Naturvårdsplan - Trollhättans stad

NATURVÅRDSPLAN FÖR TROLLHÄTTAN
Naturvårdsplan
Värdefulla områden för
biologisk mångfald i
Trollhättans kommun
1
Naturvårdsplanen har tagits fram av kommunekologerna Jörgen Olsson och Jeanette Wadman samt
företaget Ecocom.
Länsstyrelsens och Naturvårdsverkets statliga bidrag till kommunal och lokal
naturvård har medfinansierat arbetet.
Omslagets fotografier: Bilder tagna av Jörgen Olsson och Jeanette Wadman, Trollhättans Stad.
© Trollhättans Stad
Antagen av kommunfullmäktige 2016-05-30.
Rapport 2016:1
ISSN 1403-1051
Innehåll
Inledning .............................................................................................................................................. 2
Utveckling åt fel håll ........................................................................................................................ 2
En ny objektsdel ............................................................................................................................... 3
Riktlinjer för hänsyn till biologisk mångfald ................................................................................... 5
Fortsättning följer ............................................................................................................................. 5
Miljömålen som utgångspunkt ......................................................................................................... 6
Biologisk mångfald som investering för välstånd och framgång .................................................... 7
Naturen i Trollhättan ............................................................................................................................ 8
En variation av naturvärden ............................................................................................................. 8
Sjöar och vattendrag....................................................................................................................... 10
Skogar ............................................................................................................................................ 12
Betesmarker ................................................................................................................................... 14
Våtmarker....................................................................................................................................... 16
Arter ............................................................................................................................................... 18
Skyddad natur ................................................................................................................................ 20
Naturvärdesinventering och landskapsekologisk analys.................................................................... 23
Naturvärdesinventering .................................................................................................................. 23
Landskapsekologisk analys ............................................................................................................ 27
Trollhättans Stads riktlinjer ................................................................................................................ 29
För områden i naturvårdsplanen .................................................................................................... 29
För landskap med höga värden ...................................................................................................... 31
Beskrivning av värdefulla naturområden ........................................................................................... 32
Referenser .......................................................................................................................................... 73
1
Inledning
Minskning även i Trollhättans kommun
Utveckling åt fel håll
Också i Trollhättans kommun har den
biologiska mångfalden minskat dramatiskt
under de senaste 150 åren. Sjöar och vattendrag
har reglerats, våtmarker har dikats ut och det
moderna skogs- och jordbruket har helt
förändrat landskapets karaktär. Många växter
och djur som tidigare fanns allmänt i landskapet
förekommer numera sparsamt. Idag är de ofta
undanträngda till mycket begränsade områden.
Utbredningen av viktiga ekosystem och vilda
djur och växter minskar i snabb takt över hela
världen. Förlusten av biologisk mångfald är ett
av våra i särklass största miljöproblem. Att
hejda förlusten är tillsammans med klimatförändringarna de riktigt stora utmaningarna i
vår tid.
Konventionen i Rio
Att veta för att kunna handla
En mycket betydelsefull internationell
överenskommelse i arbetet med att försöka
stoppa den negativa utvecklingen är konventionen om biologisk mångfald. Konventionen
har sitt ursprung i toppmötet om miljö och
hållbar utveckling som hölls i Rio de Janeiro
1992. Mångfaldskonventionen har fram till idag
undertecknats av 168 stater och utgör grunden
för det gemensamma arbetet med hållbart
användande av biologisk mångfald,
bevarandefrågor och rättigheter till genetiska
resurser.
Om vi på lokal nivå ska kunna nå målet om att
hejda förlusten av biologisk mångfald är det
tydligt att ytterligare områden med höga
naturvärden inte får försvinna. Att veta var
dessa områden finns och sedan försöka ta
hänsyn till naturvärdena i samhällsplanering och
tillståndsgivning där Trollhättans Stad
medverkar är kanske det främsta ansvaret som
ligger på vår organisation i arbetet för att uppnå
en ekologiskt hållbar utveckling. Staden har
också en mycket viktig roll att fylla som
förebild genom att på sin egen mark aktivt
förstärka och utveckla biologisk mångfald till
nytta och glädje för Trollhättans invånare.
I konventionens anges övergripande riktlinjer
för hur varje part ska arbeta med biologisk
mångfald i det egna landet. Konventionen kan
däremot inte i detalj styra vad som ska göras i
varje enskilt land. Det får länderna själva
anpassa efter de arter och naturtyper som finns
inom landets gränser.
Allt färre betesdjur i landskapet hotar den biologiska mångfalden. Foto: Jörgen Olsson.
2
områden som redovisades redan i den första
naturvårdsplanen från 1992.
En ny objektsdel
Trollhättans Stad antog sin första naturvårdsplan redan 1992. Kärnan i planen var
redovisningen av de naturområden som
bedömts som särskilt värdefulla utifrån ett
antal bestämda kriterier. Planen innehöll
också ett åtgärdsprogram. Syftet med naturvårdsplanen var att på ett samlat sätt beskriva
kommunens naturvärden och fungera som
underlag i planering och beslut som rör
användningen av mark och vatten. Naturvårdsplanen var en av de sektorsplaner som
låg till grund för Trollhättans första översiktsplan.
Förändringar i landskapet
Det är nu över 20 år sedan områdena
avgränsades och naturvärdena beskrevs första
gången. Under denna period har en del
förändrats, till exempel har antalet betesdjur
minskat kraftigt. Detta har varit negativt för
områden där naturvärdet är beroende av bete.
Skogsbruk har i några fall påverkat områden
med skog. Samtidigt har nya värdefulla naturmiljöer hittats av andra vid olika
inventeringar. Behovet att uppdatera
objektsdelen har därför varit stort. Bland
annat för att kontrollera om gränser och de
tidigare redovisade naturvärdena fortfarande
är aktuella.
Planen kopplas till miljömålen
År 2010 antogs en ny version av naturvårdsplanen. Sedan den första hade 16 nationella
miljökvalitetsmål antagits av Sveriges
riksdag. Målsättningen med den nya naturvårdsplanen var att på ett mer konkret sätt
koppla samman Trollhättans Stads naturvårdsarbete med de ”gröna” miljömålen. I
planen presenterades förslag på aktiviteter för
att bevara och utveckla naturvärden och
biologisk mångfald i kommunen.
Aktiviteterna bidrar till att nå miljökvalitetsmålen och till Trollhättans Stads arbete med
en hållbar utveckling.
Arbetet med den nya objektsdelen
Miljöförvaltningen har därför tagit fram detta
underlag som ersätter de nuvarande delar av
naturvårdsplanen som utgör bakgrundsdelen
och objektsdelen. Klassningen av områden
har denna gång gjorts enligt svensk standard
för naturvärdesinventering. I standarden ingår
att identifiera, avgränsa och naturvärdesbedöma områden i landskapet som är av
positiv betydelse för biologisk mångfald.
Områdena och deras naturvärdesklass
redovisas, förutom i denna rapport, också i ett
digitalt naturvårdsskikt som är tillgängligt i
Stadens gemensamma kartsystem.
Naturvårdsplanen från 2010 består av tre
delar. En bakgrundsdel, en aktivitetsdel och
en objektsdel. Den senare utgörs av de natur-
Trollhättans Stads naturvårdslag sätter stängsel vid en av våra fina betesmarker. Foto: Jörgen Olsson.
3
Under arbetet har samtliga områden som
ingått i den äldre objektsdelen blivit återbesökta och kontrollerade i fält. Områdena
har därefter blivit klassade enligt den nya
standarden. 23 stycken objekt anses inte
längre vara så värdefulla att de når upp till
gränsen för vad som krävs för att ingå i
naturvårdsplanen. Samtidigt har ett 90-tal nya
områden tillkommit. Främst de nyckelbiotoper och objekt med naturvärden som
inventerats av Skogsstyrelsen. Även några
nya områden från Jordbrukverkets ängs- och
betesmarksinventering har kvalificerat sig.
Uppdateringen är inte genomförd som en
nyinventering av Trollhättans kommun i sin
helhet utan urvalet av områden bygger i
huvudsak på tidigare känt underlag. Om nya
områden upptäcks i framtiden kommer dessa
att dokumenteras och omgående läggas in det
digitala naturvårdsskiktet. Uppdateringen av
ny kunskap sker därför kontinuerligt i fortsättningen.
Miljöförvaltningen ansvarar för att dessa finns
redovisade i det digitala naturvårdsskiktet så
att uppgifterna finns med som underlag för
planering eller vid mer aktivt naturvårdsarbete.
Landskapsekologisk analys
För att öka kunskapen om hur det samlade
naturvärdet ser ut på landskapsnivå har
Miljöförvaltningen samtidigt med
uppdateringen av objektsdelen genomfört en
landskapsekologisk analys av Trollhättans
kommun. Tanken är att försöka stärka
sambanden mellan områden och biotoper på
landskapsnivå för att utveckla och förstärka
en grön infrastruktur. Analysen omfattar fyra
naturtyper och redovisar de mest värdefulla
landskapsområdena för respektive naturtyp.
Lokalt naturvårdsprojekt
Uppdateringen av objektsdelen i Trollhättans
naturvårdsplan är genomfört som ett lokalt
naturvårdsprojekt (LONA). Projektet har
ekonomiskt finansierats till 50 procent av
statliga bidrag. Allt fältarbete, avgränsning
och klassning, textbeskrivningar till områdena
och den ekologiska landskapsanalysen har
gjorts av personal från företaget Ecocom.
Naturvårdsplanens objektsdel redovisar större
områden som bedömts vara av betydelse för
biologisk mångfald i Trollhättans kommun.
Det är viktigt att notera att det även finns
mindre miljöer och element som kan vara av
betydelse för naturvården. Exempel är
småvatten med grod- och kräldjur, skyddsvärda träd eller andra viktiga biotopkvaliteter
som uppmärksammats vid olika specialinventeringar.
Småvatten i odlingslandskapet är värdefulla miljöer för till exempel groddjur. Foto: Jeanette Wadman.
4
Riktlinjer för hänsyn till
biologisk mångfald
Fortsättning följer
Med en ny och aktuell objektsdel har
Trollhättans Stad ett bra planeringsunderlag
för sitt fortsatta arbete med ekologisk
hållbarhet och att uppnå de nationella
miljökvalitetsmålen. Objektsdelen ger
emellertid inte någon vägledning om vilka
aktiveter som är mest lämpade för att bevara
och utveckla de naturvärden som finns i
kommunen. Den befintliga aktivitetsdelen var
inriktad på perioden 2011-2014 och någon
uppföljning är inte gjord. Miljöförvaltningen
har därför fått i uppdrag att försöka
sammanställa vad som är genomfört och
därefter i samråd med övriga verksamheter
inom Trollhättans Stad ta fram en ny
aktivitetsdel. För att stärka arbetet med gröna
miljöer och få ökade samordningsvinster är
det kanske dags att samla det strategiska
arbetet med friluftsliv, naturvård samt parkoch skogsskötsel i ett gemensamt dokument.
Dessa verksamheter har också starka
kopplingar till områdena folkhälsa, fritid och
turism.
Objektsdelens främsta användningsområde är
att utgöra ett underlag för planering och beslut
som berör användningen av mark och vatten.
I det fall något av områdena blir föremål för
en exploatering innehåller denna objektsdel
riktlinjer om hur Trollhättans Stad bör agera.
Riktlinjerna tar upp när en exploatering kan
accepteras, krav på beslutsunderlag och
kompensation av förlorade naturvärden.
Ju högre naturvärdesklass på området som ska
exploateras desto högre krav. Vid mindre
åtgärder på egen fastighet är hänsynsnivån
dock lägre för enskilda fastighetsägare. Skälet
är att den enskilde ofta har mer begränsade
ekonomiska möjligheter och av hänsyn till
äganderätten. Det är viktigt att framhålla att
riktlinjerna endast avser ett förhållningssätt i
planering och tillstånd där Trollhättans Stad
medverkar eller fattar beslut.
Naturvård och friluftsliv går ofta hand i hand. Hunnebergs branter. Foto: Jeanette Wadman.
5
Miljömålen som
utgångspunkt
Trollhättans Stads miljöpolicy
Trollhättans Stad ska arbeta för en ekologisk
hållbar utveckling där kretsloppstänkande och
god hushållning med resurser ska vara
ledstjärnan. Vi bygger ett samhälle för alla som
bor och verkar i Trollhättan där miljö och
människors hälsa främjas.
I Trollhättans miljöpolicy anges att Stadens
nämnder och verksamheter ska bidra till att nå
de nationella miljömålen. Miljömålssystemet
består av ett generationsmål, sexton miljökvalitetsmål samt tjugofyra etappmål inom
områdena avfall, biologisk mångfald, farliga
ämnen och klimat- och luftföroreningar.
Sedan september 2015 finns också regionalt
antagna tilläggsmål. Naturvårdsarbetet i
Trollhättans Stad bidrar i huvudsak till de
”gröna” miljömålen Levande sjöar och
vattendrag, Myllrande våtmarker, Levande
skogar, Ett rikt odlingslandskap, God
bebyggd miljö och Ett rikt växt- och djurliv.
Det innebär att:
Kommunerna har mycket viktiga roller i
arbetet för att nå miljömålen. Genom att
översätta nationella och regionala miljömål
till lokala mål och åtgärder kan miljömålen bli
verksamma redskap i den lokala politiken.
•
Bidra till att förverkliga de nationella
miljömålen.
•
Verka för att ekosystemtjänster integreras i
beslut där så är skäligt.
•
Målmedvetet arbeta för att vara en förebild
som nyskapande och pådrivande i
miljöarbetet.
•
Sträva efter att bli bättre med särskilt fokus
på att minska utsläpp av växthusgaser och
miljö- och hälsofarliga ämnen.
•
Ställa miljökrav på leverantörer, partners och
oss själva, samt aktivt söka samverkan och
samarbete, såväl inom som utom
Trollhättans Stad.
Miljömålsstrukturen
Arbetet med att nå miljökvalitetsmålen och
generationsmålet utgör grunden för den
nationella miljöpolitiken. Miljökvalitetsmålen med
preciseringar ska ge en långsiktig målbild för
miljöarbetet och fungerar som vägledning för
hela samhällets miljöarbete.
• Generationsmålet anger inriktningen för
den samhällsomställning som behöver ske
inom en generation för att
miljökvalitetsmålen ska nås.
• Miljökvalitetsmålen beskriver det tillstånd i
miljön som arbetet ska sikta mot – den
kvalitet miljön ska ha.
• Etappmålen är steg på vägen för att nå
generationsmålet och ett eller flera
miljökvalitetsmål. De visar vad Sverige kan
göra och tydliggör var insatser bör sättas in.
• Regionala tilläggsmål lyfter fram regionala
särdrag och områden som kräver ytterligare
insatser.
Puktörneblåvinge. Foto: Jeanette Wadman.
6
svårigheter och depression minskar när vi rör
oss i naturen. Möjlighet till vistelse och fysisk
aktivitet i gröna miljöer är därför en viktig
faktor för att hålla kostnaderna nere för sjukvård
och rehabilitering.
Biologisk mångfald som
investering för välstånd och
framgång
”En livskraftig eller återställd biologisk
mångfald är en förutsättning för en ansvarsfull
långsiktig ekonomisk utveckling och för
mänskligt välstånd. Analogt kan förlorad
biologisk mångfald och ekosystemtjänster leda
till höga samhällsekonomiska kostnader. Att
bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald
är därför investeringar i välstånd.”
För vardaglig rekreation och motion är den
tätortnära grönskan av särskild betydelse.
Attraktiva grön- och naturområden har därför
blivit ett allt viktigare argument i valet av
bostads- och etableringsort. Besök i vackra
naturmiljöer med möjlighet till rekreation, bad
och fiske är samtidigt en del av en starkt
växande näringsgren i Sverige – naturturismen.
Göta älv och fallen har här en självklar roll men
fler områden har potential att utvecklas i
Trollhättan.
Texten ovan är tagen ur regeringens proposition
2013/14:141 En svensk strategi för biologisk
mångfald och ekosystemtjänster. Citatet visar på
att nyttan av biologisk mångfald och naturvård i
allt större utsträckning tillskrivs påtagliga
ekonomiska värden. Synsättet att vi främst bör
bevara arter utifrån naturvetenskapliga och
etiska värderingar har allt mer kompletterats
med insikten att fungerade ekosystem också är
grunden för vårt ekonomiska välstånd. Ändå tar
vi dem ofta för givna.
Ekosystemtjänster
Ekosystemtjänster handlar om vanliga produkter
som spannmål, dricksvatten och trävirke eller
ofta osynliga tjänster som att rena vatten,
reglera klimat och pollinera växter. En
omväxlande och rik natur med hög biologisk
mångfald spelar i detta sammanhang en viktig
roll. Begreppet ekosystemtjänster är relativt nytt
– dock är tankesättet inte nytt. Redan Platon
konstaterade för cirka 2 400 år sedan att
avskogningen runt Aten ledde till markerosion
och uttorkade vattenkällor. Kort sagt, vi
människor behöver fungerande ekosystem för
att samhället ska fungera bra.
Natur för hälsa och attraktion
Ytterligare exempel på kopplingen mellan
värdefull natur och ekonomi är sambandet
mellan tillgång till attraktiva natur- och grönområden och psykisk och fysisk hälsa. Motion
genom promenader, jogging och friluftsliv har
visats sig vara effektiv medicin mot många av
våra vanligaste folksjukdomar. Stressrelaterade
symptom som trötthet, värk, koncentrations-
Tillgången till natur- och grönområden är viktig för
psykisk och fysisk hälsa. Foto: Jeanette Wadman.
7
Naturen i Trollhättan
Landskapet i Trollhättans kommun bjuder på
varierande, intressant och värdefull natur. Öster
och söder om Trollhättan breder odlingslandskapet ut sig med allt från stora sammanhängande åkermarker till betade raviner i
Slumpåns dalgång. Utmed flera av kommunens
åar och kring de större sjöarna i söder finns
lövskogsmiljöer. Vid Öresjö i väster och
Kuleskog i öster dominerar barr- och barrblandskogar tillsammans med öppna och halvöppna
mossar.
En variation av naturvärden
Älven präglar staden och landskapet
Göta älv flyter fram mitt i Trollhättan och ger
staden och landskapet runt omkring sin prägel.
Landskapet växlar från jordbruksslätt till branta
stup och mer kuperat odlingslandskap. Mitt inne
i staden är älvfåran med de omgivande branta
bergklipporna och vattenfallen ett unikt inslag.
En gång tillhörde fallen Sveriges mäktigaste.
Idag kan man få en uppfattning om naturkrafterna när älven släpps lös under Fallens
dagar. Älvrummet bjuder besökaren även på
strövstigar i skogar och parker, branta berg och
utsiktsplatser, fiskemöjligheter och rik biologisk
mångfald. Allt in på farstukvisten för
trollhättebon.
Göta älv flyter fram under Kopparklintens bergbranter. Foto: Jörgen Olsson.
8
Slättberg och platåberg
Slättbergen och platåbergen tar dig med på en
lång geologisk resa i tiden. Slättbergen kallar vi
de platta och säregna bergytor som finns i
centrala Trollhättan. De är resterna av en
gammal urbergsslätt som är nästan 600 miljoner
år gammal. De är ett av de få exempel på
horisontellt liggande urbergsytor av den här
typen i landet och kanske i hela världen.
Urbergsslätten har konserverats under ett
kilometertjockt lager av sedimentära bergarter.
Vatten, vind och inlandsisar har sedan nött bort
det skyddande täcket och frilagt bergytorna till
det vi ser idag. Längre österut täcks
slättbergsresterna av just sandsten, leror och av
platåbergen Halle- och Hunneberg.
Slättbergen vid Sandhem. Foto: Ecocom.
Artrika lövskogsbranter
Hunnebergs branter är ett av länets och landets
allra artrikaste lövskogsområden. Enbart bland
lavarna har 75 olika rödlistade lavar rapporterats
från branterna, vilket motsvarar ungefär en
tredjedel av alla Sveriges rödlistade lavar.
Dessutom finns en mängd ovanliga svampar,
mossor och ryggradslösa djur. Även kärlväxtfloran är imponerande, framförallt i de delar
som är påverkade av de kalkhaltiga bergarter
som ligger under diabasen.
Hullsjön – en fågelsjö av klass
Vid Hullsjön stannar många och ibland ovanliga
fåglar till en stund på sina vår- och höstflyttningar. Den är en av Västsveriges finaste
fågelsjöar. Omkring 200 olika fågelarter skådas
i och kring sjön varje år. Sjöns karaktärsfåglar
är grågås, gräsand, skedand, vigg och brunand
liksom brun kärrhök, enkelbeckasin, mindre
strandpipare och gulärla.
Hunnerbergs rasbranter. Foto: Jeanette Wadman.
Sjön som ligger på Tunhemsslätten är mycket
näringsrik och bara en dryg meter djup. Liksom
många andra sjöar i jordbrukslandskapet har
Hullsjön sänkts för att vinna ny åkermark.
Under dikningsperioden från slutet av 1800-talet
fram till mitten av 1900-talet torrlades de flesta
större och mindre sjöar och våtmarker i södra
Sveriges slättbygder. Grunda slättsjöar är idag
ovanliga och det finns inte särskilt många kvar i
landet.
Hullsjön. Foto: Jörgen Olsson.
9
Sjöar och vattendrag
Vanderydvattnet Foto: Jörgen Olsson.
Våra sjöar och vattendrag fyller många viktiga
funktioner; härifrån tar vi vårt dricksvatten, de
är livsmiljöer för djur och växter, här sker
transporter, fiske, rekreation och energiproduktion för att nämna några. Trots
århundraden av sjösänkningar och utdikningar
är Sverige ett av världens sjörikaste länder. Idag
när dikningarna upphört är det försurning och
övergödning tillsammans med vattenkraftsutbyggnad som är de största hoten mot våra
sjöar och vattendrag.
I Trollhättans kommun ger vattnet en särskilt
stark prägel åt landskapet eftersom Göta älv
korsar både kommun och huvudort. De mäktiga
Trollhättefallen är en av landets mest kända
vattenmiljöer.
Skäggdopping. Foto: Jörgen Olsson.
10
Göta älv
Göta älv är Sveriges största vattendrag med ett
medelvattenflöde på ungefär 550 kubikmeter
vatten per sekund. Älven och dess omgivningar
har stora biologiska värden och är av riksintresse för natur- och friluftsliv. De flesta
svenska sötvattensfiskar, 30 – 40 arter, finns i
älven. Söder om Trollhättefallen är älven
lugnflytande och svagt ringlande. Norr om
Trollhättefallen vidgar sig älven i en skärgårdsliknande miljö med flera öar. Älven och dess
omgivning har här stor betydelse för fågellivet,
både för häckande och rastande fåglar under
vår- och höstflyttningar.
Sjöar
Göta älv norr om fallen. Foto: Jeanette Wadman.
Öresjö, Vanderydvattnet och Gravlången är
kommunens största sjöar. De hyser rikliga
fiskbestånd av abborre, mört, gädda och gös
med flera arter. Öresjö har dessutom ett bra
bestånd av flodkräfta. Vattenstatusen i Öresjö
bedöms vara god och stabil. I Vanderydvattnet
och Gravlången är statusen dock inte lika bra.
Här visar bland annat sjöarnas sammansättning
av plankton en påverkan av näringsämnen.
Hullsjön är en grund och mycket näringsrik
slättsjö. Sjön och omgivande mader är en av
länets viktigaste fågelsjöar.
Vattendrag
Förutom Göta älv så finns det ett flertal större
och mindre åar som rinner genom kommunen.
De flesta mynnar förr eller senare i älven.
Slumpån som uppströms delar sig i Lerumsån,
Visslaån och Lillån är de största. Lugnflytande
vattensträckor där ån ringlar eller meandrar
genom landskapet dominerar. Strömsträckor
finns i delar av Slumpåns huvudfåra och i
Visslaåns mellersta del. På strömmande sträckor
är bottenfaunan artrik och i Slumpån är fiskbeståndet mycket rikt. Ryrbäcken och
Åkerströmsån är två mindre biflöden till Göta
älv, likaså Stallbackaån som avvattnar Hullsjön.
I Åkerströmsån går öringen upp från älven och
leker. I några av vattendragen och dess närmiljöer trivs fåglar som forsärla, strömstare och
kungsfiskare.
Gravlången. Foto: Jörgen Olsson.
Strömsträcka i Slumpån. Foto: Jörgen Olsson.
11
Trollhättan och i ett stråk mellan Sjuntorp och
Upphärad. Även löv- och blandskogar finns i
stora delar av kommunen, även om de flesta är
förhållandevis små till ytan. I nordöstra delen
finns det få lövskogar. De värdefullaste skogsområdena finns utmed Göta älv och flera av
kommunens åar, kring de större sjöarna och vid
Hunnebergs branter och Kuleskog.
Skogar
I dagens skogsbruk ska miljöhänsyn vara lika
prioriterad som skogsproduktion. Skogen är en
ovärderlig resurs för rekreation, friluftsliv och
upplevelser. Många växter och djur är beroende
av död ved, lövträd och gammal skog som alla
är ovanliga i dagens brukade skogar. Skogsnäringen har ett stort ansvar för att bevara den
biologiska mångfalden i skogarna. Det handlar
om att bevara områden med höga naturvärden,
men också att fortsätta och förbättra den
naturhänsyn som skogsägaren tar vid skötseln
av sin skog.
Barrskogar
Större områden med värdefull barrskog finns till
exempel i Älvrummet på älvens branta dalsidor
inne i staden, i Björndalens bäckravin och i
Slumpåns-Lerumsåns dalgång. Sluttningarnas
otillgänglighet och blockrika partier har
medverkat till att skogsbruket varit begränsat.
Det finns därför stor förekomst av gamla träd,
rikligt med död ved och hålträd, som är viktiga
förutsättningar för artrika miljöer.
I Trollhättans kommun är närmare halva ytan
täckt av skog. Barr- och blandskogar förekommer i princip i hela kommunen med
undantag av odlingsmarkerna öster om
I otillgängliga branter längs Slumpån får skogen utvecklas fritt. Skogen är biotopskyddad. Foto: Jörgen Olsson.
12
Lövskogar
En del av Hunnebergs södra branter ligger i
Trollhättans kommun. Lövskogsbranterna kan i
princip betraktas som en lövurskog med få
sentida ingrepp. Artrikedomen är mycket hög
och det finns flera sällsynta och hotade arter. De
spärrgreniga ekarna på Ålstadnäset vittnar om
att stora delar av halvön tidigare varit betydligt
öppnare. Troligen har det varit betesmark. Idag
står många av dem inklämda i den uppväxande
blandskogen. Ett annat exempel på ett större
värdefullt lövskogsområde är Ryrbäckens
dalgång i södra delen av Trollhättan. Många
gamla träd, träd med håligheter och rikligt med
död ved skapar värdefulla miljöer för flera
insekter, lavar och mossor.
Hackspetten är en nyckelart som skapar bomöjligheter
för andra arter. Foto: Jörgen Olsson.
