är förknippat med bruket av murad skorstenspipa som kan föra
ut röken trots vindsbjälklag och innertak. Loftsstugor/loftsbyggnader blev
vanliga hos den bohuslänska allmogen framför allt under senare delen av 1700talet. Från det att Kalm på 1740-talet såg tecken på att denna utveckling börjat
i norra Bohusläns kusttrakter hade merparten av ryggåsstugor försvunnit en
bit in på 1800-talet. Holmberg redogör på 1840-talet över den förändring
som bebyggelsen på Tjörn genomgått sedan 1790-talet. Ryggåsstugorna med
sina takfönster hade under denna period lämnat rum för loftsstugor. ”En stuga
med en kammare utan eldstad på ena och ett litet kök på andra ändan, samt
någon gång ännu en liten kammare och ett inredt loft utgöra manbyggningen.
14 Christensen 1995
15 Erixon 1957 s 43
17
MANHUS
Framkammarstuga på hembygdsgården
Guddehjälm i Ytterby socken.
Restenäs 2:36 är exempel på den oljemålade
och omsorgsfullt arbetade panelarkitektur som
förekommer på en del manhus under tidigt
1800-tal.
16 Holmberg 1867/1979 III:s 6
17 Erixon 1947/1982 s 513
18 a.a. s 513, jmf Lindström, Rentzhog, Raihle 1987
s 194
18
Inredningen af stugan är lika öfwerallt och densamma som brukades då Kalm
genomreste ön.”16 Loftstugornas bredd utgjordes av ett enda rum och kallades
därför enkla hus. Med Erixons terminologi byggdes högloftsstugor/sydgötiska
hus om till långloftsstugor genom att bodarnas högloft kompletterades över
stugpartiet så att det blev ett långt loft över hela byggnaden.
En viktig skillnad mellan de bostadshus Kalm såg på Tjörn och de Holmberg
beskrev är att de senare förutom loft hade separata kök. I södra delen av länet
där det fanns ryggåsstugor med två bodar nyttjades ibland den s k bakboden
eller förstuguboden till brygghus och var därför försedd med spis. Det var
denna del av huset som senare kom att fungera som kök. Framkammaren eller
det som tidigare varit frambod fortsatte att fungera som förvaringsutrymme och
som bostadsrum sommartid. Loftsbyggnader av denna typ kallas av Erixon för
framkammarstugor och har varit vanligast i södra Bohuslän. Manhuset på
Fjälebro 2:13 från sent 1700-tal hade ursprungligen en sådan planlösning med
kök, stuga och framkammare. Samma planlösning återfinns i bostadshuset på
Skålleröd 1:3 (1800-talets mitt) men här kompletterad med en sidkammare och
en gavelfarstu. Ett steg i riktning mot ett hus på dubbel bredd var att bygga en
sidkammare.
Hus på dubbel bredd
I manbyggnader på dubbel bredd utgörs byggnadens bredd/djup av två rum.
Stormaktstidens stilideal med dubbla rumfiler gör sig gällande på de bohuslänska prästgårdarna under 1700-talet. Med början under sent 1700-tal blev det så
småningom ett vanligt byggnadsskick även hos den bohuslänska allmogen. De
s k dubbla husen utgör ingen homogen grupp av hus (byggnadstyp). De uppfördes i en till två våningar med varierad planlösning, vad de har gemensamt är
just planlösningens längsindelning med två rum i bredd. Byggnadernas exteriör
skiljer sig också åt beroende på byggnadstid. Särskilt är det dubbla hus med fyroch femdelade (korsformade) planer i 1,5 våning som blivit ett kännemärke för
Bohuslän och Erixon kallar dessa hus för västsvenska dubbelhus.17 Denna typ av
bostadshus blev vanlig i stora delar av landet. Orsaken till att den särskilt förknippas med Västsverige och Bohuslän är den här tidigt kom i bruk och att den
fick stor spridning i landskapet.18
Enligt Erixon är de första uppgifterna om dubbelhus från 1830-talet. Övergången till dubbla hus brukar förknippas med utflyttningen i samband med laga
skifte. Skiftesbeskrivningar och brandförsäkringshandlingar visar dock att redan
före skiftesreformen hade välbeställda bönder vid om- eller nybyggnad övergått
från enkel till dubbel byggning. Denna förändringsprocess kan inte enbart förklaras med den välståndsutveckling som ägde rum i anslutning till den agrara
revolutionen. Det förändrade byggnadsskicket måste ses i ljuset av det sena
1700-talets sillperiod och högkonjunktur. Dessutom medverkade böndernas
möjlighet från 1701 att friköpa kronogårdar, s k skatteköp, till framväxten av
en besutten hemmansägarklass som kunde dra nytta av denna högkonjunktur.
I översikter som behandlar den traditionella bebyggelsen i Bohuslän har sällan
särskilt stor vikt lagts vid de manbyggnader på dubbel bredd som uppfördes
i två våningar från 1790 och några decennier in på 1800-talet. En orsak kan
vara att de genom sin storlek har varit möjliga att bruka under lång tid och
därför förändrats på olika sätt och därmed blivit förbisedda eller svåra att datera.
Erixon nämner ej heller Bohuslän när han beskriver tidiga tvåvåningshus. Dessa
byggnader tycks dock ha en viktig roll i den bohuslänska bebyggelseutvecklingen och kommer därför att behandlas i ett eget avsnitt (se sidan 20).
Bostadshuset på Restenäs 2:36 är ett tidigt byggt dubbelhus i 1,5 våning.
Huset är inte exakt daterat men utknutar, smårutsindelade fönster, gesimstakfot
och detaljutformning tyder på en uppförandetid strax efter sekelskiftet 1800.
Planlösningen har den breda och korta rektangelns form och är indelad i tre
MANHUS
rum och kök samt förstuga placerade runt en central murstock. Byggnaden har
en symmetrisk utformning med markerad mittaxel.
Bostadshusen på Amunderöd 1:4, Kil 1:3 och Häggvall 2:19 från 1840-talet
är också byggda på dubbel bredd men skiljer sig från huset på Restenäs genom
att de har ett lägre väggliv och saknar markerad mittaxel. Förmodligen representerar manhusen på Restenäs en besutten bondeklass medan de på Amunderöd,
Kil och Häggvall visar hur den medelstora bohuslänska gården varit bebyggd
strax före 1800-talets mitt. De äldre dubbelhusen är oftast låga med breda gavlar och saknar nästan taksprång. De ger ett robust intryck med gråstensgrund
och enkla exteriördetaljer. Det brutna rokokotaket som brukar förknippas med
1700-talets högreståndsbebyggelse används på en hel del bohuslänska gårdar
under 1800-talets första hälft, vilket Kil och Häggvall är exempel på. Planlösningen är vanligtvis fyr- eller femdelad med dagligstuga, kök, två kammare och
en eventuell förstuga (gång). De hus som inte har en centralt placerad mittgång
får en nästan kvadratisk korsformad plan med asymmetriskt placerad entré.
Med borgerskapets intresse för västkustens havsbadorter följde sommarvillorna i romantiserad schweizerstil. När denna stil under senare delen av 1800-talet
får ett stort genomslag på landsbygden förändras och anpassas bostadshusens
exteriör till den nya stilen. Genom typritningar och planschverk propageras för
ett förbättrat byggnadsskick med höga stengrunder och utskjutande taksprång.
Till stilen hör ett estetiskt förhållningssätt med materialäkthet som honnörsord
och där synliga konstruktionsdetaljer framhävs genom en dekorativ utformning.
Schweizerstilens bostadshus som idag marknadsförs som ”traditionella” blev
kring sekelskiftet 1900 skarpt kritiserade av kulturetablissemanget som märkliga
hybrider av gammalt och nytt med kosmetiskt pålagd dekor. Erixon betraktade
schweizerstilen i sin folkliga variant med ”utsvävningar i lövsågerier och onödig
grannlåt” som främmande för det som enligt hans uppfattning var folklig svensk
byggnadskultur nämligen den förindustriella bebyggelsen.19
Efter 1875 tycks den nya stilen helt slagit igenom i Bohuslän. Av de nu
dokumenterade gårdarna har nästan hälften bostadshus byggda mellan 1870
och 1930 som är mer eller mindre präglade av schweizerstilen. Samma planlösningar som finns i de äldre dubbelhusen används även under denna period.
Den sexdelade salsplanen är inte längre knuten till boställsinnehavare och ståndspersoner utan kommer i bruk på en del bondgårdar (Gerum 5:1, Brastad 3:1).
Även om träindustrin nu tillhandahöll maskinhyvlade fabrikstillverkade
snickerier fortsatte man många gånger på landsbygden att framställa det man
behövde för hand. Vissa industriellt masstillverkade produkter som tapeter och
kokspisar av gjutjärn får dock stor avsättning på landsbygden och införs i såväl
nya som gamla bostadshus.
1920-talets klassicerande allmogestil med röda träpaneler och vita knutar får
inte så stort genomslag på den bohuslänska landsbygden. Här är det i stället den
ljusa fasadfärgen som dominerar. Nybyggda hus på 1920- och 30-talen förses
dock med tidsenliga brutna tak eller branta sadeltak, inte minst på småbruk
(Söbbön 1:10) och i egnahemsbebyggelsen. Att bygga med frontespis eller
takkupa som tidigare var förknippat med status blir ett etablerat byggnadsskick
också på mindre bostadshus.
Mellan 1920 och 1960 blir byggprocessen allt mer industrialiserad, men fortfarande är det mycket som utförs för hand. Ett belysande exempel är ett husbygge i Skredsviks socken 1935. Då sågades klädselbräder och plank till innerväggarna hemma på gården. Dessutom gjorde man själv fönster och karmar
liksom hyvling och spontning av golvbräder. Dörrblad och karmträ däremot
köptes i Uddevalla. Huset byggdes av dels nytt och dels återanvänt timmer.20
När funktionalismen som stil och idéer slår igenom ersätts snickeriromantiken
av funktionellt utformade detaljer. Liksom schweizerstilen står funktionalismen
för ett socialhygieniskt program och såväl bostadshus som ekonomibyggnader
Bostadshuset på hembygdsgården Heekullen i
Kville socken är byggt på dubbel bredd och
delvis klätt med omålad panel. Denna enkla
framtoning skiljer sig från panelarkietkturen
på Restenäs 2:36 men var vanlig under 1800talets första hälft.
Många äldre
bostadshus kompletterades med
detaljer i schweizerstil. Taksprång,
Skällebred 1:2.
Manhus med brutet tak, uppfört 1940.
Söbbön 1:10
19 Erixon 1947/1982 s 814
20 Gården är inte medtagen bland gårdsexemplen. Se
Carlsson, Ohlén 2001 s 13f.
19
MANHUS
påverkas när hushållen och jordbruket mekaniseras.
Sammanfattningsvis kan sägas att de dubbla husen (i olika stildräkt) som
blivit en symbol för Bohuslän fortfarande är väl representerade i landskapet.21
21 En kort summering av förändringar efter 1950:
Senare hälften av 1900-talet är ”kataloghusens tid”.
Tillsammans med nya bostadsideal på 1960- och
70-talen blir tegel efterfrågat som byggnadsmaterial.
Tegelhusen är inte så få men materialvalet upplevs
ändock som en främmande fågel i den bohuslänska
bebyggelsen där trä såväl före som efter denna period
dominerat som fasadmaterial. 1970- och 80-talens
s k underhålls- och energibesparande åtgärder med
fönsterbyten, tilläggsisolering och ändring av fasadmaterial har starkt förändrat många bostadshus och
gett dem helt nya uttryck. Inte minst har ett individualiserat bostadsideal med avsevärt ökade krav på
bekvämlighet och utrymme satt avtryck i manhusen
genom tillbyggnader och utvidgade entrépartier.
1990-talets lågkonjunktur och det ökade intresset
för byggnadsvård, ekologiskt byggande, traditionella
material och formspråk avspeglas nu i husfirmornas
utbud där s k ”traditionella hus i modern form” finns
till försäljning.
22 Janzon 1980-81 s103
23 Liljeblad 1797 s154
24 E.U. 3523 s 311
25 E.U 3879 s 350
26 Bohusläns historia 1963 s 311f. jmf Liljeblad
1797
27 GLA: A 96 handlingar rörande Fjällsholmen i
Torsby sn
28 Dagbok från Tjörn (utg 1984)
20
Tidiga tvåvåningshus
Sillperioden under senare delen av 1700-talet gav upphov till en omfattande
byggnadsverksamhet i kustbandet. En mängd trankokerier och sillsalterier uppfördes, ofta med stora manbyggnader som fick påkostad inredning. Dessa skärgårdsverk blev under 1700-talets senare del allt fler, allt eftersom inkomsterna
och intresset för sillhanteringen ökade. Denna blomstring kulminerade på
1790-talet. Rödfärgen som under 1700-talets första hälft i huvudsak varit förbehållen boställsinnehavare och andra ståndspersoner blev under sillperioden ett
kännetecken för skärgårdsverkens byggnader. Förändringarna gick snabbt och
redan på 1790-talet målade man vissa av dessa manbyggnader med vit oljefärg,
en dyrbar färg med vilken man markerade sin framgång och sitt välstånd.
När sillperioden tog slut 1808 förändrades skärgården radikalt, på några få år
försvann större delen av alla skärgårdsverk. Många var ju relativt nyuppförda
och betingade ett ansenligt värde i form av byggnadsmaterial. Flertalet av dessa
byggnader såldes därför och återuppfördes på nya platser. Per König skrev 1811
”Förut woro snart sagt alla Klippor, alla uddar i Skärgården prydda med wälbygda Hus. Dessa försvinna så småningom det ena efter det andra, dels rutna
ner, dels säljas och bortflyttas.”22
När Samuel Liljeblad reste genom Bohuslän 1797 frapperades han av det
välstånd som kännetecknade Uddevalla men också delar av landsbygden. Han
frågade om orsaken till denna allmänna välmåga och fick till svar att det var sillfisket och i synnerhet trankokeriet.23 Vid denna tid började en omvandling av
bebyggelsen på landsbygden. Enligt hembygdsforskaren Olaus Olsson infördes
nya hustyper på Tjörn av främlingar som inflyttade till ön under 1790-talets
sillfiske. Dessa byggde dels dubbla hus ibland med brutna tak dels enkla hus i
två våningar. Det var denna typ av hus sedan blev förebilder för traktens överklassfolk och storbönder ”som mången gång flyttade ur ryggåsstugor in i dessa
tvåvåningshus”.24 Från en annan uppteckning framgår att det i början av 1800talet var ganska vanligt att bönderna byggde tvåvåningshus, ”men med detta
upphörde man efter en ej allt för lång tid.”25
Vilka faktorer bidrog till att det blev möjligt för bönder att uppföra tvåvåningshus runt sekelskiftet 1800? Det inkomstbringande sillfisket kom förutom
ståndspersoner på landsbygden och förmögna köpmän i städerna även bönder
till godo. En del av dem som hade kustnära jordbruk uppförde egna mindre
trankok för tranframställning till husbehov och försäljning. Dessa mindre bondeägda trankokerier uppfördes bl a för att trangrumset skulle kunna användas
som jordförbättringsmedel. Trangrumset medverkade åtminstone i början till
rikliga skördar och bidrog till ökat välstånd.26
Tvåvåningshus på dubbel bredd som tidigare varit överklassens bostäder blev
nu under kort tid uppförda på trankokeri- och sillsalterianläggningarna. Det
anställdes bokhållare för driften och det var inte ovanligt att dessa vid konkursauktioner i slutet av sillperioden blev ägare till skärgårdsverken och bosatte sig i
manbyggnaderna. Exempelvis blev f d salteribokhållaren Lars Heljesson 1793
ägare till verket Kringlan på Fjällsholmen som han köpte av rådman Jacobssons
borgenärer.27 Ett annat exempel är bokhållare Olaus Krook som på auktion
köpte manbyggnaden på Rundtången som han rev och 1810 uppförde som sitt
bostadshus på Låka. I sin dagbok berättar Krook om ett flertal auktioner som
hålls på olika skärgårdsverk under perioden 1810-1835.28 Anläggningarna var
inte alltid så lätta att sälja, annonser vittnar om konkursauktioner där skärgårdsverk bjöds ut både två och tre gånger.29 Flera av dessa bokhållare blev förmögna
men räknades inte som ståndspersoner då de kunde ha börjat sin bana som
MANHUS
tunnbindare eller salteribetjänter. Skärgårdsverkens stora panelklädda bostadshus
på dubbel bredd hade blivit tillgängliga för nya sociala grupper. Byggnadstypen
var inte längre knuten till överklassen.
Runt sekelskiftet 1800 fanns bönder vars inkomster ökat p g a sillfisket och
ett stort utbud av byggnader och byggnadsmaterial till försäljning. Mycket talar
för att en del av trankokeriernas manbyggnader, förutom att ha fungerat som
inspirationskälla, också rent fysiskt flyttades ut till bohuslänska gårdar i början
av 1800-talet.30 Planlösningen på dubbel bredd fick på detta sätt en förhållandevis tidig spriding i Bohuslän och den fortsatte att vara omtyckt även vid bygge
av de lite mindre bostadshusen i 1,5 våning.
Bygge av tvåvåningshus upphör i Bohuslän vid 1800-talets mitt. Orsakerna
till detta kan vara flera. Förutsättningar att bygga stora trähus minskade när
bristen på virke och bränsle blev akut under 1800-talet och byggnadsmaterial
från de övergivna skärgårdsverken inte fanns längre att tillgå.
Hemmansklyvningar bidrog till att förutsättningar för stora byggen minskade.
När nästa sillperiod inträffade i slutet av 1800-talet hade badgästerna kommit
till Bohuslän och deras sommarvillor blivit populära. Här liksom i övriga landet
fick schweizerstilen stort genomslag och det blev i 1,5-våningshuset möjligt att
förmedla status genom att bygga med salsplan eller genom att förse huset med
en frontespis.
Vid en genomgång av kända tvåvåningshus i Bohuslän, både befintliga och
sådana som rivits eller brunnit, har det framkommit att minst 150 tvåvåningshus på dubbel bredd uppfördes mellan 1750 och 1850.
Om man geografiskt ser på Bohuslän finner man de allra flesta tidiga tvåvåningshusen på dubbel bredd i Forshälla socken. Cirka 25 sådana hus är kända i
denna socken. ”Hemmanen äro väl, ofta luxuöst bebyggda” är omdömet om
Forshälla socken 1924.31 Även Fräkne härads övriga socknar Ljung och
Grinneröd har ett flertal tidiga tvåvåningshus, likaså socknarna i Inlands Nordre
härad. Holmberg nämner på 1840-talet att det i Jörlanda socken finns flera välbyggda skattehemman med tvåvånings manhus av trä.32 I Inlands norra härad
finns dessutom exempel på tvåvånings framkammarstugor vilka också förekommer på Tjörn. När det gäller mellersta Bohuslän är det främst i Bro socken som
det finns tvåvåningshus. I Sotenäs, Kville och Tanums härader finns få sådana
hus, däremot finns ett flertal exempel i Skee socken varom Holmberg skriver att
”välmågan röjer sig uti byggningssätt, klädedräkt och bohagsting”.33 I Bullarens
härad finns endast något enda exempel på denna typ av byggnad och
Holmbergs omdöme är följande ”Byggnadssättet är här såsom i allmänhet uti
skogsbygder; husen äro för det mesta uppförda av rundtimmer och illa
omsedda.”34 I föreliggande gårdsstudie är Skällebred 1:2 och Näverkärr 1:2
exempel på gårdar med tidiga tvåvåningshus på dubbel bredd och Stordal 2:1
exempel på en tvåvånings framkammarstuga.
I Vrångebäck i Bro socken finns två tvåvåningshus som enligt traditionen flyttats från
Saltö efter sillperioden.
29 Fransson 1989 s 124
30 Något som kommer studeras vidare inom projektet Bohusläns byggnadstradition.
31 Bohuslän i ord och bild, 1924 s 12
32 Holmberg 1867/1979 III:s 97
33 a.a. II:s 21
34 a.a II:s 90
21
MANHUS
EXTERIÖR
Stomme
Uppteckningar och syneprotokoll visar att gran har varit vanligt i de bohuslänska timmerstommarna och att man i äldre tider gärna använde ek i syllen.35
Under första hälften av 1800-talet ansågs det i virkesbristens Bohuslän för dyrbart att klä in utskjutande knutar. Antingen sågades knutskallarna av eller så
byggdes huset med slätknutar (laxade knutar).36 Bostadshusen på Stordal 2:2,
Näverkärr 1:2 och Skällebred 1:2 från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal är
byggda med utknutar. De bostadshus i rapporten som är uppförda före 1910 är
samtliga byggda i timmer. En timmerstomme (s k upphuggen stomme) kunde
beställas av bönder med tillgång till skog.37 Stommen timrades först upp på
avverkningsplatsen, togs sedan ned och forslades som på Norrmannebo 1:3 till
den aktuella tomtplatsen där den åter timrades upp.38 Stomme av liggande fyrskuren tretums plank började användas omkring sekelskiftet 1900.39 Till en början var planken inte spontad utan fästes med dymlingar på samma sätt som i
timmerhusen. Liggande plank utgör stomme i bostadshuset på Brastad 3:1 från
1926. På 1920-talet började man även att bygga med stående spontad plank vilket är fallet på Lilla Skår 1:1 och Hökärr 1:6 med bostadshus från 1930-talet.
Bönder med tillgång till skog fortsatte dock att bygga i timmer ännu på 1940talet. I bostadshuset på Söbbön 1:10, uppfört 1940, är bottenvåningen timrad
medan vindsvåningen är byggd med liggande plank. Återbruk var en självklarhet och fanns användbara timmerstockar från äldre bostadshus kom dessa till
användning när man byggde nytt.40
Manhusets panel på
Skällebred 1:2 har breda
läkt dekorerade med längslöpande skåror.
35 E.U. 2906 m fl
36 E.U.3879 s 351, E.U.2907 s 26
37 E.U. 3523 s 311, E.U. 2907 s 27
38 E.U. 3089 s 161, E.U 5130 s 14
39 I.F.G.H 5984 s 28
40 I studien ingår inte något bostadshus i knoppteknik, en byggnadsteknik som förekommer i
norra Bohuslän. Tekniken innebär att avfallsvirke
(knopp) från norska sågverk murades med lerbruk.
(Nilsson,1958-58 s 58)
41 Åberg 1950 s 218
42 Ängemark 1982 s 42
22
Fasad och färgsättning
Till en början var det herrgårdar, militära boställen och större officiella byggnader som målades röda. Det äldsta kända belägget för rödfärg i Bohuslän är från
1685. Då lät Rutger von Ascheberg uppföra Ströms säteri.41 Byggnadens pilastrar och fönster ströks i en avvikande färg, säkert i en stenimiterande färgnyans.
Färgen användes för att få timmerhusen att efterlikna stenhus. De bohuslänska
ryggåsstugorna var omålade men har tidigt skyddats med en enkel brädklädsel,
s k reseved. De bohuslänska prästgårdarna rödfärgades i allmänhet först under
1700-talets senare del. Något som starkt bidrog till att även andra hus började
målas var 1700-talets sillfiske. Då fanns tranolja att tillgå i överflöd och på trankokerierna målades till en början såväl manbyggnader som ekonomibyggnader
med röd oljefärg. Men redan under 1790-talet uppfördes manhus med vit eller
gul oljemålad fasadpanel. Oljefärgen blev en symbol för det mycket inkomstbringande sillfisket.
När färg börjat användas av allmogen har varierat stort beroende på ekonomiska omständigheter, tillgång på timmer och hur närheten till nya impulser
varit. I skogrika trakter i norra Bohuslän och på gränsen mot Dalsland förekom
in på 1900-talet att man panelade husen men lämnade dem ofärgade medan i
kustbygderna målades vissa hus redan under slutet av 1700-talet. Från skärgården spred sig bruket med målade fasader och det fanns tidigt bondgårdar med
omsorgsfullt panelklädda bostadshus som var avsedda att målas från början
(Restenäs 2:36). Sven Nilsson som reste genom Bohuslän 1816 nämner i sina
anteckningar att det stundom fanns gulmålade bondstugor i två våningar.42
1800-talets tidiga paneler har ganska breda läkt, på Skällebred 1:2 är listen på
bostadshusets panel dekorerad med två längslöpande fina skåror i var ytterkant.
En likande typ av listhyvlad panel finns på Näverkärr 1:2.
På många gårdar fick dock bostadshusen behålla sin enkla omålade klädsel av
vankantade bräder. Det var först under senare hälften av 1800-talet som det
blev mer allmänt bland bönderna med kantade locklistpaneler och rödfärgade
fasader. I rapporten har fyra gårdar bostadshus med rödmålad panel. Enligt en
MANHUS
uppteckning från Brastad socken började bostadshusen rödfärgas på 1870-talet
och under 1880-talet blev det även vanligt med målade uthus. Denna bild förändrades dock hastigt eftersom man inte långt därefter började måla bostadshusen med vit eller gul oljefärg medan knutlister, fönster och dörrar markerades
med en mörkare färg.43 Omkring sekelskiftet 1900 försågs många hus med glasverandor och förmodligen var det då som fönsterbågar och foder fick en mer
kulört färgsättning i olika kombinationer av ockra, zinkgrönt och engelskt rött.
Verandornas partier med färgade glasrutor kan ha inspirerat till en mer färgglad
behandling av snickerierna. Dörrarna ådrades eller målades i samma färg som
fönsterbågarna. Ett exempel på schweizerstilens rikt profilerade åslist finns på
Knäm 4:2 med manhus från 1883.
Takform och taktäckning
Som tidigare nämnts kom de bohuslänska bönderna i kontakt med nya hustyper och takformer under 1700-talets sillperiod. En del av trankokeriernas manbyggnader byggdes med brutna tak. Även om sadeltaken fortsatte att dominera
försågs en del bostadshus och prästgårdar med brutna tak under 1800-talets
första hälft. Sadeltak med utskjutande taksprång hör nära samman med schweizerstilen och under senare hälften av 1800-talet byggdes ytterst få bostadshus
med mansardtak. Det är först i samband med klassicismen på 1920-talet som
de brutna taken åter kommer i bruk. Den rymliga vindsvåningen är uppskattad
och används gärna på mindre dubbelhus under 1900-talets första hälft, exempelvis på Söbbön 1:10 från 1940.
Frontespis med tillhörande frontrum på vinden blir mode under slutet av
1800-talet. På de bohuslänska gårdarna kommer de första frontespiserna på
1860-talet men det är först en bit in på 1900-talet som ”fronten” upplevs som
en etablerad byggnadskonstruktion integrerad i det folkliga byggnadsskicket.44
Frontrummet kom att användas som sovrum eller som sommarrum. En lokal
variant av huset på dubbel bredd finns i norra Bohuslän, särskilt i trakterna
kring Lur socken. Där finns de s k flerfrontshusen med tre eller fyra stora fronter vilket ger vindsvåningen en stor volym. De byggs under perioden 18901940 och exempel på denna byggnadstyp är Ånneröd 1:4 och Småris 1:2.
Samtliga bostadshus i rapporten, med undantag av Råssö 2:49, har tak av
tegel eller betongpannor. De röda tegeltaken präglar fortfarande den bohuslänska landsbygden även om de nu har sällskap av många mörka betongtak. Falsade
plåttak är däremot ovanliga. Vid 1700-talets början var både manbyggnader och
uthus täckta med näver kombinerat med torv eller halm. Prästgårdarna som
tidigare hade torvtak försågs med kalkunderstrukna tegeltak på öppen läkt
under 1700-talets första hälft. I brist på björkskog ersattes nävern med andra
täckningsmaterial och i norra Bohuslän började därför även allmogen att tidigt
använda tegeltak. 1749 skriver Qvistberg om Skee socken att ”Tegeltak börjar
allmogen häromkring belägga sina hus med, emedan kostnaden skall komma på
et ut, sedan näfver skall wara så owanligt stegrad.”45 Osbeck noterar 1776 när
han under sin resa kommer till Näsinge socken att ”Här täcks taken med tegel
till och med hos torpen”.46 I kusttrakterna blev tång ett användbart täckskikt
under torven.47, 48 Under senare delen av 1700-talet blev det på prästgårdarna
vanligt att man under teglet lade ett undertak av omlottlagda bräder. I underbräderna listhyvlades rännor så att vattnet skulle rinna av och konstruktionen
kallas i Bohuslän vasstak (det norska ordet för vattentak). Taktegel importerades
från Norge men det har också funnits flera lokala tegelbruk.
Stickspån som taktäckningsmaterial hör främst till skogsbygderna och 1800talets senare hälft.49 I dessa trakter har funnits flera spånhyvlar och takspån
användes här till början av 1900-talet då det ersattes av taktegel.
Ljust oljemålad
panel tillsammans
med gröna fönsterbågar och foder är
en vanlig färgsättning i Bohuslän.
Manhuset på Kil 1:3 från 1848 är uppfört
med brutet tak. Huset som skymtar i bakgrunden har samma takform men är byggt på
1940-talet.
Fyrfrontshus på Småris 1:2 från 1920-talet.
43 E.U. 14008 s 2f. Som jämförelse kan nämnas att
när det gäller prästgårdar tycks rödfärgen helt förlorat sin status vid 1800-talets mitt. När Romelanda
prästgård 1856 målas vit betecknas rödfärgen av
prästen som “ful”. (Romelanda hembygdsförening
1977 s375)
44 E.U. 4211 s 169; E.U. 8919 s 364
45 Lindal 1954-57 s 13
46 Peterson 1967 s 114
47 Kalm 1742/1960 s 74, Fredsjö 1960 s 47
48 Flera lager tångdockor lades i rader som fiskfjäll
över varandra med torvtäckning över. GMA 3504
49 E.U. 3017 s 460f
23
MANHUS
Manhuset på Häggvall 2:19 från 1845 är
försett med slutet bislag.
Bislag med bågformat tak,
pardörr med mönsterlagd
panel och överljusfönster.
Restenäs 2:36.
Manhus med parställd fönstersättning. Kil 1:3.
50 Larsson 1971 s 73
24
Bislag och verandor
Bostadshusets entré har i många delar av landet varit föremål för stor omsorg
och utgjort en möjlighet för husets ägare att signalera sin sociala status. Så också
på de bohuslänska gårdarna även om äldre bislag och senare verandor här i regel
är ganska måttfulla i sina uttryck. De stora verandorna i flera våningar återfinns
främst på badorterna och i kustsamhällena. Entrépartiet försågs fram till 1870
vanligen med en ganska enkel utbyggnad framför förstugan. Dessa bislag som
antingen är helt slutna (Häggvall 2:19) eller försedda med slutna sidor och
öppning framtill är i allmänhet täckta med sadeltak men förkommer även med
bågformade tak (Restenäs 2:36). På Ödsmål 4:3 och Årsnäs 3:2 finns de gamla
bislagen med sadeltak och rundad öppning kvar. Denna typ av öppna bislag hör
främst hemma i södra Bohuslän. Små skärmtak med profilerad kontur har också
fungerat som skydd för snö och regn. Ytterdörren var fram till senare delen av
1800-talet oftast en inåtgående pardörr av plank klädd med panel, ibland kompletterad med ett överljusfönster. I påkostade hus från tidigt 1800-tal kan dörrens panel ha en dekorativ mönsterläggning (Restenäs 2:36).
Omkring sekelskiftet 1900 var det vanligt att bislagen ersattes med verandor
antingen öppna med profilsågade detaljer (Knäm 4:2) eller slutna med stora
glaspartier. I norra Bohuslän finns exempel på öppna ganska små verandor rikt
försedda med utskuren dekor. Det yngre bostadshuset på Ulkeröd 1:1 från 1893
var försett med glasveranda när det byggdes. Bostadshusen på Röd 3:3 (1894)
och Hög 1:3 (1901) är också exempel på byggnader med ursprungliga
glasverandor. De glasade verandorna blev vid den här tiden mycket populära
och även äldre bostadshus som på Skällebred 1:2 kompletterades med glasverandor. Under senare delen av 1800-talet blev fyllningsdörren allt vanligare
som ytterdörr särskilt i de många verandorna. Liksom plankdörren utformades
den som en pardörr och de övre fyllningarna försågs gärna med mönstrat eller
färgat glas. Glasverandorna med sina gavelprydnader och spröjsade fönster var
fortsatt ett viktigt inslag på 1910- och 20-talen. Efter funktionalismens
genombrott fick husets entré en enklare framtoning utan utsmyckande och
underhållskrävande detaljer.
Fönstersättning
Husets fönstersättning är karaktärsskapande och styrs utifrån såväl funktionella
som estetiska utgångspunkter. Vad gäller de s k västsvenska dubbelhusen är parvis sittande fönster i den bakre långväggen en fönstersättning som brukar hänföras till norra Bohuslän.50 Byggnadssättet är dock inte begränsat till de norra
delarna av landskapet. Exempelvis har bostadshuset på Myggenäs 4:1 (Tjörn)
denna typ av parställda fönster. I bostadshus med tre rum (inklusive mittkök)
avdelade i den bakre rumsfilen har långsidan vanligen tre fönsteraxlar. Är det en
salsbyggnad framhävs dock den centrala salen gärna med ytterligare ett fönster
(Brastad 3:1). Många av schweizerstilens bostadshus har förhöjda väggliv vilket
ibland markeras med liggande vindsfönster (Svälte 1:2).
På bostadshusens gavlar brukar fönstersättningen bestå av rumsfönster och
dekorativt utformade vindsgavelfönster. I och med att man började bygga hus
på dubbel bredd blev vinden så pass rymlig att det vid gaveln förutom ett inrett
gavelrum kunde få plats ett par vindsgarderober. Dessa och den övre krypvinden kunde förses med ljus via små gavelfönster. De benämns här garderobsfönster och nockfönster och på de äldre dubbelhusen kunde de vara utformade som
små kvadrater eller ha en stående rektangulär form. I och med schweizerstilen
lades större vikt vid dessa vindsgavelfönster och de fick ibland en mer dekorativ
utformning t ex i form av stjärnfönster, lunettfönster, triangulära fönster och
fönster med snedskuren eller spetsig avslutning. Det förekommer en mängd
olika kombinationer mellan dessa fönstertyper. Ibland utgörs de små gavelfönstren endast av garderobsfönster och ibland finns det enbart ett nockfönster.
MANHUS
Nockfönstrets utseende återkommer gärna om det finns ett litet dekorationsfönster i frontespisen.
Med undantag för de stjärnformade nockfönstren förekommer denna typ av
fönster i större eller mindre utsträckning i hela Bohuslän. Det stjärnformade
fönstret återfinns i södra Bohuslän i Inlands södra och norra härader.
Snickeridetaljer
Badorternas luftiga sommarvillor med stora och rikt utsmyckade verandor inspirerade tillsammans med Lövenskölds och andra arkitekters mönsterritningar allmogen att förse sina bostadshus med utskjutande tak och mönstersågade detaljer. Husens tidigare enkelt profilerade fönsterfoder kompletterades med konsolburna överstycken försedda med utskuren eller genomborrad dekor. Fasaderna
försågs med profilsågade taklister, hörnkonsoler och arbetade anslutningar
mellan takfot och panel. Trots att schweizerstilen fick stor spridning i hela landet och mönsterböckernas ritningar bidrog till en likartad utformning finns en
mängd lokalt präglade detaljer. Det var fortfarande ett hantverk och den lokale
byggmästaren eller den enskilde husägaren kunde själv välja de mönster som
föll i smaken. De särpräglade fönsterfodren på Knäm 4:2 är ett exempel på en
snickeridekor som påträffas i norra Bohuslän.
Under början av 1900-talet kom schweizerstilens utsirade fasader att ifrågasättas. Utsmyckande detaljer togs bort och fönstren försågs med smala fönsteromfattningar vid om- och nybyggnader under 1930-, 40- och 50-talen.
Gavelns fönstersättning på
Björneröd 1:2. Vindsvåningens
rumsfönster flankeras av två
mindre garderobsfönster.
Manhuset på Knäm 4:2 från 1883 har en mängd rikt profilsågade detaljer i tidsenlig
schweizerstil.
25
MANHUS
INTERIÖR
Spannmålsbinge på loftet till det gamla manhuset, Ulkeröd 1:1.
Kallvind, Norrmannebo 1:3.
Källarkök, Björneröd 1:2.
51 t ex Foss och Naverstads prästgårdar
52 Kalm 1742/1960 s 100
53 E.U.3879 s 212
26
Vindsloft och sommarrum
Under senare delen av 1700-talet och under 1800-talet var det på bondgårdarna
i Bohuslän vanligt med spannmålsförvaring på bostadshusets vind. Syneprotokoll från bohuslänska prästgårdar visar att redan under 1600-talet användes
manbyggnadens vind som spannmålsloft.51 När de bohuslänska bostadshusen
under 1700-talet började förses med vindsloft inrättades gärna gavelrum som
kunde brukas som klädkammare och som sovplats på sommaren. Pehr Kalm
nämner att på Otterön hade bostadshusen ouppvärmda nattstugor på loften där
man sov på sommaren.52 Förutom gavelrummen utgjordes vinden av ett öppet
förvaringsutrymme (utloft) där den tröskade spannmålen förvarades i stora
spannmålsbingar.
Gårdsstudien visar att spannmålshanteringen ändrades under 1900-talets
första hälft. Denna funktion började då flyttas ut från manhuset till gårdens
ekonomibyggnader. Förändringen motiverades med att man ville förhindra att
bostadshuset besvärades av skadedjur, att det blev aktuellt med vindsinredning
för bostadsändamål och att man ville förkorta transporten av de tunga spannmålsbördorna. Ett exempel på denna funktionsförändring är bostadshuset på
Norrmannebo 1:3 som byggdes med spannmålsvind år 1900 och där spannmålsförvaringen flyttades ut till lagårdslängan 1947.
I rapporten finns på flera gårdar vindsgavelrum men även ouppvärmda kammare på bottenplan som av ägaren beskrivits som sommarrum. Då det före centralvärmens tid, en bra bit in på 1900-talet, var nödvändigt att hushålla med
bränsle användes fortfarande endast ett eller ett par rum vintertid. Övriga rum
saknade ofta eldstad och fungerade som sommarrum. Av uppteckningar framgår
att särskild omsorg gavs de rum som skulle varmbonas genom tak med trossbotten och fyllning och genom isolering under golvbräderna.53 Bruket i Norden
med byte av sovplats sommartid har i Bohuslän ofta skett inom bostadshuset
och då har vindskammare och ouppvärmda kammare i bottenvåningen kommit
i bruk. Till detta kommer sommarkök i källare och brygghus.
Under 1900-talet blev hyresintäkter från sommargäster en inkomstkälla för
kustnära jordbruk. Bostadshusets vindsplan på Lövön 1:7 inreddes för att kunna
hyras ut till sommargäster vilket också gäller bostadshuset på Råssö 2:49.
Uthyrningsverksamhet som komplement till jordbruksnäringen är fortfarande
aktuellt. På Gerum 5:1 erbjuder man ”bed and breakfast” sommartid.
Källare
Flertalet av de undersökta bostadshusen är försedda med källare som ursprungligen endast fanns under en del av huset. Det var ett utrymme för mat- och
potatisförvaring som kunde nås genom en lucka i köksgolvet eller genom
en utvändig källarnedgång. Grunden kunde vara en skalmurskonstruktion
fylld med fin sand som på Restenäs 2:36 eller senare en huggen granitgrund
som på Knutsvik 1:1. Med allt fler utrymmeskrävande tekniska installationer
behövdes större utrymmen. Under 1900-talet har det varit vanligt att man
grävt ut en större källare och då ersatt den gamla grunden med betongsten. I
källaren blev det möjligt att inreda tvättstuga, placera hydrofor, pannrum för
värmepanna och tank eller vedförråd. Frysen fick ofta sin plats här liksom WC
och badrum. Ibland inrättades källarkök med bakugn som även kunde användas
som sommarkök med matplats, slask och järnspis (Björneröd 1:2). Källarens
funktion som förvaringsplats för mat och potatis utvidgades till att bli ett viktigt
utrymme för tekniska installationer när hushållens mekanisering tog fart efter
andra världskriget.
MANHUS
Spiskomplex och köksinredning
När särskilda kök började användas under 1700-talet försågs de med spiskomplex av gråsten, öppen härd (s k gruva) och murad kåpa. Den stora bakugnen
fick så småningom sin plats i köket i stället för i dagligstugan. Köken som av
den öppna skorstenspipan blev kalla och dragiga användes främst sommartid.
Under vintern lagades maten gärna i den varmbonade dagligstugan. Några av de
äldre bostadshusen i rapporten har kvar sina stora spiskomplex t ex Häggvall
2:19 och Restenäs 2:36. När den slutna kokspisen av gjutjärn kom i bruk på
1870-talet och timmerstockarna inte längre sotades ned av röken från den
öppna elden blev det så småningom aktuellt att inreda köken. Kring sekelskiftet
1900 hade järnspisen, som jämfört med den öppna härden var mycket fördelaktig både ur värme- och bekvämlighetssynpunkt, slagit igenom och spiskomplexen kunde minskas genom murverk av tegel. Även om det på 1910-talet
byggdes en del kök utan utrymmeskrävande bakugn var det förmodligen fortfarande vanligast med ett traditionellt spiskomplex. Ökade krav på funktionalitet och hygien ledde till att många kök renoverades på 1930- och 1940-talen.
Då revs, som i köket på Ånneröd 1:4, den gamla ”gruvan” ut och järnspisen
placerades på ett litet kakelklätt tegelfundament och anslöts direkt till brandmuren. Jämfört med tidigare tog nu spisen minimalt med plats, det blev bättre
utrymme för skåpinredning och utan öppen rökgång blev köket varmare.
Järnspisens lilla ugn kunde dock inte ersätta den gamla bakugnen när man
skulle baka det bohuslänska tunnbrödet. Om man vid renoveringen inte kunde
ha kvar bakugnen som på Röd 3:3 valde man att placera den i något annat
utrymme. Den kunde placeras i ett källarkök eller dold bakom en lucka i
förstugan (Söby 1:8).54 Ett annat alternativ var att bakugnen flyttades ut till ett
brygg- eller kokhus.
I början av 1900-talet var köksinredningen fortfarande enkel, men hade man
utrymme byggdes gärna en låg bänk med underskåp och kanske ett skänkskåp.
Väggar och tak bekläddes med panel av pärl- eller fasspont. När köken moderniserades på 1930 och 40-talen eftersträvades släta lättstädade ytskikt. Väggarna
täcktes med hårda träfiberskivor, helt eller i brösthöjd, medan taken av pärlspont ibland fick vara kvar. Den platsbyggda skåpsinredningen som nu utgjordes av både under- och överskåp fick släta luckor i masonit eller kryssfaner. Det
installerades små diskbänkar med avlopp och, om det fanns indraget, rinnande
vatten. På Söbbön 1:10 med slät skåpinredning från 1959 har en del överskåp
försetts med skjutluckor.
Bostadsrummens inredning
Hos välbeställda bönder inreddes bostadsrummen med bröstningspanel, gipsade
väggar och tapet redan kring sekelskiftet 1800.55 På andra ställen berättas att de
skrädda stockarna var oklädda och obehandlade ända fram till dess tapetsering
blev allmänt förekommande i slutet av 1800-talet.56 De skrädda timmerväggarna som vid rengöring skurades med sand var för övrigt obehandlade. I Bohuslän
har inte äldre dekorationsmåleri varit vanligt, utan här kläddes stockväggarna
med textilier vid fester och högtider. De väggar som var rappade med lera eller
kalk målades med limfärg. Utsmyckningen kunde utgöras av en enklare stänkmålning. Väggen delades dock av en mittelbandslist i ett övre och ett undre
väggfält. Det undre fältet, bröstningen, målades vanligtvis kimröksgrå.
Till en början var det kanske ett eller ett par rum som tapetserades medan
kök och dagligstuga fick behålla sina bara timmerväggar. Mellan stockarna fylldes i med bruk eller sattes träribbor för att tapeten inte skulle spricka på det
ojämna underlaget. För att få ett bättre och hållbarare slutresultat blev det nödvändigt med ett slätare underlag som vid sekelskiftet 1900 kunde bestå av omålad puts eller spontad panel och så småningom av spänd papp. Putsen som fästes på huggspår fungerade bättre än den spontade panelen som kunde torka isär
Stort spiskomplex från tidigt 1800-tal
Manhuset på Restenäs 2:36.
Järnspis på kakelklätt fundament. Köksinredning från
1940-talet. Ånneröd 1:4.
Köksinredning med fasspontpanel och skänkskåp från
tidigt 1900-tal. Röd 3:3.
54 Gård belägen i Lur socken, ej medtagen bland
gårdsexemplen.
55 brandförsäkringshandlingar
56 E.U.40418 s 308
27
MANHUS
Klinka från sent 1700-tal. Manhuset på
Stordal 2:2.
Manhuset på Häggvall 2:19 från 1845 har
innertak med synliga takbjälkar.
Fältindelat tak med fyllningar av pärlspont.
Småris 1:2.
57 E.U 40439 s 353
58 Kalm 1942/1960 s 99. Sättugnar av järn förekommer i Bohuslän redan på 1600-talet t ex på prästgårdar där ”järnkakelungarna” räknades som prästens
privata egendom.
28
så att tapeten sprack. Man tapetserade bland annat inför bröllop och begravningar och det berättas att de vackraste tapeterna reserverades för finrummet
som mestadels fick stå oanvänt med nedrullade gardiner så att solen inte blekte
tapeter, sängöverkast och stoppade möbler.57 Tapeter som i början av 1800-talet
sågs som något mycket exklusivt blev under ganska kort period i slutet av 1800talet allmänt accepterade eftersom de då industriellt masstillverkade papperstapeterna på rulle var förhållandevis billiga och överkomliga för de flesta. Som
invändig isolering och som underlag för tapetsering började man under 1930och 40-talen att använda mjuka träfiberskivor.
1700-talets ramverksdörr med utanpåliggande fyllningar, smidda plattgångjärn och klinka (Stordal 2:2) fick i slutet av 1700-talet konkurrens av halv- och
helfranska dörrar med stolpgångjärn och utanpåliggande eller inbyggda kammarlås. Övergången sker successivt och det förekommer att äldre smidda plattgångjärn återbrukas åtminstone en bra bit in på 1800-talet och det är inte ovanligt att man finner äldre smidda gångjärnsbeslag på vindar och i enklare utrymmen. Den vanligaste innerdörren i de undersökta bostadshusen är den halvfranska fyllningsdörren med tre speglar.
I några av de äldre bostadshusen i rapporten finns släthyvlade innertak med
breda bräder. Dubbel trossning med bräder såväl över som under takbjälkarna
kom i bruk i mitten av 1700-talet på de bohuslänska prästgårdarna. Byggnadssättet blev allmänt i mitten av 1800-talet. Tidigare var, som i bostadshuset på
Häggvall 2:19, takbjälkarna synliga underifrån. För att kunna utnyttja korta virkeslängder och slippa använda dyrbar smidd spik kunde till en början det undre
brädtaket var lagt mellan bjälkarna i infällda spår. Denna typ av spårtak gör att
takbjälkarna blir delvis synliga och utrymmet mellan taken för isolerande fyllning blir ganska begränsat. Vitlimmade spända papptak kom i bruk under
senare delen av 1800-talet. Schablonmålade bräd- eller papptak förekommer på
bohuslänska gårdar främst under perioden 1880-1920 (Hällesmörk 1:27).
I flera av bostadshusen från årtiondena runt sekelskiftet 1900 är taken av pärlspont såväl i kök som bostadsrum. I bostadshuset på Småris 1:2 finns ett vackert innertak utformat med fältindelning och fyllningar av pärlspont. Från 1930talet eftersträvades släta funkisinspirerade ytor och skivbeklädnader kom till
användning även i tak.
Fram till 1850 användes kilsågade golvbräder som sågades och hyvlades för
hand (Skällebred 1:2). Även efter det att jämnbreda maskinsågade golvbräder
blivit tillgängliga under 1800-talets senare hälft var det inte ovanligt att man lät
såga upp golvbräder som man sedan hyvlade och spontade för hand. Först i slutet av 1800-talet började man timra in brädgolvet i stommen. Innan man började använda spont kunde bräderna fästas vid varandra med tränagel eller
smidda järndubbar (nare). I de rum som skulle nyttjas vintertid isolerades under
golvbräderna med tång, såg- eller hyvelspån. Det var också i dessa rum som
man först började använda spont som till en början var lös. Fotlisterna som var
viktiga för att undvika golvdrag var försedda med listhyvlad överkant.
Eldstäder
I det bränslefattiga Bohuslän blev det under 1700-talet populärt med sättugnar
och vindugnar av gjutjärn som med fördel kunde eldas med torv.58 I Bohuslän
kallades dessa liksom i Norge för ”järnkakelugnar” eller helt enkelt för ”norskugnar” eftersom de ofta importerades från Norge, bl a från Catrineholms jernverk utanför Halden. Järnkakelugnarna var vanliga under större delen av 1800talet. De var högt värderade och sågs som inventarier som flyttades med när
man byggde nytt som på Ödsmål 4:3. Nuvarande manhus är uppfört 1857 men
ugnen är från 1804. 1700- och 1800-talets järnkakelugnar kunde vara konstruerade med flera etager där en s k ”treställare” har tre våningar. Etageugnar i
schweizerstil är ofta höga med rektangulär form avslutad med en krona. Kring
MANHUS
sekelskiftet 1900 blev det vanligare att man istället installerade fabrikstillverkade
kakelugnar, men på Hällesmörk 1:27, beläget nära gränsen mot Norge, inköptes
nya järnkakelugnar så sent som på 1920-talet. Vid sidan om järnkakelugnarna
har enkla rörspisar använts som uppvärmningskälla. De kan som på Restenäs
2:36 och Amunderöd 1:4 vara försedda med nisch och placerade tvärs över
hörn. På större ställen liksom på prästgårdar blev det allmänt med hantverksmässigt tillverkade kakelugnar (pottugnar) och rörspisar omkring 1800.
Rörspis med nisch och
vinkelställd placering
förekommer i flera av
undersökningens manhus.
Amunderöd 1:4.
”Järnkakelugn” med
tre etager från 1804.
Ödsmål 4:3
Etageugn från 1920talet. Hällesmörk 1:27.
29
MANHUS
HUSHÅLLENS MEKANISERING
AGA-spis från 1930-talet.
Gerum 5:1
Kökspannan till vänster om den
emaljerade järnspisen installerades 1958. Norrmannebo 1:3.
59 Gården är inte medtagen bland gårdsexemplen.
60 En kombination av vattenpump och uppsamlingskärl för vatten med tryckreglage som oftast drivs av
en elektrisk motor.
30
Elektricitet
Efter att elektriciteten under 1800-talets sista decennier introducerats i städer
och vid större industrier började landsbygden i blygsam skala att elektrifieras vid
sekelskiftet 1900. På 1920-talet började elektrifieringen att ta fart. Elektriciteten
användes i början främst till belysning men även för jordbrukets behov. De
dokumenterade gårdarna elektrifierades vanligtvis under 1930- och 1940-talen.
Det förekommer dock tidigare anslutningar, t ex Röd 3:3 i Torsby socken 1918
och Grönskult 1:7 på Skaftö 1920 och betydligt senare som Näverkärr 1:2 1957
och Skålleröd 1:3 1974.
Elektriciteten innebar inte att järnspisen genast ersattes med elektrisk spis.
Den vedeldade järnspisen var en viktig del i uppvärmningen och fortsatte att
användas, ibland kompletterad med en elektrisk platta, åtminstone fram till
slutet av 1940-talet. Först efter att man infört centralvärme blev det aktuellt att
skaffa elektrisk spis. På en del gårdar i undersökningen ansågs den kokseldade/
vedeldade AGA-spisen vara ett fullgott alternativ då den både är värmeackumulerande och bränslesnål.
Vatten och avlopp
En mycket tidig vattenledning i Bohuslän fanns på gården Järnklätt i Norums
socken.59 Där leddes vatten till gården på 1860-talet. Till ledningarna införskaffades furustockar som borrades för hand. Från en källa en bit från gården lades
dessa stockar i blålera fram till lagården. Denna vattenledning av trä fungerade
fram till 1960-talet då den ersattes av nya rör. Från lagården drogs i början av
1900-talet vatten in i boningshuset nu via järnrör som dock hade den olägenheten att de frös ibland. Från bostadshuset rann avloppet via en ränna över den
stensatta gården fram till 1930-talet då man lade ner avloppsrör.
På de flesta gårdar installerades vatten betydligt senare. På 1930-talet var det
fortfarande ovanligt att vatten var indraget i köket. Fanns vatten draget till
lagården fick man gå dit för att hämta hushållsvatten. När vatten så småningom
drogs in i bostadshuset installerades vattenledningar och handpump som senare
ersattes med hydrofor.60 Av de undersökta gårdarna saknar fyra indraget vatten i
bostadshuset. Ett av dessa används för permanentboende.
Uppvärmning
I de undersökta husen byggda före 1870 har uppvärmningen ursprungligen
utgjorts av kökets spiskomplex kompletterat med kakelugnar, rörspisar och
norska järnugnar. I slutet av 1800-talet försågs spiskomplexet med vedeldad
järnspis. Successivt med början på 1930-talet ersattes eller kompletterades
dessa värmekällor med centralvärme. Till en början installerades radiatorer och
vattenledningar som utgick från vedeldade kökspannor. Exempel på bostadshus
med tidig centralvärme är Grönskult 1:7 år 1932 och Berg 1:3 år 1935. Att
centralvärme 1940 fortfarande var en modernitet som inte alltid installerades
vid nybyggnad visar bostadshuset på Söbbön 1:10 från 1940 som byggdes för
uppvärmning med järnspis och rörspisar vilka dock ersattes med centralvärme
redan 1947. De flesta kökspannor byttes senare ut mot vedpanna alternativt
oljeeldad panna i källaren.
WC och badrum
Den moderna vattenklosetten med porslinsskål, vattenlås och spolcistern
introducerades i Sverige kring sekelskiftet 1900, men det dröjde länge innan
den kom i allmänt bruk. Utedasset eller hemlighuset var fortfarande en i alla
bemärkelser nödvändig byggnad. När vatten och avlopp 1936 installerades på
Grönskult 1:7 inrättades ett badrum och vattenklosetten anskaffades i slutet av
MANHUS
1940-talet. På Berg 1:3 var turordningen omvänd WC inrättades 1935 och bad
1955. I bostadshuset på Hökärr 1:6 som uppfördes 1939 byggdes från början
ett badrum. WC installerades först 1962. I de undersökta gårdarna har WC/
bad oftast installerats mellan 1950-80. I de bostadshus som idag inte används
kontinuerligt för permanentboende saknas WC/bad eller så har det installerats i
sen tid.
Tvättmaskin
Byk eller tvätt var en tung och arbetskrävande syssla, inte lika högt prioriterad
för tekniska investeringar som jordbrukets sysslor. En orsak kan vara att
kvinnornas arbetskraft värderades lägre än männens. De första tvättmaskinerna
var av trä och drevs med vev (s k tvättvaggor). Dessa började användas omkring
1940. Varmvattnet fick fortfarande värmas i en kokgryta placerad i källare eller
brygghus. På Småris 1:2 flyttades tvättgrytan utomhus sommartid och tvätten
sköljdes i gårdens källa. Det var först efter andra världskriget som utvecklingen
av de elektriska tvättmaskinerna tog fart. En förutsättning var en jämn och
säker tillgång på el och vatten. Elektriska tvättmaskiner anskaffas på de flesta av
undersökningens gårdar under perioden 1950-1980.
En tidig elektrisk tvättmaskin.
Trumman drivs av en elmotor, i
övrigt sköts maskinen manuellt.
Norrmannebo1:3.
31
LAGÅRDSLÄNGA
LAGÅRDSLÄNGANS OLIKA DELAR
Den sammanbyggda lagårdslängan har lång tradition i Bohuslän. Den rymmer
främst djurstallar, tröskplats och foderutrymmen. Olika typer av småfähus och
utrymmen för den tröskade spannmålen kan också ingå men förekommer även
som separata byggnader. Dessa funktioner kommer att beskrivas under rubriken
övriga ekonomibyggnader på sidan 39.
Den timrade lagårdslängan på Svartehallen
3:1 är byggd med högloge.
I lagårdar med stolpkonstruktion har logen
ofta påbyggbara logbalkar i ”skiftesteknik”.
Norrmannebo 1:3.
Lagårdslänga med
långskygga och
indragen logport.
Restenäs 2:36.
61 Kalm 174271960 s 196; Hasslöf 1943/1972 s 27f
62 Erixon 1957 s 47
63 syneprotokoll, laga skiftesbeskrivningar
64 syneprotokoll Inlands Nordre härad 1733
65 Hallin 1959 s 252
66 Erixon 1957 s 47
32
Loge
Karaktäristiskt för många äldre lagårdar i Bohuslän är att de är byggda i suterräng med upphöjd logbro. Logen (logkistan) blir på så vis förhöjd och det blir
dels djupa lador vid sidan om logen och dels ett användbart utrymme därunder,
den s k underlogen. Enligt syneprotokoll fanns det på prästgårdarna i Foss 1691
en parloge med fähus i underlogen och i Skee 1717 en underloge med
redskapsförvaring. Höglogen förekom på rusthållshemman under tidigt 1700tal. Den beskrivs 1742 av Kalm som även iakttog den i Norge och i England.61
Denna logtyp har enligt Sigurd Erixon ett direkt samband med Norge och är
utmärkande för övre Västsverige (Bohuslän, Dalsland och nordvästra
Västergötland).62 Underlogen har även använts som stall, svinhus och som
gödselstad.63 Lagårdarna på Skällebred 1:2 och Bastebacka 1:4 är välbevarade
exempel på höglogar.
Så länge man tröskade med slaga var det viktigt att logkistan var försedd med
ett tätt plankgolv och med täta sidor. I de rundtimrade lagårdarna är stockarna
kluvna och lagda med den släta sidan mot logkistan för att det ska bli tätt. I
stockväggen mot lador och rännen fanns urtag genom vilka hö, nekar och halm
kunde läggas in. Parlogen med två lador har varit vanlig i Bohuslän. I byggnadsbeskrivningar från laga skiften framgår att sammanbyggda längor med två
logar och två eller tre lador förekommer bl a i Tanums och i Bullarens härader
på 1850-talet. Drygt 1/3 av de undersökta lagårdarna är försedda med två logar.
Vanligtvis fungerade den mindre av dessa som stalloge. Vid mitten av 1900-talet
hade den traditionella indelningen med tröskloge och intilliggande foderlador
förlorat sin funktion. Logdelen kom allt mer att fungera som förvaringsplats för
den utökade maskinparken.
Skyggor, förtak och indragna logportar
Längs den främre eller båda långsidorna av lagården har det i Bohuslän varit
vanligt med långskyggor. De kan dels vara utformade som intimrade utskott
där de översta timmervarven kragar ut och bildar en sluten svalgång, dels vara
byggda som förtak med ställningsvirke. Lagårdens takfall är då förlängt och
understött med snedstöttor eller lodräta stolpar som klätts med bräder. Skyggan
har nyttjats för diverse ändamål, exempelvis som svinhus, hönshus, vedbod och
för redskapsförvaring. I 1696 års syneprotokoll från Foss prästgård omnämns
en längsgående skygga där det förvaras redskap och foder. I början av 1700talet förekommer begrepp som utskof/skunkar vid ladorna vilka används som
redskapsskjul.64 I 1800-talets byggnadsbeskrivningar i samband med laga
skiften förekommer ofta begreppet långskygga. Det finns dock många lokala
benämningar som skånken eller skåle.65 Av de undersökta lagårdarna har åtta
någon form av långskygga. Enligt Erixon är denna typ av sidoutvidgning
vanlig i västra Sverige.66 I timrade lagårdar har långskyggor varit vanliga i större
delen av Bohuslän. På kringbyggda gårdar med lagårdar i stolpkonstruktion
kan takfallet vara förlängt mot gårdsplanen så att det blir en regnsäker passage
(Ödsmål 4:3).
Utmärkande för den äldre bohuslänska lagården är den indragna logporten.
En sådan bildas om byggnaden är försedd med en längsgående skygga som är
klädd med bräder så att ett främre utrymme bildas mellan timmervägg och
LAGÅRDSLÄNGA
panel. Porten är då placerad i timmerkonstruktionen och inte i den framförliggande brädväggen. Öppningen i brädväggen som kan vara rundad, fyrkantig
eller ha övre fasade hörn ger byggnaden ett särpräglat utseende. Det förekommer att logporten senare flyttats till den främre brädväggen som på Småris 1:2
där den flyttades ut någon gång efter 1940.
Portarna var ofta utformade som halvportar så att dagsljuset kunde släppas in
i det mörka uthuset samtidigt som lösspringande husdjur stängdes ute.
Lador och rännen
I norra Bohuslän förekommer att det norska ordet träve används som benämning på rännen över djurstallar och loge (Hällesmörk 1:27, Småris 1:2).
Ladorna benämns efter sitt innehåll (sädeslada, bönlada) eller sin placering (stallada, kolada). I många äldre lagårdar är de djupa ladorna glest timrade för att
fodret bättre skulle kunna torka.
I skoglösa delar av södra Bohuslän byggdes ladorna tidigt i stolpvirke och bräder. 1800-talets omfattande nyodlingsverksamhet på bekostnad av den naturliga
ängen ledde till foderbrist och drabbade boskapsskötseln hårt. Innan vallodlingen slagit igenom fick halm utgöra kornas huvudsakliga foder. Det näringsrika
ängshöet var en bristvara och användes främst till gårdens hästar. En uppdelning
av foderutrymmena med särskild stallada förekommer på flera av undersökningens gårdar. I småbrukens lagårdar är däremot foderutrymmena begränsade. På
grund av virkesbrist byggdes lagården på Björneröd 1:2 med endast en lada.
