EKOLOGISK KATALOG
ÖVER
MOSSOR
Utdrag ur:
Hallingbäck, T.(red.) 1996. Ekologisk katalog över
mossor. ArtDatabanken och Naturvårdsverket Rapport
4558, Uppsala.
ArtDatabanken
Innehållsförteckning:
Abstract
Inledning
Omfattning, namnsättning och förklaringar
Systematik och morfologi
(ej med här)
Utbredning, frekvens och naturlig dynamik
(ej med här)
Ekologi:
(ej med här)
Ståndort (ljus, vatten, kemi)
Substrat
Biotoper: Bergbranter
Fjäll
Skogar
Våtmarker nedom fjällen
Jordbrukslandskap och tätorter
De rödlistade arternas kritiska krav
(ej med här)
Arter
(se sökrutin)
Referenser
(ej med här)
Register (inkl. vanliga synonymer)
(ej med här)
Abstract
Hallingbäck, T. 1996: The bryophytes of Sweden and their ecology. ArtDatabanken,
SLU, Uppsala.
ISBN 91-88506-08-8 Swedish Threatened Species Unit, Swedish University of Agricultural
Sciences
ISBN 91-620-4558-X Swedish Environmental Protection Agency.
This is a catalogue with habitat information on more than 1000 bryophyte species found
in Sweden. The information include frequence, distribution in Sweden, main habitats,
substrates and other ecological requirements for each species. Special attention is paid to
redlisted species indicating high nature conservation values. Red List categories are
given for all threatened bryophyte species.
Tomas Hallingbäck, Swedish Threatened Species Unit, Swedish University of Agricultural Sciences, P. O. Box 7007, S-750 07 Uppsala, Sweden.
Inledning
Mossor är den näst största gruppen av landväxter på jorden. De förekommer i nästan
alla miljöer. Många växer på platser som fanerogamer inte klarar av att kolonisera. En
del ställer små krav vad beträffar näring och underlag medan andra är mycket kräsna
och knutna till speciella substrat, biotoper och företeelser. Denna mångfald av anpassningar till olika miljöer och situationer gör dem intressanta och spännande att studera ur
ekologisk synvinkel. Mossor kan liksom lavar och svampar bl.a. indikera urskog och
andra miljöer med höga bevarandevärden. Detta har gjort mossorna, liksom andra
kryptogamer, användbara vid inventering och bedömning av värdefull natur.
En svag punkt för nästan alla mossor – liksom lavar – är deras känslighet för luftföroreningar. Därför har många arter försvunnit från våra städer och andra områden med
höga koncentrationer av föroreningar. I stora delar av Centraleuropa liksom i industriområden i Nordvästeuropa har mossfloran utarmats väsentligt. Trots att många arter
blivit ovanliga och upptagits på rödlistan, finns fortfarande en stor mångfald av arter i
vårt land.
Omfattning, namnsättning och förklaringar
Omfattning
Denna katalog omfattar alla från Sverige idag kända arter – ca ett tusen. Mossorna är
jämte ormbunksväxterna den bäst kända gruppen bland kryptogamerna i Sverige, och
sedan 1800-talet finns en relativt god överblick över Sveriges mossflora. Trots att vi i
landet länge haft god bryologisk expertis, såväl bland amatörer som fackfolk, rapporteras ändå nästan varje år nya arter för landet.
Namnsättning
De vetenskapliga och svenska namnen följer Söderström m.fl. (1992) med ett 10-tal undantag p.g.a. senare revisioner och korrigeringar. Bland annat har det svenska namnet
på Dicranum viride ändrat svenskt namn till barkkvastmossa. Dessutom har ett antal
arter i släktet Schistidium (blommossor) tillkommit efter en släktrevision (Blom 1996).
Dessa arter har här fått svenska namn (föreslagna av Hans Blom m.fl.). Dessa namn är
sanktionerade av arbetsgruppen för svenska växtnamn. De vanligaste synonymerna
finns medtagna i katalogen.
Förklaringar
Stor vikt har lagts vid de rödlistade mossorna, vilkas ståndort och utbredning beskrivs
mer fullständigt än för ej rödlistade arter.
Angivelserna under "Hotkategori 1995" följer helt publikationen Rödlistade växter i
Sverige 1995 (Aronsson m.fl. 1995), där "0" står för Försvunnen, "1" Akut hotad, "2"
Sårbar, "3" Sällsynt och "4" Hänsynskrävande (tabell 1).
Tabell 1. Hotkategorier och antalet rödlistade mossor 1995 (Aronsson m.fl. 1995). Inom parentes anges de internationella benämningarna enligt IUCN (Internationella naturvårdsunionen).