Nyckelbiotoper
Nyckelbiotoper är skogsområden med höga
naturvärden. De har egenskaper som gör att de
är viktiga för att hotade eller missgynnade arter
i skogen ska ha möjlighet att överleva. En
nyckelbiotop kan vara liten eller stor. I
Trollhättan känner vi idag till 98 nyckelbiotoper
med en sammanlagd areal om cirka 130 hektar.
Skyddsvärda träd
Sverige har ett av Europas största bestånd av
skyddsvärda träd och närmare 600 av dem finns
i Trollhättan. Gamla, grova träd är värdefulla
som hem för flera hundra olika växter och djur,
till exempel fåglar, ekorrar, fladdermöss,
svampar, skalbaggar och lavar. Många av dem
är dessutom sällsynta. I flera fall så är det bara
hos dessa gamla och grova träd som de sällsynta
arterna hittar sin rätta livsmiljö.
Vi här i Sverige har ett internationellt ansvar för
gamla och grova lövträd. De träd som finns idag
är bara en liten del av alla de som en gång
fanns. De lite yngre träden som är på väg att bli
gamla och kan ta vid när de gamla försvinner
saknas också. Vi har därför ett stort ansvar att
värna om de träd som vi har.
Gamla grova ekar är som stora hyreshus för många
olika arter. Foto: Jeanette Wadman.
13
Betesmarker
Betesdjur i Kalltorps ekhage. Foto: Jörgen Olsson.
Slumpåns dalgång sin prägel på landskapet med
betade raviner – här har människan verkat sedan
bronsåldern. Lerumsån och Lillån slingrar sig
fram i ett variationsrikt odlingslandskap.
Odlingslandskapets viktigaste funktion var förr
och är fortfarande att framställa livsmedel.
Under de årtusenden som jordbruk bedrivits i
vårt land har odlingslandskapet vuxit fram i
samspel mellan brukaren och naturen, ett
samspel som resulterat i en stor biologisk och
kulturhistorisk rikedom. Idag bedrivs jordbruket
på ett annat sätt och landskapet har blivit mer
enformigt.
Ängar
Ängen är en ogödslad slåttermark där bonden
hämtade vinterfoder till sina djur. Den har en
unik artrikedom som är beroende av
kontinuerlig hävd. Ängarna är ytterst värdefulla
och en av våra mest hotade livsmiljöer. Strax
utanför samhället Velanda finns fortfarande en
äng som fortfarande slås varje år. Här i
”Bogrens hage” växer bland annat den hotade
klockgentianan. Fuktängen slås sent på
sensommaren efter klockgentianans blomning.
Många av våra ovanliga eller rödlistade arter
tillhör det äldre jordbrukets livsmiljöer där
slåtterängar, naturbetesmarker, gamla grova
träd, små vattendrag, öppna diken och åkerholmar var betydligt vanligare än i idag.
Betesmarkerna tillhör de viktigaste markslagen i
odlingslandskapet när det gäller biologisk
mångfald. Därför är det oerhört viktigt att det
finns betesdjur för att värdena i odlingslandskapet ska finnas kvar.
Betesmarker
Många av de betesmarker som idag betas har en
historia som ängsmark. Förr betade djuren
istället på utmarken som i våra trakter ofta var
betad skog och ljunghedar. I Trollhättans
kommun är det flera betesmarker som idag inte
betas eller betas för lite. Några av de som
fortfarande finns kvar och har bete är till
I Trollhättan finns flera värdefulla odlingslandskap. Öster om tätorten breder det flacka
slättlandskapet ut sig kring Hullsjön med betade
mader. I södra delen av kommunen sätter
14
exempel vid Assarebo, Flundervalla, Skälsbo,
Svenäcker och Kalltorp. I naturreservaten
Häggsjöryr och Åkerström finns också fina
betade marker.
Småbiotoper
Mycket av det historiska odlingslandskapet
finns idag kvar som rester i det som man kallar
småbiotoper. Begreppet används om mindre
naturmiljöer som åkerholmar, stenmurar,
odlingsrösen, öppna diken, källor, småvatten
och alléer. Åkerholmar erbjuder skydd för djur
och har ofta en gång i tiden varit ängs- eller
betesmark och kan därför hysa en rik flora.
Stenmurar och odlingsrösen är spår från äldre
tiders odling och erbjuder skydd för ormar,
ödlor, insekter och fåglar. Vatten är mycket
viktigt i landskapet, men tyvärr en bristvara som
är livsnödvändig för grodor, salamandrar och en
mängd småkryp. Alléernas gamla ihåliga träd är
värdefulla för fåglar, sällsynta insekter och
lavar.
När slåttergubben står i full blom och hans båda
drängar är på väg att slå ut, ja då är det dags att slå
höet enligt gammalt talesätt. Foto: Jörgen Olsson.
Skyddsvärda träd
Tillsammans med ängar och betesmarker utgör
gamla träd de mest artrika och hotade miljöerna
i odlingslandskapet. Det rör sig om gamla grova
träd, hamlade lövträd, vårdträd och alléer. I
Trollhättan finns närmare 600 så kallade
skyddsvärda träd.
Småbiotoperna anses så viktiga att de omfattas
av ett generellt biotopskydd. I Trollhättan är de
vanligast förekommande småbiotoperna åkerholmar och småvatten. De småbiotoper som vi
idag ser i landskapet är en bråkdel av vad som
tidigare förekommit och därför behöver vi ta
stor hänsyn till dessa miljöer.
De träd som finns idag är bara en liten del av
alla de som en gång fanns. De lite yngre träden
som är på väg att bli gamla och kan ta vid när de
gamla försvinner saknas också. Vi har därför ett
stort ansvar att värna de träd som vi har.
Stenmurar är en värdefull småbiotop. I Trollhättans kommun är den inte så vanlig. Foto: Jörgen Olsson.
15
Våtmarker
Våtmarker har en vattenhållande funktion i
landskapet, de fungerar som vattenreservoarer,
men också som naturliga reningsverk. Näringsämnen som kväve och fosfor fångas upp i
våtmarken istället för att rinna direkt ut i våra
vattendrag, sjöar och hav och bidra till övergödningen. Dessutom är de viktiga livsmiljöer
för växter, fåglar, fiskar, insekter och groddjur.
Våtmarkerna har minskat och påverkats mycket
under de senaste hundra åren genom utdikning
och exploatering. Trots det är Sverige ett av de
våtmarksrikaste länderna i världen. Vi har ett
internationellt ansvar att bevara våra kvarvarande våtmarker. Våtmarker innefattar allt
från marker täckta med grunt vatten, fasta
marker med mycket ytligt grundvatten och
marker som översvämmas och står under vatten
delar av året.
Orre på myr. Foto: Jörgen Olsson.
Myrar
Myrar är ett gemensamt namn för skogslandskapets kärr och mossar, vilka byggs upp av
så kallade vitmossor. I nordvästra delen av
kommunen finns till exempel Härsmossen och
Villemossen-Liftingemossen som bildar stora
värdefulla myrkomplex. I östra delen av
kommunen finns också flera större myrkomplex.
I Trollhättans kommun finns större områden
med våtmarker framför allt i de nordvästra och
östra delarna samt i den södra kanten. Vid några
av sjöarna och utmed vattendragen finns
värdefulla våtmarker som översvämmas.
Dansaremossen i nordvästra delen av kommunen. Foto: Jeanette Wadman.
16
Hullsjön och översvämmade mader. Foto: Jörgen Olsson.
Våtmarker i odlingslandskapet och vid
sjöar och vattendrag
Våtmarker och småvatten i odlingslandskapet
har ett stort värde. Utöver att de har en vattenhållande funktion och fungerar som naturliga
reningsverk är de mycket artrika. Även stränder
som regelbundet översvämmas vid sjöar och åar
skapar rika miljöer för insekter och fåglar. Runt
till exempel Hullsjön har fler våtmarker skapats
och restaurerats. Tillsammans ger de översvämmade maderna och betet bra förutsättningar för fågellivet.
Sumpskogar
Sumpskogar är våtmarker som är täckta av träd.
Det kan röra sig om gamla tallbeväxta myrar,
igenväxande och försumpade kulturmarker,
strandskogar eller skogskärr av olika slag. I
Trollhättans kommun finns de flesta sumpskogarna i den sydöstra delen.
Allmän smaragdflickslända. Foto: Jörgen Olsson.
17
Arter
Begreppet “biologisk mångfald” kan kännas
uttjatat, abstrakt och teoretiskt. Men det
omfattar alla de djur och växter som finns runt
omkring oss i vår vardag, tillsammans med alla
de djur och växter som är så ovanliga att vi
troligen aldrig kommer att träffa på dem.
Biologisk mångfald innefattar också den mosaik
av naturtyper och livsmiljöer som finns i
landskapet – odlad mark, vattendrag, sjöar,
våtmarker och skogar. Förlusten av livsmiljöer
och arter runt om på vår jord är ett faktum och
ett av vår tids största miljöproblem. Arter
försvinner i en våldsam hastighet. Under de
senaste 20 åren har närmare 3000 arter
försvunnit årligen från jordens yta. Det ska
jämföras med en art per år under de senaste 200
miljoner åren.
Många hotade arter är knutna till naturliga eller
gamla kulturskapade miljöer som är svåra eller
omöjliga att återskapa om de förstörs. Dessa
naturmiljöer är ofta artrika och finns kvar som
öar i ett för övrigt kraftigt förändrat landskap.
När sådana miljöer försvinner har djuren och
växterna ingenstans att ta vägen. De blir helt
enkelt utrotade. I Sverige finns det numera
viktiga populationer av många arter som håller
på att försvinna i resten av världen och Europa.
Kanske främst för att vi är så glest befolkade
och att genuin och oförstörd natur fortfarande
utgör en så pass stor del av vårt land. Vi
behöver därför ta ansvar för dessa arter både
nationellt, regionalt och lokalt.
I Trollhättan finns en hel del värdefull natur och
många ovanliga eller hotade arter. Flera av de
arter som finns i Trollhättans kommun finns
också upptagna på Naturvårdsverkets lista över
arter som behöver särskilda insatser för att
överleva. För dessa har särskilda åtgärdsprogram tagits fram. Exempel på arter som finns
eller har funnits i kommunen är klockgentiana
Gentiana pneumonanthe, läderbagge
Osmoderna eremita och ärrlavar Sticta spp.
Dessutom finns det flera fina trädmiljöer i
kommunen som berörs av åtgärdsprogrammet
för skyddsvärda träd.
Klockgentiana. Foto: Jörgen Olsson.
18
Hotade och rödlistade arter
Ungefär fem procent av Sveriges djur, växter
och svampar är så hotade att de löper risk att dö
ut. Deras livsmiljöer har påverkats av miljöförstörelse och av att jordbruket, skogsbruket
och fisket har rationaliserats. Sverige tar liksom
många andra länder fram rödlistor över hotade
och sällsynta växt- och djurarter. I rödlistorna
grupperas arterna efter hur stor risken är för att
de dör ut. Arter som bedöms uppfylla kriterierna
för någon av rödlistekategorierna kallas
rödlistade arter. Kategorierna är:
RE – Försvunnen (Regionally Extinct)
CR – Akut hotad (Critically Endangered)
EN – Stark hotad (Endangered)
VU – Sårbar (Vulnerable)
NT – Missgynnad (Near Threatened)
DD – Kunskapsbrist (Data deficient)
Däggdjur
Utter, NT
Fåglar
Backsvala, NT
Bergand, VU
Berglärka, VU
Berguv, VU
Bivråk, NT
Blå kärrhök, NT
Bandkronad kungsfågel, VU
Brun glada, EN
Brunand, VU
Brushane, VU
Buskskvätta, NT
Busksångare, NT
Dubbelbeckasin, NT
Duvhök, NT
Flodsångare, NT
Gråtrut, VU
Gröngöling, NT
Gulsparv, VU
Havsörn, NT
Hussvala, VU
Kornknarr, NT
Kungsfiskare, VU
Kungsfågel, VU
Lappuggla, NT
Mindre hackspett, NT
Nötkråka,NT
Ortolansparv, VU
Pilgrimsfalk, NT
Rapphöna, NT
Rosenfink, VU
Rödstrupig piplärka, VU
Rördrom, NT
Silltrut, NT
Skräntärna, NT
Skäggmes, NT
Småfläckig sumphöna, VU
Sommargylling, VU
Spillkråka, NT
Stare, VU
Stjärtand, VU
Storspov, NT
Svart rödstjärt, NT
Svarttärna, VU
Sånglärka, NT
Sävsparv, VU
Tornseglare, VU
Trastsångare, NT
Tretåig hackspett, NT
Tretåig mås, EN
Vaktel, NT
Vassångare, NT
Vinterhämpling, VU
Årta, VU
Grod- och kräldjur
Hasselsnok, VU
Kräftdjur
Flodkräfta, CR
Insekter
Apollofjäril, NT
Fröjdgökbi, VU
Klöverhumla, NT
Sexfläckig bastardsvärmare, NT
Violettkantad guldvinge, NT
Ädelguldbagge, NT
Kärlväxter
Ask, EN
Bredskaftad fläckmaskros, EN
Dvärglin, VU
Fläcklungört, NT
Gransprira, NT
Grenigt kungsljus, VU
Grönskära, VU
Hylsnejlika, VU
Klockgentiana, VU
Klätt, CR
Knippnejlika, EN
Knärot, NT
Rosenlök, NT
Rutlåsbräken, VU
Ryl, EN
Den akut hotade flodkräftan finns i Öresjö. Sjön är ett
skyddsområde för flodkräfta. Foto: Ecocom.
Rödlånke, NT
Skogsalm, CR
Skogsklocka, NT
Slåttergubbe, VU
Vanlig åkerkulla, NT
Åkerrödtoppa, NT
Ängsnattviol, NT
Ävjebrodd, NT
Lavar
Almlav, VU
Gammalekslav, VU
Grynig dagglav, NT
Grynig filtlav, NT
Gråblå skinnlav, EN
Jättelav, CR
Kortskaftad parasitspik, VU
Lunglav, NT
Staketflarnlav, VU
Stiftgelélav, NT
Struskinnlav, NT
Sydlig blekspik, EN
Västlig knotterlav, EN
Örtlav, EN
Mossor
Stubbtrådmossa, NT
Svampar
Backnopping, NT
Blekticka, NT
Bronssopp, NT
Cinnoberspindling, NT
Dofttaggsvamp, NT
Druvfingersvamp, NT
Dystersopp, NT
Ekvaxskivling, NT
Flattoppad klubbsvamp, NT
Grangråticka, VU
Granticka, NT
Grynknölfoting, VU
Grålila vaxskivling, VU
Gröngul vaxskivling, VU
Gul strävsopp, EN
Gul taggsvamp, NT
Gulbrämad flugsvamp, VU
Gullmurkling, NT
Kandelabersvamp, NT
Kejsarskivling, VU
Knottrig rottryffel, NT
Korallticka, NT
Kremlevaxskivling, NT
Kungsspindling, NT
Lerskinnlav, VU
Lila vaxskivling, NT
Ljus ängsfibersvamp, NT
Ljusskivig lerskivling, NT
Lundvaxskivling, NT
Lutvaxskivling, NT
Lädervaxskivling, NT
Lövängsspindling, VU
Mjölmusseron, NT
Motaggsvamp, NT
Musseronvaxskivling, NT
Oxtungssvamp, NT
Poppelspindling, NT
Porfyrrödling, VU
Porslinsblå spindling, VU
Praktvaxskivling, NT
Puderspindling, NT
Räffelmusseron, EN
Räfflad nagelskivling, NT
Rödbrun rottryffel, VU
Rökfingersvamp, NT
Scharlakansvaxskivling, NT
Silverfotsspindling, EN
Sommarsopp, VU
Stinkande slemtryffel, NT
Stråfingersvamp, VU
Stäppröksvamp, NT
Svart taggsvamp, NT
Svartnande narrmusseron, EN
Svartvit taggsvamp, NT
Svartöra, NT
Tallriska, NT
Trådvaxskivling, VU
Violett fingersvamp, VU
Ögonnopping, NT
Ett urval av arter som är noterade i artportalen under 2000-2015 i Trollhättans kommun och som är rödlistade.
19
som reglerar hur marken ska användas och vad
man får göra i området. Vad ett reservat syftar
till och vad som gäller framgår av ett särskilt
beslut och skötselplan.
Skyddad natur
Det finns olika möjligheter att skydda värdefull
natur. Det finns beslut om skydd som gäller för
just ett särskilt område, till exempel naturreservat. Och så finns det skydd som är
generella, till exempel biotopskyddet för åkerholmar. Därutöver finns det frivilliga avtal som
naturvårdsavtal.
I Trollhättans kommun finns åtta naturreservat.
Naturminne
”Ett särpräglat naturföremål får av
länsstyrelsen eller kommunen förklaras som
naturminne, om det behöver skyddas eller
vårdas särskilt.” enligt miljöbalken.
Natura 2000
Natura 2000 är ett nätverk av skyddsvärda
naturområden i EU. De flesta Natura 2000områden är också naturreservat. Natura 2000
ger en ytterligare förstärkning av skyddet. Syftet
är att bevara naturtyper och arter som EUländerna har kommit överens om. För
verksamheter eller åtgärder som på ett
betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura
2000-område krävs tillstånd. Tillstånd hanteras i
första hand av länsstyrelsen, men i fall då ett
Natura 2000-område riskerar att skadas kan
frågan föras vidare till regeringen och EU. I
Trollhättans kommun finns tre stycken Natura
2000-områden.
Naturminnen skulle man kunna likna vid små
naturreservat. Skyddsformen används inte så
ofta idag. De naturminnen som finns utgörs ofta
av gamla träd eller geologiska formationer. I
Trollhättans kommun finns tre naturminnesförklarade ekar och en jättegryta.
Natura 2000-områden
i Trollhättans kommun
•
•
•
Naturreservat
Naturreservat bildas i ”syfte att bevara biologisk
mångfald, vårda och bevara värdefulla
naturmiljöer eller tillgodose behov av områden
för friluftslivet. Ett område som behövs för att
skydda, återställa eller nyskapa värdefulla
naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda
arter får också förklaras som naturreservat.”
enligt miljöbalken.
Hullsjön
Hunnebergs branter
Häggsjöryr
Naturreservat, naturminnen och
biotopskydd i Trollhättans kommun
Länsstyrelserna och kommunerna kan bilda
naturreservat enligt miljöbalken. Naturreservat
kan bildas på mark som ägs av staten,
kommuner, bolag, enskilda med flera. Markägarna ersätts för intrånget eller också köper
staten eller kommunen marken innan reservatet
bildas.
Naturreservat
Biotopskydd
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Hullsjön
Halle- och Hunnebergs
rasbranter
Häggsjöryr
Långemossen
Ryrbäcken
Slättbergen
Åkerström
Älvrummet
•
•
•
•
Naturminnen
Reservat används för att skydda olika typer av
natur, allt från små växtlokaler till vidsträckta
fjällområden. Våtmarker, odlingslandskap,
vattenmiljöer, geologiska bildningar och
tätortsnära friluftsområden kan också skyddas
som reservat. Naturreservat är ett starkt skydd
•
•
•
•
20
Fors-Lunden 1:3 (ek)
Pärlemorfjärilen 2 (ek)
Västbjörke 2:9 (jättegryta)
Östbjörke 1:16 (ek)
Finneviken 1:1
Flundervalla 4:11
Flundervalla 8:1
GärdhemsVelanda 1:1
Ulvstorp 1:19 /
Solberga 5:19
Vittene 1:4
Öventorp 1:5
Öventorp 1:7
Det generella biotopskyddet gäller för alla
områden av ett visst slag. I jordbrukslandskapet
omfattas bland annat alléer, odlingsrösen,
stenmurar, åkerholmar och småvatten. I dessa
får man inte göra åtgärder som kan skada
naturmiljön. Det är inte tillåtet att till exempel
lägga igen öppna diken, ta bort stenmurar eller
åkerholmar eller på annat sätt förstöra dem.
Strandskydd
Strandskyddet ska trygga allmänhetens tillgång
till stränder för friluftsliv och bevara goda
livsmiljöer på land och i vatten för växt- och
djurliv. I Trollhättan råder strandskydd vid de
större sjöarna och vattendragen 100 meter från
strandlinjen, såvida inte utvidgat strandskydd
gäller (upp till 300 meter). Strandskyddet är
oftast upphävt inom detaljplanelagt område.
Inom strandskyddat område är det förbjudet att
uppföra, väsentligen ändra eller förbereda för ny
byggnad. Det är också förbjudet att uppföra
anläggningar eller utföra åtgärder som hindrar
eller avhåller allmänhetens tillträde eller som
väsentligt förändrar livsvillkoren för växt- och
djurlivet.
Eken vid Lextorpskyrkan är naturminne.
Foto: Jörgen Olsson.
Landskapsbildsskydd
Skyddade arter
Landskapsbildsskydd är en äldre skyddsform
och ett begrepp som inte finns i miljöbalken.
Det ersätts successivt med andra skyddsformer.
Fram tills dess gäller bestämmelserna i
landskapsbildskyddsområdena.
Flera hundra växter och djur är skyddade i
Sverige genom att de är fridlysta eller fredade.
Fridlysning innebär att det är förbjudet att
plocka, fånga, döda, eller på annat sätt samla in
eller skada vissa växter och djur. Om det finns
risk för att en växt- eller djurart utsätts för
plundring eller riskerar att utrotas, kan arten
fridlysas. Fridlysningen påverkar dock inte jordeller skogsbruk utöver det att största möjliga
hänsyn ska tas till känsliga arter.
Det finns särskilda föreskrifter för varje område
med landskapsbildsskydd. Skyddet reglerar
bebyggelse, vägar och andra anläggningar som
kan ha en negativ effekt på landskapsbilden. Det
reglerar inte skogsbruk och jordbruk. I
Trollhättans kommun finns landskapsbildsskydd
kring Hullsjön.
Både arter som är starkt hotade, och därför
mycket känsliga för insamling, och arter som
inte är så sällsynta, men populära att plocka
eller fånga, kan vara i behov av skydd genom
fridlysning. I vissa fall fridlyses en art för att
Sverige har förbundit sig att göra det i
internationella överenskommelser eller i EUdirektiv. En art kan vara fridlyst i hela landet, ett
län, eller i delar av ett län. Ungefär 300 arter är
fridlysta i hela landet.
Biotopskydd
Det särskilda biotopskyddet används för att
bevara mindre enskilda livsmiljöer för hotade
arter eller annars skyddsvärda naturtyper. De
liknar naturreservat, men är oftast mindre (ofta
under fem hektar). I Trollhättans kommun finns
åtta områden som är skyddade som
biotopskydd.
21
Förutom de arter som är fridlysta med stöd av
miljöbalken är alla vilda fåglar och däggdjur
fredade enligt jaktlagen, med undantag för en
del möjligheter till skyddsjakt och för att det
under vissa tider på året är jakttid för en del
arter. Enligt förordningen om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen är till exempel mal
och flodpärlmussla också fredade.
Ekologiskt särskilt känsliga områden
Vissa naturmiljöer är mer känsliga ur ekologisk
synpunkt än andra. Sådana områden ska enligt
miljöbalken så långt som möjligt skyddas mot
åtgärder som kan skada naturmiljön. Ekologiskt
särskilt känsliga områden kan vara av tre typer:
1.
Områden av riksintresse
Områden av riksintresse för naturvård ska
representera huvuddragen i svensk natur, belysa
landskapets utveckling och visa mångfalden i
naturen ur ett nationellt perspektiv. Miljöbalken
kräver att områden av riksintresse för naturvård,
kulturmiljövård och friluftsliv ska skyddas mot
åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller
kulturmiljön.
2.
3.
Områden med instabila
produktionsförhållanden och ogynsamma
återväxtförhållanden.
Områden som inrymmer växt- och djurarter
som är utrotningshotade.
Områden i övrigt som är särskilt ömtåliga
och som samtidigt inrymmer särskilda
ekologiska värden.
Områden som anges enligt den första punkten
saknas det kunskap om i Trollhättans kommun.
Områden som avses i punkt 2 och 3 redovisas i
naturvårdsplanen. De områden som i naturvårdsplanen har högsta eller höga naturvärden
(naturvärdesklass 1 och 2) bedöms också som
ekologiskt särskilt känsliga enligt miljöbalken.
Naturvårdsverket pekar ut områden som är av
riksintresse för naturvård eller friluftsliv i
samarbete med länsstyrelserna och
kommunerna. Om ett riksintresse står i konflikt
med ett annat allmänt intresse ska generellt
riksintresset ges företräde eftersom det väger
tyngre än allmänna lokala intressen. Kommunen
ska i sin fysiska planering visa på vilket sätt
riksintressena kan tillgodoses. Det är länsstyrelsen som bevakar att dessa riksintressen
inte påtagligt skadas vid ny planläggning.
Skyddet för ekologiskt särskilt känsliga
områden ska i första hand tillgodoses vid
tillståndsgivning och fysisk planering. Att ett
område bedömts som ekologiskt särskilt
känsligt innebär inte restriktioner för pågående
markanvändning. Vid fortsatt markanvändning
av hittillsvarande slag har bestämmelsen endast
en rådgivande funktion.
I Trollhättans kommun finns det fyra områden
som är utpekade som riksintressen för naturvård.
Naturvårdsavtal
Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal mellan
staten/kommunen och markägaren i syfte att
bevara och utveckla ett områdes naturvärden.
Avtalen har främst använts av Skogsstyrelsen på
skogsmark. Dessa löper vanligen på 50 år och
täcker en del av inkomstbortfallet från skogsbruket. Det finns sammanlagt elva områden med
naturvårdsavtal i kommunen. Det rör sig om
relativt stora områden och den sammanlagda
arealen är cirka 119 hektar.
Riksintressen för naturvård
i Trollhättans kommun
•
•
•
•
Göta och Norde älvs dalgångar
Halle- och Hunneberg
Tunhemsslätten med Hullsjön
Kalltorp
22
Naturvärdesinventering och landskapsekologisk analys
Förlusten av arter och deras livsmiljöer är idag
ett vår tids största miljöproblem. Därför är det
oerhört viktigt att veta var det finns värdefulla
naturområden, så att hänsyn kan tas till dessa
vid till exempel samhällsplanering. Det är även
en förutsättning för att kunna planera och
prioritera olika naturvårdsinsatser.
Naturvärdesinventering
Syftet med naturvärdesinventering är att
identifiera och avgränsa geografiska områden
som är av positiv betydelse för biologisk
mångfald. Områdena ska även dokumenteras
och naturvärdesbedömas. Med biologisk
mångfald avses mångfald inom arter, mellan
arter och mellan ekosystem. Ett område som i
sitt nuvarande tillstånd bidrar till biologisk
mångfald har naturvärde, medan ett område som
inte bidrar har lågt naturvärde.
För att uppdatera den gamla naturvårdsplanens
objektsdel och samla nytillkommen kunskap om
värdefulla naturområden har Trollhättans Stad
låtit utföra en naturvärdesinventering av dessa
områden. Vi har således inte gjort någon
inventering av hela kommunens yta. Naturvärdesinventeringen har följt svensk standard
för naturvärdesinventering avseende biologisk
mångfald (SS 199000:2014) och tillhörande
teknisk rapport (SIS-TR 19901:2014).