Den fick sedan utökas efter hand med olika tillbyggnader. Hur foderutrymmena
nyttjats varierar mellan gårdarna. Följande beskrivning från Ytterby socken visar
på ett ofta förekommande bruk med hö underst i ladan, däröver först nekar och
efter tröskningen halm. ”I halmladan vid dörren åt fähuset till hade man gärna
ett ’sysslehål’, som blev större allt eftersom djuren åto. Man tog sällan foder
ovanpå ’stabben’ i ladan, utan man hade en tämligen lodrät vägg, varur man
repade loss fodret med en ’rebbekrog’ (…) Vanligen hade man hö under och
halm ovanpå i ladan. Man repade loss något av varje och blandade det noga. De
kor som nyss hade kalvat, fingo mer hö, de andra mindre om ens något. Man
svepte ihop varje portion till en ’vannel’ och bar den till kon, där den lades i
båset (…) Agnarna utfodrades i foderbackar, som sattes in i båsen. Kraftfodret
var man sparsam med. Det blev ofta inte mera än en näve mjöl på vattnet.”67
Från 1930-talet blev det allt vanligare att skullen/rännet ersatte ladorna som
plats för foderförvaringen. Genom rymliga skullar med hög takhöjd och hissinstallationer kunde foderhanteringen rationaliseras.
Stall
På gårdar med högloge var stallet ofta placerat i underlogen med ingång bredvid
logbron, men kunde också vara byggt på ena sidan av parlogen. Under 1700talet fanns även friliggande stall med höränne och gavelingång. Framför porten
fanns på en del stall ett timrat utskott med enkel inklädnad så att det blev en
s k stallskåle som användes till förvaring av selar, hästskomaterial och mindre
redskap. Under 1800-talet blev det allt vanligare med sammanbyggda lagårdslängor. Stallen var fortfarande mörka eftersom de ofta saknade fönster. Det
fanns endast dörr, gödsellucka och kanske en ”röktelucka” i väggen mellan
stallet och stallogen, så att man direkt från logen kunde lägga fodret i krubborna.68 Förrum (stallskåle) förekommer även i de sammanbyggda längorna. I
början av 1900-talet blev stallen rymligare, ljusare och mer funktionella. Man
undvek dock att exponera hästarna för direkt ljus och att bygga stallen så att
det blev alltför stor luftvolym för hästarna att värma upp. Exempel på ett tidsenligt inrättat stall är det i lagården på Berg 1:3 från 1917. För att underlätta
utfodringen finns där framför spiltorna en fodergång och krubborna nås genom
svängbara trägrindar. Spiltans skiljeväggar avslutas uppåt av bågformade galler.
På hembygdsgården Svenungseröd i Mo
socken har lagården en skygga med rundad
öppning framför den indragna logporten.
Rundtimrad lada med urtag mot logen. För
att få en god genomluftning är timringen gles
mot ytterväggarna. Timmerstommen skyddas
av skyggans brädklädsel. Knutsvik 1:1.
Stallet har ofta varit beläget intill logen. På
så sätt kunde hästarna lätt ges grovfoder
genom luckor i logens vägg. Knutsvik 1:1.
Kring sekelskiftet 1900 började stallen byggas ljusare och rymligare. Berg 1:3.
67 Ytterby förr och nu 1957 s 366
68 a.a. s 366
33
LAGÅRDSLÄNGA
Golvet är i spiltorna av trä och för övrigt belagt med kullersten. I stallet finns
en rymlig fölbox med gjutet golv. När hästarna ersattes av traktorer kunde stallutrymmet byggas om och användas för nya funktioner, t ex en utökad kobesättning (Stordal 2:2). På några av undersökningens gårdar har i sen tid nya
hästboxar inretts i lagården för uthyrning av stallplatser.
Så sent som 1940 byggdes fähuset på
Ödsmål 4:3 om med en traditionell båsinredning.
Fähuset på Berg 1:3 har försetts med gjutna
båspallar och centralt foderbord.
Vid laga skifte 1849 flyttades denna timrade
lagårdslänga till Rom 2:12 i Svarteborgs
socken. Den lägre delen till vänster i bild
rymmer svinhus, fähus och stall. Den högre
byggnadsdelen är en högloge med två lador
och långskygga. I underlogen finns ett stall.
Väggarna är delvis är klädda med enris
och taket är täckt med halm. Lagården revs
1917.
34
Fähus
Fähuset i Bohuslän var under 1700- och tidigt 1800-tal antingen vidbyggt den
övriga lagården eller en fristående timmerbyggnad och försett med ett halmeller torvtak. I fähuset fanns ofta får- och kalvkätte (gåle). Liksom i stallet
kunde det finnas ett förrum (fähusskåle). Ibland utgjorde fähus och stall en
gemensam länga. På Amunderöd 1:4 finns en fristående byggnad som fram till
1930 fungerat som stall och fähus. Under 1800-talet kom fähusen att allt oftare
inkorporeras i lagårdslängan. I det traditionella fähuset stod korna i bås avdelade
med träplank och hade sina huvuden vända mot väggen (Skålleröd 1:3).
Underlaget i båset, båspallen, var vanligen av trä medan golvet i mittgången
kunde vara av trävirke eller av stenhällar.
Vid 1900-talets början propagerades för gjutna golv, båspallar och, för att
underlätta utfodringen, längsgående gjutna foderbord i fähusets mitt för samtidig utfodring av djur på två båspallsrader vända mot foderbordet. Flera av lagårdarna i studien har genomgått ombyggnader då fähusen försetts med gjutna
golv, foderbord och långbås med fodergrindar av trä. Grinden hindrade kon
från att nå foderbordet under utfodringsarbetet. Fönster och vitkalkade väggar gjorde fähusen ljusa och ventilationskanaler gav ett förbättrat klimat. 1965
inreddes fähuset på Hökärr med s k kortbås där båspallen är kortare och kon
har huvudet över foderbordet.
I småbrukens lagårdar från tidigt 1900-tal har olika sätt använts för att spara
virke. Ett sätt har som på Björneröd 1:2 varit att bygga ett gemensamt djurstall
för häst och kor.
LAGÅRDSLÄNGA
BYGGNADSMATERIAL
Utifrån byggnadsmaterial har de undersökta lagårdarna delats in i några olika
grupper. Huvudparten av längan (logdelen) har under perioden byggts i trä och
förekommer dels som timmerkonstruktioner och dels som stolp- eller regelkonstruktioner. I djurstallarna har flera typer av material använts. Några av dessa
materialkategorier som liggtimmer-, stolp- och betongkonstruktioner är mycket
väl representerade i landskapet medan andra som gjut- och kubbteknik är mindre vanliga.
På grund av djurstallarnas korta livslängd finns ofta kombinationer av äldre
och nyare tekniker i samma lagårdslänga.
Rundtimrade lagårdslängor
I begreppet innefattas lagårdslängor som till delar är rundtimrade och kännetecknas av sin glesa timringsteknik. Det är främst logen med lador som är byggda av rundtimmer. I Bohuslän användes skrätt timmer i första hand till byggnader som skulle ”varmbonas”. Undersökningen omfattar 13 stycken rundtimrade
lagårdslängor. Dessutom finns det flera sådana på hembygdsgårdar i Bohuslän.69
När det gäller lagårdar uppförda före 1850 finns det anledning att misstänka att
de åtminstone till delar är uppförda i rundtimmer. Själva djurstallarna var tätare
timrade men har på grund av den fukt djuren alstrar ofta haft en kortare livslängd och därför många gånger ersatts av nya byggnadsdelar.
De glest rundtimrade ladorna var ofta försedda med risklädsel. På lagårdsväggen fästes ett ställningsverk av horisontala slanor över vilka enrisbuskar hängdes
med rotändan uppåt för att inte snö eller regn skulle blåsa in mellan de glest
timrade stockarna. Det finns rundtimrade lagårdar där ställningsverket fortfarande är synligt men riset är borta. Den enda kända lagården med lite av enrisklädseln bevarad är den på Söbben 1:18 i Torps socken.70
Lagårdslängor i stolpkonstruktion
De flesta av de undersökta lagårdarna är byggda med timrade djurstallar och
för övrigt i stolpkonstruktion med brädklädsel, ett byggnadssätt som var vanligt
några decennier in på 1900-talet. När stolpkonstruktionen slog igenom varierar mellan olika delar av landskapet. Den introduceras först i tidigt skoglösa
delar av södra Bohuslän som Tjörn och i områden där man tidigare använt
skiftesverk. När det på Solberga prästgård skulle byggas en ny lada 1777 ersattes den tidigare ladan i skiftesverk med en ny av stolpar och brädfodring.
Konstruktionsbytet motiverades med att tekniken var virkesbesparande och
att konstruktionen var vedertagen hos såväl ståndspersoner som allmogen på
orten.71 Efter 1800-talets mitt uppfördes de flesta lagårdar med denna typ av
konstruktion. Den äldsta lagården i undersökningen med stolpkonstruktion är
Skålleröd 1:3 från 1850.
Djurstallar i sten
Trots virkesbrist har trä varit det dominerande byggnadsmaterialet i fähus fram
till betongstenens genombrott under tidigt 1900-tal. I beskrivningar från laga
skiften omnämns enstaka fähus med stenkonstruktion. Kil 1:3 från 1840-talet
har ett fähus uppfört i otuktad sten. När den bohuslänska stenindustrin kom
igång under 1800-talets senare hälft användes kilad granit främst till grunder
och fundament men också i en del fähus. Inom granitområdet norr om
Gullmarsfjorden finns exempel på lagårdslängor med fähus byggda av granit.
Lagården på Knutsvik 1:1 i Askums socken har djurstallar, hönshus och potatiskällare av huggen granit.
Lagårdslänga i rundtimmer från 1840-talet.
Hallind 1:1, Skee socken.
På Söbben 1:18 finns lite av
lagårdens gamla enrisklädsel
kvar.
Lagårdslängan på Knutsvik 1:1 har djurstallar,
hönshus och potatiskällare i huggen granit.
69 Totalt känner Bohusläns museum till ett tjugofemtal rundtimrade lagårdar. Dessutom finns ett 30-tal
lagårdar som skulle kunna vara tänkbara på grund av
sin datering, därutöver ett stort mörkertal.
70 Gården är inte medtagen bland gårdsexemplen.
71 Solberga en sockenskildring 1964 s 128
35
LAGÅRDSLÄNGA
Fähuset på
Bastebacka 1:4 har
väggar som gjutits i
glidformar. Gjutmassan består av
sten, stenskärv och
kalkbruk.
Djurstallar i gjutteknik
I ett fähus uppfört i gjutteknik är väggarna gjutna i formar med småsten som
fyllnadsmaterial och kalk som bindemedel. Denna teknik lanserades redan på
1760-talet i virkesbesparande syfte. I lagårdslängan på Bastebacka 1:4 finns ett
fähus i gjutteknik från 1910. På Bohusläns museum är för närvarande känt
ytterligare en lagård som tidigare haft ett fähus i denna teknik (Allmag 1:11 i
Myckleby socken) men det är troligt att det finns fler.
Djurstallar i kubbteknik
En av gårdarna i undersökningen, Söbbön 1:10 i Krokstad socken, har en lagård
med fähus i kubbteknik. På 1930- och 40-talen uppfördes ekonomibyggnader
i denna teknik som innebär att kluvna eller runda timmerkubbar används som
fyllning i en stolpkonstruktion. De läggs på tvärs i väggen och muras med lera
blandat med sågspån. Metoden var virkesbesparande och det gick att återanvända rivningsvirke på detta sätt. Denna typ av ekonomibyggnader finns på gårdar
öster om Tanumshede men förekommer även på fler ställen, bl a i Krokstad där
den uppges ha börjat användas på 1880- eller 1890-talet.72
Djurstallar i tegel
Fähus med fasader av synligt tegel förekommer men är inte särskilt vanliga
i Bohuslän. De djurstallar som är byggda på detta sätt har ofta en ganska
anspråkslös utformning. Fähusdelen i lagårdslängan på Råssö 2:49 är byggd i
tegel 1928. Tegel förekommer även som komplementvägg tillsammans med
betongsten.
Gården Söbbön 1:10 har fähus i kubbteknik.
Kubben är utåt klädd med panel men här mot
ladan exponeras den.
Skiftesverk i
lagården på
Backer 1:2 i
Ytterby
socken.
72 GMA: 1707
73 Ett exempel är lagården på Vrångevattnet i
Morlanda socken från 1915. Gården är inte medtagen
i gårdsstudien.
74 Hasslöf 1943 s 22, jmf E.U. 2907 s 31
75 Gården ingår inte bland gårdsexemplen.
36
Djurstallar i betong
Betonghålsten börjar användas i början av 1900-talet. Axel Solberg i Munkedal
introducerade sina cementhålblock 1907. De tidiga väggarna av betongsten
hade inte tillräckligt isolerande egenskaper utan fick kompletteras med en inre
vägg (timmer, tegel) så att det blev en form av skalmurskonstruktion. Sex av de
undersökta lagårdarna har djurstallar i byggda av betongsten. Den äldsta av dem
är lagården på Lövön 1:10 från 1919. Vid den här tiden användes också formgjuten cement som skulle efterlikna tuktad sten, s k konststen.73
Skiftesverk
Skiftesverk har använts i ekonomibyggnader främst i södra Bohuslän. Det framgår av syneprotokoll från 1730-talet. Det var i första hand ladorna som byggdes
i skiftesteknik. Fähusen timrades för att bättre kunna behålla värmen. Under
senare hälften av 1700-talet tycks skiftestekniken allt mer ha ersatts av stolpverk och bräder något som framgår av tidigare nämnda uppgift från Solberga
prästgård. I början av 1800-talet uppfördes fortfarande enstaka lagårdar med
skiftesverk. Enligt Hasslöf fanns endast ett fåtal kvar på 1940-talet.74 Bohusläns
museum har i dagsläget bara kunskap om en lagård delvis byggd i skiftesteknik
(Backer 1:2 i Ytterby socken).75
Tak
Under tidigt 1700-tal hade ekonomibyggnaderna taktäckning av torv på näver,
halm eller tång. Bundna halmtak förekom också. I laga skiftesbeskrivningar från
1800-talets mitt finns många exempel på lagårdslängor med taktäckning av
tegel, även om halm och torv fortafarande var vanliga täckningsmaterial. I lagården på Amunderöd 1:4 finns det gamla halmtaket kvar under teglet. Under
senare delen av 1800-talet kom spåntillverkningen i gång i skogsbygden och
spånen användes främst på ekonomibyggnader. Lagårdens spåntäckning från
1926 på Ånneröd 1:4 ersattes med tegel 1939. Lagårdslängorna i studien är idag
täckta med tegel, eternit, plåt eller asfaltimpregnerad korrugerad papp.
LAGÅRDSLÄNGA
JORDBRUKETS MEKANISERING
Tröskning och höhantering
Tröskningsarbetet var dammigt och tidskrävande. Enligt komminister Ljungvall
(1817) var såmaskin, ria, tröskverk och sädesharpa okända för den bohuslänska
bonden som tröskade med slaga (pregel) på logen och rengjorde med kastskovel.
Tröskningen var den del av jordbruket som först mekaniserades. Under slutet av
1800-talet började man även på mindre jordbruk att använda tröskverk. Det
kunde vara små stiftverk eller slagströskverk som drevs med hästkraft, oxkraft
eller handkraft. Dragkraften överfördes till tröskverket via en vandring, där dragdjur kedjade vid långa bommar överförde kraften till maskinen via en axel. På
en del gårdar byggdes i anslutning till lagården särskilda tröskhus där vandringen installerades.76 På andra gårdar fick vandringen en permanent placering utanför logen. Tröskhuset kunde vara byggt med loft för sädesförvaring (Berg 1:3)
eller vara byggt i en våning, ofta med en kantig utformning.
Vandringen kom under 1930- och 40-talen att ersättas med förbränningsmotorer eller elektriska motorer. De första tröskverken kunde inte hantera hela
tröskningsprocessen utan fick kompletteras med skakverk som skakade halmen
och rensverk som rengjorde och sorterade säden. Senare kom självrensande
tröskverk. På Grönskult 1:7 som tidigt elektrifierades fanns eldrivet tröskverk
redan på 1920-talet och man började då tillämpa direkttröskningsmetoden som
innebar att man tröskade direkt i samband med inkörningen.
På den bohuslänska höglogen med logbro var det redan i början av 1700-talet
möjligt att med hjälp av släde köra höet ända in på logen och därifrån för hand
lägga in höet i de djupa ladorna. Denna typ av lagårdslänga, om än förstorad,
fortsatte att vara vanlig under 1800-talet. Den ökade mjölkproduktionen under
tidigt 1900-tal innebar större foderkonsumtion, vilket i sin tur ökade behovet
av lagringsutrymme. Höskullen gjordes därför större och under mellankrigstiden
utvecklades olika sätt för transport av hö och halm till lador och skulle i form
av hissar och fläktsystem. På nyuppförda eller ombyggda lagårdar med höga
skullar, s k höghuslagårdar, fungerade det bra med hiss. Lagården på Svälte 1:2
från 1938 var från början försedd med hissanordning som drog upp hö på
rännet. På äldre lagårdar med låg skulle och många tvärgående stockar fanns
inte plats att installera en utrymmeskrävande hiss och där fungerade det bättre
med ejektorfläkt; en elmotordriven fläkt för transport av hö och halm via en
plåtrörsledning. För att kunna torka höet inomhus försågs en del höskullar och
lador med skulltork. I skulltorken pressas ouppvärmd luft genom fodret så att
det torkar. I lagården på Hökärr 1:6 inrättades skulltork i början av 1970-talet.
El och vatten i jordbruket
Av stor betydelse för jordbrukets mekanisering var tillgång till elektrisk ström.
Elektriciteten som till en början främst använts till belysning kom efter andra
världskriget att få ökad betydelse som drivkraft och eldrivna maskiner kom i
hög grad att underlätta det dagliga jordbruksarbetet. Elektrifieringen pågick
under 1900-talets första hälft och jordbrukets tillgång till el ökade från ca 30 %
år 1920 till 90 % år 1950. Merparten av undersökningens gårdar elektrifierades
under 1930- och 40-talen.
En stor mängd vatten går åt för att tillgodose djurens behov. Ännu under
mellankrigstiden var det på mindre gårdar vanligt med handburet vatten. Flera
av de undersökta gårdarna fick vattenledning på 1940-talet. På Berg 1:3 drogs
vattenledning från en damm till en gjuten bassäng i fähuset och därifrån
transporterades det vidare till djurens vattenkoppar. Först användes handpump
sedan hydrofor. Ibland installerades vatten samtidigt i både lagård och bostadshus, men många gånger försågs lagården med vatten långt innan det drogs in
vatten i bostadshuset.
Tröskhusen kan vara byggda som vinkelutskott
från huvudlängan. Här med gaveln mot fotografen. Berg 1:3.
Ejektorfläkt med rör uppställd
på logen. Används här för att
blåsa upp hörester efter hissning av löshö. Hökärr 1:6.
Lagårdslänga av höghustyp från sent 1950tal. Över djurdelen finns en rynlig foderskulle.
Hökärr 1:6.
76 Tröskhusen användes också till redskapsförvaring.
37
LAGÅRDSLÄNGA
Handpump i
fähuset,
Ödsmål 4:3.
Mjölkrummet
med sin gjutna bassäng
för mjölkkylning byggdes
1955.
Söbbön 1:10.
Taktäckt och
med gjuten
botten försedd gödselstad utmed
fähusets
yttervägg.
Berg 1:3.
77 Mejerinäringen i Bohuslän som kommit igång
på 1880-talet förde en tynande tillvaro omkring
sekelskiftet 1900. Separatorn gjorde att mjölken
enkelt kunde separeras i hushållet. Kustbefolkningens
välstånd och köpkraft möjliggjorde försäljning av
oförädlad mjölk. (Sanne 1917 s 253)
38
Mjölkning och mjölkhantering
Handmjölkning har varit en arbetskrävande syssla som skulle utföras flera gånger dagligen. Mjölkmaskiner med vakuumpump och pulserande sugning började
användas på 1910-talet. Exempel på tidiga svenska mjölkmaskiner är en maskin
från Manus 1913 och Alfa från AB Separator 1921. På 1930-talet kom rörmjölkningen vilket innebar att mjölken transporterades via rör till en central
behållare. På de gårdar i undersökningen där man använt mjölkmaskin kom
den i bruk främst under 1940- och 50-talen.
I och med andelsmejeriernas expansion på 1930-talet blev det viktigt med en
hygienisk hantering av mjölken.77 Särskilda mjölkrum kom efter hand att anordnas i lagården för förvaring och diskning av mjölkkärl. Det blev också allt viktigare att kyla mjölken. På många av de undersökta gårdarna har man använt särskilda brunnar för kylning av mjölk. Där det funnits möjlighet har man kylt i
en närbelägen bäck eller källa. När gårdarna fick mjölkrum försågs dessa ofta
med gjutna vattenbassänger för mjölkylning. På många av rapportens gårdar har
mjölkrummen inrättats på 1950- och 1960-talen.
Gödselhantering
Ökad kunskap om hur spillningens näringsämnen lakas ut resulterade i slutet
av 1800-talet i ett intresse för gödselvård, vilket så småningom fick betydelse
för såväl fähusets som gödselstadens utformning. Fähusens båspallar och gödselrännor som tidigare var av trä började nu cementeras. Gödselstadens botten
skulle vara tät så att den flytande spillningen inte gick förlorad och gärna vara
försedd med halvhöga väggar så att spillningen hölls på plats. För att inte regnvatten skulle laka ur gödseln rekommenderades att gödselstaden skulle vara
täckt med tak. Om bonden inte hade tillräcklig tillgång till torvströ kunde den
flytande spillningen ledas genom ledningar till en cementerad urinbrunn. Under
tidigt 1900-tal förespråkade och premierade hushållningssällskapen cementerade
gödselplattor med taktäckning.
Ungefär en femtedel av de undersökta gårdarna har inte någon cementerad
gödselplatta. På Restenäs 2:36 utgörs gödselstadens botten av hårt stampad lera,
på Årsnäs 3:2 och på Ulkeröd 1:1 är den stenlagd. Ulkeröds gödselstad täcktes
med tak på 1930-talet. I kuperad terräng, vilket är vanligt i Bohuslän, skapades
ett utrymme under lagårdsgolvet där gödselkällare och urinbrunn kunde anläggas. Så är fallet på Grönskult 1:7 där utrymmet under vagnboden har utnyttjats
som gödselstad.
ÖVRIGA EKONOMIBYGGNADER
FÖRVARING, FÖRÄDLING OCH DJURHÅLLNING
Mindre uthuslängor som kombinerar olika funktioner blev vanliga under 1900talet. Vedbod, snickarbod, redskapsbod, brygghus eller garage är exempel på
verksamheter som kunde kombineras tillsammans med ett spannmålsloft. Vissa
av dessa funktioner var nya andra hade tidigare funnits i bostadshuset, varit
inrymda i någon enkel snedtäcka eller i lagårdens skygga.
Brygghus
Brygghuset är en föregångare till våra dagars grovkök. Här bryggdes öl, kokades
tvättvatten m m. Ett brygghus är försett med en spismur med en inmurad gryta
och har skorsten. Under 1700-talet fanns på Tjörn brygghus som också inrymde
en kölna, d v s en torkanordning för malt. Då bostadshusen under 1700-talets
senare del försågs med separata kök användes dessa även för uppvärmning av
tvättvatten. När kökens stora spiskomplex av gråsten revs ut i början av 1900talet var det inte ovanligt att bakugnar murades upp i nya brygghus eller kokhus
som de kallades på Tjörn.78 Brygghusen kunde också komma till användning
som sommarkök (Norrmannebo 1:3). I stället för ett mindre friliggande brygghus valde man på en del gårdar att bygga in brygghuset i en ekonomilänga som
kombinerade flera funktioner. På Ödsmål 4:3 och Hög 2:3 har man kompletterat äldre murade stenkällare med brygghusdel och spannmålsloft. Fanns ett
äldre bostadshus kvar som på Ulkeröd 1:1 kunde det fungera som brygghus.
Bodar och magasin
I Bohuslän blev det i och med att ryggåsstugorna under 1700-talets senare hälft
ersattes av loftsbyggnader vanligt att den tröskade spannmålen förvarades i
bingar på bostadshusets vind. Särskilda visthus och spannmålsbodar var då inte
längre nödvändiga. Friliggande spannmålsbodar eller spannmålsloft integrerade i
lagårdar fanns även under 1800-talet, främst på större gårdar och boställen men
vanligt var spannmålsförvaring på bostadsvinden. Denna spannmålsförvaring
flyttades ut från bostadshuset till olika ekonomibyggnader under första hälften
av 1900-talet. Det kunde vara till nyuppförda fristående spannmålsmagasin eller
till särskilda ekonomilängor som kombinerade olika funktioner och som försågs
med spannmålsloft, t ex på Ödsmål 4:3 där en murad källare byggdes till och
försågs med spannmålsloft år 1935. Spannmålsförvaring kunde även inrättas i
anslutning till lagårdslängan vilket gjordes på Häggvall 2:19 när lagården 1945
utvidgades med vagnbod och spannmålsloft eller genom att spannmålsförvaring
inrättades över logen som på Röd 3:3. På gårdar där ett äldre bostadshus fanns
kvar vid sidan om ett nytt kunde vinden på det äldre huset fortsätta att användas till förvaring av spannmål. Karaktäristiskt för spannmålsloften är att de har
luck- och ibland gallerförsedda ventilationsgluggar (vindluckor).79
På några av studiens gårdar har man inrättat kalluftstork på spannmålsloftet
för att få en effektivare torkningsprocess.
Hönshus
Hönsskötseln i Bohuslän fick i början av 1900-talet en ökad betydelse tack vare
nya och bättre raser, bättre skötsel och nya avsättningsmöjligheter för produkterna.80 För hönsen som varit inhysta i manhus eller fähus och för övrigt gått
lösa behövdes nu ändamålsenliga utrymmen. Invändigt skulle finnas värpreden,
sittpinnar och spillbord och utanför gärna en rymlig gräsbevuxen hönsgård.
Hönsskötseln kom att få en viktig roll i småbrukarnas hushållning. Flera av
de undersökta gårdarna har hönshus som är byggda på 1930- och 40-talen,
antingen som en del i lagårdslängan eller som en fristående byggnad. De har
gjutna golv och ljust putsade eller panelklädda väggar. Ofta har de pulpettak
och är försedda med stora fönster eftersom ljus är viktigt för värpningen (Berg
Brygghus från tidigt 1900-tal.
Norrmannebo 1:3.
Brygghusets bakstuga, Norrmannebo 1:3.
Spannmålsloft över byggnad med potatiskällare i sten samt brygghus. Hög 2:3.
Interiör från
hönshus byggt
1930. Håve
2:9
78 Wallenfeldt 1990 s 13
79 VFF 820 s 50
80 1902 bildades Göteborgs och Bohusläns fjäderfäförening med syfte att verka för en bättre fjäderfäskötsel. (Sanne 1917 s 257)
39
ÖVRIGA EKONOMIBYGGNADER
1:3). Ibland finns ventilationshuv av trä eller plåt. Några exempel på friliggande
hönshus är ett i tegel från 1934 på Björneröd 1:2 och ett hönshus i kubbteknik
från 1938 på Söbbön 1:10.
Fårhuset på Knutsvik 1:1.
Dörren skymtar inne i lagårdens långskygga.
Vagnslider inrymt i underloge, d v s utrymmet
under höglogen. Hällesmörk 1:27.
Traktorgaraget på Amunderöd 1:4, Foss
socken uppfördes på 1960-talet och fick en
enkel utformning.
81 König ansåg 1814 att fåren hölls i för varma
fårhus vilket gjorde att de tidigt fällde ullen och att de
sedan i naket skick släpptes ut på bete och for illa.
(Sanne 1917 s 8)
82 Pettersson 1954 s 15ff
83 Sanne 1942 s 54
40
Fårhus
I Bohuslän kallas fårhusen för söhus. Sau (sö) är den norska benämningen för
får. Under 1700- och 1800-talen kombinerades ofta fä- och fårhus genom att
det i fähuset fanns en avbalkad fårkätte (gåle) eller genom att det på gaveln av
fähuset fanns ett intillbyggt fårhus. Det var låga timrade byggnader med torveller halmtak.81 I den sammanbyggda längan kunde fårkätten vara inrymd i
fähuset eller som på Knutsvik 1:1 i långskyggan. Före skiftena vallades fåren
av vallhjon (”hölingar”) på gemensamma betesmarker sommartid. Vid kusten
forslades de ut till öar och holmar för att beta. Det förekom att man nyttjade
enkla, ibland taktäckta söhus av sten som skydd för fåren nattetid.82 I början
av 1900-talet avtog fårskötseln i Bohuslän. Orsaker var bl a minskade ullpriser,
brist på arbetskraft och att fårens bete i skogen var oförenligt med ett rationellt
skogsbruk.83 På flertalet av gårdarna i studien har det under 1900-talet inte funnits får eller fårhus. Ett av få undantag är Söbbön 1:10 från 1935 där fårkätten
är inrymd i stallets förrum. Fårnäringen har under slutet av 1900-talet fått en
viss renässans. Vanligtvis har äldre byggnader kunnat återanvändas som fårstall.
På gården Hög 2:3 har hönshus och vagnbod ändrat funktion och blivit fårhus.
Svinhus
Under 1700- och tidigt 1800-tal var svinhuset enkelt och kunde vara inrymt i
fähusskålen, i lagårdens långskygga eller i en snedtäcka. I en del lagårdar var
svinhuset placerat under logen. På gårdarna i studien har i allmänhet funnits en
eller ett par hushållsgrisar. De har varit inrymda i grisboxar i fähuset eller i ett
särskilt svinhus avdelat i lagården. På Lövön 1:7 var det oisolerade sommargrishuset inrymt i änden av den ena lagårdsvinkeln. Denna del i stolpkonstruktion
och bräder stod tom vintertid. Då fanns grisarna i en box vid fähuset. Svinhusen kunde även utgöras av fristående timmerbyggnader med torv-, halm- eller
tegeltak (Skällebred 1:2). Ett andelsslakteri inrättades 1913 i Uddevalla och fick
stor betydelse för den växande svinnäringen. Svinproduktion till avsalu har förekommit på ett par av undersökningen gårdar. Ett exempel är Svälte 1:2 där svinhuset är inkorporerat i lagårdslängan från 1938. Utrymmet har gjutet golv och
är indelat i mindre boxar med meterhöga väggar.
Redskapshus, vagnslider, garage och maskinhallar
Under 1700-talet var redskapen få och inte särskilt skrymmande. I de bohuslänska lagårdarna kunde redskapen förvaras under logen, i en skygga eller i en
enkel snedtäcka. Särskilda vagnbodar eller vagnslider förekommer först i slutet
av 1800-talet i takt med att redskapen och vagnarna blir fler och större. De speciella tröskhus som i början av 1900-talet byggdes för att inrymma tröskvandringen kunde också fungera som redskapshus.
En byggnadskategori som tillkommit under 1900-talet är garage av olika
slag, ofta enkla stolpverkskonstruktioner försedda med plåt eller eternittak. Det
kan vara traktorgarage och bilgarage. Från och med 1910-talet fick traktorn
praktisk användning i Sverige och i slutet av 1930-talet ersattes järnhjulen av
gummihjul. Traktorns allmänna genombrott även på mindre jordbruk kom på
1950-talet då effekterna av jordbrukets stigande kostnader för arbetskraft och
den teknikutveckling som gjort traktorn mer allsidigt användbar slog igenom.
Samtidigt som traktorfieringen ökade minskade hästhållningen. Långt ifrån
alla gårdarna i studien kom att köpa traktor. De gårdar som anskaffade traktor gjorde det främst på 1950- och 60-talen. På Näverkärr 1:2 inköptes dock
en Fordson redan 1926. Traktorgaragen var liksom de första traktorerna inte
ÖVRIGA EKONOMIBYGGNADER
särskilt stora till en början. Betecknande för dagens jordbruk är att de arbetsbesparande maskinerna kräver stor plats. Stora maskinhallar som på Myggenäs 4:1
har tillkommit i slutet av 1900-talet på gårdar som är i bruk.
Källare
Jordkällaren var ett karaktäristiskt inslag på den bohuslänska gården under
1800-talet. Den fungerade som kylutrymme sommartid och som frostfri förvaringsplats under vintern och blev oumbärlig när potatisodlingen kom igång
under sent 1700-tal. Utformningen varierar och beroende på terrängens beskaffenhet är källaren antingen ingrävd i en backsluttning eller på plan mark uppmurad med väggar av sten. Äldre jordkällare har otuktade stenväggar byggda
som kompakt enkelmur eller som skalmur med jordfyllning. Taken lagda av
släta hällar (hälltak) eller murade med valv (tunnvalv, kupolvalv) täcktes
ursprungligen med tång, jord och torv. Det förekommer också stenkällare med
taktäckning av tegel (Norrmannebo 1:3) eller som är försedda med källarvindar
i stolpkonstruktion (Skällebred 1:2).
Äldre källare har ibland kompletterats med fler funktioner genom tillbyggnader i trä. Denna typ av längor finns exempelvis på Ödsmål 4:3, Skålleröd 1:3
och Hög 2:3. På ett par ställen finns nedgrävda stenkällare försedda med gedigna timrade överbyggnader och benämnda källarhus. Sådana finns på Bastebacka
1:4 och Hökärr 1:6 och det är troligt att något av dem använts för bostadsändamål. I och med stenindustrins framväxt under senare delen av 1800-talet
byggdes en del källare med murar av huggen granit. På Knutsvik 1:1 ingår en
sådan potatiskällare i lagårdslängan. Jordkällarens betydelse minskade i samband
med att det blev vanligt med utvidgade källare under bostadshusen och när kyl
och frys kom i bruk. På många av de undersökta gårdarna finns numera källare
endast under manhuset.
Kölna och lintork
I Bohuslän har man inte använt begreppet badstuga utan torkhuset för korn
(malt) har kallats kölna. Den var ofta liksom i södra Norge byggd i en slänt
med en undervåning av sten och en övre timrad del. I bottenvåningen fanns
den murade ugnen utan rökgång. Därifrån kom röken genom öppningar i
trägolvet upp till den övre delen där kornet torkades. Kölnan kunde också vara
uppförd i en våning med uppmurad eldstad täckt av en stenhäll och däröver
plankor varpå man la ett lager korn som vattendränktes samtidigt som det
värmdes upp. Kölnan brukades ofta gemensamt av flera bönder, t ex en byggnad
gemensamt för ett helt hemman När byarna sprängdes efter det laga skiftet förlorade många av kölnorna sin funktion. Istället påtog sig vissa personer uppgiften att göra malt på beställning. Vanligtvis låg kölnan på grund av eldfaran en
bit från gårdsbebyggelsen. Den kunde också användas för torkning av lin.
Vid undersökningen har inte påträffats några kölnor, däremot berättar informanterna om att sådana har funnits. De få bevarade kölnor som är kända av
museet är belägna på hembygdsgårdar.
Stenkällare med tegeltak, Norrmannebo 1:3.
På Ödsmål 4:3 är potatiskällaren till- och
påbyggd med brygghus och spannmålsloft.
Smedja
Liksom kölnan ligger smedjan ofta en liten bit från gårdsbebyggelsen på grund
av brandrisken. Smedjan har en murad eldstad och är försedd med skorsten.
Fönsteröppningarna är ofta små eftersom för mycket dagsljus kunde försvåra
arbetet vid ässjan. På Hällesmörk 1:27 finns en rundtimrad smedja med tegeltak och jordgolv. Eldstaden är murad av gråsten och tegel.
Interiör från smedjan på Hällesmörk 1:27.
41
SAMMANFATTNING
KARAKTÄRISTISKA DRAG OCH FUNKTIONSFÖRÄNDRINGAR
78 Gränsen går mellan Orust och Tjörn och mellan
Inlands Norra och Fräkne härader.
79 Eller en bod och en framkammare.
42
Det finns kulturella samband med lång tradition mellan Bohuslän och Norge
och mellan södra Bohuslän och de tidigare danska landskapen. Bohuslän
ingår också som en del i Västra Götalandsregionen med många likheter men
också skillnader i byggnadskultur. Gemensamma mönster i gårdsstruktur,
materialval, byggnadstyper och detaljutformning återfinns i närliggande områden. I Sigurd Erixons regionindelning i kulturområden ingår norra Bohuslän
i ”övre Västsverige” med kopplingar till Norge och södra Bohuslän i ”yttre
Sydvästsverige” med kopplingar till Danmark.78 Det sydgötiska huset, framkammarstugan, skiftesverkstekniken och den kringbyggda gården är byggnadsskick
som med denna indelning brukar räknas till den södra delen av landskapet.
Byggnadsskick är inte statiskt utan ingår, liksom samhället i övrigt, i en fortlöpande förändringsprocess. Mönster och gränser som är tydliga vid en tidpunkt
upphör eller förskjuts. Genomgången av syneprotokoll visar att kombinationen
ryggåsstuga och bod och bruket av framkammare inte är begränsad till de södra
delarna av landskapet utan förekommer i stora delar av Bohuslän i början av
1700-talet. Utmärkande för delar av södra Bohuslän vid denna tid är skiftesverk
i ekonomibyggnader och att det förekommer ryggåsstugor som omges av två
bodar.79 Det är denna variant av det ”sydgötiska huset” som i slutet av 1700talet ersätts av framkammarstugan. Den kringbyggda gårdsstrukturen är i början
av 1800-talet väl representerad i södra Bohuslän. Ett karaktärsdrag som inte
längre är lika tydligt då den slutna strukturen öppnats upp genom nybyggnad
och anläggning av trädgårdar. Skiftesteknik är ett karaktärsdrag som i det närmaste försvunnit. Fortfarande är det möjligt att i byggnadsskicket se skillnader
mellan södra och norra Bohuslän. Det finns ännu exempel på kringbyggda gårdar och framkammarstugor i den södra delen av landskapet.
Det ljusmålade bohuslänska dubbelhuset med stomme av trä, klädsel av stående locklistpanel och rött tegeltak har i bebyggelsesammanhang blivit en representant för Bohuslän. Byggnadssättet med dubbel rumsbredd har under lång tid
förknippats med de hus i 1,5 våning med fyr- eller femdelad plan som Erixon
benämnde ”västsvenska dubbelhus”. Utmärkande för Bohuslän är att husen på
dubbel bredd här tidigt fick en stor spridning och studien visar att detta har
nära kopplingar till det sena 1700-talets sillperiod. Undersökningen visar på
variationer i såväl planer som våningsantal och lyfter särskilt fram de tidiga tvåvåningshus som uppfördes i Bohuslän efter sillperioden och deras anknytning
till trankokeriernas manbyggnader. Exempel ges på hur byggnadernas detaljutformning påverkats av byggnadstekniska innovationer och arkitekturideal som
fått folklig förankring.
Hushållens mekanisering under 1900-talet har berört bostadshusen, inte
minst genom förändrad köksinredning och utvidgade källare med plats för olika
tekniska installationer. Centralvärmen har inverkat på bostadshusens interiörer
men framförallt gett ett förändrat bostadsskick. Rum som tidigare varit ouppvärmda s k sommarrum har kunnat nyttjas året runt.
Utmärkande för många äldre bohuslänska lagårdslängor är att de har glest
rundtimrade lador. Vanligt har varit att man byggt i suterräng så att man fått
en s k högloge med körbro och djupa lador. Långskyggor med indragen logport har varit karaktäristiska drag. Undersökningen visar att lagårdslängor med
framflyttade portar och nya djurstallar i sten eller betong kan dölja äldre rundtimrade logpartier. Lagårdslängor med logparti i stolpverk och bräder kommer i
allmänt bruk under slutet av 1800-talet, men byggnadssättet har betydligt äldre
traditioner i de delar av södra Bohuslän som tidigt blev skoglösa och där man
nyttjat skiftesverk.
Strukturrationaliseringen inom jordbruket har påverkat gårdarnas ekonomibyggnader. Mönsterritningar och rådgivningsverksamhet har lett till att det
SAMMANFATTNING
finns många nationella likheter när det gäller ekonomibyggnadernas förändring under 1900-talet. Bohuslän karaktäriseras av sitt småskaliga jordbruk och
lagårdslängornas exteriörförändringar i form av förhöjda väggar, fönster, ventilationsluckor och takhuvar är främst funktionellt betingade. Det har sällan getts
stort utrymme för ett arkitektoniskt uttryck i lagårdslängornas utformning. Det
som markeras kan vara ventilationsluckor med omfattningar eller enstaka fönster och gavelrösten.
Den bohuslänska gården har en lång tradition av sammanbyggda längor.
Under tidigt 1700-tal fanns kombinationslängor i form av sydgötiska hus och
höglogar med långskyggor där flera funktioner kunde inrymmas. På 1700-talsgården var det likväl inte ovanligt med fler hus, t ex friliggande brygghus och
fähus. Införandet av vindsloft och separata kök gjorde att fler funktioner som
spannmålsförvaring och brygghusfunktion kunde samlas i bostadshuset. Detta
tillsammans med att sammanbyggda lagårdslängor blev allt vanligare gjorde att
den bohuslänska gården under slutet av 1800-talet kom att kännetecknas av
få hus, ofta inte mer än ett par, tre byggnader. De gårdar som undersökningen
omfattar visar att en förändring skett under 1900-talet. Nu finns fler mindre
ekonomibyggnader i form av brygghus, spannmålsmagasin, hönshus och olika
typer av garage. En funktionsförändring som särskilt uppmärksammats i undersökningen är förvaringen av spannmål på bostadshusets vind som under 1900talets första hälft ersätts av spannmålsförvaring i olika typer av ekonomibyggnader. Även när det gäller brygghusfunktionen har det i funnits en utflyttning från
bostadshus till ekonomibyggnader.
43
44
35 GÅRDAR I BOHUSLÄN
KARTÖVERSIKT
1
2
3
6
54
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
19
18
20
21
22
23
24
25 26
27
30
34
35
31
32
33
28
29
1. Hällesmörk 1:27
2. Håve 2:9
3. Råssö 2:49
4. Ånneröd 1:4
5. Småris 1:2
6. Kil 1:3
7. Knäm 4:2 5:4
8. Gerum 5:1 6:4
9. Söbbön 1:10 1:11
10. Ulkeröd 1:1
11. Hökärr 1:6
12. Amunderöd 1:4
13. Knutsvik 1:1
14. Näverkärr 1:2
15. Brastad 3:1
16. Häggvall 2:19
17. Svälte 1:2
18. Grönskult 1:7
19. Restenäs 2:36
20. Skällebred 1:2
21. Bastebacka 1:4
22. Björneröd 1:2
23. Berg 1:3 3:3
24. Svartehallen 3:1
25. Fjälebro 2:13
26. Myggenäs 4:1
27. Stordal 2:2
28. Hög 2:3
29. Norrmannebo 1:3
30. Lövön 1:7
31. Lilla Skår 1:1
32. Årsnäs 3:2 Kreken 1:2
33. Ödsmål 4:3
34. Skålleröd 1:3
35. Röd 3:3
45
KÄLLMATERIAL
OTRYCKTA KÄLLOR
Landsarkivet Göteborg (GLA)
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Landskontoret
syner å militära boställen Ser. GVIIdb
syner å rusthållshemman Ser. GVII dc
Kyrkoarkiv
syneprotokoll rörande prästgårdar
Brandförsäkringsverkets arkiv (BRFV)
Värderingsinstrument från gårdar och trankokerier
Dialekt och ortnamnsarkivet i Göteborg
Folkminnesuppteckningar (IFGH, VFF)
Göteborgs stadsmuseums arkiv
Uppteckningar, uppmätningsritningar, fotografier (GMA)
Lantmäterikontoret i Göteborg
Lantmäterikartor med akter
Nordiska museets arkiv, Stockholm
Etnologiska undersökningar (E.U.)
Bohusläns museum
Samuel Liljeblad; Dagboksanteckningar
(kopia på manuskript i Uppsala universitetsbibliotek)
LITTERATUR
Agrarhistorisk landskapsöversikt Västergötland och Dalsland. 2002.
red. C Mascher. Nossebro.
Bergemo, A. 1945. Ödsmål. Glimtar ur en sockens historia. Göteborg.
Bohuslän i ord och bild. 1924-25. Kalender med ortsbeskrivningar. Utg. av
Bohusläningen. red. av F E Karlsson. Uddevalla.
Bohusläns historia. 1963. red. E, Lönnroth.Uppsala.
Bohusläns samhälls- och näringsliv. 7, Jordbruket. 1996. utgiven av Bohusläns
museum & Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet. Uddevalla.
Brandt, T & Rydbom, L. 1994. Tvåkammarhuset - en bohuslänsk hustyp?
Årsbok Bohuslän 1994.
Carlsson, G. 1912. Bohuslän. Gamla Svenska Allmogehem del I.
Carlsson, H., Ohlen , B. 2001. Svensland 2.2 och Hålan 3:1, byggnadsdokumentation utmed E6, Skredsvik socken, Uddevalla kommun: Kulturhistorisk utredning. Bohusläns museum.
Carlsson, J. 1959. Ur en bonddrängs memoarer. Kode hembygdskrets årsskrift
1959.
185
KÄLLMATERIAL
Christensen A-L. 1994. Sweitserstilens hemmelighet – omkring en stil og dens
forvandling. Årsbok Foreningen til Norske fortidsminnesmerkes bevaring1994.
Christensen A-L. 1995. Den norske byggeskikken. Oslo.
Dagbok från Tjörn. Ur Olaus Krokks anteckningar 1799-1847. (utg 1984)
Sammanställt av J. Pettersson. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och
Bohusläns hembygdsförbund Nr 16. Uddevalla.
Danielsson, R. 1980. Bebyggelse och byggnadstradition i Bohuslän. Årsbok
Bohuslän 1980.
Eivegård, M. 2003. Museet, minnet och makten. Om museet som kunskapsinstitution. RIG 2003:1.
Ek, S. 1972. Fiktioner om 1800-talets kulturomvandling. RIG 1972.
Engelbrektsson, N. 1986. Kulturminnesvård och forskning om svensk landsbygd: synsätt metoder och angelägna problemfält. Landskap och bebyggelseförädnirngar under 1800-talet. (red. Back P-E. Björnstad, M) Stockholm.
Erixon, S. 1933. Hur Norge och Sverige mötas. Studier rörande kulturgränser och
kultursamband på skandinaviska halvön. Oslo.
Erixon, S. 1938. Svenskt folkliv. Stockholm.
Erixon, S. 1947. Svensk byggnadskultur. Facsimile-upplaga 1982.
Erixon, S. 1957. Atlas över svensk folkkultur. Materiell och social kultur. Del 1.
Uppsala.
Fransson, D. 1989. Det hände bland Öckeröarna: farfarn berättar. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund Nr 25. Uddevalla.
Franzén, B-M & Lindholm, K. 2000. Agrarhistorisk landskapsanalys över f.d.
Göteborgs och Bohus län. Länsöversikt. Stockholm.
Franzén, A. 1999. Laga skifteshandlingar som källa för byggnadsforskning.
Bebyggelsehistorisk tidskrift 1999.
Fredsjö, Å. 1960. Tre Tjörnbeskrivningar av år 1765. Bohusläns hembygdsförbunds årskrift 1960-64. Uddevalla.
Gadd, C-J. 2000. Den agrara revolutionen 1780-1870. Det svenska jordbrukets
historia, bd 3. Stockholm.
Gårdar i Göteborg och Bohus län D. 1-3. 2001. Utg. Hushållningssällskapet i
Göteborg och Bohuslän. Uddevalla.
Haglund, A. & Hagnell, A. 1923. Bohuslän. En bok för skola och hem. Lund.
Hallin, J. 1954. Stenungsund: ur fyra socknars krönika. Göteborg.
186
KÄLLMATERIAL
Hasslöf, O. 1943 Lantbebyggelsen i Bohuslän. Svenska gods och gårdar, del 41.
Uddedvalla.
Hasslöf, O. 1949. Svenska västkustfiskare. Faksimil 1985. Uddevalla.
Hermansson, E., Linberg, C., Nordström, K. 1987. Den sydsvenska gårdens
nordgräns – en källkritisk diskussion om kulturgränsforskningen inom svensk etnologi. Seminarieuppsats, Göteborgs Universitet.
Holmberg, A. E. Bohusläns historia och beskrifning I-III. Andra upplagan, red av
G Brusewitz 1867. Faksimilupplaga 1979. Uddevalla.
Janzon, B. 1980-81 En Orustbeskrivning från 1811, dess författare och tillkomsthistoria. (Artikeln återger: Ödmjukt Memorial av Per König). Vikarvet
1980-81.
Jordbrukets byggnader. Bebyggelsehistorisk tidskrift nr 29 1995. red. U Lange och
J Myrdal. Uppsala.
Kalm, P. 1742 (utg1960). Pehr Kalms Västgöta och Bohuslänska resa, förrättad år
1742. red. Krantz, C. Stockholm.
Kjellberg, S.T. 1931. Några ord om den bohuslänska allmogens byggnadssätt i
äldre tider. Dingle Elevförbunds årsskirft 1931.
Kulturarv eller fasadarv. Om det etnologiska perspektivet i kulturmiljövården.
1998. red. L Palmqvist. Nordiska museet/Samdok.
Kulturmiljövårdens bebyggelseregister Inventeringshandbok. 1998. Red. J
Stewenius. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
Larsson, L. 1971. En nordbohuslänsk variant av det västsvenska dubbelhuset.
Bohusläns hembygdsförbunds årsskrift 1971.
Lindal, K. 1954-57. C F Qvistbergs bohuslänska resediarier 1749 och 1765.
Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1948-1957.
Lindblom, N. 1942. Ekonomibyggnader. Södertälje.
Lindström, C.,Rentzhog, S. Och Raihle, J. 1987. Byggnadstraditioner på den
svenska landsbygden. Stockholm.
Löfvenskjöld C. E. 1890 Landtmannabyggnader/huvudsakligen för mindre jordbruk. Faksimil 1990 Lantbruksstyrelsens byggnadsenhet. Jönköping
Minnhagen, M. 1973. Bondens bostad. En studie rörande boningslängans, form,
funktion och förändring i sydöstra Skåne. Lund.
Molén, M.1989. Lantbrukets bebyggelsemiljö. Landskap-Gård-Byggnad.
Helsingborg.
Morell, M. 200. Jordbruket i industrisamhället, 1870-1945. Det svenska jordbrukets historia, bd 4. Stockholm.
187
KÄLLMATERIAL
Nilsson, L. 1958-59. Allmogehuset i Bohuslän utmed linjen Lysekil-Vassbotten.
Vikarvet 1958-59.
Nordin, E. 1972. Träbyggande under 1800-talet. Debatt och verklighet. Den
nordisk trästaden, nr 16. Stockholm.
Några ord om den bohuslänska allmogens byggnadssätt i äldre tider. 1931. (ett
sammandrag av ett föredrag hållet av S T Kjellberg). Dingle elevförbunds årsskrift
1931.
Palmgren, L. 1998. Landsbygdens folkliga byggnadsskick. Studier till kulturmiljöprogram för Sverige. Riksantikvarieämbetet. Stockholm.
Peterson, G . 1967 En reseberättelse av prosten Pehr Osbeck 1776. Varbergs
Museums årsbok 1967.
Pettersson, J. 1954. Kupolbyggnader med falsla valv. Lund
Rehnberg, K. Husmödrar i Bohuslän 1938. Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund Nr 36. Uddevalla.
Romelanda hembygdsförening. 1977. Romelanda. Öster om älven. Kungälv.
Sandklef, A.son, A. 1933. Om torkhus i syd och västsverige. Göteborgs kungl.
Vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar. Göteborg.
Sanne, G.1917 Göteborgs och Bohusläns kungl. Hushållningssällskaps historia
1814-1914. Göteborg.
Sanne, G. 1942. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap 1914-1939.
Uddevalla.
Schoultz, G.1943. Stångenäs och Sotenäs härader vid 1700-talets mitt. C.F
Qvistbergs Topograpiae Bahusiensis. Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings
tidskrift 1942-47.
Sjöbeck, M. 1932. Bohuslän och Göteborg. En landskaplig orientering på uppdrag
av kungl. Järnvägsstyrelsen. Stockholm.
Solberga en sockenskildring.1964. Utg. av Solberga hembygdsförening. red.av J.
Axelsson. Kode.
Ulväng G. 2000. Böndernas hus. Den agrara bebyggelsen i sydvästra Uppland
under 1700- och 1800-talet. Uppsala universitet.
Wallenfeldt Hildegard. 1990. Hildegard på Bräcke. Minnen från en Tjörngård.
Skrifter utgivna av Bohusläns museum och Bohusläns hembygdsförbund Nr 37.
Uddevalla.
Werne, F., Östnäs, S. 1983. Bygge i Bohuslän. Södertälje.
Werne, F. 1993. Böndernas bygge. Traditionellt byggnadsskick på landsbygden i
Sverige. Förlags AB Wiken.
188
KÄLLMATERIAL
Ytterby förr och nu : en sockenskildring. 1957. utg. av Ytterby hembygds- och
fornminnesförening. Göteborg.
Åberg, A. 1950. Rutger von Ascheberg: fältmarskalk och generalguvernör. Malmö.
Ängermark,W. Sven Nilssons reseanteckningar från Bohuslän år 1816. Årsbok
Bohuslän 1982. Uddevalla.
189
HÄLLESMÖRK 1:27 NÄSINGE S:N
3
4
5
1
2
6
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1865)
2. Lagårdslänga
(flyttad till platsen 1879)
3. Spannmålsmagasin (1860)
4. Potatiskällare, vedbod och vagnbod
(1861)
5. Hönshus (omkring 1920-1930)
6. Smedja (1860)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Gården var tidigare belägen några
hundra meter närmare Idefjorden, på en
höjd ute på åkrarna. På gårdens nuvarande plats låg tidigare torpet Knatten
under Hällesmörk. Nuvarande manhus är
uppfört på detta torps grund.
Lagårdslängan är flyttad till platsen
från gårdens tidigare läge.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Hällesmörk 1:27 är ett kustnära
jordbruk som kombinerats med fiske.
Gårdsbebyggelse från 1860-talet
med ett ljust oljefärgat dubbelhus
och en lagårdslänga med högloge,
skyggor längs båda långsidor samt
indragen logport har en för
Bohuslän mycket karaktäristisk
utformning. Spannmålsmagasin och
smedja från 1860-talet förstärker
gårdens karaktär.
46
Hällesmörk är beläget vid Idefjordens västra strand. Avståndet till den östra stranden är
kanske en kilometer, och då har man passerat riksgränsen mot Norge som löper mitt i
fjorden. Den närmaste större svenska orten Strömstad ligger ett par mil åt nordväst.
Gården Knatten har som mest omfattat 150 hektar mark, fördelat på 15 hektar åker och
80 hektar produktiv skog. 1972 avstyckades bebyggelsen samt 3,5 hektar mark, och
1980 tillkom ytterligare 3,5 hektar. De nuvarande ägarna Bengt och Berit Simonsson är
kusinbarn till den senaste brukaren av gården, Gerda Johansson. Knatten är en släktgård
sedan 1812, då en man vid namn Sören Jonsson köpte 1/8 mantal i Hällesmörk.
Spannmålsodlingen upphörde 1940, men djuren fanns kvar fram till slutet av 60-talet.
Bebyggelsen började uppföras på 1860-talet, då gården flyttades några hundra meter
västerut. Gården är belägen i en sluttning. Ekonomibyggnaderna ligger parallellt på
ömse sidor om gårdens uppfartsväg, medan manhuset är beläget norr om lagårdslängan
vid uppfartsvägens avslutning. Gårdens smedja avskiljs tydligt från den övriga bebyggelsen genom sin placering ett stycke sydost om gården, alldeles intill Pålanbäcken.
Utmed trädgårdens gränser växer ask och lind. Gränsen mot skogen i väster markeras
av en stenmur. I trädgården finns också en syrenhäck samt en berså. Vid lagårdslängans
norra avslutning finns en kort stenmur bestående av höga, huggna block nedstuckna i
marken. I trädgården fanns tidigare en fruktträdgård, planterad på 1930-talet med aplar
subventionerade av Hushållningssällskapet.
Gerda hade ensam ansvar för jordbruket. Hennes syster Eva avled 24 år gammal i tbc
och brodern Karl drabbades som relativt ung av psykisk sjukdom och kom sedan att bo
på vårdhem. Under en kortare tid hade Gerda dräng som skötte lagården, men större
delen av tiden fick hon hjälp av släkt och grannar. Hon lejde hjälp för att klara skogsarbetena.
Från gården såldes timmer och massaved, mjölk till mejeri samt slaktdjur till slakteriet
i Uddevalla. Man nyttjade också Idefjordens fiske.
HÄLLESMÖRK 1:27 NÄSINGE S:N MANHUS
sal
matsal
gång
matplats
kök
kammare
BOTTENPLAN
Manhuset är uppfört på dubbel bredd och i 1,5 plan. Entrén är förskjuten åt ena sidan
och försedd med förstukvist. Grunden är utförd i murad och putsad sten. Ovanför källardörren finns årtalet 1835 hugget i en sten. Stommen är timrad upp till loftplansfönstrens underkant.
Fasaden är klädd med en spontad panel i utförande som lockpanel med tunna lock
som är mycket bredare än underpanelen. Förstukvisten är dekorerad med träsågerier
målade i vitt och grönt. På var sida om entrédörren finns en bänk. Fönstren är sexdelade
på två lufter med vita bågar och gröna foder som under fönstren är dekorativt sågade.
Garderobsfönstren är kvadratiska och fyrdelade, så även nockfönstren. Entrédörren är
dubbel, grönmålad, har kvadratiska speglar med vitmålat listverk och ett småspröjsat
överljusfönster. Källardörren är utförd i liggande profilerad spontpanel.
Taket är täckt med enkupigt tegel.
Köket har brädgolv,
innerväggar i profilerad spontpanel och
slätt brädtak.
Spiskomplexet är en
“gruva” med putsade
sidor och häll. Här
finns en bakugn samt
en stor järnspis på ben.
I köket finns också ett Norsk järnkamin
Källarens stora, öppna eldstad
väggfast skåp.
Övriga rum har innerväggar klädda med profilerad spontpanel. Såväl i matsal som i
sal har innertakets brädor lagts varannan bräda lägre, varannan högre. Salens taklist
har schablonmålningar och brädgolvet en ram i avvikande färg. I “Evas kammare” och
matsal finns takhöga järnkaminer. I matplatsrummet finns en väggfast bänk.
Vindskammaren har brädgolv samt innerväggar och innertak av omålad profilspont.
I källaren finns en kraftig, öppen eldstad.
Tekniska installationer
Ursprungliga värmekällor var enkla järnkaminer samt köksspis. Dagens två kaminer köptes på 1920-talet. Under senare delen av Gerdas boendetid fanns även en fotogenkamin.
“Moderna bekvämligheter” saknas. För tvätt har en slags tvättunna använts.
ÖVRE PLAN
Kammaren kallas “Evas kammare”. Här
har Gerdas syster Eva bott.
Övre planets gavelrum användes som
klädkammare och sommarrum. På denna
våning har också mangel samt vävstol
funnits. Övre plan har inte använts för
spannmålsförvaring.
Källaren har nyttjats som grovkök och
matkällare. Här fanns saltkaret och här
förvarades mjölk och smör. Den stora
eldstaden användes för att konservera
och för att koka kött.
BYGGANDE
Byggnaderna uppfördes av Johan
Sörensson (1825-1899). På grund av
traktens stenindustri fanns gott om ledigt
folk att leja för husbygge. På gårdens
marker fanns också ett tegelbruk för
murtegel. Takteglet kom från Norge.
Det mesta handlades i Halden, så till
exempel de höga kaminerna som köptes
på Katrineholms gjuteri utanför denna
stad. Virket kom från den egna skogen.
Det fanns en såg på granngården
Pilegårdens marker.
OMBYGGNADER
Fönstren byttes 1912. Från början har
rummet invid köket inte varit avdelat som
separat rum. 1974-75 byttes undertak
och takläkt.
47
LAGÅRDSLÄNGA HÄLLESMÖRK 1:27 NÄSINGE S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Sex-sju kor, en häst samt höns har funnits.
Gerda Johanssons föräldrar hade även
ett par grisar. Såväl fodersäd som brödsäd odlades, liksom vall och potatis.
Spannmålsodlingen upphörde 1940,
medan djuren fanns kvar till sent 60-tal.
Stalldörren
Längan är byggd med skyggor på båda långsidorna. Fähuset löper ut till full bredd på
baksidan. Mellan fähus och stall i längans respektive ändar finns en parloge med stensatt logbro. Till längans norra ände har fogats ett svinhus med dass.
Fähusets gavel och bakre långsida har grund av murad, huggen sten, i övrigt är grunden kallmurad. Lador och bakre skygga vilar på stenplint. Fähus, stall och svinhus är
timrade, loge och lador rundtimrade och skyggorna stolpkonstruktioner. Fasaderna är
klädda med slät panel. Fähusets baksida samt stallgaveln har istället en locklistpanel.
Fähusets fönster är liggande, småspröjsade och sitter i skyggan. Håltagningar finns i
timmerväggen rakt innanför fönstret. Stallets fönster är liggande, tvådelat. Porten till
underlogen är delvis sammansatt med träplugg.