Red List categories and number of bryophyte species in Sweden 1995 (Aronsson et al. 1995).
Within brackets the equivalence categories according to the IUCN system and one extra category “Care demanding” which includes species that are relatively common but have decreased dramatically and require attention.
_____________________________________________________________________
Hotkategori
Innebörd
Antal mossarter
Försvunnen (Extinct)
0
Arter (taxa) som försvunnit eller betraktas
som försvunna som reproducerande
populationer. Endast arter som försvunnit
sedan 1850 har behandlats.
18
Akut hotad (Endangered)
1
Arter som löper risk att försvinna som
reproducerande populationer inom en nära
framtid om hotfaktorerna inte snarast
undanröjes.
26
Sårbar (Vulnerable)
2
Arter vars överlevnad inte är säkerställd
på längre sikt. Innefattar arter med allvarlig
tillbakagång i numerär eller i geografisk
utbredning och som möjligen snart kan
behöva föras till kategori Akut hotad.
37
Sällsynt (Rare)
3
Arter som f n inte är akut hotade eller
sårbara men som ändå är i riskzonen på
grund av att populationen totalt sett är liten
eller att utbredningen är mycket lokalt
begränsad eller utglesad.
126
Hänsynskrävande
(Care demanding)
4
Arter som inte tillhör kategori 1-3 men
som ändå kräver hänsyn.
34
Summa: 241
_____________________________________________________________________
Uppgifter om frekvens är min egen bedömning och avser ett medelvärde i ett riksperspektiv. Arten kan vara lokalt vanligare resp. ovanligare. "a" står för allmän, "ta" tämligen allmän, "ma" mindre allmän, "r" sällsynt, "rr" mycket sällsynt och "f" försvunnen. Storleken på markeringen i utbredningskolumnerna anger den regionala frekvensen där stor och liten "prick" resp. "stjärna" anger riklig resp. sparsam förekomst.
Utbredning för varje art anges med hjälp av en översiktlig
regionindelning från norr till söder i sex regioner (fig. 1).
Observera att enstaka fynd utanför artens huvudsakliga
utbredning inte är medtagna med undantag för sällsynta arter
där alla regioner anges. Med stjärna avses att arten indikerar
område med högt naturvärde i denna region (se även under
rubrik Naturvärde). Med ett kors anges att arten förmodligen
är utgången i regionen. Första kolumnen "Fjällen" anger om
arten finns i fjällområden, d.v.s. ovanför barrskogsgränsen.
Andra kolumnen "N Sverige" omfattar hela Norrbottens län
utom fjällen, Västerbottens läns inland och Jämtlands län
utom fjällen, d.v.s. i grova drag Norrlands inland. Tredje
kolumnen "N Mellansverige" omfattar Västerbottens
kustland, Väster-norrlands, Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län, d.v.s. i stora drag Norrlands kustland och
norra Svealand. Fjärde kolumnen "S Mellansverige"
omfattar
Uppsala,
Stockholms,
Södermanlands,
Västmanlands,
Örebro,
Östergötlands,
Skaraborgs,
Fig. 1. RegionJönköpings och Kronobergs län, d.v.s. i grova drag östra
indelningen.
Svealand och sydsvenska höglandet. Femte kolumnen
"Västkustomr." omfattar Älvsborgs, Göteborgs och Bohus samt Hallands län, d.v.s. det
oceaniskt betonade Sydsverige. Slutligen omfattar sjätte kolumnen "SÖ Sverige"
Gotlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, d.v.s. bokskogsregionen
eller landets nemorala del. För de rödlistade mossarterna finns mer detaljerade
utbredningsuppgifter i boken Rödlistade växter 1995 (Aronsson m.fl. 1995).
I kolumnerna "Biotop" och "Substrat, exponering, fukt m.m." anges arternas vanligaste biotoper resp. substrat enligt en klassifikation som utarbetats av ett forskningsprojekt vid Sveriges lantbruksuniversitet (Produktion & Miljö). Delar av klassifikationen har hämtats från Nordiska Ministerrådet (1984). Denna biotop- och substratklassifikation har sedan utvecklats av ArtDatabanken. Klassifikationen är hierarkiskt
uppbyggd där t.ex. "skog" utgör översta nivån i hierarkin för en skogsart och längst ned
finns t.ex. "blåbärsgranskog". På motsvarande sätt utgör t.ex. "mark" översta nivån och
t.ex. "lera" lägsta nivån i substratindelningen. En sammanställning av vilka biotoper
och substrat som olika mossor vanligen förekommer i resp. på finns i kapitlet
Mossornas ekologi - en översikt.