Naturvärdesinventering omfattar naturvärde
endast av betydelse för biologisk mångfald. Det
vill säga den omfattar inte andra aspekter som
skönhet, upplevelse, geologi eller olika
ekosystemtjänster som till exempel vattenrening, fotosyntes eller erosionsskydd. En
naturvärdesinventering beskriver dessutom det
nuvarande naturvärdet, inte hur ett områdes
natur kan komma att utvecklas i framtiden.
Dessutom har vi låtit utföra en landskapsekologisk analys. Analysen har syftat till att ge
oss en möjlighet att kunna bedöma och
prioritera olika områdens betydelse för det
sammantagna naturvärdet på landskapsnivå i
kommunen.
Alkärr med död ved är ofta artrika. Foto: Jörgen Olsson.
23
och artvärden som finns. Bedömningen ska
resultera i antingen lågt naturvärde eller en
naturvärdesklass i en fyrgradig skala, där 1 är
högsta naturvärdet. Vanligtvis används
naturvärdesklass 1, 2 och 3. Naturvärdesklass 4
används som tillägg i olika sammanhang, till
exempel för mindre geografiska områden som
detaljplaner.
Sammanfattad beskrivning av metod
När man genomför en naturvärdesinventering så
avgränsar man områden som har naturvärde till
så kallade naturvärdesobjekt. Ett naturvärdesobjekt ska avgränsas så att det utgörs av en
dominerande naturtyp och vara så enhetligt att
det kan tilldelas en naturvärdesklass.
Naturvärdesobjektets betydelse för biologisk
mångfald bedöms utifrån vilka biotopvärden
Naturvärdesklass
Naturvärde
Innebörd för biologisk mångfald
1
Högsta naturvärde
Störst positiv betydelse
2
Högt naturvärde
Stor positiv betydelse
3
Påtagligt naturvärde
Påtaglig positiv betydelse
4
Visst naturvärde
Viss positiv betydelse
Schematisk bild över ett inventeringsområde med markerade naturvärdesobjekt och landskapsobjekt.
24
Områden med naturvärden
Resultatet av naturvärdesinventeringen är att vi
idag känner till 182 områden med naturvärden i
Trollhättans kommun. De utgör ungefär 9 % av
kommunens totala yta. Av dessa är 41 % sjöar
och vattendrag, 28 % skog, 23 % myr, 6 %
ängs- och betesmark och 2 % övrigt.
9% av kommunens yta
Ängs- och
betesmark
6%
Övrigt
2%
Sjöar och
vattendrag
41%
Myr
23%
Skog
28%
Ungefär 9% av kommunens yta finns redovisad i
naturvårdsplanen. Av dessa är 41 % sjöar och vattendrag, 28 % skog, 23 % myr, 6 % ängs- och betesmark
och 2 % övrigt.
”Valryggen” i naturreservatet Slättbergen. Området är
ett exempel på vad som ingår i de två procenten som
kategoriserats som övrigt i diagrammet intill.
Foto: Jeanette Wadman.
25
Fyra områden har högsta naturvärde,
naturvärdesklass 1:
•
•
•
•
Naturvärdesklass 1
6%
Kalltorps ekhage
Hullsjön
Häggsjöryr
Hunnebergs branter.
Naturvärdesklass 3
56%
De utgör sex procent av arealen områden med
naturvärden.
Det är 60 områden som bedöms ha högt naturvärde, naturvärdesklass 2. Här finns till exempel
en del stadsnära miljöer som Ryrbäcken,
Älvrummet, Björndalsravinen och slättberget
vid Lundens Gamla skola i Sandhem. I nordvästra delen av kommunen har Öresjö och de
större myrområdena fått naturvärdesklass 2.
Andra exempel är Åkerström, Ålstadnäset,
skogsområden utmed Slumpån och betesmarker
Naturvärdesklass 2
38%
Fördelningen av områdenas naturvärdesklasser sett till
arealen.
vid Assarebo och Flundervalla. En kortare
beskrivning av alla områden finns i kapitlet
Beskrivning av värdefulla naturområden.
Översiktskartan med områdena finns även
bifogad i ett större format.
Översiktskarta över områden med naturvärden i Trollhättans kommun och deras naturvärdesklasser.
26
landskap och tilldelades ett värde i en fyrgradig
skala. Metoden och analysen presenteras i sin
helhet i rapporten Landskapsekologis analys av
Trollhättans kommun. Här redovisar vi kortfattat några av analysens resultat. Bifogat finns
även en större karta med de olika landskapen
med högsta eller högt landskapsvärde.
Landskapsekologisk analys
För att öka kunskapen om hur det samlade
naturvärdet ser ut på landskapsnivå har vi låtit
utföra en landskapsekologisk analys. Analysen
har utgått från kända naturvärden och visar var
förutsättningarna är störst att bevara och
utveckla dessa naturvärden. Modellen är dock
generell, så önskar man arbeta med mer
artinriktade insatser behöver man förändra
analysen utifrån just de arternas egenskaper.
Landskap med höga värden
För barr- och blandskogar bedömdes sex
landskap ha högsta eller högt landskapsvärde.
Två landskap bedömdes ha högsta landskapsvärde. Båda dessa ligger i anslutning till
varandra i nordvästra delen av kommunen och
berör delvis Trollhättan.
I analysen studerades fyra olika naturtyper;
gräsmark, myr, löv- och blandskog samt barroch blandskog. Större områden som bedömdes
ha betydelse på landskapsnivå avgränsades till
Landskap för barr- och blandskogar, löv- och blandskogar, gräsmarker och myrar med högsta (mörkgrön linje) och högt
(ljusgrön linje) landskapsvärde.
27
För löv- och blandskogar bedömdes åtta
landskap ha högsta eller högt landskapsvärde.
Skogen vid Hunnebergs branter och landskapet
sydväst om och i sydvästra delarna av
Trollhättan bedömdes ha det högsta landskapsvärdet.
Analysen visar att det finns flera sammanfallande landskap för flera naturtyper, det vill
säga där landskap med höga värden för flera
naturtyper överlappar varandra. Att de är
sammanfallande betyder inte att de är de mest
betydelsefulla landskapen i kommunen, utan
endast att de hyser högt landskapsvärde för flera
naturtyper. I dessa landskap är det viktigt att alla
naturtyper med högsta eller högt landskapsvärde
beaktas.
För gräsmarker bedömdes sju landskap ha
högsta eller högt landskapsvärde. Landskapet
väster om Hullsjön och det söder om Sjuntorp i
Slumpåns och Lillåns ravinlandskap bedömdes
ha det högsta landskapsvärdet.
För myrar bedömdes fyra landskap ha högsta
eller högt landskapsvärde. De två med högsta
landskapsvärde finns nordväst om Trollhättan
och vid Kuleskog i östra delen av kommunen
Gräsmarkerna i Lillåns ravinlandskap är värdefulla ur ett landskapekologiskt perspektiv. Foto: Jörgen Olsson.
28
Trollhättans Stads riktlinjer
att exploatera ett område med naturvärden.
Beroende av vilken form av exploatering det är
så krävs det ofta en detaljplan, en anmälan eller
ett tillstånd enligt miljöbalken om det är en
större exploatering. I de fall när Trollhättans
Stad gör prövningen kan vi arbeta för att så
långt som möjligt bevara de naturvärden vi har.
Något som vi redan gör idag när vi yttrar oss
eller fattar beslut. För att synliggöra vårt
förhållningssätt försöker vi i följande tabeller
presentera hur vi tänker i de fall när ett område i
naturvårdsplanen berörs. Den första tabellen
gäller vanligtvis, medan förhållningssättet i den
andra tabellen används när det handlar om
mindre exploateringar på enskilda fastigheter.
Naturvårdsplanen är ett viktigt underlag vid
fysisk planering, men också ett verktyg för att
kunna planera och prioritera naturvårdsåtgärder.
Utgångspunkten för att bevara och utveckla de
naturvärden som finns i kommunen är att de
områden vi känner till idag ska finnas kvar och
värdena allra helst öka. För att lyckas med det
behöver vi och andra arbeta aktivt med
naturvårdsåtgärder. Hur Trollhättans Stad kan
göra det beskrivs i naturvårdsplanens
aktivitetsdel.
För områden i
naturvårdsplanen
Ibland krockar olika samhällsintressen med
varandra. Det kan till exempel finnas ett intresse
Naturområde
med naturvärdesklass
1
För att exploatering ska
godkännas krävs
Krav på
beslutsunderlag
Krav på skyddsåtgärder
och kompensation
Starkt samhällsintresse (nationellt
eller regionalt) och får inte påverka:
- naturobjektets värdekärna
- viktiga biotopkvaliteter
- rödlistad art med livskraftig
förekomst.
Fördjupad NVI av hela
naturvärdesobjektet eller
funktionellt avgränsad
del. Kräver en MKB.
Omfattande
skyddsåtgärder och
kompensation av
förlorade naturvärden i
berört naturvärdesobjekt
eller i likartade miljöer.
Fördjupad NVI av hela
naturvärdesobjektet eller
funktionellt avgränsad
del. Kan kräva en MKB i
vissa fall.
Skyddsåtgärder och
kompensation av
förlorade naturvärden i
berört naturvärdesobjekt
eller i likartade miljöer.
Fördjupad NVI av hela
naturvärdesobjektet eller
funktionellt avgränsad
del. Vid exploatering av
mindre arealer (<0.5 ha)
kan utlåtande av
kommunekolog räcka.
Skyddsåtgärder och om
förutsättningar finns
kompensation av
förlorade naturvärden i
berört naturvärdesobjekt.
Rimliga alternativa lösningar saknas.
2
Väsentligt samhällsintresse och bör
inte påverka:
- naturobjektets värdekärna
- viktiga biotopkvaliteter
- rödlistad art med livskraftig
förekomst.
Rimliga alternativa lösningar saknas.
3
Allmänt samhällsintresse eller starkt
enskilt intresse. Exploateringen bör
inte innebära att:
- naturobjektets värdeklass upphör
- rödlistad art med livskraftig
förekomst riskerar att försvinna.
Rimliga alternativa lösningar saknas.
Trollhättans Stads riktlinjer i planering och prövningar där Staden medverkar eller fattar beslut.
29
Naturområde
med naturvärdesklass
För att exploatering ska
godkännas krävs
Krav på
beslutsunderlag
Krav på skyddsåtgärder
och kompensation
1
Exploateringen är en absolut
förutsättning för att området
långsiktigt ska kunna skötas så att
naturvärdena består och förbättras.
Fördjupad NVI av hela
naturvärdesobjektet eller
funktionellt avgränsad
del.
Omfattande
skyddsåtgärder.
2
Exploateringen underlättar att
området sköts på ett sådant sätt att
naturvärdena består och förbättras.
Skyddsåtgärder.
3
Exploateringen bör inte innebära att:
- naturobjektets värdeklass upphör
- rödlistad art med livskraftig
förekomst riskerar att försvinna
Skyddsåtgärder.
Rimliga alternativa lösningar saknas.
Trollhättans Stads riktlinjer när det gäller mindre exploateringar på enskilda fastigheter.
Ordförklaringar och exempel på vad som avses i detta sammanhang
Allmänt
samhällsintresse
Något som är av betydelse för lokal samhällsutveckling och allmän trivsel, fysiska
åtgärder till stöd för ett flertal företag eller till enstaka företag av större lokal betydelse,
förbättrad tillgänglighet till offentliga platser.
Funktionellt
avgränsad del
En del av ett område som innehåller ett flertal biotoper och där förutsättning för
spridning av mer svårspridda arter mellan likartade biotoper bedöms som goda.
Fördjupad NVI
Naturvärdesinventering (NVI) på fältnivå med detaljeringsgrad medel eller för mindre
objekt (< 2.0 ha) detaljeringsgrad detalj. Tillägg med redovisning av områden med
naturvärdesklass 4, värdeelement och utlåtande om förutsättningar för rödlistade arter.
Vid behov också tilläggen redovisning av artförekomst och fördjupad artinventering.
Kompensation
Åtgärder som på annan plats återskapar viktiga biotopkvaliteter eller värdeelement som
försvinner vid exploatering. Kan göras genom nyanläggning eller som skötsel av
områden där naturvärdet är beroende av skötsel och som annars riskerar att försvinna.
Livskraftig förekomst
En population som inom ett angivet område har en tillräcklig reproduktion,
populationsstorlek och genetisk variation för att inte dö ut av slumpmässiga händelser. I
de fall reproduktion och genetisk variation inte kan bedömas kan individantal och täthet
istället användas för att bedöma livskraft.
MKB
Miljökonsekvensbeskrivning.
Naturobjektets
värdekärna
Den biotopmiljö och den/de art/arter som är det främsta motivet till att området har
tilldelats högsta (naturvärdesklass 1) eller högt (naturvärdesklass 2) naturvärde.
NVI
Naturvärdesinventering.
Rödlistad art
Art upptagen i Artdatabankens sammanställning över arter som riskerar att dö ut från
Sverige. Indelas i kategorierna nationellt utdöd (RE), akut hotad (CR), starkt hotad (EN),
sårbar (VU), nära hotad (NT) eller kunskapsbrist (DD). De rödlistade arter som
kategoriseras som CR, EN eller VU benämns hotade.
Skyddsåtgärder
Fysiska åtgärder i form av konstruktioner eller anpassning av byggnader/anläggningar
som innebär att skadan på viktiga biotopkvaliteter, värdeelement eller livsmiljön för
rödlistade arter undviks eller begränsas.
Starkt enskilt intresse
Nödvändiga åtgärder till stöd för fortsatt utveckling av ett företag eller åtgärder till nytta
för stort antal enskilda individer (>50 pers).
Starkt
samhällsintresse
Något som är av betydelse för nationell eller regional samhällsutveckling, utbyggnad av
viktig infrastruktur som vägar, elnät, annan kommunikation, storskaligare
energiproduktion, åtgärder till skydd mot olyckor.
30
Viktiga
biotopkvaliteter
Egenskap eller företeelse som formar en biotop eller en livsmiljö, är av olika typ, några
exempel:
- Naturlighet, det vill säga frånvaro av negativ mänsklig påverkan som avverkning,
dränering, gödsling.
- Processer och störningsregimer är avgörande för att forma livsmiljöer för många
arter. Kan vara naturliga som översvämning, isskjutning, ras och brand eller
skapade av människan tex slåtter.
- Strukturer. Beskaffenheten hos en biotop. Exempel på struktur i en skog kan vara
åldersfördelningen av träd och trädskiktets luckighet. Av positiv betydelse är till
exempel olikåldrighet och flerskiktning.
- Element är urskiljbara delar av en biotop och utgör biotopens byggsten, till exempel
träd och block i en skog. Värdeelement, det vill säga element som kan vara av
betydelse för biologisk mångfald, till exempel död ved, gamla träd, blottad jord,
lodytor, stenrösen, forsar.
- Kontinuitet innebär att vissa processer, strukturer eller element funnits under en lång
tid. Det ökar sannolikheten att vissa arter som är anpassade till eller kan leva i den
aktuella biotopen kunnat etablera sig just där.
Väsentligt
samhällsintresse
Något av betydelse för regional eller lokal samhällsutveckling, tätortsutveckling enligt
översiktsplan (ÖP), fysiska åtgärder till stöd för en betydande utveckling av näringslivet
generellt eller till enstaka företag av större regional betydelse, produktion av
förnyelsebar energi, allmänna säkerhetsåtgärder till skydd för person och sak.
För landskap med höga
värden
När exploatering är aktuell i landskap med
högsta eller högt landskapsvärde ska ett ökat
fokus läggas på att bedöma hur exploateringen
påverkar landskapets aktuella naturtyp. Frågor
som till exempel behöver belysas är: påverkan
på naturtypens areal, spridningskorridorer och
landskapets värdekärnor. Målsättningen bör
vara att undvika att minska eller försämra
aktuell naturtyp. Detta är särskilt viktigt i
landskap med det högsta värdet.
I takt med ökad kunskap och erfarenhet kommer
arbetet med landskapsekologiska analyser att
vidareutvecklas under de kommande fem åren.
31
Beskrivning av värdefulla naturområden
Särskilt noterade arter: Flodkräfta. Ål och
storlom (29). Drillsnäppa (5).
Referenser: 5, 10, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
I detta kapitel beskrivs de områden som vi idag
känner till har naturvärden. Det finns säkert
andra områden som vi inte känner till idag och
som kommer att finnas med i naturvårdsplanen
när vi hittar dem. Tanken är att den digitala
kartan och beskrivningarna av områdena ska
vara en levande kunskapsbank som uppdateras
allt eftersom. En annan sak att tänka på är att
beskrivningarna oftast omfattar större områden,
inte till exempel småvatten, skyddsvärda träd
eller punktobjekt med rödlistade arter. Dessa har
också betydelse för biologisk mångfald och
behöver uppmärksammas i olika sammanhang.
2. Lövskogsdungar vid Gräsviken
Objektet består av två delområden med
lövskogsdominerade miljöer i anslutning till
Öresjö. Det norra delområdet utgörs av en halvö
som bitvis är tätt bevuxen med asp, gran, ek och
klibbal. Påverkan från bäver har bidragit till
riklig förekomst av död lövved, vilket gynnar
vedsvampar som rävticka. Några av ekarna är
spärrgreniga och hårt trängda av uppväxande
gran. Det södra delområdet är en relativt gles
ekskog som domineras av medelålders träd.
Flera av träden har delvis spärrgreniga kronor
vilket indikerar att området tidigare har betats.
Några äldre ekar finns i den östra delen av
objektet.
Områdena har inventerats och fått en
naturvärdesklass enligt svensk standard för
naturvärdesinventering avseende biologisk
mångfald (SS 199000:2014). Texten ger en
översiktlig beskrivning av områdena. För
närmare beskrivning av metoden se kapitlet om
naturvärdesinventering och landskapsekologisk
analys. Den bifogade översiktskartan visar var
områdena ligger någonstans i kommunen.
Särskilt noterade arter: Blåmossa,
guldlocksmossa, granbarkgnagare,
långfliksmossa och tandrot. Rävticka och
blåmossa. Slåttergubbe (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
1. Öresjö
Öresjö är en flikig sjö som omges till stor del av
barrskog, men det finns även delar med lövskog.
Stränderna är delvis exponerade med klippor,
sten och grus. I skyddade vikar finns det mer
sediment och vassen breder ut sig. Sjön ingår i
Bäveåns vattensystem och har ett största djup på
31 meter. Vattenkvaliteten är god. Några tecken
på problem med försurning eller övergödning
finns inte. Förvisso tyder förekomsten av vass
och en del andra arter på att vissa vikar är
påverkade av näringsämnen. Vegetationen i
övrigt är sparsam och består av arter som säv,
notblomster och sjöfräken. Undersökningar av
sjöns bottenfauna tyder på stabila miljöförhållanden och att det finns mycket höga
värden knutna till den artrika bottenfaunan.
Även fisksamhället uppvisar en rad arter som
abborre, gädda, sutare, nors, siklöja, braxen,
mört, sarv och gers. Sjön har även ett stabilt
bestånd av den rödlistade flodkräftan.
3. Ädellövskog vid Hasselbacken
Äldre ädelträd i anslutning till gården
Hasselbacken. Beståndet är tvåskiktat där träd
av ask, alm, ek och trivialt löv dominerar.
Buskskiktet är ädellövsly med hassel och fläder.
Naturvärden finns i grova träd, högstubbe,
barrlåga och döende träd. Längre från gården
finns ädellövskog på småkuperat
bergimpediment där klen-medelgrov ek
dominerar.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
32
4. Lövskog och strand vid Hasselbacken
6. Villemossen och Liftingemossen
Objektet utgörs av ett skogsområde som är
präglat av det strandnära läget vid Öresjö. Berg i
dagen förekommer och nära sjön ökar inslaget
av block. I anslutning till strandmiljön växer
flera spärrgreniga ekar och äldre tallar, i övrigt
dominerar medelålders skog med undantag för
enstaka gamla granar. Den västra delen av
objektet domineras av ekskog, bitvis med stort
inslag av yngre lind. Floran utgörs av lundarter
som tandrot, lundslok, liljekonvalj, vildkaprifol,
ekbräken och stenbär. Den östra delen av
objektet består av blandskog med stor andel
gran. Död ved förekommer allmänt i olika
nedbrytningsstadier.
Ett vidlyftigt myrkomplex av en högmosse samt
svagt välvda mossar och topogena kärr med en
tjärn i sydvästra delen. Tydlig påverkan finns i
form av en korsande asfalterad väg.
Myrkomplexet hyser stor variation med dråg,
laggar, mjukmattor, fastbottnar och lösbottnar.
Vegetationen består av tuvull, ängsull, myrlilja,
klockljung, odon, hjortron och vitmossor. Större
delen av myren är helt trädfri, men i kanterna
finns tallbevuxen myr. Norra delen av objektet
består av varierad barrblandskog, där gamla träd
och död ved är allmänt förekommande.
Trädskiktet är dock påverkat av pågående
skogbruk.
Särskilt noterade arter: Blåmossa,
guldlocksmossa, granbarkgnagare,
långfliksmossa och tandrot. Grynig filtlav,
bårdlav, korallblylav och tvåblad (29).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Granbarkgnagare, trana,
blåmossa och långfliksmossa. Bäckmurkling
och kejsarskivling (29). Knärot, blåtryffel och
brödtaggsvamp (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
5. Löv- och barrskog vid Munkebo
7. Härsmossen
Vid Munkebo finns varierande skogsmiljöer på
båda sidor om landsvägen. Olikåldrig granskog
med stort inslag av tall, ek, björk och asp
dominerar området. Skogen är påverkad av
pågående plockhuggning, men död ved finns
ändå allmänt. Gamla granar och tallar
förekommer spritt i området. Närmast
bebyggelsen vid Munkebo övergår barrskogen
till ädellövskog med ek, ask, lind, alm och lönn.
Branter med senvuxen ek och lind finns både
söder och norr om landsvägen. I anslutning till
branterna finns även utvecklade bestånd med
hassel, som hyser vedsvampar som kuddticka
och västlig rostticka. Söder om vägen finns ett
område som troligen tidigare brukats som äng.
Här växer alm, ask och lönn. Floran i
ädellövskogarna är rik med arter som blåsippa,
blekbalsamin, nejlikrot, långsvingel och
nattviol.
Ett stort myrkomplex av svagt välvda mossar
och topogena kärr med en tjärn i södra delen.
Myrkomplexet hyser stor variation med dråg,
laggar, mjukmattor, fastbottnar och lösbottnar.
Större delen av myren är helt trädfri, men i
söder och öster finns även omfattande areal med
tallbevuxen myr. Trädskiktet är delvis påverkat
av skogbruk, trots detta är flera av tallarna runt
150 år. På enstaka gamla tallar förekommer
gnagspår av grönhjon. Våtmarken är delvis
påverkad av dikning samt av en kraftledning
som löper igenom objektet i nord-sydlig
riktning. Karaktärsarter utgörs av vitag,
rundsileshår, storsileshår, tuvull, tuvsäv,
klockljung, kråkbär, ljung, tranbär och
vitmossor.
Särskilt noterade arter: Grönhjon, tjäder, trana,
ljungpipare och orre.
Referenser: 15, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Blåmossa,
guldlocksmossa, långfliksmossa,
dofttaggsvamp, skärmstarr, blåsippa, nattviol,
granbarkgnagare och tjäder. Skogssvingel (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
8. Fågelmossen
Fågelmossen är en koncentriskt välvd mosse
som är glest bevuxen av småtallar. Här finns
utvecklade bågformiga strängstrukturer och
33
med karaktärsarter som vågig sidenmossa,
västlig hakmossa, husmossa, harsyra, vitsippa,
skogsstjärna, och ovanligare arter som tallört,
långfliksmossa och gammelgranslav. Här finns
även ett mindre område med ljungdominerad
tallskog. Söder om dalgången är skogen
naturskogsartad med allmänna förekomster av
död ved, både liggande och stående samt
enstaka gamla granar. Området är rikt på
gammelgranslav och hyser en rik fauna av
vedlevande skalbaggar. Här har även den
sällsynta kungsspindlingen tidigare påträffats.
Fältskiktet domineras av blåbär, lingon,
skogskovall, väggmossa, majbräken och
ekbräken är allmänt förekommande. Området
har höga friluftsvärden och är ett populärt
motions- och strövområde. Ett elljusspår löper
igenom området.
lagg. Utloppet ligger öster om själva mossen
och består av ett gammalt grunt dike.
Karaktärsarter utgörs av vitag, rundsileshår,
tuvull, klockljung, kråkbär, ljung, tranbär och
vitmossor. Mossen omges delvis av gammal
barrblandskog som hyser rikligt med död ved
och gamla granar. Den rödlistade ulltickan
förekommer på död gran.
Särskilt noterade arter: Ullticka och blåmossa.
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
9. Betesmark öster om Jonstorp
Igenväxande hagmark med bristfällig hävd, som
fortfarande hyser en del naturvårdsarter.
Betesmarken är kuperad, och består varierande
av trädbevuxen hällmark och lägre liggande
öppen gräsmark. Kulturlämningar i form av
stenrösen och stenmurar förekommer inom
objektet. På höjderna växer blåbär, kruståtel och
tall. I branterna finns ekar, varav några enstaka
individer är grova och har håligheter. Vissa
partier är näringspåverkade vilket bidragit till att
ett fåtal storvuxna arter är dominanta; veketåg,
knapptåg och videört på blötare ytor, och
örnbräken i de torrare miljöerna. Området hyser
dock fläckvis en rik hagmarksflora med stagg,
ängsvädd, prästkrage, nattviol, höskallra,
jungfrulin, vårbrodd och fläcknycklar. Andra
karaktäristiska arter i området är kamäxing,
klasefibbla, gökärt, rödven, nysört, fyrkantig
johannesört, liten blåklocka, svartkämpar och
kärringtand. Ett betydande antal rödlistade
storsvampar har påträffats i området. Objektet är
i starkt behov av återupptagen hävd för att
naturvärdena ska bevaras.
Särskilt noterade arter: Bronshjon,
långfliksmossa, vågig sidenmossa, blåmossa,
trådticka och grovfjädermossa. Ormbär,
kärrfibbla och strutbräcken (29).
Kungsspindling, porslinsblå spindling och gul
taggsvamp (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
11. Bäckravin vid Björndalen
Den naturliga bäck som rinner genom
Björndalen omges på sin väg åt öster av en
markerad ravin. Även tillrinnande biflöden med
raviner ingår i objektet. Ravinerna är bevuxna
av en lövträdsdominerad skog med trädslag som
klibbal, sälg, björk, hägg, skogsalm, gran och
ek. Död ved och gamla träd förekommer
allmänt. I objektets östra del finns flera grova
och spärrgreniga ekar. Vegetationen i ravinerna
är frodig och präglas av hög fuktighet, här finns
flera mindre vanliga arter som strutbräken,
kärrfibbla, kambräken, missne, skärmstarr och
bäckbräsma.