Taket är belagt med sinuskorrugerad plåt. Svinhuset har enkupigt tegeltak.
Fähusets golv och båspallar är gjutna. Fodergrindarna är av trä. Kalvboxarna i trä bildas
av små avbalkningar i två av rummets hörn. Stallet har gjutet golv med stensatta gödselrännor. Spiltorna har inga foderkrubbor. Stallkammaren har jordgolv.
Ladorna är mycket djupa, med ganska små upptagningar mot logen. Timret har gott
om urtag efter tidigare användning.
Logen har inte varit möjlig att dokumentera. Underlogen har brädgolv och rundtimrade väggar.
En av ladorna med öppningen mot logen
överst.
OMBYGGNADER
gödselstad
dass
svinhus
Fähuset benömns “lagård”. Rännet benämns
“träv”, ladorna “laet” respektive “stallat”,
logen “låven”, “låvebrua” (logbron).
48
ränne
ränne
f d dass
Skyggorna är tillbyggda, eventuellt då
lagårdslängan flyttades till sin nuvarande plats 1879. Undertak och yttertak
byttes på 1970-talet.
Nyttjande
Höet lades i ladorna och nekarna ovanpå höet. Halmen lades på rännena. Även i skyggorna har halm och hö förvarats, liksom agnar. I skyggan rakt bakom stallet har stallgödselstaden inrymts. Underlogen användes som vagnslider. Hästvandringen har stått
vid logbron och trösk med vandring och stiftverk användes fram till 1940. På 20-talet
lades vattenledning från en kallkälla. Mjölken förvarades i manhusets källare.
hönshus
lada
loge
och
underloge
lada
fähus
stallkammare
stall
HÄLLESMÖRK 1:27 NÄSINGE S:N ÖVRIGA BYGGNADER
Vedboden ligger intill stenkällaren i bottenplan, medan hela källarvinden tidigare fungerade som vagnbod.
Vagn- och vedbodens stomme och
fasad nyuppfördes 1982.
POTATISKÄLLARE, VEDBOD OCH VAGNBOD
Källardelen är uppförd i murad sten, medan vedbodsdelen har en enkel stengrund.
Vedbod och vagnbod är en stolpkonstruktion. Dess fasad är klädd med lockpanel. Loftplans fönster är kvadratiska och fyrdelade, medan vedboden har sentida fönster utan
delning. Källardörren är mycket låg. Vagnboden nås från bakre långsidan. Taket är täckt
med trapetskorrugerad plåt.
Källaren har jordgolv samt välvda väggar och tak. Också vedboden har jordgolv.
SPANNMÅLSMAGASIN
Byggnaden vilar på stenplint och har timrad stomme upp till nock. Fasaden är klädd
med en lockpanel som delvis är okantad. Det enda fönstret är litet, kvadratisk, fyrdelat
och på insidan försett med järngaller. Entrédörren är av slät svartmålad panel. På ena
gaveln finns en lucka. Taket är täckt med tvåkupigt tegel.
Innanför entrén finns ett smalt förrum på hela byggnadens bredd. Själva magasinets
rumsindelning är oklar, eftersom loftplans bjälklag rasat ner på bottenplans inredning.
Smedjans undertak och yttertak
lades om 1979.
SMEDJA
Byggnaden vilar på stenplint och har rundtimrad stomme. Ena långsidan och gaveln är
klädda med omålad slät panel, resten av byggnaden saknar klädsel. På vardera långsidan
finns en liten upptagning utan fönsterbåge och ruta. Den låga entrédörren är utförd i
omålad slät panel. Taket är tegeltäckt och har en skorsten murad i tegel.
Golvet är ett jordgolv. Eldstadens botten och häll är murade i sten, medan sidorna är
utförda i tegel. Bälgen är utförd helt i trä, utan inslag av läder. I rummet finns också en
träbänk med städ och tänger samt en enkel handkvarn gjord av två runda kvarnstenar.
HÖNSHUS
Hönshusets grund är utförd i kallmurad sten. Byggnaden är en stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med en okantad lockpanel. Fönstren är sexdelade, och förutom entrédörren finns en lucka till loftet. Byggnaden har ett pulpettak belagt med plåt.
Hönshuset är sedan 1979 inrett till
bostad.
49
HÅVE 2:9 SKEE S:N
3
4
1
5
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1.
2.
3.
4.
Manhus
Lagårdslänga (1918)
Brygghus
Spannmålsbod, vedbod och garage
(1928-1930)
5. Hönshus och svinhus (okänd ålder,
hönshusdelen tillkom 1928-1930)
Söder om gården finns också en
förfallen smedja.
Håve 2:9 är en av fyra gårdar i Håve. Arealen är 63 hektar, varav 18 hektar åker och 27
hektar produktiv skogsmark. Gårdsbyggnaderna är belägna på ett höjdparti omgivet av
åkermark. Manhus och brygghus är placerade mittemot varandra och kring dem finns
trädgården med en grusad gång fram till husen. Trädgården avgränsas av ett stängsel
utmed vilket oxlar och björkar är planterade. I trädgården fanns tidigare fruktträd och
grönsaksland. Ekonomibyggnaderna är grupperade kring en större grusad gårdsplan.
Här fanns tidigare en rund gårdsdamm.
Gården ägs och brukas av Göran Simonsson. Han kombinerar en egen målarfirma
med spannmålsodling samt vallodling för försäljning av hö. Håve 2:9 är en släktgård
sedan åtminstone två generationer bakåt i tiden. Farföräldrarna brukade gården från
1910-talet, och Görans farmor föddes här.
Manhuset är idag inte bebott. Familjen Simonsson bor istället på en annan gård i
närheten.
Görans föräldrar var den senaste generation som både bodde på gården och brukade
den på ett traditionellt sätt. Fadern ansvarade för jordbruket och modern skötte hushållet, men var också med och mjölkade. Så länge man använde självbindare deltog hela
familjen (man hade tre barn) i skördearbetet, då man satte upp nekar i “rök”. Hela
familjen deltog också i höskörden.
Under den tidigare delen av föräldrarnas brukningsperiod höll man sig med dräng.
Denne bodde dock inte på gården. Man har också haft en del hjälp i jordbruket av
grannar.
Mjölk började säljas då mejeriet etablerades. Tidigare sålde man smör, ost och ägg till
speceriaffären. En del potatis såldes också.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Håve 2:9 är en gård med oregelbunden tomtstruktur. Manhuset på dubbel
bredd med front och glasad veranda är troligen från sent 1800-tal. Lagårdslängan från 1918 med långskygga och indragen logport visar att traditionella
bohuslänska karaktärsdrag i ekonomibyggnader finns kvar in på 1900-talet.
Dessutom finns ett brygghus, ett svin- och hönshus samt ett uthus med garage,
vedbod och spannmålsloft.
50
HÅVE 2:9 SKEE S:N MANHUS
stuga
finrum
”lillekammarn”
kök
BOTTENPLAN
”frontrummet”
Manhuset är uppfört på dubbel bredd och i 1,5 plan med källare. På den västra långsidan finns en glasveranda och på den östra en frontespis. Huset har sockel av spritputsad, murad sten och stomme av liggande plank. Fasadpanelen är en profilerad locklistpanel. Fönstren är runt om bytta till odelade bågar på två eller tre lufter. Taket är ett
enkupigt tegeltak.
Ombyggnader
Byggnaden renoverades 1956. Källare grävdes ut, fönster
byttes och fönstersättningen förändrades (tidigare fanns
sexdelade fönster som på den östra långsidan var grupperade två och två). Spiskomplexet med kupa, bakugn
och järnspis togs bort, liksom kakelugnarna. En inre
källartrappa tillkom. Nya skorstensstockar murades ända
från källaren och upp ovanför nock. Badrum inreddes.
Nya ytterdörrar sattes in omkring 1965. Sockeln putsades omkring 1980. Glasverandan är troligen ursprunglig, men dess fönster byttes också 1956.
Tekniska installationer
Ursprungliga värmekällor var köksspis, kakelugnar i
samtliga rum på bottenplan samt kaminer i två rum på
övre plan.
Vatten drogs in 1930 (handpump till 1949), elektriciteten kom 1934, WC/badrum
inreddes 1957 och tvättmaskin köptes vid mitten av 1960-talet. Dessförinnan tvättade
man i brygghuset.
”nordkammarn”
sovrum
wc/dusch
ÖVRE PLAN
Finrummet användes bara då någon kom
på besök, annars fick ingen gå in där.
”Lillekammarn” fungerade som sovrum,
liksom ”frontrummet” på övre plan.
”Nordkammarn” var ett vävrum.
Vinden har såvitt känt inte använts för
spannmålsförvaring. Någon annan rumsindelning av vindsplan än den nuvarande är inte känd.
I källaren finns pannrum, vedutrymme,
matkällare och potatiskällare.
51
LAGÅRDSLÄNGA HÅVE 2:9 SKEE S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Gården brukades med mjölkkor fram till
1988, därefter med ungdjur i ytterligare
fem år. Som mest fanns 20 mjölkkor och
12-14 ungdjur. Den tidigare generationen
hade två hästar. Fram till mitten av 1960talet höll man fyra-fem grisar och in på
1970-talet höns. Spannmål odlades mest
för foder. Dessutom vall, bete och potatis.
Traktor började användas på gården
1956 (en epatraktor).
BYGGANDE
Längan är uppförd av Görans farfar
Karl Simonsson, född i Näsinge. Planlösningen bestämdes troligen också av
honom, menar Göran. Allt virke togs i
den egna skogen.
OMBYGGNADER
Vatten drogs in i längan 1930. Gödselstaden byggdes in under sent 1950-tal.
Stora logens port mot gårdsplanens
långsida byttes mot en skjutport i början
av 1970-talet. En skjutport tillkom också
på stalladan 1980, då detta utrymme
byggdes om för maskinförvaring.
Skulltork på fähusrännet och i fähusladan installerades vid mitten av 1970talet. Stallinredningen revs ut 1998.
Lagårdslängan är uppförd med sockel av murad sten i stora, räthuggna block. Loge och
lador vilar på stenplint. Fähuset är timrat och stallet är utfört i liggande plank. Resten
av byggnaden är en stolpkonstruktion. Fasad av slät panel, den södra gaveln plåtklädd.
Fönstren till stall och fähus är sexdelade på två bågar. I den norra gavelns loftplan
finns likadana fönster. Porten till stora logen på den sida som vetter mot landsvägen är
indragen. Taket är belagt med enkupigt tegel.
mjölkrum
gödselstad
fähus
fähuslada
stora
logen
stallada
stall
lilla
logen
Ägarens benämningar: gödselstad, lagård, kolad, store loven, stallad, stall, lille loven. Ovanför
djurdelarna: träven. Ovanför stora logen: ränne.
Indragen logport
52
Nyttjande
Hö förvarades på trävena ovanför djurdelarna och lilla logen samt i ladorna. Höejektor
införskaffades troligen då elektriciteten kom 1934. Hö till lagårdsträvet kunde tas in
genom luckan ovanför lagårdsdörren. Generationen innan den nuvarande körde hela
tiden löshö.
Tröskverket stod på logen och till detta var man fyra-fem delägare. Nekarna förvarades ovanpå höet i stalladan. Halmen lades på trävet över stallet samt på logrännet, dit
den blåstes med halmfläkt. Skördetröska kom 1975.
Mjölkrummet är eventuellt ursprungligt. Man har maskinmjölkat sedan 1945 och
mjölktank introducerades 1970. Dessförinnan kyldes mjölken i mjölkrummets vattenbassäng. Ännu tidigare kylde man mjölk genom att sänka ned kannorna i gårdsplanens
damm.
Vid slakt hängdes slaktkroppen på logen och styckades sedan i manhusets källare.
Idag förvaras löshö i fähusladan, för att sedan pressas och säljas under vintern. Hö
i rundbal förvaras på stallrännet. Logarna samt den före detta stalladan och stallet
används för maskinförvaring.
HÅVE 2:9 SKEE S:N ÖVRIGA BYGGNADER
tvättstuga
snickarrum
f d spannmålsloft
BRYGGHUS
Den timrade stommen vilar på en putsad stensockel. Snickarrumsdelen står delvis på
stenplint. Fasaden är klädd med ljusgul locklistpanel. Fönstren är sexdelade på två bågar
och har brunmålade foder. Loftplansgaveln samt snickarrummet har luckförsedda kvadratiska öppningar med gjutjärnsgaller. Dörren är klädd med liggande profilerad panel.
Taket är täckt med enkupigt tegel.
vedbod
garage
garage
dass
SPANNMÅLSMAGASIN,
GARAGE OCH VEDBOD
Vedbodsdelen är byggd som en snedtäcka.
Till byggnaden hör också ett utbyggt dass.
Grunden är utförd i murad sten i stora,
räthuggna block och byggnaden är en
stolpkonstruktion klädd med en lockpanel. Taket är täckt med tvåkupigt tegel.
Den högra delen av garaget har
tidigare fungerat som vedbod.
Spannmålsloftet är utrustat med kalluftstork. Baksidans snedtäcka för vedförvaring byggdes på 1980-talet.
loft: spannmålsmagasin
svinhus
I tvättstugan finns en tvättgryta i järn
och en järnspis på tegelsockel. På loftet
finns rester av spannmålsbingar.
Uppförandeåret är okänt, men på insidan av entrédörren står att läsa “målat
1870”, tillsammans med ett antal mer
sentida målningsdatum.
hönshus
SVINHUS OCH HÖNSHUS
Svinhusdelens grund består av murad
sten i räthuggna block. Hönshusdelen har
gjuten grund. Svinhusdelen har timrad
stomme, hönshusdelen är en stolpkonstruktion. Fasaden är delvis klädd med
slät panel, delvis med locklistpanel. Taket
är täckt med enkupigt tegel och på taket
mynnar en ventilationsskorsten från hönshuset.
Svinhuset var från början inrett med två
boxar samt foderkrubba. Hönshusdelen
tillkom 1928-30.
53
RÅSSÖ 2:49 TJÄRNÖ S:N
3
1
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1876)
2. Lagårdslänga (1928)
3. Spannmålsmagasin, vedbod och
sommarrum (nu gäststuga)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Ett äldre manhus samt en vinkelbyggd
lagårdslänga. Lagårdslängans ena
vinkel var belägen på platsen för den
nuvarande längan. Den gamla längan
revs 1926.
På 1950-talet revs ett brygghus som
använts att tvätta i. Det var en stolpkonstruktion om ett rum.
Ön Råssö ligger i norra Bohusläns skärgård med Kosteröarna som närmaste landkänning västerut och Strömstad som huvudort en dryg mil norrut. Gården Råssö 2:49,
med tillnamnet Sörbo, omfattar idag drygt tre hektar åkermark. Då Kristian och Oliana
Berntsson från Vässby i Norge köpte gården i början av 1870-talet var den dubbelt så
stor. Kristian var en driftig man, såväl jordbrukare som sillhandlare och affärsinnehavare. Gården kom sedan att delas mellan sonen Danmar och en syster till honom. Dagens
innehavare Arne Berntsson växte upp som ett av tolv barn till Danmar och Olga
Berntsson. Han flyttade tillbaka till gården på Råssö 1984 efter att ha bott och arbetat
som mekaniker i Uddevalla i 40 år. Då hade han hyrt ut manhuset som sommarbostad
sedan 1965.
Manhus och lagårdslänga är fritt placerade i förhållande till varandra. Lagårdslängan
ligger helt nära och parallellt med vägen som löper förbi gården. Trädgårdsanläggningen
inskränker sig idag till gräsmatteodling, men tidigare har här funnits en fruktträdgård
med aplar.
Arnes mor skötte det mesta som hade med djuren att göra. Fadern drev förutom jordbruket hummerhandel och sysslade med fiske, hade egen motorsnipa och fiskeutrustning. Han fiskade ål, sill och berggylta, liksom torsk med långrev. Man saltade inte in så
mycket fisk utan åt den mest färsk. Hummern köptes upp på Kosteröarna, Ramsö och i
Norge, men såldes också i parti under vintern, bland annat i Danmark.
Barnen deltog från sju-åtta års ålder, både i jordbruk och fiske. Man hade ingen hjälp
av grannar vid hö- eller spannmålsskörd, däremot vid hästkrävande sysslor, eftersom
man saknade egen häst. Jordbruket fungerade mest som självhushåll. Någon gång såldes
en halv gris. Potatis såldes till närboende och fisk till fiskaffären.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Råssö 2:49 är exempel på ett kustnära småbruk där jordbruket kombinerats
med fiske och hummerhandel. Manhus och lagårdslänga har vinkelställd placering. På gården finns ett manhus från 1870-talet med front, dekorerad förstukvist och ursprungligt plåttak. Byggherren kom från Norge. Lagårdslängan från
1928 är uppförd i stolpkonstruktion med fähus i tegel.
54
RÅSSÖ 2:49 TJÄRNÖ S:N MANHUS
sovrum/allrum
storstuga
kammare
”trompen”
kök
wc
BOTTENPLAN
Manhuset är en ganska långsträckt byggnad uppförd i 1,5 plan och på dubbel bredd. På
ena långsidan finns en frontespis, på motsatt sida en förstukvist. På taket finns två smala
kupor.
Stengrunden är putsad. Förstukvisttrappan är lagd av stenhällar i stora block. Husets
bottenplan och en del av övre plan är timrat och fasaden är klädd med en locklistpanel
med smala, längslöpande skåror i listen. Utmed vindskivorna finns sågade dekorationer.
Förstukvisten har kraftiga, svarvade stolpar och även här finns dekorativa träsågeriarbeten på vindskivorna men också ovanför portalen samt på förstukvistens sidor. Stolpar
och vindskivor är brunmålade.
Fönstren är sexdelade på två lufter. Kring entrén finns tredelade, stående bågar.
Garderobsfönstren är rombiska utan delning. Bågarna är vita och fodren brunmålade.
Taket är belagt med rödmålad korrugerad plåt. Takkuporna har klätts in med slät
plåt. De två skorstenarna är putsade och rödmålade. Vindflöjeln i smide vänder årtalet
1876 efter vinden.
I köket finns elspis och diskbänk. Äldre spiskomplex saknas. Storstugan är försedd med
en norsk järnkamin. Övre planets golv är linoleumklädda. Frontrummets innertak är
klätt med en ursprunglig dekorpanel av locktyp. Husets innerdörrar är femspeglade.
Ombyggnader
Spiskomplexet revs på 1930-talet. Vid denna tid nymurades också skorstensstocken.
Rummet intill köket skapades på 50-talet genom att mellanväggen mellan det som tidigare var två rum slogs ut. Vid denna tid togs också den norska järnkamin som stått i
kammaren bort och såldes som skrot. Under samma decennium gjordes trappan till
övre planet också om. Den var tidigare rak och försedd med ett slutet trapphus. På övre
plan inreddes gavelrummet. Tvättrummet/toalettrummet avdelades på 70-talet. Då tillkom också övre planets kök.
Tekniska installationer
Från början har huset värmts med köksspis, norska järnkaminer i storstugan och kammaren och mindre kaminer i andra rum, exempelvis i frontrummet. Kaminerna slutade
användas på 60-talet. Idag utgörs den enda värmekällan av en bärbar, äldre strålradiator.
Elektricitet installerades 1932, kyl/frys omkring 1965 och vatten drogs in någon gång
under andra halvan av 60-talet.
”fronten”
kök
ÖVRE PLAN
Köket användes även som sovrum. Storstugan användes inte mycket, särskilt inte
vintertid. Kammaren benämndes “nordre
kammarn” och fungerade som sovrum.
Även ”fronten” användes som sovrum.
Detta var ursprungligen övre planets
enda inredda rum, resten var kallvind
där bland annat vävstolen stod.
Spannmål förvarades inte här utan i det
som nu är gäststuga. Gavelrum och garderober avdelades på 50-talet och
köket på 70-talet. Dessa rum skapades
för sommargäster och i samband med
att huset under ett antal år hyrdes ut
med en lägenhet på vardera våningen.
Under huset finns en matkällare.
BYGGANDE
Manhuset uppfördes av Kristian
Berntsson, invandrad från Norge. Plåttaket är ursprungligt och av norsk tillverkning.
55
LAGÅRDSLÄNGA RÅSSÖ 2:49 TJÄRNÖ S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Två kor, två kalvar samt en eller två
grisar utgjorde gårdens djurbesättning.
Havre, råg, potatis och vall odlades.
Alla hästkörslor tingades av en bonde
på Råssö.
OMBYGGNADER
Dass för sommarboende har inretts i
fähuset. Den stora ladans golv har tagits
bort och dubbeldörrar satts in för att
skapa ett allmänt förvaringsutrymme.
Längans fähusdel har gjuten grund, medan resten av byggnaden vilar på stenplint.
Fähuset är en tegelkonstruktion, resten en stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med
slät panel. I loftplan är rombiska håltagningar gjorda. Gavelröstets panel är lagd utanpå
övrig panel och denna övergång markeras av spetssågade paneländar. Tegeldelen är oputsad. Fähusets fönster har småspröjsade järnbågar. Taket är täckt med enkupigt tegel.
Fähuset har gjutet golv och putsade innerväggar. Inredningen saknas. Delar av utrymmet har byggts om till dass för sommarboende. Den lilla ladan och vedboden har slagits
samman till ett enda utrymme.
Logen
Nyttjande
Hö förvarades i ladorna och halm på rännet. Höet kördes från åkern med handkärra,
halmen lades in utan hjälp av halmfläkt. In på 30-talet användes ett litet tröskverk som
drogs för hand av fyra man. Därefter körde en man med mobilt tröskverk drivet av
bensinmotor runt till traktens bönder.
Vatten till korna togs från bäcken, där också mjölken kyldes. Maskinmjölkning har
inte förekommit.
fähus
lada
ränne
Fähuset benämns “faus”, logen “love”.
56
loge
lada
vedbod
RÅSSÖ 2:49 TJÄRNÖ S:N LAGÅRDSLÄNGA
BYGGANDE
Längan uppfördes av två snickare vid
namn Nils Billing och Kalle Johansson.
Det var de som avgjorde hur byggnaden skulle gestaltas. Teglet kom från
Fredrikstad i Norge. Två bröder från
Grebbestad köpte upp tegel i Norge
och sålde det runt om i trakten.
ÖVRIGA BYGGNADER
Byggnaden har sänkts. Den har från
början varit uppförd i två plan och
spannmålen förvarades då i bottenplan.
Huset är idag under ombyggnad till
bostad.
GÄSTSTUGA (F D VEDBOD, SPANNMÅLSMAGASIN OCH SOMMARRUM)
Grunden är av betongsten och stommen en stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med
en locklistpanel. Fönstren är sex- eller niodelade på två respektive tre lufter. Fodren är
brunmålade. Taket är belagt med tvåkupigt betongtegel och försett med vindflöjel.
57
ÅNNERÖD 1:4 LUR S:N
2
4
1
3
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1913)
2. Lagårdslänga (1926)
3. Brygghus
Uppgifter om uppförandeår är hämtade
från ”Svenska gods och gårdar” (1943).
TIDIGARE BEBYGGELSE
Hönshus och svinhus har inrymts i en timrad byggnad som nyligen rivits.
Vägg i vägg med brygghusets nordöstra gavel har legat en länga med pulpettak som innehöll vagn- och vedbod.
Ett par kilometer från havskusten och en mil söder om Skee i norra Bohuslän ligger gården Ånneröd 1:4 eller Stan som den också kallas. Manhuset fungerar idag som sommarbostad för syskonen Holger Andersson och Lilian Hermansson. Tomten är avstyckad
och marken såld, men tidigare hörde 46 hektar, av vilka sex var uppodlade, till gården.
Holger berättar att han byggt bilar i Göteborg, räknemaskiner och oljeborrplattformar i Strömstad och dessutom varit byggnadsarbetare. Men han är uppvuxen som
bondson i Ånneröd. Föräldrarna köpte gården 1939 av tre syskon Andreasson, vilka
hade brukat gården tillsammans. Efter köpet tilldelades syskonen ett rum på bottenplan
och ett på övre plan, och så kom de att bo kvar på gården tillsammans med de nya
ägarna. Olof Andreasson levde här till omkring 1960. Holger Anderssons far Oskar
bodde på gården fram till sin död 1996.
Bebyggelsen är belägen i en sluttning. Norr och öster om gården tar skogen vid.
Husen är fritt placerade med gränsen mellan manhus och lagårdslänga markerad av
uppfartsvägen samt den syrenhäck som tillsammans med enstaka träd utgör trädgårdens
avgränsning åt detta håll. Brygghuset ligger snett framför manhuset i trädgården.
Holgers och Lilians mor hade huvudansvaret för inomhussysslorna. Det var mest fadern
som mjölkade och han ensam som skötte hästarbetena. Barnen deltog också i en del av
arbetena, till exempel i skördetider. Holger har också arbetat mycket i skogen. Syskonen
Andreasson deltog inte i jordbruket efter det att makarna Andersson övertagit gården.
Däremot bytte man arbetskraft granngårdarna emellan.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Ånneröd 1:4 med gårdsbebyggelse från 1920-talet har manhus och vinkelbyggd
lagårdslänga på var sida om infartsväg. Speciellt för gården är manhuset på
dubbel bredd med tre fronter, en typ av större manhus som uppfördes i Lur med
omkringliggande socknar i början av 1900-talet. Gården omfattar också ett
äldre bostadshus på enkel bredd nyttjat som brygghus och spannmålsloft samt
en tidsenlig lagårdslänga i stolpkonstruktion med timrat fähus.
58
ÅNNERÖD 1:4 LUR S:N MANHUS
vardagsrum
”bästerum”
kök
”Olles rum”
BOTTENPLAN
rum
rum
rum
kallvind
Manhuset är ett trefrontshus byggt i suterrängläge, vilket
gör att den huggna stensockeln är hög på den sydvästra
sidan. Centralt på den nordöstra sidan finns ett bislag.
Den timrade stommen är klädd med en locklistpanel
medan bislaget är klätt med pärlspontpanel. Fönstren har
korspostdelning med ytterligare en delning i de nedre, stora
lufterna. Den sydvästra sidans fönster är parställda. Alla de
tre fronterna inkluderar också tvådelade garderobsfönster.
Fönstrens över- och understycken har sågade dekorativa
detaljer. Entréns dubbeldörr är försedd med glasruta samt
två speglar i var dörrhalva.
Taket är belagt med tvåkupigt lertegel på det nordöstra
takfallet. På övriga takytor ligger tvåkupigt betongtegel.
Skorstenen är putsad och rödmålad.
Kökets brädgolv är täckt med en korkoplastmatta, väggarna
är klädda med målad masonitskiva och i innertaket sitter en
pärlspontpanel. Köksspisen är en järnspis på murad och
kakelklädd grund. Skåpinredningen är utförd i trä och
masonit och stammar liksom spisen från 1940-talet.
Två av rummen har linoleummatta, tretexskivor på vägg
och pärlspont i tak. I vardagsrummet finns en rikt utsirad
järnkamin vars sockel utgörs av en halv upp-och-nedvänd
trätunna. “Olles rum” är tapetserat direkt på papp som i sin
tur ligger an mot timret. Det ursprungliga brädgolvet exponeras. I detta rum finns en järnspis.
Trapphuset till övre plan är slutet och inklätt med pärlspontpanel. Övre plans rum mot söder är timrat.
Ombyggnader
Efter köpet 1939 lades nya råspontgolv i alla rum utom i hallen och i “Olles rum”.
Kökets spiskomplex revs och skåpinredningen byttes ut. I samband med att spisen revs
murades också skorstensstocken om. På 40-talet inreddes det östra vindsrummet. Under
samma decennium lades nytt tak, men redan innan dess hade den västra skorstensstockens del ovan tak rivits. Betongpannor lades på de södra delarna av taket 1990.
ÖVRE PLAN
Holger sov alltid i kökssoffan, föräldrarna i det västra vindsrummet och
systern i vardagsrummet. “Bästerummet,
det var där en aldrig var” säger Holger
om husets finrum. “Olles rum” samt ett av
rummen på övre plan inreddes av de
förra ägarna, de tre syskon som bodde
kvar i huset också efter 1939. När de
fortfarande var tre hade de en säng vid
varje vägg i “Olles rum”.
Övre plan har aldrig använts för
spannmålsförvaring. Vid köpet 1939 var
två av vindsrummen avdelade.
Källaren består av ett rum där man
förvarat potatis och andra rotfrukter.
Ett av vindsrummen.
BYGGANDE
Manhuset uppfördes av Olof Andreasson,
som var snickare. Eventuellt hade han
hjälp av sin bror Edvin. Holger gissar att
timret togs i den egna skogen.
59
MANHUS ÅNNERÖD 1:4 LUR S:N
Tekniska installationer
Ursprungliga värmekällor har varit köksspis, vardagsrummets kamin, spisen i “Olles
rum” samt en kamin på loftet. På 1970-talet kompletterades dessa värmekällor med
enstaka radiatorer för direktverkande el.
Gården saknar rinnande vatten och därmed även WC/badrum. El installerades
1944, kylskåp köptes på 50-talet.
LAGÅRDSLÄNGA
TIDIGARE JORDBRUK
Fyra-fem kor, några kalvar, två grisar
och några höns. En häst. Man odlade
foderspannmål samt vall. Djuren fanns
kvar fram till 1961. Traktor har aldrig
funnits.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Vid mitten av 1940-talet installerades
rinnande vatten som fungerade med
självtryck från en källa. Mjölken kyldes i
bäcken bakom huset. Den hämtades till
mejeriet varannan dag.
OMBYGGNADER
Längans tak har tidigare varit spåntäckt.
Tegeltaket lades 1939. Den sinuskorrugerade tjärpappen med varumärket
“ondulin” ersatte teglet på den södra
sidan 1955. Plåt lades på en del av
taket 1990. Stallet revs 1965 då gården arrenderades ut. Detta och att stallladan ersattes med ett jordgolv i markplan skedde för att skapa större möjligheter till maskinförvaring. En dubbelport
togs också upp mitt för stalldelen.
På ett inramat äldre fotografi som
hänger i manhuset saknar fähuset panelinklädning. Ladan intill har en lockpanel
med breda lock.
60
Längan är vinkelbyggd trots att den inte är särskilt stor, vilket ger ett kompakt intryck.
Djurdelen vilar på en sockel av huggen sten. Logdelen vilar på en enkel, låg stengrund
förutom mot söder, där den står på stenplint och en krypgrund skapas tack vare sluttningsläget.
Fähuset är timrat. Stallet, som också var uppfört i timmer, har rivits. Logdelen är en
stolpkonstruktion. Fasaderna är klädda med slät panel. Runt om byggnaden finns på
rännplan små håltagningar i form av stående kvadrater. Fähusfönstren är tvådelade.
Taket är åt söder belagt med sinuskorrugerad tjärpapp. Övriga takfall är delvis plåttäckta, delvis täckta med enkupigt tegel.
Fähuset har gjutet golv med plankskonade båspallar och fodergrindar i trä. Loggolvet är
gjutet. Fähusladan har brädgolv medan golvet i stalladan ersatts av ett jordgolv.
Nyttjande
Hö förvarades i ladorna, men också på rännet. I ladorna lades också nekarna i väntan på
tröskningen, vilken skedde med hjälp av en person som reste runt med ett tröskverk på
gårdarna. Säden maldes vid kvarnen i Säm och den tröskade halmen blåstes upp på
rännet med hjälp av fläkt. En slaktare kom då det var dags för slakt, och griskroppen
hängdes sedan på logen.
ÅNNERÖD 1:4 LUR S:N LAGÅRDSLÄNGA
f d lada
lada
loge
f d stall
ränne
fähus
Fähuset benämns “fjös” eller “feus”.
Rännet kallas för “träve”.
ÖVRIGA BYGGNADER
spannmålsloft
snickarbod
BRYGGHUS
Grunden är utförd i huggen sten. Snickarrummet är timrat, medan delar av eldstadsrummet är utfört som stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med slät panel eller, på en
del av bakre långsidan, locklistpanel. På baksidan blottas också murstocken. Fönstren
är sexdelade på två lufter. På den södra gaveln finns ett småspröjsat fönster och fönsterupptagningar finns också vid taknock på båda sidor. Entrédörren har tre speglar. Taket
är belagt med trapetskorrugerad plåt.
Vid den norra gaveln finns ett dass.
Holger menar att brygghuset tidigare
kan ha fungerat som manhus. Syskonen
Andreasson bakade i brygghusets eldstad, men familjen Andersson har istället
använt kökets järnspis. Brygghusloftet
har fungerat som spannmålslager.
Rummen har brädgolv. Innerväggar saknas. Spisen är murad med sten och tegel och
har varit putsad. Ovanför snickarboden har loftplan innerväggar och tätlagt golv.
Skorstensstocken är nedriven till strax under yttertaket.
61
SMÅRIS 1:2 LUR S:N
2
1
4
3
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1920-talets mitt)
2. Lagårdslänga
3. Snickarbod/hönshus
(det gamla manhuset)
4. Spannmålsbod, vedbod och garage
TIDIGARE BEBYGGELSE
Det gamla manhuset finns kvar och har
efter uppförandet av det nya huset
använts som snickarbod och hönshus.
Dessutom har ett brygghus funnits.
Småris är beläget ett par kilometer öster om E6:an, ungefär en mil söder om Skee i
norra Bohuslän. Gården Småris 1:2 köptes av Martin och Konstance Andersson
omkring 1903. Efter att ha brukat gården till omkring 1940 togs den över av ett av barnen. Henrik Andersson brukade tillsammans med makan Märta gården i drygt 40 år.
Märta blev änka 1981, och sedan 1993 har gården inte varit permanent bebodd. Klara
Gustafsson, född 1916 och dotter till Martin och Konstance är den som idag bäst
minns de äldre förhållandena på gården.
Arealen uppgår till 52 hektar, varav tolv hektar är åker. Idag ligger åkermarken i träda.
Det nya och det gamla manhuset ligger båda i den stora, lummiga trädgården med grusgångar kantade av prydnadsbuskar. Utmed trädgårdsgränsen växer hästkastanj, alm och
ask i rad. Lagårdslängan, som ligger i vinkel mot manhuset, är tydligt separerad från
detta genom trädgårdens storlek. Parallellt med lagårdslängan ligger spannmåls- och
vedboden. Mellan de båda byggnaderna skapas en gårdsplan som också utgör uppfartsvägens avslutning. I trädgården har tidigare funnits ett grönsaksland framför verandan.
Martin Andersson planterade också ett antal fruktträd.
I huset bodde så länge de levde också Klaras morfar och morbror. De togs om hand av
Klaras mor, som även skötte hushållsarbetet. Klaras far skötte åkerbruket, men stod
också mycket i snickarboden. Barnen hjälpte till att sköta djuren. Man hade ingen hjälp
av annan arbetskraft. På Martin och Konstances tid kärnade man eget smör, vilket tillsammans med ägg byttes mot varor i affären i Överby.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
På Småris 1:2 har manhus och lagårdslänga en vinkelställd placering. Utmärkande för gården är manhuset från 1920-talet av fyrfrontstyp, en byggnadskategori förekommande i Lur och omkringliggande socknar. Lagårdslängan är till
större delen timrad med parloge omgiven av djurstallar, främre långskygga och
med logportar som tidigare varit indragna. Dessutom finns ett äldre bostadshus
vilket bland annat nyttjats som brygghus samt en kombinerad ekonomilänga med
spannmålsloft.
62
SMÅRIS 1:2 LUR S:N MANHUS
kök
BOTTENPLAN
sovrum
sovrum/
kök
kallvind
hall
Manhuset är ett fyrfrontshus med glasveranda och utbyggt entréparti. Grunden är
utförd av räthuggna stenblock. Bottenplan är timrad medan övre plan är en stolpkonstruktion med timrade partier i hörnen. Fasaden är, förutom den pärlspontinklädda
verandan, klädd med en locklistpanel. Utmed takfoten samt på veranda och farstu finns
diskreta inslag av snickarglädje i form av sniderier.
Fönstren är arrangerade i korspost eller motsvarande men med tre bågar i bredd. Den
norra sidans fönster är parställda. Loftplans fönster avviker genom sitt speciella arrangemang och flankeras av garderobsfönster med spetsig överdel. I sockeln finns låga, tredelade källarfönster.
Taket är belagt med enkupigt tegel. Veranda och farstu har grönmålade plåttak.
Verandatakets form anspelar på ett anslående sätt på huvudtakets form.
Köket har skivklädda och tapetserade innerväggar samt innertak av pärlspont. Spisinredningen är modern, medan skåpinredningen delvis är från 40-talet med skjutluckor av
träskivor.
I det nordöstra rummet finns en karaktärsskapande takutsmyckning. Listverk bildar
ramar fyllda med pärlspontpanel på olika djup. I centrum sitter en rund dekoration
med motiv av bland annat akantusblad. En liknande prydnad bildar centrum också i
det nordvästra rummet, vilket även är försett med en kakelugn. Rummet i sydost har
trägolv och innertak av pärlsponttak. Här finns en järnkamin stående på en upphöjning
av trä.
Övre plans rum är mestadels modernt inredda. Några av rummen har pärlspontklädda innertak.
Ombyggnader
Köket renoverades på 40-talet och i samband med togs järnspisen bort. I köket har
också funnits en bakugn. Entrédörrarna är bytta.
ÖVRE PLAN
Två av bottenplanets rum har fungerat
som finrum, det tredje som gästrum.
I gästrummet bodde en period Klara
Gustafssons morfar och morbror. Modern
och fadern sov i köket, medan barnen
sov i gamla manhuset. I den yttre entrén
fanns ett skafferi.
Efter generationsskifte på 40-talet
kom modern i den äldre generationen
att använda ett av övre planets sovrum
som kök. Vinden har från början varit
rumsindelad som idag.
Källaren inrymmer potatiskällare och
har vintertid dessutom använts som tvättkällare.
BYGGANDE
Manhuset uppfördes av Martin
Andersson och en svåger till honom. Man
valde att bygga ett fyrfrontshus för att
utrymmena skulle bli större.
Tekniska installationer
Ursprungliga värmekällor har varit köksspis samt två kakelugnar. På övre plan har funnits en köksspis samt en kamin. Idag värms huset med kakelugn och elradiatorer.
Elektricitet installerades i slutet av 30-talet, rinnande vatten drogs in 1963.
Tvättmaskin köptes runt 1970. Tidigare tvättades i en gryta utomhus eller vintertid i
källaren. Tvätten sköljdes i gårdens källa.
63
LAGÅRDSLÄNGA SMÅRIS 1:2 LUR S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Martin och Konstance hade fem kor,
ungefär lika många ungdjur, två hästar,
två-tre grisar samt höns. Spannmålsodling. Traktor köptes 1963.
Korna såldes 1981, åkermarken brukades till 1987.
Utanför den inre stalldörren
OMBYGGNADER
Den sydvästra långsidans snedtäcka
samt hönshuset byggdes till av Martin
Andersson för att inrymma redskap och
vagnar. Logporten har tidigare varit
indragen. Den flyttades ut någon gång
efter generationsskiftet 1940. Ovanför
logen har funnits ett träve där bakmjölet
(vetet) förvarats. Plåt ersatte tegel på
taket 1978, långsidan plåtinkläddes år
2001.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Mjölkmaskin har installerats efter 1940.
Mjölken kyldes i gårdens källa.
Hästvandring användes fram tills det
att elströmmen kom 1937. När traktorn köptes fick den driva tröskverket.
Skördetröska införskaffades i slutet av
60-talet.
Utmed en del av längans sydvästra långsida är en snedtäcka anlagd. Ett hönshus är sammanbyggt med längans ena gavel. Den främre långsidan har i bottenplan dubbla väggar
mellan vilka en passage bildas på hela längden förutom fähuset, vilket är byggt på hela
bredden.
Fähuset vilar på en sockel av huggen, kallmurad sten. Stallets sockel är en blandning
av natursten och huggen sten. Den nordöstra långsidans inre vägg har en syll som ligger
på en låg stengrund helt nära marken. Den yttre väggen vilar på enskilda stenar strax
ovan marknivå. Lador och loge vilar bakåt på krypgrund som bärs av stenplint.
Fähus och stall är timrade liksom logen och hönshuset. I övrigt stolpkonstruktion.
Fasaden är klädd med slät panel. Den sydvästra långsidan har klätts in med trapetskorrugerad plåt.
Fähusets fönster utgörs dels av nyare odelade bågar, dels av äldre fyrdelade kvadratiska. Stallfönstren är låga, tredelade.
Taket är täckt med trapetskorrugerad plåt. Här mynnar fähusets ventilationsskorsten
i trä.
Fähusets golv är gjutet, båspallarna är brädklädda. Stallet har plankgolv som är dubbelt
i spiltorna.
vagn- och redskapsbod
fähus
hönshus
lada
loge
lada
stall
vedbod
BOTTENPLAN
ränne
Lada och loge
64
ÖVRE PLAN
ränne
Klara Gustafsson
benämner de olika
delarna lagård
(fähuset), “laat” och
“loven”. Rännenas
namn är träve.
SMÅRIS 1:2 LUR S:N ÖVRIGA BYGGNADER
SNICKARBOD OCH HÖNSHUS (ÄLDRE MANHUS)
Det äldre manhuset är uppfört på enkel bredd och har ett centralt placerat bislag samt
ett entrétak vid ingången till farstun. Grunden är utförd i huggen sten. Huset ligger i
sluttning och på den östra sidan är sockeln mycket hög. Här finns också entrén till ett
källarrum.
Byggnaden är timrad i bottenplan. Loftplans stomme är delvis en stolpkonstruktion,
delvis en konstruktion i liggande plank. Farstun är en stolpkonstruktion. Fasaden är
klädd med locklistpanel, på farstun med en profilerad list.
Fönstren är sexdelade på två lufter kompletterade av tvådelade liggande vindsfönster på
den västra långsidan. I bislaget finns två trespeglade entrédörrar. Också farstudörren har
tre speglar.
Taket är täckt med trapetskorrugerad plåt. På bislag samt farstutak ligger enkupigt
tegel. Bislagets gavelspets har liksom husets gavelspetsar försetts med ett kors med svarvade dekorationer. Skorstenen är riven under nock.
Rummen har brädgolv och blottade timmerväggar med spår av papp och tapet. Kammaren har innertak av pärlspont. Kökets spiskomplex är delvis raserat, men en bakugn
kan fortfarande skönjas.
Loftets rum har innerväggar av pärlspont, vilka i sin tur varit tapetserade. I rummet
finns en järnspis.
I det öppna loftutrymmet finns vad som kan ha varit en spannmålsbinge.
farstu
kök
kammare
BOTTENPLAN
rum
SPANNMÅLSBOD, VEDBOD
OCH GARAGE
Byggnaden är en stolpkonstruktion med
syllen vilande på stenplint eller, utmed
södra gaveln, kallmur. Fasaden är klädd
med slät panel. Fönstren är fyrdelade eller
liggande två- och tredelade. Taket är täckt
med trapetskorrugerad plåt. Vid gavelspetsarna finns snidade kors.
Bottenplan har jordgolv. Övre plan är
inrett med spannmålsbingar.
garage
vedbod
ÖVRE PLAN
Det gamla manhusets bottenplan användes som snickarbod under tiden det nya
bostadshuset uppfördes. Hustrun samt
dottern i den förra ägarfamiljen bodde
på loftplan. Dottern kom att bo kvar i
vindsrummet in på 1950-talet, samtidigt
som bottenplan fortsatte att fungera som
snickarbod. Från 60-talet har huset fungerat som hönshus.
garage
spannmålsbod
65
KIL 1:3 LUR S:N
2
4
31
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1848)
2. Lagårdslänga
(samtida med manhuset)
3. Vedbod
4. Hydroforhus
TIDIGARE BEBYGGELSE
Lagårdslängan är inte komplett. Den
stalldel som har anslutit öster om logen
har varit riven i minst 40 år.
Ett hönshus har funnits på gräsplanen
mellan lagårdslängan och manhuset.
Gudrun Gestrins föräldrar bodde hela sitt liv i Enköping och bruket av gården i Kil
skedde på distans. Fadern Alrik Gestrin var åkeriägare och kunde åka till Kil för att
tröska och sedan frakta spannmålen på lastbil hela vägen hem till Enköping.
Kil 1:3 omfattar 67 hektar, varav 12 hektar åker och 18 hektar produktiv skogsmark.
Gården ligger alldeles invid E6, ungefär en mil norr om Tanumshede och bara en dryg
kilometer från kusten. Idag är ägandet delat mellan Gudrun Gestrin och tre av hennes
släktingar. Gården är en släktgård på moderns sida sedan minst ett par århundraden.
Vägen till Enköping gick via Gudruns mormorsmor och mormorsfar, vilka en gång i
tiden flyttade från Kil till Stockholm. Gudruns mormor Ida Spak bedrev jordbruk i Kil
tillsammans med sin bror, men flyttade på 1920-talet till Enköping för att leva med
maken, prästen Fredrik Spak. Jordbruket arrenderades ut från 1928 och gården beboddes också av arrendatorn. Idag fungerar gården som sommarbostad för släkten Gestrin.
Åkermarken är alltjämt utarrenderad.
Tidigare har såväl granngården som en gård på andra sidan väg E6 hört till ägorna,
men under 1800-talet styckades gården för att ge jord till den växande släkten. Tomten
gränsar till granngården och bebyggelsen är fritt placerad. Lagårdslängan är tydligt skild
från manhuset av en stor gräsbevuxen plan med berg i dagen. Manhusets trädgård innesluts av ett vitt trästaket, buskage och en klippt syrenhäck. Omedelbart framför staketet
löper tillfartsvägen som fortsätter till granngården. Gränsen mot granngården markeras
av buskage samt stora lönnar och björkar. Väster om manhuset står en stor ask. I trädgården finns prydnadsrabatter. Marken framför den nordvästra långsidan är grusad.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Kil 1:3 är en gård med gårdsbebyggelse från 1840-talet där manhus och
lagårdslänga är skilda av infartsväg och gräsbevuxen plan. Såväl manhuset på
dubbel bredd med tidsenligt brutet tak som lagården med stenfähus, rundtimrad
loge och indragen logport har för Bohuslän karaktäristisk utformning.
66
KIL 1:3 LUR S:N MANHUS
”stora rummet”
”frackaste
kammarn”
kammare
wc/
dusch
kök
BOTTENPLAN
Manhuset vilar på en stensockel, är timrat till nock och har utknutar. En trappfarstu är
utbyggd vid ena gaveln, där också en utbyggnad för WC och dusch finns. Till entrén hör
en rikt dekorerad veranda.
Timmerstommen är klädd med en locklistpanel, delvis med konvext rundad list, delvis
med fyrkantsågad. Fönstren är sexdelade på två lufter, övre planets gavelrum har fyrdelade bågar. Garderobsfönstren är stående tvådelade och nockfönstret en rund, spröjsad ruta
i en kvadratisk fönsterbåge. Farstudörren är klädd med profilspont satt i fiskbensmönster.
Taket är belagt med tvåkupigt betongtegel. Skorstenen är asymmetriskt placerad.
Förstukvist och farstu har tjärpappbelagda tak. Våtrumsutbygget har tak av trapetskorrugerad plåt.
Köket har, liksom kammaren och stora rummet, stavparkett på golvet. I köket finns en
numera igensatt lucka till källaren. Väggarna är klädda med pärlspont och även i taket
sitter en spontad panel. Skåpinredningen är från 1950-talet. En järnspis är inbyggd i en
kaklad murkonstruktion utan kupa.
Stora rummet värms av en emaljerad kamin. I kammaren finns en järnkamin av den
sort som brukar kallas norskugn. I ”frackaste kammarns” tak syns spår av en rökkanal.
Övre plans gavelrum har brädgolv och brädinnertak. Här finns en kakelugn.
Ombyggnader
Det yttre trapphuset är tillkommet medan Ida Spak bodde i huset, alltså innan 1928.
Den tidigare trappan utgick från köket. Det förstorade köksfönstret på tre lufter tillkom
1925. Farstu och köksfönster utfördes av “John i Li” (John Andersson). Parkettgolven är
lagda av Henrik Spak på 50-talet. Fönstren byttes på 60-talet, då man också tapetserade
och satte skivinnertak. Nytt tak lades på 70-talet och skorstensmuren reparerades för ett
tjugotal år sedan. Badrumstillbyggnaden tillkom på 80-talet.
ÖVRE PLAN
Kammaren har fungerat som sovrum.
Stora rummet var ett finrum som användes vid besök och för söndagskaffe.
“Frackaste kammarn” (”finaste kammaren”) fungerade som en slags salong
där “tanterna satt och drack kaffe”. Här
bodde också arrendatorsfruns mor.
Övre planets gavelrum var “mormors
rum”, alltså Ida Spaks rum. I den norra
garderoben fanns ett kök inrett för Ida.
Det finns inga kända uppgifter om spannmålsförvaring på vinden. Kallvinden har
varit allmänt förvaringsrum, där även
vävstolen fanns.
Matkällare finns utgrävd under en del
av huset.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Köket
Kammaren
Gavelrummet, övre plan.
Vattenkärl i koppar.
Den ursprungliga uppvärmningen skedde
via köksspis samt kaminer/kakelugnar i
samtliga rum. Idag används elradiatorer.
Vatten drogs troligen in på 50-talet, liksom elektricitet. Kyl/frys köptes på 60eller 70-talet, WC/dusch på 80-talet,
liksom tvättmaskin. Dessförinnan tvättade
man i balja med vatten värmt på spisen.
67
LAGÅRDSLÄNGA KIL 1:3 LUR S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Från ”Svenska gods & gårdar” (1943)
har hämtats uppgiften att det på gården funnits fem kor, två hästar, två svin
och 25 höns.
Rundtimrad vägg i längans mittdel.
Längans laddel vilar på stengrund medan logen står på stenplint, vilket skapar ett öppet
utrymme under loggolvet. En stengrund markerar fortfarande den rivna stalldelens
storlek. Fähusdelen är uppförd med kraftiga murar av olikstor sten med ett ränne i
stolpkonstruktion, medan resten av byggnaden är rundtimrad. I timret finns talrika
omotiverade urtagningar, vilket ger intrycket att det är återanvänt. Ovanpå fähusets
stenmurar ligger tre-fyra varv skrätt timmer vari fönster samt takbjälkar är infästade.
Fasaden är klädd med slät panel, utknutarna är inklädda. I den västra gaveln är hål i
form av små stående kvadrater utsågade. Spannmålsmagasinet är klätt med en locklistpanel, liksom dasset. Fähuset har liggande, tredelade fönster. Ett fönster har funnits i
stenmuren bredvid långsidans entrédörr. Spannmålsmagasinet har fyrdelade fönster samt
luckor i loftplan.
Logportarna är indragna. I indragningens sidoväggar finns ytterligare två dörrar.
Fähuset har två dörrar, endast omkring 1,5 meter höga. En stor öppning mitt på långsidan har försetts med skjutport i trä.
Taket är belagt med sinuskorrugerad plåt, spannmålsmagasinets tak med trapetskorrugerad plåt.
Fähusets golv är delvis gjutet, delvis brädklätt. All inredning saknas, liksom innertaket.
Byggnadens mittdel har gjutet golv. På logen finns stora håltagningar i båda sidoväggarna.
Fähusets entré.
68
En av dörrarna i logportsindragningen.
KIL 1:3 LUR S:N LAGÅRDSLÄNGA
spannmålsloft
vagnbod
dass
fähus
loge
f d stall
Uppskattningen av stalldelens storlek utgår från stengrundens utsträckning.
ÖVRIGA BYGGNADER
VEDBOD
Grunden består av syll på enkel stengrund. Boden är en stolpkonstruktion och fasaden
klädd med lockpanel och locklistpanel. Pulpettaket är belagt med sinuskorrugerad plåt.
HYDROFORHUS
69
KNÄM 4:2 5:4 TANUM S:N
3
2
4 1
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1883)
2. Lagårdslänga (1880)
3. Spannmålsmagasin och vedbod
(troligen 1930-tal)
4. Hönshus, numera gästbostad
Gården Joneröd i Knäm ligger alldeles intill platsen där Knäms by en gång låg, en halvmil norr om Tanumshede. Tidigare passerade rikstvåan precis utanför tomten, men nu
har trafiken flyttat några hundra meter längre söderut från huset räknat. Gårdens areal
är 82 hektar, varav 11 hektar utgörs av åker och 25 hektar av produktiv skogsmark.
På Joneröd har ett antal generationer av samma släkt levt och verkat. Bröderna Sören
och Sterner Mattsson har ärvt gården efter sina föräldrar, som i sin tur tog över efter
sina föräldrar vid tiden för andra världskriget. Det var brödernas farfar som köpte gården efter att hans amerikavistelse gjort honom förmögen. Idag bor Sterner Mattsson på
gården. Åkerarealen är utarrenderad, men bröderna bedriver eget skogsbruk.
Manhus och lagårdslänga är vinkelställda i förhållande till varandra. Omedelbart
söder om gården ligger en svag dalsänka med betesmarker. Manhuset är tydligt exponerat mot landsvägen, eftersom trädgården här enbart består av gräsmatta. Invid vägen,
rakt framför husets entré finns en dubbel järngrind på stenstolpar. På den södra sidan av
manhuset finns en fruktträdgård med aplar. Trädgården avgränsas mot betesmarken i
öster av ett antal askar och almar. Vid manhusets västra gavel finns på en sträcka staket
på stenstolpar och ett grindhål som markerar början på den lövkantade körväg som
leder ner till dalsänkans beten.
Brödernas mor stod för hushållet, medan fadern var den som i huvudsak utförde gårdssysslorna. Grisar och kor sköttes gemensamt, men hönsen var mors ansvar och hästen
fars. Vid höskörd deltog hela familjen i arbetet. När Sören var riktigt liten tog man lantarbetare till hjälp i höskörden, annars utfördes alla arbeten inom familjen. Som barn
deltog man i gårdens arbeten redan innan skolåldern. Det värsta var att jobba i “gödselstan”.
Man sålde mjölk och ägg, såväl centralt som till grannar och handelsbod.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Knäm 4:2 5:4 med bebyggelse från 1880-talet har manhus och lagård i vinkelställd placering. Gården präglas av sitt tidstypiska manhus med front, förstukvist
och omsorgsfullt utformade snickeridetaljer. Lagårdslängan utgörs av parloge i
stolpkonstruktion omgiven av djurstallar i timmer och betongsten. Dessutom finns
hönshus och spannmålsmagasin.
70
KNÄM 4:2 5:4 TANUM S:N MANHUS
kök
finrum
wc
sovrum
vardagsrum
BOTTENPLAN
kallvind
sovrum
Manhuset är uppfört på dubbel bredd och har frontespis och förstukvist placerade
centralt på långsidan mot landsvägen. Tillsammans med de två fönsteraxlarna på var
sida om mittlinjen skänker detta en tydligt representativ prägel, en “framsida”. Vid ena
gaveln finns också en utbyggd trappfarstu.
Sockeln är utförd i huggen, murad sten. Stommen är timrad med gavelröstena i stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med locklistpanel med en mycket detaljrikt profilerad
list. Friser med dekorativa motiv i två färger ovanför och under fönsterbågarna bidrar
starkt till husets karaktär. De ljust gröna detaljerna samspelar med en svagt grön brytning i panelens ljusa färg.
Fönstren är sexdelade, garderobsfönstren triangulära med spröjs liksom nockfönstren.
På den södra sidan har fönstren bytts till odelade bågar på tre lufter eller två lufter med
förskjuten mittpost. Verandadörren är en 50-talsdörr klädd med smala stående ribbor
och försedd med ruta. Farstudörren är trespeglad.
Taket är belagt med enkupigt tegel. Utmed takfoten är brädorna dekorerade med
träsågeriarbeten.
Farstun är invändigt klädd med pärlspont. Husets samtliga rum är renoverade med
moderna material. Inga kakelugnar finns kvar, men i frontrummets vägg syns spår av en
tidigare kakelugnsinstallation.
Källaren har gjutet golv. Kraftiga stenmurar skiljer rummen åt. Från den yttre entrén
kommer man in i ytterkällaren. I pannrummet finns en igenmurad bakugn. Potatiskällaren har utmed väggarna brädgolv på låga stenavsatser. Matkällaren utgörs av ett
rum mitt i källaren, helt utan kontakt med ytterväggar. En liten fönsteröppning släpper
in ljus från pannrummet.
Ombyggnader
Trappfarstun tillkom vid tiden för andra världskriget. Sydsidans fönster byttes omkring
1960. Vid denna tid togs också det gamla spiskomplexet bort. Efter en brand 1969 fick
murstocken till stora delar muras om. 1985 installerades WC i hallen, där tidigare en
trappa till övre plan funnits. Tidigare har det funnits dörr mellan sovrum och finrum.
Samtliga interiörer har renoverats under 1990-talet av Sterner Mattsson.
sovrum
garderob
ÖVRE PLAN
Vardagsrum och finrum intog tidigare
omkastad placering. Övre plan nyttjades som nu också en generation bakåt
i tiden. Såvitt känt har spannmål inte
förvarats här.
I källaren finns ytterkällare, pannrum,
potatiskällare och matkällare.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Ursprunglig uppvärmning har skett
genom köksspis och kakelugnar. Sören
Mattsson minns åtminstone två kakelugnar på bottenplanet och en på övre
planet. Idag värms huset med vedeldad
centralvärme från panna i källaren.
WC installerades 1985. För övriga
installationer saknas uppgifter.
71
LAGÅRDSLÄNGA KNÄM 4:2 5:4 TANUM S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Djurbesättningen har utgjorts av en häst
(tidigare två), åtta kor, två grisar, kalvar,
höns och kalkoner. Under en period
hade man även får. Mjölkproduktionen
upphörde 1985.
Stallets gödsellucka
Mjölkmaskin
OMBYGGNADER
Fähusets förlängning med en del i
betonghålsten härrör från 1930-talet.
Mjölkrummet avdelades också under
detta decennium. En del av stallet har
tagits i anspråk för garage. Ladorna
och logen har fått plangjutet golv.
Tidigare låg enkupigt tegel på taket.
Plåttaket lades 1978.
Längan har ett sidoskepp rakt bakom logen där hästvandringen tidigare inrymts. Dessutom finns en snedtäcka i vilken kvarnen är placerad.
Byggnaden står på en grund av mestadels kallmurad sten. Stall och fähus är timrade,
fähuset är tillbyggt åt söder med en betongstenskonstruktion. Resten av längan är en
stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med slät panel. Utmed långsidornas loftplan finns
hål i form av stående kvadrater. Södra gavelspetsen är plåtklädd.
Fönstren är sexdelade liggande eller fyrdelade kvadratiska. Fähustillbyggnaden har
odelade rutor. Enstaka mindre fönster finns också. Logporten har bytts till en skjutport
klädd med plåt.
Taken är belagda med trapetskorrugerad plåt. Ovanför fähuset mynnar en ventilationsskorsten.
Fähuset har gjutet golv och båspall. Fodergrindar och boxinredning är i trä. Lador och
loge har fått plangjutet golv. Stallet har innanför entrén jordgolv, i övrigt golv av flata
stenar. Inredning saknas. Garaget har avdelats från en del av stallet.
Nyttjande
Hö förvarades på fähusrännet samt i ladan närmast fähuset. I ladan mot stallet förvarades halm och otröskad säd. Nekarna förvarades också på logrännet. Tröskverket stod på
logen. I tröskhuset förvarades utrustning och agnar. Agnarna användes som strö i kalvoch grisboxarna.
Mjölken har hela tiden sedan mjölkrummet inreddes kylts i dess vattenbassäng.
Idag används loge och lador för ved- och maskinförvaring. Övriga utrymmen används
mer extensivt.
Beslag till igensatt dörr på norra gaveln.
72
KNÄM 4:2 5:4 TANUM S:N LAGÅRDSLÄNGA
ränne
tröskhus
ränne
ränne
stall
fähus
lada
loge
vagnbod
lada
garage
mjölkrum
kvarn
Fähuset benämns lagård, och här finns gris- och kalv”galar”, alltså gris- och kalvboxar.
ÖVRIGA BYGGNADER
SPANNMÅLSMAGASIN OCH VEDBOD
En stolpkonstruktion på grund av huggen sten. Fasad av locklistpanel. På den norra sidan finns en liten framdragen takkupa
med tredelat fönster. I gavlarnas loftplan finns nyinsatta kvadratiska, fyrdelade bågar. Tak belagt med trapetskorrugerad plåt.
Tidigare har byggnaden varit inredd med vedbod på bottenplan
och spannmålsloft på övre plan. Renovering pågår och perspektivfönster har satts in på södra långsidan samt östra gaveln.
HÖNSHUS/FÖRRÅD
Grund av huggen sten, toalettdelen med gjuten grund. Fasad
klädd med masonitskivor och fyrkantlist i skarvarna. Moderna
fönster utan delning. Tak av nylagt enkupigt tegel.
.
73
GERUM 5:1 6:4 TANUM S:N
1
3
4
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1884)
2. Lagårdslänga (1934)
3. Statarbostad, snickarbod, garage,
hönshus och dass
4. Spannmålsmagasin, redskapsförråd
(omkring 1935)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Den gamla lagårdslängan var belägen
uppe på höjden söder om manhuset. Den
var vinkelbyggd och innehöll två logar,
lador, ett fähus för 12-15 kor, stall samt
ett svinhus i betongsten. Längan brann
1934.
En smedja har legat i beteshagen
väster om statarhuslängan. Den revs på
1940- eller 50-talet.
