2014-02-19
Till Läkarförbundets
lokal-, yrkes- och specialitetsföreningar
MSF
Remiss: Ansvar för läkemedelslistan
Det finns skilda uppfattningar och synsätt om ansvaret och hanteringen av den samlade
läkemedelslistan i läkarkåren, vilket bland annat uppmärksammats i Pia Bastholm-Rahmners
forskning (se bl.a. Läkartidningen nr 22-23 2011). Läkemedelskommittéordförandenas
kollegium (LOK) har tagit fram riktlinjerna ”Patientens samlade läkemedelslista – ansvar
och riktlinjer för hantering i öppen vård” (2009) som ett stöd. I riktlinjerna refereras till
Socialstyrelsen föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2000:1) om läkemedelshantering i
hälso- och sjukvården.
Läkarförbundet har i brev och remissvar till Socialstyrelsen efterfrågat ett förtydliganden om
vem som har ansvar för den samlade läkemedelslistan. Frågan är också högaktuell i
CeHis/Inera arbete med NOD (Nationell ordinationsdatabas), där Läkarförbundet har en plats
i styrgruppen. Det har inte kommit några förtydliganden från Socialstyrelsen. Styrelsen har
dock påbörjat en större översyn av nämnda föreskrift, enligt uppgift kommer frågan att
framöver tas med i översynen.
Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik (RLIM) har tagit fram ett förslag till
hur ansvaret för läkemedelsordinationer och för patientens samlade läkemedelsbehandling
bäst hanteras i olika situationer. Förslaget har diskuterats i en bredare krets under ett
seminarium i december 2013 på Läkarförbundet med LOK, NEPI och engagerade personer
från Inera, Stockholms läns landsting, Region Västra Götaland och Socialstyrelsen.
Vid sitt sammanträde den 6 februari 2014 ställde sig Centralstyrelsen bakom inriktningen i
förslaget. Vi tar tacksamt emot synpunkter och kommentarer på bifogade policy, senast den
31 mars 2014 till [email protected]
Ärendet handläggs på Läkarförbundets avdelning för Politik och profession av Susann
Asplund Johansson [email protected] tel. 08/790 3457 eller 070/790 3457.
Med vänlig hälsning
SVERIGES LÄKARFÖRBUND
Avdelningen för politik och profession
Susann Asplund Johansson
Bilaga 1: Ansvar för patientens ordinerade läkemedel (läkemedelslista)
För den särskilt intresserade bilaga 2 och 3 manus till två artiklar.
Ansvar för patientens ordinerade läkemedel (läkemedelslista)
Det är vanligt att patienter har flera olika sjukdomar samtidigt som utreds och
behandlas av olika personer vid skilda mottagningar eller avdelningar. Ansvaret för
patientens behandling måste då delas mellan den som möter patienten för stunden och
övriga som behandlar patienten.
Patientperspektivet
Patienten förväntar sig att den läkare som ordinerar en ny behandling tar ansvar för att
denna är lämplig samt att den följs upp. Vidare förväntar sig patienten att när han/hon
lämnar sin läkare så har denne sett till att även de redan pågående behandlingarna
ordinerade av andra läkare fortfarande är lämpliga för patienten, dvs tagit hänsyn till
eventuella förändringar i patientens hälsotillstånd som skulle kunna påverka dessa.
Skälet till denna förväntan är mycket enkel, de andra läkarna var inte närvarande i
mötet och kunde alltså inte känna till och handla utifrån förändringar i patientens hälsa.
Läkarperspektivet
En legitimerad läkare är den enda yrkesutövaren inom hälso- och sjukvård som har
mandat att under eget ansvar ompröva i princip samtliga pågående behandlingar och
utredningar som en patient genomgår oavsett vem som fattat tidigare beslut, även om
det är annan läkare. En legitimerad läkare förutsätts kunna ta ställning till patientens
samlade sjukdomstillstånd, inklusive olika behandlingar, samt bedöma om tillgänglig
information samt den egna kompetensen, är tillräcklig för att själv kunna agera.
De avgörande skälen till varför läkare, men inte andra yrkesutövare inom vården eller
apotek, får ordinera i princip alla läkemedel är alltså inte enbart kunskap om läkemedel
utan även kompetensen att bedöma alla läkemedel mot varandra, mot alla andra
behandlingsformer samt göra denna bedömning utifrån patientens samtliga
sjukdomstillstånd. Ingen annan yrkesgrupp kan (eller får) ta det ansvaret.
Läkemedel är en vanlig behandlingsform för många olika tillstånd. Det innebär att olika
läkare hos en patient kan ha ansvar för skilda läkemedel eller att vilken läkare som har
ansvar för ett läkemedel kan variera över tid. I grunden skiljer sig inte ansvarsfrågorna i
denna situation från ansvarsfrågorna för samtliga utredningar och behandlingar.
Frågan om hur ansvar skall fördelas är en fråga som t. ex. IT inte kan lösa. Frågan om
ansvar måste vara löst för att lämpliga arbetssätt ska kunna utvecklas och i
förlängningen för att rätt krav skall ställas på utveckling av IT-system inom
läkemedelsområdet. Däremot kan ett väl utformat IT-system stödja lämpliga arbetssätt.
Den som ordinerar en viss behandling har det fulla ansvaret för att behandlingen är
lämplig för patienten men också för att behandlingen följs upp. Lämplig innebär att
behandlingen av den aktuella sjukdomen är i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet, men också att hänsyn tagits till patientens sjukdomstillstånd i
övrigt samt att andra samtidiga behandlingar inte påverkas negativt
För varje behandling måste den som ansvarar för den göra en bedömning av patientens
hälsotillstånd. Om patientens hälsotillstånd förändrat sig så att någon redan pågående
behandling behöver omprövas, t ex genom försämrad njurfunktion, är det den läkare
som möter patienten som antingen själv måste ta ansvar för denna omprövning eller se
till att annan läkare gör detta.
Ansvar för patientens läkemedelsordinationer
Sveriges läkarförbund anser följande:
1. att definiera ordination av läkemedel som beslut om
påbörjande av behandling, eller
förändrad behandling (t ex dosering) eller behandlingstid (t ex förnyelse av
recept), inklusive avslutande av behandling, och/eller
förändrad uppföljning av behandling;
2. att varje läkare som ordinerar ett läkemedel har ansvar för att detta är lämpligt
både utifrån patientens hälsotillstånd och övriga läkemedel samt annan
pågående behandling eller utredning;
3. att varje läkare som ordinerar ett läkemedel har ansvar för behandling och
uppföljning av detta, om ej annat överenskommits med kollega;
4. att om det vid läkarens bedömning av patientens hälsotillstånd upptäcks att en
pågående behandling behöver omvärderas, då har läkaren som upptäcker detta
ett ansvar för att hantera detta oavsett vem som ordinerat behandlingen. Detta
kan hanteras antingen genom en egen ordination eller genom att säkerställa att
annan läkare tar detta ansvar;
5. att den läkare som möter patienten inte tar över ansvar för oförändrade
behandlingar som är ordinerade sedan tidigare av andra läkare;
6. att definiera bekräftande ordination av läkemedel som beslut som innebär
oförändrad behandling, behandlingstid och uppföljning av behandling hos en
patient;
7. att en bekräftande ordination inte innebär att läkaren tar över ansvaret för
uppföljning av behandlingen, om inte särskilda skäl talar för att nuvarande läkare
ska ta över ansvaret, eller själv vill det.