Särskilt noterade arter: Sexfläckig
bastardsvärmare och krusig ulota.
Lädervaxskivling, trådvaxskivling,
ögonnopping, backnopping och ljusskivig
lerskivling (5).
Referenser: 5, 29, 34.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Strutbräken, kärrfibbla,
kambräken, missne, skärmstarr och bäckbräsma.
Referenser: Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
10. Björndalsravinen
Objektet består av barrskogar i branterna av en
sprickdal som löper i västlig-nordöstlig riktning.
Bergsbranten norr om dalgången är en granskog
34
14. Betesmark och lövskog vid
Svenäcker
12. Blandskog vid Källstorp
Barrskog med som genomkorsas av flera
motionsslingor och stigar. Gran är det
dominerande trädslaget, men det finns även
rikligt inslag av tall, ek, asp och rönn. Död ved
och gamla träd förekommer allmänt, ofta i
anslutning till sluttande partier där berg går i
dagen. I västra delen av objektet ingår en
mindre myr. Bottenskiktet är ofta rikt utvecklat
med arter som västlig hakmossa, vågig
sidenmossa, stor kvastmossa, kammossa,
husmossa, blåmossa samt på död liggande ved
långfliksmossa.
Vid Svenäcker finns en halvöppen betesmark
som är belägen på ostsluttningen av en dalgång.
I den norra delen av objektet ingår även en
lövsumpskog som omger den bäck som rinner i
dalgångens botten. Betesmarken är kuperad och
på de högsta delarna går berget i dagen. Det är
även här trädskiktet är som tätast. Gamla och
spärrgreniga ekar finns över hela objektet och
karaktäriserar betesmarken. I träd och buskskikt
påträffas även tall, klibbal, björk, en och hassel.
Floran domineras av hävdgynnade arter som
stagg, ängsvädd, hirsstarr, liten blåklocka,
knägräs, blåsuga, gökärt och käringtand.
Särskilt noterade arter: Granbarkgnagare.
Svartvit taggsvamp (5).
Referenser: 5, 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Guldlocksmossa,
rostfläck och rävticka. Hasselsnok (29).
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
13. Betesmark och lövskog vid
Kvarnkasen
15. Torsredsravinen
Objektet är beläget i ett småskaligt och varierat
odlingslandskap som ligger i en mjuk dalgång.
Den sydvästra delen av området utgörs av
restaurerad betesmark, med grova spärrgreniga
ekar samt förekomst asp, klibbal, björk, tall,
sälg, hassel och en. Fältskiktet är inte helt
återhämtat efter restaureringen, men
hävdgynnad flora finns i form av arter som
stagg, gökärt, blodrot, vårbrodd och ängsvädd.
Gamla, grova och spärrgreniga ekar i den
sydöstra delen av objektet tyder på att även
detta område har använts som betesmark. En del
av ekarna har huggits fram.
Objektet utgörs av en bäckravin som löper i
nord-sydlig riktning genom tättbebyggda
områden i Torsred. Ravinen är till stora delar
bevuxen av al, sälg, gran, ek, björk, asp, ask,
rönn och videbuskage. I blöta partier och på
platser påverkade av huggning förekommer
öppna ytor som är bevuxna med älgört, hallon,
hundäxing, topplösa och skogsfräken. Norr om
Torsredsvägen finns en relativt opåverkad
alsumpskog, som hyser arter som skärmstarr
och bäckbräsma. Döda och gamla alar
förekommer spritt över hela objektet. I
sluttningarna förekommer fläckvis mer
lundartade miljöer med exempelvis enstaka
gamla och spärrgreniga ekar.
Den norra och östra delen av objektet präglas av
närheten till den bäck som rinner i dalgångens
botten. Bäver har stor påverkan på området, dels
i form av dämningarna som höjer vattennivån
samt dels igenom den rikliga mängd död lövved
som de har skapat. På liggande asp påträffades
den rödlistade arten kandelabersvamp.
I objektets nordöstra del ingår en gräsmark som
regelbundet klipps. Gräsmarken är påverkad av
gödsling och insådd, men här finns fragment av
hävdgynnad flora med arter som ängsvädd,
knippfryle, gökärt och ängsskallra. Öster om
gräsmarken ingår ett högre parti som är bevuxet
med flera tallar som överstiger 150 år samt
lövskog med inslag av ek och lind. Hela
objektet genomkorsas av flera gångstigar och
används frekvent av närboende.
Särskilt noterade arter: Sotlav, guldlocksmossa,
rostfläck och kandelabersvamp. Bäckbräsma
(29).
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
35
knotterlav, strandbräsma, utter, berguv,
kungsfiskare och mindre hackspett (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Granbarkgnagare,
skärmstarr, bäckbräsma och murgröna.
Flattoppad klubbsvamp (29).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
17. Betesmark och lövskog vid Skälsbo
16. Älvrummets naturreservat och
Gamle Dal
På västra sidan av Göta älv, runt Skälsbo gård,
öppnar barrskogen upp sig och övergår till ett
varierat odlingslandskap. I de gårdsnära
miljöerna finns rikligt med ädellövträd som alm,
lönn, ask och bok. Flera av träden är gamla och
bär spår av tidigare hamling. Söder om gården
finns brukade åkrar med inslag av åkerholmar.
Närmare älven är marken glest bevuxen av
lövträd och brukas som betesmark. Södra delen
av objektet är mer slutet och domineras av gran
och tall. I sluttningen ner mot älven förekommer
bitvis rikligt med död ved och gamla granar.
Objektet utgörs av de barrskogsklädda och
branta dalsidorna kring Göta älvs övre del, och
innefattar båda sidor av älven från
Trollhättefallen och ner till slussområdet.
Området har genom historien utsatts för olika
ingrepp, men fortfarande finns här höga
naturvärden, vilket exempelvis visas genom
flera fynd av ovanliga arter.
Relativt höga klippbranter förekommer, vilket
ger möjlighet till en fantastisk överblick av
landskapet. I dessa bergiga miljöer finns en
karaktäristisk flora med arter som kärleksört,
gul- och vit fetknopp, kantfetknopp,
svartbräken, gaffelbräken och tjärblomster. Tall
och gran är de dominerade trädslagen, men
inslaget av lövträd, framförallt ek, är rikligt.
Gamla träd och död ved är allmänt
förekommande, särskilt i de branta partierna. I
objektets västra del finns en bäckdal med ymnig
vegetation i form av älgört, blekbalsamin,
skogsfräken, bäckbräsma och majbräken. I
övrigt domineras barrskogarna av vanliga arter
som ljung, blåbär, lingon, fårsvingel och
kruståtel.
Särskilt noterade arter: Almlav,
guldlocksmossa, granbarkgnagare,
kantarellmussling och motaggsvamp. Lunglav
och granticka (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
18. Betesmark och skog vid Åkerström,
Brandsbo och Boskogen
Objektet är varierat och utgörs av både
betesmark, lövskog, barrskog och åker.
Objektets östra del består av en omväxlande
betesmark som varvar lövskogspartier med helt
öppna gräsmarksytor, som delvis tidigare
brukats som åkermark. I betesmarken finns flera
spärrgreniga och grova ekar. Naturvårdsinsatser
har bidragit till att mängden död ved är hög. Ner
mot Göta älv, som avgränsar objektet i öster,
finns raviner där boskapens tramp skapar
blottad jord. Kärlväxtfloran är bitvis mycket
artrik, exempelvis finns här sommarfibbla,
kattfot, prästkrage, nattviol, jungfrulin, gökärt,
darrgräs, ängsvädd, brudbröd, stagg och svinrot.
Betesmarken hyser vidare en sällsynt
svamprikedom, med flera rödlistade arter.
I objektet ingår även två värdefulla miljöer med
gamla ädellövträd. Vid slussområdet, i södra
delen av objektet, finns ett parkliknande område
som innehåller alléer med ask och alm samt
fristående gammelekar. Något längre åt norr,
vid Olidan, växer flera spärrgreniga ekar i
sluttningen ner mot älven.
Stora delar av objektet ingår i Älvrummets
naturreservat.
Särskilt noterade arter: Bäckbräsma,
granbarkgnagare, långfliksmossa, lönnlav,
guldlocksmossa och vitskivlav. Bergjohannesört
(29). Svartöra, blek vinterskivling, västlig
Väster om betesmarken sluter sig skogen, som
består av både grandominerade partier och
blandlövskog med ett stort antal trädslag.
Brandsbobäcken bildar en ravin genom skogen i
nord-sydlig riktning. Vattendraget har en
36
tallar i åldern 150-200 har påträffats. I södra
delen av objektet, nära älven, finns spärrgreniga
ekar som är invuxna i ung granskog. Floran
domineras av arter som lingon, blåbär,
husmossa, väggmossa och vågig kvastmossa. På
några partier blir vegetationen mer ymnig och
består av kranshakmossa, västlig hakmossa,
vågig sidenmossa och majbräken.
naturligt slingrande sträckning och innehåller
rikligt med block, sten, grus och död ved, vilket
bidrar till att här finns lekande öring och lax
(29).
I närheten av de två gårdarna Brandsbo och
Boskogen ingår några extensivt brukade
åkerytor, som är omgivna av lövträd. Nära
Brandsbo, i objektets nordligaste del, finns en
trädklädd betesmark med ek och ask, som dock
håller på att växa igen eftersom hävden är svag.
I objektets västra del finns en luckig
barrblandskog med stort inslag av ek. Miljön
präglas av berg i dagen och stora block vilket
bidragit till en relativt stor förekomst av
senvuxen tall, gran och ek.
Särskilt noterade arter: Granbarkgnagare,
långfliksmossa och motaggsvamp.
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
20. Ryrbäckens naturreservat och
Syltebäcken
Ryrbäckens dalgång utgörs av den skogsklädda
bäckravinen kring Ryrbäcken, som avgränsar
stadsbebyggelsen i sydvästra Trollhättan. Till
objektet hör även biflödet Syltebäcken samt
dess lövskogsbevuxna dalgång som bildar en
grön korridor genom södra Trollhättan.
Ryrbäcken meandrar naturligt och innehåller
död ved, block, sten och grus samt flera
strömsträckor. Vid Ryrbäckens mynning i Göta
älv är höjdskillnaderna stora och ravinen är här
som allra brantast.
Stora delar av objektet ingår Åkerströms
naturreservat.
Särskilt noterade arter: Sommarfibbla,
guldlocksmossa, granbarkgnagare,
långfliksmossa, nattviol och västlig hakmossa.
Gråblå skinnlav, stor knopplav, desmeknopp,
vätteros, mindre flugsnappare och rosenfink
(29). Lunglav, västlig njurlav, sexfläckig
bastardsvärmare, kungsfiskare, bivråk,
drillsnäppa, sånglärka, gräshoppsångare, mindre
hackspett, kornknarr, oxtungsvamp, korallticka,
klumpticka, gul strävsopp, dystersopp,
bronssopp, gulbrämad flugsvamp, gyllensopp,
kalkmjölnavling, knottrig rottryffel, knubbig
hårjordtunga, lundvaxskivling, lädervaxskivling,
mjölmusseron, rotsopp, skönkremla,
sommarsopp, stornopping, stäppröksvamp,
trådvaxskivling och violett fingersvamp.
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Skogens sammansättning längs Ryrbäcken
varierar, men bäckens närområde domineras
mestadels av alsumpskog. På sluttningarna
växer främst blandskog med asp, rönn, ek, gran,
tall, björk, lind, ask, lönn, alm och hassel. Vissa
partier består dock mer ensartat av ädellövskog,
tallskog, granskog eller gamla hasselbuskar.
Spärrgreniga ädellövträd som ofta är hårt
trängda av uppväxande unga lövträd
förekommer spritt i området. Även död ved
påträffas allmänt över hela objektet, vilket
gynnar förekomsten av vedsvampar som alticka,
klibbticka, fnösketicka, platticka, eldticka,
styvskinn, strumpticka och hasselticka. Hela
objektet genomkorsas av flera gångstigar och
används frekvent av närboende.
19. Barrskogsklädda branter norr om
Stubbered
Objektet utgörs av den skogbevuxna sluttningen
mot sydöstra sidan av Göta älv, i området vid
Stubbered. Sluttningen är brant och övergår på
flera platser i klippbranter. Skogen domineras
av tall och gran men lövinslaget är rikligt,
framförallt av trädslag som asp, ek, rönn, björk,
ask och lönn. Trots att det finns spår av
pågående skogsbruk är död ved allmänt
förekommande. Trädåldern är blandad, och flera
Ryrbäckens dalgång är naturreservat.
Särskilt noterade arter: Hasselticka, lönnlav och
guldlocksmossa. Blåsippa, kransrams,
lundbräsma, vippärt, krissla, lunglav och
37
Objektet har stor betydelse för fågellivet. Arter
som under häckningsperioden regelbundet
observeras och sannolikt häckar här eller i
anslutande miljöer är exempelvis grågås, knipa,
storskrake, skäggdopping, drillsnäpp,
enkelbeckasin, rörsångare, sävsångare,
gräshoppsångare, sävsparv, rosenfink och
buskskvätta. Under höst och vinter tillkommer
andra fågelarter som tillfälligt vistas i området
exempelvis brunand, smådopping, salskrake,
småskrake, sjöorre och havsörn.
klumpticka (29). Bergsjohannesört och
skogsklocka (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
21. Folkets park
Objektet utgörs av en ekdominerad del av
stadsparken i Trollhättan. Bitvis finns även ett
buskskikt av hassel. Flera av ekarna är gamla
och har håligheter, död ved saknas däremot helt.
Området har stor betydelse för rekreation och är
en utpräglad park med skötta gräsytor som
genomkorsas av grusade gångvägar.
Särskilt noterade arter: Drillsnäppa. Fyrflikig
jordstjärna, tibast, tvåblad, nattviol (29).
Rosenfink, mindre hackspett, hämpling,
kornknarr, flodsångare, busksångare,
gräshoppsångare (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 5.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
22. Öar och stränder vid Smedströmmen
Smedströmmen utgörs av en skärgårdsliknande
land- och vattenmiljö som bildas i den örika
utvidgningen av Göta älv uppströms Trollhättefallen. I objektet ingår även öppna och
trädbevuxna strandmiljöer väster och söder om
älven. Öarna är i huvudsak skogbevuxna, men
kala hällar och öppna partier med högörtsvegetation förekommer. Tall är det dominerande
trädslaget på de sydliga öarna medan de
nordliga öarna främst är bevuxna av lövträd som
ek, asp, björk, rönn, oxel, lönn, alm, lind, sälg
och balsampoppel. Enstaka exemplar av gamla
och grova träd av ek, tall och björk förekommer.
Många av öarna har ett utvecklat buskskikt och
är relativt snåriga samt har allmänt med död
ved.
23. Bäckravin vid Nybergskulla
Objektet utgörs av en ravin som omger en
varierad bäck som slingrar sig fram mellan
trädrötter, död ved, sten och sandbankar.
Skogen är bitvis tät, och består av trädslag som
klibbal, hägg, björk, skogsalm, sälg, asp och
hassel. Vegetationen är frodig och stora bestånd
av strutbräken kantar ravinens kanter.
Särskilt noterade arter: Strutbräken, skärmstarr
och bäckbräsma.
Referenser: Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
24. Lövsumpskog vid Lugnet
Objektet består av en våtmark som genomkorsas
av en mindre bäck, som tills stor del är uträtad. I
kanterna växer en varierad lövsumpskog
bestående av främst klibbal, björk och asp. På
döda stammar växer signalarten rävticka.
Objektets centrala delar är öppna och domineras
av starrarter som exempelvis flaskstarr,
hundstarr, blekstarr, hirsstarr, rankstarr och
gråstarr. Troligen har området tidigare varit mer
öppet och håller sakta på att växa igen.
Den södra strandmiljön innehåller rester av
ekbevuxna betesmarker. Här finns gamla och
spärrgreniga ekar samt även gamla tallar i
strandnära läge. Den västra sidan av älven
kantas av öppna våtmarksområden med
bredkaveldun, jättegröe, bladvass, svärdslilja,
fackelblomster, älgört, pilblad och vattenklöver.
Längs den västra stranden finns även
avgränsade partier med alsumpskog. I övrigt är
omgivningarna påverkade av närheten till
bebyggelse, vägar och den sjöfart som bedrivs
genom området.
Särskilt noterade arter: Rävticka.
Referenser: Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
38
I Åkerström betar djuren och skapar förutsättningar för
flera hävdgynnade arter, t ex jungfrulin och käringtand
(omr nr 18). Foto: Jeanette Wadman.
Vippärten är en av de ovanligare växterna som blommar
på försommaren i Ryrbäckens naturreservat (omr nr 20)
Foto: Jeanette Wadman.
Gullpudran lyser upp marken och signalerar ofta biologiskt rikare miljöer. Den finns till exempel vid Torsredsbäckens
nedre del och i Åkerström (omr nr 16, 18). Foto: Jörgen Olsson.
39
25. Gamla Överby gård
arter som stagg, blodrot, vårbrodd och
ängsfryle.
Nära västra stranden av Göta älv, i direkt
anslutning till vattenverket och ett
industriområde finns en gles ädellövskog som
sköts genom återkommande röjningar.
Trädskiktet domineras av ädellöv som
skogsalm, lind, ask, ek, lönn och bok. Det finns
även inslag av triviallöv som björk, asp och sälg
samt det invasiva trädslaget sykomorlönn.
Inslaget av gamla, grova och ihåliga träd är
ovanligt stort. Det finns även askar som bär spår
av tidigare hamling. Signalarterna lönnlav och
guldlocksmossa förekommer allmänt på de
gamla ädellövträden.
Blandskogen består av flera olika trädslag med
dominans av tall, gran, björk, sälg och asp.
Några exemplar av dessa träd är äldre och mer
vidkroniga. Förekomsten av dessa träd tyder på
att skogen tidigare varit glesare och innehållit
gläntor, troligen på grund av den betesdrift som
förekommit. Död ved, både stående och
liggande, förekommer, dock saknas död ved
som legat länge och blivit fullt murken.
Särskilt noterade arter: Bivråk, klockgentiana
(5, 29). Granspira, trolldruva, ögonpyrola,
gräshoppsångare, rosenfink, alkonblåvinge,
ädelguldbagge och myskbock (29).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Lönnlav och
guldlocksmossa.
Referenser: Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
27. Malöga högörtsäng
26. Malöga fukthed
Området är beläget öster om Stallbacka
industriområde. Den stillaflytande Stallbackaån
avgränsar området i norr. Resterande delar av
objektet består av öppen högörtsäng och
utmagrad åkermark som betas av nötboskap.
Området är beläget öster om Stallbacka
industriområde. Tidigare ingick även skogen
söder om området men efter en nyligen
genomförd avverkning har denna del tagits bort.
Viss försiktighet bör därför gälla för de särskilt
noterade arterna. De kan ha observerats på det
område som inte längre ingår i objektet. Någon
fördjupad kontroll av var de hittats är inte gjord.
Stallbackaån är tydligt påverkad av
återkommande rensningar. I ån växer gäddnate,
gul näckros och igelknopp. På den norra sidan
av ån, i den del som inte betas, finns några
ruggar med bladvass.
Området utgörs i huvudsak av öppen till
halvöppen fuktig naturbetesmark som är under
igenväxning på grund av utebliven hävd.
Resterande delar består av blandskog som är
präglad av tidigare betesdrift. Omkring 1970
försvann betade djur från området, och sedan
dess har en långsam igenväxning pågått. I den
östra delen av objektet finns två djupa diken
som påverkar områdets hydrologi. En
motionsslinga går genom området.
Högörtsängen består av fuktig mark och
sträcker sig från Stallbackaån och söderut. Trots
att betespåverkan är tydlig är vegetationen
relativt högvuxen och karaktäriseras av arter
som rörflen, fackelblomster, gökblomster,
vasstarr, hundstarr, blåtåtel, blåsstarr, älgört,
nysört, kärrtistel och smörblomma. Inslag av
små vattensamlingar som är anlagda av
Trollhättans Stad, liksom torra partier med små
bergshällar, ökar variationen i objektet. Flera
diken går i nordostlig riktning och ansluter till
Stallbackaån.
De öppna och halvöppna betesmarkerna består i
huvudsak av fuktiga, bitvis våta, öppna marker.
Eftersom marken under lång tid varit utan hävd
domineras fältskiktet av högvuxna arter som
älgört, ängsull, hundstarr, vasstarr, knapptåg och
blåsstarr. I kanten mot fastare mark finns en
smal bård med arter som blåtåtel, hirsstarr och
blodrot. Fastmarken hyser brynmiljöer med en,
olvon, druvfläder och björk. I gläntorna växer
Den södra delen av objektet består delvis av
torrare mark och uppvisar spår från tidigare
åkerbruk. Här växer engelskt rajgräs, tuvtåtel
och vitklöver.
40
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Sånglärka, storspov och
havsörn. Hämpling, rosenfink, kornknarr,
gräshoppsångare, vaktel och dubbelbeckasin
(5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
30. Eriksroparken
Området ligger i den södra delen av Trollhättans
stad och utgörs av torr tallskog med flera
urbergshällar, så kallade slättberg. Tallskogen är
olikåldrig och gamla träd förekommer liksom
enstaka döda träd. Inslaget av rönn, björk och ek
är bitvis stort. Det största sammanhängande
slättbergsområdet finns i den norra delen av
objektet. Vanliga arter i fältskiktet är blåbär,
lingon, ljung, hundstarr och vårfryle. Flera
gångstigar går genom objektet och den södra
delen används delvis som skolgård.
28. Lövskog vid Stallbacka
Området utgörs av lövskogsbackar belägna i
den södra delen av Stallbacka industriområde.
Trädsiktet är blandat och består av ek, sälg, asp,
björk, fågelbär och gran. I områdets ytterkanter
förekommer det bitvis utvecklade bryn med
buskar som hassel, hägg, en, hagtorn och
kornell. I den östra delen av objektet finns några
små gläntor och här växer ett fåtal grova och
vidkroniga ekar. I övrigt är trädskiktet tätt och
träden rakstammiga. Död ved förekommer
sällsynt. I fältskiktet påträffas arter som
liljekonvalj, tuvtåtel, hundäxing, smultron samt
i den västra delen av objektet några bestånd med
vitpyrola.
Objektet ingår i Slättbergens naturreservat.
Särskilt noterade arter: Bredskaftad
fläckmaskros (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
31. Skog vid Lextorpskyrkan
Särskilt noterade arter: Skogsknipprot.
Myskbock (29). Ask och månlåsbräken (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
I den urbana miljön vid Lextorps kyrka återfinns
detta objekt som utgörs av varierade
skogspartier med naturliga strukturer och
värdefulla träd. Objektets norra del består av
olikåldrig granskog, med både gamla och grova
träd samt liggande död ved. Gnagspår av
signalarten granbarkgnagare finns på äldre
granar. Objektets södra del övergår i en röjd
ekmiljö. Här finns några gamla och grova ekar.
En av dem är utsedd till Trollhättans symbolträd
för skyddsvärda träd och skyddad som
naturminne.
29. Hjortmosseparken
Området är centralt beläget i Trollhättans stad
och utgörs av torr tallskog med flera
urbergshällar, så kallade slättberg. En trafikerad
väg delar objektet i en östlig och en västlig del.
Tallskogen har varierad struktur med flera
gläntor och mindre berghällar samt utvecklade
brynmiljöer. Trädskiktet är olikåldrigt och
gamla träd förekommer liksom enstaka döda
träd. Över hela området finns inslag av träd- och
buskarter som exempelvis skogsalm, rönn, sälg,
oxel, ask, asp, björk, ek, hägg, hassel, brakved
och nypon. I fältskiktet påträffas arter som
lundgröe, ärenpris, käringtand, bergsyra,
kärleksört, revfibbla, bergglim och berggröe.
Flera gångstigar går genom området.
Särskilt noterade arter: Granbarkgnagare.
Oxtungsvamp (5).
Referenser: 5.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
32. Håjums ekbacke
Området är en ekdominerad backe i östra delen
av Trollhättans stad. I den nordvästra delen står
vidkroniga och grova ekar. Slåtter sker årligen
på ett mindre område. I fältskiktet påträffas arter
som liten blåklocka, fältvädd, gulmåra,
knylhavre och ängssyra.
Objektet ingår i Slättbergens naturreservat.
Särskilt noterade arter: Skogsalm, ask.
Tornseglare, turkduva och göktyta (5).
Referenser: 5, 29.
41
35. Hullsjön
Objektets sydöstra del är tätt bevuxen av asp,
ek, rönn, lönn, björk och gran. Träden i denna
del är rakstammiga och äldre träd saknas.
Hullsjön är en näringsrik och grund slättsjö,
bara drygt 1 meter djup, som ligger mitt på den
flacka Tunhemsslätten öster om Trollhättan.
Sjön är påverkad av tidigare sänkningsprojekt
som gjordes för att vinna mer åkermark. Utmed
stränderna finns en rik och frodig
strandvegetation med växter som bredkaveldun,
stor andmat, kranssvalting, pilblad, blomvass,
dyblad och jättegröe. Större delen av sjöytan är
dock fri från vegetation. Objektet inkluderar
även de betade och slåttrade översvämningsområdena, så kallade mader, som finns norr och
framförallt söder om Hullsjön. Maderna är helt
öppna och karaktäriseras av gräs- och starrika
fuktängar med arter som veketåg, tuvtåtel,
krypven, vasstarr, småstarr, älgört och
fackelblomster. I området finns även ovanliga
arter som rödlånke och ävjebrodd.
Särskilt noterade arter: Gulpudrad spiklav.
Backsippa (29).
Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
33. Barrskog vid Sandhem
Området ligger i den östra delen av Trollhättans
stad och utgörs av tallskog som bitvis har ett
stort inslag av gran. Inslaget av löv är ringa och
består främst av ek, björk och rönn. Den västra
delen av området innehåller några begränsade
ytor med urbergshällar, så kallade slättberg.
Skogen är olikåldrig och gamla träd av tall och
gran förekommer sparsamt samt enstaka döda
träd. Det finns även mindre partier med
sumpskog. Vanliga arter i fältskiktet är blåbär,
lingon, skogsfräken, hundstarr och ekorrbär. En
motionsslinga går genom objektet.
Hullsjön och de omgivande maderna utgör en av
regionens viktigaste fågelsjöar. Under vår och
höst rastar stora mängder änder, gäss och svanar
i området. Miljön utgör också en rik häcklokal,
och hyser häckande arter som kricka, skedand,
bläsand, tofsvipa, enkelbeckasin, mindre
strandpipare, rödbena, vattenrall, ängspiplärka,
gulärla, gräshoppsångare, kärrsångare,
buskskvätta, kornknarr, hämpling, sävsångare,
rörsångare och sävsparv. Det är även vanligt att
se födosökande rovfåglar i området, exempelvis
röd glada, fiskgjuse, brun kärrhök och havsörn.