Bilden ovan porträtterar Gerum Nygård någon gång innan den 4 januari 1934. Då
brann nämligen den vinkelbyggda lagårdslängan ner till grunden. Av fruktan för elden
lät man sedan uppföra den nya lagårdslängan nere på åkern, strax utanför bildens vänsterkant och på behörigt avstånd från manhuset.
Gerum Nygård (idag Gerum 5:1 6:4) på Tanumsslätten strax söder om Tanumshede
har tidigt varit bebott av försigkommet folk. Så försigkommet att man flyttade ut gården från byn redan innan laga skiftet. På så sätt fick man möjligheten att välja den bästa
marken. Rune och Birgitta Karlsson köpte gården 1995. Rune avled 2001. Tidigare
ägare och brukare av gården var Richard och Gertrud Runge, som bedrev jordbruk med
mjölkproduktion till omkring 1950. Idag är gården, med totalt 119 hektar mark, varav
52 hektar skog och 31 hektar åker, utarrenderad. I manhuset bor Birgittas dotter.
Gerum Nygård ligger i den östra änden av en bebyggelsegruppering knuten till ett
höjdparti. Den nuvarande gårdsbildningen hålls samman främst av manhus och den
vinkelbyggda statarhuslängan, mellan vilka en grusad gårdsplan med berg i dagen bildas.
Gårdsplanen avgränsas i norr och söder av syrenbuskage. Mot söder markeras gårdsplanens entré av stenstolpar. Nordost om manhuset finns en fruktträdgård med aplar. Stora
askar växer i rad utmed en stig som leder norrut mot en nu försvunnen köksträdgård
och mot den cirkelrunda, kupolformade stensatta vattenreservoar som tidigare försåg
flera gårdar med vatten. Uppfartsvägen från E6:an kantas av en allé bestående av ett
antal olika trädslag.
På gården har en eller flera drängar funnits och en piga hjälpte till i hushållet. Tjänstefolket bodde på gården. Den siste stataren fanns på gården under 1920- eller 30-tal.
Gerum Nygård var något av en mönstergård och bedrev bland annat svinavel. Avelsdjur
utgjorde tillsammans med mjölken avsaluprodukterna.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
En för bohuslänska förhållanden stor gård inom världsarvsområdet i Tanum. På
gårdsplanen finns manhus från 1884 och statarbostad. Den vinkelbyggda
lagårdslängan från 1934 är uppförd i en för tiden modern höghustyp med
betongfähus, mjölkrum och hissinstallation. Gården har varit en mönstergård där
jordbrukstekniska innovationer tidigt kommit i bruk.
74
GERUM 5:1 6:4 TANUM S:N MANHUS
veranda
”lilla
rum”
”stora rummet” förmak
kök
kontor
BOTTENPLAN
badrum
Manhuset är ett 1,5-plans dubbelhus med glasveranda, utbyggd gavelfarstu och förstukvist.
Huset har stensockel medan verandan vilar på stenplint. Den timrade stommen är klädd med
en spontad panel i utförande som en lockpanel med breda men låga, profilerade lock.
De sexdelade fönstren är parställda på ömse sidor om förstukvisten. Fodren är figursågade.
Gavlarnas garderobsfönster och nockfönstren är triangulära med spröjs. Verandan har småspröjsade rutor. Kring förstukvistdörren finns stående tredelade fönster.
Utmed takfoten, också på veranda och farstu, finns dekorativa figursågningar. Taket är
belagt med tvåkupigt tegel. Av de ursprungligen två skorstenarna finns en kvar.
Köket har skåpinredning från 1930-talet och AGA-spisen för kokseldning är installerad
1938. Väggarna är klädda med bröstningspanel, taket med en bred profilspont. Källaren kan
förutom utifrån också nås från en lucka i köksgolvet.
I stora rummet finns en öppen spis. Innertaket är pappspänt med stuckatur kring lampfästet. Kontoret och lilla rummet har innertak av samma typ som i köket.
Ombyggnader
Verandan byggdes 1918. På 30-talet fick köket ny skåpinredning och spis. Trappan till
övre plan flyttades nu också till hallen från att tidigare haft sin utgångspunkt i köket. I
hallen fanns tidigare dubbeldörrar in till stora rummet. De olika smårummen på övre
plan tillkom efter 60-talet. Ursprungligen fanns endast det södra gavelrummet, resten
var kallvind. 1965 byttes ett tak av enkupigt tegel mot dagens tegelpannor. På 70- eller
80-talet byttes fönstren i hela huset.
AGA-spisen och köksinredningen.
Två gånger per år bakade man
tunnbröd i statarhusets bakugn.
utvind/förråd
ÖVRE PLAN
”Lilla rum” användes tidigare som matsal. Stora rummet var ett fest- och samlingsrum. Förmaket var också ett finrum.
På övre plan fanns först bara en
rumsavdelning; det södra gavelrummet.
Resten var kallvind men inte använd för
spannmålsförvaring. Det norra gavelrummet var barnen Runges sovrum. Även
det södra gavelrummet har använts som
sovrum. Smårummen tillkom först efter
1960-talet. Nuförtiden bedrivs bed
& breakfast-verksamhet sommartid.
Gästerna övernattar då på övre plan.
Källaren innehåller pannrum, hydrofor,
frys. Tidigare nyttjades källaren troligen
som matkällare.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Värmekällor har varit köksspis och
kakelugnar kring två murstockar. Järnkamin har funnits i övre planets södra
gavelrum.
Elen kom 1927, liksom centralvärme.
WC/badrum tillkom på 30-talet. Panna
installerades i källaren 1960.
75
LAGÅRDSLÄNGA GERUM 5:1 6:4 TANUM S:N
Den stora, vinkelbyggda lagårdslängan inrymmer djurdel i den ena vinkeln och logdel i
den andra. Djurdelen står på en grund av tuktad, blockhuggen sten. Väggarna är murade med betonghålstensblock och grovt spritputsade samt infärgade i en grå nyans.
Rännplanet är en regelkonstruktion, klädd med slät panel och försedd med galleröppningar för ventilation. Vid den norra gaveln finns ett antal luckor för höintag.
I bottenplanet finns ett stort antal småspröjsade fönster med gjutna solbänkar och till
stall- respektive fähusdelen hör vardera en dubbeldörr.
Logdelen är en regelkonstruktion klädd med slät träpanel. Utmed långsidorna finns
urtag i panelen i form av likarmade kors. Södra långsidan samt västra gaveln har klätts
in med korrugerad plåt. Logportar på båda långsidor har möjliggjort genomfart.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel.
Djurbesättningen bestod tidigare av
15-18 kor, fyra hästar, 18 ungdjur samt
tjurar.
BYGGANDE
Virket bestod delvis av egen, stormfälld
skog. Timret sågades på kullen invid
lagårdsbygget. Byggmästaren var
Gunnar Pettersson från Vitlycke och för
ritningarna svarade Gertrud Runge.
ränne
TIDIGARE JORDBRUK
Nyttjande
Höhiss har funnits från början. Tack vare att den löper längs två banor, dels utmed djurdelens nock och dels utmed logdelens, kunde hö tas in på rännet både från logen och
från den norra gaveln. Hissbanan sträcker sig ut från den norra gaveln så att det går att
hissa genom att köra i position intill gaveln. På 1940-talet fanns en ensilagesilo i den
del av logen som ligger närmast djurdelen. Halmen förvarades i ladorna.
Nekarna förvarades på båda sidor om det gjutna loggolvet mitt för portarna. Man
tröskade med tröskverk stående på loggolvet. Mjölken kyldes i bassäng i mjölkrummet.
Efter det att djurhållningen upphört har byggnaden i många år fungerat som militärt
förråd. Idag saknas användning.
fähus
logdel
mjölkrum
Stalldelen. Spiltornas mellanväggar har
tagits bort.
76
fölbox
stall
Då gården brukades av familjen Runge
användes följande benämningar: lagård,
stall, loge (hela utrymmet), ränne.
GERUM 5:1 6:4 TANUM S:N ÖVRIGA BYGGNADER
“STATARHUSLÄNGAN”
Bostadsdelen har sockel av natursten, medan övriga delar har huggen stensockel.
Bostadshuset är timrat, resterande delar är stolpkonstruktioner. På bostadshusets baksida
finns en utbyggd, delvis nedrasad farstu. Fasaderna är klädda med omväxlande slät
panel, lockpanel och locklistpanel. Ett antal olika fönstertyper förekommer: bostadshuset har genomgående sexdelade fönster på två lufter, medan resten av längan kombinerar
olika stående och liggande fönster med olika delningar. Mittdelens loftplan förses med
ljus av ett antal liggande, tredelade rutor utmed långsidorna.
Statarhuset har ett enkupigt tegeltak, mittdelen ett tvåkupigt. Vid statarhusets gavel
mot gården är en vällingklocka monterad. Norra delen av längan har pulpettak täckt
med trapetskorrugerad plåt.
Vid den norra delens avslutning finns en liten, fristående lekstuga.
Bostadshuset har genomgående brädgolv. Bakrummets innerväggar består av puts på
timret. De är delvis tapetserade. I statarrummet finns en järnkamin. Statarköket har järnspis och pärlspontklädda väggar. Loftet är indelat i två rum.
Snickarrummet har gjutet golv, medan loftet ovanpå har masonitklätt brädgolv. Ytterväggarna är invändigt brädklädda.
Hönshuset har gjutet golv, vitmålade väggar i slät panel eller profilerad spont och är
inrett med reden i trä.
loft
rum
kök
snickardrängstuga bakrum rum
loft
dass
garage
dass
NYTTJANDE
Statarhusdelen är flyttad till platsen
från “Ryke-Hans” torp vid skogen öster
om E6:an i höjd med Gerum. I bakrummets bakugn sköttes gårdens storbak två
gånger per år.
Dömer man av brädinklädningen
fungerade mittdelens loft tidigare som
spannmålsmagasin.
Delen med pulpettak är troligen ett
senare tillägg. Dasset är tvådelat. Den
ena delen har varit avsedd för gårdens
folk och den andra för statarhusets
invånare. I jordrummet blandades sedan
produkterna från dassen med den gödsel hönorna framställde.
jordrum hönshus
hönshus
SPANNMÅLSMAGASIN OCH REDSKAPSFÖRVARING
Byggnaden är en stolpkonstruktion på en sockel dels av blockhuggen, kallmurad sten,
dels av stenplint. Delar av muren vilar direkt på berg. Fasad av lockpanel, mot söder
och väster plåtinklädd. De småspröjsade fönstren på bottenplan har järnbågar med rundad överdel. I loftplan sitter sexdelade bågar. I loftplan finns karaktärsskapande luckor,
liksom portarna utförda i svart slät panel. Tak med tvåkupigt tegel.
Bottenplan har delvis gjutet golv, delvis jordgolv. Spannmålsloftet har ett spontat brädgolv.
Magasinet är uppfört på grunden för stallet
i den brunna lagårdslängan.
77
SÖBBÖN 1:10 1:11 KROKSTAD S:N
31
4
5
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1940-talet)
2. Lagårdslänga (1935)
3. Spannmålsmagasin, snickarbod,
vedbod och redskapsförvaring
(1929/1947)
4. Hönshus (1938/1950-tal)
5. Potatiskällare med källarvind (1956)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Ett äldre manhus revs 1940. Det var
beläget ungefär på samma plats som
dagens manhus.
Den äldre lagårdslängan brann ned
1934. Den låg i vinkel mot dagens
länga, ungefär på platsen för hönshuset.
Dessutom har ytterligare en ekonomibyggnad funnits.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Söbbön 1:10 är exempel på
en liten gård med bebyggelse från
1930-talet. Manhus och lagårdslänga är åtskilda av landsvägen.
Manhuset är ett dubbelhus med
tidstypiskt brutet tak, fyrdelad plan
och ursprungligt källarkök. Lagårdslängan utgörs av en parloge omgiven av stall och fähus. Utmärkande
för gården är fähus och hönshus
med stomme i virkesbesparande
kubbteknik.
78
Sivert Lindskog sägs vara den tionde generationen av samma släkt på gården Rabben i
Söbbön, som ligger i Örekilsälvens uppodlade och kuperade dalgång en halvmil norr
om Hedekas i norra Bohuslän. Siverts mor ärvde gården efter sina föräldrar redan 1924.
Sivert är ungkarl och har hela tiden brukat gården ensam. Arealen är 25 hektar, fördelat
på 9 hektar åker, 5 hektar bete och 10 hektar skog.
Manhus och ekonomibyggnader ligger tydligt åtskilda från varandra, inte minst
genom vägen som passerar förbi gården. Lagårdslänga och hönshus ligger i rät vinkel
mot varandra. Framför dem finns en stor gräsbevuxen gårdsplan omgiven av en vägslinga. Här har tidigare funnits en damm. Manhuset är beläget nedanför ett höjdparti
och omges av björk, ask och lönn. I backslänten finns en björkdunge. I trädgården finns
en syrenberså, vinbärsbuskar och enstaka äppelträd. Utmed husväggarna är blomsterrabatter anlagda och en grusad gång leder fram till verandan. Tidigare har fler aplar funnits, samt en granhäck som utgjort gräns mot vägen öster om huset. Grönsaksodlingen
har varit förlagd till en åkerkant.
I Siverts släkt lever bygdesnickarens tradition. Hans farfar, far och farbröder byggde
såväl hus som snickrade möbler och farfadern och fadern var dessutom slöjdlärare.
Gårdens byggnader uppfördes av fadern. Även Sivert förvaltar denna tradition och har i
sitt yrkesverksamma liv arbetat som snickare runt om i bygden.
Siverts far ansvarade för jordens bruk. Mor skötte hushållet och var inte med mycket
ute. Hon och barnen stod för en stor del av arbetet med mjölkningen. I och med
maskinmjölkningens inträde på gården 1955 började också far mjölka.
Barnen var med ute och hjälpte till. Man tog inte in arbetskraft utifrån annat än för
traktorjobb. Också de små resurserna togs till vara, som när älvdalarna slogs och det
slagna togs till hö. När Sivert sedan hade jordbruket var hans bröder behjälpliga i
höskörden.
Sivert sålde mjölk till mejeriet och ägg till affären samt till grannar och bekanta. Kalv,
smågris, lamm och senare även gödsvin såldes till slakteri.
SÖBBÖN 1:10 1:11 KROKSTAD S:N MANHUS
kammare
stora rummet
kök
hall
Manhuset på dubbel bredd och 1,5 plan har en veranda
centralt på södra långsidan. Sockeln är putsad och färgad i
grågrönt. Husets stomme är timrad i bottenplan och utförd
i liggande plank på loftplan.
Fasaden är klädd med locklistpanel. Fönstren är sexdelade
på två lufter och har brunmålade bågar. Garderobsfönstren
är kvadratiska, nockfönstren triangulära, tvådelade.
Verandans fönster är mångspröjsade.
Taket är brutet. Det är belagt med tvåkupigt tegel och
har en skorsten försedd med utkragat krön.
Övre och nedre hallen har innerväggar av kryssfanér och
innertak av fasad spontpanel. Kökets vedspis och skåpinredKällarköket
ning stammar från år 1959. Övriga rum har linoleummatta och i en del fall fasad spontpanel i taket.
I källaren finns ett kök med bakugn, järnspis och diskbänk. Innerväggar och tak är
klädda med fasspontpanel.
Tekniska installationer
Huset har ursprungligen värmts med vedspis i köket, rörspisar i stora rummet och kammaren samt plåtkaminer på övre plan. 1947 installerades centralvärme från värmepanna
i källaren. Denna panna, som från början eldades med koks och ved, används än idag,
nu eldad med olja.
El installerades 1943. Vatten drogs in 1946, men rinnande varmvatten introducerades
först 1959 då varmvattenberedare installerades. 1959 tillkom också WC och badrum
och dessutom kyl och frys. Tvättmaskin köptes 1978, efter att man dittills värmt tvättvatten på spisen.
Ombyggnader
Rörspisarna togs bort 1947. 1959 fick köket ny vedspis och skåpinredning (byggd av
Sivert och en av hans bröder). På väggarna, som tidigare varit klädda med kryssfanér,
sattes fiberskivor. Vardagsrummets tak har tidigare varit pappspänt. Yttertrappan är
ombyggd. Tidigare ledde två sidoplacerade trappuppgångar upp till verandadörren, en
dörr som också är utbytt.
BOTTENPLAN
hall
ÖVRE PLAN
Kammaren (“kammern”) hör funktionellt
ihop med köket. Stora rummet används
mest vid kalas.
Rummen på övre plan har fungerat
som sovrum. De har varit avdelade på
nuvarande sätt sedan huset uppfördes.
I källarplan finns källarkök med järnspis och bakugn, pannrum, vedkällare,
matkällare, hall samt WC och badrum
(avdelat från pannrummet). Bakugnen
har inte använts speciellt mycket.
BYGGANDE
Manhuset uppfördes av Siverts far
Gustaf Lindskog. Han tillverkade också
dörrarna, utförde den ursprungliga
köksinredningen och bestämde planlösningen. Trapporna tillverkades av Knut
Edvardsson i Hult. Det brutna taket var
populärt just då, eftersom det gav större
utrymme på övre plan. Kanske fungerade också ett grannhus som inspiration.
79
LAGÅRDSLÄNGA SÖBBÖN 1:10 1:11 KROKSTAD S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Siverts föräldrar hade sju kor, ett ungdjur, en häst (två hästar under en period
på 40-talet), modersugga och gödsvin,
fyra får, höns.
Sivert har haft åtta kor, ett par ungdjur, höns. Traktor köpte han 1968.
BYGGANDE
Längan uppfördes av Gustaf Lindskog
och en av hans bröder och utförandet
följde tidens tradition. Fähuset uppfördes
med en stomme av träkubb eftersom det
var billigt och virkesbesparande i jämförelse med timmer. Det fanns inte heller
så gott om skog på gården. Lerbruk och
kalk användes som bindemedel mellan
kubben.
Stalladan och dörren till stallet
Längan innehåller en parloge som på vardera sidan är omgiven av stall respektive fähus.
Fähusets gödselstad är försedd med tak i form av en utbyggd snedtäcka och vid den
västra gaveln finns ett tillbyggt mjölkrum. Loge och lador har breddats bakåt genom en
snedtäckekonstruktion.
Sockeln är gjuten. Loge och lador står på betongplint. Fähuset har stomme av träkubb murade med lerbruk och kalk. Stallet är timrat och mjölkrummet uppfört i
betongsten. Resterande delar är stolpkonstruktioner. Fasaderna är klädda med slät panel
samt lockpanel på en del av tillbyggnaden. Gavelröstenas panel bygger ut ett steg och
övergången är dekorerad med spetssågade paneländar. Mjölkrummet är vitkalkat.
Fähus och stall har fyrdelade fönsterbågar. Rännet har såväl på långsida som på gavel
långsmala stående, trägallerförsedda ventilationsupptagningar.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel. På gödselstadstaket ligger betongpannor.
Framför stallet finns ett avgränsat rum använt som fårkätte. Kättens golv är ett jordgolv.
I väggen mot ladan finns en upptagning för utfordring.
Stallet har också jordgolv, men själva spiltgolven är gjutna. Också i spiltorna finns
upptagningar i väggen mot ladan. Väggarna utgörs av det vitmålade timret.
Loggolvet är förhöjt i förhållande till ladgolven och mot ladorna finns väggar som är
omkring halvannan meter höga. I fähusladan är en torkfläkt installerad.
Fähusets golv är gjutet, liksom båspallarna. Fodergrindarna är i trä. På innerväggarna
sitter vitputsade träullsplattor.
gödselstad
stall
stallada
loge
fähuslada
stallgård
(fårkätte)
Rosas fodergrind
OMBYGGNADER
Snedtäckan som ökar logens och ladornas djup byggdes 1950. Mjölkrummet
byggdes 1955. 1974 installerades
hötork i fähusladan och under samma
decennium togs också griskätten bort.
Fähusets båspallar förlängdes 1986.
Träullsskivor har satts på fähusets innerväggar för att förbättra isoleringen.
80
ränne
fähus
ränne
mjölkrum
ränne
Nyttjande
Hö förvarades i fähusladan samt på fähusrännet. Till fähusrännet blåstes höet med ejektorfläkt. På föräldrarnas tid, då det fanns häst på gården, hade man också hö i stalladan.
Nekarna lades in på stallrännet och i stalladan. 1944 köpte man tröskverk, vilket
ställdes på logen. Halmen blåstes upp på fähusrännet. Innan 1944 hade man tröskat
med hästvandring och stiftverk. Den liggande vandringen stod permanent uppställd
framför logen. På logrännet förvarades nästan ingenting, eventuellt nekar eller rören till
ejektorn.
Vatten drogs in 1946. Tidigare hade vatten tagits från gårdsplanens damm.
Maskinmjölkning inleddes 1955. Vid mitten av 70-talet började man med tankhämtning av mjölk. Dessförinnan kyldes mjölken i brunn.
SÖBBÖN 1:10 1:11 KROKSTAD S:N ÖVRIGA BYGGNADER
SPANNMÅLSMAGASIN, VEDBOD OCH REDSKAPSFÖRVARING
En byggnad i 1,5 plan med snedtäcka utmed hela norra långsidan. Grunden är gjuten,
snedtäckan står på stenplint. Hela huset är en stolpkonstruktion klädd med slät panel.
I gavlarnas loftplan finns fönster med spröjsade bågar. Taket är belagt med tvåkupigt
tegel och här finns en skorsten. Snedtäckan har ett tak av sinuskorrugerad eternit.
Bottenplan har gjutet golv, snedtäckan jordgolv. Spannmålsloftets innerväggar är masonitinklädda. Här finns en kalluftstork. Snickarboden har innerväggar och innertak av
smal brädpanel. En järnspis har funnits i rummet.
Överst det nya spannmålsloftet med kalluftstorken. Därunder några av snickarbodens
redskap.
redskapsförvaring och traktorgarage
nya spannmålsloftet
Nyttjande
Den östra halvan av byggnaden utgör den ursprungliga delen. Här fanns vedbod och
redskapshus i bottenplan samt spannmålsloft och snickarbod på övre plan. 1947 byggdes den västra halvan till. Denna nyare del av loftplan används idag som spannmålsloft.
gamla
spannmålsloftet
snickarbod
Den nedre planskissen visar östra
byggnadshalvans loftplan.
HÖNSHUS
En byggnad ursprungligen uppförd helt och hållet med en stomme i kubb. Tillbyggd på
1950-talet till dubbla längden, tillbygget utfört i timmer från det gamla manhuset. Den
ursprungliga delens främre kubbvägg har ersatts med en betongstensvägg.
Fasaderna är klädda med slät panel, betongstensdelen är vitputsad. Fönstren är sexdelade. Pulpettaket är täckt med betongtegel och har en ventilationsskorsten i trä. Under
taket finns ett litet loftutrymme.
Golvet är gjutet och innerväggarna klädda med putsade träullsskivor. Inredningen
utgörs av reden i trä.
POTATISKÄLLARE MED KÄLLARVIND
Sockeln är putsad och svartmålad. Källarvinden är en stolpkonstruktion klädd med slät
panel och locklistpanel. Källarutrymmet nås från den södra gaveln via en yttre och en
inre dörr i slät panel. Källarvindstaket är klätt med sinuskorrugerad eternit.
Källaren har gjutet golv, putsade innerväggar och innertak av slät panel. Källarvinden
har brädgolv.
81
ULKERÖD 1:1 SANNE S:N
6 5
2
3
1
4
NUVARANDE BEBYGGELSE
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Manhus (1893)
Äldre manhus (sent 1700-tal)
Lagårdslänga (1887)
Hönshus (cirka 1920-tal)
Vedbod och dass (cirka 1930-tal)
Jordkällare
TIDIGARE BEBYGGELSE
Husgrunder finns såväl österut och på
andra sidan gårdshöjdens krön som på
höjden sydväst om lagårdslängan.
Ulkeröd ligger en halvmil öster om Hedekas i norra Bohuslän, mellan de små sjöarna
Lersjön och Sannesjön. Gården Ulkeröd 1:1 har en areal om 124 hektar, varav 9 hektar
är åker och 73 hektar är produktiv skogsmark. Den har tills helt nyligen ägts av de tre
syskonen Kjell Sanding, Ingrid Sanding och Ragnhild Karlsson. De är barnbarn till
Elisabet Ottosson som i sin tur var syster till de fyra syskon som senast brukade gården.
Johan, Lars, Sven och Ester Ottosson föddes alla på 1880-talet och tog över gården efter
sina föräldrar. Lars Ottosson ägde gården fram till 1972. Syskonen Sanding/Karlsson
sålde gården i januari 2003.
Gården är en ensamgård. Bebyggelsen präglas av den markanta höjd öster om vägen
där de båda manhusen är belägna. Byggnaderna har en fri placering i förhållande till
varandra. Lagårdslängan ligger på andra sidan vägen, nedanför kullen, det nyare manhuset är beläget närmast kullens topp medan det gamla manhuset (bilden ovan) ligger
närmare lagårdslängan, i vinkel mot det nyare manhuset.
Utmed kullens sidor finns lövträdspartier av bland annat ek och asp. Mot kullens
topp dominerar barrskogen. Framför det nyare manhuset står en stor, beskuren hästkastanj. Vid huset finns också en lönn samt syrenbuskage, syrenhäckar och snöbärsbuskar. I trädgården växer vinbärsbuskar. Framför det äldre manhuset finns snöbärsbuskar och buskage av nyponrosor. Utmed husväggen är en rabatt anlagd och vid huset
finns även något enstaka äppelträd.
Ester skötte först hushållet. Efter hennes död tog Sven över i köket. I övrigt delade man
på arbetet och behövde ingen hjälp av arbetskraft utifrån. Mjölken gick inte till mejeri
utan blev till ost och smör. Ägg byttes mot andra varor och även skogen var en viktig
inkomstkälla.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Två manhus med vinkelställd placering avskilda från lagård genom tillfartsväg. Manhusens entrépartier, det äldre med frontonförsedd portal och det
yngre med glasad veranda, speglar förändring av stilideal under 1800-talet.
Lagårdslängan från sent 1800-tal i stolpkonstruktion med timrade djurstallar har
en för Bohuslän traditionell utformning med indragna logportar. Dessutom finns
hönhus och vedbod från tidigt 1900-tal.
82
ULKERÖD 1:1 SANNE S:N MANHUS
kök
wc
vardagsrum
sal
BOTTENPLAN
kallvind
Manhuset är uppfört i 1,5 plan på dubbel bredd. Glasverandan är förskjuten mot långsidans ena ände och vid ena
gaveln finns en utbyggd gavelingång. Grunden är utförd i
murad sten och blåmålad. Gavelfarstuns grund är putsad.
Stommen är timrad upp till nock och fasaden är klädd
med en profilerad locklistpanel med breda underbrädor.
Verandan är klädd med en profilerad spontpanel. Fönstren
är sexdelade med bruna bågar och blå foder. Garderobsfönstren är småspröjsade, stående med spetsig överdel.
Verandans fönster är småspröjsade och dess dörr är dubbel
och trespeglad.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel. Skorstenen är putsad
och färgad svart.
Köket har innerväggar av pärlspont. Spiskomplexet med
kupa och kakelklädd häll inkluderar en emaljerad vedspis.
I vardagsrum och sal finns rörspisar med hörnplacering.
En rörspis finns även i vindens gavelrum.
Tekniska installationer
Huset har från början värmts med köksspis samt rörspisar.
Rörspisarna har inte använts sedan elvärme installerades,
troligen på 50-talet. Köksspisen användes fram till 1972.
Då syskonen Sanding tog över 1972 fanns en handpump
för vatten. El har funnits åtminstone sedan 30-talet, kylskåp
fanns också 1972. Dessutom fanns skafferi i både farstu och
kök. Bröderna som brukade gården dessförinnan tvättade
inte själva utan anlitade tvätthjälp.
sovrum
ÖVRE PLAN
WC installerades i det som tidigare varit
kammare.
Spannmål har förvarats i det äldre
manhuset, aldrig i det nyare. På kallvinden finns en vävstol.
Källare saknas.
Loftplanets kallvind
Ombyggnader
Fönstren är bytta, golven isolerade, diskbänk och nya köksskåp insatta och salens innertak bytt. Spiskomplexets bakugn är borttagen. Kökets innertak har bytts av syskonen.
Glasverandan är ursprunglig men två av dess fönster bytta. Nytt tegel lades på yttertaket
1974. Sedan ägarbytet i januari 2003 har huset renoverats kraftigt.
83
LAGÅRDSLÄNGA ULKERÖD 1:1 SANNE S:N
Interiörer från fähus (överst) och stall.
TIDIGARE JORDBRUK
Två hästar, tio kor, fyra ungdjur, fem
gödsvin och 40 höns. Foderspannmål och
vall har odlats, liksom husbehovspotatis.
Uppgifter om djurbesättning härrör från
”Svenska gods och gårdar” (1943).
TEKNISKA INSTALLATIONER
Rinnande vatten har först varit handpumpat, senare trycksatt. Rörmjölkningssystem är installerat. Uppgifter om
mjölkkylning saknas.
Stall och fähus ligger i varsin ände av den långsträckta byggnaden. Däremellan finns en
parloge samt en stalloge som gränsar till stallet. Logportarna är indragna. Fähuset är en
senare konstruktion än resten av längan. Snedtäckor för täckt gödselstad respektive
vagnslider ansluter till gavlarna.
Fähus och gödselstad har gjuten grund som är vitfärgad. Lador och loge vilar på stenplint medan resterande delar har kallmurad grund. Fähus och stall är timrade, övriga
delar är stolpkonstruktioner. Fasaderna är klädda med slät panel, förutom fähusets
framsida som är klädd med locklistpanel och gavlarna som har delvis okantad lockpanel. Fähusfönstren är fyrdelade, kvadratiska mot vägen och småspröjsade bakåt.
Stallet har ett litet, liggande tvådelat fönster. I logarnas bakre väggar finns håltagningar.
I den norra gavelspetsen är en korsformig ursågning gjord.
Fähusets och gödselsnedtäckans tak är täckta med tvåkupigt tegel, övriga takfall har
belagts med trapetskorrugerad plåt.
Fähusets golv är gjutet, liksom båspallarna. Stallet har också gjutet golv medan spiltgolven är plankskonade. Stallets förrum har brädgolv.
Stallogen har ett enkelt ränne. Vid stallrännets kant mot logen finns ett hönedkast i
form av ett lutande plan. Också stora logen har enkelt ränne. Väggarna mot ladorna är
halvannan meter höga.
Den täckta gödselstaden och vagnslidret har stensatta golv.
Ombyggnader
Det är inte känt när den nya fähusdelen är uppförd. Gödselstaden taktäcktes på 1930talet, vilket skulle kunna sammanfalla med ett nytt fähusbygge. Takplåten lades på
80-talet.
stall
gödselstad
fähus
ränne
Hönedkast från stallrännet till stallogen
84
lada
loge
lada
vagnslider
loge
ränne
ULKERÖD 1:1 SANNE S:N ÖVRIGA BYGGNADER
kök
BOTTENPLAN
kallvind
ÄLDRE MANHUS
Huset är uppfört på dubbel bredd och i så gott som två plan. Till entrén, förskjuten
mot långsidans ena ände, hör en förstukvist med sadeltak, fronton markerad med profilerade lister, runda pelare och svarvade kapitäl.
Huset står på kallmurad grund eller med syll direkt mot enkel stengrund. Stommen
är timrad upp till nock och har utknutar. Konstruktionen är på loftplan delvis rundtimrad. Fasaden är klädd med omålad panel. Främre långsidan har slät panel, bakre långsidan lockpanel och gavlarna locklistpanel. Fönstren är småspröjsade, men ett sexdelat
fönster finns också. Över och under bågarna finns kraftiga solbänkar. Övre plans fönster
på långsidan löper i överkant ända upp till takfoten. I nock finns mycket små rombiska
respektive kvadratiska fönster. I den övre gavelns loftplan finns också ett par små upptagningar utan ruta. Entrédörren är dubbel och klädd med snedställd profilspontpanel.
Taket är täckt med sinuskorrugerad plåt, förutom förstukvisten som har tvåkupigt
tegeltak. Skorstenen är murad i rött tegel.
ÖVRE PLAN
Sedan tillkomsten av nya manhuset har
köket fungerat som smedja, rummen som
snickarbod och loftet som magasin.
Köket har jordgolv och innerväggar av puts på timmer. Spiskomplexets bakugn har en
välvd öppning utan lucka. Bakom eldstaden, uppe vid taket, finns ett stort torkurtag.
Rummen har brädgolv och innerväggar som är tapetserade ovanpå puts på timmer.
Dörrarna är trespeglade. I innertaken exponeras fasade bjälkar. I det ena rummet har en
järnspis monterats framför den framskjutande murstocken, i det andra finns en rörspis.
De två vindsrummen har väggar av rosafärgad puts på timmer. Närmast ytterväggarna
blir innertaket till snedtak. I det ena av rummen finns spår av en värmekälla.
På kallvinden finns spannmålsbingar och en stor trätunna. Takåsarna ligger tätt, och
under plåttaket finns takspån. Ovanpå de inredda rummen finns ett litet loft.
Gavelröstet mot nordost är rundtimrat.
VEDBOD OCH DASS (vänster)
Vedboden är en stolpkonstruktion med
stenplintgrund, klädd med slät panel.
Taket är plåttäckt. Inuti finns ett dass.
HÖNSHUS (höger)
Hönshuset har gjuten grund, betongstensstomme och putsad, vitfärgad fasad.
Fyrdelade fönster och tvåkupigt tegeltak.
Golvet är gjutet, inredning saknas.
85
HÖKÄRR 1:6 SVARTEBORG S:N
85 2
4 1
7
6
3
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1939)
2. Lagårdslänga (1956/1960)
(lada och loge/djurdel)
3. ”Lillstugan” (gäststuga) (1938)
4. ”Källarhuset”
5. Spannmålsmagasin och vedbod
(1935)
6. Verkstad, vedbod, garage m m
(delvis en rest av äldre lagårdslänga,
verkstaden uppfördes 1965)
7. Vedbod, förråd, dass
8. Garage
TIDIGARE BEBYGGELSE
Fram till 1829 låg två gårdar på platsen. Detta år flyttade den andra gården
till sitt nuvarande läge närmare stora
vägen. Dess manhus låg väster om lillstugan. Byggnad nummer 7 har troligen
hört till denna flyttade gård.
Det tidigare manhuset till Hökärr
1:6 var beläget helt nära det nuvarande, men uppfört i rät vinkel mot detta.
En tidigare lagårdslänga revs 1960.
Den var byggd i vinkel på platsen för
den nuvarande. Ett tröskhus var utbyggt
på den norra sidan. Delar av byggnad
nummer 6 utgör rester av den äldre
längan.
Ett bränneri för husbehovsbränning
har legat i det som nu är trädgård.
86
I maj 2002 sålde Sven och Viviann Johnsson på Hökärr 1:6 sina mjölkkor. Med korna
bröts en brukningstradition som Sven övertagit från sina föräldrar, vilka köpte gården
1944. Idag omfattar den 14 hektar åker och 9 hektar skog, mark som Sven och Viviann
alltjämt brukar. I fähuset har köttrasdjuren tagit kornas plats och på åkermarken odlas
spannmål och vall på den areal som inte är avsatt för bete.
Hökärr ligger vid den västra stranden av Södra Bullaresjöns södra ände, en halvmil
norr om Hällevadsholm. Bebyggelsen är belägen på en svag höjd och huvudsakligen
omgiven av betesmarker. Flera fägator, varav en kantad av stenmurar och träd i alléformation, leder från gården ut i markerna. Byggnaderna karakteriseras av fri inbördes placering. Lagårdslängan i vinkel mot manhuset avgränsas från detta av gårdsplanen framför längan samt av det trästaket, som tillsammans med stenmur och granhäck markerar
trädgårdens yttre gränser. Utmed trädgårdsgränsen växer en del träd, bland annat ask,
björk och lönn. I trädgården finns förutom prydnadsrabatter också nyponrosor, aplar
och hamlade askar. Kring manhuset löper grusgångar. Sydväst om huset finns vad som
verkar vara grundstenar efter en byggnad, kanske rester av det gårdsbränneri som sägs
ha legat här.
Makarna Johnsson har alltid delat på lagårdssysslorna, men Sven sköter i princip alla
traktorarbeten. Viviann arbetar inomhus, men deltar i hö- och skördearbetet. De två
barnen deltog också i gårdens bruk då de fortfarande bodde hemma. Man har under
åren i liten utsträckning tagit hjälp av arbetskraft utifrån. Den hjälp som man anlitat
har rört skördetröskning och halmpressning.
Från gården har sålts mjölk till mejeriet samt slaktdjur till slakteriet. Skogen har
utgjort ett ekonomiskt komplement.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Hökärr 1:6 är ett aktivt jordbruk med djurhållning. Manhus och lagårdslänga
har vinkelställd placering. Manhuset från 1939 med traditionell plan på dubbel bredd och tidstypisk enkel fasadutformning representerar tillsammans med
lagårdslängan av höghustyp från sent 1950-tal jordbruksbebyggelse från
1900-talets mitt. Stenmurar, fägator och ett äldre källarhus som troligtvis nyttjats
som bak- och bryggstuga ger gården kontinuitet.
HÖKÄRR 1:6 SVARTEBORG S:N MANHUS
kontor
kök
vardagsrum
wc
hall
BOTTENPLAN
gästrum
Manhuset på dubbel bredd och 1,5 plan är försett med en frontespis på vardera långsidan, en entré med litet entrétak centralt på västra långsidan samt en utbyggd farstu på
norra gaveln. Sockeln är utförd i räthuggen sten. Stommen består av stående plank.
Fasadpanelen är en vit locklistpanel med mjukt fasade listkanter. Entrétaket bärs upp
av runda stolpar i trä. Till båda entrétrapporna hör trappstänger av järnrör. Fönstren är
odelade på en, två eller tre lufter och har släta, blåmålade foder. Den dubbla källardörren i snedställd bred profilerad spontpanel ger ett äldre intryck.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel.
På övre plan exponeras de ursprungliga trägolven. Innerdörrarna är genomgående släta.
I vardagsrummet finns en öppen spis.
Byggandet
Byggmästare var byggnadssnickare Karl
Dahl från Skulestad. Ritningar till planlösning och kökets inredning utfärdades
av konsulent Fröman vid Hushållningssällskapet.
”frontrummet”
sängkammare
”arbetsrummet”
hall
badrum
ÖVRE PLAN
Kontoret på bottenplanet var tidigare
Svens föräldrars sovrum. Sängkammaren
och arbetsrummet på övre planet har
tidigare varit de två barnens rum.
Arbetsrummet har varit inrett som kök.
Övre plan var inrett för boende redan
från husets uppförande.
I källaren finns pannrum, vedrum,
potatiskällare, skafferi, dusch och toalett
samt förrådsrum för frysbox.
Tekniska installationer
Huset har uppförts med köksspis för ved
samt centralvärmepanna i källaren.
El och rinnande vatten har varit installerade sedan husets uppförande, liksom
badrum. WC installerades 1962.
Tvättmaskin och frysbox köptes 1961,
kylskåp tidigare. Ett skafferi finns i den
utbyggda farstun.
Ombyggnader
Köksspisen togs bort 1966, köksinredningen är delvis bytt. Samtliga golv har
från början varit fernissade brädgolv. Nya
skivor har satts i innertaken, vilka tidigare
var pappspända.
87
LAGÅRDSLÄNGA HÖKÄRR 1:6 SVARTEBORG S:N
JORDBRUK
Föräldragenerationen hade två hästar,
sju-åtta kor plus rekrytering, får, höns
samt ett par grisar. Man odlade fodersäd, brödsäd och potatis för de egna
behoven. Dessutom fanns mark avdelad
för vallodling och för bete.
Svens och Vivanns jordbruk har inkluderat omkring 20 mjölkkor samt höns.
Åkerarealen har kompletterats med ett
tiotal hektar sidoarrenden. På åkermarken har fodersäd, vall och potatis
odlats. Betesmarker har förstås utgjort
en del av arealen. Traktor införskaffades 1958.
Logdel och djurdel utgör vardera ungefär halva lagårdslängans längd. Grunden är gjuten
och djurdelen har väggar av betongstensblock. Logdelen är en regelkonstruktion.
Djurdelen är putsad och infärgad i vitt, medan logdelen och rännet har fasad av locklistpanel mot gården och slät panel på gavlar samt bakre långsidan. Djurdelens fönster
har tidstypiska, tvådelade bågar. Karaktäristisk är också logens skjutport i trä.
Taket är belagt med sinuskorrugerad eternit. En ventilationsskorsten från fähuset
mynnar på taket.
Fähuset
INFLUENSER
Längan uppfördes efter ritning.
Byggnadsbidrag beviljades under förutsättning att byggnaden uppfyllde
Lantbruksnämndens normer.
OMBYGGNADER
Hästspiltorna togs bort omkring 1965,
samtidigt som kortbås inreddes. Skulltorkarna byggdes i början av 70-talet.
Djurdelen har gjutna golv och putsade innerväggar. Djurplatserna har kortbås med
främre barriär i trä eller metall. Hörännet är utrustat med skulltork. Ovanför foderrummet med sin kvarn finns en havrebinge.
Logdelen har gjutet golv. Väster om loggenomfarten finns en hölada i golvplan, försedd med skulltork. I nock löper en hissbana för hö. Hissen, som är ursprunglig, är försedd med gripklo för löshö. Hissanordningen kompletteras av en höfläkt med rör.
ränne
lada
fähus
loge
hönshus
foderrum
mjölkrum
ränne
På gården benämnes fähusdelen ”lagård”.
Hönshuset
88
Nyttjande
Hö förvaras som löshö på rännet samt i logdelens lada. Ladan fylls först. Höet tas upp
med en självlastarvagn som sedan töms med hjälp av den kloförsedda höhissen. Spillet
blåses sedan upp med höfläkten.
Tröskverk användes fram till mitten av 70-talet. Det var uppställt på logen. Halmen
blåstes tidigare upp på rännet eller lades på logen. Numera läggs den upp pressad.
HÖKÄRR 1:6 SVARTEBORG S:N ÖVRIGA BYGGNADER
kök
”LILLSTUGAN” (GÄSTSTUGA)
Lillstugan är byggd i ett plan med loft. Den har gjuten grund med spritputsad sockel.
Fasaden är en locklistpanel med likadana välvda lister som hos manhuset. Förstukvistens
tak vilar på fyrkantstolpar med fasade kanter. Fönstren är odelade på två eller tre lufter.
Det karaktärsskapande valmade taket är klätt med tvåkupigt tegel. Här finns två små
kupor med lunettfönster.
Huset uppfördes som undantagsstuga för
förre ägaren Hugo Brunzelius mor.
Samtliga golv är klädda med linoleummatta. Dörrarna är femspeglade.
Hallen har innerväggar och innertak i fasspont. Här finns en liten skrubb samt en
garderob.
Köket har bröstningspanel i krysspont och innertak i vit fasspont. Spisarrangemangets
front samt väggen bakom spisen är kaklade.
Rummet har pappspänt tak och värms av en järnkamin.
SPANNMÅLSMAGASIN OCH
VAGNBOD
Byggnaden vilar på enkel stengrund
utmed västra långsidan, och i övrigt på
gjutna stenplintar. Stommen är en stolpkonstruktion, fasaden klädd med locklistpanel med spetssågade paneländar
i övergången till gavlarnas röste. Fönstren är tvådelade på två lufter med gröna
bågar, på spannmålsloftet finns gröna
kvadratiska ventilationsluckor. Taket är
belagt med enkupigt tegel.
”KÄLLARHUSET”
Byggnaden är placerad över en brant sluttning. Den östra delen är uppförd direkt mot
berg, medan källardelen har en murad stengrund. Stommen är timrad men den östra
gaveln är en stolpkonstruktion. Fasadpanelen är en locklistpanel med inklädda utknutar. Fönstren är fyrdelade, förutom den västra gavelns fönsterbåge som är småspröjsad.
Dörren i slät panel har ett ålderdomligt utseende med smidd spik och låsmekanismen
innefattad i ett trästycke. Taket är belagt med enkupigt tegel, skorstenen murad i tegel
och försedd med krona. På taket finns en vindflöjel i form av en tupp.
Båda våningarna har brädgolv. En torkanläggning för spannmål är installerad
på loftet.
De två östra rummen har berget som golv, medan det västra rummet har ett brädgolv
med lucka till källaren. Timmerväggarna är nakna, innertak saknas. I det mittersta rummet finns en eldstad murad med stenhällar i botten och väggar av putsad, rödmålad
sten. Rökkanalen är också murad i sten. I rummet finns också en handkvarn av två
runda kvarnstenar, monterade i en trälåda.
89
AMUNDERÖD 1:4 FOSS S:N
1 5,6
4
2
3
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1841)
2. Lagårdslänga (fähus 1930, loge och
lador okänd ålder)
3. Spannmålsmagasin (tidigare stall och
fähus, ombyggt på 1930-talet)
4. Vedbod (1925)
5, 6. Tvätthus (1970-tal), dass (okänd
ålder)
Amunderöd 1:4 ligger innanför Gullmarsfjorden i Munkedals kommun i mellersta
Bohuslän och omfattar sex hektar mark, varav fyra hektar åker och ett hektar produktiv
skogsmark. Gårdens manhus är beläget på en bergshöjd med barrskog i fonden mot
norr. Lagårdslängan och spannmålsmagasinet ligger omedelbart nedanför det branta
berget och står man vid manhuset är dessa byggnader helt dolda. Invid gården rinner en
liten bäck.
Manhuset är omgivet av stora askar, och bland trädgårdens växter återfinns nyponrosor, snöbärs- och syrenbuskar. Tidigare fanns här också gamla aplar. Grönsakslandet
anlades hellre i en åkerkant än i själva trädgården. Lite avskilt nere vid bäcken ligger
tvätthuset och dasset.
Gården har gått i släkten i åtminstone tre generationer. Idag bebos den av Allan
Karlsson. Han har brukat gården tillsammans med brodern Bertil, som avled 1990. De
övertog gården efter sina föräldrar, liksom fadern en gång gjort.
När bröderna växte upp deltog de båda i jordbruket. Modern var knuten till hushållsarbetet, men deltog också i jordbruket vid höbärgning med mera. Arbetskraft utifrån
har inte anlitats, varken under föräldrarnas eller brödernas tid som brukare. Föräldrarna
bodde kvar på gården så länge det var möjligt, också efter det att bröderna övertagit gården 1960. Det kom att bli Bertil som skötte köket i brödernas gemensamma hushåll.
Från gården har sålts slaktdjur (kalvar och kor) och en del skog, mest under brödernas tid. Mjölk såldes först från och med 60-talet. Mycket fisk drogs upp från fjorden,
men mest till husbehov.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Utmärkande för Amunderöd 1:4 är det högt belägna manhuset från 1840-talet
med äldre ekonomibyggnader i lägre terräng. Manhuset, ett äldre dubbelhus
med fyrdelad plan och lagårdslängan med rundtimrad parloge och långskygga
har tidstypiska karaktärsdrag för Bohuslän. Av särskilt intresse är spannmålsmagasinet vilket före 1930 fungerat som en fristående fähus- och stallbyggnad.
Inga bevarade fristående fähus är för övrigt kända i Bohuslän.
90
AMUNDERÖD 1:4 FOSS S:N MANHUS
sovkammare
kök
rum
sovkammare
BOTTENPLAN
Manhuset är uppfört på dubbel bredd och i ett plan med loft. Grunden är utförd i
murad, huggen sten, stommen är timrad. Fasaden är klädd med locklistpanel, delvis
med profillist. Den utbyggda verandan eller farstun har tandsågad takfot. Verandans
fönster består av sammanställda sexdelade bågar. Övriga fönster är sexdelade på två lufter, har röda bågar och vita foder. På ena gaveln finns ett fyrdelat kvadratiskt fönster i
loftplan. Taket är belagt med tvåkupigt tegel. Skorstenen är i tegel och har utkragande
övre del.
Interiör med brädgolv som delvis är linoleum- och masonitklädda. Rummets golv är
målat i ett rutmönster i brunt och gult. Målningen har utförts av Allans far Hildebrand
Karlsson. Innertaken är i pärlspont. I sovkamrarna finns rörspisar.
Ombyggnader
Vindstrappan flyttades år 1925. Loftplanet nåddes tidigare utifrån, trappan började vid
främre långsidan. Samma år murades också murstocken om i sin helhet, och i samband
med detta revs spiskomplexet. Murningen utfördes av “murar-Herman” i Röd.
Yttertaket byttes 1954, tidigare låg här ett enkupigt tegeltak.
Tekniska installationer
De ursprungliga värmekällorna utgörs av kökets spiskomplex, rivet 1925 till förmån för
bildens spisarrangemang, samt de två rörspisarna. Bakugnen vette i det äldre spiskomplexet mot sovkammaren, och här fanns också en spiskupa. Sedan omkring fem år tillbaka använder Allan flyttbara radiatorer för direktverkande el. Rörspisarna används
sedan ett tiotal år tillbaka inte längre.
Rinnande vatten finns inte indraget utan hämtas bakom huset dit en rörledning från
bergssluttningen transporterar vatten med självtryck. Elektricitet drogs in 1942, kyl och
frys kom på 1950-talet. Tvätt sker i tvätthuset, tidigare värmdes vatten på spisen för
tvätt utomhus.
ÖVRE PLAN
Sovkammaren framför köket var barnens
sovrum, och har fortsatt att vara Allans
och Bertils sovrum. Den andra sovkammaren var farfars rum innan det övertogs av brödernas föräldrar. Rummet
diagonalt från köket har inte varit förbehållet gäster utan använts också till
vardags.
Vinden är oinredd. Här förvarades
spannmål i bingar innan magasinet tillskapades.
91
LAGÅRDSLÄNGA AMUNDERÖD 1:4 FOSS S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Allan och Bertil har haft åtta kor, ett par
kalvar, två-tre grisar samt ett femtiotal
höns.
Spannmål odlades för djurfoder och
brödsäd. Dessutom odlades vall till hö
och potatis för husbehov. Traktor köptes
1967. Dessförinnan hade man två hästar
och ett par kor färre.
Djurhållningen upphörde 1990.
OMBYGGNADER OCH
TEKNISKA INSTALLATIONER
Utbyggnaden bakåt utfördes av fadern
tidigare än Allan kan minnas. Anledningen var utrymmesbrist. Vagnboden
tillkom på 1920-talet. Tidigare låg
halmtak på den äldre delen av längan.
Detta lades om av fadern. Fähusdelen
tillkom 1930.
Vatten drogs in i fähuset på 1970talet (självtryck). Mjölken har kylts i
brunn och senare i kylaggregat från
mejeriet. Man har alltid handmjölkat.
Interiöra rester av halmtak. Ladan mot nya
fähuset.
92
Loge och lador utgör den äldsta delen av längan och har långskygga utmed framsidan.
Fähusdelen ligger helt intill den äldre delen, men är inte konstruktivt sammanbyggd
med denna.
Den äldre delen har kallmurad grund eller enkel stengrund. Fähuset har grund av
delvis murad, huggen sten. Logen samt ladan mot fähuset är rundtimrade, medan den
andra ladan samt vagnboden är stolpkonstruktioner. Fähuset är timrat.
Den äldre delens skygga är utförd i slät panel. Baksidans fasad samt väggen innanför
skyggan utgörs av en okantad lockpanel. Logporten är dubbel med en större och en
mindre halva, den mindre även horisontellt delad. Fähuset har småspröjsade fönster och
dörrar i slät panel. Taken är till största delen belagda med tvåkupigt tegel.
Djurdelens golv, båspallar, spiltor och foderbord är gjutna. Kornas fodergrindar är av
trä. Ladan närmast fähuset är glest rundtimrad, den andra ladan är en stolpkonstruktion. De båda ladorna har endast något lägre golvnivå än logen. Ovanför logen med
sina ofullständigt bilade väggar finns ett enkelt ränne. Skyggan är försedd med brädgolv.
vagnbod
lada
loge
lada
fähus och stall
ränne
ränne
Nyttjande
Fram till 1930 fungerade det nuvarande spannmålsmagasinet som fristående stall och
fähus. Följande uppgifter gäller användandet efter det att det nya fähuset har uppförts.
Hö förvarades på rännet och i ladorna. Höejektor inköptes 1942, då elektriciteten
kom till gården. Sädesnekar förvarades i båda ladorna, och man tröskade på logen. En
liggande hästvandring fanns permanent uppställd framför logen. Denna användes fram
till elektricitetens inträde. Ett stifttröskverk byttes så småningom mot ett större tröskverk av fabrikatet “Dania”. Halmen lades i den timrade ladans bakre utbyggnad samt på
vagnbodsrännet. Även den främre långsidans skygga användes för halmförvaring. Man
hade inte halmfläkt.
Kropparna efter slaktade djur hängdes på en stege och styckades sedan i manhusets kök.
AMUNDERÖD 1:4 FOSS S:N ÖVRIGA BYGGNADER
mjölkrum
förråd (f d fähus)
(f d stall)
spannmålsmagasin
Fähusdelen och mjölkrummet har gjutet
golv, stalldelen har jordgolv.
SPANNMÅLSMAGASIN, MJÖLKRUM OCH FÖRRÅD
Byggnaden vilar på en kallmurad grund. Fähusdelen är timrad, medan stalldelen är
utförd i stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med ljusröd locklistpanel. I fähusdelen
finns kvadratiska, småspröjsade fönster med vit båge och foder, och i loftgaveln finns ett
fyrdelat kvadratiskt fönster. Taket är belagt med enkupigt tegel.
Ombyggnader
Även stalldelen var ursprungligen timrad. På 1930-talet skapades spannmålsloftet
genom att byggnadens tak höjdes. Detta arbete utfördes av “Krans-Axel”.
VEDBOD
En stolpkonstruktion med grund av kallmurad sten. Ljusröd lockpanel med bortre
gaveln utförd av okantade lock. Pulpettak
belagt med såväl enkupigt som tvåkupigt
tegel.
TVÄTTHUS OCH DASS
Tvätthus på kallmurad grund och med
fasad av liggande panel. Dörr i slät panel.
Enkupigt tegeltak. Dass med pulpettak.
93
KNUTSVIK 1:1 ASKUM S:N
4 3
2
1
5
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1870-talet)
2. Lagårdslänga
3. ”Lilla huset” - sommarkök
(nu gäststuga)
4. Vedhus (tillkommet före 1898)
5. Garage (1925)
TIDIGARE BEBYGGELSE
I backen snett ovanför manhuset finns
stenar vilka tolkas som rester av en husgrund. En tredjedel av ”lilla husets”
längd har utgjort förstuga till ett äldre
hus. Vid sidan om vedhuset fanns tidigare ett hönshus som var uppfört 1956.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Knutsvik 1:1 är en ensamgård belägen inom det bohuslänska granitområdet. Manhus och lagårdslänga
är skilda åt av infartsväg. Lagårdslängan med djurstallar i huggen
granit vittnar om stenhuggerinäringens betydelse under årtiondena runt
sekelskiftet 1900. Bostadshusets
nuvarande utformning utgör exempel på ombyggnader i funktionalismens anda kring 1900-talets mitt.
94
Ett vittnesbrev nedtecknat en dag i början av oktober 1338 omnämner gården Knutsvik. Detta är en av de äldsta existerande vittnesbörderna rörande gårdar i Sotenäs kommun. Knutsvik 1:1 av idag är beläget i en västsluttning som sträcker sig ner mot en
vik av Örnefjorden. Gården, som idag ägs av Gerd Linderoth har omfattat 87 hektar
mark varav sju hektar åkermark, men är sedan 1986 avstyckad. Gerds farfar köpte den
1898 och den kom sedan att gå i arv till hennes far. Markerna är steniga och såväl farfadern som den tidigare ägaren arrenderade ut bergsområdena till stenhuggeriverksamhet.
Lagårdslängan bär med fähus, potatiskällare och hönshus i huggen granit också spår av
den lokala stenindustrin. Föräldrarnas jordbruk upphörde under tidigare delen av 1960talet och i samband med detta arrenderades jordbruksmarken ut.
Knutsvik 1:1 utgör ett eget hemman och har således inte utgjort en del av en bybebyggelse. Gården har varit skattesatt till 1/2 mantal. Manhus och lagårdslänga är placerade parallellt med varandra. Mellan dem löper uppfartsvägen som sedan övergår i en
brukningsväg och fortsätter upp genom de betesmarker som finns ovanför gården. ”Lilla
huset” och vedhuset är uppförda i närheten av manhuset medan garaget återfinns framför lagårdslängan. I höjd med manhusets framkant löper en terrassering i såväl huggen
sten som sten av naturform. Invid manhuset leder stentrappor upp till den del av trädgården som ligger ovanför terrasseringen. Kring verandatrappan samt i trädgårdens övre
del är blomsterrabatter anlagda. Utmed uppfartsvägen finns ett grönsaksland och ovanför huset växer några aplar. Bakom manhuset har tidigare funnits stora lövträd.
Gerds far arbetade i jordbruket och modern i hushållet samt på åkrarna i mån av tid.
Maskinmjölkningen var också i huvudsak faderns uppgift. Innan mjölkmaskinens
inträde på 20-talet mjölkade farfars och farmors döttrar. Gerds mor hade i slutet av 30talet hjälp av en ”pigetös”, d v s en flicka som nyss konfirmerats och nu sökte arbete. På
1940- och 50-talen lejde man kvinnlig arbetskraft per timme eller dag. Också i jordbruket hade man dagsverkare. På somrarna tog fadern vissa perioder hjälp av en ”hôling”,
alltså en tonårspojke. ”Badgästepojkar” hjälpte gärna till i höskörd, ärtskörd och annat
och många stenhuggarfruar deltog också i ärtskörd samt potatis- och bönplockning.
På farfaderns tid användes mjölken till största delen i hushållet, där man var tio personer plus arbetskraft. Man kärnade ofta smör av den separerade mjölken. Ost ystades
mer sällan. En del mjölk såldes också till folk runtomkring. Under stenhuggeriets dagar
låg många utländska fartyg i Örn, och besättningen köpte mjölk på gården. På Gerds
föräldrars tid såldes mjölken till mejeriet i Hunnebostrand. Ärtor såldes till Ellös och
bönor till en konservfabrik på Bohus-Malmön. Säden maldes i kvarnen i Askum.
KNUTSVIK 1:1 ASKUM S:N MANHUS
farstu
kök
”stora rummet”
BOTTENPLAN
tambur
”tv-rummet”
”lilla rummet”
veranda
”pojkarnas rum”
wc/
dusch
bastu
Manhuset är uppfört på dubbel bredd och i 1,5 plan. På ena långsidan finns en framdragen frontespis ovanpå en (numera helt inbyggd) veranda. På ömse sidor om verandan löper altaner ända ut till långsidans respektive ändar. Vid ena gaveln finns en trappfarstu.
Grunden är utförd i murad, huggen granit. En trappa i sten leder upp till den centrala verandaentrén. Stommen är timrad och fasaden klädd med vita eternitplattor förutom den bakre långsidan, vilken fortfarande exponerar den ljusa, profilerade locklistpanelen.
Fönstren är odelade på två eller tre lufter och delvis placerade över hörn. Somliga
bågar är moderna med två eller tre delningar och pivothängning. Garderobsfönstren är
odelade och nockfönstret triangulärt och tredelat. Källarfönstren är odelade på två lufter. Samtliga fönster är rödmålade.
Till verandan hör tre dubbeldörrar utförda i gulmålad dekorpanel med en odelad ruta
i var dörrhalva. Källardörren är placerad snett under verandan. Den är en dubbeldörr i
fernissad dekorpanel. Farstudörren är modern.
Taket är på framsidan täckt med betongtegel och på baksidan med röd trapetskorrugerad plåt. Taktassarna är dekorativt sågade. Skorstenen är murad i rött tegel.
Tekniska installationer
Ursprungliga värmekällor har varit vedspis i köket, kakelugn i ”stora rummet” och
kamin i ”tv-rummet” samt i gavelrummet och frontrummet på övre plan. Sedan 40talet finns centralvärme med panna i källaren.
Tiden för installation av vatten är inte känd. Elektricitet drogs in 1919 och telefon
1925. WC och badkar installerades 1965. Innan dess hade man badat i källaren.
Tvättmaskin köptes under 70-talet, tidigare hade man använt tvättgryta i källaren.
Ombyggnader
Veranda och frontespis byggdes av Gerds farfar Edvin Johansson omkring år 1910.
Balkongerna på ömse sidor om verandan tillkom samtidigt. Tillbyggnaden var från början utförd i schweizerstil med mycket snickarglädje. Dagens tredelade fönsterbågar sattes
in på 40-talet. Vid samma tid genomfördes även en interiör renovering då bland annat
köksinredningen byttes och en stor upptagning gjordes mellan lilla och stora rummet.
Den inre källartrappan tillkom under 40- eller 50-tal. Gavelfarstun har tidigare varit
lägre och därför troligen inte inkluderat en trappa till övre plan. Fasaden eternitkläddes
på 60-talet. 1985 byttes köksinredningen åter och 1994 lades dagens parkettgolv.
”frontrummet”
ÖVRE PLAN
”Tv-rummet” benämndes tidigare ”vardagsrummet”. Detta rum användes som
sovrum för ensambarnet Gerd och hennes föräldrar. ”Stora rummet” var ett
finrum. På farfaderns tid fanns bakugn
i källaren. Längre fram i tiden har man
bakat såväl i köket som under sommarhalvåret i ”lilla huset”. ”Gången” var det
tidigare namnet på tamburen.