Eftersom endast knapphändig information finns att tillgå för sällsynta och mycket sällsynta arter, bör biotop- och substratuppgifter för dessa arter bedömas med stor försiktighet. Likaså bör uppgifterna för vanliga arter med en mycket bred ekologisk amplitud
läsas med försiktighet. Så finns t.ex. cypressfläta (Hypnum cupressiforme) och många
gräsmossor (Brachythecium spp.) i ett flertal olika biotoper. Ofta förekommer de i olika
biotoper i olika delar av landet.
Artkoden är hämtad från Nordiska Ministerrådets kodlistor (Nordic Code Centre) Lista
M2 Bryophyta, Vers. 88163-SR (S. Rosén). Preliminära koder har konstruerats för de
arter som inte finns medtagna i kodcentralens lista.
I kolumnen "Substrat, exponering, fukt m.m." anges de vanligaste och viktigaste substraten som är kända för respektive mossa, läge på substratet (sidan, ovanpå etc.), om
arten växer exponerat, skuggigt, torrt, fuktigt etc. i de fall man har den kunskapen. Med
silikatsten menas bergarter fattiga på kalk, t.ex. granit och gnejs. Beteckningen
"grönsten" är ett samlingsbegrepp för en rad vulkaniska bergarter som har något större
inslag av basiska mineraler än silikatsten men inte lika mycket som kalksten. Detta är
ofta eruptiva, mörka eller "gröna" bergarter t.ex. hyperit och diabas. Termen "överlutor"
betecknar den överlutande delen av en bergvägg (den som inte träffas direkt av
nederbörd) medan "underlutor" är ovansidan av en bergvägg och den del som alltid blir
våt av nederbörd.
Vissa mossarter uppges som "föroreningståliga" till skillnad från flertalet arter som är
föroreningskänsliga, vilket inte skrivs ut.
I kolumnen "pH" anges pH-preferensen för respektive art. Merparten av dessa angivelser grundar sig på uppgifter hämtade ur vetenskaplig litteratur (bl.a. Ellenberg m.fl.
1991). Andra uppgifter är grundade på kännedomen om att arten nästan alltid växer
tillsammans med arter med en viss pH-preferens. Observera att pH-preferensen i regel
endast gäller i artens huvudutbredningsområde och pH-kraven i utbredningsområdets
utkanter kan avvika väsentligt. Man kan översätta pH-beteckningarna för substrat till
följande: "Surt":<5,5; "Subneutralt": 5,6–7,0; "Neutralt": 6,5–7,5; "Basiskt": >7. Beteckningen "Indiff." = (indifferent) innebär att arten har en mycket bred pH-amplitud.
Arter som indikerar biotoper med högt naturvärde, eller i sig själva utgör ett högt naturvärde (t.ex. rödlistade arter), markeras med en stjärna i kolumnen "Naturvärde".
Många mossarter indikerar höga naturvärden i hela landet, andra endast i vissa delar av
Sverige. Dessa delar markeras med stjärna i respektive utbredningskolumn. I skogsmiljöer sammanfaller dessa indikatorarter till stor del med skogsstyrelsens "signalarter"
som används för att hitta s.k. nyckelbiotoper (Nitare & Norén 1992). För våtmarker
sammanfaller mitt urval av indikatorarter med den hos Hedenäs & Löfroth (1992).
Observera dock att bedömningar inte är gjorda för alla arter och när inget alls står
nämnt om naturvärde betyder detta inte att arten inte kan indikera högt naturvärde.
Naturvärdesarter som växer i skog och kärr är t.ex. överrepresenterade och troligtvis
finns fler sådana arter i branter och i fjällen än vad som anges. Arter markerade med
högt naturvärde behöver nästan alltid någon typ av skydd.
I kolumnen "Ref. litteratur" anges tips på värdefull fördjupningslitteratur som mer i
detalj beskriver artens utbredning, ekologi, kännemärken eller annat som är viktigt att
känna till om just den arten. Siffran hänvisar till litteraturlistan i kapitlet Referenser på
sidan 95.
Trots omfattande fältstudier måste det betonas att katalogen är långt ifrån komplett vad
gäller information om arternas ekologi. Inte minst arbetet med de rödlistade arterna
resulterar fortlöpande i ny information. Resultat från nya forskningsprojekt rörande hot
och status för den biologiska mångfalden bland Sveriges mossarter kommer att belysas
i publikationer från ArtDatabanken.
Förhoppningsvis kommer nya upplagor av katalogen att kunna ges ut med brister tillrättalagda och arternas ståndortskrav bättre redovisade. Därför är alla synpunkter välkomna under adress ArtDatabanken, SLU, Box 7007, 750 07 Uppsala.