Hullsjöns fisksamhälle består av arter som
abborre, gädda, gers, mört, braxen, sarv, sutare
och ruda. Balansen mellan vitfisk och rovfisk är
ojämnt fördelad på så sätt att det finns ovanligt
mycket vitfisk i sjön. Ett förhållande som kan
uppkomma i övergödda vatten.
Objektet ingår i Slättbergens naturreservat.
Särskilt noterade arter: Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
34. Slättberget vid Lundens gamla skola
Söder om stadsdelen Halvorstorp ligger detta
område som domineras av en plan, öppen
urbergshäll, så kallat slättberg. Vegetationen på
slättberget är sparsam och består av arter som
berggröe, ryltåg, hirsstarr, grönstarr, kärrkavle,
luddlosta, kärleksört, vägtåg och höskallra. I
anslutning till slättberget finns partier med
ädellövskog innehållande trädslag som ask,
lönn, fågelbär, asp, björk och ek. Enstaka gamla
träd förekommer samt träd med håligheter och
spår av tidigare hamling.
Stora delar av objektet ingår i Hullsjöns
naturreservat.
Särskilt noterade arter: Sånglärka, fjällvråk och
röd glada. Hämpling, rosenfink, kornknarr,
gräshoppsångare, vaktel, vassångare,
tornseglare, trastsångare, storspov, småfläckig
sumphöna, stjärtand, mindre hackspett, havsörn,
göktyta, brunand, busksångare, dubbelbeckasin,
gröngul vaxskivling, ävjebrodd och rödlånke
(5). Brun kärrhök, årta och gulärla (8).
Objektet ingår i Slättbergens naturreservat.
Särskilt noterade arter: Lönnlav. Lerskinnlav,
åkerkål, ask och vanlig skogsalm (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
42
den nordöstra delen finns en mindre bäckravin.
Gran är det dominerande trädslaget, men
inslaget av lövträd som ek, asp, klibbal, rönn
och hassel är stort. Mängden död ved är ovanligt
riklig och gamla träd förekommer spritt över
hela området.
Referenser: 5, 8, 29.
Bedömning: Klass 1, högsta naturvärde.
36. Betesmark vid Björvadet
Objektet utgörs av en mindre betesmark som är
naturskönt belägen i sluttningen ner mot
Lerumsån. Träd- och buskskikt är glest och
består av ek, björk, gran, sälg, rönn och en.
Marken är välbetad och har en flora bestående
av arter som hirsstarr, ängsvädd, blodrot,
lentåtel, vitklöver, smörblomma, gråfibbla,
höstfibbla och rödven.
Särskilt noterade arter: Trådticka, rävticka,
granbarkgnagare, långfliksmossa och blåsippa.
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
39. Lövskog vid Lerum-Åsaka
Området är beläget cirka 1,5 km uppströms bron
över Lerumsån vid Starvängen. Vid ån ligger ett
större sammanhängande ekskogsområde som i
delar hyser grövre ekar. Förutom ek uppträder
tall, gran, björk, asp och rönn. Buskskiktet
utgörs av hassel, en och hallon. Skogen är
olikåldrig och död ved förekommer bitvis
rikligt. I fältskiktet finns arter som liljekonvalj,
ormbär, vitsippa, nattviol, ekorrbär och
ormbunkar. Inom området finns även inslag av
branta rikligt mossbevuxna bergväggar.
Särskilt noterade arter: Grönvit nattviol (9).
Referenser: 9, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
37. Betesmark och lövskog vid
Baggårdstorpet
I anslutning till Baggrådstorpet finns en
trädklädd betesmark som är belägen i
sluttningen mot den nordvästra sidan av
Lerumsån. På de högre delarna dominerar ek
och tall, men flera andra trädslag förekommer,
exempelvis björk, asp, ask och gran.
Röjningsinsatser har öppnat upp
krontäckningen, men det är bitvis fortfarande
för tätt med träd. Hävdgynnade arter som
gökärt, blodrot, ängsvädd, svinrot och blåsuga
förekommer fläckvis. Närmare ån blir marken
fuktigare, och här finns välutvecklade
alsumpskogar med gamla träd och död ved. I
fältskiktet växer arter som nejlikrot, älgört,
långsvingel, strandklo, vattenpilört,
vattenskräppa och tuvtåtel. Över hela området
förekommer hålträd, främst al och asp.
Särskilt noterade arter: Nattviol och ormbär.
Oxtungssvamp (5).
Referenser: 5, 23, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
40. Bergbrant med ädellövskog vid
Eriksdal
Bergbrant med luckigt bestånd som domineras
av senvuxen ek. Stora delar är gräsbevuxna. Vid
nedre partiet finns medelgrovt löv med
undervegetation av hassel samt block. Den övre
delen växer glest med asp, tall och gran.
Särskilt noterade arter: Maskfingersvamp och
långfliksmossa. Stornopping, gröngul
vaxskivling och lädervaxskivling (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
41. Betesmark vid Hagaliden
38. Barr- och lövskog vid Nolängen
Lerumsån har här ett lugnt och kraftigt
meandrande lopp. Det aktuella området som
utgörs av en öppen hagmark omges av skogsoch åkermarker. Intill ån finns åmader som
tidigare varit uppodlade. De högre delarna är
torrare och har inslag av hällar. Marken är
öppen, men i kanterna står en del al, tall, björk,
Vid Nolängen finns en skogsbevuxen sluttning
mot den sydöstra sidan av Lerumsån. Bitvis är
sluttningen brant med förekomst av lodytor och
blockrika partier som är helt dominerade av
mossor som västlig hakmossa och vågig
sidenmossa. Lokalklimatet är relativt fuktigt. I
43
43. Lövskog vid Stora Persbo
lönn och yngre ask. Vegetationstypen är en
tuvtåteläng med inslag av kamäxing, älgört,
vasstarr, revsmörblomma, ängsvädd och
gökblomster. Kring hällmarkerna är marken
torrare och här påträffas rödven, jungfrulin, liten
blåklocka, brudbröd, prästkrage, gul fetknopp
och kärleksört.
Området ligger mellan Bredängsån och gården
Stora Persbo och utgörs av ett sammansatt
lövskogsområde med små igenväxande ekhagar
och ekskogspartier. Trädskiktet består till
övervägande del av medelgrov till grov ek, men
inslag finns av mycket grov ek samt björk och
rönn. Död ved förekommer sparsamt. På ekarna
växer rikligt med rostfläck och på enstaka ek
även almlav. Buskskiktet domineras av
enbuskar och lövsly. I fältskiktet återfinns arter
som liljekonvalj, ängskovall, vitsippa och
johannesört. Lövsly bör röjas bort kring ekarna
för att behålla och förstärka naturvärdet. Vissa
ekplantor kan sparas för att säkra efterföljden
till de gamla ekarna i området på lång sikt.
Särskilt noterade arter: Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
42. Betesmark och skog vid Jutegården
Området ligger intill Lerumsån och utgörs av
betesmark, barrskog och lövskog. I områdets
norra del ligger en betesmark i anslutning till en
mindre bäckravin. Marken är mestadels öppen
men spridda klibbalar, aspar, björkar och tallar
finns. Fältskiktet är trivial friskäng i den större
delen av området. Inslag av högörtsfuktäng
finns i de lägre liggande blöta partierna med
bland annat gökblomster, veketåg, älgört och
nattviol. På torrare kullar förekommer
hävdgynnade arter som jungfrulin, prästkrage,
svinrot och slåttergubbe.
Särskilt noterade arter: Almlav och rostfläck.
Spillkråka (29).
Referenser: 23, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
44. Lövskog vid Lilla Persbo
Delvis igenväxt äldre betesmark med
medelgrova och grövre ekar. Dessa träd finns på
eller vid de berghällar som ger karaktär åt
området. Äldre åkertegar delar av dessa
ekdungar. Buskskiktet består av glest med
hassel. Mindre granungskogspartier finns. Vid
vägen finns en mindre brant med lind (hålträd)
och murken ek. Denna typ av tidigare
beteshävdad mark är en bristvara i landskapet.
Söderut vidtar en grandominerad barrskog med
inslag av björk och ek varav vissa är grova. Död
ved är bitvis allmänt förekommande. Förekomst
av lunglav signalerar långvarig kontinuitet i
skogen. I fältskiktet påträffas bland annat
blåbär, ekorrbär och skogsstjärna.
Mot ån finns lövskog med medelgrova ekar och
enstaka grova askar. Här förekommer även asp,
tall och en del grova granar. Inslaget av
uppväxande gran är bitvis stort. Längs ån
dominerar klibbal, med allmän förekomst av
död ved. I fältskiktet finns ormbär, svart
trolldruva och vänderot.
I öster finns en bäckravin där dominerande
trädslag är al med inslag av alm, ek, fågelbär
och trivialt löv. Några träd har grövre
dimensioner. Buskskiktet har en tät
hassellundskaraktär. Fältskiktet är frisk
högörttyp.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Sexfläckig
bastardsvärmare, ask, fläcknycklar, nattviol,
ormbär, slåttergubbe, svart trolldruva, lunglav,
vågig sidenmossa. Smörboll (29). Loppstarr,
vanlig skogsalm (5).
Referenser: 5, 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
45. Lövskog vid Björkesjö
Ädellöv mot betesmark och Skalltorpsån. Här
dominerar medelgrova- grövre ekar med inslag
av senvuxen ek, barr och trivialt löv. Marken är
delvis beteshävdad. Buskskiktet är bitvis tätt
med hagtorn och hassel. Befintliga grova
44
bergets sydostsida men innehåller synnerligen
rika förekomster av ett flertal sällsynta djur- och
växtarter. Stora delar av området kan betraktas
som lövurskog, med få sentida ingrepp.
eklågor är för naturvården värdefulla. I området
är desmeknopp noterad . Här förekommer
dessutom getrams.
Särskilt noterade arter: Desmeknopp (5).
Referenser: 5, 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Den södra delen av berget hyser en fin lövskog
som domineras av bergek med inslag av alm,
ask, lind och lönn. Fältskiktet karaktäriseras av
rika bestånd med myskmadra och här och var
finns tuvor av skogssvingel och långsvingel. I
denna del av skogen är lavfloran imponerande
med en mängd hotade och sällsynta arter.
46. Lövskog vid Hålekullsmaden
I en blockig sluttning mot Björkeån växer denna
blandskog som domineras av al, ek och björk,
med relativt stort inslag av uppväxande gran.
Död ved förekommer allmänt. I buskskiktet
finns enbuskar, hassel och brakved. Fältskiktet
utgörs av skogskovall, blåbär, ormbunkar,
getrams, skogsviol, blekbalsamin och
skogsstjärna.
Nedanför lövskogen finns en blandskog som
domineras av gran. Inslag finns även av
jättetallar med diametrar på över en meter. Här
finns en rik och kalkdominerad flora med
långsvingel, lundskafting, blåsippa, myskmadra,
underviol, rankstarr, hässlebrodd, skärmstarr
och sårläka.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
I de sydöstra delarna av berget karaktäriseras
vegetationen av ädellövskog utmed själva
stupet. I de blockrika rasmarkerna nedanför
växer blandade lövträd, både ädellöv och björk
och asp. Buskskiktet domineras av hassel, olvon
samt sly av ek, lönn, alm och asp.
47. Bergbrant vid Björkeån nordöst om
Ängen
Vid bergbranten växer trivialt löv, gran och
enstaka medelgrov ek. I buskskiktet finns hassel
och smågran. Övriga naturvärden är asplåga. I
fältskiktet finns ormbunkar, blåbär och vitsippa.
I ljusöppna delar finns en rik och
kalkindikerande flora med bland annat stor
fetknopp och blodnäva. På flera ställen har
rasmarkerna en finkornigare sammansättning
och dessa delar hyser en mycket rik flora med
arter som blodnäva, stor fetknopp, duvnäva,
lundskafting och rutlåsbräken.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
48. Blandskog väster om Norra Björke
Blandskog med medelgrov gran och ek samt
inslag av trivialt löv. I den norra delen finns mer
renodlad granskog. Fläckvis undervegetation av
hassel förekommer. På och runt bergskullarna
finns senvuxna ekar med mossfäll. Granen
hämmar eken i viss utsträckning.
I övergången mot mer flack terräng mynnar ett
flertal bäckar. Kring dessa bäckar är
vegetationen tät och svårgenomtränglig. Arter
som uppträder i stor mängd i dessa fuktiga
områden är nattviol, myskmadra, älgört,
vänderot, blåsippa och liljekonvalj. Här
påträffas också trolldruva, sårläka, skärmstarr,
långsvingel och lundskafting.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Nedanför lövbården vidtar på flera ställen en
relativt grovstammig granskog med
ängsliknande fältskikt. Här påträffas arter som
blåsippa, häckvicker, stinknäva, nejliksrot och
myskmadra.
49. Hunnebergs branter
Trollhättans kommun omfattar en mindre del av
Hunnebergs lövskogsklädda branter.
Kommunens andel utgör några kilometer av
45
och nattviol, medan andra delar domineras av
tuvtåtel, vitklöver och smörblommor.
Ovanför branten, vid torpet Högsäter, finns en
igenväxande hagmark. I kanterna står flertalet
grova ekar. Viss hävdgynnad flora finns kvar i
fältskiktet, bland annat stagg, liten blåsippa,
ängsvädd, nattviol och fläcknycklar.
Återupptagen hävd rekommenderas för att
marken ska hållas öppen och naturvärdena
behållas.
Särskilt noterade arter: Nattviol.
Praktvaxskivling (5).
Referenser: 5, 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
51. Lövskog vid Brandstorp
Stora delar av objektet ingår i naturreservatet
Halle- och Hunnebergs rasbranter.
Området utgörs av en lövskogstäckt ravinarm. I
ravinens botten rinner en liten meandrande bäck
som är ett biflöde till Björkeån. Marken i
området är frisk till fuktig och trädskiktet
domineras av al men inslag av björk, ek, rönn,
lönn, tall och gran finns i högre liggande delar.
Mot gården i nordost står ett flertal grova
björktorrakor. Sockelbildning finns bland alarna
och död ved är allmänt förekommande. I
buskskiktet finns hassel och lövsly. Fältskiktet
utgörs av lundarter som ormbär, nattviol,
vänderot, blekbalsamin och ormbunkar.
Särskilt noterade arter: Fläcknycklar, nattviol,
guldlocksmossa, krusig ulota, platt fjädermossa,
vågig sidenmossa. Berguv, sånglärka och
läderbagge (5). Rutlåsbräken, skogssvingel (5,
29). Blåsippa, myskmadra, skärmstarr,
strävlosta, sårläka (29). Bergjohannesört,
desmeknopp, månlåsbräken, rosenlök, vanlig
skogsalm (5). Almlav, blek kraterlav, blylav,
rosa lundlav, grynig gelélav, gul pysslinglav,
lunglav (5, 29). Jättelav, rikfruktig blemlav (29).
Askvårtlav, gammelekslav, grå skärelav, gråblå
skinnlav, klippzonlav, klosterlav, kortskaftad
parasitspik, liten lundlav, liten sönderfallslav,
slät fjälllav, smalskaftlav, stiftgelélav, stor
vaxlav, vedspik, västlig njurlav, ädellav, örtlav
(5). Dadelvaxskivling, ljusskivig lerskivling,
rodnande luftvaxskivling (5, 29). Backnopping,
dofttaggsvamp, druvfingersvamp, dystersopp,
flattoppad klubbsvamp, grangråticka,
kalkmjölnavling, knottrig rottryffel,
kungsspindling, lädervaxskivling,
oxtungssvamp, puderspindling, rutskinn,
saffransspindling, sepiarödling, svart
taggsvamp, svartöra, ögonnopping (5).
Referenser: 5, 23, 29, 34.
Bedömning: Klass 1, högsta naturvärde.
Särskilt noterade arter: Nattviol och ormbär.
Smörbollar (29).
Referenser: 23, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
52. Jutemossen
Jutemossen är ett stort myrmarksområde som
ligger ca 7 km öster om Väne-Åsaka. Myren
består av flera mindre och större myrar. Inom
området finns väl utvecklade ytformer och
vegetationsmönster som dråg, fastmattor och
mjukbottnar. Mossen är mestadels glest
bevuxen med martallar men har tät kantskog
och dungar av barrskog. I trädskiktet dominerar
tall med inslag av gran. En del gamla träd
förekommer och död ved är allmänt förekommande. Fältskiktet utgörs av vitmossor,
ljung, kråkbär, tuvull och vitag. Myrområdet är
lokalt starkt påverkat av dikning. Avvattningen
sker mot nordväst till Bredängsån via Lerumsån
till Göta älv.
50. Betesmark vid Håsten
Området utgörs av en betesmark med stort
inslag av hällmarker. I den östra delen finns en
grävd damm. Vissa delar av området är öppna
medan andra är trädbevuxna av tall, gran, björk,
ek och klibbal. I den östra delen står en grov
ihålig klibbal och enstaka grova ekar. Marken är
torr till frisk och vegetationstypen är friskäng i
den större delen av området. Fläckvis
förekommer arter som liten blåklocka, ängsvädd
Särskilt noterade arter: Ljungpipare och orre
(29).
Referenser: 15, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
46
53. Myrmark vid Galtryggen
Referenser: 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Området ligger ca 5 km öster om Väne-Åsaka
och utgörs av en mosaik av fattigkärr och
mindre mossar. Här finns ett flertal myrmarksformer, bland annat dråg, kärrytor och
fastmarksholmar. Öppna partier finns men
merparten av området täcks av gles tallskog,
med inslag av torrakor och senvuxna tallar. I
fältskiktet märks vitmossor, tuvull, ljung,
kråkbär, tranbär och odon. Myrmarkerna är
kraftigt påverkade av dikning och en viss
gallring har skett i omgivande barrskog.
56. Betesmark vid Sålebo
De aktuella markerna ligger strax sydväst om
gården Sålebo och utgörs av gräshedstäckta
marker kring hällar och fuktiga lägre liggande
markbitar på äldre åkermark. Trädskiktet utgörs
av tall, gran och björk, och i buskskiktet
förekommer en. Marken är svagt igenväxande
och i partier förekommer rikligt med
smörblommor, skräppor, brännässla och
örnbräken. I andra delar återfinns en mer
hävdgynnad flora med arter som brudbröd, liten
blåklocka, gökärt, svartkämpar och nattviol.
Intensifierad hävd rekommenderas för att
naturvärdena ska behållas i området.
Särskilt noterade arter: Referenser: 15, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
54. Betesmark vid Ljungliden
Särskilt noterade arter: Nattviol. Granspira,
klockgentiana, slåttergubbe (5, 29). Ask och
åkerkulla (5).
Referenser: 5, 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Området utgörs av en mindre hagmark med ett
björkdominerat trädskikt, med inslag av rönn, al
och gran. Hagmarken har inte varit betad de
senaste åren. Marken är torr till frisk och
vegetationstypen domineras av trivial
sammansatt friskäng och fårsvingeltorräng. I
floran märks arter som kruståtel, smörblommor,
nattviol, liten blåklocka, gökärt och prästkrage. I
fuktigare delar finns veketåg och gökblomster.
För att behålla naturvärdena rekommenderas
återupptagen hävd.
57. Lövskog vid Ekebacken
I kommunens östligaste del finns några
lövskogsdungar mellan gårdarna Ekebacken och
Purkas udde. I dungarna dominerar ek, varav
flera är grova och vidkroniga. På ekarna finns
rikligt med laven rostfläck. Här växer också ett
antal grova lindar jämte ask, alm och lönn.
Vissa av lindarna har tidigare hamlats. Död ved
finns allmänt. Buskskiktet i området utgörs av
lövsly, enstaka enbuskar och hassel. I fältskiktet
hittas arter som vitsippa, liljekonvalj, harsyra,
smörblommor och johannesört. Röjning bör ske
runt grova ekar för att behålla och förstärka
naturvärdena i området.
Särskilt noterade arter: Nattviol.
Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
55. Betesmark vid Bostebacken
I gårdsnära läge vid Bostebacke finns flikiga
betesmarker omgivna av åkermark. Större delen
av objektet har ett utspritt trädskikt bestående av
asp, ek, tall, björk och gran. Buskskitet är nästan
obefintligt och utgörs av enstaka enar.
Förekomst av småvatten och odlingsrösen ökar
variationen, liksom ett flertal mindre berghällar.
Den välbetade marken domineras bitvis av
hävdgynnade arter som ängsvädd, knägräs, liten
blåklocka, blåsuga, bockrot, gökärt och blodrot.
Men det finns också flera partier med
näringskrävande väster som vitklöver, rajgräs,
groblad och veketåg.
Särskilt noterade arter: Ask och rostfläck.
Blåsippa och glansfläck (29). Slåttergubbe,
åkerkulla, oxtungssvamp och mindre hackspett
(5).
Referenser: 5, 23, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
58. Långemossen och Lunnemossen
Större delen av området utgörs av ett relativt
ostört myrkomplex i vilket ett flertal
ytstrukturer och vegetationstyper finns
Särskilt noterade arter: 47
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
representerade. Här finns väl utvecklade
företeelser som dråg och höljor, mjukmatte- och
fastmattekärr. Lösbottnar förekommer här och
var. Mossarna är glest trädbevuxna, men tätare
skog förekommer fläckvis på myrarna och
utmed kanterna. Skogen domineras av tall och
gran med visst inslag av död ved. Fältskiktet på
mossarna karaktäriseras av vitmossor,
klockljung, tuvull, vitag, kråkbär, rundsileshår
och tuvsäv. I blötare partier växer även
vattenklöver, storsileshår och rosling.
Myrområdet avvattnas mot nordöst via
Bredängsån till Lerumsån och är i vissa partier
starkt påverkat av dikning.
61. Sumpskog vid Botten
Blandsumpskog där den större delen är
medelgrov al med undertryckt gran. Området
har tidigare gallrats. Alen har tydlig
sockelbildning. I den östra delen finns en
mindre källa som vilt använder. Fältskiktet är av
starr-fräkentyp.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
62. Lövskog vid Kvarnebacken
I anslutning till de östra delarna av
myrmarkerna finns grandominerade barrskogar
som vid bland annat Östängen har inslag av
gammal blädad bondeskog med luckor och
olikåldrig skog.
Vid Kvarnebacken finns igenväxande
hagmarker som idag är mer lika ekskog. Skogen
domineras av ek med inslag av björk och gran.
Området har gallrats vilket ökar ljusinsläppet på
ekarna. Hällmarker förekommer frekvent inom
området, och runt dessa finns enstaka senvuxna
ekar. På några av ekarna växer signalarterna
krusig ulota och stuplav. I floran märks arter
som kruståtel, ängskovall, skogsstjärna, blåbär
och nattviol.
Särskilt noterade arter: Ljungpipare, orre och
tjäder (29).
Referenser: 15, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
59. Barrskog vid Stora Yxmossen
Särskilt noterade arter: Nattviol, krusig ulota
och stuplav. Slåttergubbe (29).
Referenser: 23, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Äldre tallskog på berg- och mossimpediment.
Området är delvis flerskiktat, där undertryckt
gran med inslag av björk förekommer. Flera av
tallarna är grovgreniga med utmärkande
gammalbark.
63. Lövskog vid Björkås
Lövskog med blandat ädellöv och bitvis stort
inslag av barr. Buskskiktet består av hassel,
trivialt lövsly och smågran. Någon slags täkt har
tidigare skett inom området. I det öppnare
partiet finns gamla lindar och grövre ek.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
60. Betesmark vid Kulehede
Vid gården Kulehede ligger en mindre ekhage
omgiven av barr- och blandskog. En grov lind
står i den södra kanten av betesmarken som i
övrigt är relativt öppen. I området förekommer
en del hällar och marken är torr-frisk. I
fältskiktet märks liten blåklocka, gökärt,
käringtand och fläcknycklar. I tidigare
inventeringar har även slåttergubbe påträffats.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
64. Barrsumpskog vid Björkås
Gammal gransumpskog med vattenhöljor och
sockelbildningar. Inslag finns av björk och
klibbal. I fältskiktet märks vitmossor,
björnmossor, olika starrarter och blåbär.
Området är en fin lokal för bland annat insekter
och groddjur.
Särskilt noterade arter: Fläcknycklar.
Slåttergubbe (5, 29).
Referenser: 5, 23, 29, 34.
48
vanligt förekommande arter är tuvull, tuvsäv,
vitag, tranbär och rundsileshår.
Våtmarksområdet avvattnas mot sydväst och
väst till Visslaån.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
65. Lövskog vid Hinnekullen
Särskilt noterade arter: Brandbitterskivling,
råttspindling, backsvala, bivråk, göktyta,
hämpling, nattskärra och storspov (5).
Referenser: 5, 15, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Tät lövskog främst av asp. Rikligt med träd som
har bohål och allmän förekomst av död ved.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
69. Betesmark vid Strömstorp
66. Lövskog vid Lilla Svalehult
Strömstorp ligger söder om Vanderydvattnet
utmed Visslaån. Området utgörs av en numera
ohävdad betesmark som omges av åkrar och
granplanteringar. Trädskiktet domineras av
björk och ek, varav några är grova och
vidkroniga. I floran återfinns stagg, liten
blåklocka, nattviol och gökärt. Marken är frisk
till fuktig ned mot ån där vegetationen är mer
högväxt med arter som älggräs, gökblomster
och Fläcknycklar. För att behålla naturvärdena
rekommenderas att hävden återupptas.
Äldre ädellövträd längs igenplanterad åker.
Flera små hällar med enbuskar förekommer. I
området finns ett övergivet hus och äldre
torpgrunder. Blandskogen domineras av ask
men hyser en stor variation av trädslag. Den
smågran som finns hämmar bitvis enstaka
ädellövsträds kronor.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Fläcknycklar, nattviol
och rostfläck. Slåttergubbe (29).
Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
67. Brandfält vid Hultet
Brandfält från den stora Kobergsbranden 1994. I
området har en del av virket arbetats upp. Död
ved utgörs av kvarlämnat dött virke som är
solbelyst. Föryngring av tall och löv har börjat
växa upp.
70. Hällmarksskog öster om
Lövkärrsmaden
Hällmarksskog i tjädermiljö. Området har
tidigare varit känt som spelplats. Trädskiktet
utgörs av gles barrskog med tätare
tallföryngring i myrpartierna. En del torrakor
förekommer. I fältskiktet finns ljung, blåbär,
lingon och renlavar. I blötare partier
förekommer även vitmossor, tuvull och odon.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
68. Skäremossen och Isterklevsmossen
Skäremossen och Isterklevsmossen utgör ett
mycket stort men starkt påverkat myrområde
där dikning och avverkningar har stört
hydrologin. Formrikedomen är relativt stor och
här finns välutvecklade inslag som laggar och
dråg med fast- och mjukmattevegetation. Det
finns även stort inslag av hällmarker bevuxna
med tall. Den större delen av mossarna är endast
glest bevuxna av tall men kantskogen är bitvis
tät. Här och var finns grövre torrakor och död
ved är allmän i kantskogen. Fältskiktet är
risdominerat med ljung och klockljung. Andra
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
71. Bergbrant vid Hålhagen
Mindre bergbrant med delvis blockig terräng
som gränsar till betesmark. Beståndet domineras
av klena-medelgrova ekar med viss förekomst
av mossfäll på stammarna. Buskskiktet är av
gles hasseltyp. Området är röjt.