”Frontrummet” på övre plan kom att
bli Gerds flickrum. Benämningen ”pojkarnas rum” härrör från tiden för Gerds
fars uppväxt då de fyra pojkarna i syskonskaran bodde i detta rum. Flickorna
sov i den intilliggande lilla skrubben.
Den långa garderoben längs med motsatt vägg kallades ”långe skrubben”.
Gerd tror att drängen på farfaderns
tid bodde i denna skrubb och att pigan
bodde i köket. På övre plan har dessutom funnits en kallvind. Gerd kan inte
minnas att övre plan har använts för
spannmålsförvaring.
Innanför källardörren finns yttersta
(”udore”) källaren, vilken tidigare nyttjades som sommarkök för tvätt, grovarbeten och vedförvaring. Bakugnen matades
från yttersta källaren, men degen bakades ut i inre (”inore”) källaren, där också
en liten syltkällare fanns.
95
LAGÅRDSLÄNGA KNUTSVIK 1:1 ASKUM S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Gerds föräldrar hade sju kor och två
hästar. (På farfaderns tid fanns tre
hästar eftersom man körde ut sten från
brytningen i bergen.) Dessutom fanns
tre får, ett trettiotal höns och några
grisar. Man odlade havre, potatis, vete,
ärter och åren 1950-1955 även bönor.
Dessutom odlades rovor till djuren. Man
hade aldrig egen traktor, men så småningom började man leja traktor för
plöjning, harvning och sådd. På senare
år lejde man även skördetröska.
BYGGANDE & OMBYGGNADER
Längan fanns då Gerd Linderoths farfar
Edvin Johansson tog över gården 1898.
En snedtäcka använd för redskapsförvaring fanns tidigare på långsidan
mot landsvägen. Gödselstaden revs på
1960-talet. Längans tak belades med
plåt 1981 och 1993.
Lagårdslängan har indragna logportar och långskygga utmed ladornas framsida. Tröskhus och mjölkrum är utbyggda i form av snedtäckor. Invid körhuset finns även ett dass.
Grunden är utförd i huggen, kallmurad sten. I längans ena ände är sockeln hög och
här inryms i ett slags källarplan hönshus och potatiskällare. I en del av långskyggan
inryms ett fårhus. Utrymmet under logarna är öppet medan ladornas golv löper utmed
marken.
Fähuset är utfört i huggen, murad sten. Stallet är timrat framåt (mot gårdsplanen)
medan den bakre väggen består av räthuggen sten. Logarna är utförda i timmer som är
skrätt in mot själva logen. Logen närmast vagnboden har bakre vägg i stolpkonstruktion. Ladorna är rundtimrade. Ladan närmast stallet har gles timring framåt och bakåt
och den bakre timmerväggen löper halvannan meter innanför ytterväggens panel. Ladan
närmast redskapsboden är glest timrad endast framåt. Timret har gott om äldre urtag.
Redskapsboden samt snedtäckorna är utförda i stolpkonstruktion.
Fasaden är klädd med slät, faluröd panel. Fähuset har fyrdelade kvadratiska samt tvådelade liggande fönster. I stallet finns liggande tvådelade fönster. I övrigt finns såväl sexdelade som fyrdelade kvadratiska och tvådelade liggande fönster. Samtliga är vitmålade.
I gavlarna och hönshuset finns ett antal luckor målade i ljusblått och med vit omfattning. Även gödselluckorna är ljusblå med vit omfattning.
Logportarna är dubbla med den ena porthalvan vertikalt delad under mittlinjen.
Även dörrarna till tröskhus och redskapsbod är dubbla. Samtliga dörrar är blåmålade,
ibland med vit omfattning.
Taket är täckt med röd trapetskorrugerad plåt.
Fähuset har gjutet golv med gödselrännor. Stenväggarna är vitkalkade och delvis putsade. Fodergrindarna är gjorda i trä och båspallarna är gjutna. Här finns också vattenkoppar i gjutjärn. Ett litet utrymme har avdelats för mjölkmaskinen.
Stallet har golv av stenhällar som delvis gjutits över. Spiltorna är delvis plankskodda.
I väggen mot logen finns luckor för utfodring. I stallet finns också en äldre elmotor vars
remtransmission löper in på logen.
Logen invid stallet har öppning såväl mot rännet som mot den intilliggande ladan.
Väggarna är slätbilade. Till logen hör ett enkelt ränne. Ladorna har golv av lockpanel
och här finns dörröppningar mot långskygga respektive körhus. Redskapsboden har slätt
brädgolv liksom dess loft. På loftet är ett rum avdelat och delvis inklätt med plåt.
Hönshuset har gjutet golv och innerväggar av vitkalkad, delvis putsad sten. Potatiskällaren har gjutet golv med upphöjda avsatser. I taket finns en lucka.
96
KNUTSVIK 1:1 ASKUM S:N LAGÅRDSLÄNGA
ränne
spannmålsloft
stall
fähus
loge
lada
fårhus
mjölkrum
loge
lada
tröskhus/
vagnbod
redskapsbod
dass
Nyttjande
Höet lades i ladorna. På 50-talet skaffade man ejektorfläkt för att blåsa det upp på rännet. Gerds farfar Edvin hade ett stifttröskverk som drevs av den hästvandring som var
belägen i tröskhuset. En elmotor kom senare att avlösa hästarna som tröskverkets drivkälla. Vid slutet av 30-talet köpte Gerds far ett halvrensande tröskverk tillsammans med
två andra bönder. Från sin barndom minns Gerd att tröskverket stod på logen närmast
redskapsboden och att halmen blåstes upp på rännet med hjälp av fläkt och rör.
Spannmålen förvarades på loftet ovanför redskapsboden, men även i själva redskapsboden. Då vandringen upphört att göra tjänst kom tröskhuset, ”skjulet”, att användas
för redskaps- och vagnsförvaring.
Mjölkmaskin införskaffades troligen i slutet av 1920-talet. Mjölken kyldes i mjölkhusets bassäng.
Fähuset benämns ”lagård”, medan fårhuset
heter ”söhus” och mjölkrummet har namnet
”mjölkhus”.
ÖVRIGA BYGGNADER
”LILLA HUSET” (F D SOMMARKÖK, NU GÄSTSTUGA)
Grunden är utförd i huggen sten, stommen en stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med
en ljusmålad locklistpanel. Fönstren är moderna, odelade och vita med röd omfattning.
Taket är belagt med enkupigt tegel. Här finns en skorsten i rött tegel.
GARAGE
Byggnaden är en stolpkonstruktion med
grund av huggen sten. Fasaden är klädd
med slät faluröd panel. Porten är dubbel.
Taket är täckt med enkupigt tegel.
En tredjedel av byggnaden har en gång
utgjort förstuga till ett äldre hus. Omkring
1940 byggdes ”lilla huset” till och försågs med rinnande vatten, slask och spis.
Funktionen kom sedan att bli sommarkök.
1984 inreddes byggnaden till gäststuga.
VEDHUS
Byggnaden är en stolpkonstruktion med
grund av huggen sten samt sten i naturform. Fasaden är klädd med slät panel.
Dörren är dubbel. I fasaden finns även en
lucka. Byggnaden har pulpettak täckt med
enkupigt tegel. Inuti finns jordgolv.
97
NÄVERKÄRR 1:2 BRO S:N
25 6
34 1
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1700-talets mitt)
2. Lagårdslänga (i sin grund samtida
med manhuset)
3. Spannmålsmagasin (1800-talets mitt)
4. Vedbod och förråd (nyuppförd på
grund från 1700-talets mitt)
5. Snickarbod (uppförd omkring 1940
på äldre grund)
6. Traktorgarage (1959)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Gården har med dagens manhus och
lagårdslänga legat utmed fägatan sydväst om det nuvarande läget. Den flyttades till dagens plats på 1700-talet.
En fristående länga innehållande
loge, två lador samt vagnbod har funnits på platsen för traktorgaraget.
Logen var utförd i kluvet timmer så att
väggarna blev släta mot logen. Ladorna
var helt rundtimrade. Längan uppfördes
av Karl-Bernhards och Ingeborgs mormors far. Byggnaden revs på 1940-talet.
Man återanvände takkonstruktionens
saxar samt portarna då man uppförde
den nuvarande längans ladvinkel.
En väderkvarn har funnits, möjligen
har den legat längs fägatan på kullen
ovanför den gamla tomten.
Grunden efter en smedja skall finnas
vid uppfartsvägens delning strax norr
om lagårdslängan. Till gården har också
hört en skvaltkvarn och en linbastu för
lintorkning samt maltbryggning.
98
Längst ute på Härnäset i Lysekils kommun, mindre än en kilometer från havet ligger
gården Näverkärr. Området runt gården är naturreservat och präglas av ädellövskog.
Också kring den bördiga åkermarken växer ridåer av lövträd. Till Näverkärr 1:2 hör
128 hektar mark, varav 17 hektar är åker. Gården bebos av syskonen Karl-Bernhard och
Ingeborg Benjour. Efter att ha haft en besättning mjölkkor fram till några år in på 70talet är driften nu sedan många år inriktad mot spannmålsproduktion. En del av åkermarken betas av grannens kvigor och en del är lagd i EU-träda.
I arkivhandlingar kan släktens historia på gården följas tillbaka till 1500-talet.
Syskonen Benjour övertog gården efter föräldrarna 1958. Dessa hade då brukat gården
sedan 1924.
Näverkärr har alltid varit en ensamgård, skattesatt till 1/4 mantal. Gårdens bebyggelse
har en utsträckt karaktär. Manhus och lagårdslänga ligger tydligt åtskilda genom avståndet mellan dem, spannmålsmagasin och snickarbod återfinns utmed gårdens uppfartsväg, medan vedboden ligger vid vägens slut, i höjd med manhusets gavel. Manhusets
trädgård omges i söder av stora ädellövträd, däribland ask, lind och hästkastanj. Utmed
manhusets hela norra långsida löper en stenmur längs vilken det växer en snöbärshäck.
Söder om manhuset finns en fruktträdgård. Hela trädgården är anlagd i en sluttning
bestående av en snäckskalsbank, vilket utgör en svårodlad jordmån.
Fram till 1932 arbetade och bodde en dräng på gården. Han och syskonens far arbetade
med utomhussysslorna. Efter 1932 gick modern mer med i utomhusarbetet. Det var
oftast hon som mjölkade. Barnen deltog också i jordbruksarbetet, och det fanns gott om
stenhuggare i trakten som kunde låta sig tecknas för ett dagsverke. Höskörden var ett
tillfälle då man behövde hjälp utifrån.
Från gården såldes smör, vete och havre till Bohus-Malmön. Man sålde även ull.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Gården Näverkärr är belägen inom naturreservat ytterst på Härnäset. Utmärkande för Näverkärr 1:2 är det två våningar höga manhuset på dubbel bredd
från 1700-talet, en byggnadskategori som i Bohuslän uppfördes under och strax
efter 1700-talets inkomstbringande sillperiod. Lagårdslängan med delar från
1700-talet, övriga uthus samt stengärdesgårdar och fägator förstärker gårdens
ålderdomliga karaktär.
NÄVERKÄRR 1:2 BRO S:N MANHUS
skafferi
sovrum
kök
matrum
sovrum/
kontor
BOTTENPLAN
Manhuset är uppfört i två våningar med en entré centralt på långsidan mot nordväst
samt en utbyggd farstu på den ena gaveln. Byggnaden vilar på en delvis putsad grund
murad av oregelbunden sten. Stommen är timrad upp till nock och har utknutar.
Fasaderna är klädda med en locklistpanel där varje list har dekorerats med två längslöpande, tunna skåror. Närmast sockeln löper en vattbräda. Knutarna är panelinklädda.
Bottenplanets fönster är småspröjsade medan övre planet har korspostfönster med
tvådelad nedre ruta. Nockfönstren är småspröjsade. Samtliga fönster har vita bågar och
brun omfattning. Långsidans entrédörr har överljusfönster och omges av sparsmakat
utsmyckade träpelare.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel. Farstun har tak av sinuskorrugerad eternit.
Ombyggnader
Murstocken har murats om flera gånger. Troligen har övre planets kök tillkommit i samband med en sådan ommurning på 1800-talet. Senast murades skorstensstocken om år
1953 och i samband med detta togs även kökets äldre spiskomplex bort. Dess mått var
tre gånger tre meter och det innehöll järnspis, bakugn, häll och en kupa med stor rökkanal. Samma år togs också husets kakelugnar bort och kökets innertak byttes.
Tekniska installationer
Huset värmdes ursprungligen genom kökets eldstad samt kakelugnar i alla rum. Kakelugnarna användes ända fram till 1958, då vanligen med en kamin monterad framför.
Detta år installerades centralvärme.
Elektricitet drogs in 1957, och påföljande år installerades vatten, WC samt kyl och
frys. Tvättmaskin köptes 1957. Tidigare hade man tvättat i brygghuset, vilket var
inrymt i dagens vedbodsbyggnad.
sovrum
kök
salen
”gula
rummet”
ÖVRE PLAN
Bottenplanets matrum har mest använts
då man haft gäster. Också salen på
övre plan har fungerat som finrum. Gula
rummet har fungerat som sovrum. Hallens
benämning är “gången”. Ingeborg kan
minnas hur man då hon var liten bakade
i bakugnen - “stora ugnen”.
Före andra världskriget bodde en
släkting på övre plan. Syskonen bodde
på föräldrarnas tid under en period i
gula rummet respektive sovrummet på
övre plan. Då syskonens far gick bort
1981 flyttade de ner, och sedan dess
har övre planet stått outnyttjat.
Övre plan har alltid varit inrett och
har troligen aldrig utnyttjats för spannmålsförvaring. Köket har troligen tillkommit på 1800-talet.
Under huset finns ett källarrum som
tidigare varit matkällare men som nu är
pannrum.
INFLUENSER
Det finns ett tvåvåningshus på Brattön
som har varit mycket likt Näverkärrs
manhus. Det har ägts av samma släkt
och de båda husen är troligen beställda
samtidigt.
99
LAGÅRDSLÄNGA NÄVERKÄRR 1:2 BRO S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Föräldrarnas jordbruk omfattade ett tiotal kor, ungdjur, ett par hästar, ett par
grisar, ett tiotal får samt höns. Spannmål
odlades för eget djurfoder, dessutom
odlades vall. Potatis odlades för husbehov. Traktor inköptes redan år 1926.
Syskonens jordbruk inkluderade som
mest 15 kor samt ungdjur och ett fåtal
höns. Spannmålen nyttjades tidigare
mest för djurens foder. Vall odlades
också.
Mjölkkorna såldes på 70-talet. Några
år därefter höll man ungdjur. Idag är
man renodlade spannmålsproducenter.
Interiör från fähuset
OMBYGGNADER
Fähuset breddades 1925. Då byttes
också fönstren. Ladans vinkeltillbyggnad
tillkom 1940 och längans östra ände,
med nya stallet, mjölkrummet och ladan
byggdes 1943. Sedan dess har de stora
gaveldörrarna till denna lada satts igen.
Plåttaket lades kring 1990 och de nya
dörrarna till stora ladan sattes in 2002.
Ladgolvet har också plangjorts med
hjälp av stenskärv.
Längans lada har förlängts bakåt så att ett vinkelutskott skapats. Fähuset har breddats
framåt. Byggnaden har en sockel av kallmurad sten, men den nordöstra gavelns grund
är utförd i räthuggen, delvis murad sten. Fähus och ursprungligt stall är timrade, logen
är rundtimrad. I övrigt är byggnaden en stolpkonstruktion.
Fähuset är klätt med locklistpanel, den nordöstra ändens tillbyggnad har lockpanel
och den sydvästra gaveln är täckt med sinuskorrugerad eternit. Resten av längan är
klädd med slät panel. Över en del av fähuset finns en uppbyggd takkupa.
Fähus och stall har liggande, sex- eller åttadelade fönster. Den tillbyggda gaveln har
liggande fyrdelade rutor medan mjölkrummets fönster är odelade. Stalldörren är en
äldre konstruktion, sammansatt med träplugg. I det som tidigare varit ladan har två
dubbelportar satts in.
Taket är täckt med trapetskorrugerad plåt.
Stallet har gjutet golv och delvis putsade innerväggar. Spiltinredningen saknas. Foder
har getts från den intilliggande logen.
Fähusets golv är också gjutet och innerväggarna putsade på en grund av vassribbning
mot timret. Båspallarna är gjutna, fodergrindarna utförda i trä.
lada
lada
stall
stalloge
Den tvådelade stalldörren är sammanfogad
med träplugg.
100
ränne
ränne
nya stallet
fähus
mjölkrum
NÄVERKÄRR 1:2 BRO S:N LAGÅRDSLÄNGA
Nyttjande
Hö blåstes upp på fähusrännet med hjälp av en ejektor, men förvarades också i den
tillbyggda ladan i längans nordöstra ände. I och med att tillbyggnaden uppfördes 1942
flyttades också stallet. Innan 1942 förvarades hästarnas hö på stallrännet och i ladan
intill logen. Under tidigt 60-tal uppfördes tornsilos för ensilering utanför lagårdslängan.
Den otröskade säden förvarades i form av nekar i den stora ladan. I ladan fanns också
en kvarn. Tröskverket stod på logen. Innan elektricitetens inträde drevs det av en traktor. Tröskningen skedde efter hand som halmen kunde få plats på fähusrännet, dit den
blåstes med halmfläkt. Skördetröska köptes 1965. På hästkraftens tid stod hästvandringen utanför den nu rivna lad- och loglängan.
Före 1958 pumpades vattnet till djuren med handpump. Mjölken kyldes i en brunn
intill lagårdslängan, grävd för just detta ändamål. Lämning av mjölk till mejeri inleddes
under andra världskriget.
Idag används den stora ladan för maskinförvaring, medan övriga utrymmen endast
nyttjas extensivt.
ÖVRIGA BYGGNADER
förråd
drängkammare
spannmålsmagasin
spannmålsmagasin
bostad
Till bostaden på övre plan har också
hört ett kök. Lägenheten som kallades
”svalboet” inreddes då guvernant Olga
Bergius som undervisade döttrarna till
ägaren för tre generationer sedan på
gamla dar återkom till gården.
SPANNMÅLSMAGASIN
Byggnaden står på stenplint och har en
stomme av liggande plank (vrakvirke)
med utknutar. Fasaden är klädd med en
nyligen bytt locklistpanel. I samband med
detta panelbyte togs ett antal små kvadratiska, vitmålade ventilationsluckor bort.
Dörren är en dubbeldörr med snedställd
profilerad panel. Taket är belagt med
sinuskorrugerad eternit.
Drängkammaren och övre planets bostad
har väggar med äldre tapet. I drängkammarens tak finns bjälkar med fasade kanter, medan bostadsrummet på övre plan
har hyvlat, vitmålat innertak. I drängstugan finns rester av en murstock. I rummet
på övre plan finns en kakelugn.
På övre plan är en kalluftstork för
spannmål installerad.
SNICKARBOD
Sockeln består av kallmurad räthuggen
sten. Övre delen är gjuten. Byggnaden
är en stolpkonstruktion klädd med locklistpanel och försedd med småspröjsade
fönster. Taket är plåttäckt.
Inuti finns rester av en kamin.
Byggnaden är uppförd på gammal
grund. På samma grund har funnits ett
ishus och senare ett hönshus.
VEDBOD OCH FÖRRÅD
Sockel av kallmurad sten med vedboden
ett halvplan lägre. Slät panel, plåttak.
På samma grund fanns tidigare brygghus, saltbod och drängkammare (senare
mangelkammare). Denna byggnad hade
plankstomme och revs 1983. Det ryktas
att virket kommit från ett äldre manhus.
101
BRASTAD 3:1 BRASTAD S:N
2
4
1
3
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1926)
2. Lagårdslänga (I sin grund uppförd
1886. Logdelen är uppförd 1947,
maskinhallen 1974.)
3. Smedja (1900-talets början)
4. Rest av länga
TIDIGARE BEBYGGELSE
Ett manhus har funnits i sluttningen öster
om det nuvarande manhuset. Detta fanns
redan innan Johan Petter Olssons tillträde.
Den äldsta fähusdelen ingick i en
länga som sträckte sig över dagens
logdel. I vinkel mot denna länga, vid
dess västra gavel, fanns en ladlänga
med timrad logdel. Vid den östra vinkeln, parallellt med ladan, låg en länga
i två plan (se ”övriga byggnader”).
Ekonomilängorna bildade en på tre
sidor löst kringbyggd gård i U-form.
Ladan fanns då J P Olsson tillträdde,
men han uppförde fähuslänga och
magasinslänga. Den senare brann vid
mitten av 1970-talet och av resterna
syns bara den stensatta potatiskällaren.
Den gamla ladan stod till 1947.
102
På 1840-talet genomfördes laga skifte i byn Brastad skatte. Innan skiftet fanns här tre
gårdar. Dagens Brastad 3:1 är den enda av dessa som idag ligger kvar på den gamla
bytomten. Till släkten kom gården på 1880-talet genom Johan Petter Olsson. Idag
representerar Bengt och Lisbeth Karlsson den fjärde släktgenerationen, även om de
har sitt huvudsakliga boende på annat håll. Bengt har drivit gården vid sidan av annat
arbete.
Gårdsbebyggelsen ligger vid en liten höjd i den åkermarkspräglade bygden strax nordost om Brastad kyrka på Stångenäs i Lysekils kommun. Arealen uppgår till 27 hektar
åker, sex hektar bete och sju-åtta hektar skog. Sedan 1989 bedrivs alternativ spannmålsodling på åkerarealen.
Trädgården avgränsas av oxelhäckar av olika höjd. Framför manhusets entré på den
nordöstra långsidan finns en grusad plan. Nedanför den andra långsidan samt vid
gaveln mot lagårdslängan finns en fruktträdgård med aplar. Sydväst om huset finns
också trädgårdslandet med hallon, vinbär, rabarber och köksväxter.
Bengt Karlsson är uppvuxen på gården och har tagit över den efter sina föräldrar, som
brukade den på egen hand fram till 1962. Modern och fadern delade på mjölkningen
och skördearbetet, men hushållet var mors område. Bengts mormor levde in på 50-talet
och hon kunde delta i olika förekommande arbeten, som bakning och bärrensning.
Fram till 1940 hade man alltid dräng och eventuellt piga. Därefter tog man emot tillfällig hjälp i form av dagsverken mot betalning. Från gården såldes förutom mjölk och ägg
också hudar från slakt.
Mellan 1962 och 1972 var gården utarrenderad. Arrendatorn bodde då på bottenplanet i manhuset och föräldrarna på övre plan. Bengt övertog gården 1972.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Manhus och lagårdslänga med vinkelställd placering. Manhuset, en salsbyggnad
från 1920-talet ursprungligen inrett med två lägenheter, belyser 1900-talets
generationsboende med skilda hushåll i gemensamt bostadshus. Sammanbyggda
ekonomilängor från olika tidsperioder vittnar om 1900-talets förändringstryck
på jordbrukets ekonomibyggnader.
BRASTAD 3:1 BRASTAD S:N MANHUS
”hörnrummet”
sovrum
matsal
hall
”tv-rummet”
badrum
kök
BOTTENPLAN
Manhuset ligger i en sluttning mot sydväst. Långsidan åt detta håll är försedd med en
frontespis, den motsatta sidan med en veranda och ena gaveln med en utbyggd farstu.
Huset vilar på en omsorgsfullt huggen stensockel med fina avfasningar mot källarfönstren. Farstun står på höga stenplintar. Stommen består av liggande spontad tretumsplank och är klädd med en locklistpanel.
Fönstren har korspost med de nedre rutorna tvådelade av en horisontell spröjs.
Verandan med sina lövsågeridetaljer utmed takfoten har småspröjsade fönster. Källarfönstren är mot sydväst fullhöga tack vare den höga sockeln.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel. Verandan har en kombination av sadeltak och
pulpettak vilket är klätt med asfaltpapp. De två skorstenarna är inklädda med svart plåt.
Golven är genomgående brädgolv. I hallar och nedre planets kök är väggarna klädda
med en spontad panel i lockutförande. Innertaken är pappspända eller pärlspontklädda.
Kakelugnar finns i båda våningarnas matsalar. Innerdörrarna är i regel femspeglade.
I källaren finns pannrum, matkällare och förrådsrum.
Byggande
Bengt Karlssons far, Alfred Karlsson, lät uppföra manhuset. Allt material köptes, förutom granitgrunden vilken bröts på platsen. Fönster och dörrar köptes på en trävarufirma, virket kom från Norge eller Norrland. Huset drevades med tjärdrev. Arbetet utfördes av olika hantverkare; en stenhuggare, en murare, en snickare o s v. Bengts farbror
stod för ritningen, förfärdigad efter eget huvud.
Tekniska installationer
Ursprunglig uppvärmning genom köksspis och kakelugnar, vilka har funnits i bottenplanets samtliga rum. Sedan 1956 finns centralvärme, idag eldad med ved samt olja.
Rinnande vatten drogs in 1937 då en brunn grävdes och handpump installerades i källaren. Redan vid husets uppförande fanns slask i köket. Elektriciteten kom 1941, WC
och badrum 1956, kyl/frys 1956 och tvättmaskin på 50-talet. Man har tidigare tvättat i
bykgryta i smedjan. Träaska användes då som tvättmedel. Därefter användes bykgryta i
källaren. Tvätten sköljdes i baljor med vatten från en damm i trädgården.
matsal
sovrum
sovrum
hall
kök
wc
ÖVRE PLAN
Bottenplanets kök nyttjades en generation bakåt även som sovrum, liksom
tv-rummet som var sängkammare för
Bengts föräldrar och de minsta barnen.
Matsalen eldades bara vid högtidstillfällen, hörnrummet hade en liknande
funktion. I bottenplanets sovrum fanns
drängkammaren. Mellan kök och hall
fanns ett genomgångsskafferi.
Övre planet var från början inrett
med kök, matsal och hall och användes som undantagsboende för Bengt
Karlssons morföräldrar.
Källarens pannrum var ursprungligen
inrett som bakugnsrum och sommarkök.
Ombyggnader
1950 inreddes sovrummet med garderober omkring på övre planet. Vid en renovering
1956 installerades centralvärme, renoverades köket (elspis sattes in) och garderober
tillkom i två rum. 1960 ändrades köket på övre plan då en mellanvägg sattes in för att
skapa ett sovrum och plats avdelades för ett WC. 1990 byttes köksinredningen på bottenplanet och en av kökets dörrar flyttades.
103
LAGÅRDSLÄNGA BRASTAD 3:1 BRASTAD S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Djurbesättningen har utgjorts av tre hästar och omkring tio mjölkkor. Spannmål,
vall och kålrötter odlades som djurfoder.
Traktor införskaffades 1953. På detta
sätt bedrevs jordbruket fram till slutet av
70-talet, men mellan åren 1962 och
1972 var gården utarrenderad. Bengt
Karlsson började driva gården 1972.
Idag är gården en ren spannmålsgård.
BYGGANDE
Den äldsta fähusdelen uppfördes av
Johan Petter Olsson 1886. Logdelen
byggdes efter egen ritning av Alfred
Karlsson 1947.
OMBYGGNADER
Det gamla fähuset byggdes om 1927
då bland annat båspallarna vändes och
ett centralt foderbord skapades. Golvet
göts då också. 1963 byggdes loge och
häststall om till utrymme för grisar och
nötkreatur. Ventilationstrumma installerades på 60-talet. Längans logdel tillkom
1947. I ladan byggdes hötork på 60talet. Denna byggdes senare om till
planbottentork för spannmål. Varmluftstork med förvaringsfickor installerades i
västra delen av ladan 1974. Samma år
uppfördes maskinhallen. Vagnboden
renoverades år 2000.
104
Längan är sammansatt av ett antal element med olika tillkomsttid. Logdelen är högre
och bredare än fähusdelen. Maskinhallen är byggd i vinkel mot logen.
Det gamla fähuset har en sockel av huggen sten, liksom norrsidan av det nya fähuset.
Logdelen har gjuten grund. Det gamla fähuset är timrat, medan tillbyggnaden är uppförd i betonghålsten. Logdelen, liksom vedboden och maskinhallen är regelkonstruktioner.
Det gamla fähusets fasad är klädd med lockpanel, mestadels med okantade lock.
Betongstensdelen är putsad. Logdelen har slät panel, förutom gaveln som är plåtklädd.
Maskinhallen är klädd med trapetskorrugerad plåt direkt på regelstommen.
Fähusets äldre del har liggande sexdelade fönster, medan den nyare delens fönster är
tvådelade. Vid loggavelns nock sitter ett stort, diagonalställt mångspröjsat fönster.
Dörrarna är genomgående svarta, med dubbla logportar. Maskinhallen har skjutportar i korrugerad plåt.
Logdelens tak är täckt med tvåkupigt tegel, fähusdelens med trapetskorrugerad plåt.
Maskinhallen har ett pulpettak täckt med sembonitpannor.
Nyttjande
Den ursprungliga djurlängan från 1886 innehöll från väster till öster foderlada med
svinplats under, fähus, loge, stall samt vagnbod med dass. Logdelen från 1947 innehöll
ursprungligen en lada för hö och halm närmast djurdelen. Här installerades senare
fläktdriven hötork. På andra sidan om loggenomfarten förvarades otröskad spannmål
och halm. Vid slakt hängdes slaktkroppen i vagnboden under magasinet.
Vatten har funnits indraget sedan slutet av 20-talet. Det leddes från en damm uppe i
backen. Elektricitet installerades 1941 och maskinmjölkningen gjorde entré 1946.
Tidigare kyldes mjölken i mjölkkällaren i den nu nedbrunna längan. I mjölkkällaren
fanns en vattenbassäng för mjölkkaren. Därefter kyldes mjölken i manhusets källare.
Idag är laddelen mot fähuset inredd med plantork för spannmål, men den spannmålstork som numera används är den varmluftstork som byggts på andra sidan loggenomfarten. Här finns också lagringsfickor för spannmål. Uppe i taknocken löper den
ursprungliga hissanordningen för hö.
Logdelen utnyttjas nu för spannmålsförvaring och maskinuppställning. I delar av
fähuset och i vagnboden förvaras ved. Maskinhallen används för maskinförvaring.
BRASTAD 3:1 BRASTAD S:N LAGÅRDSLÄNGA
lada
loge
lada
vagnbod
nya fähusdelen
gamla fähusdelen (f d loge och
häststall)
ränne
maskinhall
Delarna benämnes garage, lada (hela utrymmet) och lagård.
ÖVRIGA BYGGNADER
REST AV LÄNGA
Den stensatta potatiskällaren utgör den tydligaste resten av den fristående länga som låg
i vinkel mot stall- och fähuslängan. Den nedbrunna längan i två plan innehöll i bottenplan vagnbod och potatiskällare, på övre plan spannmålsmagasin, snickarbod och vedbod. Vid längans gavel mot söder fanns också ytterligare en vedbod, ett hönshus, en rotfruktkällare åt öster samt åt norr en mjölkkällare, sammanbyggda med övriga delar.
SMEDJA
Syll på enkel stengrund. Vissa delar har gjuten grund. Stommen är en stolpkonstruktion
och fasaden är klädd med slät panel. Murstocken blottas i den bakre gaveln. Liggande
sexdelade fönster, svart dubbeldörr. Tak täckt med enkupigt tegel, skorsten i rött tegel
med murad krans.
Jordgolv. Vid det ena fönstret finns en bänk. Eldstaden är murad med nästan kubiskt
huggen sten.
Fasadpanelen är helt nyligen bytt.
Taket är omlagt med återanvänt tegel.
Stommen är den ursprungliga, syllen är
delvis bytt.
105
HÄGGVALL 2:19 BACKEN LYSE S:N
1
3
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1845)
2. Lagårdslänga (1845, tillbyggd med
vagnbod och spannmålsmagasin
1945)
3. Maskinhall (1992)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Ett äldre manhus var uppfört i rät vinkel
mot det nuvarande.
En log- och ladlänga, uppförd 1742,
låg tidigare på platsen för maskinhallen.
Längan revs 1992. Den rundtimrade
byggnaden (stockarna var kluvna på mitten så att en rundad och en slät halva
skapades) innehöll loge och två stycken
två meter djupa lador. Dessutom fanns
ett förvaringsutrymme närmast berget
nordväst om längan. Under logen höll
man grisar, men tidigare var en stenmangel uppsatt här. Hit kom man från
Bro och Brastad för att mangla. Mangeln
flyttades sedan till spannmålsmagasinet.
En kölna har funnits uppe i berget.
Gården Backen ligger utmed väg 162 mellan Brastad och Lysekil på Stångenäset i
Lysekils kommun. Arealen uppgår till 45 hektar, varav 13 hektar åker och 25 hektar
skog. Sven Söfrensson köpte gården 1646, och utgör därmed stamfadern i en ännu
obruten släktkedja. Dagens ägare Putte Karlsson och Sissi Andersson har köpt den av
Sissis föräldrar Arvid och Ann-Marie Andersson. Idag bedriver man spannmålsodling
och eget skogsbruk. Djurbesättningen utgörs av ett antal får och höns. Manhuset är obebott, då Putte och Sissi bor i ett grannhus.
Häggvall Väster, som gården också heter, ligger på gammal bytomt. Den fick ligga
kvar då laga skifte förrättades 1838. Här var gästgiveri och skjutshåll, och bland besökarna kan såväl kronprins Oskar I som August Strindberg räknas in. Gästgiveriverksamheten lades ned 1905. Manhuset har senast varit bebott av Olivia Pihl, som avled 1933.
Dagens gårdsbild präglas av fri placering av byggnaderna. En grusad gårdsplan bildas
mellan lagårdslängans norra långsida och berget. Kring manhuset finns murar av huggen
sten, vilka även fungerar som avgränsning mot gårdsplanen. Runt huset växer stora hästkastanjer och lönnar. I trädgården finns också syrenbuskage. En fruktträdgård har tidigare funnits.
Sissis föräldrar brukade tidigare gården. Arvid stod i regel för traktorarbetena, men arbetade också som stämplingsförman i skogen och på oljeraffinaderi. Ann-Marie ägnade sig
åt hushållsarbete och barnskötsel, men deltog också i höskörd, traktorharvning samt i
skötseln av gårdens jordgubbs-, grönsaks- och potatisodlingar. Farmor skötte mjölkningen. De fem döttrarna var också med i jordbruket, vilket innebar att grannhjälp som
regel inte behövde anlitas. 1971 arrenderade makarna Andersson ut sitt jordbruk.
Från gården såldes mjölk till mejeriet, slaktdjur (gris och tjur) till slakteriet i Uddevalla
och ägg till affär eller genom torghandel. Spannmål såldes till lokalföreningen och man
sålde också potatis och jordgubbar till hotell och affärer. Dessutom var skogen en viktig
inkomstkälla.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Häggvall 2:19 har en oregelbunden gårdsstruktur. Bebyggelsen från 1840-talet
omfattar ett mindre manhus på dubbel bredd med fyrdelad plan och brutet tak
samt en timrad lagårdslänga med indragen logport. I anslutning till den gamla
gården finns två generationers manhus från 1900-talets senare hälft.
106
HÄGGVALL 2:19 BACKEN LYSE S:N MANHUS
”farmors rum”
kökskammare
kök
BOTTENPLAN
pigkammare
Manhuset är byggt på dubbel bredd och i 1,5 plan med brutet tak. På långsida och gavel
finns bislag. Grunden är utförd i en blandning av kallmurad och murad sten. Stommen
är timrad till nock och fasaden klädd med en profilerad locklistpanel. En frisbräda med
profilerad list är lagd under taksprånget på långsidorna. Vid övergången mot sockeln
löper en vattbräda. Fönstren är sexdelade på två lufter, garderobsfönstren fyrdelade.
drängkammare
ÖVRE PLAN
I köket ligger ett golv av breda brädor, lagt som en mullbänkskonstruktion direkt på ett
lager torr jord och snäckskal. Innertaket är lagt av breda brädor och fyrkantbjälkar med
fasade kanter. I spiskomplexet finns en stor bakugn utan lucka samt en järnspis som har
fällts in i den annars släta spiselhällen. Hörnstolpen är utförd i omsorgsfullt snidat trä
och kompletteras av ett listverk utmed kupans nederkant.
Kökskammaren har ett golv av smalare brädor, väggar klädda med en mer sentida,
liggande panel och profilerad spontpanel i tak.
“Farmors rum” och det fjärde rummet har tak som i köket, annars mer moderna
ytskikt. Innertaket i “farmors rum” uppvisar spår av en eldstad. I det fjärde rummet
finns en sentida kamin.
På kallvinden finns spannmålsbingar. Gavelrummet har golv av breda brädor, putsade
innerväggar och brädinnertak.
Ombyggnader
Den yttre källaringången
tillkom 1927. Fönstren
är bytta 1954 och 2002.
Nytt tegel lades på taket
1995, och 2002 byttes
panelen på den södra
gaveln.
Övernattande från gästgiveriet kunde få
ligga i kökskammaren eller under sommartid i gavelrummet på övre plan.
”Farmor” Olivia Pihl bodde i huset tre
generationer bakåt i tiden. Spannmål
förvarades på övre plan fram till 1954.
I källaren finns potatiskällare och
matkällare. Utrymmena kan nås utifrån
samt genom en lucka i kökskammarens
golv.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Ursprungliga värmekällor har varit
kökets spiskomplex samt järnkaminer i
de tre rummen på bottenplan. Senare
användes elradiator samt en oljekamin i
rummet innanför långsidesentrén.
Vatten har inte varit indraget under
Olivias boendetid. El installerades 1940.
WC saknas, liksom kyl och frys. I gavelfarstun är ett skafferi inrett.
Kökets spiskomplex, kompletterat med elektrisk ugn och kokplattor.
107
LAGÅRDSLÄNGA HÄGGVALL 2:19 LYSE S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Arvid och Ann-Marie Anderssons jordbruk omfattade sju-åtta kor, två hästar,
femtio höns samt gäss. Förutom odling av
spannmål och vall bedrevs även jordgubbsodling. Traktor köptes 1955.
Makarna brukade gården fram till 1971,
då den arrenderades ut.
Idag brukas gården av dottern Sissi
Andersson med sambon Putte Karlsson.
De har tidigare haft en besättning på
omkring 15 charolais-amkor samt några
suggor. Sedan 1995 bedriver de en renodlad spannmålsproduktion kompletterad
med några får och höns.
Ur Arvid Anderssons nedtecknade
gårdsberättelse: på 30- och 40-talen
fanns kor, grisar, höns och mellan två
och fyra hästar. Ibland körde man in föl
vilka sedan såldes som arbetshästar på
Rabbalshede marknad vid två till fem
års ålder.
På 50-talet fanns mest grisar, där fem
modersuggor och en fargalt utgjorde
grunden i besättningen. Svinhållningen
upphörde senare på grund av sjunkande
priser på smågris.
Längans ursprungliga del omfattar en loge med indragen logport omgiven av fähus och
stall. Byggnaden är grundsatt på en stensockel av mestadels huggen sten. Utrymmet
under logen är öppet. Hela den ursprungliga byggnadsdelen är timrad, logen är delvis
rundtimrad. Den tillbyggda vagnboden med spannmålsloftet är en stolpkonstruktion.
Fasaden är omväxlande klädd med slät panel och en lockpanel som på den nedre
långsidan är nyuppsatt. Timmerknutarna är panelinklädda.
Djurdelarnas fönster är nyinsatta, tvådelade. I tillbyggnadens gavel finns liggande,
sexdelade bågar. Taket är belagt med trapetskorrugerad plåt.
Innerväggar saknas i både stall och fähus. Fähusets golv är gjutet, stallet har golv av
huggen sten.
I vagnboden leder ett rör från spannmålsloftet till en äldre kvarn. Spannmålsloftet har
innerväggar av hård, slät board.
dass
OMBYGGNADER
Vagnbod/spannmålsmagasin byggdes
till 1945. Den nuvarande spiltinredningen i stallet härrör från 1972. 1987
göts golvet i fähuset. Tidigare låg här
ett brädgolv. Samma år byttes djurdelarnas fönster från de tidigare liggande
bågarna. Panelen på nedre långsidan
samt ena gaveln byttes 1989, framsidans panel har bytts under Arvid
Anderssons tid. Plåttaket lades också
1989 och ersatte då ett enkupigt tegeltak.
loge
vagnbod
stall
fähus
selkammare
ränne
ränne
Kornas del av lagårdslängan kallas på gården för lagård.
108
spannmålsmagasin
HÄGGVALL 2:19 BACKEN LYSE S:N LAGÅRDSLÄNGA
TEKNISKA INSTALLATIONER
Rinnande vatten installerades i lagårdslängan 1954. Man har hela tiden handmjölkat. Mjölken kyldes sedan i en
bassäng utanför fähuset.
Nyttjande
Arvid Andersson har tecknat ned ett helt spektrum av tilldragelser kring Backen. Skildringen nedan bygger på hans berättelse om hö- och spannmålsskörd, tröskning och
slakt.
Det första som skördades var höet, som slogs med lie av männen. Kvinnorna gick
efter med räfsor. Efter en veckas tork i volmar (stackar) på fältet kördes höet in i lador
och upp på stallränne, fähusränne och logränne. I senare tid ersatte slåttermaskinen lien
och hästräfsan handräfsan. När förråden sedan tömdes tog man först från rännena, men
utan att tömma dem helt. Ett lager hö på golvet fungerade nämligen som isolering för
rummet under.
Spannmålsskörden utfördes med mejapparat monterad på slåttermaskinen. Med mejapparaten samlades säden till en kärve, som sedan släpptes på åkern. Minst sex personer
deltog i skördearbetet, som ledde till att kärvarna bands och sattes upp i “rök”. En rök
är en grupp om 16 kärvar ställda tillsammans. Två rök bildade en “träve”. Efter en
veckas torktid kördes nekarna med häst och vagn till ladorna, där de lades ovanpå höet.
En person lade in nekarna och en annan trampade till dem på sin plats.
Tröskningen skedde vintertid. Trösklaget bestod av sex personer; en körde vandringen,
en matade tröskverket, en skar kärvarna, en rakade undan kärnorna som föll ur tröskverket tillsammans med halmen, en skakade ur de sista kärnorna ur halmen och en stod
i ladan för att trampa halmen på plats. Halmen kunde också läggas i stack utanför logen
på längans baksida. Nekarna togs från ett litet område i taget, och halmen lades tillbaka
i deras ställe. Fem trävar, alltså 160 nekar, skulle tröskas på en timme. I pauserna “hämsade” man. Genom ett stort såll skiljdes säd och agnar (“dråset”) från boss och småhalm.
På kvällen började harpningen som skulle skilja agnarna från vetet. Dråset fick passera
genom harpan, som drogs av en person. Den rena säden fylldes därefter i säckar.
Slakten skedde vid tiden för förra sekelskiftet i manhusets kök. Efter 1925 slaktade
man utomhus. Slaktbänken bestod av utedassets dörr, som tillfälligt togs ner för ändamålet i fråga. Efter att kroppen tömts på blod skållades den och hängdes sedan upp för
att tas ur och styckas. Till jul slaktades grisar, dessemellan kalvar, tjurar och får.
Logen är delvis rundtimrad.
109
SVÄLTE 1:2 HÖGÅS S:N
13
4
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1906)
2. Lagårdslänga (1938)
3. Spannmålsmagasin, vedbod
och snickarbod
4. Stenkällare, hönshus och redskapsvind
TIDIGARE BEBYGGELSE
Den äldre lagårdslängan var belägen
ungefär på platsen för den nuvarande,
men något närmare manhuset.
Ett brygghus har också funnits.
Havsviken Svälte kile ligger rakt norr om Orust i Bohusläns mellersta skärgård, ungefär
en mil väster om Uddevalla. Alldeles innanför vikens strand ligger de två gårdarna i
Svälte. Gården Svälte 1:2 omfattar 46 hektar mark, varav 10 hektar utgörs av åkermark.
Den är en släktgård sedan många generationer bakåt. Idag bebos manhuset av Eva
Abrahamsson, vars farföräldrar Jacob och Hildur Abrahamsson bedrev traditionellt jordbruk på gården. Åkermarken är numera utarrenderad till granngården.
Gården ligger vid foten av en bergsrygg bevuxen huvudsakligen med tall och björk.
De parallellställda ekonomibyggnaderna och uppfartsvägen som leder fram till manhuset, vinkelställt mot ekonomihusen, ger gården en symmetrisk prägel där uppfartsvägen utgör mittaxeln. Entrén till gården markeras av ett trästaket. Ett likadant staket
utgör också gränsen mellan gårdsplan och trädgård. Gränsen mot granngården i nordväst markeras av en stenmur samt busksnår. I trädgården finns enstaka äppelträd och en
prydnadsrabatt utmed husets södra gavel. En stor lönn utgör gårdens vårdträd. En grusgång leder fram till verandaentrén, kring vilken perenner är planterade. Trädgården
inkluderar även ett par terrasseringar utförda i sten.
I trädgården har tidigare bedrivits grönsaksodling för självhushåll. Fler fruktträd har
funnits, även päron- och körsbärsträd.
Jacob Abrahamssons sonhustru Irene Abrahamsson berättar att man och hustru på gården förr arbetade, som hon säger, sida vid sida. Arbetsuppgifterna var ändå olika.
Hennes makes mor skötte allting inomhus, men mjölkade också och skötte hönsen.
Fadern skötte det mesta av arbetena på gärdena, modern körde aldrig en häst. Hon deltog dock när det var som mest att göra. Då tog man också hjälp av grannar.
Från gården såldes mjölk, både till mejeri och till grannar och sommargäster. Ägg och
smör såldes på torget. Att fiska var inte aktuellt. Man brydde sig inte om att skaffa båt
för att kunna ge sig ut på havet.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Gården Svälte 1:2 har manhus avskilt med staket och två parallella rader med
ekonomibyggnader. Gården är belägen i sluttningen ned mot de saltrika strandängarna vid Svälte kile. Manhuset uppfördes vid sekelskiftet 1900 och är försett
med tidstypisk glasveranda. Lagårdslängan från 1938 är av höghustyp med
fähus av betongsten och ursprunglig höhiss. Dessutom finns en ovan mark murad
källare kombinerad med hönshus och en uthuslänga med spannmålsloft.
110
SVÄLTE 1:2 HÖGÅS S:N MANHUS
kök
BOTTENPLAN
Till manhuset, uppfört på dubbel bredd och i 1,5 plan, hör en veranda samt en gavelfarstu byggd på full höjd. En altan med trägolv och spjälräcke har anlagts framför farstuentrén.
Huset står på en stengrund som är putsad. Verandan vilar på plintar av betongsten,
medan farstuutbyggnaden har gjuten grund. Stommen är timrad till nock och fasaden
klädd med en profilerad locklistpanel. De sexdelade fönstren är moderna och har pivothängning. Fodren är målade i mörkgrönt. Den västra sidans fönstersättning är asymmetrisk. De liggande vindsfönstren har krysspröjs och såväl båge som foder är grönmålade.
Garderobsfönstren har formen av en triangel med avsågad spets. Nockfönstret är på ena
sidan triangulärt, på den andra kvadratiskt.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel. Verandataket har ett tak av svart bandplåt.
En interiör dokumentation var vid inventeringstillfället inte möjlig att genomföra.
Ombyggnader
Huset moderniserades 1948. 1990 genomfördes en omfattande renovering. Då revs två
av de tre kakelugnarna ut, liksom de gamla golven. Huset tilläggsisolerades invändigt,
köket flyttades till det tidigare sovrummet, WC och badrum byggdes, man avdelade ett
utrymme för tvättstuga, trappan till övre plan flyttades från köket till sitt nuvarande
läge och ny murstock uppfördes. Gavelfarstun revs och återuppfördes, nya fönster och
ytterdörrar sattes in och nytt tak lades (tidigare låg ett enkupigt tegeltak).
Tekniska installationer
Elektricitet installerades på 1930-talet, vatten och avlopp 1964. Tvättmaskin, kyl och
frys fanns då föregående ägare brukade gården (de lämnade gården vidare 1970). Före
tvättmaskinens tid användes brygghuset för tvätt.
Planlösningen är uppritad av Gunnar
Ekberg. Interiör dokumentation har inte
varit möjlig att genomföra vid inventeringstillfället.
De ursprungliga rumsbeteckningarna
har varit kök, sovrum, “blå rummet”,
finrum och hall. Köket har nu flyttats till
det som tidigare var sovrum. Från början
har en bakugn funnits i köket, men den
var borttagen redan innan renoveringen
1990. På kökets plats finns dotterns rum
samt en tvättstuga. Blå rummet har fått
sitt namn av de schablonmålningar i
blått som tidigare fanns utförda på en
botten av limfärgsbestruken papp uppspänd på timmerstommen (uppgift från
Gunnar Ekberg).
På övre plan har funnits “farfars
rum”, två garderober och en kallvind.
På kallvinden fanns vävstol, mjölbingar
samt lårar för spannmål. Här förvarades
brödsäden, medan grovsäden lagrades i
spannmålsmagasinet. Övre plan används
inte idag.
Källare finns utgrävd under det rum
som tidigare var kök. Idag nyttjas den
som pannrum samt för förvaring.
111
LAGÅRDSLÄNGA SVÄLTE 1:2 HÖGÅS S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Tage Abrahamssons föräldrar Jacob och
Hildur Abrahamsson drev ett jordbruk
med åtta-nio kor, två ungdjur, två hästar,
en modersugga och tio slaktsvin samt 25
höns. Traktor har aldrig funnits.
Längan mot sydväst.
Interiör från fähuset.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Fähus och stall har gjutna golv och putsade innerväggar. Fähuset har gjutna båspallar
och fodergrindar i trä. Kalvboxarna är upphöjda från golvet och har en träspaltsbotten.
Stallet har byggts om till en renodlad boxinredning.
Svinhuset har gjutet golv. Utrymmet är avdelat i mindre boxar med meterhöga gjutna
väggar eller tegelväggar.
Mjölkrummets golv är gjutet. Här finns en gjuten bassäng samt en enkel hylla.
Loginfarterna har slätt brädgolv medan utrymmet däremellan har trägolv av lockpaneltyp. En höhiss löper i en bana i taket.
svinhus
mjölkrum
stall
loge
loginfart
loginfart
Vatten drogs in 1964, samtidigt som i
manhuset. Tidigare hade man hämtat
vatten från en brunn på åkern. Mjölken
kyldes i mjölkrummets gjutna vattenbassäng. Eventuellt användes nämnda
brunn för att kyla mjölken innan den nya
längan uppfördes.
Längans djurdel har en stensockel som är putsad förutom på nedre långsidan. Under
loge och loginfarter finns öppna utrymmen och dessa delar av längan vilar delvis på
ingjutna stenplintar. Djurdelen har en betongstensstomme med mellanväggar i tegel,
medan logdelen är en stolpkonstruktion.
Djurdelen är spritputsad och infärgad i en grå ton. Övriga fasader är klädda med slät
panel som på den sydvästra långsidan samt nordvästra gaveln är täckt med korrugerad plåt. Fönstren är kvadratiska och fyrdelade. Fönsterrutor finns också i gavelnock.
Dörrarna till fähus, stall och mjökrum är klädda med snedställd fasspontpanel.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel på takfallet mot gårdsplanen och med enkupigt
tegel åt andra hållet.
fähus
ränne
OMBYGGNADER
Plåtinklädningen av fasader har skett
under 1980-talet. Stallet har på senare
tid byggts om för ridhästar.
112
Nyttjande
På rännet har hö och halm förvarats. Höet togs in som löshö och lades på rännet med
hjälp av höhissen, vilken var en modernitet då längan uppfördes. I utrymmet mellan
loginfarterna stod vagnar och redskap och Irene Abrahamsson minns att man åtminstone något år förvarat otröskad säd här. På logen stod också kvarnen.
SVÄLTE 1:2 HÖGÅS S:N ÖVRIGA BYGGNADER
vedbod
snickarbod
spannmålsloft
Snickarboden har brädgolv. I vedboden
saknas golv och innertak. I taket finns en
hissanordning för spannmålssäckar. Från
en trappa nås spannmålsloftet. Detta
saknar innerväggar, istället har små
håligheter i timmerväggarna tätats med
hjälp av järnplåtar.
SPANNMÅLSMAGASIN, VEDBOD OCH SNICKARBOD
Byggnaden har en sockel av naken betongsten. På ömse sidor om gavlarna finns gjutna
murar. Snickarboden är timrad till nock av virke som bär spår av att vara återanvänt.
Vedboden är en stolpkonstruktion. Fasaden är till största delen klädd med lockpanel,
men på den nordvästra gaveln sitter en profilerad locklistpanel. Fönstren är sexdelade.
Taket är täckt med korrugerad plåt.
Springor i spannmålsloftets timring har tätats
med plåtar.
källare
hönshus
redskapsförvaring
STENKÄLLARE, HÖNSHUS OCH REDSKAPSVIND
Stenkällaren är utförd i huggen, murad sten. Källardelens stenmur övergår sedan till
sockel på byggnadens hönshusdel. Tack vare sluttningsläget ligger källarvinden i baksidans markplan och redskap kan lätt köras in därifrån. Hönshusdelen är timrad i bottenplan, medan hela källarvinden är en stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med en lockpanel, delvis med okantade lock. Fönstren är fyrdelade och kvadratiska. Hönshusdörren
är klädd med liggande, rundad spontpanel. Taket är belagt med korrugerad plåt.
Källarens innertak har rasat in, vilket
omöjliggör en inventering. Hönshuset har
gjutet golv och nakna timmerväggar.
Inredningen består av reden i trä. Källarvinden har brädgolv. Eftersom hönshusets
tak skjuter upp högre än källarens, är
utrymmet på källarvinden betydligt
trängre över hönshusdelen.
113
GRÖNSKULT 1:7 SKAFTÖ S:N
6
5
1
43
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1874)
2. Lagårdslänga
(något yngre än manhuset)
3. “Gula huset” - bakstuga och potatiskällare
4. Hönshus
5. Garage (1943)
6. Kvarn (uppförd 1927 som taxigarage, ombyggd till kvarn 1938)
TIDIGARE BEBYGGELSE
På karta från tiden för laga skiftet
1840 ligger det dåvarande manhuset
ungefär på platsen för det nuvarande.
På denna karta återfinns också gula
huset. En väderkvarn har stått på berget
omedelbart väster om gården. Ännu
tidigare har gården dock legat några
hundra meter från sin nuvarande plats.
Skaftölandet utanför Orust tillhör Bohusläns kustband. Här ligger Lilla Grönskult med
en areal om 33 hektar, varav 8 hektar åker. Hit till Rolfs barndomshem flyttade Rolf
och Elsa Bagge 1957. Efter att ha varit mjölkbönder fram till 1986 hyr man idag ut
hästplatser för vinteruppstallning. Åkerarealen nyttjas till hästbete och vallodling.
Rolf Bagges farfar Robert förvärvade gården år 1911. Han kom från Orust, där han
varit skeppare på en fraktskuta. Transportyrket gick i arv; sonen Henrik startade tillsammans med en släkting taxiverksamhet 1925. Under 30-talet övergick man alltmer till
åkeriverksamhet med lastbil, en rörelse som avvecklades först 1976. På 20-talet påbörjades också en kvarnverksamhet på gården. Från att ha hållit till i ladan flyttade man
1938 till taxigaraget som hade byggts om till kvarn. Denna drift pågick till mitten av
50-talet.
Bebyggelsen präglas av läget utmed det som in på 1960-talet var allmänna landsvägen, men som nu reducerats till enskild väg. Manhus, lagårdslänga, garage och kvarn
ligger samtliga parallellt med denna väg, medan gula huset och hönshuset är uppdragna
i sluttningen väster om lagårdslängan. Gården har tidigare legat några hundra meter
från sin nuvarande plats. Dagens manhus samt lagårdslänga uppfördes av Karl Johan
Olsson, brorson till den första brukaren efter denna flytt.
Kring hela gården finns gott om murar av huggen sten. Söder om lagårdslängan växer
ett antal askar som bär spår av hamling. Trädgården sluttar ned mot åkermarken öster
om gården, och avgränsas mot denna via klippta hagtornshäckar och trästaket. I trädgården finns aplar och körsbärsträd, liksom vinbärsbuskar och hallon. Området framför
husets västra sida är stenlagt. Tidigare har en berså samt grusade gångar också funnits,
liksom fler fruktträd. I sluttningen ovanför lagårdslängan finns ett antal vattendammar.
Då Rolf och Elsa flyttade in 1957 kom de att dela huset med Rolfs föräldrar. Hemmet
har också varit präglat av chaufförer som övernattat eller varit inneboende.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Grönskhult 1:7 är en gård med bebyggelse från 1870-talet där jordbruket
under 1900-talet kombinerats med kvarn- och taxiverksamhet. Manhusets
utformning har en för byggnadstiden karaktäristisk utformning med hög sockel,
utskjutande taksprång och omsorgsfullt utformade snickerier. Lagårdslängan i
stolpkonstruktion med timrade djurstallar är försedd med vandring och inbyggd
gödselstad under golvet.
114
GRÖNSKULT 1:7 SKAFTÖ S:N MANHUS
vardagsrum
”gången”
kök
”mittrummet”
vardagsrum
kök
wc
BOTTENPLAN
Manhuset är ett dubbelhus med sexdelad planlösning. Karaktärsskapande är den kraftfulla färgsättningen med fönsterbågar i rött och foder i grönt, färger som också går igen
i den vackra dubbla entredörren med speglar. Till entrén hör en halvcirkelformad trappa
och ett litet entrétak.
Sockeln är bytt och består av putsad betonghålsten. Stommen är timrad och fasaden klädd med locklistpanel som mot takfoten avslutas med en bågfrisutsmyckning.
Fönstren är sexdelade och kompletteras av liggande, spröjsade vindsfönster samt garderobsfönster. I nock och rakt ovanför entrédörren finns lunettfönster.
Taket är belagt med enkupigt betongtegel. De två skorstenarna avslutas med en
betongutkragning.
I huset finns två kök. Det äldre köket (bilden ovan) har skåpinredning från 1940-talet.
Spiskomplexet med kupa innehåller elspis, en mindre, emaljerad vedspis samt en diskbänk.
I mittrummet finns en kakelugn, och i den södra sängkammaren på övre plan en rörspis (bilderna nedan). I denna sängkammare finns också ett äldre brädtak kvar.
Ombyggnader
Badrummet på övre plan inreddes 1936. 1945-1948 ägde en större ombyggnad rum.
Då ersattes den gamla stensockeln, en sandfylld skalmurskonstruktion, med en sockel i
betonghålsten. Det gamla köket byggdes om till nuvarande utformning av spiskomplex
och skåpinredning. WC och den inbyggda källartrappan tillkom också då, vilket innebar
att utrymme togs från det rum som kom att bli det nya köket. Övre plans spannmålsbingar byggdes också om till rum under denna tid.
1957 skapades det nya köket. 1965 togs det gamla taket av enkupigt tegel bort och det
nuvarande lades på. Under åren har också tilläggsisolerats en del invändigt med hjälp av
frigolit och spånskiva. Trossbottnarnas ursprungliga tångfyllning har ersatts med sågspån.
f d spannmålsförvaring
sängkammare
sängkammare
wc/bad
ÖVRE PLAN
Den östra halvans tre rum i fil har en
representativ prägel. Det äldre köket
och vardagsrummet i den norra änden
av huset har fått namn efter Rolfs mor
(“Agdas kök”) som under flera decennier delade bostad med Rolf och Elsa.
Vardagsrummet mot söder kallades
under Rolfs uppväxt för hörnrummet.
Spannmål har förvarats på övre plan
fram till omkring 1945.
Källaren innehåller ytterkällare, pannrum, vedutrymme, matkällare, snickarrum, badrum och mörkrum.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Huset har ursprungligen värmts med
köksspis samt kakelugnar och rörspisar.
Centralvärme installerades 1932.
Vatten drogs in 1936, elektricitet
1920. WC installerades 1936, tvättmaskin 1958, kyl/frys 1948/1961. Man
tvättade tidigare i gryta i bakstugan.
Bakugnen i gula huset, iordningställd
1944, används ännu. Dessförinnan
bakades i köksspisen.
115
LAGÅRDSLÄNGA GRÖNSKULT SKAFTÖ S:N
TIDIGARE JORDBRUK
På gården har funnits fyra kor och en
häst. Mjölkproduktion bedrevs först fram
till 1966, därefter hade man en köttdjursbesättning i tio år, tills man 1976
åter började med mjölkkor. 1986 upphörde så mjölkproduktionen åter.
OMBYGGNADER
Ladans tillbyggnad åt söder genomfördes troligen kring 1905. Gödselstaden
har varit gjuten sedan 10-talet. Den
norra gavelns sockel göts på 40-talet.
Logportarna har tidigare varit indragna.
Stallet har tidigare varit avdelat från
fähuset. Mjölkrummet byggdes 1976.
Plåttaket lades 1980, då det enkupiga
teglet togs ner.
Gödselstaden
Längan är uppförd i ett kraftigt sluttningsläge. Sockeln består av kallmurad sten, fähusdelens grund är delvis murad. Den norra gavelns sockel är gjuten. Gödselstaden är
inrymd rakt under vagnboden i längans norra ände och nås från den östra långsidan.
Också hästvandringen är inrymd under längan, ungefär mitt för logen.
Djurdelen är timrad. Mjölkrummet är byggt i betonghålsten, medan resten av byggnaden är en stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med delvis okantad lockpanel eller
locklistpanel. Djurdelen har fyrdelade, kvadratiska fönster. På den östra långsidan finns
ventilationsluckor i loftplan.
Taket är belagt med trapetskorrugerad plåt.