49
74. Betesmark vid Rågkvi
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Vid Rågkvi finns öppna och mestadels
uppodlade marker. Längs ett dike ligger ett
utvecklat ravinsystem vars sluttningar betas. I
högre liggande delar är marken öppen, medan
det ned mot vattnet står dungar med klibbal,
björk. Buskskiktet utgörs av enbuskar, rosor och
hassel. Marken är frisk-fuktig och svagt till
måttligt hävdad. Vissa hävdgynnade arter som
liten och stor blåklocka, gökärt, ängsvädd,
nattviol och prästkrage förekommer. I fuktigare
delar finns igenväxningsarter som älgört,
kirskål, brännässlor och hundkex.
72. Barrskog vid Ramsdalen
Bergbrant med medelgrov-grövre äldre barrskog
med inslag av ädellöv och trivialt löv. Den
västra delen är glest beskogad med framförallt
ek och tall. Flera granar är insektsangripna.
Mängden död ved och lågor ger en bild av lång
trädkontinuitet.
I öster står gamla ädellövträd vid torpruinen
Ramsdalen. Här finns ett tiotal gamla lönnar och
de flesta av dem har tidigare varit hamlade.
Kraftig mossfäll på stammarna. Även en del
ekar förekommer. Framför branten finns öppna
gräsytor och här finns också gamla fruktträd. En
del gran kan huggas bort och positivt är om
gräsytorna hålls öppna.
Särskilt noterade arter: Nattviol och
fläcknycklar. Slåttergubbe (29).
Praktvaxskivling och lädervaxskivling (5).
Referenser: 5, 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
75. Sjökullesjön
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Sjökullesjön ligger utmed vägen mellan
Upphärad och Väne-Åsaka. Den nästintill
cirkelrunda sjön ligger i en sänka, omgiven av
barrskogsklädda kullar och åkermarker.
Jordarten utgörs av morän och sjön kan vara en
så kallad dödissjö – en vattenfylld hålighet i
marken som bildats efter ett avsmältande
isblock som kvarlämnats då inlandsisen drog sig
tillbaka. Idag är Sjökullesjön en liten sjö med få
fiskarter. Sjön är måttligt näringsrik, troligen
påverkad av näringsläckage från omgivande
marker. Det öppna vattnet omges av en bård av
vassvegetation och mindre våtmarker.
73. Lövskog vid Lilla Grankärr
Kring gården Lilla Grankärr är vegetationen av
friskängstyp och gården omges av ett flertal
grova, gamla och relativt fristående askar och
lönnar. Vissa av träden har håligheter och hyser
en ovanligt rik och varierad lav- och svampflora
med bland annat stora bestånd av lunglav.
Några av askarna är drabbade av askskottsjuka.
I gräsmarkerna kring gården förekommer arter
som liten blåklocka, gullviva, nattviol, gökärt,
ängskovall och tuvtåtel. Enstaka hassel finns i
buskskiktet.
Särskilt noterade arter: Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
I en sydvänd sluttning norr om Lilla Grankärr
finns ett litet parti med ädellövskog med
fältskikt av örttyp. Bland träden står ask, ek,
lönn och björk. Enstaka äldre hasselbuskar
förekommer också.
76. Bergbrant vid Sjökullesjön
Mindre gallrad bergskulle intill granplantering.
Dominerande trädslag är ek, med variationer av
grovlekar. Fältskiktet är av frisk smalbladig
grästyp. Här förekommer enstaka torrträd samt
mossfäll på stammar.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Ask, lunglav och
nattviol. Blåsippa, bårdlav, grynig filtlav och
silkesslidskivling (29). Slåttergubbe, åkerkulla
och sydlig blekspik (5).
Referenser: 5, 23, 29, 34.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
50
Insekterna är beroende av blommor för att få nektar. Citronfjärilen hittar föda i ängsvädden som blommar på
sensommaren (t ex omr nr 74 och 88). Foto: Jeanette Wadman.
Stor blåklocka (t ex omr nr 74).
Foto: Jeanette Wadman.
Lunglav vid Lilla Grankärr (omr nr 73). Foto: Jörgen Olsson.
51
77. Hällmarksskog vid Skogen
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Äldre hällmarksskog med småkuperad terräng
där mindre dalgångar hyser tätare trädskikt.
Utmärkande är den döda ved som förekommer
allmänt och spritt över området.
82. Ekskog vid Vissla kvarn
Ekskogsdungar vid Öventorp som hyser flera
grövre ekar. På sina ställen hämmas solitära träd
av uppväxande vegetation.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
78. Äldre tallar vid Grönaråsen
Blandskog med kvarlämnade tallar sedan den
förra slutavverkningen. Dessa träd är mer än
130 år och kraftigt utmärkande i beståndet.
Detta stora antal gamla träd i ett bestånd är
ovanligt i landskapet.
83. Barrskog vid Rörmaden
Äldre barrskog med inslag av död ved. Området
har under längre tid varit orört.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
79. Barrskog vid Lärkeberg
84. Skogsslänt utmed Visslaån norr om
Lunden
Gammal barrskog med beståndsbildande 150åriga tallar vilket är mycket ovanligt på
bestånds- och landskapsnivå. Troligen har
marken varit påverkad av brand.
Bäckravin med lång sluttning som domineras av
medelgrov gran och tall. Flera träd är färska
vindfällen men även äldre död ved förekommer.
Viss undervegetation av hassel och smågran
finns. I bäckens små holmar växer al, gran, ask
och lind.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
80. Barrblandskog vid Värmes hage
Äldre barrblandskog med rikligt inslag av grova
och gamla tallar över 130 år. Beståndsbildande
tallar i dessa dimensioner och åldrar är ur ett
landskapsperspektiv mycket ovanligt.
85. Skog i branter runt Slumpån och
Lerumsån
Objektet utgörs av den skogsbeklädda
dalgången runt Slumpån, som är belägen
uppströms det öppna odlingslandskapet vid
Sjuntorp. Sluttningarna är ofta branta och
blockrika rasbranter förekommer på många
platser. Sluttningarnas otillgänglighet har gjort
att skogsbruket blivit begränsat i området, vilket
medfört en ovanligt stor förekomst av gamla
och senvuxna träd samt god tillgång på död ved
och hålträd. Den opåverkade skogen i
kombination med den variationsrika Slumpån
skapar ett område med vildmarkskänsla och
höga naturvärden, särskilt kryptogamfloran är
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
81. Ädellövskog vid Dromsered
Gallrad ädellövskog med stora delar bergbunden
mark och bete förekommer. På de magrare
markerna finns tall och en, i övrigt är eken
dominerande. Många ekar är senvuxna och
hyser korallav som signalerar lång obruten
trädkontinuitet.
52
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
rik och innehåller flera arter som signalerar
värdefulla miljöer. Pågående skogsbruk med
avverkningar har dock begränsat utbredningen
av objektet, särskilt i den södra delen.
87. Velanda säteri
Objektet består av flera fristående delområden
med ädellövträd i det öppna jordbrukslandskapet omkring Velanda säteri. Detta största
sammanhängande delområde utgörs av gårdsoch parkmiljöer i anslutning till säteriet. Parken
består delvis av näringsfattig bokskog, men
stora delar är bevuxna av mer blandad
ädellövskog där även lind, lönn, ek och lärk
ingår. I parken finns en anlagd sjö och några
små öppna gräsytor. Parken innehåller enstaka
gamla bokar och ekar med håligheter, mängden
död ved är däremot begränsad.
Den norra delen av objektet består av varierad
barrskog där tall dominerar på torrare mark och
gran framförallt växer i de fuktigare miljöerna i
dalsluttningen. Inslaget av ek, ofta senvuxen ek,
är rikligt. I rasbranter är ek det dominerande
trädslaget. Smala remsor av planterad granskog
förekommer närmast ån. På ökat avstånd från ån
flackar sluttningen successivt ut, och skogen
övergår till att bli en brukad granskog.
Åt söder smalnar dalgången av och blir
brantare, samtidigt som gränsen mot den
omgivande produktionsskogen bli allt mer
tydlig. Inslaget av ek minskar i södra delen av
objektet, däremot ökar förekomsten av gammal
asp och al.
Nordväst om Velanda säteri finns flera
åkerholmar och kantzoner som är bevuxna med
bok, ek och lönn. Dessa miljöer hyser allmän
förekomst av gamla och håliga träd samt död
ved. En av åkerholmarna betas. Inom hela
objektet är fältskiktet glest och innehåller arter
som lundslok, vårfryle, hagfibblor, vitsippa och
kruståtel.
Särskilt noterade arter: Lönnlav, lunglav,
granbarkgnagare, kantarellmussling,
långfliksmossa, trådticka, fällmossa,
klippfrullania, motaggsvamp, rostfläck och
guldlocksmossa. Kransrams, skogsbräsma,
ädellav, västlig njurlav, dunmossa och
lamellsnäcka (29). Dofttaggsvamp, skogssvingel
och drillsnäppa (5). Trädporella, vispstarr,
slanklav, grynig filtlav, traslav, pulverädellav
och vätteros (17).
Referenser: 5, 17, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Lönnlav och
guldlocksmossa. Almlav, slåttergubbe,
åkerkulla, scharlakansvaxskivling, bronssopp
och jättekamskivling (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
88. Ängsmark vid Bogrens hage
I anslutning till en bevarad torpmiljö finns
denna slåtteräng som sköts av hembygdsföreningen genom slåtter med småskalig
maskinell utrustning. Träd- och buskskikt är
glest och består av björk, asp, rönn, oxel, ek, en,
jolster, tall, fågelbär, vildapel, brakved och bok.
Fältskiktet är helt dominerat av hävdgynnade
arter som exempelvis ängsvädd, stagg, blodrot,
ängsskallra, liten blåklocka, hirsstarr,
klockgentiana, granspira, borsttåg, ängsfryle och
svinrot. Även olika arter av vaxskivlingar finns
representerade. På sikt bör trädskiktet decimeras
samt viss uppluckring av fältskikt ske.
86. Öppna våtmarker vid Lerumsån
Öster om Velanda säteri utgörs närområdet till
Lerumsån av sammanhängande, öppna
våtmarker som översvämmas vid högre
vattenstånd. Våtmarkerna har tidigare brukats
som slåtter- och betesmarker. I den södra delen
av objektet pågår ännu betesdrift med häst på
mindre ytor, i övrigt är området ohävdat och
viss igenväxning av lövsly finns i kantzoner.
Floran är relativt enhetlig över hela området och
domineras av storvuxna arter som älgört,
tuvtåtel, rörflen, blekstarr och strandlysing samt
bladvass närmast åfåran.
Särskilt noterade arter: Granspira,
klockgentiana, borsttåg och fläcknycklar.
Särskilt noterade arter: Skärmstarr.
53
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Referenser: Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
92. Bäckdal vid Hålan
89. Glösemosse
Slingrande bäck där trädskiktet domineras av
gran med al närmast fåran. Marken är
lätteroderad och framförallt yngre granar har
vält. I sluttningen dominerar medelgrov-grov
gran och asp. Klenare gran bildar ett tvåskiktat
bestånd. Aspen har rikligt med håligheter.
Marken är kalkpåverkad.
Objektet består av en stor svagt välvd mosse
omgiven av kuperad barrskog. Mossen är flikig
och har en varierad struktur av tuvor och höljor
och en hel del gamla tallar. Den östra delen av
mossen är mest påverkad framförallt av dikning,
avfallsupplag och en väg. Karaktäristiska arter
utgörs av tranbär, rosling, tuvull, hjortron,
rundsileshår, ljung och odon. Mossen omges av
granskog, som i öster och nordost består av
naturskogsartad granskog med intressanta arter
som gammelgranslav och kattfotslav. Här finns
gnagspår av signalarten granbarkgnagare samt
förekomst av tallört. På granlågor växer bland
annat långfliksmossa. Skogen är blockrik och
flerskiktad och har allmänt med död ved i olika
nedbrytningsstadier.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
93. Bergbrant vid Österängen
Bergbrant med blandskog. Längst upp vid
branten och på berget finns rikligt med torra
samt senvuxna ekar och ett tätt enbuskskikt.
Detta gör området svårframkomligt. Granen
växer insprängt i lövbeståndet och i den nedre
delen finns grövre löv. Branterna är lämpliga
som spridningskorridorer för arter.
Särskilt noterade arter: Missne,
granbarkgnagare, kattfotslav och
långfliksmossa.
Referenser: 15, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
90. Hökemossen
94. Betesmark vid Skattetorpet och
Östergården
En mindre svagt välvd mosse med varierad
struktur med en göl och enstaka gamla tallar.
Död ved förekommer sparsamt. Karaktäristiska
arter utgörs av vitag, rundsileshår, storsileshår,
rosling, ljung och tuvsäv samt vitmossor.
Mossen är starkt påverkad av utdikning i
kanterna, men har orörda partier med påtagligt
naturvärde.
Området utgörs av betade ravinsluttningar och
kullar kring Lillån i Upphärad. Här finns
hällmarker och blockig mark i högre liggande
partier och ravinkanter med klövdjursstigar och
terrassetter i lägre delar. Området kännetecknas
av ett fläckvis förekommande trädskikt
omväxlande med stora öppna partier. I
trädskiktet märks arter som tall, gran, björk, ek,
ask, alm och al. Enbuskar förekommer också
frekvent.
Särskilt noterade arter: Långfliksmossa.
Referenser: 15, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
91. Brant vid Borgaråsen
Brant runt fornborg intill den gamla
järnvägsvallen. Gles granskog dominerar med
inslag av löv. Buskskiktet är av trivialt löv och
fläckvis med hassel. Här förekommer rikligt
med lågor, torrträd och enstaka högstubbar.
På höjdområdena i norr, vid Skattetorpet, ligger
en mindre hagmark med arter som
smörblommor, skräppor, rödklöver och nattviol.
I hagmarken står även en gammal hålig lind,
och i vägkanten mot torpet står några gamla
hamlade askar.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
I fläckar utmed ravinens kanter finns en
välutvecklad rödvensfriskäng med inslag av
54
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
slåttergynnade arter som slåttergubbe och
gökärt. I floran förekommer även arter som
grönvit nattviol, liten blåklocka och prästkrage,
samt i fuktiga partier gökblomster. Till
övervägande del är emellertid vegetationen
svagt gödseltrivialiserad.
98. Alskog vid Österängen
Utmed Slumpån växer en väl utvecklad
klibbalskog med tät strandvegetation. Området
är med undantag av små partier mycket
enhetligt och domineras helt av klibbal. Alarna
är mestadels medelgrova men inslag av grova
till mycket grova alar förekommer. Signalarten
krusig ulota är rikligt förekommande på alarna.
Slumpån meandrar här mycket vackert och de
omgivande markerna är ofta översvämmade. I
fältskiktet finns älgört, brännässla,
midsommarblomster, vänderot och kirskål.
Särskilt noterade arter: Brun kärrhök, ask,
nattviol och slåttergubbe.
Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
95. Betesmark vid Frälsetorpet
I anslutning till åkerlandskapet norr om
Frälsetorpet finns denna halvöppna betesmark i
en nordvästlig sluttning. Träd- och buskskikt
består av ek, björk, asp, ask, rönn, hägg, fläder,
hagtorn, nypon och en. En gammal grov ek
växer i östra delen av objektet. Viss
igenväxning i form av aspsly förekommer.
Fältskiktet domineras av hävdgynnade arter som
ängsvädd, fläcknycklar, blodrot, svartkämpar,
gökärt, kattfot, käringtand och liten blåklocka.
Vid Högärdet finns en allé som leder upp mot
gården. Där står ett flertal grova askar samt
lönn, alm, ek och lind. På askarna finns bland
annat guldlocksmossa.
Särskilt noterade arter: Krusig ulota och
guldlocksmossa.
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Sotlav, rostfläck och
fläcknycklar.
Referenser: 34.
Bedömning: Klass 2, påtagligt naturvärde.
99. Blandskog i sluttning vid Fresätt
Blandskog i sluttning med glest granbestånd. I
luckorna finns rikligt med rönn av vilka flera är
torra. På impediment växer senvuxen ek och en.
96. Betesmark vid Angunneryr
Området utgörs av två betade kullar med stort
inslag av hällmarker vid gården Angunneryr.
Mellan kullarna finns ett dike. Trädskiktet är
glest och består av björk, rönn, gran och ek.
Längs diket växer alar. Enbuskar förekommer
här och var. I floran märks tuvtåtel,
smörblommor och rölleka samt enstaka
förekomster av hävdgynnade arter som bockrot
och jungfrulin. Betesmarken hävdas måttligt av
kalvar.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
100. Barrskog och dråg vid Brattås
Brink med granskog och mindre dråg. I
sluttningen förekommer medelgrov asp, enstaka
ek och lind. Vid de fuktigare partierna växer al.
Övriga naturvärden är barr- och lövlågor samt
högstubbar.
Särskilt noterade arter: Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
97. Källpåverkad mark vid Trätängen
Källa där man grävt och där cementringar
nedsatts. Här växer en frodig lövskog med
undervegetation av ask och häggplantor.
55
101. Lövskog vid Anstorp
Särskilt noterade arter: Rostfläck. Lundarv,
rankstarr, skärmstarr, skogsbräsma, storrams,
tandrot, vårärt och vätteros (29). Oxtungsvamp
(5). Grönvit nattviol och fläcknycklar (9).
Referenser: 5, 9, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Blandlövskog som tidigare varit betad.
Domineras av medelgrov-grov ek, asp och
björk. I bäckdalen växer al med graninslag.
Rikligt med hassel ger ett tvåskiktat utseende.
Döende träd med håligheter och lågor
förekommer.
105. Lövskog vid Älvabo
Skogen vid Älvabo står i sluttningen mot östra
sidan av Göta älv. De nedre delarna utgörs av en
omväxlande lövskog med en varierad
sammansättning av både trädslag och buskar.
Inslaget av ädla trädslag som alm, lind, lönn och
ask är rikligt. I buskskiktet märks några mindre
vanliga arter som idegran, skogstry och
skogskornell. Det finns även partier med
alsumpskog. I fältsiktet påträffas arter som
kranshakmossa, springkorn, nejlikrot,
åkerfräken och stinksyska. Den övre delen av
sluttningen övergår i barrskog, som innehåller
enstaka äldre tallar.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
102. Brandfält vid Trehörningen
Mindre brandfält med rikligt med död ved.
Enstaka brända träd finns kvar och några av
dessa har vissa livstecken. Fältskiktet består av
en matta av mjölkört och enstaka lövplantor.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Skärmstarr, rankstarr,
vätteros, blåsippa och skogsbräsma (29).
Dofttaggsvamp (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
103. Barrskogsklädda branter söder om
Stubbered
Stark sluttning mot Göta älv. Domineras av
granskog med inslag av klen- medelgrov ek och
trivialt löv. Området är påverkat av tidigare
avverkning. Här förekommer mindre lodytor,
torrträd och lågor.
106. Barr- och lövskog mellan
Kvartsberget och Kullhagen
Skogen står i sluttningen mot östra sidan av
Göta älv. De högre delarna har tunt jordlager,
med blottade berghällar och förekomst av
klippväggar. Närmare älven blir marken
fuktigare, och här finns välutvecklade
alsumpskogar med gamla träd och död ved. I
fältskiktet växer arter som nejlikrot, majbräken,
blekbalsamin, stinksyska och kranshakmossa.
Flera mindre bäckar, som eroderat ner i jorden,
löper genom objektet. I södra delen av objektet
finns en tydlig bäckravin som delvis är bevuxen
av ek och bok. Nära älven finns tre ohävdade
åkrar som håller på att växa igen. På högre
partier är tall det vanligaste trädslaget, men även
ek förekommer allmänt. I branter och vid berg
finns senvuxna ekar och gamla tallar.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
104. Betesmark vid Assarebo
Vid Assarebo finns en långsträckt betesmark
belägen i sluttningen mot den östra sidan av
Göta älv. Topografin ner mot älven är
varierande med små bäckraviner, skredkärr,
nipbildningar och branter. Betesmarken är
halvöppen och innehåller björk, ask, rönn, sälg,
klibbal och grova ekar samt bitvis ett rikt
buskskikt med slån, nypon, hassel, hägg och
hagtorn. I betesfållan ingår även några åkerytor
bevuxna med gräsvall. I övrigt finns partier med
hävdgynnad flora i form av arter som blåsuga,
stagg, gökärt, ängsvädd, hirsstarr, liten
blåklocka och darrgräs.
Särskilt noterade arter: Klippfrullania,
kattfotslav, långfliksmossa och spillkråka.
Rankstarr, gullpudra och skogsbräsma (29).
56
flera typiska arter för näringsfattig ekskog bland
annat liljekonvalj, getrams, kruståtel men även
arter som lundgröe, ormbär och nattviol. I
buskskiktet växer bland annat olvon, hägg och
brakved. Åtgärder bör inriktas på att frihugga
ekar och återuppta hävd.
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
107. Lövskog vid Svederna
Bäck med klen-medelgrov al och inslag av ek.
Markskiktet är av fräkentyp och lågörtstyp.
Särskilt noterade arter: Blekticka,
guldlocksmossa, rostfläck och ormbär.
Desmeknopp (29).
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
108. Göta älv
Objektet utgörs av Göta älv nedströms
Trollhättefallen. Älven är här lugnflytande och
svagt ringlande. I den övre delen är älven kantad
av branta barrskogsklädda sidor som längre
nedströms planar ut och öppnar upp sig i öppet
jordbrukslandskap. Påverkan finns i form av
frekvent båttrafik och rensningsingrepp.
Området har dock en mycket artrik fiskfauna
med arter som abborre, gädda, gös, gers, siklöja,
sik, nors, stäm, färna, id, sarv, asp, sutare, löja,
braxen, faren, ål, lake, skrubbskädda, ål, öring
och lax.
111. Lövskog vid Rannebergen
Objektet följer Rannebergens västra brant och
hyser en naturskogsartad ädellövskog med en
hel del grova ekar och mycket död ved i olika
nedbrytningsstadier. Trädskiktet domineras av
ask och ek medan buskskiktet utgörs av olvon,
hallon och gammal hassel. Fältskitet
karaktäriseras av liljekonvalj, blåsippa, vitsippa
och ormbär. Här har man tidigare påträffat flera
intressanta lavarter som kortskaftad parasitspik
och almlav. Vissa delar av objektet är i behov
av röjning av inväxande gran. Uppe på berget
övergår ädellövskogen till ekkrattskog och
hällmarkstallskog där fältskitet karaktäriseras av
blåbär, skogskovall och kruståtel. Objektet
vetter mot uppodlad åker i väster och en
kraftledningsgata i öster vilket har en viss
negativ påverkan på objektets kantzoner.
Särskilt noterade arter: Ål, asp, stensimpa, lake
och kungsfiskare (29). Utter (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
109. Bergbrant vid Humlekärr
Bergbrant med något lummig miljö. Beståndet
domineras av medelgrova ädelträd och gran. I
den södra delen finns en mindre ravin och
bäckdråg. Buskskiktet består i huvudsak av
hassel och almsly.
Särskilt noterade arter: Skärmstarr, krusig
ulota, guldlocksmossa, desmeknopp, ormbär
och blåsippa. Almlav och kortskaftad
parasitspik (5). Traslav, korallblylav och stor
knopplav (29).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
112. Lövskog vid Torpa säteri
Objektet utgörs av en ädellövskog i direkt
anslutning till gårdsmiljön vid Torpa säteri. En
grund ravin bildas kring den bäck som rinner i
öst-västlig riktning. Det dominerande trädslaget
är alm, men även inslag av lönn, lind och ask
förekommer. Hålträd och äldre träd finns i
sparsam omfattning. Medelålders träd utgör den
dominerande ålderskategorin. Trädskiktet är tätt
och buskvegetation saknas helt. I fältskiktet
110. Lövskog vid Humlekärr
Objektet utgörs av en brant bergskulle bevuxen
med ekskog, omgiven av åkermark. Kullen är
idag ohävdad men har förmodligen tidigare varit
hagmark. Ett flertal ekar är gamla, grova och
spärrgreniga, även håligheter förekommer hos
många ekar. I branterna finns senvuxna ekar
med bland annat blekticka. I fältskiktet finns
57
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
växer glest med älgört, kirskål, smultron och
nejlikrot.
114. Betesmark vid Slumpåns mynning
Särskilt noterade arter: Lönnlav. Läderbagge
(5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
De mjukt kuperade betesmarkerna på den norra
sidan av Slumpån vid mynningen i Göta älv ger
karaktär åt hela det omgivande öppna
odlingslandskapet. Betesmarkerna är till största
del öppna, men ett glest buskskikt av
exempelvis nypon, hagtorn och vildapel skapar
värdefulla brynmiljöer. En bäck som ansluter till
Slumpån omges av en skog av klibbal och även
runt Slumpån finns en bård av klibbal.
Albestånden innehåller rikligt med död ved och
allmänt med gamla träd. Vatten och djurens
påverkan påverkar markens utseende, och
skapar stigar, jordblottor, brinkar och mindre
skredkärr. Vegetationen tyder på att området är
näringsrikt, och stora ytor domineras av arter
som tuvtåtel, kamäxing, timotej, hundäxing och
vitklöver. Dock förekommer även flera partier
med mer varierad flora bestående av arter som
brudbröd, gullviva, ängshavre, stagg,
käringtand, gökärt, smörbollar och
sumpnycklar.
113. Slumpån, Lillån, Lerumsån och
Visslaån
Slumpåns vattensystem är vittförgrenat och
avvattnar en stor del av Trollhättans kommun. I
objektet ingår förutom Slumpåns huvudfåra
även biflödena Visslaån, Lerumsån och Lillån.
Lugnflytande vattendragssträckor där ån ringlar
eller meandrar genom landskapet dominerar.
Strömsträckor påträffas främst i Slumpåns
huvudfåra mellan Hålan och upp till
Gammelkvarn samt i Visslaåns mellersta del.
Vattensystemets omgivningar varierar, den
nedre delen vid Sjuntorp utgörs av helt öppet
odlingslandskap och längre uppströms ökar
inslaget av skog. Vattnet i Slumpån och dess
biflöden är grumligt vilket ger en brun färgton.
Problem med näringstransport finns. Påverkan
från rensningsingrepp är hög i framförallt
Lerumsån, men även i Visslaån.
Särskilt noterade arter: Desmeknopp, ljusskivig
lerskivling, gröngul vaxskivling och
mjölrödskivling (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
På strömmande sträckor förekommer en artrik
fauna av bottendjur. I Visslaån har det tidigare
funnits bestånd av den rödlistade arten
flodpärlmussla. Idag är det osäkert om den finns
kvar. Den har inte setts vid de senaste
inventeringarna. Fisksamhället i Slumpån är
mycket rikt och består av arter som abborre
gädda, gers, gös, mört, braxen, färna, sarv, löja,
stäm, björkna, sutare, ål, lake och ål. Nedströms
Sjuntorp tillkommer arter som asp, id,
stensimpa, lax och öring. Tidigare har det
funnits öring även uppströms Sjuntorp, men det
är osäkert om arten finns kvar här. Vid
kraftverket i Sjuntorp finns ett vandringshinder
för fisk, vandringshinder förekommer även i
Visslaån samt vid Gravlångens utlopp till Lillån.