Djurdelen har gjutet golv. Nu är hela utrymmet inrett med boxar för hästar, men tidigare har stalldelen varit avdelad med väggar. Förbindelsen med gödselstaden utgörs av
en lucka i golvet.
Den sydligaste laddelen är tillbyggd och saknar golv.
f d fähus
loge
vagnbod
f d hönshus
dass
f d stall
lada
lada
mjölkrum
ränne
Hästvandringen under logen
116
Nyttjande
På 20-talet införskaffades ett tröskverk som drevs med elektricitet och stod på logen.
Sedan dess har inte otröskad spannmål lagts in, utan säden har “tröskats in”. Rinnande
vatten från en damm i sluttningen väster om längan fanns före 1910. Mjölken kyldes i
gjuten bassäng fram till mjölkrummets tillkomst 1976.
Idag nyttjas loge och lada för höförvaring. Djurdelen är inredd med boxar för uppstallning av hästar vintertid.
GRÖNSKULT 1:7 SKAFTÖ S:N ÖVRIGA BYGGNADER
”GULA HUSET” (BAKSTUGA OCH POTATISKÄLLARE)
Byggnaden är en källarstuga med källare under halva huset. Sockeln består av blottad
betongsten med fasade kanter. Den timrade stommen är klädd med locklistpanel med
fasade listkanter. Fasaden är spikad med äldre, smidd spik. På den södra långsidan exponeras spiselmuren. Fönstren är sexdelade på två lufter eller fyrdelade dito. Också i källardelen finns stora fönsterupptagningar med spröjsade bågar. Entrédörren har en fiskbensmönstrad spontpanel på en stomme av stående plank. Handtag och beslag är ålderdomliga. Taket är ett åstak som kompletteras av en takstol. Det är belagt med enkupigt tegel.
Kökets golv är gjutet. Här finns en putsad spiselhäll. Bakstugan har brädgolv och en i
murstocken inbyggd bakugn. Innerväggar saknas i båda rummen. Dörren mellan rummen är trespeglad.
Ombyggnader
En renovering genomfördes 1944-1945. Byggnadens stensockel byttes då mot dagens
betongstensgrund. Innertaket höjdes och man byggde in en bakugn i murstocken.
bakstuga
kök
Gula huset är en potatiskällare med
källarvind. Källarvinden har använts som
bakstuga sedan 1944, då bakugnen
murades in i spiselmuren. Dessförinnan
fungerade huset som brygghus i bemärkelsen tvättstuga med eldad bykgryta.
Till vänster: KVARN (stora bilden),
GARAGE samt HÖNSHUS.
117
RESTENÄS 2:36 RESTERÖD S:N
4
5 2
3
1
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus
2. Lagårdslänga
3. Arbetarbostad/undantagsstuga
(nu sommarbostad)
4. Potatiskällare (nu sommarbostad)
5. Arrendatorsbostad
Restenäs 2:36 med sin areal om 27 hektar (7 hektar åker och 15 hektar produktiv
skogsmark) brukas av mjölkbönderna Anders och Agneta Rasmusson. I driften ingår
också granngården Kullen, som är Anders barndomshem. När makarna köpte Restenäs
2:36 år 1986 hade man redan arrenderat markerna sedan början av 70-talet.
Gårdens sentida historia så som Rasmussons känner den inleds med sjökapten
Hellsten, som var ägare in på 30-talet, då gården övertogs av hans dotter Dagmar.
Under hennes tid hann flera arrendatorer bruka gården. Dessa bodde i den intilliggande
arrendatorsbostaden. I mangårdsbyggnaden drev Dagmar Hellsten pensionat. På 40talet hyrdes rum också ut till elever på den näraliggande Restenässkolan.
Restenäs ligger ett stenkast från kusten, någon kilometer nordväst om Ljungskile.
Västerut är det sedan bara ett smalt sund som skiljer fastlandet från Orust. Omgivningarna utgörs av ett odlingslandskap med lövrika skogsbryn. Gården ligger i en sluttning
strax intill bergsknallar bevuxna med hassel, lind, ek och björk. Manhus och lagårdslänga ligger i vinkel mot varandra. Utmed lagårdslängan löper den väg som fortsätter
norrut förbi den arbetarbostad och det källarhus vilka nu fungerar som sommarbostäder. Framför hela lagårdslängans längd bildar vägen en stensatt gårdsplan. Inom trädgården finns stora höjdskillnader, både i form av mjuka sluttningar och som en stensatt
brant. I ett trädgårdsland odlas köksväxter och potatis. I trädgården växer stora askar
och en stor ek. Både här och kring gården finns stenmurar.
Anders Rasmusson har tillbringat tid på gården under sin uppväxt och berättar att
arrendatorsfrun mjölkade och ägnade mycket tid åt djuren, medan mannen skötte hästarbetena. Anders far hjälpte till vid tröskning och höskörd, men annars arbetade arrendatorns mest själva. Från gården sålde man mjölk och ägg, såväl till mejeri och äggförening som till sommargäster.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Restenäs 2:36 är en gård med bebyggelse från tidigt 1800-tal där manhus och
lagårdslänga belägna på var sida om gårdsinfarten. Manhuset med mycket små
takutsprång, smårutsindelade fönster och detaljer i nyklassicism vittnar tillsammans med lagårdslängans två rundtimrade höglogar om ekonomiskt välstånd
troligen kopplat till 1700-talets inkomstbringande sillfiskeperiod.
118
RESTENÄS 2:36 RESTERÖD S:N MANHUS
kök
matsal
vardagsrum
hall
salong
BOTTENPLAN
arbetsrum
wc/
dusch
sovrum
Manhuset är ett stort, ståndsmässigt 1,5-planshus på dubbel bredd. Sockeln består av
sten i mycket varierande storlekar och är delvis putsad. Den är en skalmurskonstruktion
fylld med sand. Under den del av huset som har högst sockel finns källare. En hög stentrappa leder till huvudentrén. Stommen är timrad och taket ett renodlat åstak. Vid ena
gaveln finns ett utbyggt entréparti och rakt ovanför förstukvisten sitter en liten takkupa.
Fasaden är klädd med locklistpanel och har inklädda utknutar. Den utbyggda gavelentrén är klädd med slät panel. Fönstren har huvudsakligen småspröjsade bågar.
Garderobsfönstren är ovala med solstrålespröjs, i nock finns lunettfönster. Den dubbla
entrédörren med överljusfönster har profilerad panel satt så att mönstret av en stående
kvadrat bildas. Den låses inifrån med hjälp av en bom.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel. Förstukvistens tak är rundat och plåttäckt.
Invändigt finns de ursprungliga brädgolven och brädtaken i stor utsträckning kvar.
Många tapeter är bytta, men de nya har tryckts med de gamla mönstren som förlaga.
Köket har spiskomplex med bakugn. I båda dörrarna mot intilliggande rum finns en
liten, svagt oval och glasförsedd öppning.
Rörspisar finns i matsalen, salongen samt vardagsrummet samt i sovrummet på övre
plan.
En snickare sägs på 1940-talet ha sett årtalet 1790 skrivet på en av takåsarna, men
inskriptionen har inte återfunnits.
Ombyggnader
Gavelns utbyggda entréparti är helt nyuppfört, men efter samma mått som ett äldre,
likadant. Kring ytterkanten av spiskomplexets häll sitter murstenar av sentida snitt. Vid
en renovering 1993 tilläggsisolerades de flesta väggar inåt. Ny panel sattes på den sydvästra fasaden och samtliga stora fönster byttes. Golven slipades och all färg skrapades
ner från tak och innerdörrar. Taket har sedan målats med limfärg, dörrarna med äggoljetempera. Kökets golv är också bytt. Mineralull har ersatt bjälklagens sågspånsisolering.
Tekniska installationer
Huset har från början värmts med spiskomplex samt rörspisar. Så sent som på 1940talet användes rörspisarna fortfarande. Sedan 1990 är vattenburen jordvärme installerad.
Elektriciteten kom till bygden 1935. Vatten drogs troligen in på 1940-talet, vask har
funnits i en av garderoberna. In på 70-talet användes mulltoa, WC/badrum kom 1993.
Anders minns hur man tvättade i bäcken på 40-talet. Där fanns även en tvättgryta.
gästrum
ÖVRE PLAN
Salongen kallas också för röda rummet.
Detta rum samt matsalen öppnas mest
vid högtider.
Rummet invid toaletten på övre plan
är sonens rum. Arbetsrummet fungerar
som gårdskontor och har inretts i en av
garderoberna. Övre planets sovrum och
gästrum har varit inredda sedan länge.
I övrigt har våningen använts för förvaring av såväl spannmål som silltunnor.
Spår efter tunnor finns på golvet i rummet där murstocken löper.
Under en del av huset finns källare.
Den används idag som matkällare samt
för centralvärmeanläggningen.
Titthålen i kökets dörrar underlättade för
köksan att iaktta en bjudnings framåtskridande. Exempel på rörspis.
119
LAGÅRDSLÄNGA RESTENÄS 2:36 RESTERÖD S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Sex mjölkkor, två hästar, fyra grisar
och ett trettiotal höns fanns tidigare.
Spannmål odlades för foder och potatis
för husets behov. Mjölkkorna fanns kvar
till 1965. Traktor köptes 1953.
Rasmussons djur finns idag på granngården Kullen. Driftformen är mjölkproduktion med 40 kor samt vallodling och
bete.
OMBYGGNADER
Taket rätades upp och teglet lades om
på 1940-talet. Då göts också kring
stenplintarna vid krypgrunden.
Längan är anlagd i två plan, varav det övre kragar ut till en större bredd på framsidan.
Hönshuset kragar också ut till övre plans bredd, och under en del av längden finns rum
inredda under utkragningen.
Grunden består av kallmurad, grovhuggen sten utan tät anslutning mellan blocken.
På den västra sidan finns en gjuten sockel utmed djurdelen. Den norra gaveln samt
en del av västra långsidan har krypgrund och vilar på stenplintar med gjutning kring.
Fähus, stall, spannmålsbod samt logar är timrade, resten är stolpkonstruktioner.
Fasaderna är delvis klädda med slät panel, delvis med lockpanel med ibland mycket
breda lock. Timmerknutarna är inklädda. Under utkragningen är fasaden omålad.
Det är mycket mörkt i fähus och stall. Fönstren är mestadels liggande och har odelade bågar på två lufter. I hönshuset finns ett fönster likt nyss nämnda, och i spannmålsboden finns ett fyrdelat fönster på två lufter. På den västra sidan finns vid båda logarna
en luckförsedd kvadratisk öppning.
Plankbroar leder upp till de indragna logportarna, som har ålderdomliga, smidda
handtag. Också vagnbodens portar har äldre beslag samt lås. Till dörren i rummet mitt
på övre plans utkragning har nyttjats smidd spik av äldre snitt.
Taket är belagt med enkupigt tegel.
Fähuset har gjutet golv och båspall. Stallet har också gjutet golv, men här finns endast
rester kvar av inredningen. I spannmålsboden finns bingar för spannmål och mjöl.
Indragen logport med logbro av plank.
Ränne samt upptagning i en av de två logarnas timrade väggar.
120
Nyttjande
Anders Rasmusson hade ungdjur i fähus och stall under en period. Sedan 1990 har
lagårdslängan endast använts för diverse förvaring.
Maskinmjölkning introducerades på 50-talet, men man återgick senare till handmjölkning. Mjölken kyldes i bassäng i mjölkrummet. Handpump för vatten installerades på
1960-talet, elpump 1965. Tröskverket användes fram till 1965.
RESTENÄS 2:36 RESTERÖD S:N LAGÅRDSLÄNGA
lada
stall
fähus
lada
spannmåls- vagnbod
bod
lada
loge
ränne
lada
loge
hönshus
BOTTENPLAN
ränne
ränne
ÖVRE PLAN
ÖVRIGA BYGGNADER
ARBETARBOSTAD/UNDANTAGSSTUGA (NU SOMMARBOSTAD)
Ett hus på enkel bredd försett med snedtäcka på en del av ena långsidan. Murad stengrund och fasad klädd med lockpanel. Sexdelade fönster på två lufter. Taket är täckt
med tvåkupigt tegel.
Till huset hör ett friliggande dass.
POTATISKÄLLARE MED KÄLLARVIND (NU SOMMARBOSTAD)
Byggnaden är utgrävd i en backslänt. Potatiskällaren är stensatt och har entré från
gaveln. Källarvinden har fasad av lockpanel. Taket är täckt med enkupigt tegel.
Källarvinden är inredd till bostad. Till huset hör ett friliggande dass.
121
SKÄLLEBRED 1:2 GRINNERÖD S:N
2 3
5
41
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1820)
2. Lagårdslänga (1865)
3. Svinhus och garage
(nu sommarbostad)
4. Hönshus (nu sommarbostad)
5. Vagnslider och potatishus
Uppgifter om uppförandeår är hämtade
från Svenska gods och gårdar (1943).
TIDIGARE BEBYGGELSE
Vid uppfartsvägen söder om lagårdslängan har funnits såväl ett bostadshus
som en lagårdslänga. På senare tid
inrymdes i bostadshuset istället spannmålsmagasin, snickarverkstad och drängkammare.
Norr om hönshuset har legat en
smedja, använd så sent som för en generation sedan.
Skällebreds gård ligger strax norr om Grinneröds kyrka, sydost om Ljungskile i mellersta
delen av Bohuslän. Gården har ägts av samma släkt sedan 1700-talet. Nu ägs den av
syskonen Gunnel Johansson och Eva Åkerman samt Inger Olsson, änka efter systrarnas
bror Sigvard. Gunnels och Sigvards barn är också delägare. De senaste brukarna av gården, som omfattar 212 hektar mark, var de tre syskonens föräldrar. De sju hektaren
åkermark (som tidigare har varit 18 hektar) har varit utarrenderade sedan 1955.
Nuförtiden fungerar gården huvudsakligen som sommarbostad.
Bebyggelsen har en fri placering med manhus placerat i vinkel mot lagårdslängan,
som i sin tur ligger utmed gårdens uppfartsväg. Vägens fortsättning västerut förbi manhuset ner till åkrarna antyds genom ett antal stora björkar som växer i rad norr om
manhuset. Utmed lagårdslängans södra sida finns längs vägen också stora hamlade askar
på rät linje. Mellan lagårdslänga och manhus övergår uppfartsvägen till en grusad gång.
Även framför verandan finns ett grusat område. Trädgården omringas av en klippt hagtornshäck och stora lönnar, askar och björkar växer utefter dess södra sida. Fruktträdgård, köksträdgård berså samt fler grusgångar ingick tidigare i trädgårdsanläggningen.
Fyra dagsverkestorp bidrog till gårdens arbetskraft och dessutom fanns fast anställd piga
och dräng. Syskonens mor arbetade inomhus och deltog inte i jordbruksarbetet.
Från gården såldes mjölk till mejeriet och ägg till affären, men också spannmål. Den
stora inkomstkällan var dock skogen.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Manhus och lagårdslänga i vinkel, övriga uthus oregelbunden placering. Manhuset på dubbel bredd från tidigt 1800-tal är ett välhållet och representativt
exempel på de tidiga tvåvåningshus som uppfördes i Bohuslän främst under
perioden 1790-1840. Lagården har för Bohuslän karaktäristiska drag som rundtimrad högloge, dubbla logkistor, främre långskygga och indragna logportar.
122
SKÄLLEBRED 1:2 GRINNERÖD S:N MANHUS
sovrum
herrum
kök
hall
matsal
Kökets golv är täckt med linoleumplattor. På väggarna sitter en profilerad spontpanel
och i taket en pärlspontpanel. Spiskomplexet är kakelklätt på häll och sockel. Här ingår
en äldre elspis, en bakugn samt en oljeeldad kökspanna. Rummen har brädgolv och
brädtak eller pappspända tak. I vardagsrummet finns en rörspis.
På övre plan finns såväl plastmattetäckta golv som brädgolv. Innertaken består mestadels av moderna skivmaterial. I vardagsrummet finns en sentida kakelugn. Köket är
modernt inrett.
Tredje våningen är helt modernt inredd.
Ombyggnader
Vinkeltillbyggnadens tillkomsttid är inte känd. Nedre köket har tidigare varit större och
omfattat en del av det som idag är hall. Mellan matsal och kök har funnits en dörr. Vid
spiskomplexet har funnits en gång i riktning mot matsalen. En stor öppning mellan
matsal och herrum har ersatt en tidigare existerande traditionell dörröppning. Köket på
andra plan har haft järnspis. Glasverandan är inte ursprunglig men återfinns på ett foto
av huset från 1905. Takteglet byttes på 1960-talet. Fönstren är också bytta.
Tekniska installationer
Uppvärmningen har ursprungligen skett med köksspis och rörspisar. Den gamla köksspisen revs ut 1967. Idag värms hela huset från den oljeeldade kökspannans centralvärmesystem. Tidigare fanns en vedeldad kökspanna.
Det är inte bekant när vatten drogs in eller el installerades. WC och badrum byggdes
på 1940-talet, kylskåp köptes under 40-talets andra hälft och frys tidigt på 60-talet.
Tvättmaskin inköptes också på 60-talet. Tidigare hade man tvättat utanför huset eller,
på vintrarna, i köket. Dessförinnan tvättade man sommartid i en källa.
BOTTENPLAN
kontor
sovrum
allrum
kök
klädkammare
Manhuset är uppfört i två våningar och på dubbel bredd.
Även vindsplanet är inrett. På långsidan mot trädgården
finns en glasveranda och mitt på motstående sida finns en
tillbyggd vinkeldel. Vid den norra gaveln finns ett entréparti
byggt som snedtäcka.
Huset vilar på en murad stensockel. Glasverandan står på
träplint. Stommen är timrad och den ursprungliga huskroppen har utknutar. Fasaderna är klädda med en locklistpanel där listerna har längslöpande, fina skåror i ytterkant.
Knutarna är panelinklädda.
Fönstren är småspröjsade på två eller tre lufter. I gavelröstena sitter sexdelade bågar. Glasverandans fönster är
småspröjsade.
Taket är täckt med enkupigt tegel. På glasverandans tak
ligger brun bandplåt.
drängkammare
ÖVRE PLAN
Beteckningarna avser tidigare generations nyttjande. Matsalen nyttjas nu som
vardagsrum, herrummet som matsal och
drängkammaren som WC. Hembiträdet
sov i en utdragssoffa i köket, som då var
större.
Övre planets sovrum nyttjas nu som
matsal och kontoret som sovrum. Då systrarna växte upp bodde deras farfar
och farmor på övre plan. Under en tid
har arrendatorn bott här.
Tredje planet inrymmer idag kök samt
bostadsrum. Tidigare har här funnits en
stenmangel samt ett stort bykkar där
uttjänta kläder förvarades i väntan på
att bli till trasmattor. Vinden fungerade
även som förråd för tunnbröd och andra
matvaror. Här fanns stora träkar där salt
fläsk, korv och annat förvarades.
123
LAGÅRDSLÄNGA SKÄLLEBRED 1:2 GRINNERÖD S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Två hästar, tio-tolv kor, en tjur, ett par
grisar samt höns har utgjort gårdens
djurbesättning. Traktor köptes i början
av 40-talet.
En av de rundtimrade ladorna med den stora
öppningen mot logen.
Den stora lagårdslängan har två höglogar med indragna logportar och stensatta logvägar
som närmast portarna övergår i plankbroar. Rännena kragar ut på övre planets framsida.
Rum är inredda under utkragningen på större delen av bottenplanets längd. En snedtäcka är utbyggd mellan logarna på den södra långsidan.
Fähusdelens grundläggning är utförd i huggen sten. Resterande del av den södra långsidan vilar på en enkel, låg stengrund så att syllen i princip befinner sig i marknivå.
Lad- och logdelarna vilar på stenplint liksom stallets norra sida och den västra gaveln.
Hela bottenplanet förutom vedboden är timrad. Ladorna är rundtimrade. På övre
plan är logarna timrade och resten av våningen är, liksom vedboden, utförd i stolpkonstruktion. Fasaderna är klädda med slät panel alternativt locklistpanel. Fähus och snickarbod har småspröjsade fönster. Stallets fönster är liggande tredelat, spannmålsmagasinet
har ett sexdelat fönster. I logarnas norra yttervägg finns en kvadratisk ventilationslucka.
Taket är till största delen belagt med enkupigt tegel. På fähusets norra takfall samt på
snedtäckan ligger tvåkupigt tegel.
Stallet har golv av breda plank. I spiltorna ligger ett dubbelt plankgolv. Vid foderkrubborna finns hål i väggen mot ladan. Fähusets golv är gjutet med plankskonade båspallar
och fodergrindar i trä. I gödselrännorna finns träinlägg.
Snickarboden har gjutet golv. Här finns ett gjutet kar till vilket hör en vattenkran.
Nyttjande
Hö till korna förvarades på fähusrännet och hästarnas hö förvarades i ladan invid stallet.
Halm förvarades i ladan invid fähuset. På rännet ovanför vedboden förvarades såväl hö
som halm. Tröskverket stod på den östra logen. Utanför den norra långsidan har en
hästvandring funnits.
Snickarboden har tidigare varit mjölkrum. Detta inreddes omkring 1940 för kylning
av mjölk i bassäng.
Snickarboden fungerade tidigare som
mjölkrum.
124
SKÄLLEBRED 1:2 GRINNERÖD S:N LAGÅRDSLÄNGA
vedbod
lada
stall
spannmålsmagasin
förråd
förråd
dass
lada
fähus
snickarbod/mjölkrum
BOTTENPLAN
ränne
loge
lada
loge
lada
ränne
förråd
ÖVRE PLAN
En av logarna
ÖVRIGA BYGGNADER
POTATISKÄLLARE OCH VAGNSLIDER
Byggnaden är inredd i en sluttning och
utgörs av en stenkällare med källarvind.
SVINHUS
Byggnaden har inretts till bostad.
HÖNSHUS
Byggnaden har inretts till bostad.
125
BASTEBACKA 1:4 GRINNERÖD S:N
1
2
4
3 5
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1850-tal)
2. Lagårdslänga (äldre länga med nuvarande utformning från 1910)
3. ”Källarstugan” (före 1790)
4. Spannmålsmagasin, visthusbod och
snickarbod (1920)
5. Vagnbod
Uppgifter delvis från ”Gårdar i
Göteborgs och Bohus län” (2001).
TIDIGARE BEBYGGELSE
En äldre lagårdslänga utgör grunden
i den nuvarande längan. Den byggdes
om till nuvarande utseende och funktion
1910.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Manhus och lagårdslänga är parallellt placerade. Manhusets utformning
med små takutsprång och sexdelade
fönster är karaktäristiskt för 1800talets första hälft. Lagårdslängan,
en rundtimrad högloge med dubbla
logar som fått sin nuvarande utformning 1910 med fähus i gjutteknik,
är exempel på en ekonomibyggnad
som kombinerar traditionell form
och ny virkesbesparande teknik.
Dessutom finns en källarstuga nyttjad
som brygg- och hönshus, en vagnbod och ett fristående sädesmagasin. Gården präglas av varsamt
omhändertagande.
126
Bastebacka gård med sina välhållna byggnader innehas av Per-Åke Berg och hans maka
Nina Winsnes Berg. Gården ligger i närheten av Grinneröds kyrka, några kilometer
söder om Ljungskile. Gården har varit i släktens ägo sedan 1790, då hemmanet avstyckades från Backa gårds ägor. Jordbruk med mjölkproduktion har bedrivits fram till mitten av 1950-talet, varefter fastigheten tidvis varit obebodd. Idag fungerar den som deltidsboende för makarna Winsnes Berg, som hyr ut manhusets ovanvåning för permanentboende.
Arealen uppgår till 22 hektar skog, 11 hektar åker och ett par hektar bete. Idag bedriver Per-Åke deltidsjordbruk med vallodling, skogsbruk och lite bete. I fähuset har hästboxar inretts för uthyrning.
Mangård och lagårdslänga är skilda åt via tillfartsväg och gårdsplan. Mellan de båda
ligger källarhuset, gårdens äldsta byggnad. Trädgården omgärdas av en låg stenmur kring
vilken växer syrener och rosenbuskage. Grusgångar löper fram till manhusets entréer
och på dess västra sida finns tuktade lönnar och lindar - trädslag som tillsammans med
ask återkommer i fritt växande form utmed stenmuren på den östra sidan. Ett lusthus
har tidigare funnits, liksom anlagda grusgångar runtom manhuset. En fruktträdgård har
funnits mot spannmålsmagasinet och ett grönsaksland bakom vagnboden.
De tre syskonen Johan, Hulda och Josef, barn till Johanna Matilda Olsdotter och Carl
August Johansson, var de sista som bedrev ett traditionellt jordbruk på Bastebacka. PerÅke Berg är själv inte uppvuxen på gården utan har bara tillbringat delar av sin tid som
barn och ungdom här, men menar att hushållet, mjölkningen och hönsen var kvinnans
domäner. Mannen gjorde ”grovgörat” med hästar och kor.
Arbetskraft erbjöds också från dagsverkestorp eller, längre fram i tiden, någon granne
som hade traktor. Man kunde även utnyttja kringresande arbetskraft. Per-Åke tror också
att tjänstefolk har funnits på den tid då hans mormors föräldrar brukade gården.
BASTEBACKA 1:4 GRINNERÖD S:N MANHUS
sovkammare
sovkammare
sidkammare
kök
farstu
stuga
hall
kammare badrum
BOTTENPLAN
vind
Manhuset är ett stort dubbelhus i 1,5 plan med glasveranda och utbyggd farstu vid en
av gavlarna. Vid den östra, “bakre” långsidan finns en tillbyggd del innehållande två
sovkamrar.
Stensockeln är delvis putsad. Verandan vilar på stenplint. Huset är timrat och klätt
med en svagt profilerad locklistpanel. Verandans och tillbyggets lister har kraftigare profilering. Vid verandans takfot finns måttfullt hållna träsniderier.
Fönstren är mestadels sexdelade på två lufter. Verandans fönster saknar spröjsning.
Farstudörren är en plankdörr klädd med spontpanel i fiskbensmönster, medan verandadörren är dubbel och har småspröjsade rutor.
På taket ligger tvåkupigt tegel. Skorstenen är murad i rött tegel. Verandataket är
belagt med asfaltpapp.
Farstugolvet består av stora stenhällar. I köket finns ett
spiskomplex med öppen gruva. Det innehåller bakugn,
öppen eldstad och järnspis. Innertaket är det ursprungliga,
med mycket breda brädor.
På bottenplan finns i flera rum de ursprungliga brädgolven kvar. I stugan är också det ursprungliga innertaket
bevarat. Här finns även en rörspis.
Rummen på övre plan är genomgående modernt inredda. I hallen finns det gamla brädtaket kvar och i vardagsrummet finns en rörspis. Den oinredda vindsdelen saknar
innertak. Här finns det gamla golvet kvar.
Bottenplans dörrar är genomgående trespeglade med
äldre låsmekanismer. På övre plan finns även tvåspeglade
dörrar. På flera dörrar har en äldre färgsättning bevarats.
Ombyggnader
Sovkammartillbygget kan härstamma från sent 1800-tal. Inte heller glasverandan är
ursprunglig, medan farstun däremot troligen alltid funnits. Yttertaket har ursprungligen
varit spånklätt och sedan täckt med enkupigt tegel. Dagens tegel lades på 1950-talet.
Trappan till övre plan utgick tidigare från köket. Den revs 1969, då Per-Åkes föräldrar
flyttade in i huset. Nya, likadana fönster sattes då också in på den södra sidan och mjölkrummet i farstun gjordes till badrum och WC. Vid samma tid togs kakelugnarna i sidkammer, kammer och tillbygge bort. 1981 inreddes övre plan till dagens utseende.
vardagsrum
sovrum
kök
hall
badrum
ÖVRE PLAN
Stugan och kammaren har nyttjats som
sovrum, sidkammaren som finrum.
Tillbýggets två rum har varit sovrum respektive arbetsrum. I farstun förvarades
mjölken. Josef bodde i kammaren, Hulda
i tillbygget och Johan i snickarboden. En
tid bodde arrendatorn i bottenplan.
På övre plan har ett rum och en garderob tidigt varit inredda. Här var
undantagsbostad för generationen innan
de tre syskonen. Resterande yta var en
öppen “arbetsvind”, men har inte
använts för spannmålsförvaring. Arbetsvinden inreddes då Per-Åke övertog
gården 1981. Källare saknas.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Ursprungliga värmekällor var köksspisen
och en rörspis i varje rum. Bakugnen,
som kan eldas än idag, användes fram
till 1940-talet, då nya köksspisar köptes.
Idag värms huset med centralvärme från
panna placerad i källarstugan, installerad1970. Rinnande vatten drogs in
1950. WC och badrum installerades
första gången 1970. Samma år införskaffades det första kylskåpet.
127
LAGÅRDSLÄNGA BASTEBACKA 1:4 GRINNERÖD S:N
INFLUENSER
Den äldre lagårdslängan byggdes om
till nuvarande utseende av Carl August
Johansson, ägare till Bastebacka och far
till de tre syskonen som senast brukade
gården. Troligen har de utkragande
svalgångarna eller ”skonkorna” på övre
plan tillkommit då. Lagårdslängan visar
likheter med med den på Backa gård.
Logportarna är exakt likadana.
Carl August Johansson lät även uppföra byggnader på det näraliggande
Backamo regemente.
TIDIGARE JORDBRUK
Då de tre syskonen brukade gården
fanns tre hästar och omkring åtta kor.
Den stora lagårdslängan är byggd i två plan med utkragande svalgångar på övre plan.
De båda logarna är höglogar med djupa ladutrymmen på sidorna. Bottenplanets stall
och fähus är byggda i full bredd, alltså den bredd till vilken övre planet kragar ut.
Sluttningsläget skapar en hög sockel åt väster. De båda djurdelarna vilar på kallmurad
grund, medan lador och vagnbod står på stenplint. Genom de öppna utrymmena under
ladorna ventileras dessa. Stensatta uppfarter leder fram till logportarna.
Fähusets väggar är glidformsgjutna. I gjutmassan ingår en blandning av sten, stenskärv och kalkbruk. Stallet och stora logen är timrade, medan resten av byggnaden är en
stolpkonstruktion.
Fasaderna är klädda med en faluröd locklistpanel med inslag av slät panel samt okantad lockpanel. Fähusets murar är vitputsade.
Fähus och stall har sexdelade fönster. Omedelbart ovanför stalldörren sitter ett överljusfönster.
Logportarna är dubbla, med ett karaktäristiskt diagonalt kors över var porthalva.
Taket består av tvärgående breda, okantade lockbrädor och längsgående läkt. Det är
belagt med enkupigt tegel.
stall
stallada
tröskhus
vagnbod
kolada
fähus
BOTTENPLAN
hönshus
stallränne stallada stora logen
öfs (utkragningarna)
ÖVRE PLAN
128
smedja
kolada
fähusränne
lilla
ränne
logen
BASTEBACKA 1:4 GRINNERÖD S:N ÖVRIGA BYGGNADER
”KÄLLARSTUGAN”
Grunden är en kallmurskonstruktion, bitvis fogad med bruk eller putsad. Den östra
änden är tillbyggd och vilar på en sockel av lecablock. Under den västra delen av huset
finns ett källarrum med entré från gaveln. Vägen fram till entrén utgörs av en ståtlig
stensatt skärning genom sluttningen.
Huset har timrad stomme. Den tillbyggda delen är en stolpkonstruktion. Fasaden är
klädd med en faluröd lockpanel med mycket breda lockbrädor. Fönstren är bytta i sen
tid. Taket är belagt med enkupigt tegel mot gården och med trapetskorrugerad plåt mot
skogen. Den uppåt avsmalnande skorstenen är murad i rött tegel. Den har ett lock förfärdigat av en skifferplatta.
bastu pannrum
vedbod
gäststuga
torkrum
wc
Hallen innanför entrén har ett äldre brädgolv. Den västra delen är inredd till gäststuga.
Innerväggar saknas, ett innertak har lagts utmed yttertaket. Ett loft sträcker sig utmed
resten av byggnadens längd. Detta nås från en trappstege i bostadsdelen.
Ombyggnader
Fasadpanelen är bytt på hela huset. Taket var tidigare halmtäckt. 1970 lades det nuvarande tegel- och plåttaket. Samma år anlades också pannrummet, som förser manhuset
med värme, och inredningen till gäststuga påbörjades.
källarrum
Källarstugan har tidigare tillhört en
kyrkvaktmästare. Senare har den östra
delen (tillbygget borträknat) använts
som hönshus och den västra delen
som brygghus (för tvätt). Källaren har
använts för rotfruktsförvaring.
övre plan: spannmålsmagasin
visthusbod
VAGNBOD
En stolpkonstruktion på stenplintsgrund.
Lockpanel med okantade lock, norra
långsidan delvis med liggande, slät panel.
Dubbelport vid ena gaveln. Tak av enkupigt tegel/korrugerad plåt. Brädgolv.
MAGASIN
Snickarboden vilar på kallmurad grund,
resten på stenplint. Källare under snickarboden. Timrad stomme, locklistpanel
med knutlådor. Tak med tvåkupigt tegel.
I snickarboden finns en järnkamin.
snickarbod
129
BJÖRNERÖD 1:2 TEGNEBY S:N
1 3
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1918-1919)
2. Lagårdslänga (1918-1919)
3. Hönshus (1934)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Gården har tidigare varit belägen öster
om den nuvarande och utgjorts av manhus samt lagårdslänga. Manhuset är flyttat till Ekliden, lagårdslängan köptes av
nuvarande ägarens far och användes
som byggmaterial för dagens länga.
Den nuvarande ägaren Knut Anderssons far köpte Björneröd Nordgård av sin mor år
1916. Modern var den första ägaren i släkten. Tre fastigheter hade slagits samman för
att skapa dagens gård om tolv hektar mark, varav fyra hektar är uppodlade.
Knuts far Anders Abrahamsson var förutom jordbrukare också kakelugnsmakare,
murare och snickare. Med hjälp av sina två bröder uppförde han samtliga byggnader på
gården, allt från manhuset med verandans fina träsågeriarbeten till hönshuset uppfört i
överblivet tegel från Tegneby kyrka. Dessförinnan hade han och bröderna hunnit med
att uppföra en ny generation byggnader på föräldrahemmet, en granngård i Björneröd.
Manhus och lagårdslänga ligger i vinkel mot varandra nedanför en bergsknalle,
medan hönshuset tronar majestätiskt uppe på berget. Trädgården söder om manhuset
avgränsas mot vägen av en hög hagtornshäck, medan den övre delen omgärdas av en
stenmur och av syren- och rosenhäckar. En fruktträdgård med aplar, päron och vinbär
har tidigare funnits, liksom en syrenberså.
Knut växte upp tillsammans med sju syskon. Far arbetade i jordbruket och mor inomhus, men fadern var mycket borta på arbete och då fick mor och barn sköta gården.
Fadern mjölkade aldrig, det var istället Knuts systrars uppgift. ”Pappa var månskensbonde”, säger Knut. ”Han fick vara ledig från jobbet några dagar då och då, som i vårbruket.” Hö- och spannmålsskörd engagerade hela familjen, men man hade också hjälp av
grannar. Senare, när hästarna började försvinna fanns det en man som körde runt med
traktor till de små gårdarna i trakten och erbjöd motordriven ersättningskraft.
Från gården såldes ägg och mjölk. Mjölken gick till mejeriet och äggen till affären där
de byttes mot varor.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Björneröd 1:2 är exempel på ett bohuslänskt småbruk från 1919 där manhus
och lagård har vinkelställd placering. Gården omfattar en liten lagårdslänga i
stolpkonstruktion med timrad djurdel och ett yngre dubbelhus med front och
glasveranda. Manhuset var ursprungligen inrett med spannmålsloft på vinden
och sommarkök med bakugn i källaren. Byggherren som var snickare, kakelugnsmakare och murare uppförde själv byggnaderna.
130
BJÖRNERÖD 1:2 TEGNEBY S:N MANHUS
kammare
”stora rummet”
”lilla rummet”
kök
BOTTENPLAN
hall
”östra rummet”
”Allans rum”
Manhuset är beläget i ett kraftigt sluttningsläge, vilket innebär att källarplan på nedre
långsidan befinner sig helt ovan mark. Vardagsingången med sin dubbeldörr återfinns
därför rakt under glasverandan. Ovanför glasverandan med sina detaljrika sågade dekorationer finns en frontespis, något framdragen utanför fasadlivet. Den timrade stommen
är klädd med en profilerad locklistpanel. Fönstren har korspost och dekorativt figursågade konsoler samt utsmyckade foder. Mezzaninfönstren har tvådelad spröjsning. Taket
har dels tvåkupigt tegel, dels en falsad tegelpanna av norsk härkomst. De två skorstenarna är murade i gult tegel.
Kökets skåpinredning är delvis ursprunglig, delvis från 60-talet. Här finns elspis och
vedeldad kaminspis. Hall och veranda präglas av profilspont på väggarna och i hallen
även i taket. Övriga tak är pappspända. I källaren finns sommarköket med matplats,
slask, bakugn och tidigare även järnspis. Övriga utrymmen i källaren är potatiskällare
och matkällare.
Ombyggnader
Tvättrummet tillkom 1948. Verandan fick nya ben på 50-talet, de ursprungliga var
gjutna. Takteglet är delvis bytt på 60-talet. Samma decennium byttes delvis kökets skåpinredning. Resten av övre plan inreddes 1965. Järnspisen byttes mot elspis 1987, samma
år som kaminspisen installerades. Den ena murstocken murades om ungefär samtidigt.
Tekniska installationer
Ursprungliga värmekällor var köksspisen och en kamin i kammaren. På övre plan fanns
en kamin i det västra rummet. Kakelugnarna har tillkommit efter hand; stora och lilla
rummets ugnar på 50-talet och kammarens på 60-talet. Idag värms huset med kökets
kaminspis samt med kakelugnarna. Källarens bakugn användes fram till 40-talet, då en
modernare köksspis ersatte bakugnen.
Vatten drogs in 1948, dessförinnan bars vatten in från en källa. El installerades 1945,
WC med badrum 1978, kyl och frys 1970 respektive 1984. Innan tvättmaskin introducerades användes en handdragen tvättrumma. Ännu tidigare tvättade man i gryta i
källaren.
”fronten”
ÖVRE PLAN
Köket användes även som sovrum, liksom
kammaren. I kammaren är ett tvättrum
med handfat avdelat. Stora och lilla
rummet användes vid kalas.
Rummen på övre plan användes som
sovrum. Endast ”Allans rum” var inrett
från början. Resten var kallvind med
spannmålsbingar.
På somrarna bodde man på vindsplan och lagade mat och åt i källarens
sommarkök. När bottenplanet stod tomt
kunde man passa på att låta måla.
Köket
Källarköket
131
LAGÅRDSLÄNGA BJÖRNERÖD 1:2 TEGNEBY S:N
TIDIGARE JORDBRUK
På gården har funnits en häst och fyra
kor, något ungdjur, en gris och ett fyrtiotal höns. Från och med 40-talet höll man
inte längre häst utan lejde för hästarbeten. Odling av spannmål för foder, vallodling, potatis- och grönsaksodling. Man
hade också bisamhällen.
Mjölkproduktionen lades ned 1965
och gårdens marker arrenderades ut.
INFLUENSER
Utförandet bestämdes av traditionella
byggmetoder, menar Knut Andersson.
Virkestillgången var knapp, så utrymmena gjordes små och packades sedan
fulla, både med djur och foder. Att inte
ha ett separat stall är också en virkesbesparande åtgärd.
OMBYGGNADER
En del av vedboden disponerades som
hönshus fram till 1934 då det fristående
hönshuset uppfördes. Trösklogen byggdes då tröskverket införskaffades 1946.
Snedtäckorna och gödselhuset med sitt
ränne byggdes på 50-talet på grund av
platsbrist. Detta decennium byttes också
fönstren. När djuren sålts på 60-talet
inreddes ladan till bilgarage och fähusrännet började byggas om till gäststuga.
Takmaterialet har bytts två gånger.
Ursprungligen låg enkupigt tegel. Det
senaste bytet skedde för tio år sedan.
132
Djurdelen är grundsatt med murad sten. Resten av den ursprungliga längan har grund
av antingen murad eller kallmurad sten. Gödselstadsdelen har gjuten grund och snedtäckorna vilar på olika typer av plintar. Loguppfarten är stenkantad.
Djurdelen har timrad stomme, resterande delar är stolpkonstruktioner. Fasaden är
delvis en locklistpanel med fasade listkanter, delvis en slät panel. Rester finns av lockpanel med okantade lock.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel, enkupigt tegel eller sinuskorrugerad eternit.
Vedboden har jordgolv. Ladan är idag ombyggd till garage. Djurdelen har gjutet golv,
inredningen är borttagen. Gödselstaden har gjutet golv och räfflad uppfart. Den främre
snedtäckan har stensatt golv, medan den bakre har brädgolv.
Nyttjande
Hö togs in på fähusrännet och i ladan. Hölasset kördes inte in på logen utan parkerades
utanför. Höfläkt användes inte.
Nekarna lades in på vedbodsrännet, logrännet och ovanpå höet i ladan. I den främre
snedtäckan lades havrenekarna. Ett eldrivet tröskverk införskaffades 1946. Till detta
hörde en maskinell skakanordning, en träkonstruktion som liksom tröskverket fortfarande finns kvar på trösklogen. Före 1946 tröskade man med ett stiftverk drivet av den
överliggande hästvandring som stod på baksidan av lagårdslängan. Halmen lades ovanpå
höet i ladan, på rännet och i den bakre snedtäckan. Man använde också slaga för att
tröska små volymer, som exempelvis hönsfodret. Logen var även platsen för harpningen,
det vill säga skiljandet av agnarna från kärnan. Agnarna lades i en “agnebinge” och gavs
till hönsen och till grisen som strö. Hackelse användes också att strö med. Förutom
spannmål fick korna också oljeväxtkraftfoder, melass och betor. Nödår gavs de ljung.
Mjölken kyldes i en brunn vid lagårdsknuten, genomströmmad av ett litet vattendrag.
Man frångick aldrig handmjölkningen.
BJÖRNERÖD 1:2 TEGNEBY S:N LAGÅRDSLÄNGA
dass
bakre
snedtäcka
gödselstad
främre
snedtäcka
vedbod
loge
lada
fähus,
stall och
grishus
ränne
tröskloge
Fähuset benämns “föjs”, snedtäckorna
“skuggor” och gödselstaden “gödselhus”.
ränne
ÖVRIGA BYGGNADER
HÖNSHUS
Gjuten grund direkt mot berget alternativt på en uppbyggd sockel av murad sten.
Stomme och fasad av tegel i olika gula
nyanser. Sexdelade fönster på två bågar.
Pulpettak täckt med sinuskorrugerad grå
eternit. Skorsten i gult tegel, gjuten krans.
Interiör med gjutet golv och putsade, vitfärgade väggar. Järnkamin.
133
BERG 1:3 3:3 ÖDSMÅLS S:N
3
5
1
2
4
NUVARANDE BEBYGGELSE
1.
2.
3.
4.
5.
Manhus (1860)
Lagårdslänga (1917)
Hönshus (1930-tal)
Garage (1960-tal)
Maskinhall (1986)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Äldre manhus, beläget öster om det
nuvarande, ungefär vid platsen för
garaget. Det var sammanbyggt med
granngårdens manhus.
Lagårdslänga utformad som rak
byggnad, belägen parallellt med landsvägen ungefär på platsen för dagens
länga. Nedbrunnen.
Jordkällare, belägen på platsen för
garaget. Eventuellt äldre än manhuset.
Norr om Stenungsund, utmed landsvägen mellan Ödsmål och Gullborga ligger gården
Östra Berg 1:3 3:3. Arealen är 43 hektar fördelat på 10 hektar åker och 20 hektar produktiv skogsmark. Ägaren Göran Hermansson blev hemmason och tog över gården
efter föräldrarna. Därmed förvaltade han en släkttradition sedan åtminstone 1742, då
den förste kände ägaren i släkten tillträdde gården.
Gården är belägen vid en bergsbrant utmed norra sidan av Ödsmålsåns uppodlade
dalsänka. Manhuset med sin smått ståndsmässiga karaktär ligger uppdraget i sluttningen, medan den vinkelbyggda lagårdslängan är uppförd strax intill landsvägen.
Gårdsplanen ramas också in av garaget, som delvis är inbyggt i sluttningen. På en
avsats högre upp i bergsslänten är hönshuset uppfört. Den senast tillkomna byggnaden
är maskinhallen från mitten av åttiotalet. Mellan manhuset och landsvägen, på tre sidor
inramad av en hagtornshäck, finns en fruktträdgård med aplar, vinbär och rabarber.
Trädgården anlades efter planer från en trädgårdskonsulent vid mitten av 1920-talet.
Denne skapade de grusade gångarna kring manhuset och fruktträdgården med potatisoch grönsaksland mellan äppelträden.
Föräldrarna bodde kvar och familjen arbetade tillsammans på samma sätt som tidigare
även efter det att Göran övertagit ägandet. Mor skötte hushållet, men mjölkade också
och deltog i jordbruket under skördetider och vid tröskning. På 1930-talet hade man en
dräng anställd, men annars hyrde man in daglönare vid behov av extra arbetskraft.
Under somrarna tog man emot kolonibarn, ofta från Göteborg. Barn, kolonifröken och
kokerska hyrde då hela manhusets bottenvåning.
Mjölk såldes till mejeriet, men på somrarna också till husets hyresgäster. Ägg byttes
mot andra varor i handelsboden, och man sålde mycket vinbär, hallon och äpplen till
folk runtomkring.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Manhusets utformning med liggande vindsfönster och takutsprång vittnar om nya
arkitektoniska impulser vid 1800-talets mitt. Det påkostade entrépartiet och
fönstersättningen ger en ståndsmässig karaktär. Huset gränsar till gårdsplanen
och den vinkelbyggda, välbevarade lagårdslängan från tidigt 1900-tal. Längan
i stolpkonstruktion med timrade djurstallar får sin karaktär av det två våningar
höga körhuset, den taktäckta gödselstaden och det nyansrika tegeltaket.
134
BERG 1:3 3:3 ÖDSMÅLS S:N MANHUS
skafferi
sidkammare
tvättrum
kök
”lilla
rummet”
wc
stuga
vardagsrum
BOTTENPLAN
Hallens väggtäckande målning direkt på den stående brädpanelen dominerar helt
intrycket när man kliver in. Fjordlandskapet är ett arbete av Benjamin Berntsson
(1825-1918). I övrigt präglas interiörerna av en femtiotalsrenovering, där köken på båda
våningarna har väggar helt klädda med skivor av kryssfanér. I stugan finns det äldre
brädtaket kvar synligt.
Ombyggnader
Göran tror att kökets spiskomplex kan ha rivits ut redan vid 1900-talets början. 1935
revs kakelugnarna och ersattes med vattenburen värme från kökspanna. Källare har
grävts ut i två omgångar, 1935 och 1950. Sistnämnda år murades även ny murstock och
köket renoverades med bland annat ny vedspis och en elspis. Farstuutbyggnaden är från
samma år och ersatte en mindre farstu på samma ställe. Lilla rummets vägg mot sidokammaren har flyttats så att lilla rummet blivit större.
brödskrubb
wc/
dusch
vardagsrum
Manhuset är uppfört i 1,5 plan på dubbel bredd. Höjdläget, den symmetriska fasaden
och den dubbla trappan ger huset drag av ståndsbyggnad. På baksidan finns en tillbyggd farstu. Sockeln är utförd i huggen, putsad sten. Huset är timrat till nock och klätt
med en locklistpanel. Förstukvistens välvda tak har vid foten dekorativt sågade lister.
Fönstren är sexdelade och kompletteras av spröjsade liggande vindsfönster samt lunettfönster vid gavelnockarna. Taket är av enkupigt tegel.
ÖVRE PLAN
Stugan (“stôvan”) var ett finrum. Lilla
rummet var fars och mors sovrum, medan
vardagsrummet fungerade som kontor.
På ovanvåningen bodde en period
släktingar. Här fanns också brödskrubben för bröd och mjöl. I ett av rummen,
som under vintern annars mest stod
tomma, fanns vävstolen. Övre plan har
även använts för spannmålsförvaring.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Värme via kakelugn och köksspis fram
till 1935, därefter centralvärme. Bakugn
fanns i köket fram till 1950, då den flyttades ner i källaren. Elektriciteten kom
1940. Vatten har funnits via handpump
sedan 10-talet. WC byggdes 1935
och badrum omkring 1955. Tvättmaskin
skaffades på 70-talet, innan dess
användes bykgryta i källaren. Kyl köptes
omkring 1960, frys på 60-talet.
135
LAGÅRDSLÄNGA BERG 1:3 3:3 ÖDSMÅLS S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Föräldragenerationen hade två hästar, sex kor, fem ungdjur, tre svin och
omkring 40 höns.
Spannmål odlades för att användas
som foder till djuren och vicker odlades
för vallutsäde. Man använde sig av
grönfoderträda (en blandning av vicker
och havre som skördas och torkas och
ges till djuren som hö).
Göran hade under sin tid som brukare
som mest tre hästar. Den första traktorn
inköptes under sent 50-tal. Koantalet
utökades till tio plus ungdjur, gris hade
han till en början. Korna såldes 1983 till
förmån för ungdjursuppfödning. Numera
finns endast ett antal höns kvar och
åkermarken har arrenderats ut.
OMBYGGNADER
Fähuset är utbyggt mot norr, där också
utrymme för vedbod och mjölkrum har
skapats. Mjölkrummet har efterhand
utvidgats på vedbodens bekostnad.
Körhusets loft användes tidigare till förvaring av såväl halm som spannmål. I
samband med att hela utrymmet inreddes för spannmålsförvaring på 50-talet
sänktes golvet med omkring en meter.
Den södra stallväggen och den västra
gaveln kläddes med plåt omkring 1990.
Stallinredningen
136
Den vinkelbyggda lagårdslängan har långsmala, gjutna gödselstäder invid stall- och
fähusväggarna. Gödselstäderna är taktäckta genom neddragna takfall. Byggnaden står på
en sockel av murad sten. Logen och ladorna vilar på stenplint med ett öppet utrymme
under. Fähus och stall är timrade, resten är stolpkonstrunktioner. Fähusets tillbyggda
del är spritputsad medan resten av längan har en lockpanel med okantade lock. Ett par
sidor har klätts med korrugerad plåt. Fönstren är kvadratiska med fyrdelad spröjsning.
Ovanför dörrarna till stall och fähus finns spröjsade överljusfönster. Dörrarna är genomgående brunmålade. Det tvåkupiga tegeltaket skiftar i olika tegelröda nyanser.
Fähuset har gjutet golv. Innerväggarna utgörs av timmerstommen respektive den putsade betongstenen. Båspallarna är gjutna och fodergrindarna utförda i järn. Kalvboxarna
är byggda i trä. Ladornas golv ligger lägre än loggolvet. Ovanför logen finns ett enkelt
ränne. Stallet har ett golv belagt med kullersten. Spiltorna har plankskonat golv, medan
boxens golv är gjutet. Foderkrubborna nås framifrån genom svängbara trägrindar.
Nyttjande
Hö har i första hand förvarats i ladorna. Endast om hömängderna var stora utnyttjades
rännena. Från och med 40-talet då elen gjorde entré användes ejektor för att ta in höet.
Den otröskade havren (fodersäden) lades på stallrännet och grönfodret på korännet.
Vete och råg (brödsäden) lades ovanpå höet i koladan. Logrännet användes för lagring
av otröskad vicker, timotej och klöver.
Hästvandring användes fram till dess att elen gjorde entré 1940. Tröskverket stod på
trösklogen och halmen lades på körhusets loft. Det var i första hand vetehalmen som
användes som strö.
Fähuset försörjdes tidigare med vatten genom att detta leddes från en damm till
fähusets gjutna reservoar för vidare transport till vattenkopparna. Först nyttjades handpump och därefter hydrofortryck för att fylla reservoaren.
Det äldsta kända sättet att kyla mjölken har varit förvaring i ett utrymme i den del
av manhusets källare som grävdes ut 1935. När lagårdslängans mjölkrum tillkom förvarades mjölken där, först i vattenbassäng och sedan i tank. Tankkylningen introducerades på gården omkring 1970.
BERG 1:3 3:3 ÖDSMÅLS S:N LAGÅRDSLÄNGA
körhus
gödselstad
selkammare
stall
vagnbod
tröskloge
kolada
gödselstad
loge
stallada
ränne
fähus
mjölkrum
vedbod
ÖVRIGA BYGGNADER
HÖNSHUS med pulpettak och fasad av
lockpanel med okantade lock (delvis
nyuppsatt). Timrad stomme och grund
av huggen sten eller, längst mot öster,
stenplint. Pulpettak belagt med enkupigt
tegel. Litet loft som nås från lucka på
gaveln.
GARAGE
MASKINHALL
137
SVARTEHALLEN 3:1 UCKLUM S:N
2
3
1
4
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1859)
2. Lagårdslänga (ombyggd 1857)
3. Spannmålsmagasin
(det gamla manhuset)
4. Redskapsbod (1940-tal)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Smedja, tvättstuga, jordkällare, lintorkhus. I trädgården återfinns rester av en
lintorkställning. Av jordkällaren finns källarrummet kvar, medan taket saknas.
Gården Svartehallen 3:1 är belägen ett par kilometer söder om Svenshögen och strax
öster om sjön Stora Hällungen i Stenungsunds kommun. Gården köptes 1939 av KarlGustaf och Berta Griep för att nyttjas som sommarbostad. Jordbruket drevs av en arrendator. 1974 flyttade sonen Ragnar Griep med sin maka Christina till Svartehallen, nu
för permanentboende. 1993 styckade paret Griep av tomt samt gårdsbebyggelse från
resten av arealen. Den avstyckade delen såldes och makarna Griep uppförde ett nytt
bostadshus åt sig själva i gårdens omedelbara närhet. Den nuvarande ägaren Anette
Arenberg förvärvade gården år 2002.
Hela gården har omfattat 48 hektar, detta fördelat på 43 hektar skog och 5 hektar
åker. Manhuset är lagt i vinkel mot lagårdslänga och spannmålsmagasin, vilka i sin tur
är parallellställda. Mellan de båda ekonomibyggnaderna finns en grusad gårdsplan, vars
gräns mot trädgården markeras av en stenmur. I trädgården finns gott om syrenbuskar
samt rester av en hasselberså och här växer också lönnar och lärkträd. Trädgårdsanläggningen har tidigare även inkluderat grusade gångar samt vinbärsbuskar och jordgubbsland. På den mark norr om lagårdslängan som nu är bete har en stor fruktträdgård om
150 äppelträd funnits. I trädgårdsmurens nordvästra hörn finns en sten med inskriptionen “1857 O.A.S.”, vilken troligen minner om Ola Andersson som vid denna tid uppförde manhuset samt byggde om lagårdslängan. I passagen mellan lagårdsgavel och trädgårdens stenmur står höga, svängda stenstolpar. Det finns också stenmurar såväl
omkring gården som ute i de omgivande betesmarkerna.
Från gården har sålts mjölk till mejeri, liksom ägg, slaktdjur och virke från skogen. Man
har också nyttjat fisket i Stora Hällungen.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Gården är belägen i den bohuslänska fjällbygden. Manhuset är avskilt med
stenmur från parallellt placerad lagårdslänga och spannmålsmagasin. Det
rödfärgade manhuset på dubbel bredd med småspröjsade fönster är uppfört
1859. Lagårdslängan med för Bohuslän karaktäristisk rundtimrad högloge,
långskygga och indragen logport är ombyggd under 1850-talet.
138
SVARTEHALLEN 3:1 UCKLUM S:N MANHUS
skafferi sovkammare
kök
finrum
vardagsrum
BOTTENPLAN
Manhuset på dubbel bredd och i 1,5 plan har en sockel av
murad, delvis putsad sten. Bislaget vilar på betongplint.
Dessutom finns en utbyggd farstu på gaveln. Fasaderna
är klädda med en locklistpanel där listkanterna är fasade
och mot sockel samt vid övergången till den södra gavelns
röste löper en vattbräda. Gavelsnedtäckan har en rundad
portal utan dörr. Snidade konsoler är uppsatta vid snedtäckans och bislagets hörn.
Fönstren är småspröjsade och fodrens överstycken har
figursågade dekorationer. Garderobsfönstren är fyr- eller
tvådelade. I nock finns på ena sidan ett lunettfönster, på
den andra en kvadratisk ruta utan delning. Farstudörren
består av en ram med fyllning av liggande profilerad
spontpanel och är försedd med äldre beslag.
Taket är belagt med tvåkupigt betongtegel.
Köket har klinkergolv och innerväggar med bröstpanel i
profilspont. Spiskomplexet har spiselhäll och bakugn med
stor, välvd öppning utan lucka, tegelsatt kring öppningen.
Dessutom finns en modern vedspis.
Rummen har brädgolv. Rörspisar finns i vardagsrum,
finrum och i övre plans gavelrum mot norr.
Ombyggnader
Från gavelentrén har en korridor löpt hela vägen fram
mot bakugnen och framför hela bakugnssidan av spiskomplexet har funnits en lucka. Från korridoren fanns en
dörr västerut, mot köket. Placeringen av trappan till övre
plan har ändrats. En äldre glasveranda på den nuvarande
verandans plats revs 1974. Den äldre glasverandan vilade
på träplint. Fasadpanelen mot söder har bytts av paret
Griep, som också har satt in nya fönster. Ragnar Grieps
far murade ny skorsten ovan nock. På taket har tidigare
legat enkupigt tegel.
ÖVRE PLAN
Bakugnen har inte varit använd i känd
tid, istället har man bakat i vedspisen.
Övre plan användes tidigare som
textilkammare och sommarrum. Rummen
har varit avdelade så långt tillbaka som
är känt. Mittenrummet var tidigare delat
i två rum av en vägg i husets längdriktning. Christina Griep kallar övre plans
garderober för “jungfruburarna”.
Under en liten del av manhuset finns
källare vilken tidigare fungerat som matkällare. Nu finns här hydrofor samt vattenpump.
BYGGANDE
Manhuset uppfördes av Ola Andersson.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Ursprungliga värmekällor har varit
kökets spiskomplex med eldstad på
öppen häll samt rummens rörspisar. I sovkammaren har funnits en kamin. Sedan
1974 värms huset med radiatorer för
direktverkande el.
El installerades 1945. Vatten drogs in
1974, då också WC och badrum tillkom.
Kyl och frys har funnits sedan 50-talet
och tvättmaskin sedan 60-talet.
139
LAGÅRDSLÄNGA SVARTEHALLEN 3:1 UCKLUM S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Sex kor, kalvar, en häst, ett par grisar
samt höns. Spannmål odlades för djurfoder och dessutom odlade man vall och
potatis. Ännu tidigare odlades också lin.
Traktor har inte funnits.
En djurbesättning fanns kvar på gården till 1957.
BYGGANDE
Lagårdslängan byggdes om av Ola
Andersson år 1857, och är följaktligen i
vissa delar tillkommen före detta årtal.
OMBYGGNADER
Ursprungligen har djurdelen varit inrymd
i den bortre delen av längan sett från
manhuset. Delen från vagnslidret och
fram till den östra gaveln är senare tillkommen. Den bortre delen har från 40talet varit inredd med träsilos för ensilering. Den täckta gödselstaden har på
senare år gjorts om till stall. Mjölkrummet uppfördes 1950. Dagens takmaterial härstammar från 1970 och
ersatte ett tegeltak. Stallinredningen är
från 1993.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Stalldelen har gjutet golv och hästboxar inredda i hela utrymmet. Mot den östra gaveln
finns också ett större, uppvärmt rum med vadderade innerväggar.
Det stora utrymmet längst i väster är öppet upp till nock. Golvet är gjutet och väggarna klädda med träfiberskivor.
Logens plankgolv övergår åt öster i det ränne som fortsätter hela vägen över stalldelen. Åt väster finns en stor öppning i logens timmervägg, en öppning som vetter åt det
träskiveinklädda utrymmet.
Vagnslidret har grusat golv. En äldre dubbeldörr har satts in i den bakre väggen. En
del av utrymmet tas i anspråk av en hästbox.
Nyttjande
Ensilage har använts åtminstone sedan 1940-talet. Ensileringen skedde i runda träsilos
inrymda i längans västra del, där gräsmassan pressades samman genom att belastas
ovanifrån av tyngder hängda i spel i taket. Runtomkring dessa silos förvarades hö som
togs in både från logen och från gaveln. Utrymmet har på senare år hyst hästar.
En hästvandring har stått på baksidan av längan. Tröskverket har stått på logen. Såväl
nekar som halm förvarades på rännet. Till strö användes också torv, vilken lagrades på
gödselstaden.
stall
loge
vagnslider
(bottenplan)
Vatten leddes tidigare till djuren med
självtryck från en stenkälla. Senare och
fram till 1950 användes handpump.
Mjölken har kylts i mjölkrummets gjutna
bassäng. Tidigare kylmetoder är inte
kända.
Lagårdslängan har högloge med indragna logportar. På långsidan mot gården kragar
övre plan ut från den västra gaveln fram till stalldelen. På baksidan bildas på motsvarande sträcka en inbyggd gång. Stalldelen har bakåt breddats ut över det som tidigare
var en täckt gödselstad. Ett mjölkrum har byggts som en snedtäcka ut från främre långsidan.