115. Betesmark och skog vid
Flundervalla
I anslutning till gårdarna i Flundervalla finns en
en varierad och kuperad betesmark som är
belägen i den öppna odlingsbygd som omger
Slumpåns nedre lopp. Betesmarken består
omväxlande av högre partier där berget går i
dagen och lägre flacka områden som är öppna.
De högre partierna är delvis tätt bevuxna av en,
tall och ek. Röjningsbehov föreligger. I kanterna
av de öppna delarna förekommer gamla och
spärrgreniga ädellövträd, främst ek men även
alm och ask. Floran är delvis påverkad av
gödsling, särskilt i gårdsnära läge i den
nordöstra delen av objektet. Ett flertal
hävdgynnade arter finns dock spridda över
betesmarken, exempelvis stagg, liten blåklocka,
hirsstarr, ängsvädd, brudbröd, knägräs,
Särskilt noterade arter: Ål, asp, stensimpa, lake
och kungsfiskare (29). Ävjebrodd,
gräshoppsångare, flodsångare och drillsnäppa
(5).
Referenser: 5, 18, 19, 20, 26, 29, 35.
58
hamling. I sydost finns en bäckravin med
skogsalm och al. Längs bäcken är floran rik med
arter som långsvingel, humleblomster och
stinksyska. I den norra delen av objektet omges
bäcken mestadels av granskog. Rester av en
torpmiljö med förekomst av äldre lönn, ask och
fruktträd finns nordväst om den obrukade åkern.
knölsmörblomma, svartkämpar, backsmultron,
ängshavre och gökärt.
Särskilt noterade arter: Guldlocksmossa,
rostfläck och rikfruktig blemlav. Sommarfibbla,
sandkrassing och kattfot (29). Strutskinnlav,
scharlakanvaxskivling, trådvaxskivling och
mjölrödskivling (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Lundarv och skärmstarr.
Tibast (29). Ask och vanlig skogsalm (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
116. Bäck med lövskog vid Flundervalla
Bäckravin där spår av äldre dammanläggning
finns. Al dominerar med inslag av ek, gran och
björk. Buskskiktet är delvis tätt av hägg och
hallon men även hassel och vide förekommer.
Fältskiktet består av frisk högörttyp. Övriga
naturvärden är lövlågor, torrträd och
högstubbar.
120. Ekeberget vid Sjuntorp
Området utgörs av en trädbevuxen höjd, i ett i
övrigt relativt öppet landskap. Tall är det
dominerande trädslaget, men inslaget av ek och
bok är bitvis rikligt. En grov ek, med behov av
framröjning, finns i den södra delen av objektet.
Död ved förekommer sparsamt. I fältskiktet
påträffas arter som blodrot, kruståtel, vårfryle,
lingon och skogsstjärna. Spår av tidigare
verksamhet finns i form av en husgrund.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
117. Bergbrant väster om Bjälleberget
Särskilt noterade arter: Krusig ulota och
trädporella.
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Äldre beteshävd i barrskog med inslag av betad
och senvuxen ek. I området finns enstaka
lodytor samt hassel. Fältskiktet består av frisk
smalbladig/blåbärstyp.
121. Barr- och lövskogar vid Ulveberget
och Rönnängen
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Området utgörs av Ulveberget och närliggande
höjder, som delvis är omgivna av bebyggelsen i
Sjuntorps samhälle. Den östra delen av objektet
har högst naturvärden. Här finns barrblandskog
på de högre delarna som innehåller rikligt med
gamla träd och grov död ved. Sluttningarna
domineras av ädellövskog bestående av bok, ek
och lönn. Längs vägen, i den sydöstra delen av
objektet, finns flera grova, fristående ekar. I
fältskiktet finns arter som majbräken, älgört,
vitsippa och skogsfräken.
118. Lövskogs vid Tornhallsberget
Sluttning mot Slumpån. Trädskiktet utgörs av
lövskog med varierande dimensioner.
Utmärkande är död ved och områdets orördhet.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Den västra delen av objektet är påverkat av
röjning och gallring. Detta område består av
tallskog och ekskog. Floran utgörs av arter som
lundgröe, ljung, knägräs, häckvicker och
lövbinda.
119. Bäck och lövskog vid Grandalen
Områdets södra del utgörs av ädellövskog,
medan områdets norra delar domineras av
barrskog samt en obrukad åker. Ädellövskogen
består av gårdsnära miljöer med grova ekar och
gamla håliga askar med spår av tidigare
59
här slingrar sig också en bäck som senare
mynnar i Slumpån. Små träd och buskar
förekommer i mindre grupper över hela
området. Vegetationen är väl betad och bär spår
av gödslingspåverkan. Hävdgynnad flora finns
dock spridd över hela ytan, exempelvis finns här
arter som hirsstarr, darrgräs, brudbröd, stagg,
ängsvädd, blodrot, bockrot, gökärt och gullviva.
Över hela objektet finns inslag av flera olika
trädslag, exempelvis skogsalm, lind, fågelbär,
ask, sälg, rönn, brakved, björk och klibbal.
Positivt är om hela området kan få utvecklas så
att mängden död ved och gamla träd ökar.
Punktvis röjning kan behövas vid grova ekar.
Särskilt noterade arter: Guldlocksmossa, vågig
sidenmossa, fällmossa, krusig ulota och ask.
Vippärt (29). Vanlig skogsalm (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
122. Lövskog vid Broskogen
124. Öppen betesmark vid Ängarna
Broskogen är en ädellövskog som ligger i
anslutning till Sjuntorps samhälle, utmed ett
biflöde till Slumpån. Bäcken som rinner genom
objektet omges av klibbal, ask, lönn, alm och
rönn. Vattenfåran har ett forsande flöde och är
rik på block, sten och grus. Dock är påverkan
från blockrensning tydlig. Objektets högsta
värden är knutna till de gamla, grova och delvis
spärrgreniga ekarna i den västra delen av
objektet. Flera av ekarna har dessutom
utvecklade håligheter samt hyser arter som
svavelticka, gammelgranslav, rostfläck och
guldlocksmossa. I anslutning till ekarna finns
även gamla exemplar av bok och gran. Andra
trädslag som förekommer spritt i området är
asp, björk och sälg. Lyckade restaureringsåtgärder som inneburit att ekarna delvis
frihuggits har nyligen utförts. Död ved
förekommer främst i anslutning till de gamla
ekarna. I den norra delen av objektet finns
medelålders ekar som kan fungera som lämpliga
efterträdare till de gamla ekarna. Floran är
mestadels frodig med arter som blekbalsamin,
kriskål, nordbräken, stinksyska, älgört,
liljekonvalj, tuvtåtel och harsyra.
I sluttningen mot Slumpån, sydost om gården
Ängarna, finns en till stora delar öppen
betesmark. Enstaka buskage av hassel, slån,
nypon, rönn och hägg förekommer, liksom en
trädridå med klibbal närmast vattendraget. På
torra sluttande partier dominerar en hävdgynnad
flora med arter som ängsvädd, brudbröd,
knölsmörblomma, vårbrodd, käringtand,
gråfibbla, svinrot, ängshavre och ängsskallra.
Näringsgynnad vegetation uppträder på
markytor med påverkan från omgivande
åkermark, här påträffas arter som rajgräs,
krusskräppa, knylhavre och timotej.
Särskilt noterade arter: Guldlocksmossa,
rostfläck och granbarkgnagare.
Referenser: Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Ormbär (23).
Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
123. Betesmark vid Solberga
126. Gårdsnära ädellövskog vid ForsLunden
I gårdsnära läge i Solberga finns denna sluttande
betesmark. Den södra delen består av en relativt
torr betesmark som delvis begränsas av en
stenmur. I norra delen är marken fuktigare och
Lundartad ädellövskog som delvis är gårdsnära.
Ek, ask och hassel dominerar träd- och
buskskiktet, men närmare husen finns även
skogsalm, bok, lönn och fågelbär. Flera av
Särskilt noterade arter: Nattviol.
Referenser: 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
125. Bäckravin vid Fors-Lunden
Bäckravin med grova gamla lindar och ekar. En
del träd med håligheter och mulm. Frodig
örtflora med exempelvis liljekonvalj och
ormbär. Inväxande asp och andra yngre träd bör
ringbarkas eller tas bort så att de gamla träden
ska få utrymme och på sikt överleva.
60
Inslag finns av lövträd som ek och lind. Här
påträffades även signalarten trolldruva.
Tjäderlokal. Ruvande höna tidigare påträffad i
området.
lövträden är grova och gamla, och vissa träd har
håligheter samt bär på spår av tidigare hamling.
Behov av röjning föreligger kring några av de
grova träden. Floran i ädellövskogen består av
arter som vitsippa, liljekonvalj och träjon.
Särskilt noterade arter: Trolldruva och tjäder
(23).
Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Lönnlav, platt
fjädermossa, guldlocksmossa, krusig ulota,
lundarv och ask.
Referenser:
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
130. Fräcksjön
Fräcksjön är en näringsfattig skogsjö på gränsen
mellan Trollhättans och Lilla Edets kommuner.
Barrskog växer nära inpå sjön, men partier med
klippstränder och branter förekommer.
Vegetationen är sparsam och består av arter som
vit- och gulnäckros, bladvass, säv, notblomster,
braxengräs, sjöfräken och blåtåtel. Sjön har
relativt klart vatten och ett högsta djup på 15 m.
Regelbundna provtagningar utförs i sjön för att
studera långsiktiga trender. Sjön är en nationell
referenssjö, där syftet är att följa försurningsläget i en okalkad sjö som är påverkad av
försurning. Provfisken visar att fisksamhället är
artrikt för sjötypen. Här finns abborre, gädda,
nors, braxen, mört, sarv, gers och ål.
127. Lövskog vid Hultebäcken
Området är beläget intill kommungränsen och
består av en bäckravin som till stor del är
bevuxen med klibbal, med inslag av ask, hassel
och björk. På död ved finns vedsvamp som
kuddticka och alticka. I fältskiktet återfinns arter
som skogsbingel, älgört, svalört och ormbär.
Särskilt noterade arter: Gullpudra (29).
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
128. Barrsumpskog vid Lunds ekar
Mjuk, blöt mark i sluttning. Utströmningsområde för grundvatten. Mindre bäckfåror.
Trädskiktet domineras av gran med inslag av
klibbal och björk. En del lågor och död ved.
Relativt rik förekomst av signalarterna
dvärghäxört och skärmstarr. I området bör
körning med maskiner undvikas.
Särskilt noterade arter: Ål (25).
Referenser: 25, 27, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
131. Betesmark vid Norra Lövås
I anslutning till bebyggelsen i Norra Lövås finns
denna varierade betesmark. Ett utvecklat trädoch buskskikt bestående av ek, ask, björk, tall,
vildapel, asp, en, nypon och slån finns över hela
objektet. Gamla och grova träd i form av ek, ask
och björk förekommer allmänt. En del askar är
hamlade. Hävden är svag och igenväxning av
lövsly förekommer i norra delen av
betesmarken. Trots lågt betestryck domineras
fältskiktet av hävdgynnade arter som ängsvädd,
svinrot, ängsfryle, hirsstarr, knägräs, blodrot,
liten blåklocka och gökärt.
Särskilt noterade arter: Dvärghäxört och
skärmstarr (23).
Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
129. Barrskog vid Fräcksjön
Område med ovanligt gammal, sedan länge
orörd, gran- och talldominerad barrskog. Vid
borrning visade det sig att en gran var drygt 200
år och flera tallar 160-210 år. Boniteten varierar
från magra bergbundna partier till frodigare
delar. Gammelgranslav förekommer allmänt på
gran. Naturvärde finns främst i ovanligt gamla
och senvuxna träd men här finns även mindre
vattensamlingar, sumpskogspartier och
fuktstråk. Död ved i form av torrträd och lågor.
En mindre bergsbrant löper i den norra kanten.
Särskilt noterade arter: Lönnlav,
guldlocksmossa och törnskata.
Referenser: 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
61
132. Lövskog vid Södra Lövås
Särskilt noterade arter: Almlav, platt
fjädermossa, guldlocksmossa, långfliksmossa
och blåsippa. Desmeknopp (29).
Referenser: 5, 23, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Ädellövdunge (f.d. beteshävd) i kraftig sluttning
som gränsar mot öppen mark och bebyggelse. I
den norra delen är lövet helt dominerande med
medelgrov-grövre stammar av bok, ask, lind och
lönn. I den södra delen dominerar gran, inslag
av klenare lövträd finns. Asken har rikligt med
mossfäll på stammen. Fältskiktet är av frisk
högörtstyp. Övriga naturvärden är högstubbar,
lövlågor och hamlade träd.
135. Betesmark vid Kalvhed
I raviner runt Lillån och dess biflöden finns
denna långsträckta betesmark som består av
flera betesfållor. Med undantag av enstaka
solitära träd och buskar är marken helt öppen.
På torra sluttande partier dominerar en
hävdgynnad flora med arter som ängsvädd,
brudbröd, prästkrage, vårbrodd, käringtand,
gråfibbla, knölsmörblomma, ängshavre och
blodrot. Näringsgynnad vegetation uppträder på
markytor med påverkan från omgivande
åkermark, här påträffas arter som rajgräs,
veketåg, knylhavre och timotej. I ravinernas
botten finns ofta en högörtsvegetation som
domineras av älgört, vilket utgör en viktig
häckningsmiljö för buskskvätta.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
133. Lövskog vid Ålstadlund
Objektet ligger i kanten av det öppna
jordbrukslandskapet söder om Sjuntorp. Större
delen av objektet utgörs av en lövskog
bestående av ek, björk, rönn, al, gran och rikligt
med hassel. Gamla björkar och granar med
gammelgranslav förekommer. Inslaget av död
ved är stort, men främst i klenare dimensioner.
Den nordligaste delen av objektet består av en
trädbeklädd betesmark, som är bevuxen av
spärrgreniga ekar. Svag hävd har gjort att
storvuxna arter som hallon, hundäxing och
ängssyra dominerar fältskitet. Längs en väg i
öster växer tre grova och spärrgreniga ekar.
Särskilt noterade arter: Buskskvätta.
Referenser: 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
136. Lövskog öster om Kalltorp
Ädellövskog med inslag av asp. Ett underbestånd med alm och uppslag av asp samt död
ved är karakteristiskt för området. Den sällsynta
kandelabersvampen är tidigare noterad här.
Önskvärt är att mer död ved skapas eller lämnas
kvar.
Särskilt noterade arter: Rostfläck
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
134. Ekeberget vid Ålstad
Särskilt noterade arter: Kandelabersvamp (23).
Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Objektet utgörs av betad blandskog som är
belägen på en höjd och dess sluttning åt norr
och öster. Skogen innehåller gammal gran och
tall samt i blockrika sluttningar senvuxen ek,
lind och alm. I övrigt förekommer björk, asp,
rönn, klibbal och hassel. Viss förtätning har
skett under senare år genom uppväxande ung
gran. Död ved finns spritt i området och särskilt
rikligt i partier med alsumpskog i norra delen av
objektet. Floran är varierad och inkluderar arter
som blåsippa, vitsippa, hultbräken, svartbräken,
kruståtel, vårfryle, harsyra, blodrot, käringtand,
majbräken och nejlikrot.
137. Kalltorps ekhage
Området utgörs av en naturskön betesmark i
direkt anslutning till en vik i norra Gravlången.
Betesmarken är till största delen öppen, men i
den norra delen finns ett glest trädskikt av
vidkroniga och gamla ekar. Även buskskiktet är
glest och består av hagtorn, en och brakved.
Beteshävden är god och sträcker sig en bit ut i
vattnet. Närmast sjön finns fuktängsvegetation
med arter som kärrspira, sumpmåra, hirsstarr,
grönstarr, ängsvädd och darrgräs. Längre från
62
gäddnate samt vit- och gul näckros. I sjöns
flacka strandmiljöer finns även spridda
förekomster av den rödlistade arten rödlånke.
Försurning är inte något problem. Däremot visar
sjöns artsammansättning och biomassa av
växtplankton att det finns viss påverkan av
övergödning. Effekter av övergödning har även
setts i tidigare provfisken som innehållit en
ovanligt stor andel vitfisk i förhållande till
andelen rovfisk. Fisksamhället är dock artrikt
och består av abborre, gers, gädda, gös, mört,
braxen, björkna, löja, sarv och ruda. Det finns
även uppgifter på att ål och lake förekommer.
Gravlången ingår i Slumpåns vattensystem och
avvattnas via ett reglerat utlopp.
vattnet stiger marken och bitvis dominerar
stagg. Andra förekommande arter är exempelvis
knölsmörblomma, käringtand, nattviol, svinrot,
pillerstarr, jungfrulin, bockrot, ängshavre och
brudbröd. I områdets östra del finns partier med
smörblomma och tuvtåtel. En stenmur omger
fållan och enstaka odlingsrösen finns spridda
över betesmarken.
Särskilt noterade arter: Rostfläck, sotlav,
ängsstarr. Granspira (5, 29). Hämpling,
violettkantad guldvinge, slåttergubbe, rödlånke
(5).
Referenser: 5, 29, 34.
Bedömning: Klass 1, högsta naturvärde.
138. Lövskog vid Kalltorpssjön
Särskilt noterade arter: Ål och lake (29).
Rödlånke (5).
Referenser: 5, 28, 29, 36.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Området utgörs av lövskog i strandnära läge vid
den del av norra Gravlången som kallas
Kalltorpssjön. Den södra delen utgörs av
lövsumpskog som både påverkas av rörligt
markvatten i sluttningen mot sjön samt av
översvämningar när sjöns vattennivå stiger.
Klibbal dominerar trädskiktet, men det finns
även inslag av ask, ek, björk och asp samt hassel
och videbuskage. Floran består av arter som
svärdslilja, älgört, skärmstarr, rankstarr,
skogsfräken och majbräken. Åt norr blir
sluttningen mot sjön betydligt brantare, och
utgörs bitvis av en klippvägg. Trädskiktet består
här av ädellövskog av ek, lind, ask och
skogsalm. Död ved förekommer allmänt över
hela objektet och det finns gott om vedsvampar
som exempelvis platticka, styvskinn, knatöra,
alticka, korkmusslin och raggskinn.
140. Ålstadnäset
Ålstadnäset är en tydlig halvö som sticker ut i
sjön Gravlången från dess norra strand. Objektet
har en lång strandlinje som är oregelbunden
med flera vikar och små uddar. Östra delen av
halvön är relativt kuperad och berget går i dagen
på flera platser, i öster är däremot marken mer
mjukt sluttande. Hela området är bevuxet av en
blandskog, bestående av trädslag som ek, björk,
al, tall, gran, sälg och hassel. De inre delarna av
halvön domineras av produktionsskog och ingår
inte i objektet.
Stora delar av halvön har troligen använts som
betesmark. Betande djur finns inte längre i
området, men de gamla och spärrgreniga ekar
som förekommer spritt över hela Ålstadnäset
vittnar om att landskapet tidigare varit betydligt
öppnare. Flera av ekarna har dessutom
utvecklade håligheter. Uppväxande träd som
björk, al, gran, tall och rönn trängs om
utrymmet med de gamla ekarna. Fragment av
hävdgynnad flora med arter som ängsvädd,
svinrot, blodrot och gökärt påträffas på öppna
ytor. Död ved i olika nedbrytningsstadier
förekommer allmänt över hela objektet.
Särskilt noterade arter: Klippfrullania, lönnlav,
granbarkgnagare, rankstarr och skärmstarr.
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
139. Gravlången
Gravlången är en långsmal sjö med flera uddar
och vikar. Maxdjupet är 9 m. I söder omges sjön
av barrskog och i norr av ett blandat landskap
med lövskog och öppen jordbruksmark.
Stränderna är varierade och partier med block
och klippor förekommer. I vissa av vikarna
finns rikligt med vegetation, exempelvis
bredkaveldun, bladvass, säv, vattenklöver,
Särskilt noterade arter: Rostfläck,
guldlocksmosssa, lunglav, långfliksmossa,
63
143. Betesmark vid Dunevallen
granbarkgnagare och klippfrullania. Fiskgjuse
(29). Almlav, mjölmusseron, poppelspindling
och lövängsspindling (5).
Referenser: 5, 29
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Vid Dunevallen finns en gårdsnära betesmark
som är glest trädbevuxen och som i öster
inkluderar en gräsklädd sluttning. Träd- och
buskskikt består av ek, björk, tall, ask, alm,
lönn, vildapel och en. Gamla askar och almar
förekommer och vid gården finns hamlade
lönnar. Vegetationen på vissa ytor indikerar
gödslingspåverkan. Flera partier domineras
dock av hävdgynnad flora med arter som
hirsstarr, ängsvädd, blodrot, darrgräs, stagg,
prästkrage, jungfrulin, bockrot, gökärt och
käringtand.
141. Betesmark vid Tokebäcken
Den nedre delen av Tokebäcken, innan
mynningen i sjön Gravlången, omges av ett
ravinsystem som är beläget i öppet
åkerlandskap. Ravinen har under lång tid
brukats som betesmark, men har under de
senaste åren varit ohävdad. Den upphörda
hävden har medfört att lövsly och gran börjat
vandra in på tidigare helt öppna ytor samt en
utbredning av högvuxna arter som älgört,
hundäxing, gulvial, skogsfräken och tuvtåtel.
Dock finns det i framförallt objektets södra
delar fortfarande betydande partier som hyser en
artrik flora. Här påträffas arter som ängsvädd,
svinrot, liten blåklocka, smörbollar,
fläcknycklar, knägräs, darrgräs, gullviva,
hirsstarr och ängshavre. Närmast bäcken
förekommer en uppvuxen trädbård, som
exempelvis inkluderar enstaka gamla ekar och
askar.
Särskilt noterade arter: Guldlocksmossa.
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
144. Betesmark och lövskog vid
Häggsjöryrs naturreservat
I det småskaliga odlingslandskapet vid
Häggsjöryr finns betade ekhagar med mycket
höga värden knutna till gamla, grova och
spärrgreniga ekar. Här finns även rikligt med
hålträd samt döda stående och liggande träd i
olika nedbrytningsstadier. Buskskiktet är glest
och består av hassel, en, hagtorn och rönn.
Genom röjningsinsatser och utökat bete
bibehålls en halvöppen struktur som är
nödvändig för att ekarna ska överleva. Den
norra delen av objektet hävdas dock inte och har
ett betydligt tätare trädskikt som består av ek
samt asp, lind, ask, hassel och gran. Här finns
gammal ek, ask och asp. Några av ekarna är hårt
trängda av uppväxande träd. Floran är lundartad
och består av arter som svinrot, ängsvädd,
tuvtåtel, stor blåklocka, liljekonvalj, nattviol,
ängssyra, blekstarr, skogsnäva, vårbrodd och
gökärt.
Särskilt noterade arter: Lönnlav och fällmossa.
Slåttergubbe och kattfot (29).
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
142. Betesmark vid Karstorp
Vid Karstorp finns en ekhage i ett svagt
böljande och småskaligt odlingslandskap.
Ekarna är spärrgreniga och i åldern 100-150 år.
Hagens äldsta träd utgörs av tre gamla och
grova lindar som har utvecklade håligheter.
Hävden är svag vilket gjort att ett bitvis stort
uppslag av lövsly och gran förekommer. Floran
är opåverkad av gödsling och består av arter
som skogsklöver, vårbrodd, rödven, gråfibbla,
blodrot, gökärt, stagg och hirsstarr.
Stora delar av objektet ingår i Häggsjöryrs
naturreservat.
Särskilt noterade arter: Gammelekslav, jättelav,
grå skärelav, gulpudrad spiklav, sotlav,
guldlocksmossa, rostfläck, blåsippa och nattviol.
Skuggorangelav, liten sönderfallslav, lunglav,
gul dropplav, blek kraterlav, läderbagge och
desmeknopp (5).
Referenser: 5, 29.
Särskilt noterade arter: Slåttergubbe (29).
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
64
prästkrage och gråfibbla karaktäriserar
fältskiktet.
Bedömning: Klass 1, högsta naturvärde.
145. Lövskog i brant vid Häggsjön
Öster om järnvägen är betesmarken öppen och i
fältskiktet märks liten blåklocka, käringtand,
gökärt, nattviol och smörblommor. I kanterna av
betesmarken växer tall och gran.
Objektet är beläget norr om Häggsjön och
utgörs av en skogbevuxen sydvänd brant som
delvis innehåller block. Trädskiktet består av ek,
lind, ask, tall, gran, asp och hassel. Spärrgreniga
ekar med förekomst av håligheter växer i kanten
mot åkermarken i väster. Död ved förekommer
allmänt över hela objektet, vilket gynnar
vedsvampar som exempelvis rostöra,
svavelticka och korkmussling.
Särskilt noterade arter: Nattviol.
Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
148. Betesmark vid Upphärad
Området ligger helt nära Upphärad tätort invid
järnvägen och utgörs av en gräsmark som
tidigare hävdats men numera delvis används
som upplag. Marken är torr-frisk och i
fältskiktet förekommer arter som liten
blåklocka, prästkrage, gökärt, nattviol,
ängsvädd, käringtand och ängsskallra. Marken
är mestadels öppen, men i den norra delen står
några enbuskar på hällmark. Västerut finns en
grävd damm. För att marken inte ska växa igen
är återupptagen hävd önskvärt.
Särskilt noterade arter: Guldlocksmossa.
Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
146. Långemossen och Dymossen
De båda myrmarkerna Långemossen och
Dymossen är relativt orörda. Myrarna ligger i
kommunens allra sydligaste del och fortsätter in
i Lilla Edets kommun. De omgivande markerna
kännetecknas av barrskogar med ett litet inslag
av lövträd, främst al och björk. Viss avverkning
har skett i anslutning till området.
Särskilt noterade arter: Nattviol.
Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Mossarna är svagt välvda och innehåller för
mossmarker karaktäristiska bildningar som
dråg, det vill säga öppna dräneringar ute på
mossen, fastmattebildningar med gräs och ris
och utmed kanten en välutvecklad lagg där
översilningen från land gör sig påmind. På
myren finns spridda bestånd av tätt växande
tallar samt arter som odon, kråkbär och tuvull.
Området avvattnas mot sydväst till Häggsjön
och mot öster där Varpemossen ligger.
149. Betesmark vid Ängarna
Öster om gården Ängarna och järnvägen ligger
denna betesmark. Området består av öppna
marker varvade med trädklädda partier. I
området finns ek, björk och gran samt en del
hassel. Markerna är bitvis välhävdade och här
och var står rikligt med slåttergubbe. Bland
kärlväxterna förekommer arter som liten
blåklocka, gökärt, ängsvädd, gökblomster och
nattviol. I norr finns en tät dunge med gran och
enstaka ekar där bortröjning av yngre gran är en
önskvärd skötselåtgärd.