Stengrunden är delvis putsad. Den höga loguppfarten har stensatta kanter med en
plankbro närmast logentrén. Åtminstone den västra delen fram till logen är timrad,
delvis med rundtimmer. Mjölkrummet är uppfört i betongsten. Fasaden är klädd med
lockpanel och locklistpanel där locken på gavlarna utgörs av bakar. Mjölkrummet samt
stallutbyggnaden norrut är putsade och vitfärgade. En mängd olika fönstertyper förekommer.
Taket är täckt med sinuskorrugerad tjärpapp.
ränne
140
stall
rum
mjölkrum
SVARTEHALLEN 3:1 UCKLUM S:N ÖVRIGA BYGGNADER
Bottenplanets stora rum har brädgolv med en lucka till källaren. Väggarna består av det
nakna timret. Det smala rummet har gjutet golv och isolerad trossbotten i taket.
Loftplanet har brädgolv. I det stora rummet finns en mittgång med en från golvet
något upphöjd spannmålsbinge utmed den ena väggen. På andra sidan gången finns en
enklare avdelad binge.
Dubbeldörren till bottenplanets stora rum har
gång”järn” i trä.
hönshus
SPANNMÅLSMAGASIN
Magasinet är uppfört i 1,5 plan med källare. Källarrumet kan nås dels från en lucka i
bottenplanets golv, dels via det sluttande plan som har sin början innanför dubbeldörrarna mitt på den östra gaveln.
Byggnadens sockel är utförd i kallmurad sten. Stommen är timrad till nock och har
utknutar. Den östra gaveln med de små förrummen är utförda i stolpkonstruktion.
Fasaden är klädd med locklistpanel som delvis nästan övergår i lockpanel. Panelen är
delvis uppsatt med smidd spik.
Fönstren är sexdelade på två lufter. Strax under takfoten på långsidan mot gårdsplanen finns låga öppningar. Dubbeldörren in till bottenplanets stora rum är sammanfogad
med träplugg och har dessutom beslag och gångjärn i trä.
Taket är täckt med korrugerad tjärpapp.
förråd
BOTTENPLAN
spannmålsmagasin
LOFTPLAN
Källaren har använts för lagring av rotfrukter. Bottenplanets stora rum är ett
förrådsutrymme, medan det smala rummet varit hönshus. Övre plan har fungerat som spannmålsmagasin.
BYGGANDE
Magasinet utgörs av det äldre manhuset.
Byggnaden har varit längre; väster om
den har ett spisrum med eldstad funnits. Spår av denna del återfanns vid en
byggnadsinventering 1975.
REDSKAPSFÖRRÅD
Byggnadens syll vilar punktvis på stenar. Fasaden är klädd med locklistpanel och taket
täckt med korrugerad tjärpapp.
Spannmålsloftet
141
FJÄLEBRO 2:13 VALLA S:N
2
1
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (uppfört före 1793)
2. Lagårdslänga (uppförd före 1793)
TIDIGARE BEBYGGELSE
En drängstuga har legat omedelbart
väster om manhuset, i vinkel mot detta
och alltså bildat gårdens inramning på
den norra sidan av gårdsplanen.
Från lagårdslängans fasad parallellt
med manhuset och in mot gården har
varit uppförd en snedtäcka vilken fungerat som vagnsskjul.
Fjälebro ligger på nordligaste Tjörn i södra Bohuslän. Gården Fjälebro 2:13 utgör en
av de två kvarvarande gårdarna på den gamla bytomten. Byn splittrades som resultat av
storskifte 1793 och laga skifte 1850. Båda de kvarvarande gårdarnas manhus är framkammarstugor och Fjälebro 2:13 är den äldre av de två gårdarna. Såväl lagårdslänga
som manhus var uppförda redan då storskifteshandlingarna upprättades. Söder om byn,
längs vägen fram till byplatsen, ligger byns väderkvarn fortfarande kvar.
Gården innehas av Lars-Inge Girdland, vars föräldrar köpte fastigheten 1968. De
senaste brukarna av gården var fyra syskon Johansson. Gården såldes därefter till en
byggmästare, som sedan sålde den vidare till Lars-Inges föräldrar. Arvid Johansson, en av
de fyra syskonen, var mjölnare i bykvarnen. Kvarnverksamheten pågick fram till 1951.
Bebyggelsen ligger vid foten av en liten höjd med berg i dagen. Gården har med sin
vinkelbyggda lagårdslänga tätt intill huset en kringbyggd karaktär. Gårdsplanen är stensatt. Gårdsgränsen markeras av stenmurar i olika utföranden. I gränszonen växer också
nyponrosor, fläder, ask, körsbär och salix. Mot vägen står en klippt hagtornshäck och
här växer också ekar. Norr om manhuset finns ett grönsaksland och öster om detsamma
en fruktträdgård med päronträd. Här finns även en gårdsbrunn med handpump.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Fjälebro 2:13 är en kringbyggd gård med stensatt gårdsplan och gårdsbebyggelse från sent 1700-tal. Med sitt manhus på enkel bredd med framkammare
och bislag samt en vinkelbyggd lagårdslänga med rundtimrad loge är den ett
karaktäristiskt exempel på en kringbyggd gård i södra Bohuslän under 1700talets senare hälft.
142
FJÄLEBRO 2:13 VALLA S:N MANHUS & LAGÅRDSLÄNGA
pågående
tillbygge
kök
stuga
kammare
BOTTENPLAN
Manhuset är byggt på enkel bredd, har dubbla bislag och en liten takkupa centralt på
bakre långsidan. Exteriörarbetena på en tillbyggnad mot norr har nyligen avslutats.
Grunden är utförd i delvis putsad mursten. Stommen är timrad till nock och fasaden
klädd med locklistpanel. Kammarens bislag har dekorativa snickerier kring portalen
samt snidade konsoler vid hörnen. Det större bislaget har vindskivor dekorerade med
mönstersågade kanter.
Huset har både sexdelade, niodelade och småspröjsade fönsterbågar. Långsidans vindsfönster är kvadratiska med fyrdelad spröjsning. Det större bislaget har en dubbeldörr
med snedställd fasspont, den andra entrédörren är täckt med slät skiva. Taket är täckt
med enkupigt tegel. Skorstenen avslutas med en tegelkrage.
Bottenplanets rum har brädgolv och spontad panel i tak. I köket finns ett spiskomplex
med kupa och klinkerlagd häll. Här finns järnspis och bakugn. I stugan finns en järnkamin av norskugnstyp. Övre planets rum har brädgolv och olika typer av spontpaneltak
som närmast ytterväggarna ligger som snedtak. Rummet ovanför kammaren har väggar
av bred panel. Rummet ovanför köket är oinrett.
ÖVRE PLAN
På övre plan har funnits spannmålsbingar.
Källare saknas.
OMBYGGNADER
Kammaren visar tecken på att vara
yngre än resten av huset. Innan den nu
pågående tillbyggnaden inleddes fanns
en farstu med trapphus vid den norra
gaveln. Fönstren byttes 1968, takteglet
byttes på 70-talet. Nedre gavelns fönstersättning är återställd sedan den ändrats av Lars-Inges far. Pågående tillbyggnad skall inrymma tvättstuga, WC,
dusch, bastu samt allrum på övre plan.
lada
gödselstad
loge
lada
stall
fähus
Stall och fähus vilar på murad grund och till en del på berg. Den östra avslutningen
har grund av betongsten och murad natursten. Under logen finns ett öppet utrymme.
Resterande delar har kallmurad grund. Gödselstadens väggar är gjutna nedtill.
Stall och fähus har plankstomme. Ladorna är rundtimrade och logen timrad. Resten
av byggnaden är stolpkonstruktioner. Fasaderna är klädda med delvis okantad lockpanel. Djurdelen har mot gården sexdelade fönster med blå båge och svart foder. Bakåt
är fönstren tredelade, liggande. Logporten är sammansatt med träplugg. Den är liksom
djurdelens dörrar blåmålad. Taket är belagt med enkupigt tegel.
Fähus och stall har gjutet golv. Båspallarna är gjutna, spiltgolven plankskonade. Ladornas timmer har urtag som tyder på att det är återanvänt. Ladan mot norr är delvis glest
timrad. Ovanför logen finns ett enkelt ränne. Delen längst mot norr inrymmer vad som
liknar ett loggolv i miniatyr samt ett litet ladliknande utrymme. Längans östra ände kan
ha inrymt ett grishus. Här finns också rännen på två olika nivåer.
Den blåmålade logporten är sammansatt
med träplugg.
143
MYGGENÄS 4:1 VALLA S:N
2
3 1
4,5
NUVARANDE BEBYGGELSE
1.
2.
3.
4.
5.
Manhus (1891)
Lagårdslänga (1895)
Brygghus
Kycklinghus
Verkstad
TIDIGARE BEBYGGELSE
Invid manhuset syns vad som troligen
varit grunden till ett äldre bostadshus.
Myggenäs gård ligger i Valla socken på norra Tjörn. Gården omfattar 35 hektar mark
varav 15 hektar är åker. Dessutom arrenderas ytterligare 40 hektar åkermark. Brukarna
Thomas och Margareta Hagberg driver ekologisk köttproduktion och har sommartid en
djurbesättning på ungefär 140 nötkreatur, de flesta ute på bete. Spannmål odlas för att
bli djurfoder. Från gården utgår också en omfattande entreprenadverksamhet i vilken
maskintjänster åt lantbrukare samt kommun utgör navet.
För makarna Hagberg har det varit viktigt att kombinera den intensiva jordbruksverksamheten med omsorg om den byggda miljön. Deras gård är en av de två fastigheter som inte skiftats ut från byn vid laga skiftet 1841. Manhus och lagårdslänga omsluter den stensatta gårdsplanen till vilken ett vagnslider i lagårdslängans vinkeldel tidigare
utgjorde huvudentré. Den slutna tendensen understryks av den maskinhall som idag
bildar ytterligare en vinkeldel på längan. I övrigt har tillbyggnaderna skett bakåt så att
gårdsbilden lämnats orörd. Vid gårdsplanen finns också det lilla brygghuset, medan de
andra småhusen ligger något avskilt.
Framför manhusets nordvästra långsida finns en blomsterträdgård och en stor syrenhäck. I vägkanten utmed lagårdslängans magasinsvinkel växer en rad hästkastanjer.
På andra sidan vägen ligger det hus i vilket Margareta Hagbergs morfar etablerade
Myggenäs lanthandel år 1888. Affären fanns kvar på samma plats fram till 1935.
Margareta, som är uppvuxen på gården, kan berätta att till dess arbetskraft tidigare alltid
räknades in minst en piga och en dräng. Torpares dagsverken och hjälp från grannar
och sommargäster har också bidragit. Den äldre generationen var också på ett annat sätt
delaktig i arbetet, eftersom man delade boendet med de yngre. Man och kvinna delade
på mycket av arbetet förr, säger Thomas och Margareta. Man mjölkade och plockade
potatis tillsammans, men det fanns också renodlat manliga jordbrukssysslor, liksom hushållsarbetet ofta föll helt på kvinnans lott.
På gården arbetar också sonen Fredrik, som bor med sin partner i lanthandelshuset.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Med stensatt gårdsplan, vinkelbyggda ekonomilängor och manhus med front och
glasveranda omgivet av trädgård är Myggenäs 4:1 ett representativt exempel
på den kringbyggda gården med mer upplöst karaktär som blev vanlig under
1800-talets slut. Gården är en släktgård som ännu brukas med djurhållning.
144
MYGGENÄS 4:1 VALLA S:N MANHUS
framkammer
kökskammer
wc
sal/”storrum”
kök
BOTTENPLAN
Manhuset är ett dubbelhus med glasveranda, frontespis och utbyggd farstu på
gaveln. Över verandan finns en balkong.
Byggnaden vilar på en naturstensgrund
men veranda och farstu har betongstenssocklar.
Den timrade stommen är klädd med en
locklistpanel. Korspostfönstren är parställda på den nordvästra långsidan. Verandans
fönster samt de liggande vindsfönstren och
nockfönstren är småspröjsade. Bågarna är genomgående röda.
Taket är belagt med enkupigt tegel. Skorstenen är murad i gult
tegel och avslutas med en tegelutkragning.
Kökets fasta skåpinredning har nytillverkats med den gamla
som förlaga. Delar av det ursprungliga spiskomplexet finns kvar.
Glasverandan utgör en integrerad del av bottenplanets rum.
Golven är dels brädgolv, dels parkett- eller klinkerbelagda.
I salen finns en kakelugn.
Ombyggnader
Thomas och Margareta Hagberg har bott i manhuset sedan 1998. Innan de flyttade in
skedde en renovering då bland annat farstun tillkom, huset tilläggsisolerades och försågs
med ny fasadpanel, fönstren byttes (nya fönster tillverkades med de gamla som förlaga),
en balkong anlades ovanpå glasverandan och takteglet byttes. På övre plan inreddes två
av garderoberna till rum. Glasverandan var under en period ombyggd till entré samt
toalett. Den har återställts av Thomas och Margareta, men är något större än i sitt
ursprungliga utförande.
Tekniska installationer
Från början värmdes huset av köksspis samt kakelugnar. Därefter tog kokseldade kaminer över, för att på 1940-talet ersättas av centralvärme. Idag eldas pannan med olja.
Vatten med självtryck fanns tidigt indraget från brunnar i den närliggande sluttningen.
Köksavlopp har funnits sedan huset byggdes. Tvättmaskin och kyl/frys köptes kring
1950, WC med badrum byggdes kring 1960.
ÖVRE PLAN
Kökskammaren används som kontor.
Framkammaren får i vardagslag heta
tv-rummet. Tidigare fanns bakugn i
köket, men sedan 40-talet har man
använt antingen handelsbodens eller ett
av grannhusens bakugn.
Möjligen har ett rum på övre plan
varit inrett från början, kanske för att
fungera som sommarrum. De andra rummen har inretts efter hand. Vinden har
också använts för spannmålsförvaring.
Källaren används idag som omklädningsrum och förråd. Tidigare har här
bland annat funnits en matkällare.
BYGGANDE
Margareta Hagbergs morfars föräldrar
lät uppföra manhuset. Det byggdes av
en byggmästare från Abbleröd. Huset
är uppsatt i Hjärtum, som var skogrikt,
och sedan nedmonterat och fraktat till
Myggenäs för att åter sättas samman.
Det var inte helt oväsentligt hur grannen
bodde. Detta manhus uppfördes samtidigt med grannhuset, och man byggde
“på kapp”. Huset intill blev lite mindre,
men fick i gengäld högre i tak.
145
LAGÅRDSLÄNGA MYGGENÄS 4:1 VALLA S:N
JORDBRUK
På gården fanns fram till 1986 fem-sex
mjölkkor plus ungdjur. Idag bedrivs ekologisk köttproduktion med plats för ett
hundratal nötkreatur. Sommartid uppgår
besättningen till omkring 140 djur. Man
odlar också spannmål till foder.
I dagens drift ingår även en omfattande entreprenadverksamhet baserad
på maskintjänster åt lantbrukare och
kommun.
OMBYGGNADER
Mjölkrummet byggdes 1955. Tegeltaket
ersattes med plåt 1972. Stallet byggdes
bort i och med att antalet båsplatser
för kor utökades vid mitten av 70-talet.
En loge som var belägen på den sida
om stallet som vetter mot maskinhallsvinkeln togs bort 1988. Den andra logen
byggdes om till lösdriftsstall 1990, och
maskinhallsvinkeln uppfördes 1995.
Ombyggnaden av gödselplattan till lösdriftsstall genomfördes 1997.
Längan består av tre vinklar: magasinsvinkeln vilken ligger parallellt med vägen som
passerar gården, huvudvinkeln som inrymmer djurutrymmena samt den vinkel som
består av den nyligen tillbyggda maskinhallen vilken också sammanfogats med det
gamla hönshuset. Gödselstaden på längans baksida har klätts in med väggar och tak och
fungerar idag istället som lösdriftsstall. Mjölkrummet är byggt som en snedtäcka från
huvudvinkeln på gårdsplanssidan.
Grunden består av natursten förutom hos maskinhallen och den bakre lösdriften,
vilka har betongstenssocklar. Magasinsvinkeln inrymmer också ett källarplan. Det gamla
fähuset har timrad stomme medan övriga äldre delar är stolpkonstruktioner.
Maskinhallen bärs av en järnbalkskonstruktion kombinerat med ett regelverk i trä.
Huvudvinkelns takfall mot den bakre lösdriften har gjorts flackare och taket bärs här av
en takkstolskonstruktion i järn.
Huvudvinkelns fasad är klädd med en lockpanel och magasinsdelen med en locklistpanel. Maskinhallens nedre del har lecasten i fasad, medan den övre delen är klädd med
lockpanel. Mjölkrummet är putsat och rödmålat. Magasinsvinkeln visar upp en representativ sida mot vägen. Den höga stensockeln, portlidret och raden av de två våningsplanens fönster placerade i axel skapar en imponerande exteriör.
Taken är belagda med trapetskorrugerad plåt.
Huvudlängans logdel används idag som lösdriftsstall alternativt maskinhall. Golvet är
plangjutet och rummet är inklätt med väggar av betongsten. Det sammanslagna fähuset
och stallet har ett gjutet betonggolv och platser för uppbundna djur. Här finns öppningar mot den bakre lösdriften och mot maskinhallsvinkeln, vilken även den kan
användas som lösdriftsstall.
Nyttjande
Maskinhallen och den gamla logdelen används tidvis för maskinuppställning, tidvis som
lösdriftsstallar med djupströbädd. En lösdriftsavdelning finns också i det som tidigare
var gödselplattan bakom lagårdslängan. I det gamla fähuset, som slagits samman med
stallet, står uppbundna djur vintertid.
Vatten kan ha funnits indraget i längan sedan den uppfördes. Mjölkmaskin installerades 1955. Tidigare hade man kylt mjölken i brunnar.
Den ombyggda logdelen. Foto i riktning mot
fähuset.
146
MYGGENÄS 4:1 VALLA S:N LAGÅRDSLÄNGA
bakre lösdrift
hönshus
loft och drängkammare
vedbod
lösdriftsstall
stall för uppbundna djur
maskinhall
snickarbod
spannmål
Maskinhallen
ränne
mjölkrum
Den bakre lösdriften
ÖVRIGA BYGGNADER
BRYGGHUS (”KOKHUSET”)
Grunden är utförd i sten som delvis är huggen. Stommen i liggande plank är klädd med
lockpanel. Fönstrens övre del har diagonalspröjs. Genom en gavellucka nås ett litet loft.
Taket är belagt med enkupigt tegel.
Det enda rummet har gjutet golv och brädinnertak. Väggplanken är gråmålade.
Spiselhällen är murad i tegel och putsad.
KYCKLINGHUS
Murad stengrund. Fasaden är klädd med lockpanel och pulpettaket belagt med trapetskorrugerad plåt.
VERKSTAD
Grunden är putsad. Stomme av betonghålsten som putsad exponeras på tre av byggnadens sidor. Den sida som vetter mot gården är klädd med lockpanel. Taket är täckt med
enkupigt tegel.
Innerväggar och innertak är klädda med gipsskivor.
Brygghus
Kycklinghus
Verkstad
147
STORDAL 2:2 STENKYRKA S:N
3
2
5
4 1
6
NUVARANDE BEBYGGELSE
1.
2.
3.
4.
Manhus (1790)
Lagårdslänga (omkring 1920)
Brygghus (1931)
Saftkällare med källarvind
(källarvinden nu inredd till bostad)
5. Hönshus
6. Äldre lagårdslänga
TIDIGARE BEBYGGELSE
Sydväst om gården ligger den gamla,
rundtimrade lagårdslängan. Den flyttades på 1860-talet från sitt tidigare läge
rakt söder om manhuset till det nuvarande läget. Detta skedde i samband
med att gården delades mellan de
två bröderna Olaus och Anders Johan
Rutgersson.
Ett hönshus har legat vid manhusets
västra gavel, sammanbyggt med detta.
Bebyggelse har också funnits norr om
dagens lagårdslänga.
Stordalssläktens stamträd sträcker sina grenar långt bakåt. När Torkel Olausson tar fram
släkttavlan kan han blicka ner på en historia som tar sin början redan på 1560-talet, då
Anders i Stordal innehade gården som ligger mitt på Tjörn. Vid laga skiftet på 1830talet förblev endast denna gård kvar på platsen för Stordals by.
Gården omfattar 20 hektar åker, 15 hektar skog och tio hektar bete. Dessutom arrenderas 40 hektar för spannmålsodling och 20 hektar för vallodling och EU-träda. Torkel
och makan Karin Standar avvecklade under 2001 sin mjölkproduktion. Idag utgörs
djurbesättningen av ungdjur och får. En dröm för framtiden är att utöka fårskötseln och
starta försäljning av kött direkt från gården. Makarna har brukat gården sedan 1980, då
de tog över efter Torkels föräldrar.
Gårdsbildningen präglas av manhusets höjdläge. När man närmar sig gården dominerar manhusets imposanta södra långsida intrycket. Övriga byggnader är fritt placerade i
förhållande till manhuset. Det flankeras av saftkällaren medan lagårdslängan ligger
avskilt på andra sidan bergsknallen öster om manhuset. Mellan berget och lagårdslängan
bildas en plan som delvis är stensatt. Brygghuset är beläget tätt intill lagårdslängan.
Föräldragenerationen bor i bostadshuset intill den gamla lagårdslängan. På toppen av
det tämligen kala berget norr om gården står en väderkvarn. Stenmurar löper utmed
bergssidorna.
Även i sluttningarna kring manhuset går berget i dagen på flera ställen. Marken är här
delvis terrasserad med hjälp av stenmurar. Söder om manhuset finns rabatter och prydnadsbuskar, liksom en stor alm och några tuktade askar. Utmed vägen vid sluttningens
fot är klippta ligusterhäckar planterade.
Torkels far Johannes tog hand om utomhusarbetet, där han fick hjälp av makan
Ingegerd vid arbetstoppar. På hennes lott låg även hushållsarbete och hönsskötsel,
medan båda hjälptes åt med mjölkningen. Ingegerds far bodde kvar på gården efter det
att dottern tagit över, men deltog inte mer i gårdens skötsel. Torkel och Karin har delat
lika på arbetet med korna, men Torkel har utfört större delen av åkerarbetena. Föräldrarna var med en del efter att de lämnat över gården, men mjölkningen hade Johannes
fått nog av. Johannes och Ingegerd lejde arbetskraft vid arbetstoppar. Torkel och Karin
har använt avbytartjänst för korna samt bytt tjänster med grannarna vid ensilering.
På föräldrarnas tid såldes mjölk, ägg och potatis från gården.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Gården Stordal 2:2 i kanten av ett rundkulligt berg med väderkvarn utgör en
blickpunkt med tydliga bohuslänska förtecken. Bostadshuset från 1790 är ett av
få i Bohuslän bevarade manhus i två våningar på enkel bredd. Av ekonomibyggnaderna kan nämnas hönshus och brygghus från 1930-talet som exempel på hur
specialiserade funktioner avspeglas i byggnadsbeståndet. Till gården har hört
en rundtimrad lagårdslänga som är flyttad till Stordal 1:28.
148
STORDAL 2:2 STENKYRKA S:N MANHUS
kontor
wc
Manhuset är ett tvåvåningshus på enkel bredd med en vinkeldel tillbyggd på baksidan.
Till framsidans asymmetriskt placerade entré hör en förstukvist.
Sockeln är utförd i murad sten. Den ursprungliga delen av huset har timrad stomme
med utknutar. Fasaden är klädd med locklistpanel, färgen är gråvit med gula knutlådor.
Fönstren är småspröjsade och har två lufter. En av den södra fasadens fönsteraxlar är
förskjuten mellan undre och övre plan. Långsidans entrédörr har mångspröjsad ruta och
dekorribbning. De smidda beslagen är ålderdomliga.
Taket är belagt med enkupigt tegel. En av skorstenarna är utförd i rött tegel med
tegelutkragning, den andra i gult tegel och betongkrage. Förstukvisttaket är plåttäckt.
Köket saknar äldre spiskomplex.
Stugan har innertak av breda plank.
Kring det moderna parkettgolvet löper
äldre golvlister med omsorgsfullt arbetad
profil, något som återkommer även kring
dörrarna. I rummet finns en norskugn som
på båda sidor omges av skåp infällda i
väggen.
Gångens golv är ett äldre, mörkbetsat
plankgolv. På väggarna finns en ribbad
Gångens rörspis. Likartade beslag förekompanel och i taket pärlspont. Här finns en
mer såväl på innerdörrar som entrédörr.
rörspis.
Matsalens innertak liknar stugans.
Den tillbyggda delen är helt modernt inredd.
Ombyggnader
Åtminstone en skorstensstock har murats om. Ett foto från 1880- eller 90-tal visar två
skorstenar medan på ett några decennier äldre foto bara den östra finns kvar. Dagens
fasadpanel härstammar från 1920-talet. Fönstren har bytts i takt med att de blivit
dåliga. Vinkeldelen tillkom 1955 och samma år avlägsnades även det gamla spiskomplexet med järnspis och bakugn. 1984 skedde en ovanlig åtgärd: på grund av Torkels
längd sänktes köksgolvet. Då golvet avlägsnades framträdde rester av en eldstad mitt i
köket. Dessa rester härrörde inte från det på 20-talet rivna spiskomplexet
gång
matsal
stuga
kök
BOTTENPLAN
Förr har stuga (benämns “stôva”) och kök
fungerat som sovrum vintertid. Matsalen
användes mest då man hade främmande. Torkels mor har ett minne av att
rummet var inrett till kök under hennes
barndom. Från köket sträcker sig ett
skafferi ut i farstun.
Övre plan har inte varit tillgängligt
för inventering. Våningen uppges ha
likadan rumsindelning som bottenplan,
men med rummet ovanpå köket delat i
två. Tidigare har övre plan bara använts
sommartid även om det var fullt inredd
så när som på rummet ovanpå köket,
som var kallvind. Idag används rummen
som sovrum. Ingen har hört talas om att
man förvarat spannmål på denna
våning.
Källare finns under en del av vinkeltillbyggnaden.
BYGGANDE
Manhuset uppfördes av Knut Olsson som
bröllopsgåva åt dennes dotter Christina
Knutsdotter och stod klart till midsommar
1790.
Tekniska installationer
De tidigaste kända värmekällorna har utgjorts av köksspis och stugans norskugn.
Rörspisen i gången är troligen byggd på 1920-talet och har sällan varit eldad. Huset
värms idag via kulvert från vedpanna invid hönshuset. Sommartid nyttjas solvärme från
solfångare på lagårdslängans tak.
El installerades 1930. Vatten installerades 1933, samma år som avlopp. WC/badrum
byggdes 1955, kyl/frys köptes i början av 60-talet. Tvättmaskin införskaffades 1952,
dessförinnan tvättade man i brygghuset. Ännu tidigare kokades tvätten på köksspisen.
149
LAGÅRDSLÄNGA STORDAL 2:2 STENKYRKA S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Föräldragenerationen hade från början
fem-sex kor, två hästar, får, höns och ett
par grisar. Spannmål odlades för foder
och man odlade även bönor. Koantalet
kom sedan att utökas successivt. Traktor
köptes under 50-talets första hälft.
Fram till 2001 drev Torkel och Karin
mjölkproduktion med omkring 40 kor.
Idag har man gått över till ungdjur samt
ett trettiotal tackor. Spannmål odlas på
omkring 40 hektar och vall på 30 hektar. 40 hektar utgörs av betesmark och
8 hektar ligger som uttagen areal (s k
EU-träda).
TEKNISKA INSTALLATIONER
Vatten till djuren pumpades tidigare
från en brunn till en bassäng i längan.
Maskinmjölkning introducerades 1931.
Mjölken har tidigare kylts i en brunn
bakom lagårdslängan.
ränne
snickarbod
spannmålsmagasin
svinhus
fähus
stall
lada
loge
lada
TIDIGARE PLAN
ränne
fähus
mjölkrum
loge
förråd
NUVARANDE PLAN
Fähusets interiör
150
spannmålslagring
Den ena vinkeldelen har en långsträckt snedtäcka utmed en av långsidorna och en
mindre snedtäcka på den andra.
Lad- och logdelens sockel utgörs av en kallmurad stengrund. Eftersom delen är byggd
i suterrängläge inryms på den östra sidan infart för spannmålstippning under golvnivå.
Djurdelsvinkelns sockel är putsad. Lad- och logvinkeln är en stolpkonstruktion, djurdelen har till största delen en betongstensstomme. På den södra långsidan finns den gamla
timrade väggen kvar. Rännet är en stolpkonstruktion.
Djurdelens norra sida är putsad och infärgad grön. Delvis är betongstenen bar. Den
södra långsidan är klädd med slät panel. Den andra vinkeln är klädd med lockpanel,
slät panel alternativt plåtinklädd.
Såväl odelade som tredelade fönsterbågar förekommer. Det enda äldre stallfönster
som finns kvar är fyrdelat.
Taket är klätt med trapetskorrugerad plåt.
Djurdelen har gjutet golv och innertak av trapetskorrugerad plåt. Den största delen av
utrymmet tas upp av två långa rader kortbås vända mot ett centralt foderbord. I taket
finns räls för ensilageutfodring. Båsgolven är täckta med gummimattor.
Logen har brädgolv. Utrymmet söder därom har en mycket lägre golvnivå och inrymmer spannmålstork samt lagringsfickor för spannmål.
Ombyggnader
1963 byggdes fähuset ut till 16 koplatser på rad genom att stall och svinhus togs bort.
1966-67 inreddes för dubbla rader kor utmed halva utrymmets längd. 1968 stod hela
den nya djurdelen inredd med dubbla korader. 1970 breddades djurdelen norrut och
två år senare ökades antalet koplatser ytterligare genom att djurdelen förlängdes österut,
ut i ladan. Därefter inreddes en bassäng för svämgödsel under koplatserna, taket höjdes
och båsplatserna utökades genom att snickarboden införlivades med djurdelen. Vid
breddningen av byggnaden 1972 ersatte betongsten den gamla timrade stommen. 1972
lades också plåttak på hela längan.
1990 inreddes fyra lagringsfickor för spannmål samt en spannmålstork i ladan söder
om logen.
Mjölkrummet inrättades 1963.
STORDAL 2:2 STENKYRKA S:N ÖVRIGA BYGGNADER
sommarkök
brygghus
Sommarköket användes sommartid för
såväl matlagning som för själva intagandet av måltiden. Det nyttjades fram till
1955, då manhusets kök byggdes om.
Brygghusdelen användes för tvätt
samt potatiskok.
Loftplan har fungerat som ett allmänt
förvaringsutrymme.
BRYGGHUS
Brygghuset har en grund av huggen sten, stomme bestående av liggande plank och
fasad klädd med en locklistpanel. En del av byggnadens östra gavel sluter dikt an mot
lagårdslängan. Fönstren är sexdelade på två lufter, loftplans gavelfönster är fyrdelade.
Entrédörrarna är klädda med snedställd spontpanel. Det södra takfallet är täckt med
enkupigt tegel, på det norra ligger trapetskorrugerad plåt.
Sommarköket har plankgolv och innerväggar samt innertak i spontpanel. Här finns en
järnspis på låg sockel, försedd med spiskupa. I inredningen ingår också ett väggfast skåp
med underskåp, bänk och överskåp.
Brygghusdelen har plankgolv. I väggarna blottas plankstommen. I rummet finns en
putsad spiselhäll med tegelstomme där det över eldstaden finns urtag för ett stort kärl.
SAFTKÄLLARE
Källaren är förlagd helt ovan mark. De delvis putsade stenmurarna är grundlagda direkt
på berget. Källarvinden har en utsträckning av ungefär dubbla källarens längd och vilar
i norra änden på en grund av betonghålsten. Under delen däremellan finns en krypgrund som är stängd med en träpanel.
Källarvinden är klädd med en relativt nyuppsatt locklistpanel. Byggnaden är tilläggsisolerad utåt. Samtliga fönster är moderna, även den lilla fönsterbåge som finns i källargaveln. Källardörren är utförd i spontad stående panel med en innerdörr i liknande
utförande. Taket är belagt med tvåkupigt tegel.
Källaren har stengolv och nästan helt putsade innerväggar. Utmed den norra väggen
finns en murad bänk med putsad avställningsyta. I väggarna finns trähyllor fästade. På
var sida om dörren finns små fack för placering av ljuskällor infogade i väggen.
Saftkällaren har sommartid fungerat
som skafferi. Här separerade man också
mjölken. Idag är här matkällare. Vinden
är sedan 1980 ombyggd till bostad.
HÖNSHUS
Byggnaden har en stensockel som delvis är huggen. Stommen är delvis timrad, delvis
en stolpkonstruktion. Fasaden är klädd med en locklistpanel som på sina ställen har en
enkel profilering. Fönstren är liggande sexdelade samt stående sexdelade på två lufter.
Taket är ett enkupigt tegeltak med en ventilationsskorsten i plåt.
Golvet är gjutet. En spjälvägg med dörr avgränsar mot entrén. I byggnaden finns också
rester av spiltor för häst.
Hönshuset användes under en period
som stall.
151
HÖG 2:3 ROMELANDA S:N
2 4
1 3
5 6
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1901/1903)
2. Lagårdslänga
3. Brygghus, spannmålsmagasin och
potatiskällare
4. Hönshus/fårhus
5. Vagnbod/fårhus
6. “Smedjan”
TIDIGARE BEBYGGELSE
Enligt äldre kartmaterial verkar ett
manhus tidigare ha legat på platsen för
brygghuset. En lagårdslänga synes 1836
vara belägen på samma plats som den
nuvarande.
Enbart en bergsknalle förhindrar fri sikt mot Göta älv. Gårdsgrupperingen Hög ligger i
älvens dalsänka, strax utanför Diseröd en knapp mil nordost om Kungälv. Väster om
gården löper Vala bäck genom jordbrukslandskapet, och uppför höjden nordost om gården breder betesmarker kantade av stenmurar och lövträdsridåer ut sig.
Tonny och Rut Nielsen förvärvade Hög 2:3 år 1993 efter den samma år avlidne
Ewald Hermansson. Ewald hade levat på gården tillsammans med en dräng som han
tagit till fosterson långt tidigare. Ewald ärvde gården av sin far 1946. Arealen innefattar
16 hektar åker samt 11 hektar skog. Skräpskog, säger Tonny. Makarna Nielsen bedriver
fritidsjordbruk med en djurbesättning om åtta highland cattle-amkor med tjur samt ett
tjugotal får.
Tonny har följt gården bakåt i handlingarna till 1703. Vid laga skiftet kring 1830talets mitt synes tre gårdar ha flyttat ut från Högs by, men makarna Nielsens gård fick
förbli på bytomten. Idag ligger manhus och lagårdslänga i vinkel mot varandra och
brygghuset har trängts tätt intill lagårdslängans gavel. Den smala passage som bildas
mellan dessa två hus leder fram till de tre småhusen nedanför de lövkantade betesmarkerna; hönshuset, vagnboden och “smedjan”.
Trädgården är delvis omgärdad av en klippt häck. En rad lönnar samt syrenbuskage
markerar gräns mellan lagårdslängan och trädgården. Framför lagården finns en gårdsplan som också utgör uppfartsväg till gården. Framför glasverandan nordväst om huset
växer tuktade björkar och lönnar. Mellan småhusen bakom lagården finns ett långsträckt trädgårdsland där rester syns av den blomsterlökodling Ewald ägnade sig åt.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Manhus och lagård med vinkelställd placering och övriga uthus utspridda.
Manhuset på dubbel bredd med ursprunglig glasveranda, front och snickarglädje exemplifierar landsbygdens bostadsideal kring sekelskiftet 1900.
Lagårdslängan har två logar och välhållen exteriör med dekorativt utformade
fönster. Av övriga ekonomibyggnader kan nämnas en murad källare kompletterad med brygghus och spannmålsloft.
152
HÖG 2:3 ROMELANDA S:N MANHUS
kök
vardagsrum
tv-rum
sovrum
wc/bad
BOTTENPLAN
sovrum
Manhuset är ett dubbelhus med frontespis och glasveranda på samma långsida. Vid ena
gaveln finns ett öppet yttre entréparti. Grunden är utförd av huggen sten med rundfog
och stommen är timrad och klädd med locklistpanel. Verandan vilar på träplintar.
Mest karaktärsskapande är kanske korspostfönstren med sina sirligt sågade foder och
arbetade överstycken, accentuerade av färgsättningen i grönt och gult. Också glasverandan har fina dekorationer i frontespismotivet och ett listverk i gult på vit botten.
Korspostfönstren kompletteras av en rad liggande tvådelade vindsfönster, stående tvådelade garderobsfönster samt triangulära nockfönster.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel, verandan med röd tjärpapp och entrépartiet med
trapetskorrugerad plåt.
Innertaken är genomgående klädda med pärlspont i sen tid. I köket finns en modern
skåpinredning för vilken den äldre fungerat som förebild. Spiskomplexet är återuppfört
och innehåller bakugn, järnspis, elspis och arbetsbänk. Rummen har äldre brädgolv, i
något fall klätt med linoleummatta. I vardagsrummet och i sovrummet finns kakelugnar, i tv-rummet en rörspis.
Övre planets allrum, den tidigare kallvinden, har plankgolv. Innertak saknas, en lockpanel ligger mot yttertaket. En dörrförsedd, motivmålad vägg av mycket breda plank
avdelar ett förrådsutrymme. Målningen bär årtalet 1839. Frontrummet har ett äldre
brädgolv, pärlspontvägg och lockpanel mot yttertaket. I rummet finns rester av en spiselmur. Gavelrummet är modernt inrett, garderoberna pärlspontinklädda och med äldre
brädgolv.
Ombyggnader
Sedan 1993 har följande arbeten utförts: nya innertak har lagts in, de gamla finns kvar
under. Kökets spiskomplex är nyuppfört, kupan förstorad och vinkelbyggd. Den gamla
bakugnen som var igenmurad är framtagen. Ny skåpinredning. WC och badrum är
inrett under trappan till övre plan. En bit av sovrummet har tagits i anspråk för denna
installation. En sovrumsdörr samt dörren mellan sovrum och tv-rum är igensatta. Övre
planets innerväggar har isolerats, liksom innertaket.
sovrum
allrum
ÖVRE PLAN
Tidigare utnyttjande har varit sal (vardagsrummet), undantagsrum för Ewalds
mor (tv-rummet) och kontor (sovrummet).
På övre plan har funnits kallvind (allrummet) och drängkammare (de båda
sovrummen). Såvitt känt har vinden ej
använts för spannmålsförvaring.
Källare finns under en del av huset.
Tidigare fanns här en stensatt bassäng
för mjölkkylning samt en bänk. Här står
nu värmepannan.
Glasverandan är ursprunglig.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Ursprungliga värmekällor har varit
köksspisen samt rörspis/kakelugn.
Senare installerades centralvärme via
kökspanna, följt av fullstor vedpanna
i kökets spiskomplex. Nu finns centralvärme via vedeldad panna i källaren.
Vid förvärvandet 1993 fanns kallvatten
i köket men inte WC, tvättmaskin eller
kyl/frys.
153
LAGÅRDSLÄNGA HÖG 2:3 ROMELANDA S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Ewald Hermansson hade tre hästar och
ett okänt antal kor (antalet båsplatser
är tolv). De sista 20 åren av Ewalds liv
var marken utarrenderad.
Tonny bedriver fritidsjordbruk med en
djurbesättning om åtta highland cattleamkor med tjur samt ett tjugotal får.
OMBYGGNADER
Snedtäckorna på lagårdslängans bakre
långsida är uppförda av Tonny. Längans
panel är omlagd och delvis bytt. Taken
är omlagda med nyttjande av det befintliga teglet. Sidoskeppens takkonstruktioner har nödgats renoveras kraftigt.
En rak länga med två vinkelutskott på baksidan samt en snedtäcka invid varje utskott.
Byggnaden är mot gårdsplanen grundlagd med syll mot enkel stengrund. Den västra
avslutningen samt hela bakre långsidan har kallmursgrund med krypgrund under ladan
och logen längs i väster. Fähus, stall och svinstall är timrade, resten stolpkonstruktioner.
Fasadpanelen är en lockpanel. Djurdelens fönster är mot gården fyrdelade, medan
baksidan uppvisar en blandning av olika fönstertyper. Dörrarna är mestadels gröna med
vita omfattningar och utförda i slät panel eller locklistpanel. Vid rännet över djurdelen
finns ventilationsluckor.
Taken är belagda med enkupigt tegel. De båda snedtäckornas pulpettak är belagda
med tjärpapp.
Djurdelarna har gjutna golv och vitmålade timmerväggar. Båspallar och spiltgolv är
plankskonade. Stallets foderkrubbor fylls från luckor i logväggen. Svinboxarna har gjutet
golv med en mindre planktäckt och dränerad del. I slaktboxen finns en hissanordning.
Slaktboxens hissanordning
Nyttjande
Hö har lagts på fähusrännet via den östra logen, varifrån det antingen blåsts upp på rännet med ejektor eller släpats på det lutande plan som ännu återfinns här. I lösdriftsstallet (av Ewald kallat “nya delen”) förvarades hö samt träkol, och på rännet över svinstall och slaktbox förvarades halm. Troligen har man kört intill med kärra mellan de
båda sidoskeppen för att slänga i hö och halm. Hö förvarades också på vedbodrännet.
Idag nyttjas lösdriftsstallet för nötkreaturen. Fåren håller till i hönshus och vagnbod.
ränne
slaktbox
lösdriftstall
svinstall
lada
lada
loge
stall
Mjölkningsmaskin
154
dass
ränne
loge lada vedbod
fähus
logränne
ränne
HÖG 2:3 ROMELANDA S:N ÖVRIGA BYGGNADER
potatiskällare
KÄLLARPLAN
brygghus
BOTTENPLAN
BRYGGHUS, SPANNMÅLSMAGASIN OCH POTATISKÄLLARE
Byggnaden består i drygt halva sin längd av en källardel, murad med natursten och till
hälften belägen ovan mark. Resten utgörs av det timrade brygghuset med spannmålsloft
som står på en låg stengrund. Källarvinden är en stolpkonstruktion. Vid byggnadens
norra gavel är en snedtäcka tillbyggd, vilken används som hönshus.
Brygghuset är klätt med lockpanel och locklistpanel, källarvinden med en lockpanel
där locken inte är kantsågade. Brygghuset har sexdelade fönster på två lufter. I källarvindens väggar finns fyrdelade, kvadratiska fönster samt luckor.
Taket är belagt med falstegel. Här finns en skorsten i rött tegel.
Det intryck man får, är att källardelen är äldst. Dess innervägg mot brygghusets hall är
klädd med lockpanel, och här finns flera fönsterupptagningar, som om detta tidigare
varit en yttervägg.
Källargolvet är stensatt, väggar och tak delvis gjutna, taket består delvis av stenhällar.
På källarvinden finns tre stora lårar.
Brygghusets bykrum har gjutet golv. Väggar och tak är klädda med pärlspontpanel.
Ett spiskomplex murat i tegel innehåller en järnspis och ett stort cirkelformat urtag för
en bykgryta.
Rummet invid bykrummet har golv av breda plank samt väggar och tak i pärlspont.
Spannmålsmagasinet har spontat brädgolv och innerväggar meterhögt klädda med liggande plank. Längs ena långsidan finns spannmålsbingar.
HÖNSHUS
Används idag som fårhus.
VAGNBOD
Används idag som fårhus. Byggnaden är
nyuppförd på den gamla grunden.
spannmålsmagasin
ÖVRE PLAN
Brygghuset har använts som tvättstuga.
Det intilliggande rummets användning
är inte känd. Källarvinden, vars golvnivå
ligger mellan bottenplan och övre plan,
har kanske fungerat som snickarverkstad
eftersom här står en träsvarv. Lårarna
har enligt Tonny använts för vinterförvaring av halmbikupor.
“SMEDJAN”
Inga belägg för användning som smedja.
Saknar eldstad. Används ej idag.
155
NORRMANNEBO 1:3 ROMELANDA S:N
43
2
1
NUVARANDE BEBYGGELSE
1.
2.
3.
4.
Manhus (1900)
Lagårdslänga (1900)
Brygghus och bakstuga
Stenkällare
TIDIGARE BEBYGGELSE
Eventuellt har ett äldre manhus legat på
den stengrund som finns intill stenkällaren. Öster om och parallellt med detta
manhus kan en äldre lagårdslänga ha
funnits.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
En mindre gård med bebyggelse
från sekelskiftet 1900 där manhus
och lagårdslänga har vinkelställd
placering. Den välhållna trädgården
uppdelad på nyttoträdgård och
prydnadsträdgård visar på trädgårdsskötselns då ökande betydelse. Såväl manhus med korspostfönster och foder med gavelformade
överstycken som lagårdslänga i
stolpkonstruktion och timrat djurstall
har för tiden karaktäristisk utformning. Dessutom finns en tegeltäckt
välvd stenkällare och en bak- och
bryggstuga vilken också använts
som sommarkök.
156
Norrmannebo ligger vid Göta älvs västra strand, halvannan mil från Kungälv utmed väg
168 mellan Kungälv och Lilla Edet. På gården Norrmannebo 1:3 bor syskonen Lennart
och Linnea Adielsson. Deras far köpte gården 1930 och föräldrarna brukade den fram
till 1979. Lennart har alltid bott här, medan Linnea flyttade tillbaka vid sin pensionering. Fastigheten omfattar 7 hektar åker och 9,5 hektar skog.
Gamla Norrmannebo by låg väster om gården och kallades “bua”. Vid laga skiftet
flyttades gårdarna så att de kom att ligga utmed den gamla landsvägens båda sidor på
det särpräglade sätt som de gör idag. Det flacka landskapet i svag sluttning ner mot
älven kontrasteras av det branta bergsparti som tar vid omedelbart väster om
Norrmannebo.
Norrmannebo 1:3 är en av “buagårdarna” som har hört till den gamla byn. Manhus
och lagårdslänga ligger i vinkel gentemot varandra, medan brygghus och stenkällare ligger i trädgården. Mellan lagårdslänga och manhus finns en gräsbevuxen plan och här
löper även gårdens uppfartsväg. Trädgårdens gränser definieras på flera sidor av en klippt
häck, utmed vilken det växer tuktade lindar. Mot lagårdslängan är också en syrenhäck
planterad. I trädgården finns omsorgsfullt skötta odlingar, omfattande bland annat
rabatter, en rosenberså och ett stort antal fritt stående perenner. Söder om manhuset
finns en fruktträdgård med aplar. Området mellan entrén och gårdsplanen är grusat.
Utmed uppfartsvägen i höjd med lagårdslängans östra gavel finns en köksträdgård med
grönsaksland och vinbärsbuskar. Trädgården har alltid varit uppdelad i nyttoträdgård
respektive prydnadsträdgård. Tidigare fanns fler fruktträd och runtom huset var en grusad gång tidigare anlagd.
Syskonens far arbetade ute; sådde, plöjde, harvade och skötte hästarna. Mor arbetade i
köket, mjölkade och skötte hönsen, men var också med och “stäckte hö” eller “tog upp
efter mejen” (band nekarna). Modern skötte alltid lagården när far var i skogen.
Arbetskraft utifrån nyttjades vid arbetstoppar som skörd och tröskning. Man bytte vanligen arbetshjälp grannar emellan.
Gårdens mjölk såldes till Göteborg, liksom äggen som skickades med en “gubbe” för
att säljas på torget. Man sålde även gris, någon enstaka kalv samt bär.
NORRMANNEBO 1:3 ROMELANDA S:N MANHUS
wc
”lilla
rummet”
hall
kök
”stora rummet”
vardagsrum
BOTTENPLAN
sovrum
Huset är byggt i 1,5 plan på dubbel bredd med utbyggt trapphus på västra långsidan.
Grunden är utförd av murad sten i stora block, stommen är timrad upp till övre plan
medan gavelröstena är stolpkonstruktioner.
Huset är klätt med en profilerad locklistpanel (trapphuset har fyrkantlist). Mot takfoten avslutas panelen med en bågfris. De i stort sett jämnt fördelade korspostfönster som
sitter i axel med raden av liggande vindsfönster skapar den östra långsidans speciella
karaktär. Ovanför fönstren finns listverk med frontonmotiv. Garderobsfönstren är stående och på den ena gaveln finns ett triangulärt nockfönster.
Taket är belagt med tvåkupigt betongtegel.
Hallen har pärlspontklädda väggar. Köket har golv belagt med korkoplastplattor och
pappspänt innertak. Här finns förutom modern elspis en vitemaljerad järnspis och en
kökspanna. I stora rummet finns en rörspis.
Ombyggnader
Farstun härrör från 1947. Tidigare fanns en brant spiraltrappa i hallen. Rörspisen i vardagsrummet revs troligen på 40-talet, medan lilla rummets rörspis fanns kvar till 1960.
Fönstren byttes på 70-talet. 1978 ersattes det enkupiga tegeltaket med dagens takpannor. Kökets korkoplastplattor lades in 1982. Övriga golv fick sina linoleumtäckta golv
bytta till plastmatta åren 1995-1997.
Tekniska installationer
Ursprungligen värmdes huset av köksspis samt rörspisar, en sättugn i vardagsrummet och en kamin i
lilla rummet. 1958 installerades en kökspanna med
radiatorer i samtliga rum, även i farstuns sovrum.
Sedan några år hade det då funnits en radiator i
vardagsrummet, kopplad till en slinga i köksspisens vattenreservoar. Sedan 1972 värms huset med
hjälp av en elpatronvärmd vattencistern kopplad till
kökspannan.
Vatten är indraget 1938, el samma år. Kyl/frys
kom 1958/1962, tvättmaskin 1970, tidigare användes tvättvagga och vatten som kokades i brygghuset.
På 1980-talet installerades mulltoalett, nu använder
man frystoalett. Dusch installerades 1995.
sommarrum
ÖVRE PLAN
Farstun kallas också veranda, hallen
benämndes förr tambur. Vardagsrummet
var föräldrarnas sovrum, lilla rummet
fungerade tidigare som skafferi och
sedan som morfars sovrum. Familjen
bestod av föräldrar, tre barn samt morfadern. Stora rummet var tidigare
“bästa rummet” och eldades bara vid
högtidliga tillfällen. Från början fanns en
bakugn i köket, men man har övergått
till att använda brygghusets bakugn.
Övre plans sommarrum användes som
sovrum så fort det blev tillräckligt varmt
om vårarna. På kallvinden fanns tidigare
tre spannmålsbingar och spannmål förvarades här fram till 1952. Garderoberna byggdes på 40-talet.
Sedan 1947 finns en matkällare
under huset.
BYGGANDE
Manhuset uppfördes av en snickare vid
namn Lars, en man som byggde flera hus
i trakten, alla med likartad rumsindelning. Virket till husbygget flottades på
älven och togs upp i Västerlanda.
157
LAGÅRDSLÄNGA NORRMANNEBO 1:3 ROMELANDA S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Djurbesättningen omfattade två hästar,
sex kor, två ungdjur, två grisar och 40
höns. Traktor köptes 1971.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Vatten drogs in 1938. En redan existerande ledning hade då upphört att
fungera. Mjölken kyldes i en brunn vid
brygghuset.
Längan har stengrund med krypgrund under logen och lador med försänkta golv. Fram
till logporten löper en uppbyggd, stenkantad logväg. Garaget har gjuten grund.
Stall och fähus är timrade, resten av byggnaden är en stolpkonstruktion. Fasaden är
klädd med en lockpanel med fasade lock, en panel som runt hela längan är neddragen
mot marken. Fähus och stall har mot gården sexdelade fönster på två lufter, på baksidan
liggande tredelade eller odelade. I magasinsdelen finns fyrdelade kvadratiska fönster. På
rännets långsidor finns ventilationsluckor. Dörrarna är genomgående brunmålade.
Taket är täckt med enkupigt tegel. På garagets tak ligger sinuskorrugerad eternit.
Stora logen
OMBYGGNADER
158
hönshus
vedbod lilla
logen
stall
fähus
lilla
ladan
stora
logen
stora
ladan
vagnbod
garage
Stora logen är flyttad. Den låg tidigare
närmare östra gaveln. Längan kan vara
tillbyggd åt öster i samband med logflytten.
1937 göts golven i stall och fähus
(tidigare låg här plankgolv) och hela
inredningen gjordes om. Fähusdörren
sattes igen. Innan renoveringen inrymdes
svinhuset i dagens hönshus, men efter
1937 avdelades plats för dem i stallet.
Hönsen hade tidigare bott i fähuset på
vintern.
Spannmålsmagasinet tillkom 1947.
Forgången, vilken fungerat som passage
mellan stall och loge, stängdes 1975.
Stall och fähus har gjutna golv och vitmålade timmerväggar. Spiltornas foderkrubbor
har fyllts från lilla logen. Fähusets båspallar är plankskodda och fodergrindarna utförda
i trä.
Vedbod och vagnbod har jordgolv. I väggen mellan snickarrum och stall har det tidigare funnits fönster.
dass
snickarrum
ränne
spannmålsmagasin
Nyttjande
Hö förvarades i ladorna och på rännena. Hölasset kördes inte in på lilla logen, där
bland annat hackelsemaskinen stod, utan ställdes utanför.
Nekarna lades ovanpå höet i stora ladan. Efter att ha använt tröskverk drivet med
råoljemotor övergick man till att nyttja tjänsterna från en “tröskare” som reste runt med
traktor och tröskverk. Agnarna skildes från kärnorna genom harpning. Tidigare kastades
säden på logen i samma syfte. Säden maldes sedan i en kvarn i Solberg. Halmen förvarades på stora rännet och i lilla ladan. Den blåstes upp på rännet med hjälp av fläkt.
NORRMANNEBO 1:3 ROMELANDA S:N ÖVRIGA BYGGNADER
bakstuga
brygghus
Bakstugedelens stomme kan bestå av
timmer från ett äldre manhus. Brygghusdelen är senare tillkommen. Huset användes sommartid som kök och matplats.
Under delar av året bakade man i bakugnen nästan varje vecka.
BRYGGHUS OCH BAKSTUGA
Grunden är utförd i murad sten. Trappan har plansteg av stenhällar och ett fundament
av kallmurad sten. Bakstugan är timrad och brygghusdelen en stolpkonstruktion.
Fasaden är klädd med lockpanel, på brygghusdelen med okantade lock. Bakstugan har
sexdelade fönster på två lufter medan brygghusdelen har fyrdelade fönsterbågar.
Under tak finns ett lågt förvaringsloft. Taket är täckt med enkupigt tegel och skorstenen i tegel avslutas med en utkragning.
Brygghuset har gjutet golv. En stor vitputsad murstock kompletteras av en tegelsockel
med urtag för en omfångsrik kokgryta. I rummet står den äldre, elektriska tvättmaskin
som ännu används.
Bakstugan har linoleumklätt golv och på väggarna syns resterna efter åtminstone sex
lager äldre tapeter. Här finns en järnspis samt en bakugn.
Dörren mellan bakstugan och brygghuset.
Tvättmaskinen har två lägen: av eller på. Allt
därutöver måste skötas manuellt.
Källaren används som potatiskällare. Golvet
är stensatt och väggarna välvda ända från
golvnivå. Taket består av nästan skiffertunna
stenar vilka kilats in mellan varandra så att
de tunna kanterna vetter nedåt.
STENKÄLLARE
Källaren är grävd ur en sluttning, och har bakåt och längs sidorna jord ända upp till takfoten. Den främre gaveln har mursten upp till nock. Taket är belagt med enkupigt tegel.
159
LÖVÖN 1:7 SOLBERGA S:N
3
2
1
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1878)
2. Lagårdslänga (1917)
3. Redskapsskjul
TIDIGARE BEBYGGELSE
Ett tidigare manhus har varit beläget
strax nordost om den plats där det
nuvarande ligger.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Lövön 1:10 är exempel på ett f d
kustjordbruk i södra Bohuslän.
Gården har kringbyggd karaktär
med ett manhus på dubbel bredd
från 1878 och vinkelbyggd lagård
från 1919. Bostadshusets övervåning är inredd för sommargäster
och belyser badgästnäringens
ökade betydelse under 1900-talet.
160
När man närmar sig Lövön med turbåten från Rörtångens brygga är det en till synes kal
och bergig ö som visar sig. Först då man rundat en brant bergpuckel och vägen ligger
fri in till den lilla hamnen öppnar sig en grön dalsänka mellan bergen. Här klättrar den
lummiga ekskogen uppför bergssluttningarna och nötkreatur av köttras strövar omkring
i de betesmarker som breder ut sig över dalen. Markerna är rika på stenmurar och slingrande stigar leder fram till bebyggelsen.
Lövön 1:10 har brukats av Tuttan Ingemarsson och hennes make Fredrik, som inte
längre är i livet. Gården som omfattar 47 hektar mark har gått i arv på Fredriks sida.
1508 ägde en man vid namn Jon hela Lövön och gården är faktiskt en släktgård med
länkar ända till denna tid. Gården var i bruk fram till 1976. Idag arrenderas marken ut
till bete.
Manhuset och den vinkelbyggda lagårdslängan skapar en gård av kringbyggd karaktär,
något som accentueras av den bergsknalle som sticker upp öster om manhuset. Mellan
manhus och lagårdslänga finns en delvis stensatt, delvis gräsbevuxen gårdsplan. Norr om
gården tar lövskogen vid, öster om den finns bergsbranter och i söder ligger granngården. Till trädgården finns två entréer, markerade av stenstolpförsedda öppningar i den
stenmur som bildar trädgårdens gräns mot söder. I trädgården finns aplar samt päronträd och på en terrassering söder om manhuset växer syren och snöbär. Vid den södra
lagårdsgaveln står en stor oxel. Invid stenmuren i söder finns en grävd brunn med lock
av två stora flata stenhällar med ett hål i centrum.
Fredrik arbetade utomhus och Tuttan såväl ute som inne. Eftersom hon har körkort,
något som Fredrik saknade, var det hon som till en början fick köra den nyinköpta traktorn. Hästarna var däremot Fredriks område. “De var hans liv”, berättar Tuttan. Också
hönsen sköttes av Fredrik. Vid skörd och andra arbetstoppar var Tuttan med utomhus,
vilket var stressigt eftersom hon dessutom skulle hem och hålla med mat och kaffe.
Fredriks mor bodde kvar då Tuttan kom till gården, men hon var gammal och orkade
bara hjälpa till i begränsad utsträckning. Vid potatisplockning och vid uppsättning av
nekar hjälpte grannarna till. Man åkte i snipa till Marstrand för att sälja smör, ägg och
potatis från gården. Trots närheten till havet tog man inte del av dess resurser. “Fredrik
var inte intresserad”, säger Tuttan. “Han var ute en gång, men då fick han knappt något.”
LÖVÖN 1:7 SOLBERGA S:N MANHUS
skafferi
sovrum
”lilla rummet”
kök
”stora rummet”
wc/
dusch
BOTTENPLAN
Manhuset är byggt på dubbel bredd och i 1,5 plan. På den norra långsidan finns ett
utbyggt entréparti och på den östra gaveln finns en ingång med ett litet bislag.
Grunden i murad sten av varierande storlek är mot söder hög på grund av sluttningsläget. Farstun är byggd på en sockel av naken betongsten. Stommen är klädd med en
locklistpanel med profilerad list. Gavelingångens entrétak är dekorerat med detaljer i
lövsågeriteknik.
Fönstren är mestadels odelade på två lufter, men det finns också enstaka äldre, sexdelade bågar, liksom perspektivfönster. Bågarna är blåa, fodren vita. De liggande vindsfönstren har tredelad spröjsning. I den västra gaveln finns garderobsfönster samt ett
lunettfönster i nock.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel.
I köket finns ett spiskomplex med kökspanna för ved och elpatroner, emaljerad vedspis
och bakugn. I anslutning till diskbänken finns dessutom en modern vedspis.
Interiörerna är genomgående moderna. Inga kakelugnar finns kvar. Innerdörrarna är
trespeglade och man får intrycket att de äldsta dörrarna finns på övre plan.
Ombyggnader
Tvättställsrummet är avdelat på 1940-talet. Fönstren har bytts på 50-talet och köksinredningen på 70-talet. Dagens golvbeläggningar med plastmattor eller korkoplastskivor
härrör från 80-talet, liksom den stora upptagningen i väggen mellan stora och lilla rummet. Taket lades om med nytt tegel åren 2000-2001.
kök
skafferi
sovrum
sovrum
kallvind
ÖVRE PLAN
Ett rum har uppgått i köket för att göra
detta större. Stora och lilla rummet har
båda två fungerat som högtidsrum.
Sovrummet var tidigare “tant Hilmas
rum” (Fredriks mor).
Övre plan har tidvis hyrts ut till sommargäster och här finns därför ett kök.
Ett av rummen har fungerat som Fredriks
och Tuttans sovrum. Övre plan inreddes
av Fredrik innan Tuttan kom till Lövön.
Syftet var att hyra ut rum till sommargäster. Här var tidigare spannmålsförvaring.
Under en del av huset finns potatiskällare.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Folk från hela Lövön samlades för att
baka i gårdens bakugn. “Bröd från bakugn med hemmasmör och hemmaost var
fantastiskt”, säger Tuttan.
Ursprunglig uppvärmning via köksspis
samt kakelugnar i stora och lilla rummet.
Då Tuttan kom till Lövön 1961 fanns en
vedeldad köksspis för centralvärme.
Idag värms huset huvudsakligen med
elpatroner i kökspannan.
Vatten drogs in i början på 1940talet, kyl/frys införskaffades 1961 och
WC/badrum installerades kring 1970.