Särskilt noterade arter: Referenser: 15, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
147. Betesmark vid Frälsegården
Särskilt noterade arter: Slåttergubbe och
nattviol. Korallticka (5).
Referenser: 5, 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Strax sydöst om Upphärad, vid gården
Frälsegården, finns en av traktens få ännu
kvarvarande, välhävdade och öppna
betesmarker med långvarig tradition som
fodermark. Den nya järnvägen delar
betesmarken i två delar som båda fortfarande är
välhävdade. Väster om järnvägen är inslaget av
hällmark stort och arter som liten blåklocka,
65
Odlingslandskap i södra delen av kommunen vid Dunevallen (omr nr 143). Fåren håller landskapet öppet.
Foto: Ecocom.
I Häggsjöryrs naturreservat växer stora och gamla ekar. På en av ekarna finns den mycket sällsynta och hotade
jättelaven (omr nr 144). Foto: Jörgen Olsson.
66
150. Lövskog norr om Stora Boda
och björkar. Död ved förekommer bitvis rikligt.
I fältskiktet återfinns arter som vitsippa,
smörblommor, ekorrbär, älggräs och
flädervänderot.
Ädellövskog i blockig terräng. Större delen är
dominerad av kort- och senvuxen ek. Inslag av
tall och enbuskar på de högre partierna. I den
nedre delen mer rakvuxen ek, trivialt löv och
bitvis graninslag. Området är för kommunen av
sällsynt karaktär.
I norr finns en ekdominerad skog med inslag av
gran, rönn och asp. Ekarna är medelgrova och
viss röjning av sly och yngre gran har skett. På
asparna växer krusig ulota. I floran återfinns
bland annat kruståtel, liljekonvalj och nattviol.
Grova ekar bör röjas fram för att behålla och
förstärka naturvärdena i området.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
151. Lövskog söder om Stora Boda
Särskilt noterade arter: Krusig ulota och
nattviol. Blåsippa, bårdlav och rostfläck (29).
Referenser: 23, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Äldre betade ädellövskullar med inslag av tall.
Mellan kullarna finns ett bördigare parti med
trivialt löv där enstaka grövre asp, med
håligheter, förekommer. På de torrare partierna
är den senvuxna eken flertalig. I buskskiktet
finns glest med hassel, hallon, nypon och en.
Fältskiktet domineras av smalbladig grästyp. Av
kärlväxter kan getrams nämnas. Området
genomkorsas av en mindre kraftledning.
154. Sumpskog vid Lilla Boda
Mindre blandsumpskog i svag sluttning. Död
ved och sockelbildning på flera träd ger området
en naturskogslik känsla.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
155. Lövskog i bergbrant vid Daleslätt
152. Lövskog vid Lilla Boda
Ädellövskog delvis i blockig bergbrant. Stor
variation av trädslag med ek som det
dominerande trädslaget. Undervegetation av
lövsly, hassel och en. Öster om vägen är
beståndet luckigt med gran som växer upp i
ekens kronor. Bland kärlväxter noterades
jättebalsamin.
Skogsbete med inslag av hällar. Ett glest och
luckigt blandbestånd bestående av ädellöv, barr
och trivialt löv. Buskskiktet representeras av
gles förekomst av rönn, en, ädel- och trivialt
löv. Av naturvärde finns bland annat senvuxen
ek, ädellåga och högstubbe. Området
genomkorsas av en mindre kraftledning.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
156. Lövskog vid Vallerstommen
153. Bäck med omgivande lövskog vid
Vågsjön
Ek-barrskog intill bebyggelse söder om
landsväg. Biotopen gränsar till en kalmark.
Kullarna utgörs av dominerande krattekskog
med mossfäll på stammarna och inslag av
barrträd. Granen är hårt drabbad av torka. I den
västra delen finns mer stamformig ek.
Strax norr om Lilla Björndalen, vid vägen och
utmed bäcken mot Vågsjön, finns ett parti med
fuktig alskog och ekskog.
I söder och utmed bäcken växer klibbalskog,
och längst i söder ned mot Vågsjön växer grova
alar som omges av grövre aspar, enstaka granar
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
67
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
160. Vanderydvattnet
157. Kättetorp Stora mossen
Objektet är strandnära vid västra Vanderydvattnet, nära Vadboda, och utgörs av ohävdad
betesmark som vuxit igen. Enstaka äldre och
spärrgreniga exemplar av ek, lönn, lind och ask
förekommer. Dock dominerar yngre
lövblandskog med trädslag som rönn, klibbal,
björk, bok, lind, ask och ek. Död ved
förekommer spritt inom objektet. Bitvis
anträffas tätt med odlingsrösen.
Vanderydvattnet är en av de större sjöarna i
Trollhättans kommun. Sjön har en långsmal
form och ett maxdjup på cirka 19 meter.
Omgivningarna är varierande och består
omväxlande av barrskog, åkermark, golfbana
och bevuxen myr. Även strändernas karaktär
skiftar, men är mestadels grunda och har på
flera platser utvecklade bårder av bladvass med
inslag av rörflen, fackelblomster och vasstarr.
Den rödlistade arten rödlånke är noterad från
norra delen av sjön. Vanderydvattnet har även
betydelse för fågelfaunan, här finns exempelvis
häckande drillsnäppa, storskrake, skäggdopping
och sävsparv samt flera arter som tillfälligt
uppehåller sig i området. Försurning är inte
något problem, däremot indikerar sjöns
artsammansättning av växtplankton att det finns
en påverkan från bland annat näringsämnen.
Tidigare provfisken visar att fisksamhället
består av abborre, gers, gädda, gös, mört,
braxen, sutare och nors. Det finns även
uppgifter på att ål och lake förekommer.
Vanderydvattnet har en utloppsanordning som
innebär att avrinningen vid högvatten sker
snabbt. Sjöns vatten rinner via Visslaån vidare
till Slumpån.
Särskilt noterade arter: Guldlocksmossa och
rostfläck. Klockgentiana (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Ål och lake (29).
Rödlånke och drillsnäppa (5).
Referenser: 5, 28, 29, 36.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
159. Lövskog vid Finneviksnäset
161. Fuktäng och lövskog utmed Norra
Vanderydvattnet
Stora mossen vid Kättetorp är en svagt välvd
mosse i direkt anslutning till sjön Vanderydvattnet. Mossen omges av en fuktig randskog
med gran, tall och björk, medan själva
mosseplanet är glest bevuxet av senvuxna
martallar. Mossen har en homogen vegetation
av arter som tuvull, tranbär, rosling, vitag,
blåbär, klockljung, odon, kråkbär och vitmossor.
Direkt påverkan från dikning är begränsad.
Särskilt noterade arter: Referenser: 15.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
158. Lövskog vid Vadboda
Längst ut på udden vid Finneviksnäset finns en
liten brant med en gammal ekdominerad skog.
Vissa inslag av tall, gran och rönn förekommer.
Området är blockrikt med rikligt med död ved.
Längs vattnet står en ridå av klibbalar. På
ekarna har lunglav tidigare påträffats. Fältskiktet karaktäriseras av blåbär, ekorrbär,
harsyra och skogsstjärna.
Objektet domineras av halvöppna ekskogar i
strandnära läge vid norra spetsen av Vanderydvattnet. Flera ekar är halvgrova och har delvis
spärrgreniga kronor. Övriga vanliga trädslag är
bok, rönn, tall och klibbal samt enbuskar. Död
ved förekommer sparsamt. Närheten till golfbana och Kobergs slott bidrar till att området
sköts på ett parkliknande vis. I södra delen av
objektet finns en liten fuktäng som slås regelbundet. Den slåttrade fuktängen hyser
hävdgynnade arter som svinrot, ängsvädd,
blåsuga, hirsstar, blodrot och gökärt. I objektets
norra del, i anslutning till utloppet från
Vanderydvattnet, finns en betydligt större
fuktäng som dock är svagt hävdad. Den
Särskilt noterade arter: Lunglav (5, 29).
Referenser: 5, 23, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
68
viltbete. Hävdgynnad flora med arter som stagg,
liten blåklocka, hirsstarr, blodrot, knägräs,
ängsskallra och ängsvädd förekommer spritt i
objektet. Men även storvuxna arter som
örnbräken och tuvtåtel uppträder allmänt.
strandnära fuktängen domineras av storvuxna
arter som tuvtåtel, älggräs, trådstarr, flaskstarr
och vasstarr.
Särskilt noterade arter: Rostfläck. Porfyrrödling
(5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Lönnlav, rostfläck och
guldlocksmossa. Slåttergubbe och kattfot (29).
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
162. Kobergs slottspark
Mellan Kobergs slott och landsvägen finns en
park vars äldsta delar anlades redan 1782. Norra
delen av parken består av bokskog med inslag
av gigantiska lärkträd och äldre ekar. I
anslutning till lärkträden finns rikligt med
grovticka. Yngre träd och buskar har svårt att
komma fram i den uppvuxna bokskogen, som
hyser flera gamla och håliga bokar. Död ved
förekommer sparsamt. I mellersta delen av
objektet har trädskiktet större åldersvariation,
här finns även några små dammar. Hjortar betar
den södra delen av objektet.
165. Hamlade träd vid Näset
Objektet utgörs av en gammal torpmiljö som är
omsluten av tät granskog. En tidigare uppodlad
yta är ännu öppen. I kanten av den gamla
åkermarken finns odlingsrösen och rester av
husgrunder. Utfodring av vildsvin gör att
området är upptrampat, vilket motverkar
igenväxning. Objektets naturvärde är framförallt
knutet till den rad med hamlade askar och
lönnar som står utmed vägen som leder fram till
torpet. De flesta av de hamlade träden är gamla
och har dessutom utvecklade håligheter. Inom
objektet finns även en gammal och delvis död
sälg samt några halvgamla lönnar.
Särskilt noterade arter: Oxtungsvamp och
grovticka. Korallticka (29). Porfyrrödling (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Guldlocksmossa och
lönnlav.
Referenser: Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
163. Lövskog vid Knipängen
Långsträckt område med gammal ekskog av
hagmarkskaraktär. Längs med biotopen sträcker
sig en mindre bergbrant och ovanför den är
ekarna klena och senvuxna. Här finns också ett
flertal torrträd.
166. Ekskog vid Näsaöjan
Objektet är beläget på södra delen av en
otillgänglig halvö som sträcker sig ut i
Vanderydvattnet från dess östra strand. Barrträd
har huggits bort från objektet och nu dominerar
en gles ekskog med inslag av tall, lind, gran,
björk, asp och hassel. Enstaka gamla och håliga
träd förekommer. Spår av ett tidigare torp finns i
form av stenmurar och odlingsrösen.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
164. Betesmark vid Sjöhult
Vid Vanderydvattnets östra strand ligger gården
Sjöhult och en angränsande betesmark.
Betesmarken är träd- och buskbevuxen, men
relativt öppna ytor finns i framförallt den
sydvästra delen av objektet. Välutvecklade och
beskurna hasselbuskar är ett karaktäristiskt
inslag, liksom enstaka grova ekar. Andra
vanliga trädslag är gran, tall, rönn, björk och
lind. Naturlandskapet vid Koberg hyser en stark
viltstam och objektet hävdas enbart genom
Särskilt noterade arter: Blodsopp.
Referenser: 23
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
167. Betesmark vid Granslätt
Intill gården Granslätt finns en halvöppen
betesmark. Norra delen av objektet har
karaktären av en öppen ekhage, med medelgrova, spärrgreniga ekar och enbuskar. Åt söder
69
I fuktstråk utgör strutbräken, skärmstarr och
missne ett karaktäristiskt inslag i vegetationen. I
den torrare ekhagen påträffas arter som
fårsvingel, rödven, vårbrodd, blodrot och
gökärt. Objektet hävdas enbart genom viltbete.
sluter sig trädskiktet alltmer och inslaget av
framförallt björk och gran ökar. I området finns
en stark viltstam och objektet hävdas enbart
genom viltbete. Hävdgynnad flora förekommer
fläckvis i främst den norra delen av objektet,
exempelvis stagg, liten blåklocka, bockrot,
blodrot, vårbrodd och gökärt.
Särskilt noterade arter: Strutbräken, skärmstarr,
missne, rostfläck och guldlocksmossa. Lunglav
(29). Oxtungsvamp (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Rostfläck. Grönvit
nattviol (9).
Referenser: 9, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
170. Dalens ström
168. Barrblandskog vid Karstad
Objektet utgörs av Dalens damm som är en
näringsfattig sjö skapad genom dämning samt
Dalens ström där vatten från dammen via sex
kvarnar rinner till Snuggebo. Dalens ström
består av strömmande vatten som omväxlande
omges av blandskog och stensättningar i
anslutning till kvarnbyggnader. I den norra
delen av Dalens ström utvidgas vattendraget i
två kvarndammar. Dalens damm omges av
barrskog samt berghällar närmast strandlinjen.
Vattenvegetationen är sparsam och består av
arter som gul- och vit näckros samt trådnate. I
stranden påträffas arter som vattenklöver,
hirsstarr, rörflen, pors och hundstarr. Botaniska
värden finns knutna till relativt stora förekomster av de rödlistade arterna rödlånke och
klotgräs.
Ett varierat område med ett flertal skogstyper
mot sjön Vanderydvattnet. Stora delar har
hagmarkskaraktär även om igenväxningen
pågått länge. Här finns träd med grov
dimension, främst gran och björk. Mot sjön
finns partier med karaktär av hällmarkstallskog.
I den norra delen finns lövstrandskog. På delar
av området finns rikligt med död ved. Lågor,
torrträd och högstubbar förekommer i grova
dimensioner. I den södra delen finns ett antal
gamla askar.
Området är välbesökt och har stor betydelse för
landskapsbilden. En noga planerad
naturvårdsgallring där naturvärdena tillvaratas
och förstärks är motiverad.
Särskilt noterade arter: Rödlånke och klotgräs.
Drillsnäppa (5).
Referenser: 5, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
169. Lövskog vid Karstadvik
171. Torpmiljö vid Dalen
Med utsikt över den södra delen av
Vanderydvattnet ligger gården Karstadvik.
Objektet utgörs dels av gårdsmiljön med
ädellövträd som åt norr övergår i en ekhage,
dels av sluten och fuktig ädellövskog öster och
söder om gården. I den sydligaste delen av
objektet finns även en liten damm som omges
av ren bokskog. Ek och bok dominerar
trädskiktet, men det finns också inslag av
skogsalm och ask. Flera av ädellövträden är
gamla och grova samt har utvecklade grenverk
och även håligheter. Grova döda träd, både
stående och liggande, förekommer allmänt i
objektet.
Dalen är en torpmiljö belägen i småskaligt
odlingslandskap som inkluderar fuktig åkermark
och igenväxande hagmarker. Höga naturvärden
är knutna till de gamla och hamlade askarna
som är placerade i öppet till halvöppet läge i
anslutning till åkerbitarna och en grusväg. De
grova trädstammarna är rikligt bevuxna av den
rödlistade almlaven och enligt uppgift håller
fladdermöss till i askarnas håligheter. Åkermarken sköts extensivt genom slåtter. I östra
delen av objektet finns ohävdade och delvis
igenvuxna hagmarker, som är bevuxna av ek,
björk, asp och utvecklade hasselbuskar. I
70
174. Betesmark vid Boryd
fältskiktet påträffas arter som liten blåklocka,
stagg, blodrot, bergslok och lundgröe.
Objektet utgörs av en varierad och lätt kuperad
betesmark i det öppna jordbrukslandskapet vid
Boryd. Betesmarkens östra del är till stor del
helt öppen, med inslag av grova och spärrgreniga ekar och askar. Åt nordväst sluter sig
trädskiktet alltmer genom ett ökat inslag av
björk, gran, tall, rönn och vildapel. Inom
objektet finns fornlämningar samt husgrunder
efter sentida byggnader.
Särskilt noterade arter: Almlav och
guldlocksmossa. Lunglav (5).
Referenser: 5, 29
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
172. Orremossen
Orremossen är en svagt välvd mosse med tuvor
och grunda höljor samt mindre dråg. Den
centrala delen av mossen är trädfri och har en
karaktäristisk vegetation med vitmossor, ljung,
blåbär, lingon, klockljung, odon, tuvull,
hjortron, vitag och rundsileshår. Mossens kanter
är bevuxna av tall. Huvuddelen av tallarna är i
åldern 50-120 år, men enstaka äldre exemplar
förekommer. Mossen är relativt opåverkad
hydrologiskt. Det omgivande landskapet är dock
tydligt präglat av storskaligt skogsbruk.
Naturlandskapet vid Koberg hyser en stark
viltstam och objektet hävdas enbart genom
viltbete. I de södra och östra objekten finns en
hävdgynnad flora med arter som stagg, gökärt,
käringtand, vårbrodd, blodrot och blåmunkar.
Betesmarkens östra del domineras av storvuxna
växter som tuvtåtel, smörblomma, ängsgröe och
kvickrot, vilket tyder på påverkan från tidigare
gödsling.
Särskilt noterade arter: Referenser: 15, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Rostfläck.
Referenser: 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
173. Betesmark vid Vasslättekärr
175. Betesmark vid Övre Snuggebo
Torpet Vasslättekärr är beläget ca 1,5 km söder
om Lagmansereds gamla kyrka i ett helt
barrskogsdominerat och småkulligt landskap.
Torpet omges av öppna betesmarker med rikt
förekommande hällmarker. Odlingsrösen och
stenmurar finns i och omkring hagmarkerna.
Trädskiktet är sparsamt, men ek, björk, asp,
vildapel och gran förekommer. I fältskiktet
förekommer jungfrulin, fårsvingel, liten
blåklocka, prästkrage, svartkämpar och blodrot i
torrare delar. I fuktigare partier, bland annat
kring en liten damm i det nordöstra hörnet,
växer istället arter som hirsstarr, stjärnstarr,
tuvull och ljung. Markerna är svagt hävdade av
ett par får och viss slåtter förekommer, men
intensifierad hävd rekommenderas för
bibehållande av naturvärden.
Objektet utgörs av en trädbevuxen betesmark i
det öppna landskapet runt Iglabäckens flacka
dalgång. Trädskiktet består av ek, lind, rönn,
asp, ask och oxel samt enbuskar. Flera hålträd
förekommer samt enstaka grova ekar och lindar.
Objektet betas av hjort och ingår i ett större
hägn. Betestrycket är bra och vegetationen är
nedbetad.
Särskilt noterade arter: Parknål (5).
Referenser: 5, 29
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
176. Lövskog vid Lurstad
Bäck med omgivande lövskog där al dominerar.
Inslag av asp, lind, ek, gran, björk och rönn.
Några gamla lindar finns, samt enstaka
senvuxna ekar. Skogen är olikåldrig och
flerskiktad. Död ved förekommer sparsamt i
form av grova liggande grenar av ek och lind.
Särskilt noterade arter: Granspira (29).
Referenser: 29, 34.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 2, högt naturvärde.
71
177. Bäck med lövskog vid Hultängen
181. Lövskog vid Kråkelund
Bäckdalgång med främst gammal och
högstammig al. Utmed bäcken finns ett flertal
försumpade partier. Området kan med fördel
lämnas orört.
Bergkulle med gamla ekar och tallar. Ett flertal
gamla lågor förekommer. I den norra delen
finns lind med bukettformigt växtsätt och med
bohål. Bohål finns även i en gammal tall.
Positivt är att en del frihuggning har utförts i
biotopen.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
178. Lövskog vid Ambjörnstorp
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Ett litet område med senvuxna ekar och en
gammal ask.
182. Borgestorps mosse
Mossen är av högmossekaraktär och är tydligt
välvd. Merparten av ytan är glest bevuxen, men
har tät kantskog som domineras av tall, gran och
björk. På mossen förekommer rikligt med
halvgräs som tuvsäv och tuvull, men även
vitmossor, ljung, klockljung, hjortron, tranbär
och rosling. Mossen är måttligt påverkad av
dikning.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
179. Ekskog vid Nordäng
Strax väster om Nordäng, intill den lilla vägen
mot Sjöängen, utgörs skogen av en ridå av
relativt grova ekar intill en åt öst vättande
bergssluttning. Här förekommer hålträd och
ihåliga grova ekar. Enstaka tallar står också i
sluttningen. Död ved finns allmänt i området.
I norr övergår mossen till ett kärr som översvämmats på grund av bäverdämningar. Där
förekommer rikligt med fällda stammar och
torrträd av björk och gran. Våtmarkerna
avvattnas åt nordväst via dike mot Iglabäcken.
Särskilt noterade arter: Referenser: 23, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
Särskilt noterade arter: Ask (5).
Referenser: 5, 15, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
180. Blandlövskog vid Lagmansereds
kyrkoruin
Vid Lagmansereds kyrkoruin och norrut finns
en blandskog utmed en bäckravin. Bland träden
i beståndet märks grov björk och gran, men här
finns även enstaka ek, ask, rönn och tall. Längs
branten upp mot kyrkoruinen i sydväst står ett
flertal grova ekar. Utmed bäcken dominerar
klibbal och fältskiktet karaktäriseras av
ormbunkar, nattviol, vänderot och vitsippa.
Bäcken är naturlig med grusig botten och
vattnet är lugnflytande-strömmande.
Särskilt noterade arter: Ask (5).
Referenser: 5, 23, 29.
Bedömning: Klass 3, påtagligt naturvärde.
72
Referenser
1.
Andersson, R. & Elvingsson, P. 1996.
Ängar och hagar i Trollhättans och Lilla
Edets kommuner. Länsstyrelsen i Älvsborgs
län. Rapport 1996:2.
2.
Arnesson, M., de Jong, J. & Nygårds, S.
2015. Landskapsekologisk analys av
Trollhättans kommun. Trollhättans Stad,
Miljöförvaltningen. Rapport 2015:1.
3.
13. Johansson, T. 2004: Inventering av större
vattensalamander i Trollhättans kommun,
våren 2004. Trollhättans Stad,
Miljöförvaltningen. Rapport 17.
Aronsson, J-A., Rödström, B. & Andersson,
R. 1988: Lövskogar i Trollhättan.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län, rapport
1988:1.
4.
Artdatabanken 2015: Rödlistade arter i
Sverige 2015. Artdatabanken SLU,
Uppsala.
5.
Artdatabanken. Artportalen
(www.artportalen.se) och utdrag ur
Obsdatabasen.
6.
12. Hultengren, S. & Malmqvist, A. 2002:
Inventering av västlig knotterlav
Trapeliopsis wallrothii samt förslag till
övervakningsprogram. Trollhättans
kommun, Miljökontoret och Tekniska
Verken. Rapport 14.
14. Konventionen om biologisk mångfald
CBD, Centrum för biologisk mångfalds
hemsida:
http://www.slu.se/sv/centrumbildningaroch-projekt/centrum-for-biologiskmangfald-cbm/biologiskmangfald/konventionen-cbd/
15. Martinsson, P-O. 1993. Våtmarker i
Älvsborgs län. Länsstyrelsen i Älvsborgs
län. Rapport 1993:6.
Asplund, M., Olsson, J. & Samuelsson, J.
1998: Resultat från inventering av
vattenvegetation i Öresjö. Trollhättans
Stad, Miljöförvaltningen. Rapport 12.
7.
Bertilsson, A. m.fl. 2002: Västergötlands
flora. Lund.
8.
Egerzon, M. 2006: Återinventering av
häckande fåglar i Hullsjön med omgivande
landskap. Trollhättans Stad,
Miljöförvaltningen. Rapport 2006:2.
9.
Ericsson, M. 2004. Ängar och hagar i
Trollhättans kommun. En återinventering
sommaren 2004. Examensarbete vid
Göteborgs Universitet, Biologiska
institutionen.
16. Medin, M. 1993: Bottenfauna på tre lokaler
i Slumpåns vattensystem, hösten 1992.
Trollhättans kommun, Miljökontoret.
Rapport 5.
17. Naturcentrum AB. 2005:
Naturvårdsunderlag för järnvägsutredning
dubbelspår Trollhättan-Göteborg. delen
Velanda-Prässebo.
18. Naturcentrum AB. 2009. Inventering av
naturvärden i Slumpån, Velandabäcken,
Vrångebäcken samt våtmarker vid Velanda.
19. Naturcentrum AB. 2009:
Naturvårdsunderlag Lillån.
20. Rådén, R. & Johansson, J. 2013:
Bottenfaunaundersökning i Slumpån.
Medins Biologi AB.
10. Ericsson, U. 2002: Bottenfauna i Öresjö
1991 och 2001. Trollhättans kommun,
Miljöförvaltningen. Rapport 15.
21. SIS 199000. 2014: Naturvärdesinventering
avseende biologisk mångfald (NVI),
genomförande, naturvärdesbedömning och
redovisning.
11. Hullsjöns fältstation 2001: Inventering av
fågellivet mellan Knorren/Trollhättans
hamn och Stallbackabron. Trollhättans
Stad, Miljöförvaltningen. Rapport 13.
73
miljoochklimat/tuva/databasentuva.4.37e9a
c46144f41921cd4170.html
22. SIS-TR 19901. 2014:
Naturvärdesinventering avseende biologisk
mångfald (NVI), komplement til SS199000.
35. Westberg, E. & Bung, Y: Biotopkartering
och inventering av vattendrag inom
Slumpåns vattensystem. Trollhättans Stad,
Miljöförvaltningen. Rapport 16.
23. Skogsstyrelsens inventering om
nyckelbiotoper och områden med
naturvärden. Hämtat från Skogsstyrelsens
hemsida april 2013.
36. VISS Vatteninformationssystem Sverige:
www.viss.lansstyrelsen.se
24. Stenström, J. 1997: Naturinventering
Trollhättan. Göta älv, Ryrbäcken och
Brandsbo-Öresjö. Trollhättans kommun.
25. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen
för akvatiska resurser. Databas för
sjöprovfisken:
http://www.slu.se/sv/institutioner/akvatiska
-resurser/databaser/databas-forsjoprovfiske-nors/
26. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen
för akvatiska resurser. Databas för elfisken:
http://www.slu.se/sv/institutioner/akvatiska
-resurser/databaser/elfiskeregistret/
27. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen
för vatten och miljö. Databas för
vattenkemi med mer, uppgifter om
Fräcksjön:
http://info1.ma.slu.se/ikeu/Refsjoar/Fracksj
on/pg5.html
28. Thorsson, L. & Åberg, C. 1993: Provfisken
i Vanderydvattnet, Gravlången och
Trehörningen. Trollhättans kommun,
Miljökontoret. Rapport 6.
29. Trollhättans kommun 1992:
Naturvårdsplan. Trollhättans kommun.
30. Trollhättans kommun 1997: Beslut och
skötselplan för naturvårdsområdet
Slättbergen. Trollhättans kommun.
31. Trollhättans Stad 2009. Beslut och
skötselplan för naturreservatet Ryrbäcken.
Trollhättans Stad.
32. Trollhättans Stad 2009. Beslut och
skötselplan för naturreservatet Älvrummet.
Trollhättans Stad.
33. Trädportalen: www.tradportalen.se
34. TUVA, Databas över ängs- och
betesinventeringen:
www.jordbruksverket.se/etjanster/etjanster/
74