161
LAGÅRDSLÄNGA LÖVÖN 1:7 SOLBERGA S:N
TIDIGARE JORDBRUK
På gården fanns fem kor, lika många
kalvar, en tjur, en eller två grisar samt
höns. Dragdjur var de två hästarna
”Oden” och ”Svarta”. På åkermarken
bedrevs ett växelbruk mellan potatis,
vall, spannmål och träda. Traktor köptes
1965. Gården brukades fram till 1976.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Vatten installerades i början av 1940talet, samtidigt som i manhuset. Något
sätt att kyla mjölken har inte funnits. Den
har använts eller beretts till grädde,
smör och ost.
OMBYGGNADER
Djurdelens timmerstomme har bytts ut till
dagens väggar i betongsten. Eternittaket
lades innan Tuttan kom till Lövön 1961.
Spannmålsbingarna har tillkommit i samband med att manhusets vind inreddes.
Fähusets båsplatser
Spannmålsbingar
162
Den vinkelbyggda längan vilar på en sockel av murad sten. Stallada och stalloge vilar
på stenplint med öppna utrymmen under golven. Fähus och stall har en stomme av
betongsten. De inre väggarna mellan fähuslada och fähus samt mellan stall och stalloge
är timrade, i övrigt är byggnaden en stolpkonstruktion.
Fasaderna är klädda med locklistpanel. Delar av baksidan samt hönshusgaveln har
istället okantad lockpanel. Djurdelen är putsad. Dess fönster har sexdelad eller tredelad
spröjsning, medan det i övrigt finns mest liggande tredelade bågar.
Taket är belagt med enkupigt tegel samt sinuskorrugerad eternit.
Maskinutrymmet har jordgolv. På den golvdel som logen sträcker söderut står tröskverket. Rakt ovanför tröskverket finns spannmålsloftet med bingar. En trätratt leder ner till
maskinutrymmet. Fähusladan har lägre golvnivå än logen.
Fähus och stall har gjutet golv. Kornas båsplatser har brädskonade golv och mellanväggar som i ovankant är rundade. Foderbord saknas. Mellan fähus och stall finns en
långsmal grisbox med försänkt golv. Stallets spiltor har brädgolv. Grovfoderhäckarna
med trägaller fylls från stallogen.
Ovanför stallogen finns en mycket enkel ansats till ränne. Stalladans golv är försänkt i
förhållande till logen. Vedboden har jordgolv.
Sommargrishuset har ett golv som är gjutet i avsatser. Vid dörren finns en foderho
som kan nås också från vedboden. Bakåt finns en stor öppning (med rester av dörrar).
Hönshuset ovanpå grisstian har brädinklädda väggar och tak. På ett litet ränne utanför
entrédörren finns en foderbinge.
Nyttjande
Hö till korna lades i fähusladan och hästhö i stalladan. Rännet ovanpå stall och fähus
fylldes efter ladorna. Logrännet användes också för höförvaring.
Den otröskade spannmålen lades invid fähuslogen, på den yta som kallas “där nekarna är”, men också på logrännet. Utrymmet “där nekarna är” användes också för redskaps- och traktoruppställning. Efter det att manhusets vindsplan inretts skapades spannmålsbingarna vid fähuslogen. Genom trätratten kunde spannmål ledas ner till kvarnen
som stod “där nekarna är”.
Sommargrishuset stod utan användning vintertid. Slakten skedde på gårdsplanen med
hjälp av slaktare. Kroppen hängdes på logen, åtminstone om det var en kalv eller kviga
som slaktades. Vanligast förekommande var dock grisslakten.
LÖVÖN 1:7 SOLBERGA S:N LAGÅRDSLÄNGA
lada
fähus
stall
lada
loge
vedbod
sommargrishus
dass
spannmålsloft
loge
ränne
hönshus
maskin- och
vagnförvaring
Hela djurdelen benämns “lagård”. Utrymmet för maskin- och vagnförvaring intill
den korta vinkelns loge kallas “där nekarna är”.
ÖVRIGA BYGGNADER
REDSKAPSSKJUL
Det omålade skjulet har lockpanel och
sinuskorrugerat eternittak. Det har nyttjats till förvaring av större redskap.
163
LILLA SKÅR 1:1 SOLBERGA S:N
3
42
1
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1930)
2. Lagårdslänga (1929)
3. “Förrådet” - tvättrum, snickarbod,
garage, hönshus (1948)
4. Garage (1929)
Torpet Lilla Skår uppfördes av Verner Bengtssons föräldrar Karl och Agda Bengtsson.
De två och en halv hektaren mark styckades av från moderns föräldrahem i Skår.
Fadern, som arbetat som snickare sedan 1910, hade stor erfarenhet av hus- och lagårdsbyggen och ritade själv husen på Lilla Skår.
Torpet ligger ett par kilometer norr om Solberga kyrka, lika långt från havskusten och
en dryg mil norr om Kungälv. Bebyggelsen är belägen alldeles invid ett bergsparti. Tillsammans med berget bildar manhus, lagårdslänga och förrådsbyggnad en på tre sidor
tämligen sluten enhet, med manhuset vinkelställt i förhållande till de andra byggnaderna. Mellan husen finns en grusad gårdsplan. Gårdsbildningens gränser markeras i väster
och öster av stenmurar och i söder av en rad björkar. Trädgården med sina aplar är belägen öster om manhuset. Fler fruktträd finns norr om den av en oxelhäck kantade uppfartsvägen, i en trädgårdsdel som anlades vid slutet av 1940-talet. Mellan manhus och
förråd växer ett syrenbuskage.
Fadern försörjde sig alltså som snickare, tidvis på landsbygden och tidvis i Kungälv.
Torpet sköttes på kvällar och helger, men korna sköttes av Verners mor. Då man inte
hade egen häst fick granngårdarna vara behjälpliga i de fall sysslorna krävde hästkrafter.
Från torpet sålde man mjölk och ägg. Äggen avyttrades i lanthandeln. Eftersom man
uppförde ett sågverk 1948 kunde snickeriet därefter kompletteras med sågning åt traktens invånare. Verner Bengtsson kom att gå i sin faders fotspår och har i sitt yrkesliv
varit verksam som snickare. Åkermarken är idag utarrenderad.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Manhus och lagård på Lilla Skår har en vinkelställd placering. Manhus på dubbel bredd med fyrdelad plan och släpkupa är tillsammans med lagårdslängan i
stolpkonstruktion exempel på ett bohuslänskt småbruk från 1930-talet.
164
LILLA SKÅR 1:1 SOLBERGA S:N MANHUS
sovrum
finrum
wc
kök
förstuga
BOTTENPLAN
Manhuset på dubbel bredd och i 1,5 plan har en utbyggd farstu på den västra långsidan
samt en takkupa ovanför farstun. Grunden utgörs av en betongstenssockel och stommen är utförd i stående plank. Fasaden är klädd med en locklistpanel.
Fönstren är odelade på två lufter, somliga med förskjuten mittpost. Garderobsfönstren
är tvådelade och nockfönstren triangulära, småspröjsade. Källarfönstren är liggande eller
kvadratiska. Samtliga fönster har gröna bågar och vita foder. Taket är belagt med tvåkupigt tegel.
övre hall
Hallen har linoleummatta, övriga rum plastmatta. Femspeglade, trespeglade och släta
innerdörrar finns. Köket har en skåpinredning från 1963 och en elspis från samma
decennium.
Ombyggnader
Vindsrummen inreddes på 50-talet. 1963 genomfördes en stor renovering. Den gamla
stensockeln ersattes med en betongstenssockel och centralvärme från en panna i källaren
ersatte kökspannans centralvärmesystem. De ursprungliga sexdelade fönstren byttes till
dagens fönster. Rummet för WC och tvättställ avdelades och källartrappan flyttades från
farstun till hallen. Avlopp installerades i köket, vars skåpinredning också byttes och diskbänk sattes in. Slutligen målades och tapetserades rummen. Plastmattorna i kök och
rum härrör från tidigt 90-tal. Golven var ursprungligen nakna brädgolv som senare har
varit täckta med linoleummattor.
Tekniska installationer
Ursprungliga värmekällor har varit kökets vedspis samt
kökspanna med cirkulation till radiatorer i finrum och bottenplans sovrum. Vid 50-talets början kopplades fler radiatorer, även på övre plan, till samma panna. Sedan 1963
värms huset med panna, huvudsakligen för olja, i källaren.
Vatten drogs in 1963, samtidigt som avloppet.
Elektricitet kom 1934, WC 1963. Samma år installerades
tvättmaskin i källaren. Från början värmdes vatten på spisen, från 1948 kunde man använda bykgrytan i förrådets
tvättrum. Kylskåp installerades 1963, frysbox sent 60-tal.
sovrum
sovrum
ÖVRE PLAN
Finrummet har mest stått tomt. Det
användes bara då man fick besök.
Ett av övre plans sovrum var barnens,
det andra föräldrarnas. Övriga utrymmen på övre plan utgörs av garderober. Rummen här har varit avdelade
alltsedan huset byggdes, men de inreddes först då barnen började kräva mer
plats. Tidigare förvarades här bland
annat tunnbröd, men inte spannmål.
I källaren fanns ursprungligen matkällare, potatiskällare och bakstuga. Efter
det att grunden bytts inryms här även
pannrum, badrum och tvättstuga (här
finns bakugnen). Bakugnen användes in
på 50-talet.
165
LAGÅRDSLÄNGA LILLA SKÅR 1:1 SOLBERGA S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Två kor, höns och ibland gris. Växtodling
med spannmål, vall och potatis. Djuren
fanns kvar fram till 1962.
Logen
Gödselstaden
OMBYGGNADER
Vedbodsdelen byggdes till 1947, sågverket 1948. Fähusets inredning togs
bort 1990.
På längans baksida har en långsträckt snedtäcka byggts. Den innehåller ett sågverk.
Gödselstaden är inbyggd under bottenplan i längans västra ände. Djurdelen är uppförd
i pråmplank och resterande delar är stolpkonstruktioner. Fasaderna är klädda med lockpanel.
Fönstren är kvadratiska med fyrdelad spröjsning. Fähus och sågverk har odelade, stående bågar. Dörrarna är mestadels bruna. Taket är belagt med tvåkupigt tegel. En skorsten ventilerar såväl fähus som hönshus och gödselstad.
Vedboden har jordgolv. Ovanför finns ett spannmålsloft med bingar. Ladornas brädgolv
ligger på en lägre nivå än loggolvet. Fähusets golv är gjutet. Hönshuset är beläget rakt
ovanför gödselstaden och har en takhöjd av blott 1,2 meter. Gödselstadens golv är gjutet, liksom innerväggarna upp till en höjd av halvannan meter.
sågverk
sädeslada
vedbod
loge
hölada
fähus
hönshus
dass
ränne
Ventilationskanaler från fähus, hönshus
och gödselstad.
166
ränne
Nyttjande
Hö togs i första hand in på rännet, därefter i ladorna. Man använde inte höfläkt.
I “sälaan” och på vedbodsrännet lades sädesnekarna i väntan på att tröskas. Vid tröskningen lades sedan halmen i ladorna, ovanpå höet. På logrännet förvarades klöverfrö
eller nekar.
LILLA SKÅR 1:1 SOLBERGA S:N ÖVRIGA BYGGNADER
garage
hönshus
tvättrum
snickarrum
“FÖRRÅDET”
Byggnadens asymmetriska takfall sträcker sig åt norr ända till berget, vilket utgör en del
av den bärande konstruktionen såväl som yttervägg på en del av den norra långsidan.
Garagedelen vid den västra änden är lägre men inkluderar ändå ett loftplan.
Grunden är gjuten och stommen utförd i stående plank. Fasaden är klädd med lockpanel målad med oljefärg. Garagedelen uppvisar mot väster en putsad fasad upp till
loftplan. Fönstren förekommer i ett antal utföranden. Dörrarna är genomgående brunmålade. Från norr leder en entré direkt in på loftplan.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel.
Tvättrummet har gjutet golv med golvbrunn. Väggarna är klädda med slät panel. I rummet finns en eldad tvättgryta ansluten till murstocken.
Snickarrummet har slätt brädgolv och brädpanel på väggar och i tak. I rummet finns
en liten järnspis.
Hönshuset har gjutet golv och väggar och tak i brädpanel.
Ombyggnader
Den mot berget anslutande delen har byggts till i efterhand. Hönshusets, tvättrummets
och snickarrummets norra vägg har tidigare utgjort ytterväggen.
Tvättgryta
GARAGE
Sockel av betongsten, stomme i stolpkonstruktion och fasad klädd med slät panel och
lockpanel. Kvadratiska fyrdelade eller odelade fönster. Två dubbelportar på den östra
gaveln samt en dörr på den norra långsidan. Tak belagt med sinuskorrugerad eternit.
Byggnaden innehåller två rum, varav det ena är tillbyggt på 50-talet, då byggnaden
också flyttades till sitt nuvarande läge.
167
ÅRSNÄS 3:2 KREKEN 1:2 SOLBERGA S:N
2 1
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1882)
2. Lagårdslänga (1878/1883)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Det gamla manhuset låg sydväst om
dagens lagårdslänga. En äldre lagårdslänga var troligen belägen parallellt
med det nuvarande manhuset men väster
om detta.
För ungefär femtio år sedan revs den
smedja som låg utmed vägen. I sluttningen nordost om gården har det
funnits en kölna.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
En kringbyggd gård med bebyggelse från 1880-talet och stensatt
gårdsplan. Manhus med såväl nyare
karaktäristiska drag i form av taksprång och fönstersättning som traditionella i form av bislag. Lagårdslänga i stolpkonstruktion med timrade djurstallar, dubbla logkistor och
flera lador, varav en nyttjas för
bönhalm. Foderbönor är en gröda
typisk för södra Bohusläns kustbygd.
168
Några stenkast från havet, på den norra sidan av Ödsmåls kile en dryg mil nordväst
om Kungälv ligger Årsnäs. Gården Årsnäs 3:2 Kreken 1:2, som också heter Årsnäs
Östergård, omfattar 19 hektar mark fördelat på 7,5 hektar åker, ett hektar skog och
resten betesmark. Här har Uno Svensson bedrivit ekologisk odling sedan den första
september 1953, då han övertog gården efter föräldrarna. Efter att i många år ha producerat spannmål, vall, bönor och gråärter började han i slutet av 70-talet att odla allt mer
grönsaker. Hemma hos Uno finns kompletta årsserier av svunna decenniers tidskrifter
kring ekologisk odling och alternativa hälsorörelser. Förutom ekoodlare är Uno nämligen såväl vegetarian som frisksportare.
Gården som Uno övertog 1953 har gått i hans släkt sedan sent 1700-tal. Det är en
kringbyggd gård typisk för den sydligaste delen av Bohuslän och dessutom den enda
kvarvarande gården på Årsnäs gamla bytomt. Den u-formade lagårdslängan omsluter en
stensatt och delvis gräsbevuxen gårdsplan. Gårdsplanen nås antingen via portlidret i
längans norra vinkel eller genom passagen mellan lagårdslänga och manhus. Omedelbart
framför manhusets långsida mot gården fanns tidigare ett staketinhägnat område. Uno
minns hur han som riktigt liten sattes att leka härinne, där hans föräldrar kunde hålla
honom under uppsikt.
Trädgården omger manhuset på tre sidor och avgränsas av en stenmur som mot åkermarken kompletteras av hästkastanjer planterade på rad. Utmed vägen har poppel planterats och mot spannmålsmagasinets gavel finns en syrenhäck. I trädgården finns gott
om både äppel-, päron- och körsbärsträd, liksom krusbär och hallon. Här grodde också
Årsnäsäpplet som så småningom kom att bli infört i Nordisk genbok.
Under år 2003 sålde Uno gården för att flytta in till Kode.
På 1920- och 30-talet fanns både dräng och piga på gården. Fadern och drängen skötte
hästar och åkerarbete. Modern, som skötte hushållet, ansvarade också för mjölkningen
tillsammans med pigan. Hjälp från grannar förekom mest vid skörd och potatisupptagning, inte så mycket i höskörden. Då Uno var 11 år gammal avled hans far. Unos äldste
bror var då 19 år fyllda och en stor del av ansvaret för gården blev broderns. Efter 1940
hade man en tid hjälp av en dräng medan brodern låg inkallad till militärtjänstgöring.
På Kungstorget i Göteborg och i Marstrand såldes smör, ägg, gråärter och slakthöns,
allting framställt på Årsnäs Östergård. Troligen var det fadern som agerade torgförsäljare. Senare började lokala handlare ta emot dessa varor. Istället började försäljningen av
mjölk till mejeriet.
ÅRSNÄS 3:2 KREKEN 1:2 SOLBERGA S:N MANHUS
förkammare
kammare
kökskammare
kök
wc
stuga
farstu
BOTTENPLAN
Manhuset är byggt i 1,5 plan och på dubbel bredd. Kring den centralt belägna entrén
finns ett litet bislag. Grunden är utförd i putsad betongsten och stommen är timrad
nästan upp till nock.
Fasaden är klädd med en profilerad locklistpanel. Den södra gaveln är klädd med
ljusa malmexplattor. Bislaget har en rundad portal omgiven av sågade dekorationer och
texten “Byggdt 1882”. På var sida om entrédörren finns en bänk.
Fönstren är sexdelade på två lufter och har profilerade foder målade i gröngult. På
hela den södra gaveln har fönstren bytts till odelade bågar. De liggande vindsfönstren är
tvådelade, garderobsfönstren tredelade med spetsig överdel och nockfönstren triangulära
med spröjs. Dörren är en dubbeldörr i slät panel som är målad i fönsterfodrens kulör
och med ljusblått foder.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel.
Köket har brädgolv, väggar klädda med slät skiva och tak med spänd papp. Här finns
en liten reservspis för ved, en äldre elspis samt diskbänk. Övriga rum har brädgolv med
höga golvlister och trespeglade innerdörrar. I kökskammaren har funnits en vit kakelugn
och i stugan en öppen spis.
Drängkammaren på övre plan är timrad, medan klädeskammaren har brädväggar.
Tekniska installationer
Huset har från början värmts med köksspis, kakelugn i kökskammare, norskugn i stugan samt en mindre kamin i ”fasters rum”. 1948 installerades kökspanna för centralvärme. Denna flyttades sedan ned i källaren. Elspis köptes 1948.
El installerades 1940. Vatten drogs in 1948 och kom då från en grävd brunn. Tvättmaskin köptes under sent 40-tal. Dessförinnan hade man en handdragen tvättmaskin.
Frysbox köptes 1960. Faster använde kylskåp, men Uno nyttjar hellre matkällaren.
Ombyggnader
1948 renoverades köket. Ny skorsten murades från källaren och hela vägen upp, det
gamla spiskomplexet (med kupa, järnspis och bakugn) revs, diskbänk sattes in och
nuvarande skåpinredning byggdes. Tidigare var en väggfast sittbänk uppsatt vid en av
köksväggarna. Vindstrappans sträckning rätades ut och källartrappan gjordes mindre
brant. Nya golv lades i flera av rummen. I bottenplans bjälklag fanns tång samt torr
jord, i vindsbjälklaget låg “hör”, d v s de linstjälkat som blir restprodukten vid linbråtning. En öppen spis installerades i stugan och den södra gavelns fönster byttes.
Från omkring 1950 till 1973 byttes i fyra etapper hela grunden på grund av sättningar. Den nya grunden är utförd i betongsten. 1963 kläddes den södra gavelns fasad
med malmexplattor (eternittyp). 1967 installerades WC, vilket innebar att den passage
som funnits mellan kök och stuga försvann. Det enkupiga tegeltaket byttes 1968-69.
klädkammare
drängkammare
ÖVRE PLAN
Kammaren (“kammern”) till vänster om
farstun (“förstan”) kallas ”fasters kammer”. Här bodde Unos faster mellan
åren 1920 och 1975. Stugan (“stôvan”
eller “bästa rummet”) användes i regel
bara vid högtider eller kalas. Förkammaren fungerade som mors och fars sovrum, barnen sov i kökskammaren. Idag
används kökskammare och kök. Övriga
rum hyrs ut till möbelförvaring.
Både klädkammaren och drängkammaren är rum som varit avdelade från
början. På övre plan har även brödsäden förvarats.
I källaren finns pannrum, bakkammare
(“baga”), potatiskällare, matkällare och
tvättrum.
BYGGANDE
Manhuset är uppfört 1882 under Sven
Larssons tid som gårdens brukare. Huset
byggdes av en byggmästare Mårtensson
från Skålldal eller Björröd. En av de
andra gårdarna i Årsnäs har ett likadant manhus. Där bodde “rike-Sven” som
“tävlade” med Unos farfar om vem som
hade den ståtligaste gården.
169
LAGÅRDSLÄNGA ÅRSNÄS 3:2 KREKEN 1:2 SOLBERGA S:N
TIDIGARE JORDBRUK
Föräldragenerationen övertog gården
1910. Man hade sex kor, ett par ungdjur, två hästar, höns och några grisar.
Uno tog över bruket av gården 1953.
Till en början drev han den som föräldrarna gjort, men efterhand inriktades
produktionen mot ungdjur och grisar.
Som mest fanns över 100 svin på gården. Traktor köptes 1971, men hästarnas arbete hade redan tidigare ersatts
av en grannes traktorkraft.
På gården odlades spannmål för
foder och vall. Bönor odlades såväl som
foder till korna som till mat. Dessutom
odlades gråärter. Två s k kragemärrar,
torkställningar för bönor, har funnits på
gården.
Uno har hela tiden drivit sitt jordbruk
ekologiskt. Från andra halvan av 70talet blev han i allt större utsträckning
grönsaksproducent med odling av grödor som morötter, kålväxter och potatis.
Gården brukades av Uno in på
1990-talet. Idag tar en granne hö på
åkermarken.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Vatten pumpades för hand till fähuset,
där det fylldes i en gjuten reservoar.
Innan mjölkrummet med sin gjutna bassäng för mjölkkylning tillkom vid mitten
av 50-talet kyldes mjölken i gårdsbrunnen. Mellan åren 1953 och 1960 användes mjölkmaskin.
170
Längans grund är huvudsakligen utförd i kallmurad sten. Stall, fähus och svinhus har
murad stengrund medan spannmålsmagasinets och nya hönshusets sockel är putsad
(grundens konstruktion är oklar). Under fähuslogen finns en krypgrund som är öppen
bakåt. Här är också de båda försänkta ladorna brädinklädda. Stall, fähus och svinhus är
timrade. Nya hönshusets stomme är utförd i liggande plank, medan resterande delar är
stolpkonstruktioner.
Fasaderna är klädda med slät panel mot gårdsplanen och på den norra sidan mot
landsvägen. Den västra sidan är klädd med en omålad lockpanel och magasinsdelen
med en locklistpanel. Stall, fähus och svinhus har liggande tvådelade fönster. I fähuslogen och flera av ladorna förekommer liggande tredelade fönster, medan vedboden
och gamla hönshuset har kvadratiska fönster med en fyrdelad luft. Taket är belagt med
enkupigt tegel.
Fähus och stall har gjutet golv. All inredning saknas, vilket även gäller svinhuset. Stallet
fungerar som garage och stora portar har därför tagits upp i stallväggen. Nya hönshuset
har en gjuten trappa ner till brädgolvets nivå.
Trägolven i ladan invid nya hönshuset, sädesladan och stallogen har ersatts med grusade ytor i markplan.
Portlidrets underlag utgörs av en blandning av stensättning och jordgolv. Vagnslider
och “hästelaa” har jordgolv. Gamla hönshuset har gjutet golv och innerväggar klädda
med slät panel.
Spannmålsmagasinet är ombyggt till gästbostad och har inte inventerats.
ÅRSNÄS 3:2 KREKEN 1:2 SOLBERGA S:N LAGÅRDSLÄNGA
OMBYGGNADER
Nyttjande
Nekarna lades i sädesladan. Spannmålen tröskades från början på fähuslogen, senare på
stallogen. En hästvandring ställdes upp inne på gårdsplanen, i senare tid mitt emellan
logarna så att kraften skulle kunna överföras såväl till den ena logen som till den andra.
Halmen lades på rännena, förutom bönhalmen som lades i ladan närmast nya hönshuset. Den gavs som foder till korna. “Det var det verkliga kraftfodret”, säger Uno. All säd
maldes hos grannen, där det fanns en väderkvarn. När det eldrivna tröskverket införskaffats blåstes halmen upp på rännena med fläkt och trummor.
Hö förvarades i ladorna. Hästhöet lades på rännet över vedbod och vagnslider. Då
tröskningen var avklarad hade sädesladan tömts på nekar och hästhöet vräktes ner från
rännet till ladan.
På det enkla rännet ovanför fähuslogen förvarades den fröklöver som utgjorde nästa
års vallutsäde. På spannmålsmagasinets ränne fanns ett duvslag med fönster och inflygningshål i väggen mot gårdsplan.
Nya hönshuset är byggt 1937. Stallgolvet göts 1942, svinhusets fick gjutet
golv på 50-talet. Dasset var ursprungligen placerat i anslutning till svinhuset,
men flyttades på 50-talet till sin nuvarande plats. Fähusets inredning för kor
ersattes 1965 med grisboxar i trä.
Samma år gjordes svinhuset om till
garage. Uppgrusningen av stalloge och
sädeslada härrör från sent 60-tal. Även
“hästelaa” har haft brädklätt golv.
Spannmålsmagasinet inreddes till gästbostad 1963-64. Den södra vinkelns
panel mot söder byttes i början av
1990-talet.
ränne
svinhus
stalloge
stall
fähus
ränne
ränne
vedbod
Fähuset kallas “föhus”,
logarna “föhuslon” och
“stallon”. Sädesladan
benämns “selaa” och
spannmålsmagasinets
ränne “skulerännet”.
vagnslider
gamla
hönshuset
lada
nya hönshuset
portlider
dass
fähusloge
mjölkrum
ränne
ränne
lada
“hästelaa”
sädeslada
spannmålsmagasin
171
ÖDSMÅL 4:3 SOLBERGA S:N
1 3
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1857)
2. Lagårdslänga (1876)
3. Brygghus, spannmålsmagasin,
stenkällare och dass (1840 ? / 1935)
TIDIGARE BEBYGGELSE
Det tidigare manhuset revs i samband
med uppförandet av det nuvarande
manhuset. Det var beläget omedelbart
öster om brygghuset, där än idag den
låga stenmur finns som utgör en rest av
det äldre huset.
Den äldre lagårdslängan revs också
i samband med uppförandet av dagens
länga.
På Ödsmål Västergården, en mil nordväst om Kungälv i sydligaste Bohuslän finns en av
landskapets sista krakemärrar. Här torkas bönor och ärtor till mat och foder. Också
bönhalmen tas till vara. Den blir till foder och strö åt gårdens sju kor, som tillsammans
med två julgrisar utgör djurbesättningen. Arealen uppgår till 30 hektar, varav 10 hektar
är skog och 7 hektar är åker.
Ödsmåls by ligger bara någon kilometer från havet. Av byns 13 gårdar fick fem förbli
på sin plats utmed landsvägen efter laga skiftet, och Västergården är en av dem. Gården
är en släktgård sedan 1696. Efter freden i Brömsebro 1658, då byn hamnade på svenskt
territorium, hävdade en annan släkt bördsrätt till gården, men Olof Olofsson från
Ingetorp lyckades behålla den i sin ägo. Ett antal generationsled senare bebos gården av
Lars Eliasson, som brukar gården tillsammans med sin bror Lennart. I huset bor också
modern. Lennarts dotter med familj disponerar övervåningen.
Gården är kringbyggd. Den vinkelbyggda lagårdslängan ramar tillsammans med manhus och brygghus in en helt stensatt gårdsplan. Norr om gården finns ett höjdparti och
söder om landsvägen sträcker de långsmala åkerskiftena ut sig. Mellan gårdsplanen och
höjden finns ett område med fruktträd. Trädgården är belägen nordväst om manhuset
och även här finns aplar. Utmed husväggarna finns blomrabatter och mellan husgaveln
och landsvägen är en sandad cirkel med ett blomsterarrangemang i mitten anlagd.
”Det var kvinnfolket som mjölkade”, säger Lars. ”Karlar ser inte till att det blir ordentligt rent. Far lärde sig ändå på äldre dar.” Faderna skötte hästarna, men körslor kunde
även kvinnor utföra. Karlarna slog och mejade, kvinnorna band kärvarna. Barnen deltog
från 13-14-årsåldern. Det var vanligt att det var kvinnorna som åkte till Marstrand var
lördag för att stå på torget. ”Det såg konstigt ut om en karl sålde smör”, menar Lars.
Däremot var det männen som eldade i bakugnen och gräddade tunnbröd.
För det mesta har man haft dräng, men inte på föräldrarnas tid. Torpare fick ofta
hjälpa till mot betalning. Man hjälptes åt grannar emellan vid bönkragning och potatisskörd. Spannmålsskörden skötte familjen ofta själv.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Ödsmål 4:3 med stensatt gårdsplan omgärdad av manhus och ekonomibyggnader från 1800-talets mitt är tillsammans med det omgivande landskapets stenmurar och krakemärr ett mycket karaktäristiskt exempel på kustnära jordbruk i
södra Bohuslän. På gården bedrivs ett småskaligt jordbruk med mjölkproduktion.
En av Bohusläns sista krakemärrar.
172
ÖDSMÅL 4:3 SOLBERGA S:N MANHUS
sidkammare
mellan- atterkammare kammare
pannwc/bad
rum
farstu
stuga
kök
BOTTENPLAN
rum med kök
wc/
dusch
rum
Manhuset är uppfört på dubbel bredd och i 1,5 plan. På
båda långsidorna finns släpkupor framdragna i liv med fasaden. Centralt på långsidan mot gårdsplanen finns entrén
med sitt bislag. Till byggnaden är fogad en länk som ansluter till stenkällaren norr om huset. Här finns en köksentré.
Stengrunden är putsad och har en grov struktur. Den
timrade stommen är klädd med en profilerad locklistpanel.
Bakre långsidans lister är fyrkantsågade medan bislagets
panel är utförd i fasad locklist. Kring dess rundade portal
finns dekorativa trädetaljer. På ömse sidor om entrédörren
finns en bänk. Bislagets insida är på den nedre delen grönmålad, i övrigt är den färgsatt i en ljust blå ton.
Några fönster är sexdelade på två lufter, men de flesta
är bytta till odelade bågar. Köksfönstret har tre lufter med
spröjs. Bågarna är röda och omfattningarna målade i en gulgrön nyans. Garderobsfönstren har odelade stående bågar
och nockfönstret är fyrdelat med spetsig överdel.
Taket är belagt med tvåkupigt tegel, bislagets tak har
betongpannor.
Köket har golv täckt med linoleummatta och spänt innertak med utanpåliggande bjälkar. Spiskomplexet har en liten
kupa och innehåller järnspis samt bakugn. Skåpinredningen
är av 1950-talssnitt.
Stugan har pappspänt innertak. Här finns en järnkamin
av typen norskugn. I övrigt dominerar moderna material.
Ombyggnader
Länken till stenkällaren är byggd någon gång under 1800-talet. Under samma sekel flyttades köket till mellankammaren, för att på 1920-talet flyttas tillbaka till sin nuvarande
plats. De pappspända taken härrör från 1930-talet. Takkuporna tillkom 1950, då även
ny trappa till övre plan byggdes och ett antal av husets fönster byttes. Samma år byttes
en del av yttertaket, medan en annan takdel inte lades om förrän 1990.
Tekniska installationer
Ursprungligen har huset värmts med köksspis, kakelugnar i mellankammare och sidkammare samt stugans norskugn. Den sistnämnda ugnen är tillverkad 1804 och var
tidigare placerad i det gamla manhuset.
Innan brygghuset tillskapades 1935 tvättade man i baljor. Från 1935 användes brygghusets eldade bykgryta. Tvätten sköljdes i Skåra å. El installerades troligen under 1930talets senare del. Tvättmaskin köptes 1950. Frysbox införskaffades 1965, kylskåp 1980.
kallvind
ÖVRE PLAN
Farstun innanför mittentrén kallas “bästa
farstun”. Stugan (“stôvan”) utgjorde den
egentliga bostaden och användes också
som sovrum. Sidkammaren användes som
övernattningsrum då man hade besök,
mellankammaren var de gamlas sovrum
och atterkammaren fungerade som skafferi emedan uppvärmning saknades.
Övre plan var ursprungligen inrett
med gavelrum och garderober (“smuttar”). Gavelrummet har varit uthyrt till en
sIäkting. I övrigt bestod övre plan av en
kallvind använd till förvaring av spannmål och tunnbröd hängt på stänger.
1950 inreddes ett rum för barnen på
övre plan. 1999 tillkom ett kök i detta
rum och WC med dusch byggdes intill.
Källare saknas.
BYGGANDE
Husets byggmästare bodde i ett torp
uppe i bergen. När man skulle bygga
nytt tittade man på andra ställen för
inspiration. Detta hus byggdes med ett
manhus i Vävra som förebild. En stor
del av bondställena var av denna typ
- två rum samt gång på den ena breddhalvan, tre rum på den andra. Snickarna
togs också till råd. Fönstren tillverkades
av Albin, en snickare som även gick
under smeknamnet “mandarin”. Den
kringbyggda gårdsformen valde man
för lugnets skull.
173
LAGÅRDSLÄNGA ÖDSMÅL 4:3 SOLBERGA S:N
Ovanför fähusdörren finns duvslaget.
TIDIGARE JORDBRUK
Tidigare fanns två hästar, sex kor, två
grisar och ett trettiotal höns på gården.
Man odlade havre och korn till foder
samt råg och vete som brödsäd. Bönor
och ärtor odlades tillsammans. Bönorna
tas till mat och foder, ärtorna enbart till
mat. De sätts upp på bönekragen med
hjälp av stegar för att torkas. Bönhalmen
ges till korna, mest som strö men även
som foder.
Mjölk började säljas på 30-talet, dessförinnan framställdes smör som sedan
såldes.
Idag har man sju kor och ett par
grisar. Mest odlar man vall, men bönodlingen pågår ännu.
TEKNISKA INSTALLATIONER
Rinnande vatten drogs in på 1930-talet.
Mjölken kyldes i brunnen på gårdsplanen. Tankmjölkning infördes omkring
1970.
Interiör från fähuset
174
Den vinkelbyggda längan har utskott för körhus och fähusgödselstad med ränne.
Dessutom finns snedtäckor för stallgödsel, maskinförvaring och mjölkrum. Ingen av
utskotten och snedtäckorna vetter in mot gårdsplanen.
Stengrunden är en kallmur förutom mot landsvägen där den är murad. Utrymmet
under nedre logen och bönladan är öppet. Fähusgödselstaden har gjuten grund, stallgödselstadens grund är utförd i betongsten. Maskinhallssnedtäckan vilar på gjutna
plintfundament. Fähus, ryktloge och stall har timrad stomme, i övrigt är längan en
stolpkonstruktion.
Fasaderna är klädda med en lockpanel med fasade lockkanter. Utskottens lockpanel
saknar fasning. Bredvid stalldörren finns ett antal ur väggen utskjutande bjälkar.
Maskinsnedtäckan är utförd i trapetskorrugerad plåt. Stall- och fähusfönstren är liggande, låga och två- eller tredelade. De mot vägen vettande är bytta till moderna, större
bågar. I körhuset finns sexdelade samt fyrdelade fönster. Ovanför fähusdörren finns ett
duvslag med fönster samt två små kvadratiska hål.
Taket är belagt med enkupigt tegel. Utmed innergårdens fasader är taköverhänget
stort. Maskinhallsdelen har tak av trapetskorrugerad plåt, liksom stallgödselstaden.
Fähusets golv är gjutet, väggarna utgörs av det vitmålade timret. Båspallarna är gjutna.
Dessutom finns båsplatser för kalv och ungdjur, liksom en kalvbox med trägolv.
I fähuset finns en handpump för vatten.
Stallet har gjutet golv som också är räfflat i ett rutmönster. Närmast dörren är golvet
stenlagt. De tre spiltorna har plankskonade golv och avdelas med plankväggar med järngaller överst. En box med gjutet golv finns också. På stallväggen finns en gjutjärnsho för
vatten.
Övre logen har en meterhög brädvägg mot stalladan. Halva logen är omgjord till en
plantork för spannmål. Stalladan och “rôktelon” har gjutet golv. Från “rôktelon” fylls
hästarnas foderkrubbor och höhäckar. Här finns också kvarnstenar för att mala säd.
Nedre logen har en golvtunga som sträcker sig in i fähusladan. På denna tunga står
tröskverket och invid detta finns en ejektor vars rör leder upp på körhusrännet. Fähuslada och bönlada har golv vars nivå ligger ungefär en halvmeter under loggolvsnivån.
Körhuset har jordgolv. En del av ytan är avdelad till hönshus, vilket också har jordgolv. Dess väggar är klädda med en smal brädpanel.
Vedboden har jordgolv och ett ränne som avgränsas mot övre logens ränne av en
spjälbrädvägg.
ÖDSMÅL 4:3 SOLBERGA S:N LAGÅRDSLÄNGA
stall
ränne
gödselstad
ränne
ränne
“rôktelon”
stallada
Ombyggnader
Körhuset byggdes 1920. Det inreddes på 1930-talet delvis till hönshus. Tidigare gick hönsen lösa och bodde i fähuset. De täckta gödselstäderna byggdes 1940, då också fähuset byggdes om till dagens
inredning. Tidigare fanns svinkättar på dagens koplatser och korna
stod istället utmed väggen mot stallet. Stalladans golv göts 1945.
Maskinsnedtäckan byggdes under andra halvan av 80-talet. Under
samma decennium installerades också spannmålstork på övre logen.
Mjölkrummet tillkom 1995. Tidigare fanns mjölktank i brygghuset. Hackelsemaskinen
övre loge
Idag bedrivs mjölkproduktion från sju kor i fähuset. I hästspiltorna står ungdjur och i
hästboxen går ett par grisar. Tröskverket används alltjämt för att tröska bönor. Inre delen
av övre logen är inredd till plantork för spannmål.
gödselstad
maskinförvaring
vedbod
Nyttjande
Hö förvarades i stalladan (hästhö), fähusladan och på övre logens ränne. Höet närmast
fähuset i fähusladan sparades till sist för att fungera som isolering. För att ta hö användes en “hökrog” med utseende ungefär som en båtshake. Hästhöet togs inte i första
hand in via stallogen utan genom en mindre dörr direkt till ladan.
“Rôktelon” användes för hästskötsel samt när man tillredde hästarnas foder. Här står
skärekistan och hackelsemaskinen där halm och hö läggs samman, klipps i korta längder
och ges som foder.
Nekarna lades i bönladan samt på körhusrännet. I bönladan förvaras även otröskade
ärtor och bönor. Ett hörn var avdelat för agnar. Tröskverket står på nedre logen. Här
hängdes också slaktkroppar. Halmen lades efter tröskningen på körhusrännet samt på
övriga rännen förutom logrännet. I körhuset stod tidigare hästvandringen.
Övre logen användes att rensa spannmål på. Säden kastades och tack vare luftdraget
genom logen separerades de tyngre kärnorna från de lättare agnarna.
fähus
fähuslada
mjölkrum
hönshus
nedre loge
bönlada
körhus
ränne
Logen benämns “lon”, stalladan “rôktelaa”,
fähuset “fövus” och bönladan “gloggelaa”
efter den glugg som finns i gavelväggen.
Stallets foderkrubbor
ÖVRIGA BYGGNADER
BRYGGHUS, SPANNMÅLSMAGASIN, STENKÄLLARE OCH DASS
Byggnaden är sammanbyggd med den farstudel som skjuter ut från manhuset. Källardelen är utförd i murad sten som är spritputsad. Brygghuset är i bottenplan en betongstenskonstruktion som är spritputsad. Källarvinden är en stolpkonstruktion vilken
liksom dasset är klädd med en locklistpanel.
I källardelens gavel finns fyrdelade stående fönsterbågar. Brygghusgaveln har kvadratiska fyrdelade bågar medan källarvindens långsidesfönster är låga och tredelade och
gavelfönstren sexdelade. Till potatiskällaren finns en yttre och en inre dörr. Den yttre
har ram samt fyllning av stående profilspont. Brygghusdörren är dubbel med en smalare
och en bredare del.
Taket är täckt med enkupigt tegel. Brygghusets skorsten avslutas i topp med ett glaserat keramikrör.
matkällare
Källardelen inrymmer matkällare och potatiskällare. Rummen har gjutna golv, putsade
innerväggar, brädinnertak och hyllinredning i trä.
Brygghusets golv är också gjutet. Innerväggarna är putsade och vitfärgade. Vid murstocken finns en rund bykgryta i järn.
Spannmålsmagasinet har gjutet golv. Spannmålsbingarna i råspont nyttjas fortfarande
och ett par av dem har försetts med luftkanaler och torkfläkt.
spannmålsmagasin
potatiskällare
dass
brygghus
I en av källarmurens stenar finns inskriptionen
“1840”. Brygghus och spannmålsloft byggdes
till 1935. Spannmålslagringen flyttades hit
för att minska bärandet och slippa råttor.
175
SKÅLLERÖD 1:3 LYCKE S:N
43
1 2
5
NUVARANDE BEBYGGELSE
1. Manhus (1850)
2. Lagårdslänga (1850)
3. Svinhus, vedbod och potatiskällare
(1920-tal)
4. Vagn- och redskapsbod
(1930- eller 40-tal)
5. Johns stuga
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Skålleröd 1:3 är en gård av kringbyggd karaktär med bebyggelse
från 1850-talet. Den omfattar ett
rödfärgat manhus på enkel bredd
med sidokammare, en lagårdslänga
med timrade djurstallar där fähusets båspallar är vända från varandra samt en murad stenkällare.
Under 1900-talets första hälft kompletteras gården bl a med en uthuslänga då källaren byggs till med
svinhus och vedbod. Gårdens byggnader har genomgått mycket få förändringar och äldre utvändiga
ytskikt finns kvar i form av handslaget tegel och okantad brädklädsel.
176
I Skålleröd lever historien om John Maxon. Denne egensinnige man föddes 1902 som
en av sex söner till jordbrukarna Max och Tilda Kristoffersson. Han hann med att verka
som furir i Stockholm innan han vid mitten av 20-talet återvände till föräldrahemmet i
Skålleröd. Här levde och arbetade han tillsammans med föräldrarna fram till deras bortgång vid 50-talets mitt. Därefter städslade John pigan Elin, och för att undvika misshagliga rykten lät han bygga en stuga åt sig själv i skogssluttningen öster om gården. Elin
fick disponera manhuset. John tyckte om att läsa. Det sägs att han gärna tillbringade
dagarna i sin lilla stuga tillsammans med Thoreau, Schopenhauer och andra gäster från
litteraturens värld. Elin fanns kvar på gården till 1969.
Skålleröd ligger i den skogsdominerade och bergiga delen av bygden väster om
Kungälv i sydligaste Bohuslän. Till Kungälv är det drygt en mil. Skålleröd 1:3 uppstod
genom en tudelning av hemmanet Skålleröd 1:1 1850, och innehavarna har till dags
dato varit medlemmar av samma släkt. Det sägs att manhuset flyttades till platsen från
Västergötland och att lagårdslängan från ursprungsgården revs och materialet fick räcka
till de två nybildade gårdarnas längor.
Skålleröd 1:3 fick en areal om ungefär 30 hektar, varav 5 hektar odlad mark. Idag är
jorden utarrenderad, medan skogen brukas av de nuvarande ägarna, bröderna Jan och
Lars Axhage. De är söner till John Maxons brorsdöttrar.
Gården har en närmast kringbyggd karaktär, där den södra entrén flankeras av två
magnifika askar. Också i skogskanten öster om husen är asken rikt representerad, och
sluttningarna kring den odlade marken är lummiga av bok och ek. Kring manhuset
finns häckar av syren och snöbär, men också rester av fruktodlingar: äpple, päron och
plommon. Av träd finns här också hästkastanj och lönn.
John Maxon var i stort sett självförsörjande. ”Det enda han köpte var fotogen”, berättar
Jan och Lars Axhage. ”Vid slåtter och andra hårdare arbetsperioder kunde han köpa en
spickekorv som förstärkning av kosten, annars levde han på potatis, te och mjölk.”
Åtminstone på Johns föräldrars tid såldes ost och smör. Till gården har hört en stor
fruktträdgård med äppel- och päronträd, från vilken man under andra världskriget sålde
frukt.
SKÅLLERÖD 1:3 LYCKE S:N MANHUS
sommar- ”stora
rum
rummet”
BOTTENPLAN
kök
farstu
sidkammare
ÖVRE PLAN
Manhuset är uppfört på enkel bredd, har en farstu byggd som en snedtäcka på den
norra gaveln och en utbyggnad under en neddragning av takfallet mot den östra långsidan. Denna utbyggnad inrymmer farstu samt kammare.
Den låga grunden är utförd i murad natursten som bitvis är putsad. Förutom gavelfarstun är huset en timmerkonstruktion med åstak. Väggarna är klädda med en locklistpanel. Snedtäckan har lockpanel. Fönstren är sexdelade på två lufter, på den västra
långsidan påtagligt asymmetriskt placerade.
Taket är täckt med enkupigt tegel. Skorstenen är murad i gult tegel med utkragning
upptill.
Kökets golv är linoleumtäckt, väggarna klädda med pärlspont
och innertaket är ett brädtak. Spiskomplexet innehåller järnspis, bakugn, utrymme för sommarspis (borttagen) samt en
bykgryta med separat eldstad där den sistnämnda döljs under
en bänkskiva.
Från köket nås den frambyggda delen. Entréhallen har
brädgolv och pärlspont på vägg och i tak. Kammarens väggar
är putsade och vitmålade. Mellan kammaren och köket finns,
förutom lofttrappan, ett litet skafferi.
Stora rummet har brädgolv, modern tapet på lerputs och
brädinnertak. Rummet värms av en fristående kamin.
Sommarrummet har brädgolv och brädinnertak.
Benämningarna är bröderna Axhages,
inte nödvändigtvis John Maxons.
Då John flyttade tillbaka till manhuset
efter att pigan Elin kom på ålderdomshem bodde han i köket.
Sidkammaren nyttjades som bibliotek
och kontor. Stora rummet lät han tapetsera för att rummet skulle bli ett finrum,
men det kom sällan att användas.
Sommarrummet användes som förråd.
Entréhallen bredvid kammaren fungerade som garage för Johns moped.
Gavelfarstun användes på Johns föräldrars tid som skafferi.
Vindsutrymmet ovanför sommarrummet
har varit inrett och kanske använts på
den tiden man var många i hushållet.
Därefter har detta rum använts som
sykammare. På vinden har även spannmål lagrats.
BYGGANDE
Loft och timrad gavel
Ombyggnader
Fönstersättningen skulle kunna antyda att sommarrummet är en tillbyggnad, men
enligt bröderna Axhage är troligen såväl sommarrum som den frambyggda kammaren
ursprungliga. Murstocken nymurades på 1910-talet och spiskomplexet har förändrats.
Huset är troligen flyttat till platsen från
Västergötland.
Tekniska installationer
Spiskomplexet bestod fram till 1907 av en öppen häll under en trefotad gryta och därtill
en bakugn. En liten kamin har funnits i sidkammaren. 1974 installerades direktverkande elvärme.
Vatten och avlopp är inte indraget. El installerades 1974. Kylskåp köpte John 1979 då
han gjort sig av med korna och inte längre hade tillgång till färsk mjölk. För att tvätta
använde han tvättvagga.
177
LAGÅRDSLÄNGA SKÅLLERÖD 1:3 LYCKE S:N
TIDIGARE JORDBRUK
John Maxons föräldrar Max och Tilda
Kristoffersson hade fem kor. John hade
två kor och först två hästar, senare en.
Gris har inte funnits på Johns tid. På
åkrarna odlades vall och potatis, men
längre tillbaka i tiden odlades även
havre. Fähuset tömdes på kor 1979.
BYGGANDE
Längan sägs vara uppförd av det återanvända materialet från ursprungsgården Skålleröd 1:1, som revs vid en fastighetsdelning 1850. Virket i den gamla
längan fick delas mellan de två nya
ekonomibyggnader som skulle uppföras.
Noteras kan, att det alltför stora avståndet mellan takstolarna har gett upphov
till hållfasthetsproblem.
OMBYGGNADER
Nyttjande och tekniska installationer
Hö till korna förvarades i lador och på rännet. Hästarnas hö förvarades i den kombinerade vagnboden och ladan/logen - “stalogen”. Halm förvarades på rännet ovanför passagen samt i ladan närmast fähuset. I körhuset förvarades på Johns tid redskap. På 1960talet installerades en handpump i fähuset för att förse korna med vatten. Korna har alltid mjölkats för hand. Mjölken förvarades i ett stort fat som ställdes i potatiskällaren.
ränne
lada
loge
lada
fähus
ränne
stall
undre plan:
loge/vagnbod/ körhus
lada
övre plan:
ränne
redskapsbod
178
Golven i stall och fähus är delvis gjutna, medan spiltor och båspall är plankskonade. De
båda raderna med bås är vända från varandra och saknar foderbord. I spiltväggen mot
vagnboden finns luckor för utfodring.
passage
Längan förlängdes i båda ändar på
1910- eller 20-talet i samband med att
koantalet utökades. Åt norr skapades
då den inbyggda passagen med sitt
loft, i söder utgjordes utvidgningen av
körhus med ränne. Under denna tid tillkom också snedtäckorna, dels för att få
ökat foderförvaringsutrymme, dels för
att inrymma tröskverket. Redskaps- och
snickarboden härrör från samma tid.
Djurdelens golv har inte varit gjutna från
början. Fähuset är förlängt med omkring
en meter i riktning mot koladan.
Från den ganska låga, långsträckta längan sträcker sig två snedtäckor av olika djup
bakåt. Även på långsidan mot gården finns en utbyggnad. Längan har en låg, kallmurad stengrund. Fähus och stall är timrade, resten av byggnaden en stolpkonstruktion.
Överallt finns urtag och andra tecken i materialet som tyder på att det vid längans uppförande varit använt tidigare. Den inbyggda passagen i längans norra ände har delvis
tegelväggar murade direkt mot det uppskjutande berget intill byggnaden.
Fasaderna är klädda med lockpanel vars lock har mycket varierande bredd och saknar kantsågning. På baksidan syns inga spår av målarfärg. Redskapsbodens lockpanel
är jämnare och har sågade kanter. Stall och fähus har små fönster i olika utföranden.
Fönster finns också i vagnboden samt i redskapsbod och bakre snedtäcka.
Taket är täckt med ett handslaget enkupigt tegel. Redskapsbodens pulpettak är belagt
med asfaltpapp.
SKÅLLERÖD 1:3 LYCKE S:N ÖVRIGA BYGGNADER
POTATISKÄLLARE, SVINHUS OCH VEDBOD
Också potatiskällaren, svinhuset och vedboden är inrymda i en låg byggnad där den helt
ovan mark liggande källardelen är murad av natursten. Resterande byggnadshalva har
en grund av låg stenmur som är putsad mot gården. Svinhuset är timrat, vedboden en
stolpkonstruktion liksom källarvinden.
Den panelade delen av byggnaden är försedd med en lockpanel med breda lock utan
kantsågning.
Taket är belagt med enkupigt tegel.
Källarmurarna är omkring en meter tjocka och enligt uppgift troligen utförda som skalmurar. Innertaket består av lockpanel. Vedboden har jordgolv. Svinhusets golv är gjutet
med en förhöjd avsats på en del av ytan. Ovanpå källare och svinhus finns loftplan,
medan vedboden är öppen upp till nock.
Svinhuset
loft
potatiskällare
loft
vedbod
svinhus
Byggnaden är troligen uppförd av Max
Kristoffersson, som också utförde utvidgningarna av lagårdslängan.
VAGN- OCH REDSKAPSBOD
Byggnaden vilar på stenplint. Den är i sin helhet en stolpkonstruktion klädd med lockpanel med osågade kanter. I redskapsboden finns fönster på båda långsidorna. Taket är
ett pulpettak täckt med sinusformad asfaltpapp.
Redskapsboden har brädgolv och vagnboden jordgolv.
vagnbod
redskapsbod
179
RÖD 3:3 TORSBY S:N
1
4
3
2
NUVARANDE BEBYGGELSE
1.
2.
3.
4.
Manhus (1894)
Lagårdslänga (1904)
Garage (omkring 1925)
Gården vid skogen där Elsa
Andersson växte upp
TIDIGARE BEBYGGELSE
Ett tidigare manhus var beläget väster
om det nuvarande. Den äldre lagårdslängan var vinkelbyggd och låg nära
vägen.
SAMMANFATTANDE KARAKTÄRISTIK
Manhus och lagårdslänga uppförda
kring sekelskiftet 1900 med vinkelställd placering. Manhuset på dubbel bredd med tidsenlig glasveranda har en tid varit inrett med
två lägenheter för syskonbruk.
Lagården är exempel på en mindre lagårdslänga i stolpkonstruktion
med en lada och kombinerat djurstall.
180
De två gårdsenheterna i Lilla Röd ligger halvannan mil väster om Kungälv i sydligaste
Bohuslän. Röd 3:3 omfattar ungefär 22 hektar mark, varav 7 hektar åker. Gården köptes 1894 av August Andersson, som uppförde både manhus och senare även den nya
lagårdslängan. Två av Augusts barn delade sedan upp manhuset i två lägenheter och på
så sätt kom en generation senare två familjer att bo inom dess väggar. 1921 skedde en
sämjedelning, vilken innebar att den ena familjen flyttade upp till granngården närmare
skogen i nordväst.
Elsa Andersson var tre år gammal då hennes familj bytte bostad. Idag bor hon åter i
gården närmast vägen. Markerna arrenderas av Rolf Hansson, vars farmor var Elsas faster och alltså modern i den familj som stannade kvar i huset vid vägen 1921. På så sätt
kom Rolf att växa upp i det hus där Elsa nu bor.
Elsa Andersson och den nu bortgångne brodern Herbert har brukat Röd 3:3, först
tillsammans med Rolfs föräldrar och från 1950 på egen hand. Detta år köpte Rolfs
föräldrar en gård några kilometer från Röd. Elsa och Herbert flyttade ner till huset vid
vägen men använde båda lagårdslängorna.
Gårdens manhus och lagårdslänga ligger vinkelställda mot varandra. Trädgården inramas av en snöbärshäck, vilken också skiljer manhus från gårdsplan och lagårdslänga.
Väster om manhuset finns en fruktträdgård samt vinbärsbuskar. Tidigare har här också
funnits ett grönsaksland där man odlat potatis, morötter, rödbetor och palsternackor.
Rolf berättar att hans farfar ansvarade för lagårdsarbetena, medan fadern svarade för
växtodlingen. Han arbetade dessutom som åkare. Mor skötte hushållet, men mjölkade
också.
Elsa lagade mat och skötte andra inomhusarbeten. Hon och brodern delade på mjölkningen och hjälptes åt med hö- och spannmålsskörd.
De två hushållen som delade på gårdens areal fram till 1950 skötte alla sysslor gemensamt och behövde inte hjälp av annan arbetskraft. Från hushållen såldes mjölk till mejeriet i Kärna, ägg till speceriaffären på samma ort samt enstaka djur. Innan mejeriverksamheten startade på 30-talet sålde man smör samt bytte ägg mot varor i speceriaffären.
RÖD 3:3 TORSBY S:N MANHUS
toa
farstu
kök
vardagsrum
”farmors rum”
”bästa
rummet”
BOTTENPLAN
Manhuset är byggt på dubbel bredd, i 1,5 plan och försett
med glasveranda. Grunden är utförd i murad sten och stommen är timrad upp till gavelröstet. Den symmetriskt uppbyggda fasaden är klädd med en locklistpanel med profillist.
Verandan är utsmyckad med bågfriser under fönstren samt
dekorationer vid nockspetsen.
Fönstren är sexdelade på två lufter, enbart köksfönstret
har tre lufter. De liggande vindsfönstren har krysspröjs,
garderobsfönstren är stående, tredelade och verandans fönster är småspröjsade. Fönsterbågarna är målade i blekgrönt.
Dörrarna har fyllningar av horisontalställda ribbor.
Taktassarna är profilsågade. Taket är täckt med enkupigt
tegel.
Kökets väggar är klädda med en fasad panel och i taket sitter
en pärlspontpanel. Förutom modern elspis finns en järnspis,
en bakugn och en liten diskbänk.
Även de andra rummen på bottenplan har innertak av
pärlspont. I vardagsrummet finns en rörspis, i ”bästa rummet” och ”farmors rum” finns kakelugnar.
Ombyggnader
Under tiden som tvåfamiljshus fanns två bislag på västra
långsidan samt ytterligare ett kök i huset. 1921 blev de två
lägenheterna åter en enda. Då togs bislagen bort, ett litet
sovrum blev till dagens farstu och trappan till övre plan flyttades från hallen till denna farstu. Köket renoverades 1931,
vilket innebar att spiskomplexet togs bort samt att diskbänk,
hyllor och den nuvarande väggpanelen sattes in. Köksfönstret har vuxit till tre lufter.
För ett par år sedan murades skorstensstocken om.
ÖVRE PLAN
Köket har också fungerat som sovrum.
Bakugnen användes för storbak in på
70-talet. Vardagsrummet har fungerat
som sovrum samt gästrum. ”Bästa rummet” har bara nyttjats sporadiskt, mest
då man fått besök.
Under tiden som tvåfamiljshus utgjordes den ena lägenheten av köket, vardagsrummet och farstun (då sovrum). I
den andra lägenheten fungerade ”farmors rum” som kök.
Övre plan var ursprungligen helt utan
rum. Det har sagts att här har funnits
spannmålsbingar. De små skrubbarna
tillkom på 50- eller 60-talet och användes som sovskrubbar och syskrubbar.
Källaren är inte ursprunglig. Den grävdes ut av Rolfs far under sent 40-tal och
används som matkällare och tvättstuga.
Tekniska installationer
Huset har ursprungligen värmts av köksspis, rörspis i vardagsrummet och troligen mindre, fristående kaminer i övriga rum. Kakelugnarna installerades i början av 30-talet.
Sedan 60-talet värms bostaden med direktverkande el.
Elektriciteten installerades 1918. Vatten drogs in på 30-talet, från 50-talet fanns
hydrofor. Tvättmaskin införskaffades 1980, tidigare tvättades i gryta i källaren. Sedan
1990 finns mulltoa installerad.
181
LAGÅRDSLÄNGA RÖD 3:3 TORSBY S:N
Fähuset med gödsellucka.
TIDIGARE JORDBRUK
Rolfs föräldrar hade två kor, en häst och
en julgris.
Elsa och Herbert har haft fem-sex kor,
enstaka ungdjur, en häst, julgris och höns.
Man skaffade traktor 1970.
Jordbruk bedrevs fram till 1983.
OMBYGGNADER
I samband med att Elsa och Herbert fick
två lagårdslängor till sitt förfogande
1950 byggdes djurdelen om för enbart
kor. Mjölkrummet tillkom också på 50talet. Plåttaket lades 1992.
Djurdelen har en sockel av murad sten. Höladan med sitt försänkta golv är brädinklädd
bakåt, medan utrymmet under logen är öppet. Resten av byggnadens sockel är kallmurad. Djurdelens stomme är utförd i timmer, resten är stolpkonstruktioner.
Den faluröda lockpanelen har till stor okantade lock. Gavelröstena har utstegande
panel med spetssågade paneländar. Djurdelens fönster är kvadratiska. Fönster finns
också i svinhus, sädeslada, loge, hönshus samt i loftplans gavel.
Taket är täckt med trapetskorrugerad plåt.
Svinhusets golv är satt med stenhällar och innerväggarna utgörs av stensockeln. Stall och
fähus har gjutet golv och plankklädda bås- och spiltytor. Övrig inredning är borttagen.
Väggarna blottar timret.
Ovanför logen har ett spannmålslager inretts på en del av byggnadens bredd.
Hönshusets golv är gjutet, väggarna klädda med släta brädor.
Nyttjande
När Rolf Hanssons familj flyttade från Röd började Elsa och Herbert använda två
lagårdslängor; den egna samt den här inventerade, tidigare använd av Hanssons. I den
här aktuella längan stod korna.
Hö lades i ladan vid korna samt på rännet. Nekarna lades i sädesladan, liksom halmen. Det egna tröskverket stod på logen. Halm- och höfläkt användes för att transportera höet till rännet. Från att ha malt i bykvarnen skaffade man på 50-talet egen kvarn.
På längans baksida har en vandring funnits. Den stod kvar till omkring 1930, men
man skaffade tidigt tröskverk och elmotor.
lada
svinhus
loge
mjölkrum
Spannmålslagret är inrett rakt ovanför logen.
ränne
182
hönshus
dass
stall och fähus
sädeslada
RÖD 3:3 TORSBY S:N LAGÅRDSLÄNGA
Koladan
Logen med dörren till mjölkrummet till vänster i bild.
Tekniska installationer
Omkring 1932 installerades en handpump för att förse djuren med vatten från en
damm. I början av 50-talet installerades hydroforpump.
Mjölken kyldes i en separat brunn, men de sista åren användes kylplatta (en liten bassäng med doppkylare) som stod i källaren. Rörmjölkning installerades på 50-talet.
ÖVRIGA BYGGNADER
GARAGE
Det förfallna garaget står på stenplint samt betongrör. Stolpkonstruktionen är klädd
med slät panel i klena dimensioner. En av sidorna har klätts med masonitskivor samt
läkt. Byggnadens enda fönster är mångspröjsat med båge och foder vitmålade. Förutom
en dubbelport finns också på sidan mot lagårdslängan en dörr i slät panel. Taket är
belagt med tjärpapp.
183
184
